Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Miljonbelopp ska återbetalas till dödsbo

Norrköping E avled den 16 oktober 2014. Hon hade två barn; C och C. C hade avlidit den 15 oktober 2002 och efterlämnat barnen M, M, M och J (i fortsättning Kärandena). Vid Cs frånfälle inträdde hennes barn i hennes ställe i arvsrätt efter E. Den 18 april 2005 gav E den henne tillhöriga Fastigheten NN (i fortsättningen Fastigheten) till C. Fastigheten är en fritidsbostad. E utfärdade ett gåvobrev och en viljeförklaring. Av dessa handlingar framgick att Es avsikt var att gåvan inte skulle betraktas som förskott på arv eftersom C hade bl.a. betalt mycket för Fastigheten och E hade ansett att Fastigheten tillhörde honom.

Enligt gåvobrevet var gåvans skattepliktiga värde 676 000 kr, vilket motsvarade Fastighetens taxeringsvärde vid gåvotillfället. I gåvobrevet angavs att räntor m.m. skulle betalas av C, och intäkter från Fastigheten skulle tillfalla honom. Enligt gåvobrevet fick C inte utan Es medgivande avhända sig Fastigheten eller del därav så länge E levde eller längst till dess hon av hälsoskäl inte längre kunde bo i Fastigheten. I ovannämnda viljeförklaring antecknades att C hade hjälpt E med finansieringen av köpet av Fastigheten och att han till stor del svarat för drifts- och underhållskostnader avseende denna. Samma dag som gåvobrevet och viljeförklaringen utställdes träffade C och E ett nyttjanderättsavtal till förmån för E avseende Fastigheten. Enligt avtalet skulle nyttjanderätten gälla så länge E levde eller till dess hon av hälsoskäl inte kunde bebo Fastigheten. C skulle svara för skatt och kostnader som belöpte på Fastigheten.

Den 20 april 2007, utställde E en generalfullmakt för C enligt vilken C bl.a. befullmäktigades att sälja hennes fasta egendom. E undertecknade den 1 augusti 2009 en handling enligt vilken C fick Es medgivande att sälja Fastigheten. C sålde Fastigheten den 14 januari 2011 för 2 000 000 kr.

Tingsrätten anförde.

Enligt 7 kap. 3 § ärvdabalken får en bröstarvinge påkalla jämkning i ett testamente som inkräktar på bröstarvingens laglott. Om en gåva som arvlåtaren har gett bort under sin livstid lämnats under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till sitt syfte är att jämställa med testamente, har bröstarvinge motsvarande rätt till jämkning om det inte finns särskilda skäl som talar däremot. Det senast sagda följer av 7 kap. 4 § ärvdabalken. Syftet med den regeln är att förhindra förfoganden i avsikt att kringgå laglottsreglerna genom att i stället för att upprätta testamente skänka bort sina tillgångar (se Walin och Lind, Kommentar till ärvdabalken, avsnitt 7 kap. 4 §, Zeteo).

Även om en gåva till sitt syfte är att jämställa med testamente stadgas i 7 kap. 4 § ärvdabalken att laglottsreglerna inte ska tillämpas om särskilda skäl är däremot. Syftet med denna undantagsregel är att den ska tillämpas i fall då huvudregeln skulle innebära alltför stor hårdhet mot gåvotagaren (se a.a.). Bakgrunden till att E skänkte Fastigheten till C synes ha varit att de stod varandra nära och att C lämnat henne viss ekonomisk hjälp i vart fall under den senare delen av hennes levnad. Han tycks också ha hjälpt henne med praktiska frågor kring Fastigheten. Enligt tingsrättens bedömning är emellertid inte i målet visat att en tillämpning av huvudregeln skulle drabba C så hårt ekonomiskt eller på annat sätt att särskilda skäl talar för att frångå huvudregeln och i stället tillämpa undantagsregeln.

