Logga in
Giltig ursäkt för sent överklagande Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Miljonbelopp ska återbetalas till dödsbo

Norrköping E avled den 16 oktober 2014. Hon hade två barn; C och C. C hade avlidit den 15 oktober 2002 och efterlämnat barnen M, M, M och J (i fortsättning Kärandena). Vid Cs frånfälle inträdde hennes barn i hennes ställe i arvsrätt efter E. Den 18 april 2005 gav E den henne tillhöriga Fastigheten NN (i fortsättningen Fastigheten) till C. Fastigheten är en fritidsbostad. E utfärdade ett gåvobrev och en viljeförklaring. Av dessa handlingar framgick att Es avsikt var att gåvan inte skulle betraktas som förskott på arv eftersom C hade bl.a. betalt mycket för Fastigheten och E hade ansett att Fastigheten tillhörde honom.

Enligt gåvobrevet var gåvans skattepliktiga värde 676 000 kr, vilket motsvarade Fastighetens taxeringsvärde vid gåvotillfället. I gåvobrevet angavs att räntor m.m. skulle betalas av C, och intäkter från Fastigheten skulle tillfalla honom. Enligt gåvobrevet fick C inte utan Es medgivande avhända sig Fastigheten eller del därav så länge E levde eller längst till dess hon av hälsoskäl inte längre kunde bo i Fastigheten. I ovannämnda viljeförklaring antecknades att C hade hjälpt E med finansieringen av köpet av Fastigheten och att han till stor del svarat för drifts- och underhållskostnader avseende denna. Samma dag som gåvobrevet och viljeförklaringen utställdes träffade C och E ett nyttjanderättsavtal till förmån för E avseende Fastigheten. Enligt avtalet skulle nyttjanderätten gälla så länge E levde eller till dess hon av hälsoskäl inte kunde bebo Fastigheten. C skulle svara för skatt och kostnader som belöpte på Fastigheten.

Den 20 april 2007, utställde E en generalfullmakt för C enligt vilken C bl.a. befullmäktigades att sälja hennes fasta egendom. E undertecknade den 1 augusti 2009 en handling enligt vilken C fick Es medgivande att sälja Fastigheten. C sålde Fastigheten den 14 januari 2011 för 2 000 000 kr.

Tingsrätten anförde.

Enligt 7 kap. 3 § ärvdabalken får en bröstarvinge påkalla jämkning i ett testamente som inkräktar på bröstarvingens laglott. Om en gåva som arvlåtaren har gett bort under sin livstid lämnats under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till sitt syfte är att jämställa med testamente, har bröstarvinge motsvarande rätt till jämkning om det inte finns särskilda skäl som talar däremot. Det senast sagda följer av 7 kap. 4 § ärvdabalken. Syftet med den regeln är att förhindra förfoganden i avsikt att kringgå laglottsreglerna genom att i stället för att upprätta testamente skänka bort sina tillgångar (se Walin och Lind, Kommentar till ärvdabalken, avsnitt 7 kap. 4 §, Zeteo).

Även om en gåva till sitt syfte är att jämställa med testamente stadgas i 7 kap. 4 § ärvdabalken att laglottsreglerna inte ska tillämpas om särskilda skäl är däremot. Syftet med denna undantagsregel är att den ska tillämpas i fall då huvudregeln skulle innebära alltför stor hårdhet mot gåvotagaren (se a.a.). Bakgrunden till att E skänkte Fastigheten till C synes ha varit att de stod varandra nära och att C lämnat henne viss ekonomisk hjälp i vart fall under den senare delen av hennes levnad. Han tycks också ha hjälpt henne med praktiska frågor kring Fastigheten. Enligt tingsrättens bedömning är emellertid inte i målet visat att en tillämpning av huvudregeln skulle drabba C så hårt ekonomiskt eller på annat sätt att särskilda skäl talar för att frångå huvudregeln och i stället tillämpa undantagsregeln.

C har således att återbära gåvan till dödsboet. Eftersom Fastigheten är försåld, ska istället värdet av gåvan återbäras. Den relevanta värdetidpunkten är enligt tingsrättens mening när boet är klart för slutligt skifte, vilket det får antas ha varit under första halvåret 2018. Vid denna bedömning har C godtagit att återbära det yrkade beloppet, dock med avdrag för beräknad skatt, 319 000 kr. C har inte erlagt den skatten och kommer inte heller behöva göra det. Enligt tingsrättens bedömning äger han avräkna endast den skatt han erlagt på grund av försäljningen av Fastigheten. C har uppgivit att skatten uppgick till 147 166 kr. Han ska således återbära (1 450 000 kr – 147 166 =) 1 302 834 kr till dödsboet för förnyad laglottsberäkning.

