Logga in

Gustav avgår, jaha, och ..?

Sverige  

Den tråkiga verkligheten!


Nu har spekulationerna riktigt kommit igång varför Gustav Fridolin slutar som språkrör.

Han hade ställt sin plats till förfogande samtidigt som Åsa Romson, men övertalades att stanna kvar. Redan då spreds påståenden att Åsa ”offrades” och att språkrören ska egentligen bytas ut samtidigt, men att det gjordes undantag för det manliga språkröret.
Åsa slutade för att pressen blivit för jobbig, hon hade varit en duktig miljöminister och gjorde underverk i Paris när klimatavtalet slöts, men en folklig och politisk motvilja att uppskatta för det hon gjorde bra, och överdrivna reaktioner mot en ibland bristande förmåga att kommunicera på ett sätt som alla förstod, blev för mycket. Men det var ett eget val, och inget som Gustav var inblandad i, mer än som stöd till henne oavsett valen hon fattade. Och det har aldrig varit princip att byta bägge samtidigt, ibland det gjorts, ibland inte.


Och nu när Gustav ska lägga av, så gissas det hej vilt.

Måste erkänna, att personligen är jag förvånad när ledarskribenter gissar att det är ett resultat av ett dåligt val, att det är något som kommit utav massiv intern kritik eller för att öppna för mer samarbete med Allianspartierna.

Nu hade Gustav sagt redan i vintras före valåret, att han bara skulle vara kvar över valet för att ge en viss ”stabilitet”. Jag måste erkänna att jag var förvånad genom valrörelsen att hans kommande avgång aldrig nämndes, och lika förvånad nu med ledarskribenternas spekulationer om orsak. Om detta var ”hastigt beslut” och annat, så är det märkligt om ”hastigt” ska gälla 1,5 år. Om det var en hemlighet, så var den uselt dold, däremot verkar den snarast blivit ignorerad av de som inte ville tala om detta.

Nu är det ju givetvis en ledarskribents uppgift att skapa intresse för det man skriver, och en viss alternativ tolkning av vad ”sanning” innebär har man vant sig vid, men därifrån till att visa genuin okunskap om saker förvånar mig, i synnerhet när en del har som yrke att veta saker för att ha en åsikt om det.

Så ibland är tillvaron så trist, att den enkla sanningen är det som gäller, Gustav Fridolin hade aviserat redan långt före valet att han skulle sluta för att ägna sig åt familj och en lugnare tillvaro, gärna fortsätta undervisa igen, och bereda tid och utrymme för sin efterträdare att vara inarbetad inför valet 2022.

Men visst, anser man att roliga lögner är skojigare än trista och ganska vardagliga sanningar, så är det snarast en tecken hur världen fungerar idag, där man måste skrika hela tiden för att höras.

Och att Miljöpartiet lyckats göra att regeringen gjort de största satsningarna på miljön någonsin, och framgångsrikt pådrivande i många frågor i EU-parlamentet samt stora insatser i Parisavtalets skapande är inget som belönat sig.

Fast jag måste erkänna att kommunikation långt ifrån är partiets paradgren, när det tar sådär 10 månader att få folk att förstå att världens sämst dolda hemlighet faktiskt var sann …

Jag, piller och apotek!

Jag är en tablettknaprare!

Jag brukar skämta om att det är en form av skatteåterbäring utav landstingsskatten, fast verkligheten är ju resultatet av en periodvis taskig hälsa. Medelålders vita män är ju inte enbart representanter utav ett patriakaliskt system, utan vi har åtminstone den goda smaken att trilla pinn lite tidigare än kvinnor, som kompensation för vår makt.

Nå, fram tills dess tar vi medicin. Vi såsom så många andra. 2009 så köpte vi svenskar mediciner för över 25 miljarder. Självklart så kunde vare sig EU eller den borgerliga regeringen låta en sådan jätteindustri vara orörd. Det var läge för en avreglering alltså!

