Logga in
Betyg på samtliga spelare i Hästen - de få... Hockeybloggen Hockeybloggen
Vädersponsor:

David Iwung

Fotbollsbloggen

Betygen: De har varit bäst i IFK

NORRKÖPING Janne Andersson sa vid ett tillfälle att tabellen efter en tredjedel av serien är en stark indikation på hur den kommer att se ut efter sista sparken.
MFF, Häcken, AIK gör upp om det.

Nykomlingarna, Falkenberg och Eskilstuna, tar returbiljetten tillbaka till superettan.

Och "Peking" slutar åtta eller därikring.

Eller?

Med matcherna mot IFK Göteborg (1–2-förlust till trots), Örebro (2–1) och Sundsvall (2–0) med i bilden är det tydligt att inte bara resultaten går åt rätt håll.
Jens Gustafsson agerade med att dra in Gudmundur Thórarinsson, peta ned Simon Skrabb och vika högerytterpositionen åt Lars Krogh Gerson.

Effekt i positiv bemärkelse.

Och när IFK-managern kastade allt vad säkerhetsbälten, bojor och försiktighets-tvek heter med att satsa på Christoffer Nyman, Kalle Holmberg OCH Jordan Larsson samtidigt i en startelva var i alla fall signalen i mina ögon: Dags att gasa, dags att gå för det på allvar.

På presskonferensen sa Gustafsson att det fanns en bära eller brista-tanke.

Det bar den här gången men hade mycket väl kunnat brista om Linus Hallenius haft en normal kväll på jobbet.
Skyttekungen brände tre-fyra lägen som han normalt sätter.

Det hade gett ett annan match. Vi ska inte ta bort att Peking kom undan med maxutdelning - seger, mål och hållen nolla - men har man varit en sur begynnande gnällgubbe att det behöver hända något i IFK och Gustafsson visar så mycket mod så ska han ha en klapp på ryggen av coachkostymen.

---

Var Pekings tokoffensiva uppställning mot Sundsvall en engångsföreteelse eller blir det fortsatt offensivt ös resten av säsongen för ta treorna som ska kapa avståndet till toppen?
Jag ska på träningen i morgon (fredag) och lovar att luska loss.
---
Kollega Daagh var uppe och bevakade torsdagens pass och fick se Ken Sema hålla i gång med Kamraterna. Jag skymtade Ken med familjen på läktaren i måndags när de tittade på Maics fina insats mot IFK.

Det känns och kommer fortsätta att kännas märkligt att inte någon av Norrköpingsbröderna lirat en allsvensk match för IFK.

Maic var så fin med bollen, har fortfarande ett steg som sticker ut och besitter FRAMFÖRALLT en känsla och ett spelsinne att spela fram, lägga insticken och slå bollarna i och utanför boxen på ett sätt som saknas i IFK idag.
Hur många gånger önskar man inte mer av Fransson, Thern, Haksabanovic och Thórarinsson i det sista så viktiga beslutstagandet ett par meter utanför motståndarnas straffområde.

---
Nog om det.

Med tio matcher spelade är det dags för en summering. Vilka i IFK har varit bäst, vilka har levt upp till lvad vi förväntat oss och vilka önskar vi mer av?

Över förväntan:

Jordan Larsson
När det lossnade så lossnade det rejält. Visst kändes det som det fanns mer, avsevärt mer, än vad anfallaren visade upp 2018 som var ett frustrationsår där Larsson mestadels hamnade utanför startelvan. Sex baljor på nio starter är bra och har gett ett helt annan Larsson självförtroendemässigt. Försvinner fortfarande ur matcherna men håller han det här målsnittet kommer han ha sin plats i anfallet - oavsett om det är med en eller två forwardspolare bredvid sig.

Filip Dagerstål
Skakig start – liksom hela IFK - i premiären mot Helsingborg men efter det: Spikrak uppåtriktad formkurva. En spelare som delar IFK-fansen. "Loj, oengagerad och säkerhetsrisk" i ena hörnet. "Klok, pålitlig och nyttig" i andra. Som den egna produkten agerar nu är han given i backlinjen och ser bekämare ut med bollen än vad han gjort tidigare. En favoritspelare hos Jens Gustafsson. Tio av tio starter.


