Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Dubbla grova rättegångsfel i miljontvist

NORRKÖPING Svea hovrätt meddelade den 21 januari 2014 dom i ett mål mellan Lacris AB och dödsboet efter Gustaf. Högsta domstolen har därefter anfört följande.

Tvisten gällde krav på ersättning för arbete med försäljning av dödsboets fastighet Vedgårdsholmen 15 i Kalmar. Lacris gjord e gällande att dess företrädare Christer Larsson hade fått i uppdrag av dödsboet att hitta en köpare till fastigheten och att bolaget hade rätt till ersättning för det arbete som Christer Larsson utfört i samband med att en försäljning kom till stånd. Dödsboet bestred att något uppdragsavtal hade träffats och att rätt till provision för försäljningen förelåg.

Hovrätten bedömde att dödsboet genom passivitet och realhandlande hade inträtt som part i ett uppdragsavtal med Christer Larsson. Vidare angavs i hovrättens dom att dödsboet inte hade ifrågasatt att Lacris hade rätt till mäklarprovision om avtal förelåg, men att dödsboet hade invänt att ersättningen i så fall skulle jämkas till noll. Hovrätten, som inte fann skäl att jämka ersättningen, förpliktade dödsboet att betala ersättning till Lacris med som skäliga ansedda 0,5 procent av köpeskillingen, dvs. drygt 2,5 miljoner kr. Vidare ålade hovrätten dödsboet att ersätta viss del av Lacris rättegångskostnader, vilka hovrätten angav att dödsboet hade vitsordat som skäliga i och för sig.

Dödsboet har som grund för sin klagan över domvilla anfört att grova rättegångsfel har förekommit i hovrätten, såväl när det gäller prövningen i sak som prövningen av rättegångskostnadsfrågan, och att det därför ftnns skäl att undanröja domen och återförvisa målet till hovrätten för fortsatt behandling.

I sakfrågan har dödsboet gjort gällande att hovrätten underlåtit att pröva ett antalled vid bedömningen av frågan huruvida rätt till mäklarprovision förelåg. De frågor hovrätten inte har gjort någon prövning av är dels vilket innehåll uppdragsavtalet hade, dels huruvida kraven på anvisning av kÖparen till uppdragsgivaren samt orsakssamband mellan Christer Larssons arbete och den överlåtelse som skedde var uppfyllda.

I rättegångskostnadsdelen har rättegångsfelet enligt dödsboet bestått i att hovrätten felaktigt angett att dödsboet vitsordat Lacris kostnadsyrkande som skäligt i och för sig. Därmed har hovrätten underlåtit att pröva skäligheten av yrkandet.

Lacris har angett som sin inställning att hovrätten inte har begått några rättegångsfeL

Hovrätten har yttrat sig. Enligt hovrättens bedömning har det inte :förekommit något rättegångsfel under handläggningen av målet. Bedömning i frågan om talan har prövats i dess helhet

En dom ska enligt 59 kap. l § första stycket 4 rättegångsbalken undanröjas på grund av domvilla om det i rättegången förekommit något annat grovt rättegångsfel än sådant som avses i bestämmelsens övriga punkter och felet kan antas ha inverkat på målets utgång. Sådant rättegångsfel föreligger när någon för förfarandet normerande processföreskrift har blivit åsidosatt eller felaktigt tillämpad.

Det kan inledningsvis konstateras att en stor del av den bevisning som dödsboet åberopade i tingsrätten och hovrätten hade som angivet bevistema att kraven på anvisning och orsakssamband inte var uppfyllda. Tingsrättens redovisning av partemas talan och domskälen behandlar till övervägande del frågan huruvida avtalsbundenhet hade uppstått. Det kan dock antas hänga samman med tingsrättens bedömning att så inte var fallet. Tingsrätten saknade därmed anledning att närmare pröva om dödsboet inom ramen för påstått uppdrag var skyldigt att utge yrkad provision till Christer Larsson.

I dödsboets svarsskrivelse till hovrätten berörs frågorna om avtalsinnehåll, anvisning och orsakssambanq endast mycket kort. Dödsboet anger dock att det är diskutabelt i vad mån Christer Larssons arbete haft relevans för köparens intresse av att förvärva fastigheten och att det, för det fall det anses att avtal ingåtts, är tvistigt vad avtalsinnehållet är. Dödsboet anger även att samma bevisning åberopas som i tingsrätten.

Av den ljudinspelning från dödsboets sakframställning i hovrätten som har getts in i Högsta domstolen framgår att tyngdpunkten i presentationen av dödsboets talan ligger på frågan om avtalsbundenhet Ombudet säger dock i ett tidigt skede av sakframställningen att om man finner att avtalsbundenhet har uppstått får man gå vidare till att bedöma frågor om anvisning och orsakssamband. När ombudet ombeds sammanfatta grunderna för dödsboets bestridande nämns i detta avseende endast att det bestrids att dödsboet har tillgodogjort sig en tjänst så att betalningsskyldighet har uppstått.

Av hovrättens dom framgår att hovrätten, efter att domstolen funnit att bindande avtal hade uppkommit, inte uttryckligen berör frågorna om avtalsinnehåll, anvisning och orsakssamband, frågor som det hade ålegat Lacris att åberopa och bevisa. I stället anger hovrätten att dödsboet inte ifrågasatt att Lacris har rätt till mäklarprovision om avtalsbundenhet uppstått och går därefter över till att pröva storleken på den ersättning som ska utgå. Hovrätten har dock i sitt yttrande över domvilloklagan angett att det ligger i dess bedömning av avtalsbundenheten att kraven på anvisning och orsakssamband var uppfyllda.

Dödsboets sätt att utföra talan måste förstås så att dödsboet inte godtog Lacris ståndpunkter i frågorna om avtalsinnehåll, anvisning och orsakssamband. Dessa frågor är i sig skilda från frågan om avtalsbundenhet och de kan i konsekvens med det inte anses ha blivit prövade som en del av den frågan, särskilt som detta inte kommit till uttryck i hovrättens dom G fr NJA 2015 s. 918). Hovrättens prövning har därmed inte omfattat alla de led som ett bifall till Lacris talan förutsatte och som var tvistiga mellan parterna. Denna uriderlåtenhet får antas ha inverkat på målets utgång i sak. Därmed finns förutsättningar att bifalla dödsboets yrkande i denna del. Bedömning i rättegångskostnadsfrågan

När det gäller rättegångskostnadsfrågan framgår det av den utredning som lagts fram av dödsboet att Lacris begärde ersättning för arbete i hovrätten med knappa 570 000 kr medan dödsboets motsvarande krav uppgick till dryga 180 000 kr. På Lacris kostnadsräkning har det i marginalen antecknats "överlåter" och på dödsboets "vitsordar". Av en mej !korrespondens mellan parternas ombud samma dag som domen gavs framgår att båda ombuden var av uppfattningen att Lacris vid huvudförhandlingen vitsordade dödsboets kostnadsräkning medan dödsboet överlämnade skäligheten av Lacris yrkande till rättens bedömning.

Det står klart att en förväxling har skett i fråga om partemas inställning i kostnadsfrågan. A v hovrättens dom framgår att någon prövning av skäligheten av Lacris yrkande därmed inte har skett. Mot bakgrund av detta har grovt rättegångsfel förekommit som kan antas ha inverkat på målets utgång i frågan om rättegångskostnader. Denna fråga kommer emellertid under alla förhållanden att behöva bli föremål för ny prövning i hovrätten med hänsyn till Högsta domstolens ställningstagande att dödsboets talan inte har prövats i dess helhet.

Resning i två mål som rör den s.k. gymnasielagen

Norrköping Två personer som nekats uppehållstillstånd enligt den s.k. gymnasielagen har beviljats resning av Migrationsöverdomstolen. Migrationsdomstolen måste nu ta upp deras ansökningar igen.

Två personer har ansökt om resning sedan de nekats uppehållstillstånd för gymnasiestudier. I båda fallen har migrationsdomstolen ansett att personerna ska ha styrkt sin identitet för att beviljas uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier. Domarna är från tiden efter det att den s.k. gymnasielagen började gälla 1 juli 2018 men före Migrationsöverdomstolens domar som klargjorde att det inte finns något hinder att tillämpa det sänkta beviskravet rörande identitet och att beredningskravet i lagstiftningsärendet uppfyllts.

Eftersom det inte finns något hinder att bevilja uppehållstillstånd för gymnasiestudier p.g.a. att identiteten inte är styrkt, grundar sig de två överklagade domarna på sådan felaktig rättstillämpning som utgör grund för resning. Målen sänds därför tillbaka till migrationsdomstolen för ny prövning.

Frikännande dom i Teliamålet

Norrköping Stockholms tingsrätt har idag meddelat dom i Teliamålen. De tilltalade frikänns på samtliga åtalspunkter. Skälen för det är i huvudsak att det inte är bevisat att påstådda mutor tillfallit någon som tillhör den krets av personer som enligt tillämplig lag kunde göras ansvarig för mutbrott, vilket är en förutsättning för ansvar. Eftersom brott inte har kunnat styrkas har även förverkandeyrkandet mot Telia Company AB ogillats.

Åtalen avser mutanklagelser under åren 2007–2010 med anledning av de avtal och transaktioner med en uzbekisk lokal partner som följde på dåvarande TeliaSoneras etablering i Uzbekistan. I rättegången yrkades även förverkande av 208 500 000 USD som utbyte eller fördel av brott gentemot Telia Company AB.

Huvudförhandlingen har pågått under 42 förhandlingsdagar under andra halvåret av 2018. Omfattande utredning har lagts fram.

Handlingsförloppet avseende transaktionerna med den uzbekiska partnern som åklagaren gjort gällande har ansetts utrett i målet. Det gäller avtal och därmed sammanhängande betalningar till konton tillhörande främst bolaget Takilant Ldt. Det har också genom utredningen ansetts bevisat att den dåvarande uzbekiska presidenten Islam Karimovs dotter, Gulnara Karimova, haft kopplingar till Takilant Ldt.

Tingsrätten har dock konstaterat att åtalen i andra delar saknat konkretion och att det funnits luckor i utredningen. 

Pappan får ensam vårdnad efter umgängessabotage

Norrköping Pappan hade misshandlat barnen (dömd för misshandel) och inte träffat barnen på fyra år. Nu får han ensam vårdnad med följande motivering.

Hovrätten konstaterar, i likhet med utredarna och tingsrätten, att utredningen i målet inte visar att pappan är olämplig som vårdnadshavare. Fortsatt gemensam vårdnad är därför inte utesluten av detta skäl.

Härefter ska bedömas om vårdnaden om barnen ska vara fortsatt gemensam eller om den gemensamma vårdnaden ska upplösas.

Utredarna har föreslagit att vårdnaden även fortsättningsvis ska vara gemensam. I denna fråga gör hovrätten följande bedömning. Som utredarna har konstaterat har mamman och pappan inte något som helst samarbete kring barnen. Det är därför mycket svårt för dem att fatta gemensamma beslut om barnen. Parterna har under fyra års tid processat upprepade gånger om vårdnaden om barnen. Avgörandena har hittills gett partema fortsatt gemensam vårdnad. Ändå förefaller samarbetet mellan mamman och pappan över huvud taget inte ha förbättrats. Tvärtom har deras kommunikation varit minimal och det har förekommit meningsskiljaktigheter om bl.a. barnens pass och barnens påtänkta skolbyte vilket måste antas ha påverkat barnen. Inte heller har barnen haft något fungerande umgänge med pappan under denna tid. Det är mot denna bakgrund svårt att se att samarbetet mellan parterna kommer att bli bättre inom överskådlig framtid. Gemensam vårdnad förutsätter som nämnts att föräldrarna kan samarbeta någorlunda konfliktfritt. Med hänsyn till vad som har kommit fram om de svårigheter parterna under flera års tid har haft med att kommunicera och samarbeta bedömer hovrätten att fortsatt gemensam vårdnad inte framstår som förenligt med barnens bästa. Den gemensamma vårdnaden ska därför upplösas och hovrätten ska ta ställning till vem av parterna som ska anförtros ensam vårdnad om barnen.