Observera, det är absolut inte självklart att ha ett apoteksmonopol. Men alliansregeringen räknade med att förlora valet 2010, så de gjorde en rad beslut som skulle vara svåra att riva upp efter en valförlust. Alliansregeringen med Moderaterna i spetsen lät sin ideologi gå före en genomtänkt reform med genomarbetad konsekvensbeskrivning, utan hastade istället ihop ett beslut att avskaffa apoteksmonopolet!

Ett riktigt uselt förberett beslut!

I Norrköping blev en massanhopning av apotek i centrala stadsområden, och apotek i ytterområden tappade i många fall de marginaler som långsiktigt garanterade dem överlevnad. Plötsligt fanns det inte ekonomiskt underlag för ett centralt jourapotek, så, om man tappar sitt insulin eller sin hjärtmedicin på kvällen, så får man bege sig långt bort till akuten.

I vardagen då? För oss vanliga människor med standardmediciner? Jotack, motion är ju en välsignelse, för har vi flera sorters mediciner, så får vi kanske roa oss med ett tidsödande skattletande när vi måste springa runt till olika apotekskedjor för att hitta det vi absolut behöver. För tanken att redan från början tvinga de olika kedjorna att samarbeta för att underlätta sjuka människors medicinbehov tänkte inte regeringen på.

Men avregleringens politiska ideologi är viktigare än verkligheten, som är att barn, sjuka och gamla är grupper som behöver service som fungerar, inte konkurrens som försvårar.

Finns det inget positivt då? Jo, antagligen! Men om man tagit den tiden som behövdes för att utgå från medborgarnas behov i stället för partiideologi med privatisering av gemensamt ägd egendom, så kunde det blivit så mycket bättre. Hur många apotek måste den 87-åriga tanten med rollator gå till för att få sina mediciner? En nysvensk utan språket? En lågbegåvad? Någon med ångestsyndrom?

Och där återkommer jag som gynnad vit medelålders man, för jag har turen att i det trevliga apoteket vid "Nya torget" ha alla mediciner jag behöver. Fast det kanske är otur, för som lönnfet karl med högt blodtryck, så hade jag antagligen behövt lite motion. Å andra sidan, så gillar jag inte köer, så jag slipper åtminstone irriterat vänta bakom några gamla tanter som förtvivlat försöker få ihop hela sitt medicinförråd...

Arkelstenisk historiebeskrivning?

1917:
Socialdemokraterna kastar ut sitt ungdomsförbund för deras anarkistiska (på den tiden innebar anarki mord, inte gatstenskastning och klotter...) inställning och för att dessa inte accepterar att vara tysta offentligt (Munkorgsstadgan). De utkastade utgjorde senare grunden till kommunisterna, (idag Vänstern).

 

2012:
Så avgår en övertalad, halvinkompetent oskarshamnsbo från platsen som partiledare.

 

Gissa vilken händelse som beskrivs som socialdemokraternas värsta kris någonsin...

 



Långt men lite om Juholt!

Så, nu har han äntligen avgått!

Det har varit en plåga att se hur mediadrevet jagat honom, från ibland berättigad kritik till saker som fått löjliga proportioner. Och ända är detta delvis ett resultat från S-partiets egna kultur och historia!

Självklart är det ett visst fog att skälla på en borgerlig press, fast Aftonbladet har ju tillhört en av de ivrigaste hyenorna, och ordet borgerlig är ju inte den tidningens stämpel. Och att det partiinterna krypskyttet stått för mycket elände är ju knappast en hemlighet.

Men att Socialdemokraterna jagas är främst på grund av deras deras egna självbild, den de så framgångsrikt lyckats plantera hos svenska folket! Moral är bra. I ett fungerande samhälle är det en förutsättning med moraliska grundvärderingar. Fast i Sverige är det Socialdemokraterna och folkrörelsen som är synonymt med detta begrepp. Det är logiskt med kombinationen en arbetarrörelse + nykterhetsrörelse och med inslag av en minoritet stark gudstro så blev moralen det lim som höll partiet samman. Socialdemokraterna skulle ju stå för högre värden än de politiska motståndarna och tjäna hela folket, och inte enbart en grupp.

De fortsatte med denna polarisering. Socialdemokraterna var ärliga människor. Som det ofta framförda exemplet när Tage Erlander lämnade riksdagen så lämnade hans hustru tillbaka de blyertspennor han tagit hem. Samtidigt beskrevs högern som giriga, mer eller mindre ohederliga kapitalister! Och sådant slår tillbaka! Mona Sahlins ”Tobleroneaffär” är en klassiker. Betalar man med riksdagskortet godis för privatkonsumtion och är sosse, så slår moralen till. Att hon dessutom var kvinna underlättade mediaavrättningen. Ungefär samtidigt var en det borgerlig politiker som råkade betala en hel grupp med utemöbler, men det var knappast värt en notis, för det var från fel parti!

Laila Freivalds kämpade mot att omvandla lägenheter till bostadsrätter, förlorade den kampen och köpte då den lägenhet hon bodde i. Kritiken var massiv, hon skulle inte göra detta, hon skulle stå fast vid kampen, även efter att den var förlorad! Hon rök från utrikesministerposten... Filippa Reinfeldt rear ut vårdcentraler till bekanta som gör miljonvinster på skattebetalarnas bekostnad, vem bryr sig? Juholt följde reglerna med bostadsbidraget, men han förutsattes dessutom följa oskrivna regler! Men brotten mot de oskrivna reglerna var han ju inte ensam om...

Vad hände?
Moderaterna hade ett superutgångsläge som de förvaltade mycket väl!
Från beskrivningen som girigt direktörsparti till egenbeskrivningen ”arbetarparti”.
”Vi ska bli det nya Miljöpartiet”, klar förbättring, men i verkligheten så går miljöarbetet bakåt. ”Vi har ökat u-landsbidraget” Visst, i bokföringen, man avskrev miljardlån som i alla fall aldrig kommer att betalas tillbaka och låter SIDA betala saker som tidigare tillhörde utrikesdepartementet. ”Vi är för facket!” fast man anställer (eller hyr in) oorganiserad arbetskraft till de statliga verken. Listan kan göras lång på saker de säger men inte genomför. Men folk förlåter, för moderaterna har länge dragits med en halvskurkstämpel och när de plötsligt börjar visa tecken på ånger och förändring, förlåts de för så mycket... För förvandlade skurkar får göra snedsteg, till och med när de slösar bort skattepengar och bestämmer över ens vardag!

Och S har nu en plågsam väg att gå. För har det inte varit klart innan, så är det tydligt nu, även internt, att partiet består av människor som fungerar som människor gör, med fel och fördelar. Många har varit trogna partiet, inte för deras politiks skull, utan för att de åtminstone varit att lita på. Många sympatisörer har nu övergett partiet, och även om de återvänder, så kommer de ha mycket lättare att försvinna igen om inte partiet håller måttet, och nu ligger kraven högre, gamla meriter är bortsuddade!
Så nu när Juholt är väck, har partiet mycket svårare uppgifter, att acceptera en oppositionsroll, att ha tappat en stor del av sina kärnväljare och att ta itu och avsluta de inre stridigheter som råder i partiet.

Jag hoppas innerligt att Socialdemokraterna klarar av att sluta leden. Inte genom den fega vägen genom att se bakåt på en selektiv historiebeskrivning och tycka ”det var bättre förr”, för det är så Sverigedemokraternas politik grundas. Inte heller att de åter kör en inre utrensning av de som höll på fel häst. Och att de dessutom förstår att de faktiskt inte är särskilt attraktiva samarbetspartners just nu inför riksdagsvalet 2014, och att det är inte revirpinkande som höjer deras attraktivitet, utan ödmjukhet.

Å andra sidan, i längden är det ju vare sig blått eller rött som gäller, utan grönt...

Miljöpartiet Norrköpings växtvärk!

Få i Norrköping har missat den inre kampen som skett i lokalavdelningen. Pinsam och jobbig, så är den tyvärr inte unik för partiet som sådant. MP har alltid haft högt i tak och extrem öppenhet. Därför så har partiet oftast betraktats som rörigt. Men öppenheten är bara det som skiljer det från andra partier. Kamperna har varit (och är) lika i alla partier, fast i de gamla strukturer dessa har, så har detta dolts på en massa sätt. Men nu börjar man ana att alla stora föreningar har samma problem. Det är bara att se på Socialdemokraterna och Kristdemokraterna, partier i kris som inte längre kan dölja sina inre maktkamper. Och är det verkligen någon som tror att ”Nya Moderaterna” var en smärtfri process? Många hoppade av när de målade den mörkblå Moderatbunkern ljusblå, men även en gullig, ljusblå bunker förblir en bunker. Borg eller Reinfeldt pekar med hela handen och bestämmer, och passar det inte, så ryker man.

Men tillbaka till Miljöpartiet då, det parti jag företräder och dessutom är min arbetsgivare?
Jo tack, ”växtvärk” är bara förnamnet. Vi går framåt i gallup-undersökningar, vi ökar i medlemsantal och vi får fler aktiva. Sådant har ett pris, även i Norrköping! Vi har samma problem som andra partier som växer, nämligen att nya medlemmar faktiskt påverkar politiken. Är man Miljöpartist till 80 procent, så ligger det i sakens natur att man vill förändra de sista 20 procenten! En process som är nyttig och nödvändig för att ett parti inte ska stagnera. Men sådant skapar problem. Om man har tillhört ett femprocentsparti under lång tid, hur visionärt och klokt det än är, så är det inte lätt med förändringar! Och strävar man efter att bli och förbli det tredje största partiet, så tvingas man vidga vyerna och acceptera förändringar, oavsett om dessa är till det bättre eller inte. För att ha 100 procent ”rätt” i ett femprocentparti är värdelöst, för man åstadkommer ingenting. Fast ett fåtal verkar hellre vilja avlida i sin rättrogenhet och ha texten på sin gravsten: ”Vad var det jag sa!”.

Men Miljöpartiet ska vara den första och främsta samarbetspartnern till ett statsbärande parti! I sakens natur ligger det att vara lite ”Pain in the ass”, för det ligger inte i partiets kultur att knyta näven i fickan och acceptera allt. Detta kan vara svårt för de stora partierna att förstå, för deras partistrukturer har till stor del baserats på just detta. Men Miljöpartiets tyngsta ansvar ligger i att inse att motsträvighet inte är ett självändamål, utan det är slutresultatet som gäller. Då gäller det att inte lida av hybris, självgodhet och enögdhet utan man måste välja sina strider. Kan man dessutom klämma in lite ödmjukhet, så är det bra. (Även om för mycket av den varan i politiken garanterar att man blir överkörd av andra!)

Och det är där MP-Norrköpings problem ligger. Ibland ser vi inte vad vi åstadkommer, utan vad vi inte lyckas med. Självklart ska man inte ”sälja” sig för maktens skull, men man måste komma ihåg att utan makt så åstadkoms inget alls. Vi är i en koalition, och våra koalitionspartners ska inte betraktas som motståndare, utan som partners. Och partners ska inte behöva vara överens om allt, utan man måste ge och ta. Självklart kan vi hoppa av eller kastas ut, men att sitta och skrika på läktaren under matchen är mindre kul än att vara med på plan, det är bara att fråga alliansen hur de upplever detta!

Så, som Miljöpartist så tycker jag att jag lyckats med att göra det jag strävat efter, att ha makt att åstadkomma förändringar till det jag anser är bättre. Självklart kan jag inte få allt jag vill, men det innebär inte att jag för den skull måste bete mig som en bortskämd unge på julafton som inte fick allt på önskelistan. Sköter jag mig, så kommer det fler jular, och kanske även nya, uppdaterade, önskelistor.

Så, ödmjukheten jag nämnde ovan kanske vi skulle ta fram internt, för ingen av oss har helt rätt, eller för den delen, helt fel.

Och det gäller mig också!

Norrköpingfirmans bedrägeriförsök!

Häromdagen dunsade ett tungt paket ned genom brevinkastet. Såg lång väg att det var ett bokpaket och jag hoppades givetvis på ett dyrt seriealbum från någon anonym beundrare.

Nå, det visade sig att vara en gymnasiekatalog och ett klassfoto adresserat till sonen. Kunde inte dra mig till minnes att jag skrivit på någon beställning på detta, han är ju trots allt omyndig.

Fast följebrevet sade allt, för att sammanfatta det väsentliga så citerar jag delar av följebrevet:
”I samarbete med Norrköpings friskolegymnasiskolor skickas den ut till samtliga hushåll med elev på aktuella skolor. Därför finns det inget köptvång utan det här bok- och bildpaketet är endast till påseende.”

Vill man inte ha den, så kan man lämna den till firman ”Fotofabriken i Norrköping AB”, Trozelligatan 16. Om någon undrar, så är deras brevinkast för litet för att lägga i paketet, så man måste vara där på arbetstid. Annars kan man ju posta det, men som de säger:
”Om produkten inte inkommet till oss inom 14 dagar utgår Fotofabriken från att du och din familj önskar behålla årets gymnasiekatalog och bilden på din klass.”
Fast de julstänger den 23/12 tills 8/1, så den 14 dagarna är i praktiken färre än 10...

För säkerhets skull så poängterar de:
”att själv frankera och skriva vår adress på kuvertet”
Jahapp, ett brev på 1080 gram, porto, 72 kronor!

För att sammanfatta;
Fotofabriken skickar en bok+foto ingen beställt, och om man inte personligen returnerar den på deras arbetstid eller slänger ut 72 kronor på porto, så förutsätts man betala den. De poängterar dessutom, att om man inte gör något av detta, så ska man betala, annars riskerar man att få påminnelse från dom! Kan man tänka sig dessutom att en liten påminnelseavgift tillkommer då..?

Grabben ville faktiskt ha klassfotot, men foto för 59:-, porto 29:- samt returporto för boken på 72:-, så blir det ett dyrt foto, 160:-. No way att jag försörjer oseriösa bondfångare med detta!

Jag tänker returnera hela paketet som ”Obeställd vara, returneras avsändaren”, så får de lösa ut det bäst de vill:
Enligt konsumentverket:
”Du är inte skyldig att betala porto för att skicka tillbaka varor du inte har beställt. Om företaget vill ha tillbaka varorna får de antingen hämta dem eller skicka returporto.”

Vilket de alltså inte gjort, utan krävt att jag ska betala returportot. Det är rent principiellt jag inte vill strunta i allt. Men jag tänker skanna in följebrevet för att spara vad de skrivit samt skanna in klassfotot för att ha exempel på vad de vill ha betalt för. Ska skriva ut grejerna på en färgkopiator, för tydlighets skull, och då på fotopapper för att det ska bli mer beständigt. Och eftersom det var grabben som fick brevet, så antar jag att han får förvara papprerna.

Men betala? I hel....e!

 

Edit:

På begäran:

Konsumentverkets regler.

 

Jens Lindell


Informationssekreterare för Miljöpartiet Östergötland.


Facebook:


Jens Lindell MP


 


Informationssekreterare för Miljöpartiet Östergötland. Suttit i Norrköpings kommunfullmäktige och socialnämnd och fick inte ställa upp i omval genom partiets max tre mandatperiodersregel. Varit ersättare i Östergötlands Regionfullmäktige. Nämndeman i Förvaltningsrätten, tidigare Kammarrätt och Tingsrätt. Är intresserad av sociala frågor, sjukvård för de absolut mest utsatta i samhället. Aktiv i rättsfrågor och långsiktiga politiska lösningar.
Privat seriesamlare/älskare, modellbyggare, Macanvändare, Science Fiction-biten och gillar motorcyklar, i synnerhet italienska. Betraktar mig som en obotlig nörd med samhällsengagemang.

  • Mest lästa bloggar
Fotbollsbloggen
Fotbollsbloggen
  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Sportbloggar