Logga in
Logga ut

Politiker oense om vårbudget

Söderköping Politiker oense om vårbudget, är huvudrubriken på Folkbladets tidning idag 16 april. Nå, det är väl inget konstigt med det, var min första reaktion. Majoritet och opposition brukar ju vara oense inte minst om budget, skatter och fördelningspolitik. Så är det normalt, men med tanke på alla oheliga allianser lokalt i politiken runt om i Östergötland så är det naturligtvis ändå ett intressant konstaterande att lokala politiker som ingår i samma majoritet är kraftigt oense i sina kommentarer. Vad säger då ledande politiker i Söderköping?

Yvonne Persson, moderaterna, har inte hunnit sätta sig in i alla detaljer säger hon (vem har det? i detta omfattande aktstycke som budgeten brukar vara), men lämnar ändå vissa kommentarer: Hon är kluven till höjning av vissa skatter, det gäller bensinskatten och dess konsekvenser för landsbygden, och kritisk  till begränsningarna av Rut- och Rot-avdragen. Hon följer således lojalt den kritik som borgerligheten på riksplanet för fram.

Mattias Ravander, socialdemokraterna, tror att vårbudgeten kommer att påverka Söderköping positivt. Han tycker det är bra med satsningarna på skolan och äldreomsorgen, vilket han tror kommer att underlätta rekrytering och bemanning inom dessa områden. Beträffande landsbygden och höjd bensinskatt menar han att höjd bensinskatt kompenseras av satsning på bredbandutbyggnad. Hans kommentarer innebär att han är lojal till regeringens budgetförslag.

Det intressanta med dessa relativt motsatta kommentarer är att de kommer från de ledande företrädarna i kommunens politiska majoritet. Medan Yvonne Persson (m), är negativ och kritisk, är Mattias Ravander (s), positiv i sin kommentar.

Det man undrar är då om det går att "regera" lokalt när man gör så olika bedömningar av regeringens satsningar, som ju i hög grad berör välfärden, som är kommunernas primära ansvar i praktiken när det gäller styrning och prioriteringar.

En del kommer att säga, att det som händer i riksdagen och rikspolitiken är en sak för sig som vi inte berörs särskilt mycket av här i Söderköping. Frågan är om det är hållbart i längden? Eller får det konsekvenser på sikt när det gäller att hålla ihop politiken lokalt?

Min gissning är trots allt, att moderaterna kritiserar men accepterar socialdemokratiskt "slöseri" på riksplanet, så länge man slipper att vara med om skattehöjningar lokalt. Det blir en ganska bekväm sits så länge den varar. Annat blir det om plötsligt "bubblan" spricker och lågkonjunktur övergår i en dramatisk nedgång i ekonomin och därmed höjd arbetslöshet!

Personligen tror jag att spänningarna snarare kommer inom området stadsplanering och upphandlingspolicy. Hur fria tyglar  ska politiken ge till marknadens aktörer när det gäller byggande. Här finns ett klassiskt konflliktämne där vänster och höger brukar ha olika uppfattningar. Sossarna, centern, miljöpartiet och vänstern brukar ju försöka skapa ett regelverk som värnar viktiga värden och fördelningsmässigt utsatta grupper. Men socialdemokraterna och miljöpartiet har kanske accepterat detta "våroffer" förra våren i förhandlingarna med moderaterna och släppt tyglarna när det gäller stadsplanering? Detta mot att man får ansvar för andra områden i kommunpolitiken. Det ger anledning till oro för miljö- och kulturvänner!

 

Backa, och gör rätt

Söderköping Söderköping är en  av flera kommuner som anammat ett koncept för schemaläggning av hemtjänstens personal som kallas för "Hälsosamma arbetsscheman". Det har lurat många. För oss i vänsterpartiet trodde vi faktiskt på att det skulle bli ett omtag efter att vi fått bifall på en motion om Hälsosamma arbetstider.

Tyvärr visade det sig att vi hade fel. Vi var dragna vid näsan. De scheman som personalen ska arbeta efter innebär att man har fyraveckors scheman. Det innebär att man arbetar fler nätter än tidigare, man har svårt att planera sin tillvaro och arbetsschemat är uppenbarligen inte förhandlat med facket. 

Kritiken är kraftig och irritationen stor bland personalen. Flera erfarna undersköterskor har lämnat jobbet och ytterligare fler väntas säga upp sig. Sjukskrivningarna ökar. Vad gör då ledningen?

Uppenbarligen gör man fel. Dels har man försökt att tysta personal och hotat med repressalier. Dels har man vädjat till politiska företrädare och bett oss avstå från att kommentera situationen. Jag måste säga att jag är förvånad. Vårt mandat som förtroendevalda är knappast sådant att vi i första hand ska avge lojalitetsförklaringar till tjänstemannaledningen, än mindre ge carte blanche åt den politiska majoriteten. Som förtroendevald och direktvald till kommunfullmäktige är det medborgarna i kommunen som är mina uppdragsgivare. Om jag upplever att det blir fler anställda som möter de gamla som är beroende av hemtjänst, då är det en anledning för mig att reagera. Om fler och fler är vikarier utan utbildning finns det också anledning att reagera. 

Dessa förhållanden - ökat antal hemtjänstpersonal som okända swischar in i hemtjänstberoende medborgares hem, och allt fler som dessutom saknar utbildning - är en konsekvens av motsättningar kring arbetstider mellan anställda och ledning inom hemtjänsten. Uppenbarligen är det också så att bakom devisen "Hälsosamma arbetsscheman" döljer sig en missriktad ambition att spara pengar. Risken är stor att det blir tvärtom.

Förändringarna, som uppenbarligen prövas också i flera andra kommuner i landet, har lett till missnöje och irritation på flera håll. Finns ingen arbetsglädje blir det inte heller ett bra resultat. 

Nu har en ny socialnämnd nyligen valts i vår kommun. Ordföranden heter Boel Holgersson och hon representerar centerpartiet. Boel har erfarenhet av liknande uppdrag i Ale kommun. Som relativt nyinflyttad och nyvald ordförande här i Söderköping har hon ingen prestige att försvara. Det borde därför finnas förutsättningar att backa och göra ett omtag.

Jag har förstått att tre krav är viktiga: I. Tillräckligt med återhämtningstid, II. Rimlig framförhållning när det gäller nya scheman, III. Delaktighet när det gäller schemaläggning. Lägg därtill att det finns en bifallen motion som innehåller dessa krav plus att man ska pröva kortare arbetstid.

Jag är medveten om att det finns en oro för att dessa förslag inte innebär att man kommer i ekonomisk balans. Samtidigt innebär den nuvarande hållningen ökade sjukskrivningar, kompetenstapp, dåliga relationer och därmed ingen arbetsglädje. I slutändan leder det också till sämre ekonomi.

Därför vill jag uppmana Boel och hennes kollegor i nämnden att backa bandet och förutsättningslöst ta upp en diskussion med personalen och dess fackliga företrädare. Det räcker nu inte med att ta beslut där man backar upp en tjänstemannaledning som uppenbarligen har fått direktiv att till varje pris spara pengar och få en ekonomi i balans. 

 

 

 

Eftertankens kranka blekhet

Söderköping Tuula Ravander är en klok och sympatisk politisk företrädare för socialdemokraterna. Häromdagen blev hon intervjuad om sin tidigare roll som socialnämndens ordförande. Särskilt lyftes frågan om de så kallade hälsoscheman som är på väg att införas av ledningen för hemtjänstpersonalen i kommunen. 

- Vi skulle aldrig ha kallat det för hälsosamma scheman, säger hon i tidningsartikeln. Det handlar ju om effektiviseringar i syfte att spara pengar.

Ibland blir det fel, och det är bra att man kan erkänna det. Tuula säger också i artikeln att man som politiker inte kan gå in och lägga sig i sådant som schemaläggning.  Det är emellertid bara delvis sant. 

Vänsterpartiet lämnade för ett år sedan en motion om Hälsosamma scheman som behandlades på fullmäktige i våras. I motionen beskrevs en modell som använts på andra håll, den så kallade tre-tre-modellen, och som  i korthet innebär att man arbetar tre dagar och sedan har ledigt tre dagar. Detta för att få tillräckligt med tid för återhämtning.  Modellen innebär också en veckoarbetstid på 32 timmar, det vill säga en ordentlig arbetstidsförkortning. Motionen bifölls i fullmäktige.

Döm därför om vi inledningsvis blev förvånade när införandet av hälsosamma scheman väckte kraftiga protester. Vi trodde ju att det var vår motion som nu skulle förverkligas. Det  visade sig nu inte alls vara fallet, tvärtom har det nya schemaförslaget från hemtjänstledningen inneburit ytterligare nattpass och krav på större flexibilitet. Det vill säga ett förslag som precis som Tuula säger syftar till effektiviseringar och besparingar. 

Det är svårt och en politisk konst att föra en konstruktiv dialog med chefer och ledande tjänstemän. Det är inte rimligt att gå in och detaljstyra verksamhet. Då kan en organisation bli begränsad och det blir brist på initiativ. Det professionella ledarskapet måste ha ett utrymme att utforma hur saker och ting ska genomföras. Däremot behöver politiska beslut leda till tydliga direktiv som inte kan missförstås.

Här fanns det en motion som var tydlig i sina krav på arbetstidsförkortning och dessutom innehöll exemplifieringar kring upplägget. Ett upplägg som visat sig leda till mindre sjukskrivningar och nöjdare personal på andra arbetsplatser. När man som ordförande i en socialnämnd då ska få motionen implementerad har man ett starkt mandat i form av ett fullmäktigebeslut. Direktiven borde uppenbarligen varit tydligare. Och om det nu inte blev tydliga direktiv är det definitivt rimligt att markera när man blir uppmärksam på att intentionerna inte följts. 

Nu har Tuula lämnat ordförandeskapet i socialnämnden och hon har erkänt sina tillkortakommanden. Vi får se på nästa veckas fullmäktigesammanträde vem det blir som tar över. Oavsett vem det blir hoppas jag att man tar tillbaka schemaförslaget som väckt ont blod och som riskerar att leda till fler avhopp av duktig och erfaren personal. Det finns som sagt dessutom en motion från vänsterpartiet om försöksverksamhet med kortare arbetstid som i full enighet har bifallits av fullmäktige. Den bör tas upp nu, intentionerna bör konkretiseras och förhandlas med facket. Jag är övertygad om att det skulle lösa upp mycket missnöje och därmed kunna underlätta möjligheterna att behålla personalen. Och kommunen skulle bli mera attraktiv som arbetsgivare.

Än slank dom hit, än slank dom dit

Söderköping Söderköpingsmoderaternas förändrade syn på vilken skatt medborgarna ska betala är höjden av opportunism. För någon månad sedan föreslog moderaterna en höjning av kommunalskatten med 1 krona från 21,18 kr till 22,18 kr per intjänad 100-lapp.  Detta gjorde man tillsammans med socialdemokrater och miljöpartisten Åsa Mägi, den dåvarande majoriteten i kommunfullmäktige. 

Inför kommunstyrelsens sammanträde i morgon den 13/11,  har moderaterna ändrat  uppfattning och står nu bakom ett förslag som innebär oförändrad kommunalskatt och  tuffa besparingar inte minst inom socialförvaltningens verksamheter, det vill säga äldreomsorg, hemtjänst med mera. Detta görman tillsammans med övriga borgerliga partier.

Man kan fundera över hur man på så kort tid kommit fram till så olika slutsatser. Det enkla svaret kan stavas makt. Visserligen markerade Norrköpings Tidningar, pålitligt högerorgan, väldigt tydligt och tog söderköpingsmoderaterna ordentligt i örat när man var med och la fram förslag om en höjning av skatten med en krona.

Men jag tror inte det var avgörande för att man ändrade sig. Nä, man svalde förtreten att bli beskylld för hållningslöshet inför den lockande möjligheten efter valet att få ordförandeposten i kommunstyrelsen  och därmed makt och styråra i kommunen, nog så efterlängtat i de moderata leden. Kanske var det också så att ryggmärgsreflexen i det moderata partiet var kraftigare när förslaget om höjning av skatten presenterades tidigare i höstas. Men det måste betraktas som opålitligt att ena dan vara med och föreslå en kraftig skattehöjning för att några dar senare vara med på att föreslå oförändrad skatt. 

Konskevenserna mellan de olika förslagen blir betydande. Framför allt innebär nu borgarnas gemensamma förslag tuffa besparingsbeting. Hur ska man klara av att skapa hälsosamma arbetsplatser inom hemtjänsten? Vad betyder en dålig arbetsmiljö för de äldre människor som har behov av hemtjänst? Naturligtvis blir det en ökad arbetsbelastning, stress och risk för ökade sjukskrivningar och därmed behov av ytterligare vikarier, vilket i sin tur innebär fler nya ansikten för de äldre. 

Och hur blir det på samhällsbyggnadskontoret om åtta tjänster ska tas bort? När man nu äntligen har börjat få till stånd ett fungerande detaljplanearbete och att kunna lämna rimligt snabba besked i bygglovsärenden.  Nu lär risken för kaos bli överhängande igen. Inte bra för samarbetet med byggfirmor eller för den delen de människor som otåligt väntar på att få besked om bygglov.

Inom såväl samhällsbyggnads- som servicenämndens områden blir konsekvenserna också att man måste anlita konsulter för nödvändiga kortsiktiga insatser. Detta, visar erfarenheten, är lösningar som oftast långsiktigt innebär att kostnaderna stiger i onödan. 

Socialdemokraterna står kvar vid en höjning av skatten med 1 krona. Det innebär att man med sitt förslag slipper göra neddragningar och man kommer också att kunna redovisa ett bättre ekonomiskt resultat. Det är dock tveksamt om man ska begära av medborgarna en så kraftig skattehöjning som dessutom inte sedan används fullt ut. En viktig princip brukar vara att varje generation ska betala för sin egen välfärd. Man bör således varken ta ut för lite skatt och låta framtida medborgare behöva betala för dagens behov, eller ta ut för mycket som inte sedan används.

För vänsterpartiets vidkommande kommer vi att föreslå en skattehöjning på 50 öre som används i verksamheterna fullt ut. Det innebär att vi lyckas undvika nedskärningar, vi kan också bland annat föreslå försök med kortare arbetstid för hemtjänstpersonalen, en reform där den införts, har visat sig minska sjukskrivningarna och därmed vara en god investering.

Vardagsbesvär och vårdbekymmer

Söderköping Som relativt nybliven pensionär råkar man ut för krämpor. Därmed uppstår behov av mediciner och besök på vårdcentralen. Det kan ha sina sidor. Jag ska berätta om mina nyvunna erfarenheter.

För ett tag sedan drabbades jag av att min tumme inte fungerade som vanligt. Dessutom hade jag värk. Jag besökte vårdcentralens lättakut och fick tre minuter med en sjuksköterska. Det kanske inte behövdes mer. men håll med om att 200 kr då känns som en relativt lättförtjänad intäkt för Gerias ägare, förlåt, det heter visst A&O numera.  Timpengen blir ju 4000 spänn. Dessutom fick jag knappast något besked om vad som var problemet. Dock fick jag en åtgärdsrekommendation. 

Nåväl,  jag hade väl kunnat stå ut med kostnaden om rekommendationen jag fick varit till nån nytta. Skaffa Panodil mot smärtan och kontakta en arbetsterapeut, här får du ett telefonnummer var beskedet. Jag ringde numret och möttes av en telefonsvarare som upplyste om att mottagningen endast var bemannad måndagar. Detta var en tisdag och jag undrade dystert om nån skulle lyssna av telefonsvararen om en vecka och då upptäcka mitt inspelade meddelande.

Glatt överraskad blev jag därför när en person ringde upp  redan på onsdagen. Detta vändes i besvikelse och efterhand irritation. Jag blev då klar över att numret jag fått av sköterskan på lättakuten gick till en privat utövare i Söderköping som lagt ner sin verksamhet och inte längre hade avtal med regionen. 

Irriterad blev jag i synnerhet som jag vet att Rehab Öst, regionens sjukgymnast- och arbetsterapeutresurs, har en utmärkt verksamhet som dessutom ligger i den gamla landstingsdrivna vårdcentralen som ligger ett stenkast från där jag bor. 

Jag tycker det är beklämmande att man har så dålig koll. Dessutom menar jag att det är principiellt tveksamt att man slentrianmässigt remitterar till en privat aktör och inte låter mig ta ställning till om jag önskar detta. Dåligt, tycker jag och överväger om jag ska ta detta vidare och klaga. I vart fall ska jag ta reda på telefonnumret till Rehab Öst, regionens rehabtjänst, och boka tid.

När det gäller den andra delen av rekommendationen som jag fick på Gerias, förlåt A&O, lättakut; Panodil-piller mot smärtan, så är det väl inget större problem för mig ännu, attskaffa pillren och ta mig till det numera Euroapotheaägda Apoteket på Fix-området.

Men det är det för andra äldre människor som har större besvär än jag. Detta framgick med all önskvärd tydlighet när vi hade månadsmöte i PRO-föreningen. Många vittnade om vilka besvär och ökade kostnader som blivit fallet när Hagaapoteket lagts ned. Vi tog därför ett skarpt uttalande mot nedläggningen som också skickades till ledningen för Euroapothea. 

Jag var positivt överraskad när vi inom två veckor faktiskt fick ett svar. Svaret var emellertid inte upplyftande. Där gavs beskedet att det inte är möjligt att återöppna Apoteket vid Hagatorget på grund av brist på farmaceuter, och man ansåg sig inte heller kunna ordna med ett utskänkningsställe på "Trollet", tempoaffären där många äldre som bor centralt i stan brukar handla. Detta var en besvikelse även om det inte var helt överraskande. 