 

 

 

"Utåtagerande" beteende i skolan inte skäl mot växelvis boende

Albufiera Tingsrätten anförde som skäl mot växelvis boende:

En annan omständighet som talar mot att ändra på boendet är att C enligt både mamman och pappan visat ett utåtagerande beteende på skolan, där han nyss börjat. Det går inte att bedöma vad det beror på, men att börja i skolan innebär en stor förändring för ett barn. Tingsrätten bedömer att en ändring även av Cs boende innebär en risk att hans beteende kan förvärras.

Hovrätten anförde.

Som tingsrätten anfört är det barnets bästa som är avgörande för domstolens beslut i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen ska domstolen dels beakta barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, dels ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad samt fästa avseende vid eventuella risker för att barnet kan fara illa.

När det gäller växelvis boende måste förhållandena kring barnet vara på ett visst sätt för att ett sådant boende ska vara både möjligt och lämpligt. Utöver att var och en av föräldrarna måste vara lämplig som boendeförälder krävs också att de har en god samarbetsförmåga och är flexibla samt att de bor förhållandevis nära varandra så att barnet kan gå kvar i samma skola och ha tillgång till sina kamrater och fritidsaktiviteter. Parterna behöver inte vara överens om boendeformen, utan domstolen kan besluta om växelvis boende mot en parts vilja.

Annat har inte framkommit än att både mamman och pappan tar ansvar för C, att de månar om och vill honom väl samt att de försöker göra det som de tror är bäst för honom. Hovrätten delar boendeutredarnas bedömning att såväl mamman som pappan är lämpliga som boendeföräldrar. Vad som framkommit om att pappan har en diagnos och att han medicinerar för denna medför inte att det finns anledning att ifrågasätta hans lämplighet som boendeförälder.

När det gäller förutsättningarna för växelvis boende konstaterar hovrätten att de geografiska aspekterna är mycket fördelaktiga i detta fall. Parterna har däremot olika syn på hur samarbetet fungerar. Pappann har förklarat att hans uppfattning är att samarbetet fungerar bra medan mamman förklarat att samarbetet inte är så bra som krävs vid växelvis boende. I denna del noterar hovrätten att det är tydligt att parterna är olika varandra till sin personlighet och läggning och att detta också avspeglar sig i hur de hanterar frågor kring C. Samtidigt är det tydligt att parterna kompletterar varandra i sitt föräldraskap, vilket innebär att C får möjlighet att se att en situation kan hanteras och lösas på flera olika sätt.

Hovrättens bedömning är att parterna visat prov på flexibilitet och vilja att samarbeta kring C. Utifrån vad de själva berättat står det klart att de, utöver de kontakter som föranletts av den dagliga omsorgen om C, exempelvis deltagit tillsammans i skolans utvecklingssamtal, att de hjälpts åt med Cs förberedelser inför ett halloweendisco och att de kommit överens om att hjälpa C att uppmärksamma varandras födelsedagar och andra högtider såsom mors- och farsdag.

Det har framkommit att kontakterna mellan parterna mestadels sker via SMS men att de också kan höras per telefon om det rör något mer brådskande. Att de flesta vardagliga kontakterna mellan parterna sker via SMS behöver enligt hovrättens mening inte ses som något negativt. Att den ena av parterna kanske önskar att fler kontakter skulle ske per telefon innebär inte heller att parternas samarbete är dåligt. Hovrätten finner vid en samlad bedömning att det finns förutsättningar för parterna att förbättra sitt samarbete ännu mer och på så sätt gagna C, men att det nuvarande samarbetet på intet sätt utgör ett hinder mot växelvis boende.

Mamman har gjort gällande att C har särskilda behov, bl.a. rörande rutiner och struktur, och att dessa behov bäst kan tillgodoses genom ett stadigvarande boende hos henne. Hon har under tilläggsförhöret i hovrätten berättat att Cs skolsituation försämrats på så sätt att han har svårigheter att fokusera på och delta i skolans aktiviteter och att hon tror att hans skolgång skulle påverkas negativt av ett växelvis boende. I denna del noterar hovrätten att det inte framkommit annat än att båda föräldrarna är engagerade i Cs skolgång och att situationen i skolan är densamma oavsett vilken förälder han är hos. Cs skolsituation har inte blivit bättre trots att han efter tingsrättens dom haft sitt stadigvarande boende hos mamman och det finns inte heller något som tyder på att ett stadigvarande boende hos henne skulle förbättra hans möjligheter att fokusera på och delta i skolans aktiviteter. Även om ett växelvis boende inledningsvis kan innebära en omställning för C bedömer hovrätten att han inte skulle riskera att fara illa av ett växelvis boende.