Vid bedömningen av vem av parterna som ska anförtros ensam vårdnad om barnen är det av stor betydelse vem av dem som har bäst förutsättningar att verka för det ovan nämnda målet för barnens boende. Utredningen visar att barnen själva har uttryckt att de inte vill träffa pappan. Barnen har dock ännu inte uppnått sådan ålder och mognad att deras vilja kan tillmätas en avgörande betydelse i frågan. Hovrätten konstaterar att såväl mamman som pappan har förutsättningar att vara lämpliga omsorgspersoner för barnen. Det står dock klart att mamman genom sitt agerande aktivt och på ett för barnen skadligt sätt motarbetar deras rätt och möjlighet till en god relation med sin pappa. Detta är, oaktat vad som tidigare må ha förevarit i familjen, mycket allvarligt. Bedömningen av vad som är bäst för ett barn ska göras med beaktande av deras behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Enligt hovrätten är pappan den av parterna som har bäst förutsättningar att tillgodose det behovet. Han är lämplig som vårdnadshavare. Det är därför mest förenligt med barnens bästa att pappan anförtros ensam vårdnad om dem. Att vårdnaden nu anförtros pappan ensam innebär en stor förändring för barnen i förhållande till hur de har levt de senaste åren, då de har bott hos mamman och haft en mycket begränsad kontakt med pappan. De kortsiktiga negativa verkningarna för barnen får dock vägas mot övriga omständigheter av betydelse för helhetsbedömningen. I den bedömningen ska även de långsiktiga konsekvenserna för barnen beaktas.

Det är hovrättens uppfattning att en överflyttning av vårdnaden till pappan på sikt kommer att ge barnen förutsättningar till en god och nära relation till båda sina föräldrar. Eftersom pappan nu kommer att ha ensam vårdnad om barnen vilar det ett stort ansvar på honom att hålla mamman informerad om barnen och på ett omsorgsfullt sätt planera för umgänget mellan barnen och mamman så att deras goda relation till henne upprätthålls. Pappan har förklarat att han avser att ta stöd av exempelvis BUP eller socialnämnd för att barnen ska få det stöd de behöver i samband med fiytten från mamman hem till honom. Hovrätten instämmer i att detta är lämpligt.

 

 

Gemensam vårdnad trots pappan misshandlat barnen

Norrköping Pappan och mamman har barnen E och N genensamt.

Pappan dömdes av Svea hovrätt den XX november 2014 (mål B XXX-XX) till tre månaders fängelse för bl.a. misshandel av E och N. Vårdnaden om barnen, deras boende samt deras rätt till umgänge med sina föräldrar har varit föremål för tvist tidigare, dels i ett mål från 2014 (T XX) som avslutades genom en dom den 28 april 2015, som fastställde parternas överenskommelse och dels i ett mål från 2015 (T XX) där tingsrätten meddelade dom den 14 juli 2016. I den senare domen förordnade tingsrätten att vårdnaden om E och N alltjämt skulle vara gemensam, att barnen skulle bo tillsammans med mamman och att de skulle ha rätt till umgänge med pappan, med viss upptrappning; inledningsvis ett kortare umgänge med umgängesstöd och på sikt helgumgänge.

Pappan ansökte den 16 januari 2017 om stämning mot mamman och yrkade att E och N ska bo tillsammans med honom samt i andra hand ska ha rätt till visst umgänge med honom. Yrkandena framställdes även interimistiskt. Mamman bestred pappans yrkanden och yrkade för egen del ensam vårdnad om barnen och i andra hand att barnen ska bo tillsammans med henne. Även hennes yrkanden framställdes interimistiskt. I beslut den 10 juli 2017 avslog tingsrätten samtliga interimistiska yrkanden med innebörd av att den gemensamma vårdnaden gäller tills vidare och att barnen ska bo tillsammans med mamman.

Tingsrätten anförde i dom.

Som skäl för upplösning av den gemensamma vårdnaden har mamman dels gjort gällande att parternas samarbete inte fungerar och dels att pappan är olämplig som vårdnadshavare. När det gäller samarbetsproblemen noterar tingsrätten att pappan inte velat samtycka till att barnen fått pass vilket inneburit att en planerad semesterresa ställts till. Det är ett tanklöst agerande där pappan inte, som tingsrätten uppfattar det, förmått att sätta sig över sin irritation över situationen, vilket drabbat barnen. Det skulle därför kunna vara ett skäl för att upplösa den gemensamma vårdnaden. Å andra sidan finns viss förståelse för hans frustration över att umgänge inte kommit till stånd i enlighet med tingsrättens förra dom och att han under fyra års tid inte fått möjlighet att träffa barnen. Pappan har också vid förhandlingen sagt att han ska underteckna passansökan. I övrigt förefaller parternas samarbete i de frågor som rör barnens förskola, skolgång, hälsovård och andra viktiga övergripande frågor ha fungerat.

Vidare har mamman fört fram att pappan är olämplig som vårdnadshavare eftersom han har utsatt E och N för våld och kränkande behandling. Vidare att han förnekat barnens upplevelser av detta. Det är ett faktum att förhålla sig till att pappan i lagakraftvunnen dom dömts för misshandel mot barnen. Det är nu flera år sedan de åtalade gärningarna ägde rum. Pappan har uppgett att han på olika sätt har arbetat med sig själv och gått i terapi. Av vittnesuppgifter från framförallt NN framträder bilden av att pappan har kommit till rätta med ett hetsigt temperament och som NN beskrivit det blivit ”mindre fyrkantig” och ”en bättre vän” som följd av detta. Vid en sammantagen bedömning måste det objektivt sett anses vara en liten risk att pappan på nytt skulle utsätta barnen för våld eller annan olämplig behandling. Att pappan har förnekat barnens upplevelser går inte att uttala sig om eftersom han ju inte har träffat eller haft kontakt med barnen. I övrigt finns det inte stöd för att pappan skulle ha agerat på ett sätt som är olämpligt som vårdnadshavare. Såvitt framkommit, även om det har varit en del oklarheter vad gäller verktyget schoolsoft, har han försökt att hålla sig uppdaterad om Es och Ns liv på de olika sätt som står honom till buds som vårdnadshavare. Det ska också noteras att mamman, vilket ålegat henne som boendeförälder, inte har bidragit till att hålla pappan uppdaterad om barnen och deras utveckling. Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten därför inte att det finns tillräckliga skäl för att upplösa den gemensamma vårdnaden.

 

Reklamationsfristen mot mäklare

Norrköping En köpare som vill kräva skadestånd av en fastighetsmäklare ska underrätta fastighetsmäklaren inom skälig tid efter det att han eller hon insåg eller borde ha insett de omständigheter som ligger till grund för kravet. Om köparen inte underrättar mäklaren inom denna tid faller rätten till skadestånd enligt fastighetsmäklarlagen bort. (26 § första stycket fastighetsmäklarlagen) Reklamationsfristen börjar löpa när den skadelidande insåg eller borde ha insett dels mäklarens åsidosättande av lagens skyldigheter, dels den skada detta lett till.

Vad som anses vara skälig tid är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Bedömningen är strängare om den skadelidande är näringsidkare än om han eller hon är privatperson. Vidare kan skadans karaktär, exempelvis om det krävs en särskild besiktning, påverka fristens längd. Den skadelidande ska även ges tillräcklig tid för undersökningar och möjlighet att diskutera frågan med en juridisk expert om det krävs. (Se prop. 2010/11:15 s. 63.)

Det finns inga vägledande avgöranden som klargör vad som ska anses vara skälig tid i ett fall som avser tillämpning av 2011 års fastighetsmäklarlag.

Högsta domstolen har i ett mål om fastighetsköp ansett att en reklamation som skedde ca fyra och en halv månader efter att reklamationsfristen började löpa skett inom skälig tid (se rättsfallet NJA 2008 s. 1158). Enligt Högsta domstolen fick det godtas att köparna, som var privatpersoner utan särskilda sakkunskaper i byggnadstekniska frågor, efter en besiktning anlitade ytterligare tekniskt biträde för att bedöma felen innan de reklamerade. Det var vidare, enligt Högsta domstolen, rimligt att köparna gjorde vissa undersökningar av möjligheterna att göra felen gällande mot besiktningsmannen som de anlitat före köpet. Köparna hade vidtagit åtgärderna utan dröjsmål. Den omständigheten att det på grund av semester tagit längre tid att få svar från företaget som utfört besiktningen borde enligt Högsta domstolen inte läggas köparna till last. Högsta domstolens bedömning i NJA 2008 s. 1158 har i litteraturen ansetts vara generös.

Enligt Folke Grauers kan en längre reklamationsfrist än vad Högsta domstolen godtagit i nyssnämnda rättsfall inte komma i fråga. (Se Fastighetsköp, 21 uppl., 2016, s. 149, samt Johannes Marszalek, Reklamationsplikt vid fel i utförd överlåtelsebesiktning, i JT 2013-2014 s. 875 ff., s. 895, Johnny Herre, Något om reklamationsplikten vid köp av varor och tjänster, i Festskrift till Gertrud Lennander, 2010, s. 119 ff., s. 124, fotnot 11 och Fredric Korling, Reklamation av investeringsrådgivning och diskretionär förvaltning, i SvJT s. 649 ff., s. 656. Jfr dock Christina Ramberg, Reklamation mot advokater och revisorer, i SvJT 2010 s. 142 ff., s. 154, som menar att reklamationsfristen mot advokater och revisorer kan vara sex månader eller längre.) Hovrätten för Västra Sverige har i ett mål om reklamation av brister vid överlåtelsebesiktning gjort bedömningen att en reklamation efter sex månader inte skett inom skälig tid (se rättsfallet RH 2006:77).

Svea hovrätt gjorde en liknande bedömning i ett mål om skadestånd enligt den tidigare gällande fastighetsmäklarlagen där hovrätten ansåg att en reklamation som skett efter åtta månader var för sent framställd (se Svea hovrätts dom den 22 december 2014 i mål nr T 2049-14). Det finns inget formkrav för reklamationen. Den kan alltså göras antingen skriftligen eller muntligen. Av reklamationen ska framgå att mäklarens utförande av uppdraget inte godtas samt i vilket avseende mäklaren har brustit. Det krävs inte att reklamationen innehåller specifikation av vilket eller vilka anspråk som kommer att ställas på grund av skadan. Det räcker följaktligen med en så kallad neutral reklamation. (Se prop. 2010/11:15 s. 63 och Magnus Melin, Fastighetsmäklarlagen En kommentar [31 januari 2017, Zeteo], kommentaren till 26 §.)

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Bloggar

Sportbloggar

Politiker

Politikerbloggarna stängs

Politikerbloggar Från och med den 1 februari avslutar vi våra politikerbloggar på nt.se.

Anledningen till att vi stänger bloggarna är främst att vi ser att bloggandets roll har flyttats över till sociala medier. Det har fått till följd att läsningen av våra bloggar har blivit lidande.
Jag vill passa på att tacka alla bloggare för er tid och era blogginlägg, och samtidigt också passa på att tacka alla läsare.

Maria Kustvik, ansvarig utgivare Öst Media