Logga in

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Beräkningen av ersättning vid upphovsrätten till en film

Norrköping Högsta domstolen prövar beräkningen av den ersättning som ska utgå vid ett intrång i upphovsrätten till en film.

SF hade yrkat åtta miljoner kr i skälig ersättning för att filmen ”Maria Wern – Drömmen förde dig vilse” hade gjorts tillgänglig för illegal streaming på dreamfilm.se. Tingsrätten ansåg att ersättningen skulle bestämmas till en miljon kr. Hovrätten bestämde den till fyra miljoner kr.

Om upphovsrätten till ett verk utnyttjas utan rättighetshavarens samtycke har denne i allmänhet rätt till en skälig ersättning för nyttjandet. Det gäller även om utnyttjandet har skett i god tro. Ersättningen är tänkt att bestämmas till det pris som den som har utnyttjat verket skulle ha behövt betala om han eller hon hade frågat om lov.

Högsta domstolen har ansett att SF:s metod för att fingera en licensavgift inte kunde läggas till grund för att bestämma den skäliga ersättningen. Med utgångspunkt från den utredning som fanns i målet bestämde Högsta domstolen beloppet till 400 000 kr.

Polisen och våldsanvändning

Norrköping Polisens verksamhet syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp (1 § polislagen).

Polisen har flera olika uppgifter som räknas upp på ett mer övergripande sätt i 2 § polislagen. Bestämmelsen lyder

"Till Polismyndighetens uppgifter hör att

1. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten,

2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten och ingripa när störningar har inträffat,

3. utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal,

4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen,

5. fullgöra den verksamhet som ankommer på Polismyndigheten enligt särskilda bestämmelser.

För att kunna fullgöra sitt uppdrag har polisen av lagstiftaren anförtrotts omfattande maktbefogenheter, däribland rätten att använda våld. Stöd för polisen våldsanvändning finns i 10 § polislagen. I vissa situationer får polisen använda särskilda hjälpmedel då personellt våld måste tillgripas som en yttersta utväg. Till sådana hjälpmedel hör skjutvapen. Närmare bestämmelser om skjutvapen finns i kungörelsen (1969:84) om polisens användning av skjutvapen och i Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om polisens skjutvapen m.m. (FAP 104-2). Denna polisens rätt att använda våld brukar kallas polisens laga befogenhet (se mer om detta i t.ex. Annika Norée, Laga befogenhet – Polisens rätt att använda våld, 2000).

Utöver denna reglerade våldsanvändning har en polisman samma rätt som andra att bruka våld i nödvärnssituationer och detta också under tjänsteutövningen (10 § tredje stycket polislagen och 1 § skjutkungörelsen; se mer om detta i t.ex. Polislagen, Berggren m.fl., Zeteo, kommentaren till 10 § polislagen). Även praxis från Europadomstolen bekräftar detta. I t.ex. avgörandet Bubbins mot Förenade kungariket från mars 2005 ansågs en polisman, som skjutit ihjäl en annan person, ha använt våld som kunde anses ha varit absolut nödvändigt, eftersom polismannen hotats med vapen och varningar inte hade hörsammats (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, Zeteo, s. 65).

Nödvärn en objektiv ansvarsfrihetsgrund. Detta innebär att en gärning, som i och för sig uppfyller alla rekvisit för ett brott, kan vara tillåten.

Gärningen anses då vara rättfärdigad varför ansvar inte ska dömas ut. Bestämmelsen om nödvärn finns i 24 kap. 1 § brottsbalken.

En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig. Rätt till nödvärn föreligger bl.a. mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom.

Nödvärnsbestämmelsen innebär inte att dödligt våld aldrig kan vara tillåtet. För att ett sådant våld ska tillåtet krävs dock dels att den angripne befinner sig ett så trängt läge att våldet inte klart avviker från vad som behövs för att avvärja angreppet, dels att det brottsliga angrepp som våldet avser att avvärja är direkt livshotande (se t.ex. NJA 2005 s. 237).

Bedömningen av om en gärning som begåtts i nödvärn ska vara tillåten, eller med andra ord inte uppenbart oförsvarlig, innefattar två moment. En förutsättning för att gärningen ska anses tillåten är att det inte förelegat ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotat genom angreppet. Vidare krävs att det våld som använts inte står i klar disproportion till vad som erfordrats för att avvärja den hotande faran (se NJA 2009 s. 234, jfr även NJA II 1962 s. 344 f.).

I begreppet uppenbart oförsvarlig ligger att man bör räkna med en relativt bred marginal till förmån för den angripne vid bedömningen om hen hållit sig inom gränserna för nödvärnsrätten (se t.ex. prop. 1993/94:130 s. 30).

Åklagaren har som sagt bevisbördan för att en tilltalads gärning varit otillåten. Detta innebär att åklagaren också ska bevisa att den tilltalade exempelvis inte handlade i en nödvärnssituation. Högsta domstolen har uttalat att åklagarens uppgift i dessa fall blir att åberopa bevisning av sådan styrka att invändningen om nödvärn framstår som obefogad. Beviskravet är här alltså något lägre än vad som i allmänhet gäller i brottmål (se t.ex. NJA 1990 s. 210 och NJA 2012 s. 45 p. 14).