Nu är knappast argumentet brist på farmaceuter den enda anledningen till nedläggningen.  Öppnandet av ett apotek på Fix-området var sannolikt betingat av att lokalerna där skulle kunna nyttjas av ett konkurrerande apotek. När det sedan visat sig att kundunderlaget blir större på Fix blev det ett lätt val för Euroapothea att avveckla sin tidigare verksamhet vid Hagatorget och satsa på Fixområdet. Därmed överger man emellertid de äldre människor som har stora bekymmer med att ta sig till Fixområdet. 

Vad man än vill säga, knappast är detta vård efter behov, snarare är det vinstmaximering som är avgörande. 

 

Den nygamla borgerliga majoriteten

Söderköping Så har de symboliska rökslingorna från kommunhuset signalerat att en ny ledning har värkts fram. Glada miner på männen som förhandlat fram uppgörelsen syns på lokalsidorna i tidningarna i morgon, 11/10. Vi får väl se hur glada man blir efter ett tag. Lätt har det inte varit att få moderaterna att överge sin nuvarande samarbetspartner, socialdemokraterna. Centern har fått bjuda på de tyngsta ordförandeposterna, såväl i kommunstyrelsen som i samhällsbyggnadsnämnden. 

Vad som är minst lika viktigt är hur politiken kommer att se ut framöver. Det tycks som moderaterna har fått god utdelning även här. Centern och övriga partier i den gamla restalliansen verkar inte ha lyckats få med moderaterna på att överge besluten om byggnation i Brunnsparken. Och hur blir det med expansionen norrut mot Norrköping som Magnus Berge, centerns tidigare kommunalråd pläderat för?

Jag är rädd för att även i dessa tunga samhällsbyggnadsfrågor har moderaterna fått igenom sin vilja. Det innebär att besluten kring Brunnsparken ligger fast. Det enda som nu kan rädda en ograverad park är att överklagandena går igenom. Att centern och liberalerna skulle kunna få igenom vad man sagt tidigare, nämligen att bevara parken och därigenom riva upp beslutet om byggnation, tycks inte realistiskt. Moderaterna har tydligen varit ultimativa i den frågan. Och en borgerlig majoritet var uppenbarligen viktigare för centern och liberalerna än en bevarad Brunnspark. Tråkigt. Nu får vi hoppas på juristerna i mark- och miljödomstolen och att det finns en fortsatt folklig opinion som är beredd att protestera in i det sista.

 Även när det gäller en expansion norrut mot Norrköping tycks det vara kört. Alltför mycket av Mariehov har redan sålts ut, med trassel och hinder när det gäller möjligheten att använda traditionella promenadvägar som en trist konsekvens. Det större perspektivet, att bygga sig närmre Norrköping, får väl framtiden utvisa hur det blir. Planerna när det gäller Albogadalen och Fullerstad verkar ju vara långt gångna. Ambitionerna att växa kanske inte i längden är helt okontroversiella. Söderköping som den lilla vänliga småstaden med en harmonisk utbyggnad, huvudsakligen av småhusbebyggelse och villor, kan snabbt ändra karaktär. Viljeinriktningen här är otydlig.

Ett problem som också blir alltmer uppenbart är att underskotten är svåra att komma tillrätta med. Tydligen har den hittillsvarande majoriteten haft tankar om en rejäl skattehöjning för att komma tillrätta med problemen. Det låter överraskande klokt. Förvånande också med tanke på moderaternas traditionella inställning i skattefrågan. Men man bör väl ha lite is i magen och vänta in vad som blir besluten i riksdagen när det gäller statsbidrag till kommuner och landsting. Partierna och rikspolitikerna - oavsett partifärg -  var ju i valrörelsen rätt generösa med löften om att satsa på kommunerna.

Hur som helst, ordningen är återställd i Sörping. Det lär väl åtminstone ledarkommentarerna på NT:s ledarsida belåtet konstatera. För egen del kan jag konstatera att vänsterpartiets förutsättningar efter valframgången, att bedriva en konstruktiv opposition kommer att bli bättre. Vi lovar inte guld och gröna skogar, men väl att komma med goda förslag som främjar jämlikhet och alla människors lika värde. Vi kommer inte heller att tveka när det gäller att kritisera förslag som ökar ojämlikheten eller urholkar demokratiska värden som öppenhet och meddelarfrihet. 

Björn Grip, Vänsterpartiet, är ledamot i  kommunfullmäktige i Söderköping.

Bloggar

Sportbloggar