Logga in
Logga ut
Internationella ALS - dagen Maries NEURO-blogg Maries NEURO-blogg
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Frågan om domarnas opartiskhet

Norrköping I hovrätten väcktes frågan om tingsrättsdomarnas opartiskhet vid en kommersiell tvist  och i anslutning till det gjordes gällande att klagande varken fått eller kunnat få en rättvis prövning vid tingsrätten samt överlämnat till hovrätten att bedöma problematiken.

Klagande har i denna del i korthet anfört följande. Domare 1 har tidigare, i egenskap av personlig bankman, haft omfattande kontakt med det av bolagets åberopade vittnet NN, tillika bolagets ägare. Det har vidare framkommit att Domare 2 efter avslutad huvudförhandling men före dom deltagit vid en herrmiddag där målet diskuterats och att han där genomfört en informell omröstning huruvida käromålet skulle bifallas. Vid tillfället deltog Domare 2 även i diskussioner angående NN:s eventuella kopplingar till Hells Angels.

Hovrätten anförde.

När det gäller Domare 1 gör hovrätten följande överväganden.

Av Domare 1:s  uppgifter framgår att hon för över åtta år sedan var timanställd
som vikarie på en bank där NN var kund. Utredningen ger emellertid inte
stöd för att hon, utöver sedvanliga kundkontakter inom ramen för sina arbetsuppgifter i
kassa/kundtjänst, haft någon närmare personlig relation till honom. Enligt hovrättens
mening kan inte detta förhållande innebära att Domare 1 varit jävig att handlägga
målet. Dock har det förelegat skäl att upplysa parterna om omständigheterna i
enligt med bestämmelsen i 4 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken.Tingsrättens underlåtenhet i nu nämnt avseende är emellertid inte heller i sig tillräcklig för att grunda jäv.

När det gäller Domare 2 gör hovrätten följande överväganden.

I fall där en ledamot av rätten har gjort uttalanden som för en objektiv iakttagare kunnat
framstå som uttryck för en förhandsinställning i målet eller en negativ inställning
till en part har legitimt tvivel om ledamotens opartiskhet ansetts föreligga (se bl.a.
Europadomstolens dom i Buscemi mot Italien den 16 september 1999 och RH
1993:109). Det får vidare anses allmänt vedertaget att en domare måste iaktta stor försiktighet
när denne uttalar sig i massmedia beträffande mål som han eller hon handlägger
så att inte yttrandet uppfattas som ett ställningstagande på förhand i frågor som är
föremål för rättens prövning (jfr Justitiekanslerns beslut JK 1986 s. 57 och Domstolsverkets
rapport ”God domarsed – Om etik och ansvarstagande” s. 138 och s. 141 f.).
På motsvarande sätt bör en domare undvika att, annat än på ett mycket översiktligt och
allmänt plan, tala om pågående mål i privata sammanhang (jfr The Bangalore Principles
of Judicial Conduct, punkten 4.3 samt Commentary on The Bangalore Principles of
Judicial Conducts nr 122).

Av Domares 2:s uppgifter framgår att han redogjort för målet och medverkat i
en diskussion som rört såväl målet som dess parter och ett åberopat vittne vid det tillfälle
som klagande gjort gällande. Även om det inte blivit helt klarlagt exakt
på vilket sätt Domare 2 deltagit i samtalet under middagsbjudningen finner
hovrätten att förhållandena, vilka gått klart utöver ett allmänt omnämnande av ett
mål, är tillräckliga för att väcka tvivel hos en objektiv iakttagare om Domare 2:s
opartiskhet vid prövningen av målet. Mot bakgrund av det anförda finner hovrätten
att det föreligger en sådan särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet
för Domare 2:s opartiskhet. Härtill kommer det förhållandet att tingsrätten
som nämnts i det föregående har brustit i sin upplysningsskyldighet. Det har således
förelegat jäv vid tingsrätten.

