Logga in
Logga ut
Resning i två mål som rör den s.k. gymnasi... Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Avbruten anställningsintervju var diskriminering

Norrköping En kvinna gjorde en förfrågan om arbete som tolk. Tolkföretaget avbröt rekryteringsförfarandet sedan kvinnan under en anställningsintervju, med hänvisning till sin religion, inte handhälsat på en manlig företrädare för företaget. Arbetsdomstolen har funnit att kvinnan blivit utsatt för indirekt diskriminering.

Våren 2016 gjorde F.A. en förfrågan om anställning som interntolk hos Semantix Tolkjouren AB (Semantix), som är medlem i Almega Tjänsteföretagen. En interntolk utför sitt tolkuppdrag huvudsakligen genom videolänk eller per telefon, dvs. utan att fysiskt träffa de personer tolkningen avser. F.A. kallades till intervju i Semantix lokaler i Uppsala den 13 maj 2016.

Vid intervjun träffade hon först gruppledaren N.O., därefter tolken L.N. och slutligen den ansvarige chefen K.G. Denne avbröt intervjun och därmed rekryteringsförfarandet sedan F.A., med hänvisning till sin religion, inte hälsat på honom genom att ta honom i hand.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har väckt talan mot Almega Tjänsteföretagen och Semantix (arbetsgivarparterna) och gjort gällande att F.A., genom beslutet att avbryta rekryteringsförfarandet, har blivit diskriminerad enligt 1 kap. 4 § 2 samt 2 kap. 1 § diskrimineringslagen (2008:567). F.A. är inte medlem i någon arbetstagarorganisation och har medgett att DO för hennes talan.

Tvisten gäller om Semantix har brutit mot diskrimineringslagens bestämmelser om indirekt diskriminering genom att vid intervjun med F.A. den 13 maj 2016 avbryta rekryteringsförfarandet på grund av att hon, med hänvisning till sin religion, inte hälsar på personer av motsatt kön genom att ta dem i hand. 12 Parterna är ense om att Semantix avbröt rekryteringsförfarandet och att detta berodde på att F.A. inte tog K.G. i hand. Parterna är också ense om att F.A. blev missgynnad i diskrimineringslagens mening genom att Semantix avbröt rekryteringsförfarandet.

Det som Arbetsdomstolen har att ta ställning till är för det första om F.A:s religiöst motiverade vägran att ta personer av motsatt kön i hand skyddas av förbudet mot diskriminering på grund av religion i diskrimineringslagen. Vidare ska Arbetsdomstolen pröva om den policy Semantix tillämpat – att anställda inte får vägra ta andra i hand på grund av kön – särskilt missgynnar personer med viss religion. Om Arbetsdomstolen skulle finna att så är fallet är parterna ense om att Semantix policy i och för sig har berättigade syften. Den fråga som domstolen har att pröva då är om policyn är lämplig och nödvändig för att uppnå syftena.

Arbetsdomstolen anförde.

Av professor M.F:s uppgifter i målet framgår bl.a. följande om den teologiska och filosofiska bakgrunden till F.A:s vägran att ta män utanför familjekretsen i hand. Rättstolkning har en central plats i islam bl.a. för de förhållningsregler som bör iakttas i olika sammanhang. Tolkningen utgår från olika rättskällor där Koranen och profettraditionen är de främsta. Förbudet mot kroppsberöring, däribland att skaka hand, mellan kvinnor och män som inte är nära släkt, har sin bakgrund i en vers i Koranen som handlar om en grupp kvinnor som skulle avlägga trohetsförklaring till profeten Muhammad. Profeten skakade enligt vissa källor inte hand med kvinnorna. Utifrån denna vers och andra rättskällor har en stor grupp muslimska rättslärda, inom både sunni och shia, dragit slutsatsen att hälsning mellan kvinnor och män som inte har ett nära släktband med varandra ska ske utan kroppsberöring, dvs. utan ta i hand. Ett brott mot denna regel ses av dessa rättslärda som en syndig handling. Det finns dock även andra tolkningar. En sådan går ut på att förbudet mot kroppsberöring enbart gäller sådana former av kroppskontakter som leder till eller sker i syfte att få sexuell njutning, vilket inte anses vara fallet med handskakning. En del muslimska rättslärda anser att muslimer ska skaka hand i hälsningssyfte med kvinnor och män, oavsett vilken relation de än har med dem, eftersom att inte göra det kan uppfattas som kränkande av andra, i synnerhet av den som inte är muslim.

Genom utredningen finner Arbetsdomstolen att F.A:s vägran att ta personer av motsatt kön i hand får anses ha en sådan nära och direkt koppling till en religiös trosuppfattning att det är fråga om en sådan religiös manifestation som skyddas av artikel 9 Europakonventionen. Det ska tilläggas att Europadomstolen särskilt har framhållit att ett visst agerande skyddas som en religiös manifestation även om den aktuella tolkningen av religionen är omstridd och bara iakttas av en minoritet. Se S.A.S. mot Frankrike, mål nr 43835/11, dom 2014-07-01, stycke 108.

Arbetsdomstolens slutsats i denna del saknar emellertid omedelbar betydelse för om Semantix policy kan medföra indirekt diskriminering av personer som av religiösa skäl inte anser sig kunna ta personer av motsatt kön i hand. För att så ska vara fallet räcker det att policyn särskilt missgynnar – drabbar – personer med viss religion. Att F.A:s agerande är en sådan religiös manifestation som skyddas av artikel 9 Europakonventionen, har dock viss betydelse för tolkningen av om Semantix policy drabbar personer som tillhör viss religion. Det har även betydelse för frågan om policyn är lämplig och nödvändig för att uppnå berättigade syften.

Varken diskrimineringslagen eller dess förarbeten innehåller någon definition av vad som avses med en viss religion eller annan trosuppfattning. I förarbetena framhålls dock att det inte går att dra en enkel skiljelinje mellan religiösa och kulturella eller traditionella förhållanden, och att det många gånger faller sig naturligt att anamma ett synsätt som utgår från att uttryck och traditioner vid tillämpning av diskrimineringslagstiftningen är att uppfatta som uttryck för religion eller annan trosuppfattning (se prop. 2007/08:95 s. 120 ff.). Begreppet religion i det allmänna likabehandlingsdirektivet anses ha samma innebörd som i artikel 9 Europakonventionen, se dom G4S, C-157/15, EU:C:2017:203, stycke 28.

Som redan berörts omfattar religionsfriheten i Europakonventionen trosuppfattningar som har uppnått en viss nivå av övertygelse, seriositet, koherens och betydelse, och det ankommer inte på staten att värdera eller bedöma om vissa religiösa uppfattningar eller uttryck för dessa är legitima. Av Europadomstolens praxis följer också att en religiös manifestation kan skyddas av konventionen även om den är omtvistad och bara iakttas av en minoritet av de som delar trosuppfattningen. Detta är en naturlig följd av att religionsfriheten enligt Europakonventionen primärt handlar om enskildas samvete (conscience).

Enligt Arbetsdomstolens mening bör uttrycket viss religion i diskrimineringslagen anses omfatta i vart fall sådana religiösa manifestationer som 15 skyddas av artikel 9 Europakonventionen. I annat fall riskerar Sverige att inte leva upp till de krav som konventionen ställer. Arbetsdomstolen har i det föregående kommit fram till att F.A:s vägran att ta personer av motsatt kön i hand skyddas av artikel 9 Europakonventionen. Den fråga som ska ställas är därför om Semantix policy om handhälsning särskilt missgynnar den grupp av muslimer som upprätthåller en tolkning av islam som förbjuder handhälsning mellan kvinnor och män som inte är nära släkt. Enligt Arbetsdomstolens mening är det uppenbart att betydligt fler i denna grupp än i andra grupper, inte kommer att kunna uppfylla Semantix policy som inte tillåter sina anställda att vägra ta andra i hand på grund av kön.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen så långt att F.A. missgynnats genom tillämpningen av Semantix policy och att denna policy särskilt missgynnar personer med viss religion, nämligen de muslimer som i likhet med henne tillämpar ett förbud mot handhälsning mellan kvinnor och män som inte är nära släkt. Den fråga som nu ska besvaras är om de berättigade syften som Semantix policy har, är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftena.

Arbetsdomstolen har funnit att Semantix har utsatt F.A. för indirekt diskriminering och bolaget ska därför betala diskrimineringsersättning till henne. När det gäller att bestämma ersättningens storlek beaktar domstolen att F.A. gjort en förfrågan om arbete och att det inte går att avgöra om och i vilken utsträckning hon skulle ha fått arbeta om hon fått fullfölja rekryteringsförfarandet och accepterats av bolaget. Det beaktas även att Semantix inte avbrutit rekryteringsförfarandet i syfte att diskriminera henne utan för att uppnå jämställdhet mellan könen. Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att F.A. ska tillerkännas diskrimineringsersättning med 40 000 kr. Om räntan råder inte tvist.

 

 

 

 

Resning i två mål som rör den s.k. gymnasielagen

Norrköping Två personer som nekats uppehållstillstånd enligt den s.k. gymnasielagen har beviljats resning av Migrationsöverdomstolen. Migrationsdomstolen måste nu ta upp deras ansökningar igen.

Två personer har ansökt om resning sedan de nekats uppehållstillstånd för gymnasiestudier. I båda fallen har migrationsdomstolen ansett att personerna ska ha styrkt sin identitet för att beviljas uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier. Domarna är från tiden efter det att den s.k. gymnasielagen började gälla 1 juli 2018 men före Migrationsöverdomstolens domar som klargjorde att det inte finns något hinder att tillämpa det sänkta beviskravet rörande identitet och att beredningskravet i lagstiftningsärendet uppfyllts.

Eftersom det inte finns något hinder att bevilja uppehållstillstånd för gymnasiestudier p.g.a. att identiteten inte är styrkt, grundar sig de två överklagade domarna på sådan felaktig rättstillämpning som utgör grund för resning. Målen sänds därför tillbaka till migrationsdomstolen för ny prövning.

Frikännande dom i Teliamålet

Norrköping Stockholms tingsrätt har idag meddelat dom i Teliamålen. De tilltalade frikänns på samtliga åtalspunkter. Skälen för det är i huvudsak att det inte är bevisat att påstådda mutor tillfallit någon som tillhör den krets av personer som enligt tillämplig lag kunde göras ansvarig för mutbrott, vilket är en förutsättning för ansvar. Eftersom brott inte har kunnat styrkas har även förverkandeyrkandet mot Telia Company AB ogillats.

Åtalen avser mutanklagelser under åren 2007–2010 med anledning av de avtal och transaktioner med en uzbekisk lokal partner som följde på dåvarande TeliaSoneras etablering i Uzbekistan. I rättegången yrkades även förverkande av 208 500 000 USD som utbyte eller fördel av brott gentemot Telia Company AB.

Huvudförhandlingen har pågått under 42 förhandlingsdagar under andra halvåret av 2018. Omfattande utredning har lagts fram.

Handlingsförloppet avseende transaktionerna med den uzbekiska partnern som åklagaren gjort gällande har ansetts utrett i målet. Det gäller avtal och därmed sammanhängande betalningar till konton tillhörande främst bolaget Takilant Ldt. Det har också genom utredningen ansetts bevisat att den dåvarande uzbekiska presidenten Islam Karimovs dotter, Gulnara Karimova, haft kopplingar till Takilant Ldt.

Tingsrätten har dock konstaterat att åtalen i andra delar saknat konkretion och att det funnits luckor i utredningen. 

Pappan får ensam vårdnad efter umgängessabotage

Norrköping Pappan hade misshandlat barnen (dömd för misshandel) och inte träffat barnen på fyra år. Nu får han ensam vårdnad med följande motivering.

Hovrätten konstaterar, i likhet med utredarna och tingsrätten, att utredningen i målet inte visar att pappan är olämplig som vårdnadshavare. Fortsatt gemensam vårdnad är därför inte utesluten av detta skäl.

Härefter ska bedömas om vårdnaden om barnen ska vara fortsatt gemensam eller om den gemensamma vårdnaden ska upplösas.

Utredarna har föreslagit att vårdnaden även fortsättningsvis ska vara gemensam. I denna fråga gör hovrätten följande bedömning. Som utredarna har konstaterat har mamman och pappan inte något som helst samarbete kring barnen. Det är därför mycket svårt för dem att fatta gemensamma beslut om barnen. Parterna har under fyra års tid processat upprepade gånger om vårdnaden om barnen. Avgörandena har hittills gett partema fortsatt gemensam vårdnad. Ändå förefaller samarbetet mellan mamman och pappan över huvud taget inte ha förbättrats. Tvärtom har deras kommunikation varit minimal och det har förekommit meningsskiljaktigheter om bl.a. barnens pass och barnens påtänkta skolbyte vilket måste antas ha påverkat barnen. Inte heller har barnen haft något fungerande umgänge med pappan under denna tid. Det är mot denna bakgrund svårt att se att samarbetet mellan parterna kommer att bli bättre inom överskådlig framtid. Gemensam vårdnad förutsätter som nämnts att föräldrarna kan samarbeta någorlunda konfliktfritt. Med hänsyn till vad som har kommit fram om de svårigheter parterna under flera års tid har haft med att kommunicera och samarbeta bedömer hovrätten att fortsatt gemensam vårdnad inte framstår som förenligt med barnens bästa. Den gemensamma vårdnaden ska därför upplösas och hovrätten ska ta ställning till vem av parterna som ska anförtros ensam vårdnad om barnen.

Vid bedömningen av vem av parterna som ska anförtros ensam vårdnad om barnen är det av stor betydelse vem av dem som har bäst förutsättningar att verka för det ovan nämnda målet för barnens boende. Utredningen visar att barnen själva har uttryckt att de inte vill träffa pappan. Barnen har dock ännu inte uppnått sådan ålder och mognad att deras vilja kan tillmätas en avgörande betydelse i frågan. Hovrätten konstaterar att såväl mamman som pappan har förutsättningar att vara lämpliga omsorgspersoner för barnen. Det står dock klart att mamman genom sitt agerande aktivt och på ett för barnen skadligt sätt motarbetar deras rätt och möjlighet till en god relation med sin pappa. Detta är, oaktat vad som tidigare må ha förevarit i familjen, mycket allvarligt. Bedömningen av vad som är bäst för ett barn ska göras med beaktande av deras behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Enligt hovrätten är pappan den av parterna som har bäst förutsättningar att tillgodose det behovet. Han är lämplig som vårdnadshavare. Det är därför mest förenligt med barnens bästa att pappan anförtros ensam vårdnad om dem. Att vårdnaden nu anförtros pappan ensam innebär en stor förändring för barnen i förhållande till hur de har levt de senaste åren, då de har bott hos mamman och haft en mycket begränsad kontakt med pappan. De kortsiktiga negativa verkningarna för barnen får dock vägas mot övriga omständigheter av betydelse för helhetsbedömningen. I den bedömningen ska även de långsiktiga konsekvenserna för barnen beaktas.

Det är hovrättens uppfattning att en överflyttning av vårdnaden till pappan på sikt kommer att ge barnen förutsättningar till en god och nära relation till båda sina föräldrar. Eftersom pappan nu kommer att ha ensam vårdnad om barnen vilar det ett stort ansvar på honom att hålla mamman informerad om barnen och på ett omsorgsfullt sätt planera för umgänget mellan barnen och mamman så att deras goda relation till henne upprätthålls. Pappan har förklarat att han avser att ta stöd av exempelvis BUP eller socialnämnd för att barnen ska få det stöd de behöver i samband med fiytten från mamman hem till honom. Hovrätten instämmer i att detta är lämpligt.

 

 

Gemensam vårdnad trots pappan misshandlat barnen

Norrköping Pappan och mamman har barnen E och N genensamt.

Pappan dömdes av Svea hovrätt den XX november 2014 (mål B XXX-XX) till tre månaders fängelse för bl.a. misshandel av E och N. Vårdnaden om barnen, deras boende samt deras rätt till umgänge med sina föräldrar har varit föremål för tvist tidigare, dels i ett mål från 2014 (T XX) som avslutades genom en dom den 28 april 2015, som fastställde parternas överenskommelse och dels i ett mål från 2015 (T XX) där tingsrätten meddelade dom den 14 juli 2016. I den senare domen förordnade tingsrätten att vårdnaden om E och N alltjämt skulle vara gemensam, att barnen skulle bo tillsammans med mamman och att de skulle ha rätt till umgänge med pappan, med viss upptrappning; inledningsvis ett kortare umgänge med umgängesstöd och på sikt helgumgänge.

Pappan ansökte den 16 januari 2017 om stämning mot mamman och yrkade att E och N ska bo tillsammans med honom samt i andra hand ska ha rätt till visst umgänge med honom. Yrkandena framställdes även interimistiskt. Mamman bestred pappans yrkanden och yrkade för egen del ensam vårdnad om barnen och i andra hand att barnen ska bo tillsammans med henne. Även hennes yrkanden framställdes interimistiskt. I beslut den 10 juli 2017 avslog tingsrätten samtliga interimistiska yrkanden med innebörd av att den gemensamma vårdnaden gäller tills vidare och att barnen ska bo tillsammans med mamman.

Tingsrätten anförde i dom.

Som skäl för upplösning av den gemensamma vårdnaden har mamman dels gjort gällande att parternas samarbete inte fungerar och dels att pappan är olämplig som vårdnadshavare. När det gäller samarbetsproblemen noterar tingsrätten att pappan inte velat samtycka till att barnen fått pass vilket inneburit att en planerad semesterresa ställts till. Det är ett tanklöst agerande där pappan inte, som tingsrätten uppfattar det, förmått att sätta sig över sin irritation över situationen, vilket drabbat barnen. Det skulle därför kunna vara ett skäl för att upplösa den gemensamma vårdnaden. Å andra sidan finns viss förståelse för hans frustration över att umgänge inte kommit till stånd i enlighet med tingsrättens förra dom och att han under fyra års tid inte fått möjlighet att träffa barnen. Pappan har också vid förhandlingen sagt att han ska underteckna passansökan. I övrigt förefaller parternas samarbete i de frågor som rör barnens förskola, skolgång, hälsovård och andra viktiga övergripande frågor ha fungerat.

Vidare har mamman fört fram att pappan är olämplig som vårdnadshavare eftersom han har utsatt E och N för våld och kränkande behandling. Vidare att han förnekat barnens upplevelser av detta. Det är ett faktum att förhålla sig till att pappan i lagakraftvunnen dom dömts för misshandel mot barnen. Det är nu flera år sedan de åtalade gärningarna ägde rum. Pappan har uppgett att han på olika sätt har arbetat med sig själv och gått i terapi. Av vittnesuppgifter från framförallt NN framträder bilden av att pappan har kommit till rätta med ett hetsigt temperament och som NN beskrivit det blivit ”mindre fyrkantig” och ”en bättre vän” som följd av detta. Vid en sammantagen bedömning måste det objektivt sett anses vara en liten risk att pappan på nytt skulle utsätta barnen för våld eller annan olämplig behandling. Att pappan har förnekat barnens upplevelser går inte att uttala sig om eftersom han ju inte har träffat eller haft kontakt med barnen. I övrigt finns det inte stöd för att pappan skulle ha agerat på ett sätt som är olämpligt som vårdnadshavare. Såvitt framkommit, även om det har varit en del oklarheter vad gäller verktyget schoolsoft, har han försökt att hålla sig uppdaterad om Es och Ns liv på de olika sätt som står honom till buds som vårdnadshavare. Det ska också noteras att mamman, vilket ålegat henne som boendeförälder, inte har bidragit till att hålla pappan uppdaterad om barnen och deras utveckling. Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten därför inte att det finns tillräckliga skäl för att upplösa den gemensamma vårdnaden.

 

Reklamationsfristen mot mäklare

Norrköping En köpare som vill kräva skadestånd av en fastighetsmäklare ska underrätta fastighetsmäklaren inom skälig tid efter det att han eller hon insåg eller borde ha insett de omständigheter som ligger till grund för kravet. Om köparen inte underrättar mäklaren inom denna tid faller rätten till skadestånd enligt fastighetsmäklarlagen bort. (26 § första stycket fastighetsmäklarlagen) Reklamationsfristen börjar löpa när den skadelidande insåg eller borde ha insett dels mäklarens åsidosättande av lagens skyldigheter, dels den skada detta lett till.

Vad som anses vara skälig tid är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Bedömningen är strängare om den skadelidande är näringsidkare än om han eller hon är privatperson. Vidare kan skadans karaktär, exempelvis om det krävs en särskild besiktning, påverka fristens längd. Den skadelidande ska även ges tillräcklig tid för undersökningar och möjlighet att diskutera frågan med en juridisk expert om det krävs. (Se prop. 2010/11:15 s. 63.)

Det finns inga vägledande avgöranden som klargör vad som ska anses vara skälig tid i ett fall som avser tillämpning av 2011 års fastighetsmäklarlag.

Högsta domstolen har i ett mål om fastighetsköp ansett att en reklamation som skedde ca fyra och en halv månader efter att reklamationsfristen började löpa skett inom skälig tid (se rättsfallet NJA 2008 s. 1158). Enligt Högsta domstolen fick det godtas att köparna, som var privatpersoner utan särskilda sakkunskaper i byggnadstekniska frågor, efter en besiktning anlitade ytterligare tekniskt biträde för att bedöma felen innan de reklamerade. Det var vidare, enligt Högsta domstolen, rimligt att köparna gjorde vissa undersökningar av möjligheterna att göra felen gällande mot besiktningsmannen som de anlitat före köpet. Köparna hade vidtagit åtgärderna utan dröjsmål. Den omständigheten att det på grund av semester tagit längre tid att få svar från företaget som utfört besiktningen borde enligt Högsta domstolen inte läggas köparna till last. Högsta domstolens bedömning i NJA 2008 s. 1158 har i litteraturen ansetts vara generös.

Enligt Folke Grauers kan en längre reklamationsfrist än vad Högsta domstolen godtagit i nyssnämnda rättsfall inte komma i fråga. (Se Fastighetsköp, 21 uppl., 2016, s. 149, samt Johannes Marszalek, Reklamationsplikt vid fel i utförd överlåtelsebesiktning, i JT 2013-2014 s. 875 ff., s. 895, Johnny Herre, Något om reklamationsplikten vid köp av varor och tjänster, i Festskrift till Gertrud Lennander, 2010, s. 119 ff., s. 124, fotnot 11 och Fredric Korling, Reklamation av investeringsrådgivning och diskretionär förvaltning, i SvJT s. 649 ff., s. 656. Jfr dock Christina Ramberg, Reklamation mot advokater och revisorer, i SvJT 2010 s. 142 ff., s. 154, som menar att reklamationsfristen mot advokater och revisorer kan vara sex månader eller längre.) Hovrätten för Västra Sverige har i ett mål om reklamation av brister vid överlåtelsebesiktning gjort bedömningen att en reklamation efter sex månader inte skett inom skälig tid (se rättsfallet RH 2006:77).

Svea hovrätt gjorde en liknande bedömning i ett mål om skadestånd enligt den tidigare gällande fastighetsmäklarlagen där hovrätten ansåg att en reklamation som skett efter åtta månader var för sent framställd (se Svea hovrätts dom den 22 december 2014 i mål nr T 2049-14). Det finns inget formkrav för reklamationen. Den kan alltså göras antingen skriftligen eller muntligen. Av reklamationen ska framgå att mäklarens utförande av uppdraget inte godtas samt i vilket avseende mäklaren har brustit. Det krävs inte att reklamationen innehåller specifikation av vilket eller vilka anspråk som kommer att ställas på grund av skadan. Det räcker följaktligen med en så kallad neutral reklamation. (Se prop. 2010/11:15 s. 63 och Magnus Melin, Fastighetsmäklarlagen En kommentar [31 januari 2017, Zeteo], kommentaren till 26 §.)

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Bloggar

Sportbloggar

Politiker

Politikerbloggarna stängs

Politikerbloggar Från och med den 1 februari avslutar vi våra politikerbloggar på nt.se.

Anledningen till att vi stänger bloggarna är främst att vi ser att bloggandets roll har flyttats över till sociala medier. Det har fått till följd att läsningen av våra bloggar har blivit lidande.
Jag vill passa på att tacka alla bloggare för er tid och era blogginlägg, och samtidigt också passa på att tacka alla läsare.

Maria Kustvik, ansvarig utgivare Öst Media