Logga in

Anders Bockgård (LPo)

Med en blick i backspegeln

Skrickerum  

 

 

Knattret av explosioner, pistoler och automatkarbiner har hörts på ett antal platser i Sverige under den gångna helgen.

Det är nästan 500 år sedan vi senast hade inbördeskrig i vårt land. Då handlade det om en konflikt om resurser, stort rovdjurstryck i kombination med begränsad jakträtt för ofrälse och stor tysk elitinvandring med Conrad von Pyhy i spetsen som chef för kungens giriga kansli. Men främst var det en ekonomisk strid, en handelskonflikt med ilska över kungens förbud 1532 för oxhandeln över riksgränsen till underskottsområdena i de danska landskapen Blekinge och Skåne. Därtill kom en irritation över att fotfolket inte fick ha sin gamla invanda religion och fädernas kyrkor ifred.

Långvarig förbittring i gränsbygden blev jordmån för en våldskultur i regionen, en krigarkultur byggd på släktgrupperingar som handlade om respekt, att försvara manlig ära, och som inte sällan resulterade i plundringar, skändningar av kvinnor och nedbränning av hela gårdar. Kungens fogdar och hjälpdrängar utstyrda i sina röda kläden, ofta dumdryga och stingsliga, blev ett obehagligt och obekvämt inslag i allmogens vardag, som handlade om affärer, att tillgodose en efterfrågan och att skaffa mat på bordet.

Idag handlar det inte om ox- och hästhandel, utan främt om handel med narkotika, stöldgods och människor.

Nöden känner ingen lag

Skrickerum  

Det finns mycket att hämta och lära av historien.

För 150 år sedan var det tre svagår i rad med missväxt och hungersnöd. Bark och lavar fick bli till surrogat för brödsäd. En son av Tjustbygden härstädes, bondsonen från Gärdserum, professorn i botanik Nils Johan Andersson (1821-1880) som även var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien skrev en liten skrift om ätliga lavar som kom ut torkåret 1868. Boken, som även innefattade ett ark med monterade lavar, gavs ut av Kgl. Patriotiska Sällskapet och delades ut gratis i 4000 exemplar till landets folk- och lantbruksskolor för att sprida kunskapen över riket.

Men det var inte bara bark och lavar som fick ersätta brödsäd. Även gammalt överblivet läder och gamla uttjänta skor och stövlar kunde kokas och hjälpligt bli till människoföda. Det var fråga om verkliga långkok, och om starka kryddor fanns tillgängliga så kunde det hjälpa till att få ner anrättningen. Men nöden känner ingen lag men söker bröd, och hungern var självklart som alltid den bästa kryddan.

Så om någon känner sig förpliktigad att äta upp sin högra sko framöver så kan det vara bra att ta del av sådan gammal beprövad kunskap och erfarenhet. Observera, det är väldigt viktigt att förvissa sig om att fotbeklädnaden i fråga är av äkta förnyelsebart naturmaterial som läder. Plast, gummi och dylikt kan vara rakt av livsfarligt att pröva.

Löfven är underskattad

Skrickerum  

Sorgligt att det inte kan bli en icke socialistisk regering när de har 60% majoritet i riksdagen, dvs störst majoritet sedan demokratins genombrott på 1920-talet. Men strikt partiegoistiskt är det självklart bra för flera partier, inte minst för Landsbygdspartiet oberoende (LPo) tror jag. Stefan är en av de mest underskattade politikerna på den nivån, lite för smart för det andra gänget. Det kan inte vara någon större belastning att han haft ett hederligt arbete en gång i tiden, och jag ser ingen större katastrof om han får fortsätta vid rodret. Visserligen kan det väl bli lite stökigt när gamla kommunister, ultraliberala och mittenextremister skall samsas på samma skuta, men det kommer nog att gå. Hård sjö brukar svetsa samman besättningen.

Men om man med risk för nackvrese höjer blicken till nästa valrörelse om fyra år eller eventuellt tidigare, så kan det nog bli problem. Jag är nyfiken på hur valaffischerna då kommer att se ut, och hur stort valdeltagande det då kan tänkas bli.

Hur som helst ser jag gärna att det här kan bli avstökat innan jul så vi kan få julefrid och inte sätter julgröten i halsen. För att skynda på processen föreslår jag annars att skattebetalarna drar in veckopengen för riksdagens ledamöter. Det tror jag kan göra avsedd verkan.

Baklänges in i framtiden

Skrickerum  

Ibland känns det som om vi går baklänges in i framtiden. I slutet av 1890-talet lär Valdemarsviks köping ha varit den telefontätaste orten i världen, och några årtionden senare hade varje odalbonde här i byn telefonuppkoppling med bra hörbarhet och stor framtidstro.

Nu drygt 100 år senare är inte allt frid och fröjd. Kopparnätet rivs ner i rask takt innan fullgoda alternativ finns att erbjuda. Mobiltäckningen är ofta dålig eller obefintlig. Jag får gå ut i min äppeträdgård eller på lagårdsbacken för att få bra kontakt. Ljudkvalitén är ofta synnerligen dålig. Vem skulle vara nöjd med att idag titta på en svartvit TV från i slutet av 50-talet?.

Utbyggnaden av fibernäten är osynkroniserad med många operatörer och har gått i stå på många ställen. Frivilligga amatöterer sliter med sina fiberföreningar och väntar på besked och bidrag. Det självklara borde vara att all viktig infrastruktur som el- och fibernät skulle vara en statlig angelägenhet. Dagens tillstånd sliter isär landet och klyver land och stad.

Kommunisterna har inte fel i allt!

Nu är det fullbordat

Skrickerum Nu är det fullbordat vad profeterna siat. Ödet har i sin nåd utkorat henne till en historisk och angelägen uppgift. Himladrottningen, kungamakerskan har valt väg och tryckt sitt välmanikyrerade och fuktiga pekfinger på den röda knappen och utsläckt hin ondes glödande skott. Himmelens änglar samt jordens lärjungar och följare sjunga i kör:

Gloria in excelsis Deo /ära vare gud i höjden/

Requiem aeternam dona Domine /giv dem evig vila herre/

Centerpartiets smutsiga byk

Skrickerum Ingen kan förneka att SD har bruna rötter, vilket jag starkt ogillar, men vad finns det för bakomliggande orsaker till Centerpartiet med Annie Lööf i spetsen är så fixerade vid SD:s historia och har så hög svansföring i frågan? Har man själv dåligt samvete över sin egen solkiga historia, eller känner man sig inte tryggt förankrade i sin ideologi som varit svajig genom åren?

Centerpartiet (innan namnbyte Bondeförbundet) har mycket bagage som inte är så mycket att yvas över. Faktum är att Centerpartiet är det enda av nuvarande riksdagspartier som haft rasismen inskrivet som ledstjärna i sitt partiprogram. Mellan 1933 och 1946 hette det:

Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling."

Sverige blev världsledande inom rasbiologi under mellankrigstiden och Bondeförbundet tog till sig tankegodset med öppna armar. Bondeförbundaren, justitieministern i samlingsregeringen K G Westman var under kriget mest pådrivande av alla för att hålla de judiska flyktingarna borta från vår land, och en partikollega till honom erkände öppet i en riksdagsdebatt att han var stolt över att vara antisemit.

Exemplen kan mångfaldigas och det är förvånande att Centerpartiet aldrig har velat tvätta sin smutsiga byk, utan mest skamlöst står på bryggan och pekar finger till de som uppehåller sig på den andra sidan av den breda åfåran.

 

 

Anders Bockgård, 68 år, jord- och skogsbrukare på en släktgård i Tryserum sedan medeltiden, entreprenör, historiker och författare Ledamot i kommunfullmäktige i Valdemarsvik för Landsbygdspartiet Oberoende (LPo).


 

Bloggar

Sportbloggar