Logga in

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Ensam vårdnad under äktenskap

Norrköping En vårdnadshavare har ansetts ha rätt att väcka talan mot den andre vårdnadshavaren om ensam vårdnad av parternas gemensamma barn, trots att vårdnadshavarna är gifta med varandra.

Hovrätten anförde.

Bestämmelser om vårdnad om barn finns i 6 kap. föräldrabalken. Utgångspunkten är att ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna under pågående äktenskap (3 §). Grundbestämmelsen om en vårdnadshavares möjlighet att begära ändring av vårdnaden finns i 5 §. Enligt den bestämmelsen ska rätten, om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och någon av dem vill få ändring i vårdnaden, besluta att vårdnaden ska vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna. Sådan talan prövas enligt tredje stycket i paragrafen på talan av en av föräldrarna eller båda. Jfr även 6 § om avtal om vårdnad. Vidare finns bestämmelser om överflyttning av vårdnaden till en av föräldrarna i 7 § vid brister i omsorgen om barnet samt i 8 a § när den andre föräldern är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden. Frågor om ändring av vårdnaden i de sistnämnda fallen prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mål enligt 5 §.

En inledande frågeställning i målet gäller huruvida en vårdnadshavare har rätt att under bestående äktenskap med den andre vårdnadshavaren begära förändring i vårdnadsförhållandet. Varken 6 kap. 5 § föräldrabalken eller någon annan bestämmelse i balken anger att en vårdnadshavare som är gift med den andra vårdnadshavaren inte får väcka talan om ensam vårdnad. I doktrinen (Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, fjärde upplagan, s. 59) har dock anförts att en sådan talan inte får föras, eftersom gällande lagstiftning har som utgångspunkt att föräldrar som är gifta med varandra ska ha gemensam vårdnad om sina barn utom i det fall som anges i 6 kap. 7 § föräldrabalken. Det har förekommit att en vårdnadshavare som under de nu aktuella förhållandena begär ensam vårdnad har fått - i linje med det nu nämnda uttalandet i doktrinen - sin talan avvisad av domstolen, men också att en sådan talan har prövats materiellt.

I förevarande fall har tingsrätten prövat F:s talan och därvid tillämpat 6 kap. 8 a § föräldrabalken.

Som Hovrätten över Skåne och Blekinge utförligt har beskrivit (beslut den 20 juni 2018 i mål nr Ö 796-18), fanns det redan före föräldrabalkens tid rättslig möjlighet att på talan av en vårdnadshavare, som var gift med den andre vårdnadshavaren, förordna om ensam vårdnad i fall då föräldrarna på grund av söndring levde åtskilda. En bestämmelse med den innebörden i 1920 års lag om barn i äktenskap överfördes till 6 kap. 7 § föräldrabalken vid balkens tillkomst i slutet av 1940-talet (se NJA II 1950 s. 68 ff.). Det förhållandet att vårdnadshavarna var gifta med varandra utgjorde inte hinder mot tillämpning av bestämmelsen; tvärtom var första stycket i dåvarande 6 kap. 7 § föräldrabalken avsett just för den situationen. Efter ändringar i denna bestämmelse 1977 förutsatte en tillämpning inte ens att vårdnadshavarna levde åtskilda. Det framgår uttryckligen av förarbetena (prop. 1975/76:170 s. 180) att bestämmelsen (som i mycket liknar nuva-rande 6 kap. 5 §) var tillämplig även om vårdnadshavarna var gifta med varandra. Genom 1983 års ändring av 6 kap. föräldrabalken ersatte den nya lydelsen av 5 § den tidigare lydelsen av 7 § i detta avseende. Även av förarbetena till den ändringen (prop. 1981/82:168 s. 64) följer att en vårdnadshavare, som är gift med den andre vårdnadshavaren, kan föra talan om ensam vårdnad om parternas barn.

De nu nämnda uttalandena i förarbetena, om en vårdnadshavares rätt att föra talan om ensam vårdnad oavsett om vårdnadshavarna är gifta med varandra, ligger väl i linje med vad som framgår av bestämmelsernas ordalydelser, även 6 kap. 5 § föräldrabalken i nu gällande lydelse. Någon be-stämmelse som har ändrat den nu beskrivna talerätten har inte införts genom senare ändringar av 6 kap. Visserligen har möjligheterna till gemensam vårdnad förändrats genom ändringar i föräldrabalken 1998 och 2006. Dessa ändringar har dock avsett de materiella förutsättningarna för gemensam respektive ensam vårdnad och inte förutsättningarna i sig att föra talan om ändring av vårdnaden.

Att en vårdnadshavare kan föra talan mot den andre vårdnadshavaren om ensam vårdnad, när vårdnadshavarna är gifta med varandra, har tidigare bekräftats av denna hovrätt (beslut den 29 maj 2018 i mål nr Ö 1990-18), med hänvisning bl.a. till att det saknas lagstöd för att inte tillåta en sådan talan.

Hovrätten gör i detta mål inte någon annan bedömning än den som hovrätten gjort i mål nr Ö 1990-18. Det förhållandet att utgångspunkten i 6 kap. föräldrabalken är att föräldrar som är gifta med varandra har gemensam vårdnad hindrar alltså inte att en vårdnadshavare som är gift med den andre vårdnadshavaren för talan mot denne om ensam vårdnad. En vårdnadshavare har således rätt redan enligt 6 kap. 5 § föräldrabalken att under bestående äktenskap med den andre vårdnadshavaren begära förändring i vårdnadsförhållandet, från gemensam vårdnad till ensam vårdnad. Det finns vid sådan prövning inte skäl att förhålla sig till endast vad som anges i 6 kap. 7 § eller 8 a § föräldrabalken.

F. har således haft rätt att föra den talan hon väckt i målet.

Vid bedömningen av om det finns skäl att ändra vårdnaden gör hovrätten följande bedömning.

Såsom F. har beskrivit förhållandena (se tingsrättens dom och socialtjänstens i Göteborg upplysningar enligt 6 kap. 20 § föräldrabalken), måste det anses föreligga betydande praktiska svårigheter med en fortsatt gemensam vårdnad om barnen. Det har inte framkommit något som motsäger hennes beskrivning. Eftersom Y. inte har avhörts är underlaget för prövningen visserligen inte så fullständigt som man kan önska, men redan det förhållandet att han måste företrädas av god man ger indirekt stöd för F:s ståndpunkt. Även om åtminstone vissa av svårigheterna förknippade med gemensam vårdnad i detta fall skulle kunna avhjälpas med en fullmakt från Y., tycks det rent faktiskt inte finnas någon sådan. Oavsett orsaken därtill är F. för närvarande inte behörig att ensam företräda barnen och att löpande fatta de många beslut som åligger barnens vårdnadshavare. Detta går ut över barnen. Inget tyder på att förhållandet är endast tillfälligt. Det får därför anses bäst för barnen att F. ensam har vårdnaden om dem.

Hovrättens förordnande om vårdnad bör gälla omedelbart.

Läkarstudent får fortsätta studera

Norrköping
Lunds universitet har överklagat ett beslut från Högskolans avskiljandenämnd som gäller om en student kan avskiljas från sin pågående läkarutbildning efter att av ha dömts till två års fängelse för våldtäkt. Förvaltningsrätten bedömer inte att den studerande utgör en påtaglig risk för andra i sin utbildningsmiljö, vilket enligt lagen är en nödvändig förutsättning.

Målet gäller en läkarstudent som av tingsrätten dömts till två års fängelse för våldtäkt. Att en student har dömts för allvarlig brottslighet är i sig inte tillräckligt för att avskiljas från studierna. Till skillnad från Högskolans avskiljandenämnd gör förvaltningsrätten bedömningen att det inte krävs en lagakraftvunnen dom från allmän domstol för att vid prövningen utgå ifrån att studenten ifråga har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Detta innebär att domstolen gått vidare och gjort en riskvärdering.

Vid denna riskvärdering konstateras att det inte framkommit något som objektivt talar för att den studerande utgör en påtaglig risk för andra i sin utbildningsmiljö, vilket enligt lagtextens ordalydelse utgör en nödvändig förutsättning för att kunna avskiljas från utbildningen.

Bostadskooperationen HSB får inget mångmiljonskadestånd

Norrköping Bostadskooperationen HSB hade fått skattetillägg på närmare 76 miljoner kronor i kölvattnet efter en fastighetstransaktion som i praktiken innebar ett skatteundandragande. Naturligtvis ska ju inte en bostadskooperation vara i gråzonen för att undandra beskattning och i detta fall hade dessutom en advokat bedömt risken för skattetillägg som ”liten”. HSB var missnöjda och ville att advokaten skulle betala skadan och du väljer HSB en liten advokatbyrå som ska fajtas mot en av sveriges största advokatbyråer där advokaten arbetade som naturligvis som sitt ombud väljer sveriges främsta advokater till sitt försvar. Hur slutar tvisten?

Som grund för talan anförde HSB och Sundsfastigheter i huvudsak att Setterwalls haft i uppdrag att lämna HSB råd i det uttalade syftet att så långt som möjligt undvika risken för skattetillägg samt att advokaten vid utförandet av uppdraget lämnat felaktig information i följande avseenden.

• Att de skrivelser som HSB gett in till Skatteverket hade utlöst verkets utredningsskyldighet.

• Att fastighetsbolagen vid tidpunkten inte hade kunnat minska risken for skattetillägg genom att lämna ytterligare uppgifter till Skatteverket.

• Att de av fastighetsbolagen ingivna skrivelserna hade varit tillräckliga för att fastighetsbolagen skulle anses ha lämnat en frivillig rättelse alternativt ett öppet yrkande som kunde jämställas med frivillig rättelse. 20.

Hovrätten anförde.

Hovrätten har kommit tram till att advokatens uppdrag varit att lämna HSB och Sundsfastigheter råd i det uttalade syftet att så långt som möjligt undvika risken for skattetillägg samt att advokaten agerat vårdslöst vid utförandet av detta uppdrag. Vidare har hovrätten bedömt att det funnits adekvat kausalitet mellan vårdslösheten och den skada som Sundsfastigheter drabbats av genom de aktuella skattetilläggen. Hovrätten har mot denna bakgrund bifallit Sundsfastigheters skadeståndsyrkande. Eftersom Sundsfastigheter fått framgång med sin talan har hovrätten bedömt att HSB inte åsamkats någon skada. Hovrätten har därför funnit att HSB:s skadeståndsyrkande ska ogillas.

HD anförde senare.

Ett sätt att beakta risken i en vidtagen transaktion är att ställa den i relation till advokatens aktsamhet. Av rättspraxis framgår att domstolarna i en helhetsbedömning av omständigheterna har beaktat att uppdragsgivaren, inte varit omedveten om att förfarandet innebar vissa risker (jfr "Bankens skatterådgivning" s. 607). Vidare har i rättspraxis beaktats att uppdragsgivaren varit medveten om de särskilda risker som ett förfarande innebar (jfr "Bergs fondkommission" NJA 1995 s. 693 om handel med indexoptioner). Av rättspraxis kan alltså den slutsatsen dras att uppdragsgivarens medvetenhet om sitt eget risktagande ska beaktas vid bedömningen av rådgivarens aktsamhet.

Ytterligare en aspekt av uppdragsgivarens tidigare risktagande är att det många gånger kan vara mindre lämpligt att möjliggöra för uppdragsgivaren att övervältra ansvaret för en risk som uppkommit till följd av agerandet på en senare anlitad rådgivare som fått i uppdrag att skademinimera. Även den aspekten bör ges genomslag vid aktsamhetsbedömningen.

Utgångspunkten är att den skadelidande har bevisskyldigheten för de påstådda faktiska omständigheter som ska ligga till grund för bedömningen av oaktsamheten. Emellertid kan det för en i bedömningen ingående omständighet ha utvecklats särskilda bevisregler. Så är fallet t.ex. med frågan om vilket innehåll ett avtal har, där det inom den allmänna avtalsrätten har utvecklats särskilda regler. Vidare anses den part som påstår att motparten varit medveten om en risk ha bevisskyldighet för att sådan medvetenhet föreligger. Detsamma torde gälla påståenden om att motparten har haft viss kunskap om faktiska förhållanden.

Utredningen visar att HSB:s företrädare, bl.a. efter vad som anförts av Ernst & Young vid revisionen, var medvetna om att ett yrkande om ändrad beskattning eller i vart fall ett öppet yrkande var det säkraste sättet att undvika skattetillägg. Det måste vägas in i bedömningen också att Sören Brekell blev inkopplad på ärendet i ett skede när det redan var klart att de lämnade deklarationerna innehöll oriktiga uppgifter och att en utgångspunkt för rådgivningen var att risken för skattetillägg skulle minimeras utan att HSB och fastighetsbolagen behövde yrka att bli beskattade för vinsten av fastighetsförsäljningarna.

Advokatens rådgivningsuppdrag omgavs av ganska snäva gränser och avsåg alltså att i efterhand avvärja vissa risker som uppstått genom den ursprungliga transaktionen. HSB;s tidigare risktagande och dess företrädares medvetenhet om riskerna med att i situationen efter förhandsbeskedet i Cypernmålet inte öppet yrka upptaxering är omständigheter som ska vägas in vid bedömningen av om advokaten har varit oaktsam.

Vid en samlad bedömning är omständigheterna i målet inte sådana att advokaten vid sin rådgivning kan anses ha varit oaktsam.  

 

Härvan kring Östersunds FK

Norrköping
Ångermanlands tingsrätt har igår dömt de tre åtalade personerna till fängelsestraff. En person döms för bl.a. grov trolöshet mot huvudman och grovt bokföringsbrott till fängelse 3 år. En döms bl.a. för medhjälp till grov trolöshet mot huvudman och grova bokförings-brott till fängelse 2 år och 6 månader. En tredje person döms för bl. a. grov trolöshet mot huvudman till fängelse 2 år.

Tingsrätten gör bedömningen att de fakturor åtalet avser till största delen omfattar arbete som inte utförts. Bedömningen grundas på att de åtalade kommit överens om en brottsplan och att en av dem styrt hur olika fakturor skulle utformas och skickas. Utredningen visar bl. a. att det fakturerande bolaget inte hade tillräckligt med personal för att utföra arbete i den omfattning fakturorna angav och inte heller tillräcklig tillgång till drivmedel. Åtalet ogillas beträffande vissa fakturor som inte attesterats av åtalad person. Brotten är också preskriberade avseende några fakturor.

Bokföringsbrotten är en följd av brottsligheten ovan. En av de åtalade döms för grovt skattebrott som inte har något samband med övrig brottslighet. Den personen åläggs också skattetillägg.

Vid straffmätningen beaktar tingsrätten att brottsligheten varit planerad och avser stora belopp samt innebär missbruk av en förtroendeställning. Beträffande två åtalade tas hänsyn till att de fått sluta sin anställning till följd av brotten.

De åtalade döms att solidariskt betala skadestånd för ekonomisk skada till två målsägande med 9,2 resp. 4,4 mkr. Skadeståndsyrkandet för utredningskostnader ogillas. Tingsrätten ogillar också yrkandena om förverkande av utbyte av brott med hänsyn till skadeståndsskyldigheten. Kvarstaden hävs.

Två av de åtalade får näringsförbud under 5 år och ett bolag döms till företagsbot om 500 000 kr.

Grupp anonyma advokater

Norrköping En grupp som kallar sig "anonyma advokater" har anmält en advokat som under pågående mål - på instagram - noterade "I wanna go home”. Bland annat hade advokaten taggat ett inlägg med ”I Wanna go home! #Stockholm #dag3av8 #missmykids #lawyeronduty #falun #försvarsadvokat #dreamteam”. Advokatsamfundets disciplinnämnd ansåg att inlägget inte var förenligt med god advokatsed och tilldelade en erinran.

Advokaten själv har i replik i Dagens Juridik bl.a. anfört: "Tidigare har det varit förbjudet att marknadsföra sig över huvud taget och det har skapat en tradition inom vilken det anses ”ofint” att marknadsföra sig genom att tala om sina framgångar. Att något är ofint är dock inte samma sak som att det är oetiskt". Hon anser att "därför är det problematiskt när jag som advokat varnas av advokatsamfundet för att jag skrivit ett inlägg på sociala medier som handlar om att en oskyldigt anklagad klient blivit frisläppt (och så småningom frikänd) från ett grovt brott. Särskilt då jag inte hade behandlats på samma sätt om jag uttalat mig i något av de många mål där jag uppträder som målsägandebiträde".

 

 

 

 

Facebookinlägg om muslimer inte straffbart

Norrköping Åklagaren väckte åtal mot NN enligt följande:

NN har den 28 april 2017 på XXX, eller annan okänd plats i riket, publicerat en kommentar till ett inlägg i Facebook-gruppen "Stå upp för Sverige" och på så vis spridit ett meddelande vari han uttryckt missaktning mot muslimer med anspelning på deras trosbekännelse genom att skriva "Muslimerna är ett jäkla pack. Dom gapa och skrika om att vi inte respektera deras religion men svinen vägra respektera kristendomen. Jävla vilka dubbelmoral.".

Tingsrätten dömde för hets mot folkgrupp, 16 kap 8 § 1 st brottsbalken med påföljd m.m. om skyddstillsyn.

Hovrätten friade med följande motivering.

NN har uppgett att hans syfte med att skriva kommentaren var att ge uttryck för en frustration som han kände över att muslimer enligt hans uppfattning särbehandlas samt att förmedla sin åsikt att alla bör följa samma regler. NN:s ordval är nedsättande för muslimer. Hans kommentar överskred gränsen för saklighet. Även om NN tveklöst hade kunnat förmedla sitt budskap på ett mindre kränkande sätt, relaterar hans inlägg till innehållet i artikeln och ger uttryck för hans uppfattning i en fråga som var föremål för debatt. Vid en helhetsbedömning av meddelandet och det sammanhang som meddelandet lämnats i anser hovrätten att det varken kan anses vara nödvändigt eller proportionerligt att inskränka NN:s yttrandefrihet i detta fall. NN:s agerande är därför inte straffbart såsom hets mot folkgrupp. Åtalet ska således ogillas.

 

Kommentar: Det straffbara området omfattar inte alla meddelanden av nedsättande eller förnedrande natur. För att ett meddelande ska vara straffbart krävs enligt lagförarbetena att det är fullt klart att det överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen i fråga. I förarbetena anges också att påståenden som bäst bemöts eller tillrättaläggs i en fri och öppen debatt inte omfattas av kriminaliseringen. (Prop. 2001/02:59 s. 15 och 36.)

Utrymmet för att inskränka yttrandefriheten är särskilt begränsat när det gäller politiska yttranden eller vid debatt i frågor av allmänt intresse. (Se t.ex. NJA 2005 s. 805 och NJA 2006 s. 467 samt Europadomstolens domar Jerusalem v. Austria, no. 26958/95, ECHR 2001 II och Vejdeland and Others v. Sweden, no. 1813/07, ECHR 2012.)

 

 

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar