Logga in
Logga ut
Kritiserar pappan - förlorar ensam vårdnad... Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Hur SD lyfter fram SD-minoriteter på valaffischer

Sverige  

Nu har Sverigedemokraterna presenterat sina valaffischer.


De är ganska trevliga, Jimmie Åkesson tillsammans med två unga kvinnor som finns med på Sverigedemokraternas riksdagslista. Man undrar lite hur vanliga dessa är i SD, marginellt lättare att hitta än hönständer gissar jag.

Syftet är ju självklart, SD går inte hem särskilt bra hos kvinnor, i synnerhet inte kvinnor under pensionsåldern. Mestadels på deras konservativa syn på familjebildning och kvinnors rättigheter. Inte för att det står särskilt mycket uppseendeväckande i partiprogrammet, om man inte analyserar konsekvenserna lite noggrannare än första anblicken, utan snarare att flera av partiets företrädare på alla politiska nivåer visat en ganska sunkig attityd gentemot kvinnor, en attityd som kvinnor inte ska behöva tolerera. Tänker inte påstå att taskig attityd inte finns på fler områden, i partier, idrottsföreningar, arbetsplatser eller annat, det vore att ljuga. Fast det tar emot givetvis att rösta på några som så ofta och regelbundet ertappar företrädare med ett beteende som är och ska förbli totalt oacceptabelt.

Nå, tillbaka till valaaffischernas flirtande med de unga kvinnorna.
SD:s Kommunikationschef Joakim Wallerstein kommenterade på en fråga ”Nidbilden av oss tror jag ni vet bättre själva. ’Unga, arga män brukar ni väl säga’. Det är inte min bild.”

 

Och jag anser att han har helt rätt!

Idag, om man tittar på SD:s riksdagsgrupp, så har de 49 personer.
Om man utgår ifrån från samma valresultat som förra gången, 50 för enkelhets skull, så ser man snabbt att utav de första 50 namnen på valsedeln, så är det 36 män!

En tydlig majoritet av dessa 36 är medelålders eller äldre män.

Jag har ingen aning om huruvida dessa kandidatgubbar är arga, men i en representativ demokrati, så kan man anta att de kanske representerar vanliga SD-väljare.
I mitt fall, så sköter jag en drös MP-sidor på Facebook, och där kryllar det med inlägg utav medelålders sverigedemokratiska män. En del är faktiskt rumsrena, men majoriteten har vissa problem med den sociala kompetensen och har alldeles för mycket tid över.
Men dom är sällan arga.

Oförskämda, tjatiga, hånfulla och kunskapsresistenta, och oftast är dom bittra!
Ibland väldigt bittra.
Men, sällan arga!

Men om man som ung kvinna tilltalas av dessa två unga kvinnor på SD:s valaffischer och undrar huruvida dessa, med visst stöd av sina få medsystrar, kommer ha något att säga till om gentemot dessa 36 gubbar med varierande bitterhet?
Jag tänker inte vara elak, gubbar kan vara kompetenta politiker som tur är, annars vore demokratin död. Till och med bittra gubbar kan åstadkomma saker, (kanske inte saker man vill ha, men i alla fall)!
Att SD-partiet just nu har sju politiska vildar, varav tre kvinnor behöver man inte dra andra slutsatser av, än att partikulturen är ganska osund och drabbar alla, oavsett kön. Men nästa mandatperiod kanske de sluter sig i ring, håller varandra i hand och sjunger ”Kumbaya” före varje session? Kanske låter fånigt, men det kan inte förvärra saker jämfört med dagens situation!

Och då kanske det finns utrymme för alla?

Kanske??


Så jo, SD har trevliga valaffischer, de lyfter fram en väldigt liten minoritet i partiet för att få fler röster, och rent taktiskt är det klokt. För alla extraröster, även från unga kvinnor, kan ge ytterligare en riksdagsplats för en eventuellt bitter gubbe i övre medelåldern. Som kan driva politik som förminskar aborträtten och vill återinföra sambeskattningen, något som ansågs som en kvinnofälla redan på 70-talet och som faktiskt bidragit till antalet kvinnliga fattigpensionärer idag!

Och om man vill ha en medelålders gubbe i Regionfullmäktige, men som inte är bitter och hyser respekt för alla, till och med de jag ironiserar emot, så ställer jag gärna upp. 

