Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Miljonbelopp ska återbetalas till dödsbo

Norrköping E avled den 16 oktober 2014. Hon hade två barn; C och C. C hade avlidit den 15 oktober 2002 och efterlämnat barnen M, M, M och J (i fortsättning Kärandena). Vid Cs frånfälle inträdde hennes barn i hennes ställe i arvsrätt efter E. Den 18 april 2005 gav E den henne tillhöriga Fastigheten NN (i fortsättningen Fastigheten) till C. Fastigheten är en fritidsbostad. E utfärdade ett gåvobrev och en viljeförklaring. Av dessa handlingar framgick att Es avsikt var att gåvan inte skulle betraktas som förskott på arv eftersom C hade bl.a. betalt mycket för Fastigheten och E hade ansett att Fastigheten tillhörde honom.

Enligt gåvobrevet var gåvans skattepliktiga värde 676 000 kr, vilket motsvarade Fastighetens taxeringsvärde vid gåvotillfället. I gåvobrevet angavs att räntor m.m. skulle betalas av C, och intäkter från Fastigheten skulle tillfalla honom. Enligt gåvobrevet fick C inte utan Es medgivande avhända sig Fastigheten eller del därav så länge E levde eller längst till dess hon av hälsoskäl inte längre kunde bo i Fastigheten. I ovannämnda viljeförklaring antecknades att C hade hjälpt E med finansieringen av köpet av Fastigheten och att han till stor del svarat för drifts- och underhållskostnader avseende denna. Samma dag som gåvobrevet och viljeförklaringen utställdes träffade C och E ett nyttjanderättsavtal till förmån för E avseende Fastigheten. Enligt avtalet skulle nyttjanderätten gälla så länge E levde eller till dess hon av hälsoskäl inte kunde bebo Fastigheten. C skulle svara för skatt och kostnader som belöpte på Fastigheten.

Den 20 april 2007, utställde E en generalfullmakt för C enligt vilken C bl.a. befullmäktigades att sälja hennes fasta egendom. E undertecknade den 1 augusti 2009 en handling enligt vilken C fick Es medgivande att sälja Fastigheten. C sålde Fastigheten den 14 januari 2011 för 2 000 000 kr.

Tingsrätten anförde.

Enligt 7 kap. 3 § ärvdabalken får en bröstarvinge påkalla jämkning i ett testamente som inkräktar på bröstarvingens laglott. Om en gåva som arvlåtaren har gett bort under sin livstid lämnats under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till sitt syfte är att jämställa med testamente, har bröstarvinge motsvarande rätt till jämkning om det inte finns särskilda skäl som talar däremot. Det senast sagda följer av 7 kap. 4 § ärvdabalken. Syftet med den regeln är att förhindra förfoganden i avsikt att kringgå laglottsreglerna genom att i stället för att upprätta testamente skänka bort sina tillgångar (se Walin och Lind, Kommentar till ärvdabalken, avsnitt 7 kap. 4 §, Zeteo).

Även om en gåva till sitt syfte är att jämställa med testamente stadgas i 7 kap. 4 § ärvdabalken att laglottsreglerna inte ska tillämpas om särskilda skäl är däremot. Syftet med denna undantagsregel är att den ska tillämpas i fall då huvudregeln skulle innebära alltför stor hårdhet mot gåvotagaren (se a.a.). Bakgrunden till att E skänkte Fastigheten till C synes ha varit att de stod varandra nära och att C lämnat henne viss ekonomisk hjälp i vart fall under den senare delen av hennes levnad. Han tycks också ha hjälpt henne med praktiska frågor kring Fastigheten. Enligt tingsrättens bedömning är emellertid inte i målet visat att en tillämpning av huvudregeln skulle drabba C så hårt ekonomiskt eller på annat sätt att särskilda skäl talar för att frångå huvudregeln och i stället tillämpa undantagsregeln.

C har således att återbära gåvan till dödsboet. Eftersom Fastigheten är försåld, ska istället värdet av gåvan återbäras. Den relevanta värdetidpunkten är enligt tingsrättens mening när boet är klart för slutligt skifte, vilket det får antas ha varit under första halvåret 2018. Vid denna bedömning har C godtagit att återbära det yrkade beloppet, dock med avdrag för beräknad skatt, 319 000 kr. C har inte erlagt den skatten och kommer inte heller behöva göra det. Enligt tingsrättens bedömning äger han avräkna endast den skatt han erlagt på grund av försäljningen av Fastigheten. C har uppgivit att skatten uppgick till 147 166 kr. Han ska således återbära (1 450 000 kr – 147 166 =) 1 302 834 kr till dödsboet för förnyad laglottsberäkning.

 

 

 

Jägare sköt hund, trodde det var en ”vildkatt”

Norrköping Jägaren siktade och sköt - mot vad han trodde var en vildkatt - men träffade istället en hund (dvärgspets) med namnet Ernzt. Tingsrätten friade men hovrätten dömer jägaren för djurplågeri. 

Hovrätten anförde.

Det är klarlagt att J sköt mot hunden Ernzt med ett hagelgevär under en rävjakt och att hunden träffades av flera hagel. Hunden fick opereras och vistas på djursjukhus under ett dygn. Den har därmed otillbörligen orsakats ett lidande. De objektiva rekvisiten för djurplågeri är således uppfyllda.

Liksom tingsrätten anser hovrätten att det inte är visat annat än att J trodde att han sköt mot en vildkatt. Enligt vad J själv uppgett sköt han mot djuret på ett avstånd av ca 20 meter. Under sådana förhållanden borde han ha haft goda möjligheter att iaktta vilken typ av djur han sköt mot. I vart fall borde han ha försäkrat sig om det innan han avlossade skottet. Det har framkommit att J visste om att en människa och en hund en kort stund tidigare hade passerat i närheten och enligt vad han själv har berättat finns det tamdjur i närområdet. Mot denna bakgrund anser hovrätten att J tog en medveten risk genom att avlossa skottet. Det är inte visat att han var likgiltig till att skottet skulle träffa hunden Ernzt och han har därför inte agerat med uppsåt. Hovrätten anser emellertid att Js agerande har varit grovt oaktsamt. Han ska därför dömas för djurplågeri.

Föräldrar döms för allvarliga omsorgsbrister

Norrköping Nacka tingsrätt har dömt två föräldrar för vållande till kroppsskada, grovt brott, sedan de inte gett sitt barn tillräckligt med näring och därmed orsakat att barnet svultit. Eftersom de inte överlämnade barnet efter att det omhändertagits enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) döms de också för egenmäktighet med barn, grovt brott. För den ena föräldern har påföljden bestämts till fängelse i 14 månader och för den andra till skyddstillsyn i förening med bl. a. samhällstjänst.

Ett då 1,5-årigt barn omhändertogs enligt LVU i februari 2018. Barnets föräldrar hade från det att barnet var knappt ett år gammalt av flera läkare och av socialtjänstpersonal informerats om vilka näringsbehov barnet hade och vilken kost det borde få. De informerades också om att barnet befann sig i svälttillstånd och att situationen var akut. Trots att denna information lämnades förbättrades inte situationen, vilket alltså ledde till att barnet till slut omhändertogs. För dessa omsorgsbrister döms föräldrarna nu för vållande till kroppsskada. Med hänsyn till de risker som barnet utsatts för anser tingsrätten att brottet är grovt.

Efter omhändertagandet placerades barnet under en tid tillsammans med sina föräldrar på ett utredningshem. Syftet med placeringen var att låta hemmet bedöma om barnet kunde få flytta hem till sina föräldrar. Hemmet bedömde att det var möjligt men socialtjänsten höll inte med. När placeringen på utredningshemmet upphört och föräldrarna informerats om att barnet skulle placeras i fosterfamilj på hemlig ort försvann mamman och barnet. De återfanns tolv dagar senare. Tingsrätten har ansett att föräldrarna agerade tillsammans när de på detta sätt höll barnet borta och de döms därför för egenmäktighet med barn. Inte minst för att barnet då riskerade att på nytt utsättas för omsorgsbrister har tingsrätten ansett att även detta brott ska bedömas som grovt.

Flicka nära dö av svält - 3 mån fängelse

Norrköping Göteborgs tingsrätt har dömt föräldrarna till en 1,5 åring för vållande till kroppsskada, grovt brott, då dottern var nära att dö av långvarig svält. Föräldrarna kom in med flickan till barnakuten den 15 februari 2019. Hon var då så illa däran att hon enligt läkares vittnesmål var timmar från att dö.

Göteborgs tingsrätt delar åklagarens bedömning att de två föräldrarna av grov vårdslöshet under lång tid hade gett sin bäbis så lite och så näringsfattig mat att hon när hon kom in på barnakuten var bara timmar från att dö av svält. Det var föräldrarna som kom in med bäbisen till akuten. Hon var då inte kontaktbar.

Föräldrarna har uppgett att de har gett flickebarnet rikligt med väl avvägd, näringsrik och varierad vegansk kost. Deras förklaring till flickans tillstånd och mycket låga vikt – ungefär som en sexmånaders bäbis – vid ankomsten till akuten var att hon hade drabbats av en fem dagar lång, kraftig magsjuka. De påstod även att dottern av olika skäl var naturligt liten.

Tingsrätten sätter tilltro till särskilt de tre behandlande läkarna som vittnade i målet och anser att det av deras uppgifter och innehållet i den skriftliga utredningen är klarlagt att flickans tillstånd hade orsakats av långvarig svält.

Enligt föräldrarna och en god vän som vittnade i rättegången föddes flickan i september 2017 i vännens bostad genom en planerad hemförlossning med hjälp av en så kallad doula men utan närvaro av barnmorska.

Enligt sin ideologiska övertygelse om att dottern var en världsmedborgare, har föräldrarna låtit bli att ens anmäla födseln till någon myndighet och låtit bli att kontrollera henne på barnavårdscentral eller ens själva väga eller mäta hennes tillväxt. Flickan har inte heller vaccinerats eller undersökts av läkare. Tingsrätten har funnit att det egentligen bara är föräldrarna som vet vilken mat dottern har fått, men det klarlagt att maten har varit långt ifrån tillräcklig eller anpassad för ett så litet barn.

Försening av bostadsrätt ger rätt till hävning och skadestånd

Norrköping Tio veckors försening med tillträdet ger rätt att häva köpet av en bostadsrätt med rätt till skadestånd så länge inte dröjsmålet beror på förhandstecknaren själv.

Tingsrätten anförde.

Ett förhandsavtal är enligt 5 kap. 1 § bostadsrättslagen ett avtal om att i framtiden upplåta en lägenhet med bostadsrätt. Förhandsavtalet innebär en ömsesidig förpliktelse; föreningen är skyldig att upplåta lägenheten med bostadsrätt åt förhandstecknaren och den sistnämnda har en skyldighet att förvärva lägenheten med bostadsrätt. Av 5 kap. 3 § första stycket framgår att ett förhandsavtal ska upprättas skriftligen, där bl.a. beräknad tidpunkt för upplåten ska anges. En förhandstecknare får enligt 5 kap. 8 § första stycket andra punkten efter uppsägning genast frånträda avtalet om upplåtelsen genom försummelse av föreningen inte sker inom skälig tid efter den beräknade tidpunkten för upplåtelsen. Om ett förhandsavtal upphör att gälla enligt bestämmelsen i 8 § har förhandstecknaren enligt 5 kap. 9 § bl.a. rätt att få tillbaka det inbetalda förskottsbeloppet och rätt till ersättning för skada som föreningen orsakat genom försumlighet.

Bestämmelserna om förhandsavtal infördes för att fylla ett praktiskt behov på bostadsmarknaden, bl.a. att genom att ge bostadsköpare möjlighet att inreda och utforma den egna lägenheten genom så kallade tillval (prop. 1990/91:92 s.83 f.) Såvitt avser lagstiftningens karaktär framhölls i förarbetena att förhandsavtal normalt skulle komma att tecknas av konsumenter eller andra som på ett annat sätt intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet (a. prop. s. 88 och 91). Lagstiftaren anser således att det finns ett visst skyddsbehov för en förhandstecknare.

Av specialmotiveringen till 5 kap. 8 § bostadsrättslagen framgår att upplåtelsen bör komma till stånd i nära anslutning till den i avtalet angivna tidpunkten. Uttrycket skälig tid är avsett att tolkas tämligen restriktivt, dvs. upplåtelsen bör komma till stånd i nära anslutning till den i avtalet beräknade tidpunkten för tillträdet. (a. prop. s. 187).

Vid tidpunkten för NNs hävning var Bostadsrättsföreningen flera månader försenade med upplåtelsen och i vart fall tio veckor försenade med tillträdet. Det kan inte anses vara i skälig tid efter den beräknade tiden för upplåtelse i Förhandsavtalet. När det gäller tillträde har det angetts vara januari månad 2018 och NN har haft anledning att utgå ifrån att någon gång under den månaden skulle de kunna flytta in i lägenheten. Varken bostadsrättslagen eller Förhandsavtalet ger stöd för att part måste göra en reklamation för att kunna göra hävning gällande. Avsaknad av reklamation medför därför inte att rätten till hävning gått förlorad.

För att rätt till hävning ska föreligga måste förseningen berott på försummelse från Bostadsrättsföreningens sida. Bostadsrättsföreningen har framfört att förseningen berott på att markarbetena var komplicerade och drog ut på tiden, bygglovsprocessen samt kommunens krav kring parkeringar. När det gäller dröjsmål spelar orsaken till fördröjningen mindre roll, så länge inte dröjsmålet beror på förhandstecknaren själv (a. prop. s. 187). Det Bostadsrättföreningen fört fram saknar därför betydelse vid bedömning av försummelsen. Tingsrätten anser därför att Bostadsrättföreningen genom försummelse orsakat förseningen med upplåtelsen.

NN har tecknat ett förhandsavtal om köp av en privatbostad de skulle bo i. Tidpunkten för upplåtelse och tillträde har varit av väsentlig betydelse för dem, något som Bostadsrättföreningen även måste ha insett. NNs hävning av Förhandsavtalet har därför varit befogad. NN har således rätt få tillbaka det förskott om 1 099 500 kr som de utgett till Bostadsrättsföreningen. Om storleken på beloppet och sättet att beräkna ränta råder inte tvist.

 

Får man tillrättavisa stökiga barn?

Norrköping En åttaårig pojken hade kastat sand på ett annat mindre barn vid en lekplats. Barnets pappa tillrättavisade pojken och anklades därefter för ofredande. Rättegången hölls 3,5 år efter händelsen vilket bara det får anses märkligt. Åklagaren hade yrkat att NN ska dömas för ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken och har därvid påstått följande.

"NN har ofredat AA, född 2009, genom att lyfta upp honom, kasta omkull honom på marken, trycka ner honom på marken och därefter jaga och ta fast AA då denne försökte springa från platsen. NN begick gärningen med uppsåt.

Tingsrätten anförde.

Vuxna har otvivelaktigt ett – i vart fall moraliskt – ansvar att ingripa när barn far eller riskerar att fara illa. Hur sådana ingripanden ska ske beror naturligtvis på den aktuella situation men det är uppenbart att de måste ske med varsamhet.

NN ingripande framstår som något mer kraftfullt än situationen krävde. Hans åtgärder kan emellertid, givet den situation som rådde, inte anses ha utgjort en sådan kännbar fridskränkning som krävs för att handlandet ska anses ha varit hänsynslöst i den mening som avses i det tillämpliga lagrummet. 

Kommentar: bestämmelsen i 4 kap. 7 § brottsbalken hade vid den tid som nu är aktuell en lydelse som innebar att den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan ska dömas för ofredande. Det beteende som avses ska således vara att anse som hänsynslöst. Utredningen gav inte stöd för att NN gått längre än vad han vidgått. Det är således endast styrkt att NN hållit fast AA och tryckt honom mot marken. 

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Erfarenhet: arbetar som jurist sedan 1998 

Bloggens uppgift: att på ett begripligt sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall

Bloggar

Sportbloggar