C har således att återbära gåvan till dödsboet. Eftersom Fastigheten är försåld, ska istället värdet av gåvan återbäras. Den relevanta värdetidpunkten är enligt tingsrättens mening när boet är klart för slutligt skifte, vilket det får antas ha varit under första halvåret 2018. Vid denna bedömning har C godtagit att återbära det yrkade beloppet, dock med avdrag för beräknad skatt, 319 000 kr. C har inte erlagt den skatten och kommer inte heller behöva göra det. Enligt tingsrättens bedömning äger han avräkna endast den skatt han erlagt på grund av försäljningen av Fastigheten. C har uppgivit att skatten uppgick till 147 166 kr. Han ska således återbära (1 450 000 kr – 147 166 =) 1 302 834 kr till dödsboet för förnyad laglottsberäkning.

 

 

 

Mamma får straffrabatt vid barnaga

Norrköping Mamman slog sina barn regelbundet men men sänker straffet avsevärt mamman inte visste att det var olagligt att slå sina barn. 

Bakgrunden var följande.

G och Q är gifta med varandra och har fyra gemensamma barn.

Dottern S som är född i april 2000, dottern M som är född i oktober 2003, sonen A som är född i maj 2007 och dottern M som är född i maj 2016. Familjen kommer ursprungligen från Afghanistan och kom som flyktingar till Sverige i slutet av 2015. Innan dess hade familjen bott flertalet år i Iran. S är född i Afghanistan medan M och A är födda i Iran. Den yngsta dottern M är född i Sverige. Familjen har bott på olika ställen under de tre år den har varit här, bl.a. i Kristinehamn, Delsbo, Ljusne, Nås och på Ekerö, där de åtalade gärningarna ska ha ägt rum. Sedan i augusti 2018 bor de på XX i en lägenhet bestående av två sovrum, ett vardagsrum och ett kök. 

Tingsrätten anförde.

Med beaktande av karaktären av den brottslighet som mamman nu döms för anser tingsrätten att det samlade straffvärdet (efter beaktande av ”straffrabatt” vid flera gärningar) för brottsligheten i vart fall uppgår till fängelse ett år och några månader.

Vid bedömningen av brottslighetens straffvärde ska dock enligt 29 kap. 3 § första stycket femte punkten brottsbalken som en förmildrande omständighet särskilt beaktas om gärningarna, utan att vara fria från ansvar, begåtts under sådana omständigheter som avses i 24 kap. brottsbalken. Enligt förarbetena till bestämmelsen anförs att utrymmet för att tillämpa bestämmelsen i mildrande riktning vid situationer av straffrättsvillfarelse torde vara mindre än vid andra ansvarsfrihetsgrunder (se prop. 1993/94:130 s. 74).

Med hänsyn till de förhållanden som mamman kommer ifrån, hennes analfabetism samt den till synes isolering i hemmet och avsaknad av kontakt med det svenska samhället som hon har befunnit sig i sedan familjen kom till Sverige, anser tingsrätten att den straffrättsvillfarelse som hon befunnit sig i – trots att den enligt vad som angetts i det föregående inte varit uppenbart ursäktlig – ska tillmätas viss betydelse i mildrande riktning vid bedömningen av brottslighetens samlade straffvärde.

 

 

 

Köpare förlorar mot mäklare

Norrköping Följande är ostridigt mellan parterna.

Den 21 mars 2015 förvärvade V bostadsrätten till lägenhet nr 01402 (Bostadsrätten) i bostadsrättsföreningen Städet i Helsingborg (Föreningen). Köpeskillingen uppgick till 1 875 000 kr och tillträde ägde rum den 29 april 2015. Bostadsrätten utgörs av 56 kvm boarea och 25 kvm biarea som i den ekonomiska planen är klassad som förråd.

Bostadsrätten förmedlades av K som fram till hösten år 2016 var fastighetsmäklare vid X Fastighetsförmedling i Helsingborg.

Säljarna, varav den ena vid tidpunkten för försäljningen var styrelsemedlem i Föreningen, hade fram till överlåtelsen använt hela Bostadsrättens area som bostad. Förrådet om 25 kvm har använts som sovrum, entré, hall och klädkammare av såväl de tidigare ägarna av Bostadsrätten som av V.

I objektbeskrivningen, i prospektet, som V och övriga spekulanter fått ta del av vid visningen lämnades följande beskrivning avseende Bostadsrättens storlek: ”2 rum och kök. Enligt mäklarbilden 1 rum och kök. Boarea ca 81 kvm”. Under rubriken ”Övrigt” framgick vidare: ”Enligt mäklarbilden från SBC är lägenhetens boarea 56 kvm och lägenheten har 1 rum och kök. Hallen, förrådet och sovrummet klassas alla som förråd och är därför inte inräknat i boarean”.

I § 14 i överlåtelseavtalet finns en särskild skrivning beträffande Bostadsrättens boarea. Bestämmelsen lyder: ”Köparen är upplyst om att bostadens boyta enligt ekonomisk plan är 56 kvadratmeter och 1 rum och kök. Övrig biyta anses vara ett förråd om 25 kvadratmeter”.

Den 12 augusti 2015 blev V kontaktad av Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC) som representerade Föreningen. I brevet informerade SBC V om att lägenheten utgörs av en boyta om 56 kvm samt ett tillhörande förråd om 25 kvm och att det följer av bostadsrättslagen (1991:614) att en bostadsrättsinnehavare inte får använda lägenheten för något annat ändamål än det avsedda. SBC uppgav vidare att det kommit till styrelsens kännedom att V, utan tillstånd från Föreningens styrelse, använde förrådet som bostad. SBC hänvisade därefter till att det enligt plan och bygglagen krävs bygglov för att ta i anspråk eller inreda en byggnad helt eller delvis för väsentligen annat ändamål än det för vilket bygglov har lämnats och att tillstånd från föreningen att bruka förrådet som boende därför inte skulle kunna lämnas. V uppmanades slutligen att vidta rättelse genom att utan dröjsmål upphöra brukandet av förrådet som bostad vid äventyr av att nyttjanderätten till bostadsrätten skulle kunna förverkas. Föreningen skulle även vara berättigad att säga upp V för avflyttning. Samma dag som V mottog skrivelsen från SBC ringde han K.

Den 16 mars 2016 skickade V, genom sitt dåvarande ombud C, ett kravbrev till X Fastighetsförmedling enligt vilket han framställde skadeståndskrav mot K om 600 000 kr. K har godtagit att detta utgör en reklamation. Parterna är oeniga om huruvida Ks förmedling, särskilt den information som lämnats i samband med försäljningen av Bostadsrätten, har orsakat V ekonomisk skada om 550 000 kr. Parterna är även oeniga om huruvida V har reklamerat Ks mäklaruppdrag under telefonsamtalet den 12 augusti 2015 samt om reklamationen i annat fall har skett inom skälig tid.

Tingsrätten anförde (i vilket hovrätten instämde).

V har gjort gällande att han reklamerade den 12 augusti 2015 genom att ringa K. V har berättat att han pratade med K efter det att han fått besked om att han inte fick nyttja den fulla arean som bostad. K har instämt i att V på telefon hade kontakt med honom i mitten av augusti med anledning av SBC:s skrivelse men har invänt att det vid samtalet inte framfördes någon reklamation.

V har bevisbördan för att reklamation har skett. Såväl V som K har lämnat kortfattade och tämligen oprecisa uppgifter om vad som sades under telefonsamtalet den 12 augusti 2015. Varken av förhören eller av övrig bevisning har det framkommit att det genom telefonsamtalet framfördes någon reklamation. Det är således inte mot Ks bestridande visat att V reklamerade den 12 augusti 2015. Tingsrätten utgår därför från att reklamation har skett först den 16 mars 2016, vilket har godtagits av K.

Har V reklamerat inom skälig tid? Efter SBC:s skrivelse den 12 augusti 2015 måste det stått klart för V att han inte fick nyttja hela Bostadsrätten som bostad. Med hänsyn härtill, och med beaktande av Vs ståndpunkt att reklamation skulle ha framförts redan den 12 augusti 2015, framgår att han då borde ha insett att K kunde ha lämnat felaktig eller ofullständig information om begränsningarna i nyttjanderätten av Bostadsrätten och att det innebar skada för honom.

V reklamerade dock först den 16 mars 2016, dvs. drygt sju månader senare. I jämförelse med praxis och med beaktande av att fyra och en halv månader i litteraturen ansetts vara en väl generös reklamationsfrist får en reklamation efter sju månader anses ha skett för sent, om det inte framkommer särskilda omständigheter. K hänvisade vid samtalet den 12 augusti 2015 till de uppgifter som Föreningen tidigare lämnat, vilket medförde att V i första hand vände sig mot Föreningen. Detta är en sådan särskild omständighet som leder till att reklamationsfristen förlängs. Reklamationsfristen kan emellertid inte, enbart av denna anledning, anses vara så lång som sju månader. V har inte åberopat några andra särskilda omständigheter som gör att en så pass lång reklamationsfrist som sju månader bör godtas. Han kan således inte anses ha reklamerat inom skälig tid. Eftersom V inte har reklamerat inom skälig tid har han förlorat sin rätt att föra talan om skadestånd enligt fastighetsmäklarlagen mot K. V talan ska därför ogillas.

 

Fotbollsspelare frias från åtal om misshandel

Norrköping Efter matchen skallades motståndaren så allvarligt att han bröt näsan.

S har erkänt att han skallat I som åklagaren påstått.

Han har dock förnekat att gärningen utgjort brott eftersom han handlat i den uppfattningen att han försvarade sig mot ett angrepp. S och I spelar fotboll professionellt i var sitt lag. Lagen hade just mötts i en match. I anslutning till matchslutet uppstod en skärmytsling mellan S och I som urartade till att hånfulla och skymfande ord utväxlades. Avslutningsvis sa båda flera gånger att de ”skulle ses efteråt”. Båda lagen spelade borta och hade var sin buss som väntade alldeles utanför arenan. När S kom ut stod I och pratade med en annan person utanför sin buss.

I har berättat att han och S närmade sig varandra, nästan lite hotfullt, och att han grep tag i halslinningen på det plagg som S bar på överkroppen och försökte fösa bort honom. Han tryckte handen snett uppåt så att underarmen kom att trycka mot S hals alldeles under hakan. S har berättat att han blivit uppskakad efter ordväxlingen i samband med matchslutet och att han nu känt sig hotad och därför skallat I. Förhören och den medicinska utredningen har visat att skallningen gett upphov till de skador som åklagaren påstått. I och S uppgifter tillsammans med den medicinska utredningen är vad tingsrätten i sin bedömning har att utgå ifrån.

Tingsrätten anförde.

Is handlande utgör med hänsyn till omständigheterna inte ett sådant brottsligt angrepp på S som gett denne rätt till nödvärn. I belysning av vad han och I berättat saknas det också skäl att anta att ett sådant angrepp var på väg. Ss invändning är dock inte att han fredade sig från ett angrepp som verkligen var förestående, utan fastmer att han i gärningsögonblicket trodde att ett sådant skulle komma. Även om han missbedömt situationen ska hans uppfattning beaktas på samma sätt som om ett angrepp verkligen varit förestående efter hans uppfattning utesluter uppsåt till brottslig gärning. S ska alltså frikännas.

Nekas medlemskap i brf trots ägarandel

Norrköping G köpte en bostadsrättslägenhet i HSB Brf Hamre i Bollnäs (Föreningen) i augusti 2015. Lägenheten består av två rum och kök och omfattar 52,5 kvm. Syftet med köpet var att hans barnbarn S skulle vara bosatt i lägenheten. Ett andrahandshyreskontrakt upprättades 24 augusti 2015. Föreningen godkände andrahandsuthyrning till den 30 september 2017. Någon ny ansökan om andrahandsuthyrning har inte gjorts för tiden därefter.

G gav tio procent av lägenheten till S i juli 2017 och S ansökte om medlemskap i Föreningen.

Hyresnämnden med vilken hovrätten instämde anförde.

Den som har förvärvat en andel i en bostadsrätt får vägras inträde i föreningen, om annat inte bestämts i stadgarna (se 2 kap. 6 § första meningen bostadsrättslagen). Detta gäller under förutsättning att bostadsrätten efter förvärvet inte innehas av makar eller sambor (se 2 kap. 6 § andra meningen bostadsrättslagen). En bostadsrättsförening har alltså full frihet att reglera fråga om medlemskap vid andelsförvärv förutom när det gäller sambor eller makar.

I Föreningens stadgar anges i § 7 andra stycket att för att den som förvärvat andel i bostadsrätt till bostadslägenhet ska beviljas medlemskap gäller att bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar, sambor eller andra med varandra varaktigt sammanboende närstående personer. S har förvärvat en andel i bostadsrätt och det har i ärendet framkommit att hon och G inte ska varaktigt sammanbo med varandra. Föreningen har därför rätt att vägra S inträde i föreningen och Ss begäran om medlemskap ska därför avslås

Domare erkände brott mot tystnadsplikten

Norrköping Under hösten 2017 föredrogs mål nr XXX om skattetillägg i Högsta förvaltningsdomstolen. AA var ordförande i målet. Den 12 november 2017 skickade AA ett e-postmeddelande innehållande ett utkast till dom i målet till en person som inte var ledamot i domstolen. Utkastet omfattade domen i dess helhet inklusive den skiljaktiga mening som AA och en annan ledamot stod bakom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade dom i målet den 28 november 2017. Domen var likalydande med det utkast som AA hade skickat den 12 november.

Justitiekanslerns bedömning.

AA har under förundersökningen vitsordat de faktiska omständigheterna och förklarat sig beredd att underkasta sig ansvar för brott mot tystnadsplikt. Hon har vidare förklarat att hon har skickat meddelandet medvetet men att hon har agerat av välvilja mot domstolen och av en strävan att få till ett så korrekt domslut som möjligt. Mottagaren av utkastet är en nära vän till henne och en framstående expert på skattetillägg. Hon hade tillsammans med mottagaren diskuterat rättsfrågorna i målet och syftet med att skicka utkastet var att sätta punkt för diskussionerna och visa mottagaren resultatet av deras tankemödor. AA har tillstått att hon hade varit beredd att ändra sin skiljaktiga mening och även försöka få till en ändring av domen om mottagaren hade återkommit med något nytt av avgörande betydelse.

Justitiekanslern konstaterar att AA har känt till bestämmelsen om sekretess för en uppgift om innehållet i en ännu inte meddelad dom och att hon trots det skickat ett utkast av domen till en utomstående person. Hon har i skriftväxlingen med mottagaren dessutom understrukit att utkastet inte får spridas längre än till mottagarens make. Det är härigenom klarlagt att AA gjort sig skyldig till uppsåtligt brott mot tystnadsplikt.

Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts och det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter (20 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken). AA har inte agerat i syfte att skada något av de intressen som den aktuella sekretessbestämmelsen avser att skydda. Fastmer har hennes kontakter med mottagaren skett i syfte att få till en så riktig dom som möjligt. Det syftet hade emellertid AA kunnat uppnå utan att bryta mot sekretessen. Trots det nu sagda bör ändå viss hänsyn tas till de avsikter som låg bakom AA:s agerande (jfr JK:s beslut den 14 februari 1983 med diarienummer 186-83-22).

Det har inte heller framkommit någonting som tyder på att uppgifterna fått annat än en begränsad spridning.Med hänsyn till att mottagaren inte hade något egentligt intresse av målets utgång har risken för ytterligare spridning av innehållet i domen inte heller varit särskilt stor. Det är naturligtvis av största vikt att sekretessen för innehållet i ej meddelade domar och beslut upprätthålls. Trots det kan det med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det här fallet inte anses att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts genom att åtal underlåts. Det kan också antas att ett åtal för brott mot tystnadsplikt i ett fall som det här inte skulle föranleda någon annan påföljd än böter.

Mot den angivna bakgrunden bör AA meddelas åtalsunderlåtelse. Ärendet här avslutas med den allvarliga kritik som ligger i att AA bedöms ha begått ett brott i tjänsten.

 

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Bloggar

Sportbloggar

Politiker

Politikerbloggarna stängs

Politikerbloggar Från och med den 1 februari avslutar vi våra politikerbloggar på nt.se.

Anledningen till att vi stänger bloggarna är främst att vi ser att bloggandets roll har flyttats över till sociala medier. Det har fått till följd att läsningen av våra bloggar har blivit lidande.
Jag vill passa på att tacka alla bloggare för er tid och era blogginlägg, och samtidigt också passa på att tacka alla läsare.

Maria Kustvik, ansvarig utgivare Öst Media