 

 

Kommentar: Enligt 4 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken är en domare som vet att det föreligger
en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom eller henne skyldig att
självmant ge det till känna. I detta ligger att en domare kan vara skyldig att upplysa
parterna även om sådana förhållanden som vid en senare prövning inte anses grunda
jäv (se rättsfallet RH 2009:39). Enligt grunderna för bestämmelsen bör varje domare
även vara skyldig att uppge om han eller hon tror att jäv föreligger mot en annan ledamot
av rätten (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, Zeteo, juli 2018, kommentaren till 4
kap. 14 § första stycket). En domares underlåtenhet att upplysa om en viss omständighet
som kan antas utgöra jäv torde kunna få betydelse vid en samlad jävsbedömning
där den egentliga jävsfrågan framstår som särskilt svårbedömd. Enbart det förhållandet
att upplysningsplikten försummats kan inte grunda jäv. (Se rättsfallet RH 2009:39)

Skickade faktura när förhållandet sprack

Norrköping Parterna hade en relation som tog slut i oktober förra året. Mannen hjälpte kvinnan med trädgårdsarbete och renoveringar på hennes fastighet utan att det reglerades genom avtal. 

I mars skickade mannen en faktura från sitt bolag till sin fd sambo med krav på 282 000 kronor för utfört arbete i bolagets namn. Hon vägrade betala och han instämde henne till tingsrätten med påståenden om muntligt avtal om arbeten på löpande räkning; alt. att han hade - som bolagets företrädare - befogad anledning att tro att ett avtal förelåg alt. att kvinnan skulle få en obehörig vinst eftersom hon fått arbetet utfört trots allt och fastigheten har stigit i värde under tiden arbetet pågick.

Tingsrätten anförde att muntligt avtal inte var styrkt då ord stod mot ord. Vidare anfördes att arbetet utfördes när paret hade ett kärleksförhållande och därmed föreligger ingen presumtion att sambon har utfört arbetet för bolagets räkning enbart med anledning av att han uppgett att så är fallet och att arbetet hade en anknytning till hans företag. Jfr även NJA 2001 s. 155 där det anfördes att ett arbete kan presumeras ha utförts av bolaget om en anställd uppger att det har utförts för bolagets räkning och arbetet har nära anknytning till bolagets näringsverksamhet. Men där var det fråga om köp av en segelbåt och köparen och säljaren hade inte något förhållande förutom det rent affärsmässiga avseende försäljningen. HD ansåg att säljaren hade sålt båten i sin yrkesmässiga verksamhet. Slutligen i fråga om obehörig vinst anfördes att bevisbördan ligger på sambon som inte förmådde styrka att han utfört arbetet i sin näringsverksamhet på grund av relationen till sin sambo.

Slutsatsen blir att om en kärleksrelation föreligger mellan två parter så kan inte den ena parten - utan avtal - begära ersättning av den andre för utförda arbeten.  

Ansvar för felparkeringsavgift

Norrköping En bil såldes mot full betalning till en person med falsk identitet som registrerades som bilens ägare. Därefter felparkerades bilen. Sedan säljaren på grund av köparens falska identitet på nytt registrerats som ägare var frågan i målet om säljaren skulle bli ansvarig för betalning av felparkeringsavgiften. Högsta domstolen har besvarat frågan med ett nej.

Enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift ska normalt den som är registrerad som ägare till ett fordon svara för felparkeringsavgifter, om inte ägaren har blivit frånhänd fordonet genom brott.

I det fall som Högsta domstolen nu har prövat hade en bilfirma sålt en bil till en person som utgav sig för att vara någon annan och som registrerades som ägare. Bilen felparkerades och parkeringsanmärkning utfärdades. Sedan den felaktiga registreringen tagits bort blev säljaren på nytt, utan egen medverkan, registrerad som bilens ägare och påförd felparkeringsavgiften. Säljaren invände att denne hade blivit frånhänd bilen genom brott.

Högsta domstolen uttalar sig i avgörandet om innebörden av uttrycken ”frånhänd genom brott” och ”ägare” i samband med ansvaret för en felparkeringsavgift. Domstolen kommer fram till att säljaren inte har blivit frånhänd bilen genom brott och inte på den grunden kan befrias från betalningsansvaret för felparkeringsavgiften. Däremot slår domstolen fast att det förhållandet att säljaren, utan ny överlåtelse av bilen, på nytt registrerats som ägare inte medför att säljaren också i ett fall som detta ska anses som ägare enligt lagen om felparkeringsavgift.

Säljaren behöver alltså enligt Högsta domstolen inte betala felparkeringsavgiften.

Ifrågasatt ingripande mot en banderoll på ett studentflak

Norrköping Elever på en gymnasieskola monterade en banderoll på ett studentflak. Banderollen hade texten ”#Metoo för kvinnor som försökt ligga sig till framgång men misslyckats”. En lärare på skolan ansåg att banderollen inte var förenlig med skolans värdegrund och beordrade eleverna att ta ned den. Frågan i JO:s ärende är om det var förenligt med elevernas yttrandefrihet. Texten på banderollen hade orsakat en hätsk stämning mot klassen, och det fanns en oro för klassens trygghet. Enligt JO får det därmed anses klart att det fanns en konkret risk för att banderollen skulle ha orsakat ordningsstörningar på skolan. JO har därför ingen invändning mot att skolan beordrade eleverna att ta ned banderollen.

 

 

DÖPTA RÄTTSFALL FRÅN HÖGSTA DOMSTOLEN

Norrköping Högsta domstolen benämner numera sina viktigare prejudikat med ett namn. Äldre prejudikat ges ibland en benämning när de omnämns i ett senare avgörande t.ex. ”Lustjakten Itaka” från 1945, ”Den förstörda semestern” från 1948, ”Smågrisarna” från 1959 samt ” Takt & Ton” från 1981. Benämningen är ett slags arbetsnamn som syftar till att, utöver målnummer och NJA-nummer, förenkla igenkännandet av och hänvisningar till rättsfallet. Benämningen finns i anslutning till respektive avgörande. En lista över alla namngivna avgöranden finns på HD:s hemsida.

Referat av Högsta domstolens domar, med referat av därtill hörande underrättsdomar, publiceras i Nytt Juridiskt Arkiv, (NJA). Till referaten hänvisas på följande sätt: NJA år sida, t.ex. NJA 2012 s. 277. Referaten publiceras i allmänhet ca 4 månader efter det att dom eller beslut har meddelats. När referatet har publicerats anges hänvisningen till NJA efter sammanfattningen av domens innehåll på den sida där avgörandena redovisas.

Jägare sköt hund, trodde det var en ”vildkatt”

Norrköping Jägaren siktade och sköt - mot vad han trodde var en vildkatt - men träffade istället en hund (dvärgspets) med namnet Ernzt. Tingsrätten friade men hovrätten dömer jägaren för djurplågeri. 

Hovrätten anförde.

Det är klarlagt att J sköt mot hunden Ernzt med ett hagelgevär under en rävjakt och att hunden träffades av flera hagel. Hunden fick opereras och vistas på djursjukhus under ett dygn. Den har därmed otillbörligen orsakats ett lidande. De objektiva rekvisiten för djurplågeri är således uppfyllda.

Liksom tingsrätten anser hovrätten att det inte är visat annat än att J trodde att han sköt mot en vildkatt. Enligt vad J själv uppgett sköt han mot djuret på ett avstånd av ca 20 meter. Under sådana förhållanden borde han ha haft goda möjligheter att iaktta vilken typ av djur han sköt mot. I vart fall borde han ha försäkrat sig om det innan han avlossade skottet. Det har framkommit att J visste om att en människa och en hund en kort stund tidigare hade passerat i närheten och enligt vad han själv har berättat finns det tamdjur i närområdet. Mot denna bakgrund anser hovrätten att J tog en medveten risk genom att avlossa skottet. Det är inte visat att han var likgiltig till att skottet skulle träffa hunden Ernzt och han har därför inte agerat med uppsåt. Hovrätten anser emellertid att Js agerande har varit grovt oaktsamt. Han ska därför dömas för djurplågeri.

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Erfarenhet: arbetar som jurist sedan 1998 

Bloggens uppgift: att på ett begripligt sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall

Bloggar

Sportbloggar