Logga in
Logga ut
En 90-årig mus, mer än en seriefigur? Jens Lindell (MP) Jens Lindell (MP)
Vädersponsor:

Anders Bockgård (LPo)

Storskalig skändning

Skrickerum  

Jag har berört frågan tidigare, men det finns anledning att återkomma. Det gäller den storskaliga skändningen av gravar på många kyrkogårdar. De stora kyrkogårdarna i städerna med sina många och stora kulturgravar med höga stenar verkar ofta ha klarat sig ifrån vandalernas framfart. Men mindre församlingar på landsbygden med kyrkogårdar som sköts på distans och med många små oansenliga fattigmansgravar är hårt drabbade. Här kan man se hur mängder av endast 40-50 cm höga gravstenar är stöttade med pålar och spännband. Orsaken är självklart någon sorts missriktat säkerhetstänk och oförmåga att skilja stort från smått. Kyrkogårdar är ingen lekplats och de små gravstenarna skulle möjligen kunna skada en mus om de skulle råka falla omkull.

Visst kan jag välja att stå utanför Svenska kyrkan, men begravningsavgiften på skattsedeln kommer man inte undan om man är folkbokförd i Sverige.

 

Nu är det fullbordat

Skrickerum Nu är det fullbordat vad profeterna siat. Ödet har i sin nåd utkorat henne till en historisk och angelägen uppgift. Himladrottningen, kungamakerskan har valt väg och tryckt sitt välmanikyrerade och fuktiga pekfinger på den röda knappen och utsläckt hin ondes glödande skott. Himmelens änglar samt jordens lärjungar och följare sjunga i kör:

Gloria in excelsis Deo /ära vare gud i höjden/

Requiem aeternam dona Domine /giv dem evig vila herre/

Centerpartiets smutsiga byk

Skrickerum Ingen kan förneka att SD har bruna rötter, vilket jag starkt ogillar, men vad finns det för bakomliggande orsaker till Centerpartiet med Annie Lööf i spetsen är så fixerade vid SD:s historia och har så hög svansföring i frågan? Har man själv dåligt samvete över sin egen solkiga historia, eller känner man sig inte tryggt förankrade i sin ideologi som varit svajig genom åren?

Centerpartiet (innan namnbyte Bondeförbundet) har mycket bagage som inte är så mycket att yvas över. Faktum är att Centerpartiet är det enda av nuvarande riksdagspartier som haft rasismen inskrivet som ledstjärna i sitt partiprogram. Mellan 1933 och 1946 hette det:

Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling."

Sverige blev världsledande inom rasbiologi under mellankrigstiden och Bondeförbundet tog till sig tankegodset med öppna armar. Bondeförbundaren, justitieministern i samlingsregeringen K G Westman var under kriget mest pådrivande av alla för att hålla de judiska flyktingarna borta från vår land, och en partikollega till honom erkände öppet i en riksdagsdebatt att han var stolt över att vara antisemit.

Exemplen kan mångfaldigas och det är förvånande att Centerpartiet aldrig har velat tvätta sin smutsiga byk, utan mest skamlöst står på bryggan och pekar finger till de som uppehåller sig på den andra sidan av den breda åfåran.

 

 

Med en blick i backspegeln

Skrickerum  

 

 

Knattret av explosioner, pistoler och automatkarbiner har hörts på ett antal platser i Sverige under den gångna helgen.

Det är nästan 500 år sedan vi senast hade inbördeskrig i vårt land. Då handlade det om en konflikt om resurser, stort rovdjurstryck i kombination med begränsad jakträtt för ofrälse och stor tysk elitinvandring med Conrad von Pyhy i spetsen som chef för kungens giriga kansli. Men främst var det en ekonomisk strid, en handelskonflikt med ilska över kungens förbud 1532 för oxhandeln över riksgränsen till underskottsområdena i de danska landskapen Blekinge och Skåne. Därtill kom en irritation över att fotfolket inte fick ha sin gamla invanda religion och fädernas kyrkor ifred.

Långvarig förbittring i gränsbygden blev jordmån för en våldskultur i regionen, en krigarkultur byggd på släktgrupperingar som handlade om respekt, att försvara manlig ära, och som inte sällan resulterade i plundringar, skändningar av kvinnor och nedbränning av hela gårdar. Kungens fogdar och hjälpdrängar utstyrda i sina röda kläden, ofta dumdryga och stingsliga, blev ett obehagligt och obekvämt inslag i allmogens vardag, som handlade om affärer, att tillgodose en efterfrågan och att skaffa mat på bordet.

Idag handlar det inte om ox- och hästhandel, utan främt om handel med narkotika, stöldgods och människor.

Osminkad antisemitism

Skrickerum  

 

När jag var i småskoleåldern läste jag gamla testamentet från pärm till pärm, och det nya dito plöjde jag igenom när jag tjänade kung och fosterland. Jag har alltid beundrat det judiska folket, deras framåtanda, sammanhållning och respekt för kunskap.

Folk har svårt att skilja på judar och staten Israel; osminkad antisemitism som är av både gammalt unket märke och till stor del importerad under de senaste decennierna. Det har visat sig finnas mycket antisemitism inom inte minst europas socialdemokratiska partier, såväl i Sverige och i Malmö som i det övriga Europa. Anständiga partier bör undvika att sammarbeta med sådana partier.

 

Gruppterapi

Skrickerum  

 

Det är nog några partiledare som mår dåligt, gör de inte det så är det oroväckande. C och L vill ha Ulf till statsminister, men vill inte rösta på honom. Ett problem, svårare att lösa upp än den gordiska knuten. Skall Andreas den store lösa upp den med ett Alexanderhugg, ja det är frågan.

Eller skall Andreas sticka svärdet i skidan och istället lyfta bägaren och förlita sig på gruppsamtal och gruppterapi för att hålla panikångesten stången. De berördas ålder och hela vuxna liv inom den offentliga sektorns hägn motsäger icke det senare antagandet.

Den som lever får se. Visst är att vi går mot advent och julefrid. Jag har börjat separera kor och kalvar, maskinerna ställs in för vinterförvaring, båtarna dras upp, snöplogen tas fram för översyn, sågarna filas och bokmanuset skall korrekturläsas. Allt viktigt och angeläget är som vanligt alltså. Det känns bra. Ingen gruppterapi här med andra ord.

 

Anders Bockgård, 68 år, jord- och skogsbrukare på en släktgård i Tryserum sedan medeltiden, entreprenör, historiker och författare Ledamot i kommunfullmäktige i Valdemarsvik för Landsbygdspartiet Oberoende (LPo).


 

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se