Logga in
Logga ut
Utbildning med mamma- och gravidmagar i fo... Hälsocoachen Hälsocoachen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Avbruten anställningsintervju var diskriminering

Norrköping En kvinna gjorde en förfrågan om arbete som tolk. Tolkföretaget avbröt rekryteringsförfarandet sedan kvinnan under en anställningsintervju, med hänvisning till sin religion, inte handhälsat på en manlig företrädare för företaget. Arbetsdomstolen har funnit att kvinnan blivit utsatt för indirekt diskriminering.

Våren 2016 gjorde F.A. en förfrågan om anställning som interntolk hos Semantix Tolkjouren AB (Semantix), som är medlem i Almega Tjänsteföretagen. En interntolk utför sitt tolkuppdrag huvudsakligen genom videolänk eller per telefon, dvs. utan att fysiskt träffa de personer tolkningen avser. F.A. kallades till intervju i Semantix lokaler i Uppsala den 13 maj 2016.

Vid intervjun träffade hon först gruppledaren N.O., därefter tolken L.N. och slutligen den ansvarige chefen K.G. Denne avbröt intervjun och därmed rekryteringsförfarandet sedan F.A., med hänvisning till sin religion, inte hälsat på honom genom att ta honom i hand.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har väckt talan mot Almega Tjänsteföretagen och Semantix (arbetsgivarparterna) och gjort gällande att F.A., genom beslutet att avbryta rekryteringsförfarandet, har blivit diskriminerad enligt 1 kap. 4 § 2 samt 2 kap. 1 § diskrimineringslagen (2008:567). F.A. är inte medlem i någon arbetstagarorganisation och har medgett att DO för hennes talan.

Tvisten gäller om Semantix har brutit mot diskrimineringslagens bestämmelser om indirekt diskriminering genom att vid intervjun med F.A. den 13 maj 2016 avbryta rekryteringsförfarandet på grund av att hon, med hänvisning till sin religion, inte hälsar på personer av motsatt kön genom att ta dem i hand. 12 Parterna är ense om att Semantix avbröt rekryteringsförfarandet och att detta berodde på att F.A. inte tog K.G. i hand. Parterna är också ense om att F.A. blev missgynnad i diskrimineringslagens mening genom att Semantix avbröt rekryteringsförfarandet.

Det som Arbetsdomstolen har att ta ställning till är för det första om F.A:s religiöst motiverade vägran att ta personer av motsatt kön i hand skyddas av förbudet mot diskriminering på grund av religion i diskrimineringslagen. Vidare ska Arbetsdomstolen pröva om den policy Semantix tillämpat – att anställda inte får vägra ta andra i hand på grund av kön – särskilt missgynnar personer med viss religion. Om Arbetsdomstolen skulle finna att så är fallet är parterna ense om att Semantix policy i och för sig har berättigade syften. Den fråga som domstolen har att pröva då är om policyn är lämplig och nödvändig för att uppnå syftena.

Arbetsdomstolen anförde.

Av professor M.F:s uppgifter i målet framgår bl.a. följande om den teologiska och filosofiska bakgrunden till F.A:s vägran att ta män utanför familjekretsen i hand. Rättstolkning har en central plats i islam bl.a. för de förhållningsregler som bör iakttas i olika sammanhang. Tolkningen utgår från olika rättskällor där Koranen och profettraditionen är de främsta. Förbudet mot kroppsberöring, däribland att skaka hand, mellan kvinnor och män som inte är nära släkt, har sin bakgrund i en vers i Koranen som handlar om en grupp kvinnor som skulle avlägga trohetsförklaring till profeten Muhammad. Profeten skakade enligt vissa källor inte hand med kvinnorna. Utifrån denna vers och andra rättskällor har en stor grupp muslimska rättslärda, inom både sunni och shia, dragit slutsatsen att hälsning mellan kvinnor och män som inte har ett nära släktband med varandra ska ske utan kroppsberöring, dvs. utan ta i hand. Ett brott mot denna regel ses av dessa rättslärda som en syndig handling. Det finns dock även andra tolkningar. En sådan går ut på att förbudet mot kroppsberöring enbart gäller sådana former av kroppskontakter som leder till eller sker i syfte att få sexuell njutning, vilket inte anses vara fallet med handskakning. En del muslimska rättslärda anser att muslimer ska skaka hand i hälsningssyfte med kvinnor och män, oavsett vilken relation de än har med dem, eftersom att inte göra det kan uppfattas som kränkande av andra, i synnerhet av den som inte är muslim.

