Jag såg om filmen i veckan. Den var sämre än jag mindes den.
Inför matcherna som jag kommenterar på våra sajter ber jag tränarna skicka laguppställningen i förväg så att jag och min tekniker hinner förbereda oss på bästa sätt innan sändningarna.
Dagsbergstränaren Daniel Thapper hjälpte så klart till. Det plingade till i mobilen.
”Svesse, Fybba, Kappe, Mange”…
Att knäcka ”Dackas” startelvan var som att tyda Fibonaccis koder. Det gick till slut (efter lite ytterlig hjälp av en munter Thapper).
Jag löste da Vinci-koden.
Och det är något som Dagsbergs IF också verkar vara på gång att göra.
Att ta steget från fyra till trean är tufft. Men ”Dacka” har vuxit in i sin nya fotbollsverklighet. 1-1 borta mot Skärblacka följdes upp i går med 3-2 hemma mot Torstorp.
En lika tung seger som Jacques Daunieres sista ledtrådar i filmen.
Fyra poäng efter två omgångar gör att Daniel Thappers och Niclas Jonssons mannar har fått en drömstart i jakten på nytt kontrakt i trean. Deras heliga graal.
3-0 blev 3-2 och en stängd match fick darr på slutet. Men överlag kändes det som att Dagsberg vann rättvist. Den sega TIF-starten blev deras fall.
Möjligt att Torstorpsanhängarna resonerar annorlunda och pekar på de två ribbträffarna man hade i matchen. Men å andra sidan skulle de inte ha fått straffen de fick i andra halvlek.
Det var otroligt roligt att sända från Dackavallen i går. Jag och kameramannen Per Thelaus stod sjukt nära planen. Man kunde höra spelarna andas.
Nackdelen med det är att man får passa sig för bollar som kommer vinande.
Vid ett tillfälle kändes det som att vi höll på att få skallarna avskjutna men bollen for just mellan oss.
Som att bli jagas av den läskige skurken Silas pistolkulor.
Vid ett annat sökte sig en lång och hög lyra sig mot oss. Som tur var såg jag den hela vägen, men hade jag suttit försjunken i skärmen hade bollen landad precis rakt på datorn.
Då hade det blivit svart i rutan.
Lika mörkt som i graven under Louvren...