Logga in

Anders Bockgård (LPo)

En tveksam karaktär

Skrickerum  

 

Det är dags för konsumentupplysning så här inför valet så att ingen köper grisen i säcken. Jag är inte född med segerhuva, men väl genom en onormal förlossning på Valdemarsviks BB för många år sedan. Hela mitt liv har jag sedan varit lite eljest och gjort nästan allt fel ur storsamhällets synvinkel och måttstock.

På 1960-talet, den stora urbaniseringens decennium under holmqvisteran, "när en bonde var en skråpuk, en rest från forna dar" fick jag för mig att bli just bonde trots viss studiebegåvning, och propagerade för ekologisk jordbruk. Då var man så ute i kylan och marginaliserad som man bara kunde bli när jordbruket skulle tvingas att industrialiseras.

På 1970-80-talet fick vi fyra söner som vi inte släppte ifrån oss till kollektiv barnuppfostran, med för dem känt resultat och till på köpet ringa sjukpenning och pensionspoäng för min hustru. I slutet av 1980-talet var jag med och startade det kommunala partiet Kommunal Samverkan, som åstadkom närmast blodstörtning hos de etablerade politikerna och kanske någons för tidiga död. Under samma årtionde högg jag ner stora områden 5:3 skogar med nyckelbiotoper och torrlade våtmarker, allt med statliga bidrag.

På 1990-talet tog jag initiativ till start av friskolor i Tryserum och Hannäs och retade gallfeber på politiker och tjänstemän, inte minst i Åtvidabergs kommun, och det hamnade till slut i knät hos bl.a. JO.

Jag har under årtionden haft betesdjur som både rapar och fiser och förstör klimatet. Jag har eldat med omoderna vedpannar och jag har aldrig ägt någon ny bil utan kört omkring med gamla risiga tunga dieselbilar. Jag målar inte med moderna plastfärger utan med gamla utgående lösningmedelsbaserade färger.  På senare tid har jag byggt strandnära som försvårar för det rörliga friluftslivets fria rörelse och allemansrättsliga ianspråktagande, och dessutom ifrågasatt så väl artskyddsdirektivets legitimetet som den förda rovdjurspolitiken.

Med andra ord en i många avseenden tveksam karaktär.

Dags att summera

Skrickerum Regeringsspelet är över för den här gången, och lösningen blev i stort sett en spegelbild av den i Valdemarsvik. Eller om det är tvärt om?

Stefan Löfven är kanske ingen Axel Oxenstierna, men han är betydligt listigare än de flesta. Hans löften i fyrpartiöverenskommelsen är mest snömos, som lätt kan smälta ihop i vårsolens glans. Men jag kan inte annat än gratulera honom till, att trots att hans statsbärande parti gjort sitt sämsta val i mannaminne, han kunnat förverkliga sin länge närda våta dröm, att sitta kvar som statsminister och spräcka Alliansen. Alliansen är död och kremerad, askan är spridd för vinden. Löfven är ingen Jesusgestalt, men det är en bedrift som borde vara lika svår som att gå på vatten.

Men det finns fler vinnare. Jonas Sjöstedt har spelat sina kort mycket skickligt de sista dygnen och fick sin stund i strålkastarljuset. Han vände förnedringen till dess motsats och klädde av några andra partiledare i bara trosorna. Sjöstedt är självutnämnd vågmästare och Löfven sitter kvar på hans nåder. Vänsterpartiet kan med tillförsikt se fram emot kommande val, när än det blir.

Den tredje vinnaren är Jimmie Åkesson. Han har som vanligt guldsits, behöver inte göra annat än att sitta still i båten och njuta av utsikten. Han avgjorde regeringens utseende och kommer för var dag närmare sitt mål, tre block i svensk politik.

Den stora förloraren i det nya politiska landskapet är nog Moderaterna, som kan riskera att förlora inflytande över svensk politik för lång tid framöver. De övriga partiernas odds är mer svårbedömda. KD kan få mera luft under vingarna på M:s bekostnad, och Liberalerna hotas av klyvning i två fraktioner. Att var Liberal är ju som bekant att vara kluven, som salige Gunnar Helén uttryckte sig.

För Centerpartiet gäller inte vanliga mallar. Partiet är inget parti bland andra, strukturen påminner mer om en religiös sekt, och dess proselyter är alltid redo att följa sin stora ledare på korståg.

Var bor sans och förnuft?

Skrickerum Bättre en fågel på taket än tio i skogen, speciellt för skogsägare, för det kan kosta pengar. Det är gott om tjäder i skogarna, det är fri jakt under viss tid och det skjuts ca 20 000 tjädertuppar i Sverige per år. Totala beståndet torde röra sig om upp mot en halv miljon fåglar. Men vad hjälper det, enligt artskyddsförordningen som EU är pappa till och som har status av närmast grundlag, så behöver fåglarna skyddas av byråkratin mot skogsägarna.

För några veckor sedan kom en dom från Mark- och miljöverdomstolen, dvs statsmakten, där de ger Skogsvårtstyrelsen, dvs Staten, rätt i ett mål mellan Staten och ett par små familjeskogsbrukare i Hampedal. Skogsvårdsstyrelsen har i den prejudicerande domen fått rätt att begränsa avverkningar på hundratals hektar kring varje tjäderspelplats (900x900x3,14/10000 =254 hektar). Det finns många tusen sådan platser i vårt avlånga land, så det är inte småpotatis. I det här fallet handlade det om sex tuppar och deras hjönor och kycklingar, och det är inte ens en spelplats på deras egen mark, utan på en grannfastighet.

Vill skogsbrukarna ha ekonomisk ersättning, det rör sig om en förlust på ca en halv miljon i detta fall, så får de behaga sig att pröva med att stämma staten säger överdomstolen. Kanske får de i slutändan efter ett antal år erättning, kanske inte. Det enda säkra är att en process mot storebror kommer att kosta oerhört stora pengar. Advokater och rådgivare är inte blyga att ta betalt.

Folk känner sig med rätta rättslösa. Det hela kan förefalla otroligt och som ett dåligt skämt långt ifrån sans och förnuft. Ändå har det inte uppmärksammats så mycket under adventstid. Media har varit upptagna med att till stor del följa den nu tre månader gamla dokusåpan.

Återblick, självrannsakan och löften

Nämndemansgården  

Ett årsskifte ger alltid anledning för återblickar, självrannsakan och kanske löften inför det nya året. 2018 har varit ett extremt år i flera avseenden. Populasen har röstat fel och våra politiker på riksplanet har inte visat sig vuxna sin uppgift. Sommaren var någonting alldelses extra. Torkan i kombination med extrem värme knäckte årsväxten redan i slutet av maj. Men personligen tar jag hellre en missväxt var 50:e år än vildsvin som härjar och rumsterar om 365 dagar om året med skador som inte går att beskriva. De måste upplevas på plats.

Jag är en lite konflikträdd herre som gillar både hängsel och svångrem, och jag känner på mig att jag nog varit lite för snäll och luddig här i min blogg. Hädanefter skall jag försöka att kalla en spade för en spade och ett spett för ett spett . Det måste kanske bli slut på att kalla en skitstövel för en smutsig fotbeklädnad och idioti för förståndsvariation.

Med dessa vaga löften och en vintrig bild här ifrån Nämndemansgården vill jag önska er alla på återseende och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

 

 

Något att fundera över

Skrickerum  

"Om Socialdemokraterna kunde styra Sverige i typ 100 år med stöd av kommunisterna, utan att Sverige blev kommunistiskt, så borde väl Alliansen kunna göra det med stöd av SD i några år utan att Sverige blir främlingsfientligt."

Dessa ord är hämtade ifrån Staffan Danielsson, riksdagsman (C) emeritus, en sällsynt klok och balanserad karl som är stadigt förankrad i den östgötska myllan.

Var kommer alla ungtuppar och hetsporrar ifrån och vart tar all erfarenhet och klokskap vägen?

Elefanten i rummet

Skrickerum  

Jag börjar ärligt talat bli ganska trött på det här med klimathotet. Pruttande kor, elcyklar och dylikt. Prata om att sila mygg och svälja kameler, eller att inte se elefanten i rummet.

Vi är säkert inne i en fas av global uppvärmning som kan få katastrofala följder innan vi går mot en ny istid som på våra breddgrader kommer att få långt värre konsekvenser. Men klimat- och överbefolkningsförnekare är lika goda kålsupare. Vi kan säkert kortsiktigt föda 10 miljarder människor på jordklotet, men vad blir det över för djur och natur med nerhuggna regnskogar, utfiskade hav, svällande storstäder och asfalterade åkrar.

Är det nödvändigt att ta bibelns uppmaning i nionde Moseboken så bokstavligt: "Varen fruktsamme och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder."

Nej en kraftig befolkningsminskning på klotet är det enda som kan få utvecklingen i balans. Kraftig befolkningsminskning, inte minst i i-länderna som lever mest över sina tillgångar, är vad som krävs.

Men vem vågar ta i den heta potatisen?

Anders Bockgård, 68 år, jord- och skogsbrukare på en släktgård i Tryserum sedan medeltiden, entreprenör, historiker och författare Ledamot i kommunfullmäktige i Valdemarsvik för Landsbygdspartiet Oberoende (LPo).


 

Bloggar

Sportbloggar