Hovrätten anser att ett växelvis boende är förenligt med Cs bästa. Parterna är överens om att byte ska ske torsdagar. Enligt tingsrättens dom har umgänge påbörjats torsdag efter skoldagens slut. Det saknas anledning att nu frångå detta. Tingsrättens dom ska därför ändras och C ska vara växelvis bosatt hos mamman och pappan på det sätt som framgår av hovrättens domslut. 

Törsten efter rättfärdighet

Albufiera Gott Nytt År alla läsare!

En stilla tanke är mer av godhet vid dömande verksamhet.

Rättfärdighet inom juridiken är en norm eller måttstock för vad som är rätt. En och annan jurist kanske även skulle säga att rättfärdighet även utgör rättvisa. 

Domareden i rättegångsbalken lyder:

Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.

 

Men frågan uppkommer - går det att skilja mellan rättfärdighet och godhet?

 

Aposteln Paulus anger angående Kristi offerdöd: ”Annars vill väl knappast någon dö för en rättfärdig; jo, för den gode kanske någon rentav vågar dö. Men Gud bevisar sin egen kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Betydelsen ligger främst i att godhet även utgör en moralisk rätt. Många gånger kan man se moraliska argument även i domar t.ex. NJA 2011 s. 357 där HD lägger fast en nyanserad praxis som bättre överensstämmer med lagstiftarens ursprungliga intentioner men som samtidigt innebär en högst betydande strafflindring för åtskilliga fall t.ex. sänktes straffet i det fallet för den enskilde från 14 till fyra års fängelse. Underrätternas tidigare praxis hade vid tidpunkten för HD-avgörandet kännetecknats av rättfärdighet men inte av godhet. HD:s roll är att rätta till systemfel i rättssystemet men det måste även vara den enskilda domarens ansvar att agera utöver rättfärdigheten. 

Nyårsönskan: mer av godhet......

 

 

 

Nämndeman sov när domstolen beslutade - rättegången måste göras om

Norrköping Migrationsverket beslutade den 14 mars 2018 att bl.a. avslå NNs ansökan om asyl och utvisa henne till Iran. NN överklagade beslutet till migrationsdomstolen och begärde att det skulle hållas en muntlig förhandling i målet. Migrationsdomstolen höll en muntlig förhandling där NN berättade om sina asylskäl.

I migrationsdomstolen avgjordes målet av en lagfaren domare och tre nämndemän. Domstolen avslog NNs överklagande i dom den 4 oktober 2018. Den huvudsakliga motiveringen till avslaget var att det fanns tillförlitlighetsbrister i hennes asylberättelse. Två av nämndemännen var skiljaktiga. De ansåg bl.a. att NNs berättelse var tillförlitlig, att hon gjort sannolikt att hon skulle riskera skyddsgrundande behandling vid ett återvändande och att hon därmed skulle beviljas uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande.

NN yrkar i första hand att målet ska visas åter till migrationsdomstolen för ny handläggning. Hon för fram bl.a. följande. Under den muntliga förhandlingen i migrationsdomstolen sov en av nämndemännen. Denna omständighet har sannolikt haft avgörande betydelse för utgången av målet. Hon ger in en skrivelse från sin gode man där det bl.a. anges att en av nämndemännen satt och sov av och till vid flera tillfällen under den muntliga förhandlingen.

Migrationsdomstolen har anmodats att yttra sig i målet och för fram bl.a. följande. Ordföranden noterade under förhandlingen inte några händelser som krävde hennes särskilda uppmärksamhet eller ingripande. Den föredragande juristen i målet delar den uppfattningen.

Migrationsöverdomstolen anförde att NNs uppgift att en av nämndemännen sov under den muntliga förhandlingen i migrationsdomstolen får stöd av skrivelsen från hennes gode man. Migrationsöverdomstolen anser att det inte finns skäl att ifrågasätta deras uppgifter i målet. Det som migrationsdomstolen har fört fram medför ingen annan bedömning. Mot denna bakgrund ska målet visas åter till migrationsdomstolen för ny handläggning.

Tiggeriförbud får klartecken

Norrköping Kommunfullmäktige i Vellinge kommun beslutade vid en revidering av tidigare gällande lokala ordningsföreskrifter att bl.a. införa ett förbud mot passiv insamling av pengar (tiggeri) på särskilt angivna och avgränsade offentliga platser inom kommunen. Förbudet skulle gälla på Stortorget och Lilla torg i Vellinge centrum, Bäckatorget och västra delen av Skanörs centrum, Skanörs hamn, ett område vid Höllvikens bibliotek samt Nyckelhålsparken i Höllviken.