Regeringsbildande, det ska inte vara lätt!

Sverige  

Nu har Moderaterna gett upp att bilda regering.

Och det kryllar av folk som är upprörda, de som kletar ihop Alliansen till ett sorts enpartitänkande, nu lite förstärkt med ett högerpopulistparti (som säkert går att kontrollera på något sätt, kanske ...).

Fast Alliansen var en Tulipanaros, lätt att säga, svår att göra!
Att mixa fyra partier, som socialkonservativa Moderaterna, konservativa Kristdemokraterna med socialliberala Folkpartiet (Liberalerna) och (Ny)liberala, men pragmatiska, Centerpartiet hänger till stor del ihop med individerna som ledde partierna.
Reinfeldt ledde moderaterna som förvandlades till ett mer nyliberalt parti, och detta gick bra i ett parti, vant vid toppstyrning och ovant vid framgång. Hägglund hade KD:s kristna tradition att värna de svaga, flyktingar och annat, och prioriterade detta framför frågor som saknade utrymme för framgång, som abortfrågan och homosexuellas juridiska status. Alltså närmade sig de konservativa de liberala. Att Alliansen förlorade 2014 hängde mest ihop att regeringar får stryk, folkrörelsen ”Missnöjesgnäll” hade fått ökat utrymme, förstärkt genom påverkan utav krafter (Svenska och andra, som inte är "Sverigevänliga") och det var ganska uppenbart att Alliansregeringen var regeringstrött.

Och är man intresserad av politik och inte är infekterad med automatiskt politikerförakt (d v s inte gillar vad 40-50 000 personer ägnar sig åt på sin fritid), så var det ganska uppenbart att Alliansen är döende.

Och idag har den Moderata motreaktionen mot Reinfeldts styre gjort Moderaterna mer konservativa än innan han blev partiledare, och dessutom är partiets verbala förnyelse direkt obehaglig när de lyfter fram Bali och kompani. Kristdemokraterna har även de ändrats till mer amerikansk kristen högerretorik och populism. Det är inte min uppgift att recensera andra partiers politiska förändring, men jag tycker däremot deras retorik har fått en hel del brister, mer säljande populistisk yta än ärligt engagemang för sin ideologi.

Nu har vi landat varför Alliansen var körd efter ett tag, det enkla faktum att Konservatism och Liberalism inte går ihop under normala förhållanden, de är för olika helt enkelt.

Så, någonstans skär det sig när det finns folk som skriker att L och C sviker Alliansen, när de håller vallöftet att inte regera på Sverigedemokraternas nåder. Att själva tanken på att vara beroende av ett parti, som redan 2015 ansåg att ansvar för Sverige kunde sammanfattas med ”Give them hell” borde räcka, men det gör det inte i de lättkränktas värld.

Men Sverige ligger i toppen av det mesta av undersökningar, företagande, miljö (till stor del genom MP f ö), sjukvård, levnadsstandard, ekonomi osv, och det hänger ihop med den politik som bidrog till att bygga upp landet, från första världskriget och framåt. Och den politiken baserades på Socialdemokrati, Socialliberalism och folkrörelsepartiet Centerpartiet. Givetvis har det funnits kloka människor hos både dåvarande högern och kommunisterna, men knappast mer än enstaka insatser.

Och nu har vi en bunt upprörda personer, i M, SD och KD som anser sig vara det bästa för Sverige. Och C och L vägrar ge utrymme för SD, och då indirekt de andra.

Och nu först kommer jag till vad det handlar om (Jo, det var lite transportsträcka), SD är mycket uttalade motståndare mot de Liberala idéerna, oavsett ifall det rör sig om Socialliberalism, eller (i min smak), betydligt obehagligare Nyliberalism.
SD vill föra en politik som är extremt osvensk, med föredömen från exempelvis Ungern och Polen, som jämfört med Sverige har haft en extremt kort demokrati och då styrts att starka högerkrafter. Bönderna var förtryckta och folkrörelserna som var bas för många av de svenska sederna vi har idag, fanns inte. SD vill alltså ändra Sverige i grunden, till en form av styre som landet aldrig varit i närheten av, och utan de svenska traditionerna eller framgångarna . Ibland har det i andra länder funnits ”goda” högeransatser, men vareviga gång har det efterhand förvandlats till de styrandes och deras ekonomiska bundsförvanters särintressen, och gått ut över vanliga Svenssons, eller vad fok hetat i länderna som drabbats.