Genom utredningen finner Arbetsdomstolen att F.A:s vägran att ta personer av motsatt kön i hand får anses ha en sådan nära och direkt koppling till en religiös trosuppfattning att det är fråga om en sådan religiös manifestation som skyddas av artikel 9 Europakonventionen. Det ska tilläggas att Europadomstolen särskilt har framhållit att ett visst agerande skyddas som en religiös manifestation även om den aktuella tolkningen av religionen är omstridd och bara iakttas av en minoritet. Se S.A.S. mot Frankrike, mål nr 43835/11, dom 2014-07-01, stycke 108.

Arbetsdomstolens slutsats i denna del saknar emellertid omedelbar betydelse för om Semantix policy kan medföra indirekt diskriminering av personer som av religiösa skäl inte anser sig kunna ta personer av motsatt kön i hand. För att så ska vara fallet räcker det att policyn särskilt missgynnar – drabbar – personer med viss religion. Att F.A:s agerande är en sådan religiös manifestation som skyddas av artikel 9 Europakonventionen, har dock viss betydelse för tolkningen av om Semantix policy drabbar personer som tillhör viss religion. Det har även betydelse för frågan om policyn är lämplig och nödvändig för att uppnå berättigade syften.

Varken diskrimineringslagen eller dess förarbeten innehåller någon definition av vad som avses med en viss religion eller annan trosuppfattning. I förarbetena framhålls dock att det inte går att dra en enkel skiljelinje mellan religiösa och kulturella eller traditionella förhållanden, och att det många gånger faller sig naturligt att anamma ett synsätt som utgår från att uttryck och traditioner vid tillämpning av diskrimineringslagstiftningen är att uppfatta som uttryck för religion eller annan trosuppfattning (se prop. 2007/08:95 s. 120 ff.). Begreppet religion i det allmänna likabehandlingsdirektivet anses ha samma innebörd som i artikel 9 Europakonventionen, se dom G4S, C-157/15, EU:C:2017:203, stycke 28.

Som redan berörts omfattar religionsfriheten i Europakonventionen trosuppfattningar som har uppnått en viss nivå av övertygelse, seriositet, koherens och betydelse, och det ankommer inte på staten att värdera eller bedöma om vissa religiösa uppfattningar eller uttryck för dessa är legitima. Av Europadomstolens praxis följer också att en religiös manifestation kan skyddas av konventionen även om den är omtvistad och bara iakttas av en minoritet av de som delar trosuppfattningen. Detta är en naturlig följd av att religionsfriheten enligt Europakonventionen primärt handlar om enskildas samvete (conscience).

Enligt Arbetsdomstolens mening bör uttrycket viss religion i diskrimineringslagen anses omfatta i vart fall sådana religiösa manifestationer som 15 skyddas av artikel 9 Europakonventionen. I annat fall riskerar Sverige att inte leva upp till de krav som konventionen ställer. Arbetsdomstolen har i det föregående kommit fram till att F.A:s vägran att ta personer av motsatt kön i hand skyddas av artikel 9 Europakonventionen. Den fråga som ska ställas är därför om Semantix policy om handhälsning särskilt missgynnar den grupp av muslimer som upprätthåller en tolkning av islam som förbjuder handhälsning mellan kvinnor och män som inte är nära släkt. Enligt Arbetsdomstolens mening är det uppenbart att betydligt fler i denna grupp än i andra grupper, inte kommer att kunna uppfylla Semantix policy som inte tillåter sina anställda att vägra ta andra i hand på grund av kön.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen så långt att F.A. missgynnats genom tillämpningen av Semantix policy och att denna policy särskilt missgynnar personer med viss religion, nämligen de muslimer som i likhet med henne tillämpar ett förbud mot handhälsning mellan kvinnor och män som inte är nära släkt. Den fråga som nu ska besvaras är om de berättigade syften som Semantix policy har, är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftena.

Arbetsdomstolen har funnit att Semantix har utsatt F.A. för indirekt diskriminering och bolaget ska därför betala diskrimineringsersättning till henne. När det gäller att bestämma ersättningens storlek beaktar domstolen att F.A. gjort en förfrågan om arbete och att det inte går att avgöra om och i vilken utsträckning hon skulle ha fått arbeta om hon fått fullfölja rekryteringsförfarandet och accepterats av bolaget. Det beaktas även att Semantix inte avbrutit rekryteringsförfarandet i syfte att diskriminera henne utan för att uppnå jämställdhet mellan könen. Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att F.A. ska tillerkännas diskrimineringsersättning med 40 000 kr. Om räntan råder inte tvist.