Förvaltningsrätten och kammarrätten upphävde förbudet men Högsta förvaltningsdomstolen anförde:

Ett förbud mot penninginsamling på offentlig plats syftar till att komma till rätta med vad som kan uppfattas som en typ av störning och utgör därmed en ordningsföreskrift som i och för sig kan meddelas av kommunen. Som framgått ovan finns det inte stöd i ordningslagen för att uppställa ett krav på att kommunen måste visa att det förekommit sådana ordningsstörningar som motiverar att ett förbud införs. Förbudet kan således inte underkännas på den grunden.

Frågan är därmed om ett förbud mot penninginsamling är alltför långtgående i den meningen att det lägger onödigt tvång på allmänheten eller annars gör obefogade inskränkningar i den enskildes frihet. Härvid kan konstateras att kommunen har avgränsat tillämpningsområdet för föreskriften om passiv penninginsamling till vissa särskilt angivna platser där det enligt kommunens mening uppstått eller kan komma att uppstå ordningsproblem. Förbudet har således ett förhållandevis snävt avgränsat geografiskt tillämpningsområde och det saknas anledning att ifrågasätta kommunens bedömning av behovet såvitt avser de aktuella platserna. Förbudet kan mot den bakgrunden inte anses som onödigt eller obefogat långtgående. Det förhållandet att kommunen infört ett förbud och inte stannat för en tillståndsplikt föranleder inte annan bedömning.

En avslutande fråga är om kommunen gett bestämmelsen en tillräckligt tydlig utformning. Det är inte givet hur passiv insamling av pengar ska skiljas från annan penninginsamling – ”insamling av pengar i bössor eller liknande” – för vilken kommunen har föreskrivit tillståndsplikt. Emellertid anser Högsta förvaltningsdomstolen att det genom tillägget ”tiggeri” i föreskriften med tillräcklig tydlighet framgår vad som avses. Det är exempelvis möjligt att göra en gränsdragning gentemot sådan insamling som sker till förmån för en hjälporganisation. Bestämmelsen har således getts en sådan utformning att den är möjlig att tillämpa. Vellinge kommun har alltså haft möjlighet att reglera sådan insamling av pengar som betecknats som passiv (tiggeri) för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats. Förbudet är geografiskt begränsat och kan inte inom aktuella områden anses lägga onödigt tvång på allmänheten eller annars göra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet. Vidare har föreskriften getts en sådan utformning att den är möjlig att tillämpa. Den aktuella föreskriften kan därmed inte anses strida mot ordningslagen. Vellinge kommuns överklagande ska därför bifallas. 

 

Mansfri festival var diskriminerande

Norrköping Det var en överträdelse av diskrimineringsförbudet när det på musikfestivalen Statements hemsida och i uttalanden från företrädare inför festivalen framgick att cis-män inte skulle beredas inträde till festivalen. Det konstaterar DO när tillsynen mot föreningen Statement nu har avslutats. Däremot ger utredningen inte stöd för att någon person har diskriminerats i samband med festivalens genomförande.

DO inledde en tillsyn beträffande Statement-festivalen efter att det framkommit uppgifter om att festivalen skulle vara "mansfri", det vill säga att alla cis-män skulle vara exkluderade från festivalen. Under utredningen har det framkommit att föreningen bakom festivalen har gjort skillnad mellan hur arrangemanget har presenterats på föreningens hemsida samt i uttalanden i media, och hur man har agerat i samband med genomförandet, då det i samband med inträdet inte har gjorts någon åtskillnad mellan besökare grundat på kön.

Av praxis från EU-domstolen framgår dock att uppgifter och offentliga uttalanden som tydligt avskräcker personer som omfattas av en diskrimineringsgrund från att ta del av en verksamhet i sig är att betrakta som diskriminering. Detta gäller även om det inte finns någon identifierbar person som lidit skada. Därmed är DO:s slutsats efter tillsynen att föreningen Statements agerande inför festivalen har inneburit en överträdelse av diskrimineringsförbudet på ett sätt som har samband med kön.

Beslutet att inleda tillsyn mot Statement ska inte ses som ett ifrågasättande av det allvarliga problem som sexuella övergrepp, bland annat på festivaler, utgör. DO anser självklart att alla besökare på festivaler måste kunna känna sig trygga. DO:s uppgift är dock att utöva tillsyn över att diskrimineringslagen följs, och det är därför viktigt att de åtgärder som vidtas i syfte att öka säkerheten inte står i strid med förbudet mot diskriminering.

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar