Tyskland – Grön succé och rött fiasko

Ett Europaval är inte ett nationellt valt, inte ens i Tyskland. Ändå kan det vara ett epokskifte vi bevittnar, efter att socialdemokratisk SPD backar till bara 15 procent, samtidigt Bündnis 90/Die Grünen får över 20 och nu är Tysklands näst största parti. Relativt sett stärks därmed kristdemokratiska CDU/CSU, om än bara relativt. 29 procent är en besvikelse, samtidigt som nationalistiska AfD stärker sin ställning i motsvarande grad (plus fyra mandat). De grönas framgångar till trots blåser högervindar, vänsterpartiet Die Linke backar.

Frankrike – En republikansk katastrof

Europavalet i Frankrike urartade egentligen till ett negativt personval mellan president Emmanuel Macrons La liste Renaissance/La Republique En Marche (svåröverträffat namn!) och Marine Le Pens Nationell samling som Nationella fronten numera heter (Rassemblement National). Ett negativt val eftersom det stor i utsträckning handlade inte om att rösta för den egna favoriten, utan mot motståndaren. Hur som hels van Le Pen kraftmätningen, hennes parti blev med liten marginal störst. Därmed räddade hon också sin egen politiska framtid, men hur stor var framgången egentligen? Slutsiffrorna är inte klara, men Nationell samling får med knappt 25 procent ändå ett par mandat mindre än för fem år sedan.

En Marche däremot går från ingenstans till nästan 23 procent. Det är emellertid röster som kommer från både höger och vänster, inte minst Republikanerna – som det traditionella gaullistiska högerpartiet numera heter. Siffrorna har gått upp och ner för Republikanerna och just nu ser det ut som om partiet skulle få under 10 procent. Ja, det är en katastrof.

De gröna såg tidigt ut att göra ett fantastiskt val och ser ut att landa på 12 procent, före såväl Republikanerna som socialdemokratiska Socialistpartiet. Vad som är höger och vänster är dock inte alltid så lätt att utröna. Många av de traditionella arbetarväljarna återfinns numera i Nationell samling, medan En Marche har en väljarkår som sannolikt står mer till höger än vad som kan framgå av svensk nyhetsbevakning.

Italien – Ligan tar över

Det har talats mycket om nationalistpartiernas framgångar i Europavalet, men i många fall stämmer det dåligt – framgångarna kom antingen redan förra valet eller blev mindre än förväntat i detta. I det ljuset har egentligen bara ett parti lyckats: Matteo Salvinis La Lega. Rösträkningen är inte klar, men La Lega tycks få nästan 30 procent. Trea blir det andra populistpartiet, Femstjärnerörelsen. För närvarande domineras alltså italiensk politik av ärkepopulister, medan både tvåan Demokraterna (vänster) och Silvio Berlusconis gamla Forza Italia (fyra) rasar. Också mer eller mindre nyfascistiska Italiens bröder får ta plats i Europaparlamentet. De stora svängningarna överraskar visserligen inte i italiensk politik, men hela den gamla kristdemokratiska högern är alltså utraderad och de gröna får inte heller någon representation. Därmed skiljer sig Italien från de flesta andra europeiska länder, på ett sätt som faktiskt känns lite hotfullt.

Storbritannien – Why?

Varför ställer Storbritannien över huvud taget upp i Europavalet? Varför röstar britterna på populisterna i Brexitpartiet? Och varför uppmärksammar inte svenska riksmedier att populisterna egentligen inte alls går fram?

De två första frågorna är faktiskt lättare att svara på än den sista. Fast nu är det hur som helst så att de brittiska populisterna får nöja sig med att så att säga fira gamla framgångar. Brexitpartiet blir förvisso störst med över 30 procents stöd, men de flesta kommer från gamla Ukip, som nästan utraderas.

För Tories är valet i vilket fall som helst en katastrof. Partiet ser ut att sluta på femte plats, distanserade av både Labour (som också backar kraftigt) och Liberaldemokraterna – som gör ett fantastiskt val. Ja till och med de gröna ser ut att bli större. Synd bara att det inte lär ha någon som helst betydelse när Storbritannien lämnar EU. Om Storbritannien lämnar EU.

Spanien – Mer än bara Katalonien

Kataloniens högst eventuella självständighet har förgiftat spansk politik i ett par års tid nu och varit föremål för en allt hätskare politik till höger. Det fungerade inte i Europavalet – åtminstone inte för högerpartierna. Traditionellt konservativa Partido Popular backar (dock mindre än vad många fruktat), medan socialdemokratiska PSOE faktiskt är ett av få riktigt framgångsrika socialdemokratiska partier i Europa för närvarande. PSOE vinner valet med nästan 33 procents stöd, samtidigt som också vänsterpartiet Podemos går bra. Nominellt liberala, i praktiken ofta nationalistiska, Ciudadanos blir dock trea med knappa 13 procent.

Och de katalanska separatisterna? Jodå, de får ett par mandat, även om det är osäkert hur de ska kunna besätta posterna. Något som borgar för konflikter mellan Bryssel och Madrid.

 

Polen – Ingen polsk riksdag

Medan valen i andra länder präglas av tilltagande fragmentisering kommer den polska delegationen att domineras fullständigt av blott två partier. Vinnaren känner vi redan: nationalkonservativa PiS (Lag och rättvisa) som går fram och får över 40 procent. Nästan lika bra går det emellertid för utmanaren – Europeiska koalitionen. Fast hur väl denna kommer att hålla samman återstår att se. De flesta invalda ledamöter kommer att sätta sig i EPP-gruppen (där också svenska moderater och kristdemokrater ingår), men tre vill istället tillhöra den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet.

Liberaler och gröna gör sig inte besvär, däremot lyckas tyvärr ett extremnationalistiskt parti med antisemitisk agenda ta plats i parlamentet.

 

Rumänien – Ett vanligt europeiskt land, nästan

Medan andra europeiska länder krånglar till det med mängder av nya populistiska småpartier (ofta med konstiga namn), tycks Rumänien följa en mall för hur politiskt normalfördelning bör se ut – åtminstone på pappret. I Europas sjunde största land röstar 25 procent på högerpartiet Nationalliberalerna och lika många på Socialdemokraterna. Liberala Allians 2020 får nästan lika starkt stöd. Inga gröna, men inte heller några extremnationalister vilket snudd på gör landet unikt i Europa. Tyvärr har emellertid få europeiska partier samtidigt kritiserats så hårt för korruption och maktmissbruk som just de rumänska socialdemokraterna.

 

Nederländerna – Populisten som försvann

Minns ni Geert Wilders, den holländske ärkepopulisten? För ett par år sedan var han ungefär vad Italiens Matteo Salvini är nu – någon man skrämde stygga barn med. Men det var då det. I årets Europaval kollapsade hans Frihetspartiet och fick bara 4 procent. Jo, det fanns förstås ett nytt populistparti med det fullständigt missvisande namnet Demokratiskt forum. Men deras 11 procent är egentligen bara gamla populistväljare som nu bytt parti. Ett exempel av många på hur Europavalet inte alls blev någon stor populistisk succé.

Socialdemokraterna vann, kanske lite överraskande, med 18 procent, tätt följda av liberaler och kristdemokrater. De gröna fick 10 procent.

 

Danmark – Inte bara Dansk folkeparti

Dansk politik är förtalad i Sverige, men hur förklarar man då att Dansk folkeparti bara får 13 procent och förlorar hälften av sina mandat? Inga andra populistpartier lyckades heller i Europavalet. Socialdemokraterna vann med 23 procent och Venstre blev nästan lika stort. Kärvt dock för det gamla Konservative folkeparti, som nätt och jämnt räddar sitt sista mandat i parlamentet.

 

Finland – Grön sensation

Till sist landade valresultatet på nästan 16 procent för Finlands gröna parti. Detta i ett land där Miljöpartiet traditionellt har haft lite svårt att hävda sig. Nu är man inte bara näst störst i Finland utan också mest framgångsrik i hela Norden.

I övrigt bjöd dock inte de finländska väljarna på några större överraskningar. De svenska Moderaternas systerparti Samlingspartiet blev störst med knappt 21 procent, medan Socialdemokraterna fick knappt 15 procent och fick nöja sig med en tredjeplats – nätt och jämnt större än Sannfinländarna, vilka som bekant radikaliserats. Det traditionellt statsbärande partiet i Finland, Centern, får nöja sig med knappt 14 procent, ett mandat mindre och en besvärande femteplats av sju som får ta plats i Europaparlamentet.