Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Frågan om domarnas opartiskhet

Norrköping I hovrätten väcktes frågan om tingsrättsdomarnas opartiskhet vid en kommersiell tvist  och i anslutning till det gjordes gällande att klagande varken fått eller kunnat få en rättvis prövning vid tingsrätten samt överlämnat till hovrätten att bedöma problematiken.

Klagande har i denna del i korthet anfört följande. Domare 1 har tidigare, i egenskap av personlig bankman, haft omfattande kontakt med det av bolagets åberopade vittnet NN, tillika bolagets ägare. Det har vidare framkommit att Domare 2 efter avslutad huvudförhandling men före dom deltagit vid en herrmiddag där målet diskuterats och att han där genomfört en informell omröstning huruvida käromålet skulle bifallas. Vid tillfället deltog Domare 2 även i diskussioner angående NN:s eventuella kopplingar till Hells Angels.

Hovrätten anförde.

När det gäller Domare 1 gör hovrätten följande överväganden.

Av Domare 1:s  uppgifter framgår att hon för över åtta år sedan var timanställd
som vikarie på en bank där NN var kund. Utredningen ger emellertid inte
stöd för att hon, utöver sedvanliga kundkontakter inom ramen för sina arbetsuppgifter i
kassa/kundtjänst, haft någon närmare personlig relation till honom. Enligt hovrättens
mening kan inte detta förhållande innebära att Domare 1 varit jävig att handlägga
målet. Dock har det förelegat skäl att upplysa parterna om omständigheterna i
enligt med bestämmelsen i 4 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken.Tingsrättens underlåtenhet i nu nämnt avseende är emellertid inte heller i sig tillräcklig för att grunda jäv.

När det gäller Domare 2 gör hovrätten följande överväganden.

I fall där en ledamot av rätten har gjort uttalanden som för en objektiv iakttagare kunnat
framstå som uttryck för en förhandsinställning i målet eller en negativ inställning
till en part har legitimt tvivel om ledamotens opartiskhet ansetts föreligga (se bl.a.
Europadomstolens dom i Buscemi mot Italien den 16 september 1999 och RH
1993:109). Det får vidare anses allmänt vedertaget att en domare måste iaktta stor försiktighet
när denne uttalar sig i massmedia beträffande mål som han eller hon handlägger
så att inte yttrandet uppfattas som ett ställningstagande på förhand i frågor som är
föremål för rättens prövning (jfr Justitiekanslerns beslut JK 1986 s. 57 och Domstolsverkets
rapport ”God domarsed – Om etik och ansvarstagande” s. 138 och s. 141 f.).
På motsvarande sätt bör en domare undvika att, annat än på ett mycket översiktligt och
allmänt plan, tala om pågående mål i privata sammanhang (jfr The Bangalore Principles
of Judicial Conduct, punkten 4.3 samt Commentary on The Bangalore Principles of
Judicial Conducts nr 122).

Av Domares 2:s uppgifter framgår att han redogjort för målet och medverkat i
en diskussion som rört såväl målet som dess parter och ett åberopat vittne vid det tillfälle
som klagande gjort gällande. Även om det inte blivit helt klarlagt exakt
på vilket sätt Domare 2 deltagit i samtalet under middagsbjudningen finner
hovrätten att förhållandena, vilka gått klart utöver ett allmänt omnämnande av ett
mål, är tillräckliga för att väcka tvivel hos en objektiv iakttagare om Domare 2:s
opartiskhet vid prövningen av målet. Mot bakgrund av det anförda finner hovrätten
att det föreligger en sådan särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet
för Domare 2:s opartiskhet. Härtill kommer det förhållandet att tingsrätten
som nämnts i det föregående har brustit i sin upplysningsskyldighet. Det har således
förelegat jäv vid tingsrätten.

 

 

Kommentar: Enligt 4 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken är en domare som vet att det föreligger
en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom eller henne skyldig att
självmant ge det till känna. I detta ligger att en domare kan vara skyldig att upplysa
parterna även om sådana förhållanden som vid en senare prövning inte anses grunda
jäv (se rättsfallet RH 2009:39). Enligt grunderna för bestämmelsen bör varje domare
även vara skyldig att uppge om han eller hon tror att jäv föreligger mot en annan ledamot
av rätten (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, Zeteo, juli 2018, kommentaren till 4
kap. 14 § första stycket). En domares underlåtenhet att upplysa om en viss omständighet
som kan antas utgöra jäv torde kunna få betydelse vid en samlad jävsbedömning
där den egentliga jävsfrågan framstår som särskilt svårbedömd. Enbart det förhållandet
att upplysningsplikten försummats kan inte grunda jäv. (Se rättsfallet RH 2009:39)

Försök att tillkalla polis styrker nödvärn

Norrköping I hovrätten anfördes att det genom utredningen är det styrkt att C på aktuell tid och plats uppsåtligen har slagit E i huvudet med en mortel, vilket orsakat E ett tre centimeter långt sår beläget i hårbotten i anslutning till hjässans högsta punkt. C har gjort gällande att han varit utsatt för ett brottsligt angrepp och att han för att avvärja detta har slagit E två gånger i huvudet med morteln. Frågan är således om C har befunnit sig i en nödvärnssituation och, om så är fallet, hans handlande har varit uppenbart oförsvarligt.

Hovrätten anförde följande.

Som tingsrätten redogjort för krävs det för en fällande dom i brottmål att domstolen genom den utredning som lagts fram i målet finner det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått den gärning som åklagaren påstår. För att ett åtal ska kunna bifallas krävs också, när den tilltalade invänder att han har haft rätt till nödvärn, att åklagaren motbevisar att det förelegat nödvärnsrätt eller visar att den tilltalade har handlat uppenbart oförsvarligt. När målsäganden med stöd av 20 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken ensam har överklagat tingsrättens dom är det målsäganden, alltså E, som ska bevisa detta. Högsta domstolen har uttalat att vad som krävs är att det läggs fram så mycket bevisning att nödvärnsinvändningen framstår som obefogad (se rättsfallet NJA 1990 s. 210). Detta gäller inte endast i förhållande till frågan om rätten till nödvärn som sådan, utan också i förhållande till de närmare uppgifter som den tilltalade lämnar om beskaffenheten av det angrepp som han påstår sig ha varit utsatt för (se rättsfallet NJA 2009 s. 234).

En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig (se 24 kap. 1 § första stycket brottsbalken). Som tingsrätten har redogjort för innefattar bedömningen av om en sådan gärning har varit uppenbart oförsvarlig två moment – dels får det inte ha förelegat ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotat genom angreppet, dels får det våld som har använts inte stå i klar disproportion till vad som krävts för att avvärja den hotande skadan (se t.ex. rättsfallen NJA 2009 s. 234 och NJA 2005 s. 237). I uttrycket uppenbart oförsvarlig ligger enligt förarbetena till bestämmelsen att det finns en relativt bred marginal till förmån för den angripne vid bedömandet av huruvida han hållit sig inom gränserna för nödvärnsrätten (se prop. 1993/94:130 s. 69).

Eftersom L inte klarade av att själv hålla fast E har C, enligt hovrättens mening, inte haft möjlighet att ta sig ur situationen genom att t.ex. hämta hjälp hos grannarna eller lämna lägenheten. C har i stället försökt få kontroll över E genom att, med hjälp av L, hålla fast och försöka lugna E. Först när C och L inte lyckades få situationen under kontroll har C tagit en mortel, som fanns i närheten, och slagit E i huvudet med den, först en gång löst och när detta inte gav någon effekt, lite hårdare. Häremellan har C även försökt tillkalla polis. Att på detta sätt trappa upp våldsanvändningen när de tidigare åtgärderna inte gett effekt kan inte anses uppenbart oförsvarligt. C ska därmed gå fri från ansvar på grund av nödvärn och åtalet ska ogillas.

I tingsrätten dömdes han för misshandel, 3 kap 5 § brottsbalken 2017-02-14 med påföljd om villkorlig dom med samhällstjänst 70 timmar. I hovrätten frias han!

 

Häva lägenhetsköpet vid nyproduktion -

Norrköping Sex veckors försening och lägre takhöjd är var för sig tillräckligt för att köparen ska ha rätt att häva förhandsköpet av en nyproducerad lägenhet. 

Bakgrunden var följande.

Bolaget Savana Invest AB (Savana) är ett fastighetsbolag som genomför ny- och ombyggnation av fastigheter i syfte att hyra ut och/eller sälja bostäder och lokaler. Savana ingår i en koncern tillsammans med bl.a. bolagen Lysithea AB, Fastighets AB Sommarkransen (Sommarkransen) och Fastighets AB Plommonträdet 7. Samtliga nämnda bolag ägs och företräds av VM.

Savana påbörjade för några år sedan ett ombyggnationsprojekt där en befintlig byggnad med ett äldreboende skulle omvandlas till lägenheter (Huset). Huset var tre våningar högt och låg på fastigheten Stockholm Plommonträdet 5 i Hägersten (Fastigheten). Tomträtten till Fastigheten ägdes av Sommarkransen. Fastighetsarean var 5 831 kvm och omfattade även en mindre byggnad (Byggnaden) nordost om Huset. Det låg en byggnad även sydost om Huset, men utanför tomtgränsen för Fastigheten.

Rättsliga utgångspunkter

Tingsrätten konstaterar att JRs rätt att häva och/eller frånträda Förhandsavtalet regleras dels i bostadsrättslagen (1991:614) (BRL), dels i Förhandsavtalet.

5 kap. 8 § första stycket p. 2 BRL stadgar, såvitt nu är av relevans, att förhandstecknaren får genast frånträda förhandsavtalet om upplåtelsen genom försummelse av föreningen inte sker inom skälig tid efter den beräknade tidpunkten för upplåtelsen. Av 9 § i samma kapitel framgår vidare att förhandstecknaren i så fall har rätt att få tillbaka det som denne betalt i förskott men även då förhandsavtalet är ogiltigt.

6 § i Förhandsavtalet föreskriver följande. Rätt att frånträda avtalet: Förhandstecknaren får efter skriftlig uppsägning genast frånträda avtalet om upplåtelsen genom försummelse av Bostadsrättsföreningen inte sker inom skälig tid efter den beräknade tidpunkten för upplåtelsen enligt ovan, […] Frånträder Förhandstecknaren avtalet enligt ovan ska förskott som har erlagts omedelbart återbetalas i sin helhet jämte ränta enligt 2 § räntelagen. […] § 7 i Förhandsavtalet stadgar att ”Skulle någon part inte fullgöra sina skyldigheter enligt detta avtal, har motparten rätt till skälig ersättning.

Är avtalsbrottet av väsentlig betydelse för en part har denne dessutom rätt att häva köpet.” Brf har gjort gällande att även köplagens hävningsregler är tillämpliga, vilket JR har bestritt. Tingsrätten finner att parterna på ett uttömande och tydligt sätt reglerat hävningsrätten i §§ 6 och 7 i Förhandsavtalet samt att även BRL innehåller tillämpliga bestämmer. Vid sådana fårhållanden finns det inte skäl att tillämpa köplagen.

Tingsrätten anförde.

Det är ostridigt att Brf varit försenad med tillträdet. Det står därmed också klart att Brf i detta avseende inte fullgjort sina skyldigheter enligt Förhandsavtalet och att Brf därigenom begått ett avtalsbrott. Tingsrätten har ovan funnit att förseningen med upplåtelsen var tio veckor lång. Förhandsavtalets tidsangivelser innebär att även förseningen med tillträdet därför ska anses ha varit tio veckor lång. 7 § i Förhandsavtalet kan inte tolkas på annat sätt än att JR har haft rätt att häva Förhandsavtalet om Brfs avtalsbrott att vara försenad med tillträdet i tio veckor har varit av väsentlig betydelse för henne. Inget annat har framkommit i utredningen än att så har varit fallet. Att en försening om tio veckor med tillträde måhända är vanligt inom ny- och omproduktion av lägenheter kan inte påverka denna bedömning. JR har därför haft rätt att pga. förseningen med tillträdet häva Förhandsavtalet. Käromålet ska även på denna grund bifallas.

Tingsrätten vill avslutningsvis tillägga att tingsrätten finner att det försenade tillträdet, även med en bedömning som innebär att förseningen var sex veckor lång, i vart fall sammantaget med den sänkta takhöjden ska anses ha medfört att Brf begått avtalsbrott av väsentlig betydelse för JR.

 

 

 

Gränsen för sexuellt ofredande

Norrköping Högsta domstolen kommer bedöma gränsen för sexuellt ofredande jämfört med ofredande.

Hovrätten fann i likhet med tingsrätten utrett att chefen har tagit ett grepp om praktikantens högra lår på det sätt som hon beskrivit, dvs. närmare skrevet än knäet och med tummen mot insidan av låret. På de skäl tingsrätten angett anser även hovrätten visat att chefen handlat med uppsåt.

Chefens grepp om praktikantens lår har blivit kortvarigt eftersom hon ögonblickligen reagerat och tagit eller viftat bort hans hand. Beröringen har enligt hovrättens bedömning haft en sexuell prägel. Chefens agerande ska bedömas mot bakgrund av att gärningen har ägt rum på en personalfest där han, som gatu- och fastighetschef på kommunen, för första gången har sammanträffat och talat med praktikanten om hennes projekt och - visserligen i obestämda ordalag - ställt i utsikt en möjlig framtida tjänst åt henne på gatukontoret. Klarlagt är också att han, när hon har vänt sig mot personen som satt på andra sidan om henne, stirrat intensivt på henne. Enligt hovrättens mening har chefens handlande typiskt sett varit ägnat att kränka praktikantens sexuella integritet.

Kommentar: Ansvar för sexuellt ofredande förutsätter uppsåt beträffande de objektiva brottsrekvisiten. Gärningsmannen behöver inte ha haft uppsåt att kränka den andre personens sexuella integritet utan det är tillräckligt för ansvar att uppsåtet omfattar de omständigheter som innebär att gärningen var ägnad att kränka den andre på det sättet. Det kan i detta fall först konstateras att det varit fråga om en kortvarig beröring av låret.  Beröringen har dock skett på ett intimt ställe på kroppen och gärningen får typiskt sätt anses vara tillräcklig för att den sexuella integritet kränkts. 

Alla beröringar som kan anses vara av sexuell natur faller inte under den aktuella straffbestämmelsen. Ansvar för sexuellt ofredande förutsätter att handlingen har en sexuell inriktning på så sätt att den syftar till att reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift (se prop. 2004/05:45 s. 88). 

Signera digitalt innan du har sex

Norrköping Idag träder nya samtyckeslagen i kraft.

En brottmålsadvokat, Baharak Vaziri, har därför tagit fram en samtyckesappen Libra där parterna signerar med BankID innan de har sex.

Grundprincipen i lagen är att sex ska vara frivilligt och om det inte är frivilligt så är det olagligt. Samtidigt blir fler handlingar kriminella och straffen skärps.

Enligt lagen blir det förbjudet att ha sex med en person som inte uttryckligen sagt ja eller aktivt visar att den vill delta. Det ska inte längre krävas att gärningsmannen har använt sig av våld eller hot, eller utnyttjat offrets särskilt utsatta situation.

Lagförslaget har fått kritik från flera håll, bland annat från Lagrådet som menat att det är för otydligt. Där har regeringen gjort ett förtydligande om vad domstolen ska titta på. Tillägget i lagtexten lyder: ”vid bedömning av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivilligheten har kommit till uttryck genom ord, handling eller på annat sätt”. Med andra ord kanske appen fyller en funktion!

Ensam vårdnad om barnen inom äktenskapet?

Norrköping Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd i frågan om under vilka förutsättningar rätten kan förordna om ensam vårdnad under bestående äktenskap och om en förälder har rätt att föra en sådan talan. Frågan behöver belysas ytterligare i rättspraxis. Det är därför av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt. 

Föräldrar som är gifta med varandra har gemensam-vårdnad om barnet. Det gäller även i de fall där föräldrama inte var gifta med varandra, då barnet föddes men sedan gifter sig med varandra. Vårdnaden om barnet blir då gemensam från tidpunkten för äktenskapet. Undantaget är i de fall där rätten före giftermålet har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (se 6 kap. 3 § föräldrabalken). Även efter en äktenskapsskillnad är vårdnaden gemensam om inte den gemensamma vårdnaden blir upplöst. Att föräldrar har gemensam vårdnad om sina bam, oavsett om föräldrarna är gifta med varandra eller har skilt sig, är alltså huvudregeln. Den principen stämmer också överens med FN :s barnkonvention.

I 6 kap. 8 a § föräldrabalken finns en bestämmelse om att i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn kan en av dem få ensam vårdnad om barnet om den andra föräldern är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden. Paragrafen infördes på grund av behovet att kunna utse en vårdnadshavare för ensamkommande flyktingbarn, men kan även tillämpas i andra fall.

Med att en förälder är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden menas, enligt förarbetena, att han eller hon under överskådlig tid inte kommer att kunna fatta beslut i frågor som rör barnet. Som exempel på hinder nämns att föräldern på grund av att föräldern är skild från barnet inte kan se till att barnet tas om hand eller ens ta ställning till vilka åtgärder som kan behövas för att tillgodose barnets behov. Yidare nämns den situationen att en förälder har försvunnit t.ex. i samband med någon slags olyckshänqelse. Det kan också vara fråga om hinde! av medicinsk art som långvarig medvetslöshet eller allvarlig psykisk sjukdom som medför att foräldem inte kan sörja för sitt barn. Det är alltså bara mer kvalificerade fall av praktiskt oförmögenhet att sörja för barnets behov som avses med begreppet varaktigt hinder (prop. 2004/05:136 s. 54 f.).

 

I detta mål är pappan kvar i Etiopien och mamman i Sverige, praktiskt går det inte ha gemensam vårdnad. Tingsrätten ansåg att föräldrarna kunde lösa detta genom fullmakt och avslog begäran om vårdnadsöverflyttning inom ramen för äktenskapet. Nu ska det prövas av högsta domstolen!

 

 

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Erfarenhet: arbetar som jurist sedan 1998 

Bloggens uppgift: att på ett begripligt sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall

Bloggar

Sportbloggar

Politiker

Politikerbloggarna stängs

Politikerbloggar Från och med den 1 februari avslutar vi våra politikerbloggar på nt.se.

Anledningen till att vi stänger bloggarna är främst att vi ser att bloggandets roll har flyttats över till sociala medier. Det har fått till följd att läsningen av våra bloggar har blivit lidande.
Jag vill passa på att tacka alla bloggare för er tid och era blogginlägg, och samtidigt också passa på att tacka alla läsare.

Maria Kustvik, ansvarig utgivare Öst Media