Lars Krogh Gerson
Hade inte en startplats i inledningen av serien. Nu är det ingen som flyttar på Gerson, petningsmässigt eller i motståndarlaget. Ovan och inte helt bekväm (enligt han själv) på en kant men Gerson har gjort det bra på sitt sätt. Vet om sina brister, tar inga risker, nyttjar sina styrkor. Okoventionellt många gånger men så här långt ett klockrent drag att matcha Gerson till höger.

Bra:

Alexander Fransson
Höga krav på kaptenen som infriar förväntningarna – stundtals. Kaptenens potential ifrågsätter ingen, inte heller hans status i laget men "Alle" borde bokföras för fler poäng. Ett mål och en assist så här långt. Med nya spelsättet och Thórarinsson bredvid sig själv och Thern ser Fransson ut att trivas bättre. Tummar aldrig på arbetsinsatsen men det känns som det blir på bekostnad av passningsspelet.

Kasper Larsen
Utseendemässigt en oskyldig snäll blond pojke nära till leendet. På planen en tuffing som blir bättre och bättre. Den givna defensiva grundbulten som ger Kamraterna ett vapen med skallen. Speed saknas men går allt mer sällan bort sig. Ser ut att trivas med landsmannen Lauritsen vid sin sida.

Simon Skrabb
Drömspelaren att ha i ett lag. Skulle han tvingas byta jobb med materialaren Lennart Lindér skulle inte Skrabb tjura utan bestämt och helhjärtat ta jobbet. Nu har han hittat en bra inläggsfot från sin vänsterposition och är alltid jobbig att möta med mäktiga lungor och stenhård överkropp.

Rasmus Lauritsen
Petades efter bottennappet i premiären men tog det rätt och kom in med energi, elakhet på en vettig nivå när han på nytt fick chansen och är liksom Larsen vass på pannan. När kommer målet?

Isak Pettersson
Med det året han kom ifrån är det kanske inte rimligt att tro att Pettersson ska vara lika charmant igen - men det har varit stunder där han kopierat -18 i reflexräddningar och parader. Outstanding borta mot Djurgården. Tre nollor på tio matcher. Vänsterfoten har svajat en aning i leveransen, men inte värre än att den då är på normal målvaktsnivå.

Vi vill se mer:
Ian Smith, Simon Thern, Gudmundur Thórarinsson, Kalle Holmberg, Sead Haksabanovic, Christoffer Nyman (på gränsen att placeras i "Bra-kategorin").

När får vi se er?
Johannes Vall, Kevin Àlvarez, Henrik Castegren, Egzon Binaku, Pontus Almqvist, Isak Bergmann Johannesson, Andreas Blomqvist, Manasse Kusu, David Mitov Nilsson.

 

Låt oss tala om elefanten i rummet

NORRKÖPING Det såg inte så sprudlande och piggt ut till en början.

Det var inte det där energiska och frejdiga Kamraterna som vi vant oss vid hemma på Nya Parken.

Kanske hade Sundsvalls fina bortaskalper mot Elfsborg och Kalmar medfört en överdriven respekt.

Kanske hade faktumet att nykomlingen plockat 16 av sina 26 pinnar utanför Norrporten Arena satt sig i Pekingspelarnas skallar. 

I det läget: vad gott det måste vara att ha två gamla uvar i laget.

Två bra, kloka gamla uvar och en pånyttfödd, fysisk urstark forward.

1-0-målet för IFK innan paus var inte bara viktigt – det var även talande.

Andreas Johansson såg att Daniel Sjölund stack på djupet. La en lite för lång boll (vi väljer det före att ”Daja” sett kvickare dagar) men Sjölund gav inte upp lädret.

Ålänningen hann, vred på hela sin kropp och fick bollen inåt straffområdet där Christoffer Nyman mötte med full kraft. Peking var – trots en ganska avslagen första halvlek – i ledning och det är givetvis även det talande.

Poängmaskinen hittar vägar att koppla grepp. Att avgöra.

Resten? Well, det var 13 galna minuter när allt gick IFK:s väg. Allt!

När alla hittar zonen. När alla växer samman till en löpande och inspirerande massa med vittring på guld klarar man tydligen av att smacka in fyra mål på 13 minuter. Jag har aldrig sett det tidigare - men det är heller ingen vanlig IFK-säsong. Far from. 

------------------------

Alexander Fransson var så bra. Så överlägsen. Så klok. Igen.

Mittfältaren  skallade in sitt femte mål för säsongen och ägde planen som vi sett honom göra vid ett par tillfällen nu. 

Det är nog bäst att IFK-fansen passar på att njuta. Det lär inte bli så värst många mer matcher i IFK för ”Alle”.

Det kan det inte bli.

Att han är kvar förvånar faktiskt.  Med det steget, med den utvecklingskurvan U21-landslagsmannen haft och den potential han besitter – han ska inte spela i allsvenskan.

Och vi kan alla se att han är redo att ta steget. 

---------------------------

Och när vi är inne på ämnet – den här upplagan av IFK Norrköping kommer vi nog inte att få se så mycket mer än sex matcher till.

Det är inget som Janne Andersson hymlar om heller.

IFK-managern är inställd både på att anbuden kommer att vara av den digniteten att klubben inte kan  säga nej.  Andersson vet även att det kommer bli en utmaning (kommer ha en artikel om det) att rekonstruera ett lika vasst lag.

---------------------------

Med risk att vara nålen som bryskt kraschar på IFK-fansens perfekt snurrande vinylplatta – men dagens IFK Norrköping känns som en avgångsklass en månad innan studenten.

Nästa termin kommer det att vara en ny klass.

Nya elever. Bättre eller sämre? Vem vet, det återstår att se – men låt oss ponera en ombyggnad utan Linus Wahlqvist, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, David Mitov Nilsson, Christopher Telo och för den delen Emir Kujovic.

Ska vi kalla det för att Janne Andersson och kompani får något att bita i?

Visst, det är försäljningar som ger medel att värva men ovan nämnda spelare bär på värden utöver deras utsökta fotbollsmässiga egenskaper.

Det flyter vittblått blod i dessa herrars ådor. Det är inget man värvar. Eller köper. 

Hunt tar den ocensurerade vägen

NORRKÖPING Bosse Sundberg, Dolphins pensionerande klubbdirektör, hade det och IFK Norrköpings ordförande, Peter Hunt har det.

Förmågan att snacka så att reporteröronen växer. Så att det smattrar om tangentbordet. 

Dela med sig av tankar och uttryck som ger en rubrik eller två. 

Två herrar som inte drar sig för att trampa på en tå eller en hel fot för att lätta på åsiktstrycket.

Inte alltid populärt om du är mottagare av kritiken. 

Både Sundberg och Hunt är framgångsrika affärsman som inte nått dit de är för att de stryker medhårs.

För att de är konfklikträdda eller drar sig för att framstå som okänsliga med tuffa citat. 

De har haft chansen att välja väg när en reporter ställer frågor och de har valt den tuffa ocensurerade vägen. Fortsätter att ta den vägen. 

--------------

Peter Hunt är en dyrkad man av IFK-supportrarna. Ordföranden med den stora plånboken har räddat IFK:s existens och då är det svårt att inte stämpla in högsta popularitetspoäng.

Hunt har inte vunnit lika starka sympatier i och runt Nya Parkens innandömen där många tycker att hans stil passar illa. Att han skulle vädrat åsikterna med dom - inte i tidningen.

I går var det dags igen. Peter Hunt avlossade en salva men sa också att "Det är för dåligt av oss alla" att inte IFK lyckas att sälja in klubbnamnet bättre. 

Här  kan du läsa artikeln i sin helhet.

--------------

Sleipner kommer inte missa det här.

