Logga in

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Domare erkände brott mot tystnadsplikten

Norrköping Under hösten 2017 föredrogs mål nr XXX om skattetillägg i Högsta förvaltningsdomstolen. AA var ordförande i målet. Den 12 november 2017 skickade AA ett e-postmeddelande innehållande ett utkast till dom i målet till en person som inte var ledamot i domstolen. Utkastet omfattade domen i dess helhet inklusive den skiljaktiga mening som AA och en annan ledamot stod bakom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade dom i målet den 28 november 2017. Domen var likalydande med det utkast som AA hade skickat den 12 november.

Justitiekanslerns bedömning.

AA har under förundersökningen vitsordat de faktiska omständigheterna och förklarat sig beredd att underkasta sig ansvar för brott mot tystnadsplikt. Hon har vidare förklarat att hon har skickat meddelandet medvetet men att hon har agerat av välvilja mot domstolen och av en strävan att få till ett så korrekt domslut som möjligt. Mottagaren av utkastet är en nära vän till henne och en framstående expert på skattetillägg. Hon hade tillsammans med mottagaren diskuterat rättsfrågorna i målet och syftet med att skicka utkastet var att sätta punkt för diskussionerna och visa mottagaren resultatet av deras tankemödor. AA har tillstått att hon hade varit beredd att ändra sin skiljaktiga mening och även försöka få till en ändring av domen om mottagaren hade återkommit med något nytt av avgörande betydelse.

Justitiekanslern konstaterar att AA har känt till bestämmelsen om sekretess för en uppgift om innehållet i en ännu inte meddelad dom och att hon trots det skickat ett utkast av domen till en utomstående person. Hon har i skriftväxlingen med mottagaren dessutom understrukit att utkastet inte får spridas längre än till mottagarens make. Det är härigenom klarlagt att AA gjort sig skyldig till uppsåtligt brott mot tystnadsplikt.

Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts och det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter (20 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken). AA har inte agerat i syfte att skada något av de intressen som den aktuella sekretessbestämmelsen avser att skydda. Fastmer har hennes kontakter med mottagaren skett i syfte att få till en så riktig dom som möjligt. Det syftet hade emellertid AA kunnat uppnå utan att bryta mot sekretessen. Trots det nu sagda bör ändå viss hänsyn tas till de avsikter som låg bakom AA:s agerande (jfr JK:s beslut den 14 februari 1983 med diarienummer 186-83-22).

Det har inte heller framkommit någonting som tyder på att uppgifterna fått annat än en begränsad spridning.Med hänsyn till att mottagaren inte hade något egentligt intresse av målets utgång har risken för ytterligare spridning av innehållet i domen inte heller varit särskilt stor. Det är naturligtvis av största vikt att sekretessen för innehållet i ej meddelade domar och beslut upprätthålls. Trots det kan det med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det här fallet inte anses att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts genom att åtal underlåts. Det kan också antas att ett åtal för brott mot tystnadsplikt i ett fall som det här inte skulle föranleda någon annan påföljd än böter.

Mot den angivna bakgrunden bör AA meddelas åtalsunderlåtelse. Ärendet här avslutas med den allvarliga kritik som ligger i att AA bedöms ha begått ett brott i tjänsten.

 

 

Stáňa godkänns som förnamn

Norrköping Skatteverket anförde i kammarrätten.

Skatteverket yrkar att namnet Stáňa nte ska godkännas som förnamn och anför bl.a. följande. Svenska är huvudspråk i Sverige och ska användas av bl.a. svenska domstolar och myndigheter enligt 10 § språklagen (2009:600). Varken i språklagen eller i lagen (2016:1013) om personnamn finns det anvisningar om vilka tecken som får användas i personnamn. I viss utsträckning kan Skatteverket registrera ett namn med tecken utöver de som förekommer i det svenska alfabetet, nämligen de specialtecken som följer av den internationella teckenstandarden ISO 8859/1 och därmed har stöd i systemet. Detta bör dock uppfattas som en service och inte utgöra ett krav enligt författning. De tecken som inte ryms i ISO 8859/1 har inte stöd i systemet och kan därför inte användas. Om ett sådant tecken ändå skulle godkännas kan det inte återges korrekt, vilket kan medföra problem för den enskilde och skapa osäkerhet i samhället kring personens namn.

