Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Miljonbelopp ska återbetalas till dödsbo

Norrköping E avled den 16 oktober 2014. Hon hade två barn; C och C. C hade avlidit den 15 oktober 2002 och efterlämnat barnen M, M, M och J (i fortsättning Kärandena). Vid Cs frånfälle inträdde hennes barn i hennes ställe i arvsrätt efter E. Den 18 april 2005 gav E den henne tillhöriga Fastigheten NN (i fortsättningen Fastigheten) till C. Fastigheten är en fritidsbostad. E utfärdade ett gåvobrev och en viljeförklaring. Av dessa handlingar framgick att Es avsikt var att gåvan inte skulle betraktas som förskott på arv eftersom C hade bl.a. betalt mycket för Fastigheten och E hade ansett att Fastigheten tillhörde honom.

Enligt gåvobrevet var gåvans skattepliktiga värde 676 000 kr, vilket motsvarade Fastighetens taxeringsvärde vid gåvotillfället. I gåvobrevet angavs att räntor m.m. skulle betalas av C, och intäkter från Fastigheten skulle tillfalla honom. Enligt gåvobrevet fick C inte utan Es medgivande avhända sig Fastigheten eller del därav så länge E levde eller längst till dess hon av hälsoskäl inte längre kunde bo i Fastigheten. I ovannämnda viljeförklaring antecknades att C hade hjälpt E med finansieringen av köpet av Fastigheten och att han till stor del svarat för drifts- och underhållskostnader avseende denna. Samma dag som gåvobrevet och viljeförklaringen utställdes träffade C och E ett nyttjanderättsavtal till förmån för E avseende Fastigheten. Enligt avtalet skulle nyttjanderätten gälla så länge E levde eller till dess hon av hälsoskäl inte kunde bebo Fastigheten. C skulle svara för skatt och kostnader som belöpte på Fastigheten.

Den 20 april 2007, utställde E en generalfullmakt för C enligt vilken C bl.a. befullmäktigades att sälja hennes fasta egendom. E undertecknade den 1 augusti 2009 en handling enligt vilken C fick Es medgivande att sälja Fastigheten. C sålde Fastigheten den 14 januari 2011 för 2 000 000 kr.

Tingsrätten anförde.

Enligt 7 kap. 3 § ärvdabalken får en bröstarvinge påkalla jämkning i ett testamente som inkräktar på bröstarvingens laglott. Om en gåva som arvlåtaren har gett bort under sin livstid lämnats under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till sitt syfte är att jämställa med testamente, har bröstarvinge motsvarande rätt till jämkning om det inte finns särskilda skäl som talar däremot. Det senast sagda följer av 7 kap. 4 § ärvdabalken. Syftet med den regeln är att förhindra förfoganden i avsikt att kringgå laglottsreglerna genom att i stället för att upprätta testamente skänka bort sina tillgångar (se Walin och Lind, Kommentar till ärvdabalken, avsnitt 7 kap. 4 §, Zeteo).

Även om en gåva till sitt syfte är att jämställa med testamente stadgas i 7 kap. 4 § ärvdabalken att laglottsreglerna inte ska tillämpas om särskilda skäl är däremot. Syftet med denna undantagsregel är att den ska tillämpas i fall då huvudregeln skulle innebära alltför stor hårdhet mot gåvotagaren (se a.a.). Bakgrunden till att E skänkte Fastigheten till C synes ha varit att de stod varandra nära och att C lämnat henne viss ekonomisk hjälp i vart fall under den senare delen av hennes levnad. Han tycks också ha hjälpt henne med praktiska frågor kring Fastigheten. Enligt tingsrättens bedömning är emellertid inte i målet visat att en tillämpning av huvudregeln skulle drabba C så hårt ekonomiskt eller på annat sätt att särskilda skäl talar för att frångå huvudregeln och i stället tillämpa undantagsregeln.

C har således att återbära gåvan till dödsboet. Eftersom Fastigheten är försåld, ska istället värdet av gåvan återbäras. Den relevanta värdetidpunkten är enligt tingsrättens mening när boet är klart för slutligt skifte, vilket det får antas ha varit under första halvåret 2018. Vid denna bedömning har C godtagit att återbära det yrkade beloppet, dock med avdrag för beräknad skatt, 319 000 kr. C har inte erlagt den skatten och kommer inte heller behöva göra det. Enligt tingsrättens bedömning äger han avräkna endast den skatt han erlagt på grund av försäljningen av Fastigheten. C har uppgivit att skatten uppgick till 147 166 kr. Han ska således återbära (1 450 000 kr – 147 166 =) 1 302 834 kr till dödsboet för förnyad laglottsberäkning.

 

 

 

Ersättning till nämndemän

Norrköping

Igår sände TV4 ett avsnitt av programmet Kalla fakta som handlar om att nämndemän kan fuska med ersättningar för inkomstbortfall. Kalla fakta hade granskat drygt 250 nämndemän – de som fått högst ersättning för förlorad arbetsinkomst. I sammanhanget kan det erinras att nämndemän kan ha gjort fel men utan uppsåt till brott. Däremot viktigt att tingsrätten utför stickkontroller av nämndemännens ersättningsunderlag för att säkerställa att rätt ersättningar betalas ut samt kontinuerligt informerar vilka regler som gäller vid ersättningar. 

Det handlar om tilltron till rättssystemet ytterst!

 

Bevisförvanskning och mened

Norrköping I tv kan vi följa turerna kring ett av Sveriges största narkotikamål någonsin – det så kallade Playa-ärendet. Målet är unikt genom att åklagare vid Riksenheten för polismål bedrivit sex stycken förundersökningar där man misstänker att poliser och åklagare i narkotikamålet kan ha gjort sig skyldiga till mened, bevisförvanskning och tjänstefel.

De tilltalade, framför målet har gjort gällande att deras rätt till en rättvis rättegång inom skälig tid har kränkts. De har hävdat att åklagarna inte uppfyllt den objektivitetsplikt som ligger på åklagarna, närmare bestämt att de tilltalade inte fått del av förundersölmingen i sådan omfattning att de kunnat freda sig mot anklagelserna utan att de i stället fått söka i sidamaterialet (den s.k. slasken) efter material som är av betydelse i saken samt att det varit fråga om en personlig jakt på huvudmannen som huvudmålet i brottsutredningen, vilket fört med sig att objektiviteten gett vika.

De tilltalade har vidare hävdat att de inte inom rimlig tid fått del av material som de efterfrågat och att åklagarna även i övrigt och i olika avseenden inte bedrivit forundersökningen med den skyndsamhet som krävs. De har även pekat på att flera av de vittnen som de åberopat, däribland några franska poliser, vägrat att vittna, medan åklagarnas vittnen ställt upp på förhör, och hävdat att detta berott på åklagarnas agerande. De har dessutom hävdat att åklagarna under rättegången vägrat att komplettera förundersökningen i de avseenden som begärts och att åklagarna agerat först efter att hovrätten har fattat beslut om kompletteringar, och då inte med tillräcklig skyndsamhet.

De tilltalade har därutöver gjort sak av att visst förundersökningsmaterial inte har bevarats, däribland de GPS-loggar som rikskriminalpolisen hanterat och som rör segelbåten Soleros positioner. I sistnämnda avseende har de också pekat på att det s.k. SSI-materialet, dvs. uppgifter som rör den svenska polisens spaning i Barcelona, har kastats. Enligt de tilltalade handlar det om central information som gjorts otillgänglig genom att den inte sparats på föreskrivet sätt. Dessa brister leder enligt de tilltalade till slutsatsen att den utredning som åklagarna har lagt fram inte kan anses vara tillräckligt robust för en fållande dom. De har vidare gjort gällande att åtalen mot var och en av dem skulle kunna ha utformats på ett sätt som möjliggjort en snabbare lagfåring.

