Logga in
Logga ut
Löpning + öl = sant? Hälsocoachen Hälsocoachen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Bevisförvanskning och mened

Norrköping I tv kan vi följa turerna kring ett av Sveriges största narkotikamål någonsin – det så kallade Playa-ärendet. Målet är unikt genom att åklagare vid Riksenheten för polismål bedrivit sex stycken förundersökningar där man misstänker att poliser och åklagare i narkotikamålet kan ha gjort sig skyldiga till mened, bevisförvanskning och tjänstefel.

De tilltalade, framför målet har gjort gällande att deras rätt till en rättvis rättegång inom skälig tid har kränkts. De har hävdat att åklagarna inte uppfyllt den objektivitetsplikt som ligger på åklagarna, närmare bestämt att de tilltalade inte fått del av förundersölmingen i sådan omfattning att de kunnat freda sig mot anklagelserna utan att de i stället fått söka i sidamaterialet (den s.k. slasken) efter material som är av betydelse i saken samt att det varit fråga om en personlig jakt på huvudmannen som huvudmålet i brottsutredningen, vilket fört med sig att objektiviteten gett vika.

De tilltalade har vidare hävdat att de inte inom rimlig tid fått del av material som de efterfrågat och att åklagarna även i övrigt och i olika avseenden inte bedrivit forundersökningen med den skyndsamhet som krävs. De har även pekat på att flera av de vittnen som de åberopat, däribland några franska poliser, vägrat att vittna, medan åklagarnas vittnen ställt upp på förhör, och hävdat att detta berott på åklagarnas agerande. De har dessutom hävdat att åklagarna under rättegången vägrat att komplettera förundersökningen i de avseenden som begärts och att åklagarna agerat först efter att hovrätten har fattat beslut om kompletteringar, och då inte med tillräcklig skyndsamhet.

De tilltalade har därutöver gjort sak av att visst förundersökningsmaterial inte har bevarats, däribland de GPS-loggar som rikskriminalpolisen hanterat och som rör segelbåten Soleros positioner. I sistnämnda avseende har de också pekat på att det s.k. SSI-materialet, dvs. uppgifter som rör den svenska polisens spaning i Barcelona, har kastats. Enligt de tilltalade handlar det om central information som gjorts otillgänglig genom att den inte sparats på föreskrivet sätt. Dessa brister leder enligt de tilltalade till slutsatsen att den utredning som åklagarna har lagt fram inte kan anses vara tillräckligt robust för en fållande dom. De har vidare gjort gällande att åtalen mot var och en av dem skulle kunna ha utformats på ett sätt som möjliggjort en snabbare lagfåring.

Hovrätten gjorde följande bedöming

En rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid (se 2 kap. 11 § regeringsformen). Att en brottmålsrättegång ska vara rättvis är en självklarhet i en rättsstat och kommer även till uttryck i artikel 6 i Europakonventionen. Däri sägs bl. a. att var och en vid prövningen av en anklagelse mot honom för brott ska vara berättigad till en rättvis och offentlig fårhandling inom skälig tid. Med uttrycket i den nämnda paragrafen i regeringsformen, att en rättegång ska genomföras "rättvist", är tanken att sammanfatta de skilda rättssäkerhetsgarantier som traditionellt anses knutna till ett rättvist domstolsfårfarande i bl.a. brottmål.

Enligt praxis omfattas bl. a. en rätt att förhöra vittnen, att ta del av utredningen och få tillfälle att yttra sig över all utredning i ett mål. Alla rättigheter är emellertid inte undantagslösa, rätten att förhöra ett vittne kan t. ex. i viss utsträckning begränsas (se Eka m. fl., Regeringsformen med kommentarer, 2012, s. 100-104).

Den närmare innebörden av kravet på en rättegång "inom skälig tid" framgår av praxis från både svenska domstolar och från Europadomsto len. l brottmål börjar den relevanta tidsperioden när en person kan sägas vara anklagad för brott och tidsperioden avslutas när det fåreligger en slutlig dom. Frågan om kravet på en rättegång inom skälig tid har kränkts prövas efter en helhetsbedömning där bl. a. målets komplexitet, hur parterna agerat under förfarandet samt hur domstolar och andra myndigheter har handlagt målet beaktas (se rättsfallet NJA 2003 s. 414).


Vid prövningen av om rättegången genomfåtts inom skälig tid ska det göras en straffrättslig prövning om en i fårhållande till brottets art lång tid fårflutit sedan brottet begicks. Om så är fallet ska rätten i skälig omfattning beakta detta vid  traffmätningen
och påföljdsvalet enligt 29 kap. 5 § fårsta stycket 7 och 30 kap. 4 § första stycket brottsbalken. Vidare ska rätten pröva om det genom långsam handläggning skett en kränkning av en enskilds rättigheter enligt Europakonventionen.


Betydelsen av sen lagföring, som kan påverka både straffmätningen och påföljdsvalet, ska alltså hållas isär från påföljdslindring som kompensation för långsam handläggning. Det rör sig om separata regler med delvis skilda tillämpningsförutsättningar och helt olika ändamål, vilket visar sig på bl.a. det sättet att rätten till kompensation för kränkningen består vid friande dom. (Se punkten 28 i rättsfallet NJA 2012 s. 10381.).


Det är enligt hovrättens mening anmärkningsvärt att de s.k. GPS-loggarna och SSImaterialet som nämnts ovan inte finns bevarat. Att så är fallet kan dock inte sägas innebära att de tilltalades rättigheter kränkts på ett sådant sätt som avses i de ovan
berörda bestännnelserna. Inte heller vad de tilltalade i övrigt har anfört innebär enligt hovrätten en kränkning av rätten till en rättvis rättegång. 


Hovrätten noterar dock att åklagarna belagt tämligen mycket utredningsmaterial med s.k. utrikessekretess, vilket fört med sig att försvararna flera gånger vänt sig till hovrätten och begärt att få del av materialet genom s.k. edition. Hovrätten har vid ett tillfalle bifallit en sådan framställning och då furmit att det efterfrågade materialet knappast kan sägas vara föremål för utrikessekretess. Det bör i det här sammanhanget nämnas att en domstols möjligheter att inom ramen för ett editionsyrkande bedöma om materialet i fråga är föremål för utrikessekretess är begränsade eftersom ett sådant yrkande prövas utan att domstolen har tillgång till materialet. Det bör också nämnas att försvararna inte synes ha begärt domstolsprövning i de fall åklagarna- med hänvisning till utrikessekretess-har nekat dem att ta del av utredningsmaterial. En sådan sistnämnd prövning sker av förvaltningsdomstol efter en granskning av materialet i fråga. Enligt svensk rätt finns inte stöd för att ett åtal skulle kunna avvisas eller ogillas på grund av att rättegång inte har hållits inom skälig tid. Däremot ska rätten på sätt som redovisats ovan beakta om det varit fråga om sen lagföring respektive långsam handläggning.

Hovrätten behandlar i avsnittet som rör påföljder frågan om omständigheterna i det här målet är sådana att de påkallar att de tilltalade som döms får påföljdsreducering enligt 29 kap. 5 § och 30 kap. 4 § brottsbalken eller påföljdslindring som kompensation för långsam handläggning.

 

Kritiserar pappan - förlorar ensam vårdnad om sonen

Tingsrättens ansåg att mamman skulle ha ensam vårdnad men hovrätten ändrar domen och beslutar om gemensam vårdnad på grund av mammans kritik av pappan!

Hovrätten anförde.

"Däremot är det uppenbart att mamman och pappan har en djupgående konflikt. En konflikt mellan parterna som synes leva kvar sedan deras separation och som i grunden bottnar i deras olikheter till person och deras beteenden mot varandra. Konflikten går till stor del ut på att mamman retar sig på, som hon anser, pappans bristande ansvarstagande och håller liv i konflikten genom att kritisera pappan i det hänseendet medan pappan å sin sida underhåller konflikten genom att underlåta att besvara mammans meddelanden. Båda har uttryckt att de håller sonen utanför konflikterna, vilket de uppenbarligen inte lyckats med då det konstateras i vårdnadsutredningen att sonen inte mår bra av föräldrarnas konflikter.

Ofta utesluter, som inledningsvis redogjorts för, ständiga konflikter mellan föräldrarna en gemensam vårdnad. I nuvarande mål finns dock inte något som tyder på att upphörandet av den gemensamma vårdnaden skulle ha minskat eller undanröjt parternas konflikter. Som konstateras i utredningarna synes konflikterna i första hand inte heller handla om dem som föräldrar eller om sonens behov. Även om mamman menar att det går något bättre för sonen i skolan nu finns inte något som tyder på att upplösandet av den gemensamma vårdnaden sammantaget varit till sonens bästa, snarare talar den kompletterande utredningen för att sonens mående försämrats. Mot bakgrund härav anser hovrätten att det, trots föräldrarnas brister i förmågan att samarbeta, är bäst för sonen att vårdnaden om honom är gemensam. För att inte riskera en ogynnsam social och känslomässig utveckling hos sonen krävs det emellertid, av dem båda, att de kan sätta sina egna behov och önskemål åt sidan och prioritera sonens mående i första rummet, vilket innebär att de måste ta ansvar för sitt eget beteende gentemot den andre."

Kommentar: Det är uppenbarligen till nackdel för barnet om en förälder genomgående och för att obstruera motsätter sig den andra förälderns initiativ. Om föräldrarna saknar vilja och förmåga att sätta barnets bästa före den egna konflikten, färgar detta omvårdnaden om barnet. En gemensam vårdnad får således förutsätta att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt och inom rimlig tid lösa de frågor som rör barnet och hantera de delade meningar som kan finnas, utan att de mer regelmässigt behöver hjälp utifrån för att fatta beslut och utan att det uppstår ständiga konflikter som drabbar barnet. Gemensam vårdnad kräver att föräldrarna kan ta gemensamt ansvar. Uttryck för brist på förtroende för den andra föräldern liksom för bristande vilja eller förmåga att vara flexibel och jämka samman sin uppfattning med den andres är tecken som tyder på att gemensam vårdnad kan vara oförenlig med barnets bästa.

Får man utan samtycke publicera från Facebook?

Norrköping Patent- och marknadsöverdomstolen har prövat om det var tillåtet enligt upphovsrättslagen för en tidning att på sin webbplats publicera fotografier som tidningen hade hämtat från en Facebook-sida. Domstolen har funnit att publiceringen var tillåten eftersom den skedde i samband med rapporteringen av en aktuell händelse.

Inför valet av en partiledare år 2015 publicerade Dagens Nyheter (DN) en artikel på sin webbplats DN.se och återgav där tio fotografier som hade hämtats från en persons Facebook-sida. DN återgav även fem av fotografierna via Twitter. Fotografierna skildrade bl.a. partiledarkandidaten vid ett militärfordon under en resa i Israel. DN publicerade fotografierna utan att fråga rättighetshavaren till fotografierna (i det här fallet personen som hade Facebook-sidan) om tillstånd. Rättighetshavaren väckte därför talan mot DN och krävde ersättning enligt upphovsrättslagen för publiceringarna av fotografierna.

Patent- och marknadsöverdomstolen har bedömt att DN:s publiceringar har skett i enlighet med de bestämmelser i upphovsrättslagen och EU-rätten som, under vissa förutsättningar, ger rätt att i en tidning återge fotografier i samband med en redogörelse för en aktuell händelse. Domstolen har vidare bedömt att denna rätt även omfattar digitala publikationer, i detta fall DN.se och DN via Twitter. En av förutsättningarna för att DN:s publiceringar skulle vara tillåtna var att fotografierna lovligen hade offentliggjorts innan DN:s publiceringar. I den frågan kom domstolen fram till att fotografierna tidigare var lovligen offentliggjorda, eftersom rättighetshavaren själv hade laddat upp fotografierna på Facebook på ett sådant sätt att de gjorts tillgängliga för ett stort och obestämt antal personer. En annan förutsättning för att publiceringarna skulle vara tillåtna var att de skedde i samband med en redogörelse för en aktuell händelse. I denna del har domstolen fäst vikt vid att det mot bakgrund av den pågående Mellanösternkonflikten fanns ett informationsintresse för att partiledarkandidaten förekom på bl.a. ett fotografi vid ett militärfordon i Israel. Domstolen har därför kommit fram till att DN inte är skyldigt att ersätta rättighetshavaren för publiceringarna av fotografierna.

Festerna var otillbörliga

Norrköping Föreningen Svenska Tonsättare (FST) höll 2012 sin årliga julmiddag på Stockholm Waterfront Congress Centre och 2013 på Winterviken. Föreningen Sveriges kompositörer och textförfattare (SKAP) höll
2012–2014 sina årliga vårfester på Grand Hôtel. Som gäster vid de olika tillställningarna närvarade bl.a. företrädare för två myndigheter, Statens musikverk och Statens kulturråd. Hovrätten har dömt företrädarna för FST och SKAP för bestickning och givande av muta. Tre myndighetsföreträdare har samtidigt dömts för mutbrott och tagande av muta.

De nu dömda personerna åtalades vid tingsrätten för bestickning och givande av muta respektive mutbrott och tagande av muta. Enligt åtalet hade myndighetsföreträdarna genom att närvara vid julmiddagarna och vårfesterna tagit emot otillbörliga förmåner och därför gjort sig skyldiga till de åtalade brotten. Tingsrätten ogillade åtalet. Enligt tingsrätten hade det varit motiverat för myndigheterna att närvara vid tillställningarna för att kunna följa det som händer på musikområdet. Tingsrätten tog vid sin bedömning hänsyn till bl.a. att tillställningarna varit branschträffar med stor och bred närvaro.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom. Hovrätten ändrar nu domen och dömer företrädarna för FST och SKAP för bestickning och givande av muta. De tre myndighetsföreträdarna, däribland en tidigare generaldirektör för Statens musikverk, döms för mutbrott och tagande av muta.

I domen tar hovrätten bl.a. fasta på att Statens musikverk och Statens kulturråd har i uppdrag att fördela statsbidrag inom kulturområdet. Till skillnad från tingsrätten gör hovrätten bedömningen att myndigheternas bidrags- tilldelning utgör myndighetsutövning och att de tilltalade myndighetsföreträdarna har haft tjänsteställningar med särskilt höga krav på integritetsskydd. Enligt hovrätten har därför utrymmet för dem att ta emot förmåner varit mycket begränsat. Hovrätten anser att värdet av tillställningarna överstiger vad som är normal representation och att det inte kan ses som en naturlig del i deras arbete att bli bjudna på dessa.

Sammantaget anser hovrätten att förmånerna varit otillbörliga. De tilltalade döms därför för de åtalade brotten till böter. Samtidigt åläggs de två föreningarna företagsbot.

Friar från rattfylleri, hade tvilling

Norrköping Åklagaren har yrkat att NN ska fällas till ansvar för rattfylleri, 4 § första stycket trafikbrottslagen (1951:649), enligt följande gärningsbeskrivning.

NN har kört moped efter att ha druckit alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 1,19 promille. Det hände den 21 juli 2016 på Mellangården, Linköping, Linköpings kommun. NN begick gärningen med uppsåt.

NN invände.

Att det var hans tvillingbroder som kört mopeden.

Tingsrätten fällde men hovrätten friade med följande.

Det händelseförlopp som NN har redogjort för är i sig inte osannolikt, även om det naturligtvis förutsätter att vissa tillfälligheter sammanföll. Om det gick till på det sätt som NN beskrivit är det dock naturligt att polismännen uppfattade situationen som sådan att det måste ha varit NN som körde mopeden. Polismännen måste emellertid anses ha redogjort för en kortare tidslucka, där det i och för sig fanns utrymme för NN att byta plats med sin bror invid mopeden. För hovrätten framstår det inte heller som särskilt sannolikt att såväl vittne 1 som vittne 2 och vittne 3 medvetet skulle lämna felaktiga uppgifter inför rätten. Vid en samlad bedömning av bevisningen finner hovrätten det inte styrkt att NN gjort sig skyldig till rattfylleri. Han ska därför frikännas.

 

Kallade hovrätten korrupt

Norrköping I ett hyresmål har klaganden tilltalat och hänvisat domaren vid hovrätten som "din korrupta hora", "hovrättens korrupta horor", "Svea hovrätts korrupta horor" och "hovrättens korrupta jäviga horor". Han har fått tillfälle att yttra sig över om uttalandena är otillbörliga och om han därmed ska dömas till penningböter i anledning av detta, men har inte avhörts i frågan.

Hovrätten anförde.

Den som i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt döms till penningböter (se 9 kap. 5 § rättegångsbalken). NN har genom vad som citerats ovan uttalat sig otillbörligt i rättegångsskrift. Han ska därför dömas till penningböter. Med hänsyn till att uttalandena skett vid upprepade tillfällen bestäms bötesbeloppet till 2 000 kr.

 

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se