Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet

Norrköping Uppdrag granskning har kartlagt alla som dömts för våldtäkt och försök till våldtäkt de senaste fem åren. Gärningsmännen har ofta varit påverkade av alkohol eller narkotika. Utbildningsnivån är låg, åtminstone en tredjedel har också dömts för andra brott. Och 58 procent är födda utomlands. Har etnicitet någon betydelse? 

Brå:s projekt om brott bland svenskar och invandrare har genom vetenskapliga analysmetoder undersökt hur "svensk och utländsk bakgrund" tillsammans med andra sociala faktorer bidrar till att förklara registrerad misstänkt brottslighet.

En del kritiker har ifrågasatt nödvändigheten av undersökningar kring etnicitet och brottslighet samt menar att den är till mer skada än nytta. Det finns risk att uppgifter rycks ur sitt sammanhang och presenteras på ett sätt som förstärker ett vi- och dom-tänkande. Sådana farhågor får man inte nonchalera.

Brå har t.ex. gjort bedömningen att en kunskapsbaserad bild av svenskars och invandrares brottslighet är bättre än en som är grundad på gissningar och personliga uppfattningar. Avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs. Om den registrerade brottsligheten visar sig vara hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förutsättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst.

 

Busschaufför åtalats för vårdslöshet i trafik

Norrköping Tingsrätten har meddelat dom i ett uppmärksammat mål där en busschaufför åtalats för vårdslöshet i trafik, vållande till annans död och vållande till kroppsskada. Tingsrätten har ogillat samtliga åtal.

Tingsrätten har kommit fram till att det är utrett att trafikolyckan har uppkommit till följd av att föraren tappat kontrollen över bussen. Det har i sin tur berott på att hans koncentration och vaksamhet har varit nedsatt till följd av trötthet eller sömnighet. Tingsrätten har ogillat åtalen därför att det inte är visat att föraren har insett eller borde ha insett att han var så trött eller sömnig att det fanns en risk för att han inte skulle kunna framföra bussen på ett trafiksäkert sätt. Busschauffören kan därför inte anses ha agerat straffbart oaktsamt.

I målet har presenterats omfattande teknisk bevisning som tagits fram inom ramen för bl.a. Statens Haverikommissions olycksplatsundersökning och Polisens brottsplatsundersökning. Tingsrätten har gått igenom bevisningen och kommit fram till att det inte har funnits några yttre omständigheter, såsom vädret, vägbanans skick, annan trafik, bussens egenskaper eller skick som kan förklara varför bussen körde av vägen. Vägens utformning bedöms dock ha bidragit till att avåkningen fick så stora konsekvenser som den fick. 

Den bevisning om förarens trötthet/sömnighet som har lagts fram i målet visar att föraren bör ha varit så trött och sömning att det har funnits en risk för att han skulle somna. Föraren själv har berättat att han inte kände sig trött eller sömning och det finns ingen bevisning i målet som ger stöd för att han har visat några sömnighets- eller trötthetstecken före avåkningen. Föraren har hållit sig till den färdplan som hans arbetsgivare hade gjort upp för honom och som andra busschaufförer före honom hade kört enligt i 15 år. Tingsrättens slutsats har därför blivit att föraren inte kan anses ha agerat straffbart oaktsamt när han påbörjade resan enligt resplanen och inte heller under resans gång, eftersom han varken insett eller borde ha insett att han var för trött eller sömnig för att kunna framföra bussen på ett trafiksäkert sätt.

Utvisning på grund av brott

Norrköping När en utlänning har vistats länge i Sverige kan utvisning på grund av brott ske endast om det finns synnerliga skäl. Högsta domstolen har i en dom som meddelats i dag utvecklat vad som kan utgöra synnerliga skäl och hur olika faktorer som är relevanta ska vägas mot varandra.

Om en utlänning har vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcks eller då hade varit bosatt i Sverige i minst fem år kan utvisning för brott ske endast om det finns synnerliga skäl. Utgångspunkten är att de personer som omfattas av bestämmelsen inte ska utvisas, men utvisning kan ändå ske om det finns särskilda omständigheter som vid en helhetsbedömning medför att skälen för utvisning väger över.

Det är framför allt allvaret i den brottslighet som aktualiserat utvisning som kan göra att det finns synnerliga skäl för utvisning, som t.ex. när det är fråga om mord, brott som innefattar svåra integritetskränkningar eller organiserad brottslighet.

Utlänningens personliga omständigheter har betydelse. Om utlänningen har en stark anknytning till Sverige krävs det typiskt sett allvarligare brottslighet för ett beslut om utvisning. Det gäller t.ex. om utlänningen har egen familj här. Motsatsen gäller om anknytningen är svag, t.ex. när utlänningen lever utanför det reguljära svenska samhället eller annars har visat en bristande vilja att etablera sig här. Om det handlar om återkommande brottslighet kan det tala för utvisning.

Vistelsetidens längd får ökad betydelse allt eftersom tiden går. En mycket lång vistelsetid i Sverige kan medföra att synnerliga skäl inte föreligger trots att brottsligheten har varit av mycket allvarligt slag, medan det inte krävs fullt lika mycket om vistelsen ligger strax över de tidsgränser som gör att det krävs synnerliga skäl.

Det aktuella målet rör en person som i hovrätten hade dömts för våldtäkt till fängelse i ett år och tio månader och utvisats. Han hade vistats i Sverige med uppehållstillstånd i åtta och ett halvt år när åtal väcktes. Han har ingen egen familj i Sverige men har under större delen av sin vistelse här haft sysselsättning i form av studier, praktik eller anställning. Med beaktande av omständigheterna i målet anser Högsta domstolen att mannens anknytning till Sverige inte framstår som särskilt svag och att det vid en helhetsbedömning inte föreligger synnerliga skäl för att göra avsteg från den utgångspunkt som gäller i fråga om utlänningar som har vistats i Sverige en längre tid. Högsta domstolen har därför upphävt utvisningsbeslutet och dömt mannen till fängelse i två år och två månader.

Funktionsnedsättning och straffrättsligt uppsåt

Norrköping En åklagare inledde förundersökning och väckte åtal mot en man med en svår intellektuell funktionsnedsättning och en utvecklingsnivå som motsvarar en ålder på 2-4 år. Åtalet rörde grov misshandel mot en anställd vid det LSS-boende
mannen bodde på. Tingsrätten frikände mannen från ansvar för brott med hänsyn till att gärningen framstod som ett omedvetet handlande som skett enbart på grund av
mannens funktionsnedsättning.

I beslutet gör JO uttalanden om möjligheten att avstå från utredning och åtal med stöd av rättegångsbalkens bestämmelser om förundersökningsbegränsning när den misstänkte har en svår funktionsnedsättning. JO konstaterar att lagstiftningen visserligen inte utesluter lagföring i sådana fall, men att rättegångsbalkens bestämmelser ger ett inte obetydligt utrymme att beakta omständigheter som talar för en förundersökningsbegränsning när den misstänkte har en svår intellektuell funktionsnedsättning.

JO uttalar att det i det aktuella fallet fanns utrymme att avsluta förundersökningen redan av det skälet att en rättsprocess inte borde genomföras med hänsyn till mannens funktionsnedsättning. När förhållandena är sådana är en lagföring normalt sett inte meningsfull och svår att förena med rimliga krav på hur rättssamhället bör behandla personer med en svår intellektuell funktionsnedsättning. Åklagaren borde också i större grad ha beaktat att den aktuella händelsen inträffade i en omsorgssituation och att mannens utåtagerande beteende var en följd av hans funktionsnedsättning. Enligt JO lade åklagaren alltför stort fokus på frågan om mannens straffrättsliga uppsåt och JO ger åklagaren kritik för att han inte fördjupade sitt underlag för att få en bättre bild av mannens funktionsnedsättning och vårdsituation.

IS-återvändare rätt till bidrag?

Norrköping I Dagens juridik, finns en tankeväckande artikel "Har IS-återvändare rätt till bidrag - eller ska de anses ha brutit samhällskontraktet?" Den svåra frågan i sammanhanget är enligt artikeln att reda ut om en person som deltagit i IS-verksamhet därigenom har brutit mot ”demokratins och solidaritetens grund” (brutit samhällskontraktet) och därför generellt ska anses diskvalificerad från att uppbära ekonomiskt stöd från hemkommunen. 

Kommentar: Enligt 4 kap. 1 § SoL har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Vid en bedömning av behovet av ekonomiskt bistånd bör socialnämnden räkna med hushållets samtliga faktiska inkomster och däribland kontanter, bankkonton och andra tillgångar som lätt kan realiseras (se Socialstyrelsens allmänna råd SOSFS 2013:1, s. 16 och 20). Den omständigheten att vistelsen i hemkommunen har avbrutits på grund av utlandsresa behöver inte medföra att kommunen är fri från ansvar enligt socialtjänstlagen (se RÅ 1987 ref. 174), men i IS-fallen är väl rimligen saken mer komplicerad.

 

Polisskjutningen av en ung man

Norrköping I augusti 2018 sköts en 20-årig man till döds av polis i Stockholms innerstad. Åklagare har idag väckt åtal mot tre poliser. En av poliserna har åtalats för vållande till annans död alternativt tjänstefel och de två andra för tjänstefel. 

Enligt familjens målsägandebiträde träffade tre av dom 25 skotten mannens kropp – ett i magen och två i ryggen, varav det dödande skottet träffade ryggen. 20-årigen hade Downs syndrom och han uppfattades bära ett vapen – som senare visade sig vara en leksak.

 

 

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Erfarenhet: arbetar som jurist sedan 1998 

Bloggens uppgift: att på ett begripligt sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall

Bloggar

Sportbloggar