Logga in

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Förtal i rättegångsskrift

Norrköping Docent Erik Bylander har i ett rättsutlåtande berört frågan om uttalanden i rättegångsskrift kan vara otillbörligt och föranleder till straff med tilllämpning av 9 kap. 5 § andra meningen rättegångsbalken (RB) alterantivt ansvar enligt bestämmelser om förtal i 5 kap 1 brottsbalken.

Bylander anför följande.

”Genom kopplingen till rådande omständigheter och på flera andra sätt är 9 kap. 5 § andra meningen RB rättssystematiskt nära besläktad med bestämmelsen om förtal i 5 kap. 1 § BrB.  Jämför främst den så kallade undantagsregeln i andra stycket, enligt vilken man inte skall döma till ansvar i fall då det med hänsyn till omständigheterna varit försvarligt att lämna uppgift och uppgiftslämnaren åtminstone hade skälig grund för den lämnade uppgiften. Vid försvarlighetsbedömningen måste man ta hänsyn till sådana omständigheter som består i hur och när en nedsättande uppgift har lämnats. Under undantagsregeln faller åtskilligt av det som en part själv eller genom ombud kan ha fullt befogad anledning att anföra inför rätta, men som rentav skulle kunna vara straffbart att uttala i andra sammanhang.

Alvar Nelson, Rätt och ära – Studier i svensk straffrätt, 1950, uttalar: Det är uppenbart, att partens väckande av talan [liksom parts utförande av talan] mången gång måste innefatta tillvitelser om vederpartens brottsliga eller vanhederliga gärning eller om omständigheter, vilka eljest äro för dennes anseende menliga eller för hans självkänsla sårande. [- - -] Med hänsyn till partens intresse av sakens rättsliga bedömande bör […] ansvar för ärekränkning icke […] förekomma [i annat fall än att parten, mot bättre vetande inlett eller föranlett rättegång i tvistemål, så att 9 kap. 1 § RB är tillämplig].

Om ett uttalande omfattas av undantagsregeln är skälen nog så starka att anse att samma uttalande inte är otillbörligt. Uppgiftslämnaren skall alltså i ett sådant fall varken dömas till straff med tillämpning av 5 kap. 1 § BrB eller 9 kap. 5 § andra meningen RB. Begränsningarna av bestämmelsernas tillämplighet kommer sig av att yttrandefriheten måste vara större inför rätta än i många andra sammanhang. Så är fallet för att tillgodose intresset av att en domstol skall kunna få möjlighet att bedöma allt som kan ha rättslig relevans i ett visst mål. Inte minst med hänsyn till den fria bevisprövningens princip kan ett omfattande spektrum av omständigheter vara relevanta (jfr de snäva förutsättningarna för att avvisa bevisning enligt 35 kap. 7 § RB). För att bedömningsunderlaget skall bli tillräckligt måste parter, ombud och andra som har att bidra till detta ha stor frihet att uttala sig (se Nelson, a.a. s. 265 ff. Jfr vad Europadomstolen uttalar i Nikula mot Finland § 49, om den stora betydelsen av ”a free and even forceful exchange of argument between the parties”).”

Professor Mårten Schultz har i artikeln Förtal och integritet, JP 2012 s 207 anfört vidare:

Även om förutsättningarna för förtalsansvar föreligger kan den som spridit uppgifterna undgå ansvar om hon hade en skyldighet att lämna uppgiften (t.ex. en tjänsteman som lämnar ut en allmän handling innehållande kränkande uppgifter) eller om det var försvarligt.

HD har i NJA 2003 s. 567 framhållit att försvarlighetsprövningen när det gäller ärekränkningspåståenden mot grundlagsskyddade medier skall väga samhällets intresse av en granskande journalistik och nyhetsförmedling mot intresset att skydda den enskilde mot att genom kränkande uppgifter utsättas för andras missaktning. Offentliga personer får därvid räkna med att bli utsatta för en mera närgången och kritisk granskning bl.a. från företrädare för massmedierna än vad som gäller för enskilda personer utan publika uppdrag. Om det är försvarligt att sprida en nedsättande uppgift krävs därutöver också att den som ansvarar för spridningen kan visa att uppgiften antingen var sann eller att det på andra grunder var skäligt. I Schymans fall var det i och för sig försvarligt med hänsyn till det allmänna intresset att lämna uppgift om att partiledaren medverkat i en pornografisk film, men ansvar förelåg ändå eftersom uppgiften var falsk och det saknades därtill skälig grund för den. I NJA 1994 s. 637 konstaterade HD bara helt kort att det var uppenbart att det inte var försvarligt att lämna uppgifterna ifråga, d.v.s. bildmontagen, trots att utgivaren möjligen kan ha satt förhoppningar till att ordet "satir" skulle fungera som en friskrivning.

I NJA 1990 s. 231 i vilket en lagman som i tjänsten förtalat en person på ett oförsvarligt sätt undgick skadeståndsskyldighet med stöd av skyddsregeln för arbetstagare i 4 kap. 1 § skadeståndslagen (som kräver synnerliga skäl för skadeståndsansvar).

Det yttrandefrihetsrättsliga regelverket har särskild betydelse vid förtal när ärekränkande uppgifter förekommit i medier som faller under de särskilda grundlagarna på området. Yttrandefrihetens exklusivitetsprincip innebär att de ansvarsfrågor som kan aktualiseras i de sammanhang som täcks av tryckfrihetsförordningen (nedan TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (nedan YGL) aktualiseras endast om det framgår av grundlagarna att så kan ske.”

Vilka slutsatser finns att dra av ovanstående?

- uppgiften måste uppfylla kraven på nedsättande eller otillbörliga;

- vid försvarlighetsbedömning skall hänsyn tas 35 kap rättegångsbalken om fri bevisprövning och begränsningarna i framförallt 35 kap 7 § rättegångsbalken vid avvisning av bevisning;

- yttrandefriheten i rättegångar är större än normalt bl.a. med hänsyn till EMKR ochc vår yttrandefrihetsgrundlag.

Återstår om vi får praxis som klargör detta....

 

Nämndeman blev kär i åklagaren under rättegång

Norrköping

En nämndemän ringde efter rättegången upp åklagaren och berättar att han har blivit förälskad i henne. Hon anmäler det till tingsrätten som ännu inte meddelat dom, där ärendet nu ligger för beslut om rättegången ska tas om eller inte. 

Enligt åklagarens tjänsteanteckning anförde nämndemannen att han under rättegången hade blivit förälskad i hennes "nästipp" samt fann henne "vacker och kompetent". Föga förvånande fick nämndemannen nobben. Åklagarens chef anförde att nämndemannen ”uppträtt på ett omdömeslöst sätt och bör genom sitt agerande anses jävig. Det får antas att han under överläggningen kan ha påverkats i sina ställningstaganden genom de känslor han hyser för åklagaren och som kommit till uttryck i telefonsamtalet med henne.”

 

 

Rockydomen

Norrköping Tingsrätten dömer alla tre för misshandel till villkorlig dom. Tingsrätten konstaterar att det inte förelegat någon nödvärnssituation och att de tilltalade misshandlat målsäganden med slag och sparkar. Det är dock inte bevisat att de slagit målsäganden i huvudet med en flaska eller i övrigt misshandlat honom med hela eller trasiga flaskor. Målsäganden får skadestånd för kränkning och sveda och värk, men med lägre belopp än han begärt. De tilltalade ska, var och en utifrån sin ekonomiska förmåga, betala tillbaka statens kostnader för offentliga försvarare och målsägandebiträde.

De tilltalade har gjort en invändning om nödvärn. Mot bakgrund av uppgifter från två vittnen anser tingsrätten det klarlagt att det inte funnits något påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp som gett de tilltalade rätt att använda våld. Någon nödvärnssituation har alltså inte förelegat. Inte heller kan de tilltalade ha uppfattat det så.

Tingsrätten anser att det är bevisat att de tilltalade misshandlat målsäganden med slag och sparkar när han låg ned. Artisten har därutöver kastat målsäganden till marken och stampat honom på armen. Det är inte bevisat att artisten agerat tillsammans och i samförstånd med de två övriga och han döms därför bara för sitt eget agerande. De två andra har dock agerat tillsammans och i samförstånd.

Målsäganden har berättat att han i ett inledande skede fick ett slag i bakhuvudet med en glasflaska. Utredningen i denna del går åt olika håll. Vid en samlad bedömning anser tingsrätten att det inte är bevisat att någon av de tilltalade utdelat något sådant slag.

Tingsrätten anser att det är bevisat att målsäganden tillfogats skärskador på armarna någon gång i samband med sammanstötningen med de tilltalade men att det inte gått att klarlägga exakt hur han fått dem och av vem. Det är inte bevisat att de tilltalade misshandlat målsäganden med hela eller trasiga flaskor. I den delen tar tingsrätten bl.a. fasta på att det på stillbilder från en mobilfilm syns att de tilltalade inte håller något i händerna i detta skede av misshandeln.

Tingsrätten anser att det funnits både försvårande och förmildrande omständigheter vid misshandeln. Vid en samlad bedömning anser tingsrätten att misshandeln inte varit av så allvarligt slag att fängelse måste övervägas som påföljd i första hand. Påföljden bestäms därför till villkorlig dom. Eftersom det inte funnits tillräckliga skäl att döma till fängelse ska det inte heller övervägas att förena den villkorliga domen med samhällstjänst. Med hänsyn till att de tilltalade varit frihetsberövade i 31 dagar ska, i enlighet med HD:s praxis, den villkorliga domen inte förenas med böter.

Dom om regaliestöld i Strängnäs

Norrköping Svea hovrätt har fastställt den dom från Attunda tingsrätt där en man dömdes för grov stöld i Strängnäs domkyrka av begravningsregalier för Karl IX och hans hustru drottning Kristina. De stulna regalierna har värderats till 65 miljoner kronor. I februari i år dömde Eskilstuna tingsrätt en annan man för samma stöld.

Attunda tingsrätt dömde i det nu aktuella målet mannen, som helt förnekade inblandning i stölden, till tre års fängelse. Straffet sattes lägre än det egentliga straffvärdet eftersom mannen dels nyligen dömts till ett flerårigt fängelsestraff för annan brottslighet, dels bidragit till att föremålen kunde återfinnas. Hovrätten har nu gjort samma bedömning som tingsrätten.

Stáňa godkänns som förnamn

Norrköping Skatteverket anförde i kammarrätten.

Skatteverket yrkar att namnet Stáňa nte ska godkännas som förnamn och anför bl.a. följande. Svenska är huvudspråk i Sverige och ska användas av bl.a. svenska domstolar och myndigheter enligt 10 § språklagen (2009:600). Varken i språklagen eller i lagen (2016:1013) om personnamn finns det anvisningar om vilka tecken som får användas i personnamn. I viss utsträckning kan Skatteverket registrera ett namn med tecken utöver de som förekommer i det svenska alfabetet, nämligen de specialtecken som följer av den internationella teckenstandarden ISO 8859/1 och därmed har stöd i systemet. Detta bör dock uppfattas som en service och inte utgöra ett krav enligt författning. De tecken som inte ryms i ISO 8859/1 har inte stöd i systemet och kan därför inte användas. Om ett sådant tecken ändå skulle godkännas kan det inte återges korrekt, vilket kan medföra problem för den enskilde och skapa osäkerhet i samhället kring personens namn.

Kammarrätten avslog överklagande och instämde i förvaltningsrättens bedömning:

Enligt förvaltningsrätten kan inte namnet Stáňa  anses väcka anstöt eller antas leda till obehag för den som ska bära namnet. Det kan inte heller anses olämpligt som förnamn av någon annan anledning. Det finns därmed inget hinder mot att godkänna XXs ansökan. Överklagandet ska därför bifallas.

 

Bostadsbidrag vid månggifte

Norrköping Månggifte är förbjudet i Sverige, men accepteras om det ingåtts i ett land där det är lagligt. Det svenska socialförsäkrings- och pensionssystemet är dock inte anpassat för polygama familjer. Hur ska man se på situationen när makar i polygama äktenskap är folkbokförd på olika adresser vid ansökan om bostadsbidrag? 

Kammarrätten anförde i praktiken en presumtion för samlevnad inom äktenskap och maken ska styrka att hen är ensamstående. Enbart folkbokföring räcker inte enligt kammarrätten.

Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att ta upp makans överklagande och meddela prövningstillstånd i målet. Prövningen kommer att fokusera på tillämpningen av reglerna om bostadsbidrag när makar i ett polygamt äktenskap är folkbokförda på skilda adresser.

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Erfarenhet: arbetar som jurist sedan 1998 

Bloggens uppgift: att på ett begripligt sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall

Bloggar

Sportbloggar