Hovrätten gjorde följande bedöming

En rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid (se 2 kap. 11 § regeringsformen). Att en brottmålsrättegång ska vara rättvis är en självklarhet i en rättsstat och kommer även till uttryck i artikel 6 i Europakonventionen. Däri sägs bl. a. att var och en vid prövningen av en anklagelse mot honom för brott ska vara berättigad till en rättvis och offentlig fårhandling inom skälig tid. Med uttrycket i den nämnda paragrafen i regeringsformen, att en rättegång ska genomföras "rättvist", är tanken att sammanfatta de skilda rättssäkerhetsgarantier som traditionellt anses knutna till ett rättvist domstolsfårfarande i bl.a. brottmål.

Enligt praxis omfattas bl. a. en rätt att förhöra vittnen, att ta del av utredningen och få tillfälle att yttra sig över all utredning i ett mål. Alla rättigheter är emellertid inte undantagslösa, rätten att förhöra ett vittne kan t. ex. i viss utsträckning begränsas (se Eka m. fl., Regeringsformen med kommentarer, 2012, s. 100-104).

Den närmare innebörden av kravet på en rättegång "inom skälig tid" framgår av praxis från både svenska domstolar och från Europadomsto len. l brottmål börjar den relevanta tidsperioden när en person kan sägas vara anklagad för brott och tidsperioden avslutas när det fåreligger en slutlig dom. Frågan om kravet på en rättegång inom skälig tid har kränkts prövas efter en helhetsbedömning där bl. a. målets komplexitet, hur parterna agerat under förfarandet samt hur domstolar och andra myndigheter har handlagt målet beaktas (se rättsfallet NJA 2003 s. 414).


Vid prövningen av om rättegången genomfåtts inom skälig tid ska det göras en straffrättslig prövning om en i fårhållande till brottets art lång tid fårflutit sedan brottet begicks. Om så är fallet ska rätten i skälig omfattning beakta detta vid  traffmätningen
och påföljdsvalet enligt 29 kap. 5 § fårsta stycket 7 och 30 kap. 4 § första stycket brottsbalken. Vidare ska rätten pröva om det genom långsam handläggning skett en kränkning av en enskilds rättigheter enligt Europakonventionen.


Betydelsen av sen lagföring, som kan påverka både straffmätningen och påföljdsvalet, ska alltså hållas isär från påföljdslindring som kompensation för långsam handläggning. Det rör sig om separata regler med delvis skilda tillämpningsförutsättningar och helt olika ändamål, vilket visar sig på bl.a. det sättet att rätten till kompensation för kränkningen består vid friande dom. (Se punkten 28 i rättsfallet NJA 2012 s. 10381.).


Det är enligt hovrättens mening anmärkningsvärt att de s.k. GPS-loggarna och SSImaterialet som nämnts ovan inte finns bevarat. Att så är fallet kan dock inte sägas innebära att de tilltalades rättigheter kränkts på ett sådant sätt som avses i de ovan
berörda bestännnelserna. Inte heller vad de tilltalade i övrigt har anfört innebär enligt hovrätten en kränkning av rätten till en rättvis rättegång. 


Hovrätten noterar dock att åklagarna belagt tämligen mycket utredningsmaterial med s.k. utrikessekretess, vilket fört med sig att försvararna flera gånger vänt sig till hovrätten och begärt att få del av materialet genom s.k. edition. Hovrätten har vid ett tillfalle bifallit en sådan framställning och då furmit att det efterfrågade materialet knappast kan sägas vara föremål för utrikessekretess. Det bör i det här sammanhanget nämnas att en domstols möjligheter att inom ramen för ett editionsyrkande bedöma om materialet i fråga är föremål för utrikessekretess är begränsade eftersom ett sådant yrkande prövas utan att domstolen har tillgång till materialet. Det bör också nämnas att försvararna inte synes ha begärt domstolsprövning i de fall åklagarna- med hänvisning till utrikessekretess-har nekat dem att ta del av utredningsmaterial. En sådan sistnämnd prövning sker av förvaltningsdomstol efter en granskning av materialet i fråga. Enligt svensk rätt finns inte stöd för att ett åtal skulle kunna avvisas eller ogillas på grund av att rättegång inte har hållits inom skälig tid. Däremot ska rätten på sätt som redovisats ovan beakta om det varit fråga om sen lagföring respektive långsam handläggning.

Hovrätten behandlar i avsnittet som rör påföljder frågan om omständigheterna i det här målet är sådana att de påkallar att de tilltalade som döms får påföljdsreducering enligt 29 kap. 5 § och 30 kap. 4 § brottsbalken eller påföljdslindring som kompensation för långsam handläggning.

 

Vad krävs för en fällande dom?

Norrköping När det gäller åtal måste prövningen av skuldfrågorna ske med beaktande av att de tilltalade i praktiken har begränsade möjligheter att försvara sig mot anklagelserna och lägga fram någon motbevisning. Sådana brister utesluter inte en fällande dom, men gör att stränga krav måste upprätthållas när det gäller bevisföringen. I den mån utformningen av en gärningsbeskrivning innebär svårigheter för den tilltalade att presentera motbevisning kan detta nämligen komma att påverka bevisvärderingen i en för honom eller henne förmånlig riktning. Det är i sådana fall bl. a. särskilt angeläget att åklagaren tydligt redovisar vad som är avsett att bevisas med varje enskilt bevis och på vilket sätt som det angivna bevistemat har samband med gärningspåståendet. Åklagarna gör som regel gällande att bevisningen ska ses som en helhet, dvs. bevisning i olika delar av målet ska kunna påverka bedömningen även av påståenden där denna bevisning inte åberopats. Högsta domstolen har angett om vikten av tydlighet när det gäller bevistema. Det förtjänar i övrigt att framhållas att kraven på bevisningens styrka ställs lika högt i alla typer av brottmål. De speciella bevissvårigheter som ofta finns i t.ex. ekobrott eller narkotikamål innebär alltså inte ett lägre beviskrav. 

För en fällande dom krävs i sedvanlig ordning att domstolen genom den utredning som lagts fram i målet anser det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till den gärning som åklagaren har påstått. Det finns anledning att betona att
även om man anser att det kan hållas för visst att t.ex. pengar har anknytning till brottslighet är steget långt till slutsatsen att de tilltalade har gjort sig skyldig till det brott som anges i gärningsbeskrivningen.

 

Staten döms att betala ytterligare 1 500 000 kr i ersättning för lidande

Norrköping

Tingsrätten har idag meddelat dom i ett mål där Jonas Falk, som suttit häktad och sedan frikänts, yrkat ersättning av staten för lidande och påstådda överträdelser av Europakonventionen samt för ekonomisk skada orsakad av frihetsberövandet. Han får ytterligare ersättning för lidande men inte för ekonomisk skada. Frågan om överträdelser av Europakonventionen har inte prövats.

Enligt tingsrätten utgör den ersättning om 5,1 mkr som staten redan utbetalat till honom inte skälig kompensation för den långa tid han suttit frihetsberövad och för det förhållandet att frihetsberövandet inneburit långvarig isolering från andra. Ytterligare ersättning för lidande ska därför utgå med hela det yrkade beloppet jämte ränta. Att han får fullt bifall till sitt yrkande i den delen innebär att det saknas anledning att pröva om påstådda kränkningar av artiklar i Europakonventionen har ägt rum eller inte. 

Bakgrunden var Playa-målet; en internationell liga misstänktes smuggla tonvis med kokain från Colombia till Europa i början av 2000-talet. Polisens insats Operation Playa pågick i över sju år, innan dom till slut föll i Svea Hovrätt 2014. 

Den kostade skattebetalarna långt över hundra miljoner kronor.

  • Förundersökningen leddes av åklagare Karin Bergstrand vid internationella åklagarkammaren i Stockholm, men polis och rättsväsende i flera olika länder samarbetade under operationen. 

 

  • Deras uttalade mål var att gripa svenske Jonas Falk, som utpekades av polis och åklagare som huvudmannen för ligan. 

 

  • Sommaren 2010 greps en annan av de misstänka, Mauritz Andersson, med 1,4 ton kokain på en segelbåt i Karibien. Han dömdes i tingsrätt och hovrätt för att ha transporterat kokain i sin segelbåt över Atlanten. 

 

  • Jonas Falk, sedan tidigare dömd för väpnade bankrån, greps i Colombia nyårshelgen 2010. Han hölls totalt isolerad i häkte i Sverige i tre och ett halvt års tid, i väntan på att utredning och att rättegångar skulle bli klara.  

 

  • Jonas Falk dömdes först till 18 års fängelse av Stockholms tingsrätt, men hovrätten friade honom senare. Enligt hovrätten höll inget av den bevisning som åklagaren lade fram på någon av åtalspunkterna för en fällande dom.

 

  • Harriette Broman, moster till Jonas Falk, greps också och anklagades för att ha tvättat pengar från narkotikaligan. Hon hölls isolerad i svenskt häkte i 556 dagar, men frikändes sedan från anklagelserna om penningtvätt av hovrätten.

 

  • Jonas Falk lämnades direkt efter den friande domen ut till Spanien, anklagad för skattebrott som hängde ihop med det brott hovrätten frikänt honom från. Falk får inte lämna Spanien utan tillstånd, men något åtal har ännu inte väckts mot honom trots att det gått fyra år sedan han utlämnades.

 

 

72 000 till motparten för vårdslös processföring

Norrköping Solna tingsrätt biföll i en dom NN:s talan mot XX och förklarade att han har bättre rätt till aktierna i NEWCO AB än vad hon har.

Tingsrätten förpliktade i domen XX att ersätta NN:s rättegångskostnader med visst belopp och förpliktade samtidigt XXs dåvarande ombud advokat YY att solidariskt med henne ersätta NN:s rättegångskostnader till ett belopp om 72 000 kr samt ränta. I dom fastställde hovrätten tingsrättens dom i huvudsaken och i fråga om XX:s skyldighet att ersätta NNs rättegångskostnader i tingsrätten.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att YY genom vårdslöshet och försummelse på de sätt som tingsrätten har angett orsakat merkostnader för NN och att dessa kostnader kan uppskattas till 72 000 kr. Det som YY har anfört i hovrätten föranleder alltså inget annat ställningstagande. Tingsrättens beslut ska därför inte ändras.

Tingsrätten anförde.

YY har genom vårdslöshet och försummelse vållat kostnad för NN. Advokat YY har sålunda inte förberett sig inför den muntliga förberedelsen, upprepade gånger justerat sin huvudmans inställning bl.a. under påstående att han missförstått huvudmannens instruktioner, grundlöst åberopat att det skulle föreligga lis pendens och likaledes grundlöst yrkat att viss bevisning skulle avvisas. Härtill kommer att han vägrat att i tid efterkomma tingsrättens föreläggande om att inge av honom åberopad bevisning och att inkomma med slutlig bevisuppgift, något som skett först strax före huvudförhandlingen i målet och uppenbarligen medfört extra kostnader för NN. Han har vidare lämnat helt oförenliga uppgifter om omständigheter, bl.a. om bolagsstämman den 11 maj 2015, som varit av central betydelse för målet. Han har åberopat omständigheter och bevisning om gåva av aktier till YY för att först vid huvudförhandlingen förklara att omständigheterna och bevisningen saknar betydelse för prövningen av målet eftersom YYs enda grund för bestridandet är att någon överlåtelse av aktier inte skett i samband med bolagsstämman den 11 maj 2015. Den merkostnad som detta vållat NN bör skäligen uppskattas till cirka en tredjedel av den tid som advokat C enligt vad som ovan sagts är berättigad till ersättning för, dvs 40 timmar å 1800 kr; sammanlagt 72 000 kr.

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Bloggar

Sportbloggar

Politiker

Politikerbloggarna stängs

Politikerbloggar Från och med den 1 februari avslutar vi våra politikerbloggar på nt.se.

Anledningen till att vi stänger bloggarna är främst att vi ser att bloggandets roll har flyttats över till sociala medier. Det har fått till följd att läsningen av våra bloggar har blivit lidande.
Jag vill passa på att tacka alla bloggare för er tid och era blogginlägg, och samtidigt också passa på att tacka alla läsare.

Maria Kustvik, ansvarig utgivare Öst Media