Så till försvar för L och C, så är jag glad över att de inte sålde sin själ och uppfyllde sina vallöften att inte regera på SD:s villkor. Men å andra sidan, så förstår jag inte varför det kryllar av folk som anser att de skulle göra detta? Styra på ett partis villkor vars främsta syfte är att utrota liberalernas grundideologi? Hur fan resonerar man då?

Alltså, jag är inte ett dugg upprörd av alla dessa turer för att skapa en ny regering, det är ett krångel som alla förutsatte skulle ske, i det läge som skulle uppstå efter valet.

Jag inser förstås att i ett land där man ser offerkoftor som en basvara, inte vill acceptera att politiker vill driva politik för vad de tror på. Socialliberalism, Socialdemokrati, Socialism, Konservatism, Grön Ideologi osv. Nedvärderande uttryck som ”maktkåta” ger i det närmaste antidemokratiska vibbar, men de som säger sådant skulle nog inte gilla alternativen som skulle uppstå om partierna, (som ibland faktiskt käbblar småfånigt, erkännes), försvann.

Och det finns partier som ogillar att ge regeringsmakt till ett parti som verkar ha devisen: ”Give them hell”.

Men borde inte det ses som ett sundhetstecken?

Allt förblir som vanligt MIljöpartiets fel!

Norrköping
Dessa märkliga turer i Norrköping.

Kvartetten som styrt i kommunen de senaste fyra åren, S, L, C och KD förlorade i valet och kom i minoritet. De har dock valt att fortsätta styra i minoritet, helt ok.

Av tradition så brukar oppositionen göra ett tekniskt valsamarbete, efter förra valet så blev det ett arbete med V, MP och FI, med delar i samarbetet med M.

Kvartetten insåg efter valet 2018 att de var i minoritet, och det kom en liten diskussion med MP och ett bud, som gav partiet några symboliska platser, men inget kommunalråd (på deltid). MP skulle inte ingå i styret eller ens påverka budgetar. Underförstått var att MP skulle mer eller mindre i alla fall stödja minoritetsstyret till större delen under mandatperioden.

Nu blev det ett tekniskt samarbete med M och V i stället, och det första som diskuterades att man kunde göra, så att styrets sex kommunalråd skulle minska till fem och oppositionens råd öka från tre till fyra, det vill säga mera likna valutgången.

Med detta tekniska valsamarbete fick bieffekten att i kommunstyrelsen blev oppositionen större än styret, precis som i de större nämnderna.

Och på något jättekonstigt sätt, så påstås detta vara Miljöpartiets fel!

Rent konkret, Miljöpartiet styrde ihop med S och V i åtta år.
Valet 2014 gick illa, så S dumpade V och MP och ersatte dom med L, KD och C. Trist, men politik är inga livslånga förhållanden.
Under mandatperioden som följde, så stödde MP ofta majoriteten, åtta års styre ger de effekterna.

Men nu har kvartetten insett att de är i minoritet, men ville inte ta konsekvenserna av detta.
Och plötsligt så tas stora dynggrepen fram mot Miljöpartiet, där de tycker att styrets oförmåga att ge ett konkret bra bud för att få en direkt eller indirekt majoritet i kommunfullmäktige, det är MP:s fel!

Rent konkret, att för några symboliska posters skull få agera släpjolle till ett minoritetsstyre i kommunen i fyra år är inte attraktivt, antingen får man vara med att styra på något sätt, eller också gå i opposition. Och med tanke på att MP fick rejält stryk i valet, vore ett passivt beteende utan tydlig roll i kommunen ett bra sätt att avskaffa partiet. Kanske inte sörjt av många, men partier i kommunfullmäktige förväntas föra den politik som deras väljare vill ha, inte bara fylla sittplatser.

Så, nej, Miljöpartiet öppnade dörren för ett konkret samarbete med kvartetten, men fick inget vidare bud. Moderaterna öppnade dörren för V och MP och kom med ett anständigt bud som accepterades. Inte för att de älskar MP och V, utan för att de helt enkelt räknat ut att de själv tjänade på detta, det är detta valtekniskt samarbete går ut på, den matematik inte kvartetten lyckades med.

 

Och jo, ett gissningsvis förvånat och roat SD tittar på och behåller sin vågmästarroll, nu när inte kvartetten inte ville ha MP:s stöd.

Och för att vinkla till det, i region Östergötland finns det ett minoritetsstyre med S, L, C och MP. Där har KD, som ingår i kvartetten i Norrköping gjort motsvarande valtekniskt samarbete med M och V.

Så i Norrköping påstås MP på något märkligt sätt gett SD makt, men i region Östergötland, där kvartettenpartiet KD gjort exakt samma sak, med samma resultat, har inte gett SD makt ...

Personligen har jag stor respekt för Kvartettens styre de senaste åren, de har gjort hyfsat ifrån sig och jag har träffat på många politiker där som förtjänar stor respekt, så jag erkänner gärna en besvikelse över den retorik som nu används efteråt.

Moderaterna kunde använda miniräknaren och gav ett bud därefter, majoriteten insåg inte sitt minoritetsläge och gjorde det inte.

Sorgligt på många sätt, MP kunde tillfört mycket, i synnerhet inom miljöpolitiken där ribban kunde höjas. Men som det blev, får man hoppas att det åtminstone var ekologiska rönnbär som de röda rävarna anser vara för sura, för även sura rönnbär kan vara nyttiga …

En gammal anka behöver inte vara seg!

Ankeborg
Nu fyller Kalle Anka-tidningen 70.

Jag har aldrig dolt mitt intresse för den tecknade kulturen och Kalle Anka är en gammal vän.

Man kan ignorera den för att vara en barntidning, och det är den givetvis.

Fast om man ser i ett lite längre perspektiv kan man se mycket mer. Man kan se hur olika kulturer förändras genom åren och hur man beskriver karaktärer på olika sätt.

Italiensk Kalle är intressant, förr var Musse Pigg den intressantaste karaktären, men efterhand tog Kalle över, och exempelvis Stål-Kalle utvecklades som en superhjälteparodi. Kajsa har fått en tuffare image, från bifigur i detta katolska land till en genuin tuffing som kan ta för sig. Tyvärr är det lite tendenser att farbror Joakim blir elakare, från girig, snål men innanför lagens gränser (under viss vånda ibland, men ändå) till en hänsynlös kapitalist som inte har problem att utradera marker med sällsynta djur och affärer på gränsen till bedrägeri.

Amerikansk Farbror Joakim hr förvandlats från en "self-made man" till en än mer äventyrargestalt, från tuff affärskämpe tll någon som håller sig evigt ung genom att söka utmaningr.

Björnbusarna är tyvärr allt oftare elakare, vilket speglar att oehederliga människare (eller beaglar i detta fallet) inte är obehagligt nog, nu måste de vara farliga också. Säger mycket av dagens samhälle.

Jo, jag kan hålla på ett bra tag, men vad det handlar om är att saker kan ofta ha mer djup än man anar när man har tid och lust att ägna sig åt det. Man kan se skiftande värderingar ändra med tiden, olika kulturers utveckling och en speging av dagens samhälle, med lite eftersläpning.

Jo, Kalle Anka är en tidning jag gillar, periodvis har den varit dålig, och allt är inte bra idag heller, men den har varit en trognare vän än man kan ana, med mer djup än man först tror, och det är med ett självgott Alexander Lukas-leende jag tittar på mina 70 årgångar på hyllan!

Mer Kvack åt folket! 

Som barn åt jag val

Sverige och världen  

Såg en gammal film och de åt valkött. Minns när jag som barn fick valkött, det fanns ofta hyfsat billig i en saluhall i Norrköping och jag tyckte om det.

Påminner om hur vi än idag fortfarande i vardagen gör val vi inte anar konsekvenserna utav. Eller ignorerar dom.

Skillnaden är alltså, att vi nuförtiden förstår vad som kan bli resultaten, vi kan inte längre skylla ifrån oss vi inget vet.

Så därför blundar vi och kör på ...

Med hjälp av internet, forskning och teknisk utveckling borde vi blivit klokare, men vi lyssnar hellre på lögner och lider av självförnekelse, vi gör oss avsiktligt dummare än vi är.

Ingen påstår att vi behöver gå över till säck och aska, hästtransporter och annat larv som de egoistiska förändringobenägna påstår, de som ser i spegeln och tänker "världen till för mig!".

Det enda som krävs är att man erkänner att man är idiot, och börjar hantera det.

Och räddades valarna? Jodå, de flesta slutade jaga dom, de verkar återhämta sig. Fast nu dör de av löjliga mängder plast i haven. Och under valet hörde jag flera som uttryckte, "Vi skitar inte ned mycket här, ge er på de utomlands som är värre!". 
Och det är alltid någon annans problem och ansvar, aldrig ens eget, för varför göra en liten insats när någon annan kan göra en större? "Det är inte mitt bord, jag bara köper skiten som åstadkommer problemet!".

Som barn åt jag val.

Älskade varje tugga!

Hur desperata är M?

Sölvesborg, Sverige  


TT har i nyheterna sista augusti:
"SD i lokalt utspel med M: ”Mer mogna”

M har samverkat med SD i Sölvesborg i flera frågor. Bland annat publicerade Louise Erixon, SD:s gruppledare i Sölvesborg, och Kith Mårtensson, som toppar M-listan i kommunalvalet, en debattartikel ihop i Sydöstran i veckan. ”Politiker lokalt är mer mogna än på riksnivå”, säger Erixon, som även är sambo med SD-ledaren Jimmie Åkesson."

Jaha, vara mera mogna än SD på riks låter inte så svårt, med tanke på var sjunde har blivit vildar eller blivit uteslutna.

Och det är klart att i partiledarens hemmasort är de mogna. Eller ..?

Men om man har gott minne, eller inte uselt sådant i alla fall, minns man nyheten från februari 2018.

11 av 13 SD-styrelsemedlemmar hoppar av. Och så var det även ett massavhopp från fullmäktigelistan, var tredje ungefär.

Nu tänker jag inte muttra på SD (den här gången), utan hur moderaterna tänker.

Om Liberalerna eller Centerpartiet hade haft styrelser, där 85 procent hoppat av ett halvår innan ett val, och var tredje ledamot var vilde, hade Moderaterna gått ut och använt ordet "mogna" i ett pressmeddelande? Är det inte snarare så, att de partierna varit fetkörda som påtänkta samarbetspartners?

Och om S hade haft ett massavhopp i samma proportioner, då hade givetvis Moderaterna använt det flitigt och elakt fram till valet, det vore gränsen på tjänstefel ett valår att låta bli.

Men Moderaterna har uppenbarligen inga problem att kalla ett trettioårigt parti, som "mognare", när SD i många kommuner har öppna inbördeskrig, grejar inte att göra budgetar eller andra märkligheter.

Om Moderaterna på allvar tror, att de kan "lära" SD att bli politiskt kompetenta genom att blunda över sina eventuellt kommande samarbetspatners brister, och inbillar sig att de kommer få styra med SD, (som jämstort parti), som släpjolle, då är det genuint korkade!

Om de anser att de tjänar på att släppa in SD i "finrummet", så bör början vara att ställa exakt samma krav på beteende som på andra samarbetspartners. Det är att respektera väljarna och faktiskt, respektera SD och deras väljare, att de någon djäkla gång gör det jobb som de är valda att göra.

Har visat denna innan, och den blir allt mer aktuell. Så läge att påminna Moderaterna vad som gäller, om de inbillar sig annat!



Kryssa Jens Lindell till Regionfullmäktige (Landstinget)

Jens Lindell


Informationssekreterare för Miljöpartiet Östergötland.


Facebook:


Jens Lindell MP


 


Informationssekreterare för Miljöpartiet Östergötland. Suttit i Norrköpings kommunfullmäktige och varitr ersättare i Östergötlands Regionfullmäktige. Sitter i socialnämnden. Nämndeman i Förvaltningsrätten. Är intresserad av sociala frågor, sjukvård för de absolut mest utsatta i samhället. Aktiv i rättsfrågor och långsiktiga politiska lösningar.
Privat seriesamlare/älskare, modellbyggare, Macanvändare, Science Fiction-biten och gillar motorcyklar, i synnerhet italienska. Betraktar mig som en obotlig nörd med samhällsengagemang.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se