Om en tilltalad, som i detta mål, gör en invändning som innebär att det inte rent faktiskt har varit fråga om en nödvärnssituation, men att hen uppfattade det på det viset, brukar man tala om inbillat (putativt) nödvärn. Även en sådan invändning måste åklagaren motbevisa för att det ska kunna bli en fällande dom. Bedömningen av en invändning om inbillat nödvärn ska i huvudsak göras på grundval av yttre förhållanden. Det bör då krävas, för att en sådan invändning ska kunna beaktas, att de yttre förhållandena ger stöd för att det kan ha förhållit sig så, att en tilltalad missuppfattat situationen (se t.ex. NJA 2012 s. 45 p. 15).

Transkvinna på anstalt för män

Norrköping NN är dömd för misshandel till fängelse fyra månader. Av dom framkommer att brottsligheten är riktad mot person i nära relation. Kriminalvården beslutade den 14 augusti 2018 att NN ska vara placerad i anstalten Kolmården. Senaste dag för inställelse är den 4 oktober 2018. Den 10 september 2018 inkom NN, via ombud, med en begäran om omprövning av anstaltsplaceringen. NN anför att han, p.g.a. personliga omständigheter (hen är transkvinna), vill vara placerad i anstalten Sagsjön (dvs anstalt för kvinnor).

Kammarrätten anförde.

Målet rör frågan om NN ska placeras i enlighet med sitt juridiska kön, som är man, eller det kön hon själv identifierar sig med, som är kvinna.

Europadomstolen har konstaterat att den enskildes frihet att själv definiera sin könstillhörighet är en av de mest grundläggande aspekterna av självbestämmande (van Kück mot Tyskland, appl. nr. 35968/97, punkt 73). Den generella utgångspunkten är därför att transsexuella ska behandlas i enlighet med det kön som de själva vill identifiera sig med.

När det gäller frågan om placering av en person för kriminalvård i anstalt kan man dock inte ta hänsyn enbart till den enskildes uppfattning om sitt kön, utan man måste också ta hänsyn till den situation som de andra intagna i anstalten hamnar i. Särskilt om de övriga intagna är kvinnor och den enskilde har ett juridiskt kön som man kan problem uppstå. Frågan om placering i anstalt kan därför inte avgöras uteslutande i enlighet med vilket som är det självidentifierade könet.

Den ordning för ändring av juridiskt kön som finns i Sverige idag går kortfattat ut på att Rättsliga rådet, efter en längre tids utredning innefattande att man också rent praktiskt lever i sitt självidentifierade kön, ger tillstånd till ändring av könstillhörighet och att personnumret därefter ändras i folkbokföringen av Skatteverket. Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 18 maj 2017 i mål nr 5249-16 funnit att denna ordning inte står i strid med Sveriges åtaganden enligt artikel 8 i Europakonventionen. Även ett beslut av utländsk myndighet eller domstol, motsvarande Rättsliga rådets beslut, godtas av Skatteverket och kan alltså ligga till grund för dess beslut att ändra personnumret i folkbokföringen. Med hänsyn till den nationella bedömningsmarginal som föreligger i fråga om vilka juridiska krav som ska gälla för ändring av juridiskt kön (jfr Europadomstolens dom Hämäläinen mot Finland, appl. nr 37359/09) anser kammarrätten att en ordning där personnummer styr beslut om placering i anstalt inte står i strid med Europakonventionen.

Att frångå ordningen för ändring av juridiskt kön i folkbokföringen i andra frågor där könet har betydelse skulle dessutom kunna leda till konsekvenser som är svåra att överblicka. Mot denna bakgrund bedömer kammarrätten att beslutet om placering i anstalt ska fattas utifrån den enskildes juridiska kön.

 

 

Domstolen frikänner från polisskjutningen

Norrköping
Tingsrätten har idag meddelat dom i målet om polisskjutningen av en ung man. Enligt tingsrätten befann sig två poliser som sköt i en inbillad nödvärnssituation. Polisinsatschefen frikänns för att det inte har bevisats att han har underlåtit att handla på ett korrekt sätt.

Händelsen inträffade i augusti 2018 i Stockholms innerstad. Polisen sköt då en ung man till döds. En man som poliserna trodde var en farlig beväpnad person som var på väg att skjuta dem med ett automatvapen. Polismännen avlossade 25 skott men endast tre skott träffade, varav två snett i ryggen bakifrån. Mannen visade sig vara en ofarlig person som hade Downs syndrom och vid tillfället ett leksaksvapen i handen.

Åklagaren har i målet godtagit att poliserna avlossade 23 skott inom ramen för en inbillad nödvärnssituation men hävdat att nödvärnsrätten upphörde i ett efterföljande skede när mannen vände ryggen till. Åklagaren har påstått att skott 24 och 25 träffade i ryggen. Han har därför gjort gällande att två av poliserna som sköt ska dömas för vållande till annans död/tjänstefel respektive för tjänstefel beträffande dessa skott. Åklagaren har också påstått att en polisinsatschef ska dömas för tjänstefel eftersom han underlåtit att handla på ett korrekt sätt. Poliserna har tillbakavisat anklagelserna.

Tingsrätten har konstaterat att den i målet omfattande utredningen inte stödjer åklagarens argumentation om händelseförloppet utan det kan finnas andra tänkbara händelseförlopp. Varken den medicinska eller den tekniska utredningen har kunnat slå fast turordningen på skotten eller på mannens närmare rörelsemönster och kroppsposition vid träffarna.

Enligt tingsrätten har åklagaren sammantaget inte motbevisat invändningen om inbillat nödvärn och det använda våldet har inte ansetts vara uppenbart oförsvarligt. De två polismän som sköt har därför frikänts från brott.

Tingsrätten har vidare konstaterat att det inte har bevisats att polisinsatschefen har underlåtit att handla i strid med tydliga handlingsregler eller att han gjort flagranta avsteg från en korrekt handläggning utan det har mycket handlat om olika polisiära bedömningar i en akut situation. Polisinsatschefen ska därför frikännas för tjänstefel.

Eftersom poliserna har frikänts från brott har skadeståndsanspråken avslagits.

En nämndeman har varit skiljaktig på så sätt att hon ansett att polismännen som sköt ska dömas för brott. När det gäller polisinsatschefen har hon varit enig med majoriteten.

 

Får man hota om polisanmälan?

Norrköping Advokaten anförde följande i brevet till motparten.

"NN har sökt advokatbyråns biträde i rubricerat dödsbo avseende upprättat testamente.

På omständigheter lämnade av mina huvudmän får följande anföras. Det är våra huvudmäns uppfattning att testamentet som presenterats inte är testators  vilja och har tillkommit på otillbörliga grunder. Av den anledningen samt mot bakgrund av nedan angivna omständigheter ämnar våra huvudmän föra talan om klander av testamente.

.../... För det fall denna skrivelse inte hörsammas eller att en lösning inte nås har undertecknad NNs uppdrag att vidta rättsliga åtgärder för tillvaratagande av mina huvudmäns rätt. Förutom klander av testamente kan även anmälan om bedrägeri bli aktuellt."

I följande brev anfördes bl.a. "Sker så inte kommer alltså en sådan process inledas. Efter samråd med mina huvudmän och genomgång av utredningsmaterial kan också råd ges om att en polisanmälan ska inlämnas utifrån vad utredningen visar".

 

Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd anförde:

En advokat får inte försöka främja klientens sak genom otillbörliga åtgärder mot motparten, såsom hot om anmälan till myndighet.

As angivande i brev till motparten om att polisanmälan kan komma att göras i det fall motparten inte avstår från att kräva ett testamentes tillämpning, innebär ett åsidosättande av god advokatsed.

För detta svarar R i egenskap av principal, eftersom det ålegat honom att övervara As arbete i aktuellt hänseende.

Nämnden tilldelar därför R erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Återkallelse av restaurangs serveringstillstånd

Norrköping
Förvaltningsrätten har meddelat dom i ett mål rörande återkallelse av serveringstillstånd enligt alkohollagen (2010:1622)

Sedan Skatteverket genomfört en skatterevision mot Restaurang P och beslutat att skönsmässigt beskatta restaurangen för oredovisade intäkter beslutade Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun att återkalla restaurangens serveringstillstånd. Som skäl för beslutet anförde Miljö- och hälsoskyddsnämnden bl.a. att restaurangen till följd av ekonomisk misskötsamhet och brister i bokföringen inte är lämplig att inneha serveringstillstånd.

Restaurangen överklagade Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut till förvaltningsrätten och anförde bl.a. att bokföringen är i god ordning och att Skatteverkets beslut och beräkningar vilar på felaktiga förutsättningar. Miljö- och hälsoskyddsnämnden å sin sida vidhöll sitt beslut.

Förvaltningsrätten anser att restaurangens bokföring haft sådana brister att den inte har kunnat kontrolleras och att restaurangen redan på den grunden inte uppfyllt sina skyldigheter enligt alkohollagen. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har därför haft skäl för ett ingripande avseende serveringstillståndet. Förvaltningsrätten anser emellertid att det som framkommit i skatterevisionen inte är tillräckligt för en så ingripande åtgärd som återkallelse av serveringstillståndet.

Restaurangens invändningar mot Skatteverkets utredning har inte närmare bemötts av Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Restaurangen har också vidtagit flera åtgärder för att säkerställa fungerande rutiner och korrekt bokföring. Det har inte heller framkommit några tidigare eller ytterligare anmärkningar avseende restaurangens ekonomiska skötsamhet. Därför anser förvaltningsrätten att varning är en tillräcklig åtgärd,

 

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar