Logga in

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Mamman ”retar sig” pappan

Norrköping I tingsrätten fick mamman ensam vårdnad med hovrätten ändrar till gemensam vårdnad.

Hovrätten anförde.

Gemensam vårdnad är i de allra flesta fall en ur barnets synvinkel mycket bra vårdnadsform. Det ska dock inte mer eller mindre schablonmässigt beslutas om gemensam vårdnad mot den ena förälderns önskemål och det är viktigt att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad tas på allvar. Gemensam vårdnad bör normalt förutsätta att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete. Det innebär inte att de alltid måste ha samma uppfattning, men de måste kunna hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar barnet. Ett barn mår inte bra av ständiga konflikter mellan föräldrarna. Det är uppenbarligen till nackdel för barnet om en förälder genomgående och för att obstruera motsätter sig den andra förälderns initiativ. Om föräldrarna saknar vilja och förmåga att sätta barnets bästa före den egna konflikten, färgar detta omvårdnaden om barnet. En gemensam vårdnad får således förutsätta att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt och inom rimlig tid lösa de frågor som rör barnet och hantera de delade meningar som kan finnas, utan att de mer regelmässigt behöver hjälp utifrån för att fatta beslut och utan att det uppstår ständiga konflikter som drabbar barnet. Gemensam vårdnad kräver att föräldrarna kan ta gemensamt ansvar. Uttryck för brist på förtroende för den andra föräldern liksom för bristande vilja eller förmåga att vara flexibel och jämka samman sin uppfattning med den andres är tecken som tyder på att gemensam vårdnad kan vara oförenlig med barnets bästa (se prop. 2005/06:99 s. 50 ff).

En konflikt mellan parterna som synes leva kvar sedan deras separation och som i grunden bottnar i deras olikheter till person och deras beteenden mot varandra. Konflikten går till stor del ut på att mamman retar sig på, som hon anser, pappans bristande ansvarstagande och håller liv i konflikten genom att kritisera pappan i det hänseendet medan pappan å sin sida underhåller konflikten genom att underlåta att besvara mammans meddelanden. Båda har uttryckt att de håller L utanför konflikterna, vilket de uppenbarligen inte lyckats med då det konstateras i vårdnadsutredningen att L inte mår bra av föräldrarnas konflikter.

Ofta utesluter, som inledningsvis redogjorts för, ständiga konflikter mellan föräldrarna en gemensam vårdnad. I nuvarande mål finns dock inte något som tyder på att upphörandet av den gemensamma vårdnaden skulle ha minskat eller undanröjt parternas konflikter. Som konstateras i utredningarna synes konflikterna i första hand inte heller handla om dem som föräldrar eller om L:s behov. Även om mamman menar att det går något bättre för L i skolan nu finns inte något som tyder på att upplösandet av den gemensamma vårdnaden sammantaget varit till L:s bästa, snarare talar den kompletterande utredningen för att L:s mående försämrats. Mot bakgrund härav anser hovrätten att det, trots föräldrarnas brister i förmågan att samarbeta, är bäst för L att vårdnaden om honom är gemensam. För att inte riskera en ogynnsam social och känslomässig utveckling hos L krävs det emellertid, av dem båda, att de kan sätta sina egna behov och önskemål åt sidan och prioritera L:s mående i första rummet, vilket innebär att de måste ta ansvar för sitt eget beteende gentemot den andre.

Socialen får rätt i 90 % av LVU-målen

Norrköping Det som särskilt utmärker LVU-målen är att domstolarna som regel beviljar tvångsomhändertagande av barn. Enligt uppgift får socialnämnden rätt att omhänderta barnet i 90 % av fallen. När vårdnadshavarna överklagar till kammarrätten så får de rätt i drygt 10 % av fallen dvs. i 90 % av fallen så går kammarrätten på förvaltningsrättens linje.

Socialnämndens utredning, som utgör det centrala processmaterialet, ska vara objektiv. Detta innebär att socialnämnden även ska beakta omständigheter som talar mot ett omhändertagande. Socialnämndens utredning är i regel mycket omfattande. Läkarintyg, psykologutlåtanden och vittnesmål m.m. är vanligt förekommande bevisning i dessa utredningar.

Advokatens roll är i praktiken att hitta brister i socialtjänstens utredning och anföra dessa inför förvaltningsrätten och kammarrätten. 

Det allmänna utgår från att rättssäkerhet garanteras genom att den unge (barnet) och föräldrarna (vårdnadshavarna) får egna advokater som företräder deras sak och domstolen har en utredningsskyldighet (enligt 4 § förvaltningslagen ska myndighet [såväl socialjänsten som domstolen] se till att ärendena blir så pass utredda som dess beskaffenhet kräver).

