Logga in
Logga ut

Anders Bockgård (LPo)

Med en blick i backspegeln

Skrickerum  

 

 

Knattret av explosioner, pistoler och automatkarbiner har hörts på ett antal platser i Sverige under den gångna helgen.

Det är nästan 500 år sedan vi senast hade inbördeskrig i vårt land. Då handlade det om en konflikt om resurser, stort rovdjurstryck i kombination med begränsad jakträtt för ofrälse och stor tysk elitinvandring med Conrad von Pyhy i spetsen som chef för kungens giriga kansli. Men främst var det en ekonomisk strid, en handelskonflikt med ilska över kungens förbud 1532 för oxhandeln över riksgränsen till underskottsområdena i de danska landskapen Blekinge och Skåne. Därtill kom en irritation över att fotfolket inte fick ha sin gamla invanda religion och fädernas kyrkor ifred.

Långvarig förbittring i gränsbygden blev jordmån för en våldskultur i regionen, en krigarkultur byggd på släktgrupperingar som handlade om respekt, att försvara manlig ära, och som inte sällan resulterade i plundringar, skändningar av kvinnor och nedbränning av hela gårdar. Kungens fogdar och hjälpdrängar utstyrda i sina röda kläden, ofta dumdryga och stingsliga, blev ett obehagligt och obekvämt inslag i allmogens vardag, som handlade om affärer, att tillgodose en efterfrågan och att skaffa mat på bordet.

Idag handlar det inte om ox- och hästhandel, utan främt om handel med narkotika, stöldgods och människor.

Jag mår illa, riktigt illa!

Skrickerum Enligt min objektiva bedömning är yrkesfiskarna den mest misshandlade yrkeskåren i landet, så bonde jag är. Vi har nu nått den punkt när skarvarna och sälarna är långt effektivare än yrkesfiskarna att beskatta fiskbestånden i de svenska vattnen i Östersjön. På grund av statsmakternas illvilja eller senfärdighet genom Naturvårdsverk och länsstyrelser har populationerna av skarv och gråsäl nått nivåer där även jakt verkar ogörlig, samtidigt som bestånden av matfisk minskar drastiskt.

Detta samtidigt som det snackas om en levande skärgård, att vi av hälsosläl skall byta ut rött kött mot havets läckerheter och fiskodlingar beskylls för att vara oetisk industriell matproduktion. Den byråkratsika överbyggnaden inom fiskerinäringen sägs sysselsätta mer folk än yrkesfisket. Yrkesfiskarna och skärbönderna som vill bredda sin näringsfångt för att överleva genom turism och stuguthyrning nekas bygglov, det är för strandnära! Naturreservaten och nyckelbiotoperna breder ut sig på produktionslandskapens och de permanent boendes bekostnad.

Dubbelmoralen är monumental. Jag mår lilla, riktigt illa!

 

Generalrepetition

 

Bra att det finns en handlingskraftig monark av Guds nåde som kan städa upp i sandlådan, plocka bort orenligheter och lägga dit ny sand.  Men dagens oreda i sandlådan är nog bara en lätt sommarbris i jämförelse med den höststorm som kan befaras komma efter valet. Alltså en generalrepetition för statschefen inför vad som komma skall. Förutsättningarna för  politikerna och talmännen att av egen kraft och inom rimlig tid  åstadkomma en handlingskraftig regering ser jag som ogynnsamma.

Äras den som äras bör

1930 invigdes länets första barnsjukhus som utvecklats till barn- och ungdomssjukhus på universitetssjukhuset i Linköping. Det var Alice Trolle, född grevinnan Gyldenstolpe, gift med landshövdingen Erik Trolle, som var initiativtagare till barnsjukhuset genom Föreningen Östergötlands Barn (FÖB) som hon grundat. Sjukhuset kunde förverkligas genom främst landsbygdkvinnornas idoga insamling under 10 år och slutligen skänkas av FÖB till landstinget i Östergötland.

På senare år i samband med en omfattande renovering och utbyggnad framfördes förslaget att barnsjukhuset skulle döpas till "Alice Trolles Barn- och ungdomssjukhus" för att hedra den som hedras bör. Efter att förslaget malts i den politiska grottekvarnen slutade det hela med att sjukhuset fick namnet "Hennes kungliga höghet Kronprinsessan Victorias Barn- och ungdomssjukhus".

Vad jag förstår har inte Victoria ett dyft med tillblivelsen av barnsjukhuset att göra, men det visar ännu en gång hur en 08:a oförtjänt drar det längsta strået. Lika beklagansvärt är det när t.ex. gamla lokala kulturföremål lämnar regionen och hamnar i ett anonymt magasin i Stockholm där de kan beskådas av ingen.

Hälsningar från en akademiledamot

Skrickerum  

Jag kan hälsa från professor P.D.A. Atterbom, ledamot i Svenska Akademien på den tiden samfundet bestod av 18 ledamöter, och med djupa rottrådar i Östergyllen. Vi har varit på en av våra många kyrkogårdssafarin i helgen, närmare bestämt på den stora kulturkyrkogården i Uppsala där Dag Hammarskjöld och en lång rad andra storheter kommit till sin sista vila. Där står väldiga stenblock som fallossymboler mer eller mindre på lut och vittnar om klassamhället, utan stöttor, rep och stag som på så många andra kyrkogårdar med löjligt små och låga stenar.

Atterbom har gått vid min sida i många år. Han var svåger me bondsonen, komminstern Gustaf Abraham Thrysell från Övre Skrickerum och dessutom var han brorson till prosten Nils Atterbom i Tryserum. Till detta kommer att han även var svåger till bruksdisponenten, nykterhetsivraren Carl af Ekenstam på Gusums bruk och med prosten Sven Adam Hägerstrand i Björsäter, som är en viktig person i min kommande bok om Guttormarna från Gärdsnäs i Hannäs.

Party med Gudrun

Skrickerum  

Idag har det varit party i byn med Gudrun, dvs homeparty med en Gudrun Schyman på högvarv och med gott humör. Det hela var farligt pedagogiskt och mycket skickligt upplagt. Med hjälp av blädderblock och egenarbete fick vi alla en inblick i hennes världsbild och lärde oss att skapa verktyg till praktiska maktordningsanalyser.

Hon visade sig ha ganska god inblick i småföretagarnas förhållande efter mer än 40 år i svensk politik med början i Marxist-leninistiska kampförbundet. Hon var överraskande positivt inställd till miljöpartiet. Vem vet, lyckas F! inte heller denna gång nå riksdagen så kanske vi får se Gudrun som valarbetare för MP om fyra år.

Hur många nya proselyter hon lyckades omvända denna gång övergår min förmåga att bedöma, men hur som helst, jag står ju redan på riksdagslistan för Landsbygdspartiet Oberoende och jag förblir vid min läst.

Efter avslutad övning i grannarnas stugvärme var det bara att åtskiljas, alla till sin vardag. Jag drog på sig arbetskläderna igen och utfodrade djuren och lade ett lass höbalar under tak. Gudrun ilade vidare till Österbymo för ett nytt party, och sedan hem till Skåne i natt. Hon är duktig den tanten, ett par år äldre än jag till och med.

Anders Bockgård, 68 år, jord- och skogsbrukare på en släktgård i Tryserum sedan medeltiden, entreprenör, historiker och författare Ledamot i kommunfullmäktige i Valdemarsvik för Landsbygdspartiet Oberoende (LPo).


 

Bloggar

Sportbloggar

Politiker

Politikerbloggarna stängs

Politikerbloggar Från och med den 1 februari avslutar vi våra politikerbloggar på nt.se.

Anledningen till att vi stänger bloggarna är främst att vi ser att bloggandets roll har flyttats över till sociala medier. Det har fått till följd att läsningen av våra bloggar har blivit lidande.
Jag vill passa på att tacka alla bloggare för er tid och era blogginlägg, och samtidigt också passa på att tacka alla läsare.

Maria Kustvik, ansvarig utgivare Öst Media