Logga in
Logga ut

Anders Bockgård (LPo)

Kluvet Land / Har SD kommit för att stanna?

Skrickerum  

En av medförfattarna i antologin Kluvet Land, Lars-Håkan Halldin, under en period lantbruksdirektör i Sparbankerna,  arbetade i yngre år under Torbjörn Fälldin och har varit (C) trogen även om han började vackla för några år sedan när en arbetsgrupp i partiet presenterade förslag om bl.a. månggifte och fri invandring. Halldin avled tidigare i år och kan tråkigt nog inte längre strida på barrikaderna för att försvara landsbygdens intressen.

Sitt kapitel har han kallat Har Sverigedemokraterna kommit för att stanna? 2014-20015 fanns det kanske några klentrogna som fortfarande tvivlade på partiets livskraft. Numera kretsar väl funderingarna snare om partiet skall bli riksdagens näst största parti eller inte. Halldin konstaterar att partiets sympatisörer för det mesta är rätt ordinära människor, varken extrema, rättshaverister  eller våldsverkare. Många av dem har tidigare varit aktiva i de andra mer rumsrena partierna, men ofta blivit utskuffade därifrån av olika anledningar och känner sig försummade. SD har ett mörkt förflutet i barndomen men drömmer numera snarare om ett socialkonservativt folkhem.

Halldin menar att det inte går att rycka på axlarna och kalla de som stödjer SD för tokar, nazister eller fascister. Det är ingen framkomlig väg anser han och överlåter till läsaren att dra egna slusatser efter att ha läst hans genomgång av de olika ideologierna och om Sverigedemokraternas självbild, deras flirt med pensionärerna, decemberöverenskommelsen och om hur SD-monstret fötts och ammats av de andra partierna.

I sin epilog föreslår Halldin försoning med SD:s väljare. Ge dem människovärdet tillbaka: "Kunde Mandela så borde vi kunna! Att hata meningsmotsåndare ger inget utan skadar endast Sverige på lång sikt."

 

Fogdevälde, rid i natt, i natt!

På 1600-talet plågade kronans och frälsets fogdar allmogen och småfolket å det grövsta, vilket bl.a. skildrats i Wilhelm Mobergs roman Rid i natt. Nu är statens kronofogdar åter på krigsstigen och har satts i rörelse. Kronofogden har låtit bränna ner en kåta för en kvinna i Sameland. Ett förment strandnära svartbygge som ersatt en äldre kåta som hennes släkt nyttjat i mer än 100 år.

"Så går en budkavle genom nätter och dagar, genom år och århundraden, löpande i sitt anbelägna ärende, frambärande från tid till tid det brådskande budet, det yppersta och det främsta.   Budkavle går! Rid i natt, i natt!"

 

 

Snille och smak

Valdemarsvik Tack vare cirkusen i Svenska Akademien de sista dagarna har jag lärt mig många kreativa okvädningsord, som jag nog kan få bra användning för i lokalpolitiken framöver.

Annars är jag glad för att jag inte är invald bland de aderton. Det räcker med att en an sönerna för ett antal år sedan var anställd av Svenska Akademien som akademiforskare för att man skall känna sig lite kontaminerad och besudlad.

Bomb över Norrköping

 

I dagens pappersutgåva kan vi läsa att Landsbygdspartiet Oberoende i Norrköping aviserar att man tänker släppa en bomb över staden och omgivande landsbygd inom kort. Personligen vill jag dock deklarera att jag tar starkt avstånd ifrån all form av våld, både fysiskt och psykiskt.

Lill-Babs, i nöd och lust

 

Lill-Babs har betytt en hel del i mitt liv. Genom henne tjänade jag mina första egna pengar 1959. Jag plockade från väggen ner mormors gitarr, som hon fått i 60-års present några år tidigare, och sjöng Är du kär i mig ännu Klas-Göran inför överrumplade och häpna grannar i Skärkind, som mer eller mindre frivilligt gav en vacker slant i hatten.

På¨1990-talet utsågs Barbro Svensson tillsammans med Ainbusk och Ronny Eriksson m.fl. till Landsbygdsambassdör inom projektet Hela Sverige skall leva, och vid en stor sammandragning i Linköping med bl.a. statsminister Göran Persson som dragplåster, var Barbro ambassadör och värdinna och lotsade mig, som alltid vänlig och hjälpsam, till toaletten.

 

Skälvrängare och lyktgubbar

Valdemarsvik Nu har vi på Vikssidan under ett och ett halvt års tid kunnat följa turerna kring avstängningen en gång i tiden, av den allmänt omtyckta läraren på Vammarskolan. Ju mer det skrivs i ämnet desto mindre begriper åtminstone jag. Att det tidigt gick prestige i frågan står helt klart, men om rådande rågångar mellan tjänstemännens domäner och politikernas revir är väl avvägda är mer tveksamt.

Anders Bockgård, 68 år, jord- och skogsbrukare på en släktgård i Tryserum sedan medeltiden, entreprenör, historiker och författare Ledamot i kommunfullmäktige i Valdemarsvik för Landsbygdspartiet Oberoende (LPo).


 

Bloggar

Sportbloggar