Logga in
Logga ut

Helgläsning

Söderköping Jag fick tag i en bok som fångat mig helt de senaste dagarna. Det är Hanne-Vibeke Holsts senaste roman Som pesten, som jag gärna rekommenderar, trots sitt omfång, drygt 800 sidor. Författaren är en av Danmarks mest lästa och älskade författare. Med romanerna och tv-serierna Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret nådde hon också en stor publik i Sverige.

Huvudpersonen i den här nya boken är den förhållandevis unga läkaren Karoline Branner. Hon har nyligen flyttat till Geneve med sin familj för att arbeta med pandemibekämpning för WHO. På sitt jobb möter hon oväntat motstånd i den stora organisationen där alla har sin egen agenda och hemma blir hennes man allt mer rastlös. Signaler om en ny influensapandemi är under uppsegling, med början i hennes hemland, Danmark. Vad gör ett pandemihot med ett samhälle, vilka val tvingas vi till? Det är frågor som står i focus i boken.

Branner är en engagerad läkare där läkaretik och vård efter behov är självklara grunder för arbetet. Emot sig, när pandemin utvecklas, finns tveksamma politiker som vägrar ta signalerna om pandemi på allvar. Dessutom ekonomiska intressen hos läkemedelsindustrin, där oligopolmarknaden bjuder att inte börja producera nödvändig medicin förrän utbrotten är uppenbara och paniken sprider sig. Och då sker det i otillräcklig omfattning, allt för att garantera maximal profit.

Konsekvenserna blir att det är svårt att hävda principen att de mest utsatta - i det här fallet unga människor med sitt ursprung i Afrika - ska ha förtur till de medicindoser som ändå kommer ut på marknaden. I stället blir det de länder och människor som kan betala mest som får tillgång till medicinerna. Konsekvenserna blir även upplopp i hundratals städer runt om i världen, framför allt i de invandrartäta ghettona, flyktingströmmarna till Europa och USA ökar också dramatiskt

Boken är både underhållande och ställer relevanta och aktuella frågor kring behovsprincipen contra profitintresse, läkaretik i förhållande till politiska realiteter. Boken avslutas trots allt i en optimistisk, och kanske inte helt realistisk, upplösning. Men den åskådliggör att det är viktigt att göra vad man kan, och att exemplets makt har betydelse.

 

 

Jag hade fel, men ändå rätt

Söderköping Häromdagen bloggade jag om Söderköpings vårdcentral. Jag påstod att regionstyrelsen tagit beslutet att lägga ner vårdcentralen. Så är inte fallet, ännu! Efter mycket efterforskning har jag förstått att det beslut som fattats är att Närsjukvårdsdirektören Monika Hagman, med godkännande av regionrådet Bernsköld, har tagit beslutet att ge primärvårdschefen Margareta Swartz i uppdrag att förbereda för avveckling av Söderköpings vårdcentral. Hängde ni med? Det innebär att man ska ta fram ett underlag för mbl-förhandling, förhandla med facken, och sedan ska ett förslag presenteras för hälso- och sjukvårdsnämnden och sannolikt också regionstyrelsen. Det är tveksamt om de folkvalda i regionfullmäktige får nån chans överhuvudtaget att yttra sig i frågan. Det beror nog på om det är någon som tar initiativet och väcker en interpellation. Jag måste säga att jag tycker det är svagt av den styrande majoriteten att på detta sätt försöka mörka en avveckling. Personalen fick informationen 10 minuter innan pressmeddelandet gick ut från regionens kommunikationsavdelning. Och det hade förmodligen inte blivit offentligt överhuvudtaget om inte Malin Östh (v)- ledamot i regionsstyrelsen hade ställt en fråga, som tvingade fram en redogörelse. 

Dessutom har nuvarande vårdcentralschef inte fått mer än några få månader på sig att vända en negativ utveckling. Är det att erbjuda vettiga möjligheter att förändra en svår situation?

Risken är stor att Söderköpings 8 500 personer som listat sig vid vårdcentralen får se sig om efter ett alternativ. Alldeles enkelt lär det inte bli för det privata alternativet, förlåt monopolet, att svälja hela "patientstocken" - något som även andades i intervjun häromdagen med Sakarias Mårdh, VD för ägarföretaget A&O. - Alla kommer inte att lista sig hos oss, säger han och tror att mellan 60-80 % byter till Geria. Det skulle alltså innebära att mellan 5 100 och 6 800 patienter skulle lista sig och byta till hans företag, där han redan har ca 5000 patienter. Alltså mer än en fördubbling är det frågan om. En tuff utmaning, skulle jag vilja säga även om avvecklingen av den regiondrivna vårdcentralen skulle dra ut på tiden.

Oavsett är detta illavarslande. Regionen avhänder sig makten att åtminstone ha en möjlighet att parera en plötslig avveckling av det privata alternativet. Du målar fan på väggen, säger kanske någon läsare. Till den läsaren vill jag säga; glöm inte att det kom som en blixt från en klar himmel när Kunskapsskolan i Jönköping ställde gymnasieelever och kommunen inför fullbordat faktum för något år sedan och eleverna riskerade att bli utan betyg. Hur den situationen löste sig har inte relaterats i media som jag normalt läser, men bara oron och de ansträngningar  och resurser som kommunen måste ha plockat fram visar ju att här finns ett problem.

 

Söderköping utan offentlig primärvård

Söderköping Söderköping regiondrivna vårdcentral läggs ner. Beslutet togs på regionsstyrelsen igår, onsdagen den 4/11. Det kan blli ett datum som går till historien. Söderköping är den första och hittills enda kommunen i Östergötland, sannolikt också i Sverige, som inte har en offentligt driven vårdcentral. Varför är det då så viktigt med en offentlig vårdcentral? Det finns ju en privat vårdcentral, som dessutom sägs fungera utmärkt. Jo därför att befolkningens behov i kommunen blir beroende av en privat aktör som har makten att avgöra hur och om vårdcentralen ska drivas vidare. Och dessa ägarintressen styrs inte av befolkningens behov utan av lönsamhet.

Trycket på den privata vårdcentralen växer dessutom redan nu. Jag såg i kommentarfältet på NT:s facebooksida idag, att det blivit mycket svårare att få tider även på Geria, det privata alternativet, det senaste året. Hur ska det då bli när de 8 500 som idag är listade på den offentliga vårdcentralen ska söka ett alternativ? Jag antar att man inte är hellyckliga på Geria att få hela denna patientgrupp. I formell mening kan man inte säga nej till de personer som vill lista sig, fast i praktiken lär det bli förhandlingar med såväl regionen som kommunen om hur primärvårdsansvaret ska fördelas. Helt klart innebär det att man måste se till att mer än fördubbla kapaciteten. När det gäller den viktiga gruppen distriktsläkare betyder det minst fyra ytterligare läkare. Dessutom är flera av de nuvarande doktorerna seniora, det vill säga har nått 65-årsgränsen, ytterligare någon är över 60. Det finns naturligtvis en risk att det blir svårigheter att rekrytera personal och att man också på Geria får förlita sig på tillfälliga lösningar. Hur ser då ägarna på den uppkomna situationen? Ingen vet, men det finns ju alternativet att sälja vidare. Då lär det bli någon av de stora multijättarna inom vård- och omsorgssvängen, som har ekonomiska muskler, men som också har en betydligt krassare inställning när det gäller vad som är viktigt för att driva företag. Begrepp som avkastningskrav och vinstmarginaler kommer att bli viktigare än patienttrygghet och PAL = personligt ansvariga läkare.

Enligt östgötakommissionen för folkhälsa är tillgången till en väl fungerande primärvård i närområdet en av de viktigaste faktorerna för att säkerställa en god folkhälsa, inte minst för den äldre befolkningen. I motsats till hälso- och sjukvårdslandstingsrådet, Christoffer Bernsköld (s), är jag inte trygg med regionsstyrelsen beslut om att lägga ner den regiondrivna vårdcentralen. Men Bernsköld bor ju inte heller i den enda kommunen i Östergötland (och sannolikt i hela Sverige) som inte har en offentligt driven vårdcentral.

Bra Göran Färm

Söderköping Göran Färm, fullmäktiges vice ordförande i Norrköping, tar idag bladet från munnen när det gäller Widar Anderssons medvetna opinionsbildning för en extrem politik när det gäller flyktingsituationen. Widar driver tre teser, skriver han:

- Att politiken är en bransch, att hantverket är det som konstituerar politiken och idéerna saknar betydelse.

- Att det är olyckligt att SD inte bjöds in till överläggningarna om invandringspolitiken.

- Att en mer restriktiv invandringspolitik är nödvändig.

Färm argumenterar sedan väl emot dessa Widars teser. Sammanfattningsvis går hans argumentation ut på följande:

- Det är viktigt att politiken står för tydliga värderingar, det är inte en "näringsgren", där man kan kompromissa med grundläggande värden, som mänskliga rättigheter.

- Sverigedemokraterna går inte att förhandla med om t ex invandringspolitiken, eftersom de inte står för den avgörande principen om "människors lika värde".

- I det akutläge som Sverige delar med många länder, måste vi dels öka resurserna för att hantera mottagandet, dels fördela ansvaret bättre både internationellt och inom Sverige. Men jag är inte beredd att urholka asylrätten eller införa något slags svältkur för att avskräcka människor som flytt för sina liv, skriver Färm.

Att som Widar A raljera om flyktingars "lust att komma till Sverige", som om det vore en semesterresa. är osmakligt. Många länder som är betydligt fattigare än vi i Sverige tar emot betydligt fler flyktingar än vi, avslutar Färm.

Jag kan bara instämma. Det hedrar Göran Färm att han på detta sätt markerar en anständighetens gräns.

 

 

Kommunchefen slutar - vem tog initiativet?

Söderköping Kommunchefen i Söderköping, Susanne Söderlund, slutar med omedelbar verkan. Frågan är varför och vem som tog initiativet? Kommunstyrelsens ordförande, Mattias Ravander (s), hävdar att detta är ett gemensamt beslut mellan parterna. Frågan är inte oviktig. Det är nämligen så - om jag nu minns rätt - att om kommunchefen får sparken, har hen rätt till ett avgångsvederlag, motsvarande 18 månaders lön. Det innebär i så fall att kommunen får punga ut med 18 x 75 tkr + arbetsgivaravgift, motsvarande 50%. Det blir drygt två miljoner kronor.

Det kan vara så att avskedandet är nödvändigt. Ravanders kommentar tyder på att majoriteten anser detta. Tyvärr lär vi aldrig få veta, eftersom frågan om anställningsvillkor för kommunchefen är delegerat till kommunstyrelsens ordförande. Från vänsterpartiets sida argumenterade vi emot detta. Det är ett stort ansvar för en enskild person att i realiteten ta beslut om avsked, avgångsvillkor med mera i sådana sammanhang. Dessutom blir det inte så lätt att få korrekt information för fullmäktige och allmänhet att få besked om bakgrunden.

Om initiativet kom från kommunchefen ska, enligt vad jag förstår, inga avgångsvederlag utgå. Därför är det rimligt att kommunfulllmäktige och allmänhet får reda på bakgrund och anledning till att kommunen nu riskerar att få betala ut miljonbelopp.

Det börjar finnas en dålig tradition när det gäller hur det går till när ledande tjänstemän får lämna sina jobb. Och med saftiga kostnader för kommunen som konsekvens.

Visst klarar vi flyktingmottagandet

Söderköping Anna Doll, samordnare av flyktingmottagandet i Söderköping berättade engagerat häromdagen på "Stinsen" vad som görs för att klara att ta emot ensamkommande flyktingungdomar. Femtio personer var där och lyssnade. Det blev en positiv berättelse om hur såväl professionella tjänstemän som föreningar och andra frivilliga krafter hjälps åt att klara av situationen. Läxläsningshjälp, stödpersoner, gode män, familjehem har fungerat. Östra Ryds idrottsförening har öppnat upp för att integrera pojkar från Afghanistan, Somalia, Eritrea och var nu pojkarna kommer ifrån. Nyströmska skolan har gjort en jätteansträngning för att snabbt organisera svenskundervisning. Men framför allt har det funnits en vilja och ett engagemang som genomsyrar kommunen från fullmäktiges förtroendevalda till enskilda stödpersoner.

Jag tror att detta sätt att mobilisera alla goda krafter är det bästa sättet att motarbeta den främlingsfientlighet som dominerade såväl vissa sociala media som i allt större utsträckning också så kallade pk-media under sommaren.

Det är ändå den förfärliga bilden av den treåriga döde pojken uppspolad på stranden av en grekisk ö, som definitivt vände opinionen. Plötsligt svänger opinionen, massdemonstrationer samlas i våra större städer, insamlingar och annan praktisk hjälp tar fart i en utsträckning som vi inte sett sedan solidariteten med Vietnam och mot Apartheid i Sydafrika.

Annie Lööf står upp för en rakryggad flyktingpolitik. Jan Björklund gör en 180 graders gir när det gäller kraven på att alla kommuner solidariskt måste ta ansvar när det gäller flyktingmottagande. Angela Merkel i Tyskland visar att hon är en ledare av rang.

Det finns emellertid också ett mått av självbevarelsedrift i det ställningstagande som Merkel nu gör. I senaste numret av veckotidningen ETC intervjuas EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (fp). "Vi raderar ut oss själva från kartan" är rubriken på intervjuartikeln. Det som hon förtjänstfullt lyfter fram är hotet med en minskande befolkning, som EU-länderna står inför. Låga födelsetal kombinerat med ökad livslängd gör att allt en allt mindre skara arbetssföra personer kommer att få försörja en allt större grupp pensionärer de kommande trettio åren. 

Enligt EU-kommissionens befolkningsprognos kommer EU:s arbetsskraft att minska med cirka 50 miljoner personer fram till 2060. I det perspektivet är det naturligtvis en välkommet att unga människor, ofta välutbildade, söker sig till Europa. Och det är märkligt att rädslan varit så stor att man gjort EU till en fästning, ointaglig för människor från länder utanför.

Detta får dock inte vara huvudargumentet för att ta emot flyktingar. Det är solidaritet och humanitet som måste vara grunden. Förebilder har vi många i Sverige! Jag tänker på personer som Raul Wallenberg och Folke Bernadotte till exempel.

Men man måste inte vara en heroisk hjälte. Det räcker så gott med att ställa upp med medmänsklighet, och framför allt, att inte tiga när främlingsfientliga argument förs fram, vare sig på jobbet eller när du pratar med bekanta och vänner. 

Björn Grip, Vänsterpartiet, är ledamot i  kommunfullmäktige i Söderköping.

Bloggar

Sportbloggar