Kammarrätten avslog överklagande och instämde i förvaltningsrättens bedömning:

Enligt förvaltningsrätten kan inte namnet Stáňa  anses väcka anstöt eller antas leda till obehag för den som ska bära namnet. Det kan inte heller anses olämpligt som förnamn av någon annan anledning. Det finns därmed inget hinder mot att godkänna XXs ansökan. Överklagandet ska därför bifallas.

 

Bostadsbidrag vid månggifte

Norrköping Månggifte är förbjudet i Sverige, men accepteras om det ingåtts i ett land där det är lagligt. Det svenska socialförsäkrings- och pensionssystemet är dock inte anpassat för polygama familjer. Hur ska man se på situationen när makar i polygama äktenskap är folkbokförd på olika adresser vid ansökan om bostadsbidrag? 

Kammarrätten anförde i praktiken en presumtion för samlevnad inom äktenskap och maken ska styrka att hen är ensamstående. Enbart folkbokföring räcker inte enligt kammarrätten.

Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att ta upp makans överklagande och meddela prövningstillstånd i målet. Prövningen kommer att fokusera på tillämpningen av reglerna om bostadsbidrag när makar i ett polygamt äktenskap är folkbokförda på skilda adresser.

 

Sov under förhandling

Norrköping Migrationsverket beslutade i juli 2017 att bl.a. avslå klagandens ansökan om asyl och att utvisa honom.

Klaganden överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen och begärde bl.a. att det skulle hållas en muntlig förhandling i målet. Migrationsdomstolen höll en muntlig förhandling där klaganden berättade om sina asylskäl.

Målet i migrationsdomstolen avgjordes av en lagfaren domare och tre nämndemän. Domstolen avslog överklagandet i dom den 10 maj 2019. Den huvudsakliga motiveringen vad gällde klagandens skyddsskäl var att det fanns tillförlitlighetsbrister i hans asylberättelse. En av nämndemännen var skiljaktig och ansåg att klaganden framfört skyddsskäl som medförde att han skulle beviljas uppehållstillstånd som flykting.

Klaganden yrkar att han ska beviljas uppehållstillstånd, flyktuigstatusförklaring och resedokument, i andra hand uppehållstillstånd och alternativ skyddsstatusförklaring, i tredje hand uppehållstillstånd på grund av att ett återsändande av honom till hemlandet skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande och i fjärde hand att målet ska återförvisas till migrationsdomstolen för förnyad handläggning. Till stöd för sitt yrkande om återförvisning anför han att en av nämndemännen sov under förhandlingen. Klaganden åberopar skrivelser från sin behandlande psykolog och sin före detta gode man vilka närvarade vid förhandlingen. I skrivelserna anför de bl.a. att de observerade att en av nämndemännen somnade till vid flera tillfällen under förhandlingen, både före och efter pausen.

Migrationsöverdomstolen anser att det finns skäl att meddela prövningstillstånd och tar upp målet till omedelbart avgörande. Klaganden begärde muntlig förhandling i migrationsdomstolen och domstolen ansåg att det fanns behov av en sådan förhandling. (Jfr 16 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen [2005:716] och MIG 2009:30.).

Migrationsöverdomstolen anser att det inte finns skäl att ifrågasätta de uppgifter som har lämnats om händelseförloppet vid migrationsdomstolens muntliga förhandling.

Med hänsyn till det som kommit fram ska migrationsdomstolens dom undanröjas, utom vad gäller ersättning till det offentliga biträdet och beslutet om sekretess, och målet visas åter till migrationsdomstolen för ny handläggning.

Sköt gäst med hagelgevär

Norrköping En 32-årig man dömdes av tingsrätten till ansvar för mord och brott mot griftefrid till fängelse i 18 år. Tingsrätten dömde samtidigt mannens sambo, en 28-årig kvinna till ansvar för grovt skyddande av brottsling och bestämde påföljden för henne till villkorlig dom.

Tingsrätten konstaterar i domen att den utredning som presenterats i målet styrker att det är den åtalade 32-åringen som den 4 juli 2018 genom två skott med ett hagelgevär sköt ihjäl en 27-årig man som besökte parets bostad och därefter sköt ytterligare ett skott mot besökaren efter det att han avlidit. Enligt rätten var omständigheterna runt skjutningen mycket försvårande men gärningen oplanerad och händelseförloppet kortvarigt motiverade ändå att påföljden bestämts till det längsta tidsbegränsade straffet och inte fängelse på livstid.       

Mamman ”retar sig” pappan

Norrköping I tingsrätten fick mamman ensam vårdnad med hovrätten ändrar till gemensam vårdnad.

Hovrätten anförde.

Gemensam vårdnad är i de allra flesta fall en ur barnets synvinkel mycket bra vårdnadsform. Det ska dock inte mer eller mindre schablonmässigt beslutas om gemensam vårdnad mot den ena förälderns önskemål och det är viktigt att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad tas på allvar. Gemensam vårdnad bör normalt förutsätta att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete. Det innebär inte att de alltid måste ha samma uppfattning, men de måste kunna hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar barnet. Ett barn mår inte bra av ständiga konflikter mellan föräldrarna. Det är uppenbarligen till nackdel för barnet om en förälder genomgående och för att obstruera motsätter sig den andra förälderns initiativ. Om föräldrarna saknar vilja och förmåga att sätta barnets bästa före den egna konflikten, färgar detta omvårdnaden om barnet. En gemensam vårdnad får således förutsätta att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt och inom rimlig tid lösa de frågor som rör barnet och hantera de delade meningar som kan finnas, utan att de mer regelmässigt behöver hjälp utifrån för att fatta beslut och utan att det uppstår ständiga konflikter som drabbar barnet. Gemensam vårdnad kräver att föräldrarna kan ta gemensamt ansvar. Uttryck för brist på förtroende för den andra föräldern liksom för bristande vilja eller förmåga att vara flexibel och jämka samman sin uppfattning med den andres är tecken som tyder på att gemensam vårdnad kan vara oförenlig med barnets bästa (se prop. 2005/06:99 s. 50 ff).

En konflikt mellan parterna som synes leva kvar sedan deras separation och som i grunden bottnar i deras olikheter till person och deras beteenden mot varandra. Konflikten går till stor del ut på att mamman retar sig på, som hon anser, pappans bristande ansvarstagande och håller liv i konflikten genom att kritisera pappan i det hänseendet medan pappan å sin sida underhåller konflikten genom att underlåta att besvara mammans meddelanden. Båda har uttryckt att de håller L utanför konflikterna, vilket de uppenbarligen inte lyckats med då det konstateras i vårdnadsutredningen att L inte mår bra av föräldrarnas konflikter.

Ofta utesluter, som inledningsvis redogjorts för, ständiga konflikter mellan föräldrarna en gemensam vårdnad. I nuvarande mål finns dock inte något som tyder på att upphörandet av den gemensamma vårdnaden skulle ha minskat eller undanröjt parternas konflikter. Som konstateras i utredningarna synes konflikterna i första hand inte heller handla om dem som föräldrar eller om L:s behov. Även om mamman menar att det går något bättre för L i skolan nu finns inte något som tyder på att upplösandet av den gemensamma vårdnaden sammantaget varit till L:s bästa, snarare talar den kompletterande utredningen för att L:s mående försämrats. Mot bakgrund härav anser hovrätten att det, trots föräldrarnas brister i förmågan att samarbeta, är bäst för L att vårdnaden om honom är gemensam. För att inte riskera en ogynnsam social och känslomässig utveckling hos L krävs det emellertid, av dem båda, att de kan sätta sina egna behov och önskemål åt sidan och prioritera L:s mående i första rummet, vilket innebär att de måste ta ansvar för sitt eget beteende gentemot den andre.

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Erfarenhet: arbetar som jurist sedan 1998 

Bloggens uppgift: att på ett begripligt sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall

Bloggar

Sportbloggar