 

 

 

 

Dödat en person i Afghanistan - beviljas asyl

Norrköping

En 25-årig man sökte asyl med motiveringen att han är hotad efter att ha dödat sin kusin i samband med ett bråk om släktens mark i Afghanistan. Migrationsverket sa nej och beslutade om utvisning. Nu har Migrationsdomstolen rivit upp beslutet – och bestämt att mannen och hans familj ska få permanent uppehållstillstånd och anförde:

Migrationsverket har gjort gållande att NN ska uteslutas från att anses som alternativt skydds behövande, med anledning av att han begått ett grovt brott och erkänt att han dödat en annan person.

Det är Migrationsverket som har bevisbördan för att visa att det finns synnerlig anledning att anta en utlänning har begått sådant grovt brott som utgör grund för uteslutande enligt 4 kap. 2 c § första stycket 2 utlänningslagen. De faktorer som bör beaktas vid bedömningen av om ett brott är grovt är typ av gärning, faktisk skada som tillfogats, form av förfarande vid åtal, form av påföljd och om de flesta jurisdiktioner skulle betrakta gärningen som ett allvarligt brott. Mord, våldtäkt och väpnat rån betecknas utan tvekan som allvarliga brott (jfr MIG 2014:24).

Migrationsdomstolen bedömer att det inte finns synnerlig anledning att anta att NN har gjort sig skyldig till ett grovt brott. Domstolen beaktar i bedömningen följande omständigheter.

NN har erkänt att han brukat våld på ett sådant sätt, som resulterat i döden för en farbrors son i samband ett slagsmål med mannen och två andra personer. Han har uppgett att han tog den sten han använt som tillhygge för att försvara sig och att han inte hade avsikt att skada någon. Han anför att han inte gjort sig skyldig till brott utan har endast handlat i nödvärn. Någon nödvärnsexcess har inte förekommit. Även om det ligger i sakens natur att någon objektiv beskrivning av händelseförloppet inte går att uppbringa och därmed vissa oklarheter föreligger anser domstolen att Migrationsverket inte har uppfyllt sin bevisbörda att visa att det finns synnerlig anledning att anta NN har begått brott som utgör grund för uteslutande enligt 4 kap. 2 c § utlänningslagen. Därmed saknas anledning att utesluta NN med anledning av att han orsakat sin farbrors sons död.

 

 

 

 

 

"Ouppnåeliga krav" från kontrollerande föräldrar

Norrköping Nämnden ansöker nu om att N ska beredas vård med stöd av 2 § LVU samt yrkar att en dom ska gälla omedelbart.

Nämnden anför i huvudsak följande. N har bl.a. berättat att hon vid några tillfällen blivit utsatt för våld. Hon har även berättat att hon har blivit kallad kränkande ord hemma. Skolan har tidigare rapporterat att N har ett självskadebeteende. Föräldrarna ställer ouppnåeliga krav på Nora. Hon ställs inför svåra valsituationer och har orimliga förväntningar på sig. Hon hämmas från att ta sig in på arbetsmarknaden och har fått sin skolsituation försvårad. Dessutom känner hon sig exkluderad i hemmet. Sammantaget är föräldrarna extremt kontrollerande, vilket inte är adekvat i förhållande till N:s ålder och mognad. N har inte tillgång till egen hemnyckel, bankkort eller ID-kort. N har inte heller tillgång till den dator som finns hemma eller till internet, vilket gör att hon måste göra allt skolarbete i skolan eller hos en kompis.

Vårdnadshavaren och styvpappan har inte bedömts mottagliga för det stöd som har beviljats. N önskar inte stöd i hemmet utan vill placeras utanför hemmet. Hennes hälsa och utveckling riskerar att allvarligt skadas i den miljö och de relationer som nu föreligger. Hon är i behov av en placering utanför hemmet. Vårdnadshavarens/mammans samtycke bedöms inte som tillförlitligt, utan som vacklande. Behövlig vård måste ske enligt LVU.

Förvaltningsrätten anförde.

I målet är alla parter inte eniga kring delar av det som kommer fram i socialtjänstens utredning och kring vad som hänt vid specifika tillfällen. Förvaltningsrätten kan och ska inte fastställa exakt vad som hänt, men ska grunda sin bedömning mot bakgrund av allt som kommit fram i målet.

Frågan som förvaltningsrätten ska ta ställning till är om det finns förutsättningar för att bereda N vård enligt 2 § LVU.

Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att mamman i grund och botten vill Ns bästa. Utredningen i målet stödjer dock att N har kontrollerats och behandlats på ett hårt och ofördelaktigt sätt, inte minst av hennes styvpappa. Av den medicinska utredningen i målet framgår inte att det förekommit fysiskt våld mot N. I vilken utsträckning det förekommit sådant våld framstår som osäkert. Vad som dock framstår som uppenbart är att N befinner sig i en miljö som åtminstone psykiskt är mycket påfrestande för henne, där hon utsätts för beskyllningar och orimliga krav. Förvaltningsrätten har ingen anledning att ifrågasätta Ns upplevelser som exkluderad i familjen och ser allvarligt på att ett barn hyser sådana känslor i sitt eget hem. Det är tydligt att hela situationen nu är så konfliktfylld att N inte mår bra av att befinna sig hemma. Vidare anser förvaltningsrätten att mamman uppvisar en viss frånskyllande attityd och att hon inte fullt ut inser sina egna tillkortakommanden när det kommer till att tillgodose Ns behov.

Sammantaget bedömer förvaltningsrätten att det föreligger sådana omsorgsbrister och hemförhållanden som avses i 2 § LVU och att dessa brister och förhållanden är av sådan art och omfattning att det finns en påtaglig risk för att Ns hälsa och utveckling skadas. I enlighet med föreslagen vårdplan anser förvaltningsrätten att behövlig vård endast kan säkerställas genom placering utanför det egna hemmet.

Kammarrätten anförde.

Kammarrätten gör samma bedömning som förvaltningsrätten, att det på grund av brister i omsorgen finns en påtaglig risk för att Ns hälsa och utveckling skadas. Hon behöver därför vård utanför hemmet. Till sådan vård finns inget samtycke från mamman, varför tvångsvård är nödvändig. Överklagandet ska därmed avslås.

 

 

"Tyst överenskommelse" tillräckligt för dold samäganderätt till fd sambos fastighet

Norrköping Maria och Ulf har levt i ett samboförhållande.

De köpte år 2005 fastigheten. Där fanns bland annat två bostadshus med olika adresser. De bosatte sig i bostadshuset. Han är näringsidkare och äger en hyresfastighet. Inför fastighetsköpet hade han och Maria fått rådet att utelämna honom som formell köpare. Rådgivaren, tillika säljarens make, hade själv varit näringsidkare men hamnat på obestånd vilket riskerat hans och hustruns bostadshus. Denne ville skydda dem från ett liknande scenario. De lydde rådet, och endast Maria kom att upptas som formell köpare av fastigheten. Paret bodde i huset i sju år. De separerade år 2012. Maria stannade i huset medan han flyttade till det andra huset. De bor fortfarande kvar i husen och har idag ingått nya förhållanden.

Tingsrätten anförde.

Sammantaget finner tingsrätten att omständigheterna vid köpet har varit sådana att det får anses ha funnits en tyst överenskommelse om gemensamt ägande. Vad Maria anfört om parternas agerande efter separationen är inte tillräckligt för att motbevisa påståendet om dold samäganderätt. 

Hovrättens bedömning.

Eftersom fastigheten har köpts för gemensamt bruk och i syfte att fungera som parternas gemensamma bostad och då Ulf bidragit till köpet får det i enlighet med praxis och som tingsrätten anfört, presumeras att avsikten var att fastigheten skulle ägas gemensamt. Det ankommer på Maria att med sin bevisning bryta den presumtionen. Hovrätten instämmer i tingsrättens värdering av Marias bevis med följande tillägg. NN har under ed berättat att Ulf till honom vid flera tillfällen ska ha sagt att han inte ägde något på fastigheten och att han av den anledningen inte ville lägga ned några pengar på gården. Uppgifterna från NN ska beaktas med viss försiktighet då han numera är Marias sambo. Dessutom är de uppgifter som Ulf ska ha lämnat till NN uttalade i tiden efter parternas separation. NN:s uppgifter ger därför endast ett mycket svagt stöd för Marias påstående om hur avsiktsförhållandet såg ut vid köpet.

Som tingsrätten redovisat har Ulf åberopat bevisning som med viss styrka talar för att parterna vid tidpunkten för fastighetsförvärvet var överens om ett gemensamt ägande. Detta gäller inte minst vittnesuppgifterna från NN2 och NN3. Maria har i hovrätten framhållit att den konflikt som finns mellan NN2 och NN3 å den ena sidan och Marias far K å den andra, minskar bevisvärdet av deras utsagor. Även med beaktande av denna konflikt utgör vittnesmålen enligt hovrättens mening ett relativt starkt stöd för att parterna faktiskt var överens om ett gemensamt ägande. Ulfs bevisning i denna del är inte så stark att en sådan partsavsikt kan anses styrkt, men hans motbevisning ökar kravet på den bevisning som Maria måste prestera för att bryta presumtionen om gemensamt ägande.

Sammantaget finner hovrätten, i likhet med tingsrätten, att Maria inte förmått bryta presumtionen om gemensamt ägande. Tingsrättens dom ska därför fastställas.

Kommentar: För att dold samäganderätt ska föreligga krävs att tre kumulativa kriterier är uppfyllda:

1) en egendom är förvärvad i ena sambons eller makens namn för det gemensamma bruket,

2) den andra sambon eller maken har bidragit ekonomiskt vid förvärvet samt

3) att det ekonomiska bidraget har syftat till en önskan om att bli delägare och den förvärvande sambon eller maken har insett denna önskan.

Barn får heta Money Penny

Norrköping Skatteverket avslog genom det överklagande beslutet Ms ansökan om att deras barn ska förvärva förnamnen Money och Penny och angav som skäl för beslutet i huvudsak följande. Namnet Money är olämpligt då namnet betyder pengar och därför inte kan betraktas som ett namn enligt svenskt namnskick.

Förvaltningsrätten anförde (i vilket även kammarräten instämde i efter överklagande).

Till skillnad från Skatteverket anser förvaltningsrätten att namnet Money inte är olämpligt på grund att det på svenska betyder pengar. Stavningen är inte direkt främmande samtidigt som ordet som sådant inte kan anses avvika påtagligt från svenskans språkliga normer. Några övriga skäl till att Money skulle vara olämpligt som förnamn finns enligt förvaltningsrätten inte. Mot bakgrund av detta anser förvaltningsrätten att Money inte skulle vara olämpligt som förnamn. Överklagandet ska därför bifallas.

Kommentar: Den nu gällande lagen om personnamn trädde i kraft den 1 juli 2017 och ersatte då 1982 års namnlag. I den tidigare gällande namnlagen angavs att namn som uppenbarligen inte var lämpliga som förnamn inte fick godkännas. Kravet på uppenbarhet överfördes inte till den nya lagen. Enligt förvaltningsrätten tyder dock uttalanden i förarbetena inte på att denna förändring skulle innebära någon omfattande skillnad i hur regeln ska tillämpas. Detta eftersom regeringen i förarbetena, vid upprepade tillfällen, betonar individens rätt att själv välja sitt eget namn och att ändringen snarare är avsedd att möjliggöra en reell granskning av namnets lämplighet och som ett led i den språkliga granskningen. Utöver detta anges att rättspraxis som utvecklats på området är tillåtande och har utvecklats i takt med samhället i övrigt. Av förarbetena till bestämmelsen framgår vidare att bestämmelsen främst syftar på namn av mer påtaglig efternamnskaraktär. 

 

 

Frias från bidragsbrott efter språkförbistring

Norrköping I målet är utrett att P, efter ansökan vari han förklarade att han stod till arbetsmarknadens förfogande, uppburit ersättning från arbetslöshetskassa under tid då han vistades utanför rikets gränser. Av 3 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring framgår att rätt till ersättning har endast personer som i Sverige uppfyller ersättningsvillkoren enligt nyssnämnda lag, med vissa undantag som framgår av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004. P har inte påstått att han rest utomlands för någon anställningsintervju. Han har således inte varit berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa.

Hovrätten anförde.

Frågan i målet är om P, som åklagaren påstått, har handlat med uppsåt, dvs. om han insett att han inte varit berättigad till ersättning eller i vart fall insett risken härför. Det finns enligt hovrättens mening inte anledning att misstro P när han berättar att han inte var klar över hur regelverket var beskaffat och att han därför tog hjälp av sin f.d. hustru, som vistats i Sverige i drygt 20 år, när han skulle fylla i ansökan och att han inte heller reflekterade över vad som avsågs med att ”stå till arbetsmarknadens förfogande”. Hans agerande har enligt hovrättens mening varit vårdslöst. Det är således inte visat att han agerat med uppsåt, jfr rättsfallet NJA 2013 s. 369. Åtalet ska därför ogillas. 

Kommentar: När det gäller aktsamhetskravet framhålls i förarbetena till bidragsbrottslagen att det rent allmänt bör kunna krävas att en förmånstagare i samband med en ansökan eller utbetalning så långt möjligt tar del av information som lämnas och kontaktar en handläggare om det är något som förmånstagaren inte förstår eller som ter sig oklart. Trots det upplysnings- och utredningskrav som myndigheterna har, måste utgångspunkten vara att den enskilde förmånstagaren tar ansvar för att de uppgifter som lämnas är korrekta. (Se prop. 2006/07:80 s. 49 f.).

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se