De har bäddat väldigt bekvämt för sig - sju poäng ned till tvåan Linköping City med sex matcher kvar - och har ett långt ifrån skrämmande spelschema kvar.

I veckan skrev Josef Massi på för två nya år. 

Det som imponerat mest på mig med årets Sleipner-upplaga är fysiken.

Martin Andersson, Viktor Adsell Sjöberg, Alexander Radesjö kan löpa sönder vilket division 2-motstånd som helst, ja de skulle ställa till det för lagen i ettan med med sina gigantiska lungor.

Jimmy Karlsson höll jag fram till David Mitov Nilssons utveckling som stadens bästa keeper. 

Framför allt verkar det ha lagts en järnstark kamratkänsla i den stora truppen.

Alla är faktorer som gör att vi har division 1-fotboll på Nya Parken 2016. 

 

 

Han snuddade himlavalvet

NORRKÖPING -Vad är det för match?

Funderingen dök upp i skallen innan Andreas Johansson bredsidade in avgörandet som satte eld på Nya Parken.

Ja, redan när Darijan Bojanic smackade in kvitteringen med högervristen. Och igen när Robin Simovic drömmålade Helsingborg i ledning. 

Då hade vi Pekings smått makalösa finish kvar. 

-Vad var det för match?

När såg vi den här urladdningen senast? När spelades det en match som svängde så fantastiskt skönt?

Som innehöll så fina mål? Som var så skönt dramatisk?

Det var känslor under och det var känslor efter. Kanske framför allt efter. 

Henrik Larsson - han kunde alltså förlora mot IFK Norrköping - kokade och förvarnade att han skulle tala i rubriker i CMores intervju.

I mina öron var det en ganska städad attack mot domare Pandzic som mer stank dålig förlorare från Henkes sida.

I Kamraternas omklädningsrum var den en annan sorts emotionell storm.

Jack Nordholm, IFK:s mediaman, hade igång filmkameran som bland annat visade Andreas Johansson leda det bubblande omklädningsrummet i segersång. 

Inget konstigt i sig. Det hör en seger till - men adrenalinet pumpade fortfarande i matchvinnarens kropp.

Kaptenen, segerrusig och upprymd på samma gång, påminde en övertänd sångare sekunden han äntrar scenen.

När han snuddar vid himlavalvet och äger världen.

Lagkamraterna backade nästan för den smågalne Johansson som ser ut att ha tappat det.

I själva verket avslöjar han bara hur mycket han älskar stunden. Hur gott segern smakar. Hur viktig trean var.

Självklart säger sångsekvensen i omklädningsrummet en del.

Eller den säger allt.

Om Johansson och om hur ett lag mår efter att att de kravlat sig upp från de utdömda och vänt till en vinst som gör att de hakar på i den sanslöst ovissa tabelltoppen.

-----------------

Väntat att  Alexander Fransson är med i Håkan Ericsons trupp till EM-kvalmatcherna mot San Marino och Polen. Ericson hyllade den elegante IFK-mittfältaren när jag snackade med förbundskaptenen ute i Åby för ett par veckor sedan. Fransson lär få speltid.

Linus Wahlqvist hade ingen av sina bättra kvällar mot Helsingborg och har mer att bevisa för guldcoach Ericson som sa följande om IFK:s högerback:

- Jag tror mycket på Linus men jag vet inte om det är som inner eller ytterback. Jag tycker han måste upp ett par växlar för att hålla högsta nivå, men det kommer nog komma.

 

 

 

 

 

 

Kamara dödade IFK:s segerchans

NORRKÖPING 19 avslut PÅ mål. Bommade frilägen. Upprullningar. En kraftig slutforcering - som till slut gav utdelning med Alhaji Kamaras vänstervolley.

Lika mycket till en spark i klockaspelet för ÅFF, lika förlösande var kvitteringen för Kamraterna.

Jag förstår om sex ton malayisk frustration rann av Alhaji Kamaras axlar i samma sekund som hans boll gick i nät bakom smått fantastiske Gustav Jansson - men varför satte inte IFK-anfallaren av efter bollen? 

En Zlatan mot Tyskland ni vet. En "Kom igen - nu åker vi hela vägen-signal" till medspelare och supportrar?

Visst skulle IFK-forwarden gjort allt för att sätta bollen i spel med en gång för att inte ödsla dyrbara sekunder i kvitteringsjakten.

Igen: jag förstår om Kamara ville ta emot världen på sin välsvarvade bringa men tre pinnar måste vara viktigare än att ta på sig hjälterollen i det läget av matchen i och i den toppstrid Peking befinner sig i.

-------------------------

Jag såg derbyt på lokal och det var fler som reagerade över Kamaras val att dra av sig tröjan - given varning - och "stoppa" matchen längre än nödvändigt.

Paradoxalt dödade Kamara IFK:s chans att gå för tre poäng när han räddade en poäng. 

Kraftpaketet från Sierra Leone har fysiken, han har hjärtat och passionen men har en del att lära i spelförståelse.

Hur han ska löpa, när han ska löpa till exempel.

Inte bara att jaga efter bollen nästa gång han kvitterar på stopptid i en match som ägs av hans eget lag. 

------------------

Skaplig cuptorsdag som väntar. IFK Norrköping-Akropolis, Sylvia-Brommapojkarna och Torstorp-Djurgården. 

---------

 

 

 

Fulast i serien - försvaras av Janne

NORRKÖPING Fulast i allsvenskan? Daniel Sjölund. I alla fall sett till varningsstatistiken som visar att Pekings mittfältare fått syna det gula kortet åtta gånger. Åtta gånger på 17 matcher. ”Daja” hunnit med att vara avstängd en gång. Fortsätter han i det här tempot är han det snart igen. Och igen. 

Janne Andersson avfärdar dock att hans nyckelspelare skulle vara en opolerad och  vårdslös spelare.

-Nej, nej han är våran balansspelare och hamnar ofta i en roll där han ska stoppa kontringar. Nu när vi har ett bollinnehav högre upp i banan har Daniel tvingats ta ett par frisparkar när motståndarna ställer om, men så här på rak arm kan jag inte säga att det har varit några fula grejor. Han sparkar inte ned folk utan gör ofta kloka värderingar. Några varningar han fått emot sig har varit tuffa.

Jag får hålla med IFK-managern. Det är inte armbågar, sena tacklingar med dobbarna före eller en galen Roy Keane-blick jag förknippar mittfältaren med. 

------------------------

Fick tag på Janne Andersson, eller mer korrekt: han ringde upp, när han satt på Nya Parkens läktare och synade torsdagens individuella träning.  

Det var inte så han svalde betet vid konstaterandet att det var länge sedan hans lag var en så tung derbyfavorit.

I stället tyckte IFK-managern att Bruket sett piggare ut på slutet och backade upp argumentet med ÅFF:s två raka kryss (Malmö och Halmstad).

Men du, jag, Norrköping, Åtvidaberg och resten av fotbolls-Sverige vet att allt annat än en Peking-seger på måndag skulle vara en megaskräll.

Det skiljer 28 poäng mellan lagen.

Bruket har haft ett helvetesår.

Är tung skadedrabbade.

Kickade just sportchefen.

Har en ynka seger på 19 matcher.

Saknar självförtroende.

Har en lång svit utan vinst mot IFK. Ja, ni fattar…listan kan göras längre men det är också det som gör det extra intressant.

Kristian Bergström kommer vilja en derbyseger innan skorna åker upp för gott. Ajsel Kujovic skulle nog inte ha något emot att ta hem brödrakampen mot Emir.

Bruket kommer inte att sluta säsongen med en seger men inte kommer den andra på måndag?

Väl..

--------------

Givetvis skulle Elfsborg plocka fram en rysaravslutning som kryddar en redan smaskig allsvensk stek till något alldeles extra. Tre lag. Alla med 38 poäng.

Och tre desperat jagande klubbar hack i häl bakom.

Å. Herre. Gud!

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 40 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter

Sportbloggar