Logga in

Backa, och gör rätt

Söderköping Söderköping är en  av flera kommuner som anammat ett koncept för schemaläggning av hemtjänstens personal som kallas för "Hälsosamma arbetsscheman". Det har lurat många. För oss i vänsterpartiet trodde vi faktiskt på att det skulle bli ett omtag efter att vi fått bifall på en motion om Hälsosamma arbetstider.

Tyvärr visade det sig att vi hade fel. Vi var dragna vid näsan. De scheman som personalen ska arbeta efter innebär att man har fyraveckors scheman. Det innebär att man arbetar fler nätter än tidigare, man har svårt att planera sin tillvaro och arbetsschemat är uppenbarligen inte förhandlat med facket. 

Kritiken är kraftig och irritationen stor bland personalen. Flera erfarna undersköterskor har lämnat jobbet och ytterligare fler väntas säga upp sig. Sjukskrivningarna ökar. Vad gör då ledningen?

Uppenbarligen gör man fel. Dels har man försökt att tysta personal och hotat med repressalier. Dels har man vädjat till politiska företrädare och bett oss avstå från att kommentera situationen. Jag måste säga att jag är förvånad. Vårt mandat som förtroendevalda är knappast sådant att vi i första hand ska avge lojalitetsförklaringar till tjänstemannaledningen, än mindre ge carte blanche åt den politiska majoriteten. Som förtroendevald och direktvald till kommunfullmäktige är det medborgarna i kommunen som är mina uppdragsgivare. Om jag upplever att det blir fler anställda som möter de gamla som är beroende av hemtjänst, då är det en anledning för mig att reagera. Om fler och fler är vikarier utan utbildning finns det också anledning att reagera. 

Dessa förhållanden - ökat antal hemtjänstpersonal som okända swischar in i hemtjänstberoende medborgares hem, och allt fler som dessutom saknar utbildning - är en konsekvens av motsättningar kring arbetstider mellan anställda och ledning inom hemtjänsten. Uppenbarligen är det också så att bakom devisen "Hälsosamma arbetsscheman" döljer sig en missriktad ambition att spara pengar. Risken är stor att det blir tvärtom.

Förändringarna, som uppenbarligen prövas också i flera andra kommuner i landet, har lett till missnöje och irritation på flera håll. Finns ingen arbetsglädje blir det inte heller ett bra resultat. 

Nu har en ny socialnämnd nyligen valts i vår kommun. Ordföranden heter Boel Holgersson och hon representerar centerpartiet. Boel har erfarenhet av liknande uppdrag i Ale kommun. Som relativt nyinflyttad och nyvald ordförande här i Söderköping har hon ingen prestige att försvara. Det borde därför finnas förutsättningar att backa och göra ett omtag.

Jag har förstått att tre krav är viktiga: I. Tillräckligt med återhämtningstid, II. Rimlig framförhållning när det gäller nya scheman, III. Delaktighet när det gäller schemaläggning. Lägg därtill att det finns en bifallen motion som innehåller dessa krav plus att man ska pröva kortare arbetstid.

Jag är medveten om att det finns en oro för att dessa förslag inte innebär att man kommer i ekonomisk balans. Samtidigt innebär den nuvarande hållningen ökade sjukskrivningar, kompetenstapp, dåliga relationer och därmed ingen arbetsglädje. I slutändan leder det också till sämre ekonomi.

Därför vill jag uppmana Boel och hennes kollegor i nämnden att backa bandet och förutsättningslöst ta upp en diskussion med personalen och dess fackliga företrädare. Det räcker nu inte med att ta beslut där man backar upp en tjänstemannaledning som uppenbarligen har fått direktiv att till varje pris spara pengar och få en ekonomi i balans. 

 

 

 

Beslut innan utvärdering - är det klokt?

Söderköping Mattias Ravander skriver på sin senaste NT-blogg att han är övertygad om att det är klokt att centralisera hemtjänstpersonalen till Söderköping. Detta med anledning, av en motion som centerpartiet har lämnat in till fullmäktige. Centern vädjar om att centraliseringen inte ska permanentas förrän den har blivit utvärderad. Uppenbarligen har Mattias och hans mamma - Tuula Ravander, ordförande i socialnämnden - gjort en egen utvärdering hemma vid köksbordet. 

Bakgrunden till den här diskussionen är att vår nya socialchef vill pröva möjligheten att göra hemtjänsten mera "flexibel", det vill säga, medarbetare ska kunna kastas in i en hemtjänstgrupp där det för tillfället behövs bäst. Det innebär också att all hemtjänstpersonal utgår från Söderköping, även de som tidigare ofta haft såväl sin bostad som sitt arbete i Sankt Anna. Detta skulle prövas på försök, utvärderas och därefter skulle beslut om eventuell permanentning tas. Nu lär det inte bli nån utredning. Och många i Sankt Anna är besvikna!

Nackdelen med detta system är framför allt att det blir fler hemtjänstanställda som kommer att möta de äldre människor som nyttjar tjänsterna. Det personliga mötet mellan personalen och de som nyttjar tjänsterna - som är så viktigt att det just är personligt - blir sämre.

Det är naturligtvis också bakvänt att behöva åka in till Söderköping för att därefter åka tillbaks till sina "brukare" ute i Sankt Anna. Nu skriver visserligen Mattias att det inte behöver bli så, man kan mycket väl få börja sin hemtjänstrunda i Mogata eller Bottna. 

Visst, det kan finnas fördelar med en centralisering, men det som är knepigt i det här ärendet är att man inte avvaktar den utvärdering som är aviserad, utan bara helt enkelt slår fast att centraliseringen ska fortsätta, och centern får avslag på sin motion.

Jag förstår om de tjänstemän som fått uppdraget att utvärdera inte känner sig särskilt motiverade! 

 

Björn Grip (v)

Hur blåser vinden egentligen i Brunnsparken

Söderköping Eftersom vi inte tycks få in något svar i diskussionen med Stig Ekblad, Brunnshotellets ägare, aå publicerar jag här vårt svar.

Stig Ekblad har missförstått våra synpunkter. Vi har inga synpunkter på hur han sköter sitt företag ,och vi misstror inte hans avsikter. Vår artikel handlar inte om det. Den handlar om hur Brunnsparken långsiktigt ska kunna säkerställas som en grön oas i Söderköpings centrala delar. Att då sälja delar av parken tror vi inte är någon bra idé.

Det är viktigt med grönområden och parker som ligger centralt. Avståndet till grönområden påverkar hur ofta vi besöker dessa. Ju kortare avstånd desto oftare tar vi oss samman och kommer ut i naturen och får en naturupplevelse, vilket är bra för hälsa och välbefinnande, inte minst för äldre människor.

Offentlligt eller privat? Spelar det nån roll? Jo, det gör faktiskt det. I offentliga miljöer vet vi att vi får vara. Till privata områden däremot har vi inte självklart tillträde, och där saknar allmäheten rättigheter. Vi vet i att folk i allmänhet är känsliga för att göra fel eller riskera att bli avhysta.

Vi betvivlar inte Stig Ekblads intentioner. Men hur länge kommer Ekblad att driva hotellverksamheten? Tio år till, kanske lite längre eller troligare kortare tid. Vad händer sen? Det har vi ingen aning om.

Om avtalen med Riksbyggen och nu också med Ekblad fullföljs har 15 procent av Brunnsparken privatiserats för alltid. Det sistnämnda köpet innebär också att parken splittras på ett olyckligt sätt.

Privata aktörer kan naturligtgis spela en konstruktiv roll i en parkmiljö och deras verksamhet kan fungera väl i en i övrigt offentlig miljö. För att inte avhända sig kontrollen är det ändå viktigt att behålla ägandet. En privat aktör kan lika väl hyra eller ha ett  långsiktigt arrendeavtal. Nuvarande privatiseringsvindar i Söderköping är besvärliga om man värnar värdefulla kulturmiljöer eller viktiga rekreationsområden.

För att associera till Ekblads Mao-citat om vindar som blåser: Det behövs ett starkt skydd för att inte förändringens vind ska sudda ut historien, brunnskulturen och parken som en grön oas för allmänheten.

En gågn är ingen gång, men...

Söderköping Majoriteten i Söderköping, s+m+mp, tänker sig att försälja Brunnskyrkan med tillhörande mark i Brunnsparken. Det blir andra gången på kort tid som man säljer av värdefull parkmark i centrala stan.

Frågan har diskuterats tidigare, men då har "Brunnen" som är den tänkta köparen - då som nu - fått nej. Att man vill sälja nu sägs vara att kyrkan är i behov av upprustning. Därför får köparen kyrkan för en krona + mark till marknadspris, mot att man rustar upp lokalen. Därmed avhänder sig kommunen ytterligare parkmark utöver det som Riksbyggen fick köpa för några månader sedan. 

Det finns alternativ utan att avhända sig ägandet av parkmark. Det borde vara möjligt att göra en varsam renovering i egen regi utan att det ska kosta skjortan. Hyran som "Brunnen" får betala får ju sättas utifrån de nya förutsättningarna. En annan möjlighet vore ju att arrendera ut kyrkan med vidhängande markbit och hjälpas åt med finansieringen.

Men det verkar som majoritetspartierna har släppt sitt miljötänkande. Socialdemokraterna prioriterar uppenbarligen sina nya kompisar på Brunnshotellet framför miljön. Det är tråkigt, men "kommunen och kapitalet" tycks gå hand i hand här i Söderköping.

Att moderaterna är beredda att sälja är väl inte så konstigt. Man har ju en stark tilltro till att marknadskrafterna ordnar allt till det bästa. Dessutom,  jag blir inte förvånad om "Brunnens" ägare återfinns i medlemsregistret hos moderaterna.

Miljpartiets hållning däremot, är mera svårförståelig. Partiet vill ju framstå som det gröna partiet. Denna färg har nu fått sig en rejäl smutsfläck. Två försäljningar av ur miljösynpunkt viktig parkmark tycks man vara beredd att acceptera för att få sitta med vid maktens köttgrytor. Man hoppas uppenbarligen att detta ska vara glömt till nästa val. 

Lita på att vi ska påminna om detta svek!

 

Nu nalkas ljuva sommar

Söderköping Sommaren närmar sig, och därmed skollediga ungdomar som har ett oändligt sommarlov framför sig. Åtminstone kanske man tycker så på skolavslutningen. Tiden går emellertid fort, och det finns olika förutsättningar att göra något bra av den skollediga tiden. Frågan om vad man ska göra under sommarmånaderna  är ofta en fråga om vilken klassbakgrund man har. En del kan njuta av ledighet på föräldrarnas sommarställe, eller resa bort på mer eller mindre spännande orter och evenemang. Andra har inte pengar till detta.

En del lite äldre ungdomar fixar sommarvikariat genom föräldrars kontakter och skaffar sig erfarenheter och nätverk inför en kommande yrkeskarriär. Andra ungdomar har ingen chans att komma in på nån arbetsplats därför att man inte har dessa kontakter.

Det är på grund av dessa skillnader som vänsterpartiet har drivit frågan om att kommunen ska arbeta för att ta fram sommarjobb till alla ungdomar mellan 16 - 20 år. Det blev också ett vallöfte som gavs av socialdemokraterna i Söderköping i förra årets valrörelse. Det var en hög ambition som socialdemokraterna hade satt upp. Att ordna jobb till 600 ungdomar är inte snutet ur näsan så där utan vidare.

Vänsterpartiet var nyfikna på hur det gått med vallöftet och ställde en fråga om detta på gårdagens fullmäktigemöte. Vi fick beskedet att det gått bra. 224 sommarjobb i tre veckor hade arbetsmarknadsenheten lyckats ta fram. Det är en framgång i ljuset av att det tidigare somrar har ordnats fram 75 jobb. Men det är en bra bit för att tillgodose det totala behovet. Nu hade emellertid inte så många som 600 ungdomar sökt sommarjobb. De framtagna jobben räcker.

Vi tycker det är bra att man har lyckats och att man också fått med sig det privata näringslivet att ställa upp på den här satsningen. Arbetsmarknadsenheten ska ha en eloge för ett föredömligt arbete.

Men man kan fundera över ett par saker:

- Varför söker inte fler sommarjobb? Finns inte behoven? Vad beror det i så fall på? Är det så att många Söderköpingsungdomar fixar sommarjobb själva som är bättre betalda och varar längre? Eller har inte möjligheten marknadsförts tillräckligt bland de aktuella ungdomarna?

- Hur ska man gå vidare?

Ja, en sak är klar; det är viktigt att marknadsföra verksamheten på gymnasiet och i grundskolans årskurs nio. Det är också viktigt att fundera över om tre veckor är en för kort tid för att sommarjobben ska vara attraktiva.

Det ska komma en utvärdering av verksamheten till hösten. Jag hoppas den tar upp de här frågorna, liksom hur samarbetet med arbetsplatserna i kommunerna - kommunala såväl som privata och ideella - kan utvecklas.

Men låt oss ändå gratulera den styrande majoriteten till att det första vallöftet gick att uppfylla, åtminstone den första sommaren. Men kom ihåg att det kommer fler somrar, och att förhoppningsvis positiva erfarenheter av sommarjobben sannolikt leder till en större efterfrågan bland ungdomarna!

 

 

Politiker oense om vårbudget

Söderköping Politiker oense om vårbudget, är huvudrubriken på Folkbladets tidning idag 16 april. Nå, det är väl inget konstigt med det, var min första reaktion. Majoritet och opposition brukar ju vara oense inte minst om budget, skatter och fördelningspolitik. Så är det normalt, men med tanke på alla oheliga allianser lokalt i politiken runt om i Östergötland så är det naturligtvis ändå ett intressant konstaterande att lokala politiker som ingår i samma majoritet är kraftigt oense i sina kommentarer. Vad säger då ledande politiker i Söderköping?

Yvonne Persson, moderaterna, har inte hunnit sätta sig in i alla detaljer säger hon (vem har det? i detta omfattande aktstycke som budgeten brukar vara), men lämnar ändå vissa kommentarer: Hon är kluven till höjning av vissa skatter, det gäller bensinskatten och dess konsekvenser för landsbygden, och kritisk  till begränsningarna av Rut- och Rot-avdragen. Hon följer således lojalt den kritik som borgerligheten på riksplanet för fram.

Mattias Ravander, socialdemokraterna, tror att vårbudgeten kommer att påverka Söderköping positivt. Han tycker det är bra med satsningarna på skolan och äldreomsorgen, vilket han tror kommer att underlätta rekrytering och bemanning inom dessa områden. Beträffande landsbygden och höjd bensinskatt menar han att höjd bensinskatt kompenseras av satsning på bredbandutbyggnad. Hans kommentarer innebär att han är lojal till regeringens budgetförslag.

Det intressanta med dessa relativt motsatta kommentarer är att de kommer från de ledande företrädarna i kommunens politiska majoritet. Medan Yvonne Persson (m), är negativ och kritisk, är Mattias Ravander (s), positiv i sin kommentar.

Det man undrar är då om det går att "regera" lokalt när man gör så olika bedömningar av regeringens satsningar, som ju i hög grad berör välfärden, som är kommunernas primära ansvar i praktiken när det gäller styrning och prioriteringar.

En del kommer att säga, att det som händer i riksdagen och rikspolitiken är en sak för sig som vi inte berörs särskilt mycket av här i Söderköping. Frågan är om det är hållbart i längden? Eller får det konsekvenser på sikt när det gäller att hålla ihop politiken lokalt?

Min gissning är trots allt, att moderaterna kritiserar men accepterar socialdemokratiskt "slöseri" på riksplanet, så länge man slipper att vara med om skattehöjningar lokalt. Det blir en ganska bekväm sits så länge den varar. Annat blir det om plötsligt "bubblan" spricker och lågkonjunktur övergår i en dramatisk nedgång i ekonomin och därmed höjd arbetslöshet!

Personligen tror jag att spänningarna snarare kommer inom området stadsplanering och upphandlingspolicy. Hur fria tyglar  ska politiken ge till marknadens aktörer när det gäller byggande. Här finns ett klassiskt konflliktämne där vänster och höger brukar ha olika uppfattningar. Sossarna, centern, miljöpartiet och vänstern brukar ju försöka skapa ett regelverk som värnar viktiga värden och fördelningsmässigt utsatta grupper. Men socialdemokraterna och miljöpartiet har kanske accepterat detta "våroffer" förra våren i förhandlingarna med moderaterna och släppt tyglarna när det gäller stadsplanering? Detta mot att man får ansvar för andra områden i kommunpolitiken. Det ger anledning till oro för miljö- och kulturvänner!

 

Björn Grip, Vänsterpartiet, är ledamot i  kommunfullmäktige i Söderköping.

Bloggar

Sportbloggar