Vad händer i praktiken?

- domstolen granskar föräldrarnas eller barnets beteende utifrån socialtjänstens utredning;

- domstolen granskar inte socialtjänstens insatser eller om myndigheten verkligen gjort allt för att undvika ett tvångsomhändertagande.

Det förklarar att socialtjänsten vinner 90 % av målen i förvaltningsrätten och får även bifall i 90 % av målen som går till kammarräten då vårdnadshavaren överklagar.

Domstolens prövning

Rättsfaktum vårdbehov och påtaglig risk.

”Påtaglig risk” är inget beviskrav men det ger en antydan om beviskravets nivå och utgörs som regel av en prognosbedömning.

I praxis uttrycks i regel endast att beviskravet i LVU-mål ska vara lägre ställt än i brottmål, men utan någon vidare precisering av beviskravet vilket brukar uttryckas som ”visat”. I doktrin anges att domstolen, i LVU-mål, ska utgå från beviskravet ”sannolika skäl”.

I miljöfallen enligt 2 § LVU ska den unge skyddas från sin omgivning vilket generellt anses motivera ett lägre ställt beviskrav i förhållande 3 § LVU som avser den unges eget beteende.

I förarbetena anges att det måste finnas konkret utredning och bevis för de förhållanden som läggs till grund för prognosen om barnets framtida utveckling och att de bakomliggande orsakerna ska medföra presumtionsverkan för exempelvis vårdbehovet. Därmed räcker det som regel med att en brottsmisstanken är ”styrkt” eller ”visat” för att det ensamt ska kunna leda till ett omhändertagande enligt LVU. När det gäller övriga omständigheter är bevisvärderingen fri och varje enskilt bevis kan värderas utan något krav på att enskilda omständigheter måste vara ”styrkt”. Anledningen är att det strider mot principen att beviskrav inte får uppställas för bevisfakta.

Under alla förhållanden är rättsläget beträffande hur beviskravet ska preciseras i LVU-mål oklart vilket innebär att beviskravet befinner sig någonstans på skalan ”sannolikt” till ”styrkt” med övervikt mot ”sannolikt”. 

Så går processen kring ett tvångsomhändertagande till:

  • Socialtjänsten startar en utredning.
  • Socialtjänsten utreder barnets situation och föräldrarnas förmåga genom samtal med barnet, vårdnadshavare och referenspersoner. Fokus ligger på barnets hälsa, känslo- och beteendemässiga utveckling, sociala uppträdande och förmåga att klara sig själv. När det gäller vårdnadshavaren ligger fokus på den grundläggande omsorgsförmågan, känslomässig tillgänglighet, stabilitet och gränssättning. Därtill utreds även familjens nätverk, bakgrund, boende och ekonomi.
  • Om socialtjänsten bedömer vårdbehov ska detta ske på frivillig väg. Om det inte fungerar, lämnas utredningen vidare till socialnämnden, som efter prövning ansöker om att omhänderta barnet med tvång med stöd i Lagen om vård av unga (LVU), hos förvaltningsrätten.
  • Förvaltningsrätten avslår eller bifaller ansökan. 90 % av ansökningarna vinner bifall. Förvaltningsrättens dom/beslut kan överklagas till kammarrätten. Kammarrätten gör ändring i 10 % av målen.
  • Tvångsomhändertagande omprövas var sjätte månad.

Jäv i Ghostmålet

Norrköping Göta hovrätt har i dag beslutat att avslå invändningen om jäv i det s.k. Ghostmålet. Hovrätten anser inte att domaren i tingsrätten var jävig enbart för att domaren och en av parterna i målet är medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Det fanns inte heller någon personlig relation mellan domaren och parten som gjorde domaren jävig. Det innebär att rättegången i tingsrätten inte måste tas om.

Det var i oktober förra året som Linköpings tingsrätt meddelade dom i tvisten mellan sångaren i hårdrockbandet Ghost och fyra tidigare deltagare i bandet. Tingsrätten avslog de tidigare deltagarnas talan och beslutade att de skulle betala sångarens rättegångskostnader i målet.

Båda parter har överklagat målet till hovrätten. I hovrätten har de tidigare deltagarna anfört att rättens ordförande i tingsrätten var jävig eftersom han och sångaren i Ghost är medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Enligt dem gör det att domarens opartiskhet i målet kan ifrågasättas.

 

LVU-vård av barn som ökat kraftigt i vikt på bara en vecka

Norrköping Föräldrarna son fick trösäta och gick upp kraftigt i vikt, därför omhändertogs han enligt LVU.

Förvaltningsrätten anförde följande (kammarrätten fastställde deras dom)

Förvaltningsrätten konstaterar att B är ett mycket litet barn, vilket innebär att han är helt beroende av sina omsorgspersoner för alla sina behov. Detta ställer i sin tur höga krav på att föräldrarna, i egenskap av omsorgspersoner, kan tillgodose dessa behov. Av utredningen i målet framgår att B under utredningstiden ökade i vikt på ett sätt som föranledde oro från BVC. I nämndens utredning anges att J och H under utredningen på Vårljus använde matning som tröst och att de väckte Blessing för att mata honom utan att ta hänsyn till om han ville äta eller inte. Det anges vidare att J och H valde att samspela med B när han sov istället för när han var vaken och att samspelet inte skedde på ett sätt som var lämpligt för Bs ålder. J och H har tillbakavisat dessa uppgifter och anfört bl.a. att de inte nåtts av informationen om att Bs viktökning var oroväckande och att B inte har tröstats med mat. Mot bakgrund av att uppgifterna har stöd i de mirrnesanteckningar som gjorts av personalen vid Vårljus gör förvaltningsrätten emellertid bedömningen att nämnden har gjort sannolikt att de av nämnden angivna missförhållandena föreligger. Att J och H matar B när han behöver tröst och väcker honom för att samspela när han behöver sova innebär enligt förvaltningsrätten att föräldrarna inte förmår att läsa av Bs signaler. Det förhållandet att J och H, trots upprepad information, inte tagit till sig oron kring Bs vikt innebär att föräldrarna även i detta avseende brister i förståelsen Bs behov.

Förvaltningsrätten anser att utredningen ger stöd for att B inte far sina grundläggande behov tillgodosedda av J och H och att det vid en sammantagen bedömning föreligger brister i omsorgen om B. Av utredningen i målet framgår att J och H har en bristande insikt de förhållanden söm medför att de brister i omsorgen om B. Med hänsyn till detta och med beaktande av att B är ett mycket litet barn gör förvaltningsrätten bedömningen att bristerna i omsorgen om B utgör en påtaglig risk för att hans utveckling och hälsa skadas. Därför har B ett vårdbehov enligt l och 2 §§ LVU

 

Kritik mot Skatteverket och två tjänstemän

Norrköping I samband med en revision av ett bolag gjorde två revisorer från Skatteverket ett besök på en fastighet. Syftet med besöket var att träffa bolagets företrädare och fråga efter bolagets räkenskaper. När revisorerna anlände till fastigheten fanns inte någon bolagsföreträdare där. I den aktuella byggnaden befann sig två andra personer, som inte kände till vare sig bolaget eller dess företrädare. Trots detta gick skatterevisorerna in i byggnaden och fotograferade där.

En revison ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne. 

Enligt JO borde de båda skatterevisorerna inte ha gått in i byggnaden utan medverkan av bolagets företrädare. Kravet på samverkan med den reviderade kan inte anses ha varit uppfyllt eftersom tjänstemännen vid tillfället över huvud taget inte hade fått något besked från någon av bolagets företrädare. Någon rätt för Skatteverket att vidta tvångsåtgärder i form av bevissäkring fanns inte heller vid den aktuella tidpunkten.

Skatteverket och de båda skatterevisorerna kritiseras därför för agerandet vid det aktuella besöket. JO förutsätter avslutningsvis att Skatteverket förvissar sig om att de anställda är väl införstådda med de begränsningar i verksamheten som följer av det lagreglerade skyddet för enskildas grundläggande fri- och rättigheter. e

Resning i två mål som rör den s.k. gymnasielagen

Norrköping Två personer som nekats uppehållstillstånd enligt den s.k. gymnasielagen har beviljats resning av Migrationsöverdomstolen. Migrationsdomstolen måste nu ta upp deras ansökningar igen.

Två personer har ansökt om resning sedan de nekats uppehållstillstånd för gymnasiestudier. I båda fallen har migrationsdomstolen ansett att personerna ska ha styrkt sin identitet för att beviljas uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier. Domarna är från tiden efter det att den s.k. gymnasielagen började gälla 1 juli 2018 men före Migrationsöverdomstolens domar som klargjorde att det inte finns något hinder att tillämpa det sänkta beviskravet rörande identitet och att beredningskravet i lagstiftningsärendet uppfyllts.

Eftersom det inte finns något hinder att bevilja uppehållstillstånd för gymnasiestudier p.g.a. att identiteten inte är styrkt, grundar sig de två överklagade domarna på sådan felaktig rättstillämpning som utgör grund för resning. Målen sänds därför tillbaka till migrationsdomstolen för ny prövning.

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar