Logga in

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Miljonbelopp ska återbetalas till dödsbo

Norrköping E avled den 16 oktober 2014. Hon hade två barn; C och C. C hade avlidit den 15 oktober 2002 och efterlämnat barnen M, M, M och J (i fortsättning Kärandena). Vid Cs frånfälle inträdde hennes barn i hennes ställe i arvsrätt efter E. Den 18 april 2005 gav E den henne tillhöriga Fastigheten NN (i fortsättningen Fastigheten) till C. Fastigheten är en fritidsbostad. E utfärdade ett gåvobrev och en viljeförklaring. Av dessa handlingar framgick att Es avsikt var att gåvan inte skulle betraktas som förskott på arv eftersom C hade bl.a. betalt mycket för Fastigheten och E hade ansett att Fastigheten tillhörde honom.

Enligt gåvobrevet var gåvans skattepliktiga värde 676 000 kr, vilket motsvarade Fastighetens taxeringsvärde vid gåvotillfället. I gåvobrevet angavs att räntor m.m. skulle betalas av C, och intäkter från Fastigheten skulle tillfalla honom. Enligt gåvobrevet fick C inte utan Es medgivande avhända sig Fastigheten eller del därav så länge E levde eller längst till dess hon av hälsoskäl inte längre kunde bo i Fastigheten. I ovannämnda viljeförklaring antecknades att C hade hjälpt E med finansieringen av köpet av Fastigheten och att han till stor del svarat för drifts- och underhållskostnader avseende denna. Samma dag som gåvobrevet och viljeförklaringen utställdes träffade C och E ett nyttjanderättsavtal till förmån för E avseende Fastigheten. Enligt avtalet skulle nyttjanderätten gälla så länge E levde eller till dess hon av hälsoskäl inte kunde bebo Fastigheten. C skulle svara för skatt och kostnader som belöpte på Fastigheten.

Den 20 april 2007, utställde E en generalfullmakt för C enligt vilken C bl.a. befullmäktigades att sälja hennes fasta egendom. E undertecknade den 1 augusti 2009 en handling enligt vilken C fick Es medgivande att sälja Fastigheten. C sålde Fastigheten den 14 januari 2011 för 2 000 000 kr.

Tingsrätten anförde.

Enligt 7 kap. 3 § ärvdabalken får en bröstarvinge påkalla jämkning i ett testamente som inkräktar på bröstarvingens laglott. Om en gåva som arvlåtaren har gett bort under sin livstid lämnats under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till sitt syfte är att jämställa med testamente, har bröstarvinge motsvarande rätt till jämkning om det inte finns särskilda skäl som talar däremot. Det senast sagda följer av 7 kap. 4 § ärvdabalken. Syftet med den regeln är att förhindra förfoganden i avsikt att kringgå laglottsreglerna genom att i stället för att upprätta testamente skänka bort sina tillgångar (se Walin och Lind, Kommentar till ärvdabalken, avsnitt 7 kap. 4 §, Zeteo).

Även om en gåva till sitt syfte är att jämställa med testamente stadgas i 7 kap. 4 § ärvdabalken att laglottsreglerna inte ska tillämpas om särskilda skäl är däremot. Syftet med denna undantagsregel är att den ska tillämpas i fall då huvudregeln skulle innebära alltför stor hårdhet mot gåvotagaren (se a.a.). Bakgrunden till att E skänkte Fastigheten till C synes ha varit att de stod varandra nära och att C lämnat henne viss ekonomisk hjälp i vart fall under den senare delen av hennes levnad. Han tycks också ha hjälpt henne med praktiska frågor kring Fastigheten. Enligt tingsrättens bedömning är emellertid inte i målet visat att en tillämpning av huvudregeln skulle drabba C så hårt ekonomiskt eller på annat sätt att särskilda skäl talar för att frångå huvudregeln och i stället tillämpa undantagsregeln.

C har således att återbära gåvan till dödsboet. Eftersom Fastigheten är försåld, ska istället värdet av gåvan återbäras. Den relevanta värdetidpunkten är enligt tingsrättens mening när boet är klart för slutligt skifte, vilket det får antas ha varit under första halvåret 2018. Vid denna bedömning har C godtagit att återbära det yrkade beloppet, dock med avdrag för beräknad skatt, 319 000 kr. C har inte erlagt den skatten och kommer inte heller behöva göra det. Enligt tingsrättens bedömning äger han avräkna endast den skatt han erlagt på grund av försäljningen av Fastigheten. C har uppgivit att skatten uppgick till 147 166 kr. Han ska således återbära (1 450 000 kr – 147 166 =) 1 302 834 kr till dödsboet för förnyad laglottsberäkning.

 

 

 

Ensam vårdnad under äktenskap

Norrköping En vårdnadshavare har ansetts ha rätt att väcka talan mot den andre vårdnadshavaren om ensam vårdnad av parternas gemensamma barn, trots att vårdnadshavarna är gifta med varandra.

Hovrätten anförde.

Bestämmelser om vårdnad om barn finns i 6 kap. föräldrabalken. Utgångspunkten är att ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna under pågående äktenskap (3 §). Grundbestämmelsen om en vårdnadshavares möjlighet att begära ändring av vårdnaden finns i 5 §. Enligt den bestämmelsen ska rätten, om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och någon av dem vill få ändring i vårdnaden, besluta att vårdnaden ska vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna. Sådan talan prövas enligt tredje stycket i paragrafen på talan av en av föräldrarna eller båda. Jfr även 6 § om avtal om vårdnad. Vidare finns bestämmelser om överflyttning av vårdnaden till en av föräldrarna i 7 § vid brister i omsorgen om barnet samt i 8 a § när den andre föräldern är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden. Frågor om ändring av vårdnaden i de sistnämnda fallen prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mål enligt 5 §.

En inledande frågeställning i målet gäller huruvida en vårdnadshavare har rätt att under bestående äktenskap med den andre vårdnadshavaren begära förändring i vårdnadsförhållandet. Varken 6 kap. 5 § föräldrabalken eller någon annan bestämmelse i balken anger att en vårdnadshavare som är gift med den andra vårdnadshavaren inte får väcka talan om ensam vårdnad. I doktrinen (Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, fjärde upplagan, s. 59) har dock anförts att en sådan talan inte får föras, eftersom gällande lagstiftning har som utgångspunkt att föräldrar som är gifta med varandra ska ha gemensam vårdnad om sina barn utom i det fall som anges i 6 kap. 7 § föräldrabalken. Det har förekommit att en vårdnadshavare som under de nu aktuella förhållandena begär ensam vårdnad har fått - i linje med det nu nämnda uttalandet i doktrinen - sin talan avvisad av domstolen, men också att en sådan talan har prövats materiellt.

I förevarande fall har tingsrätten prövat F:s talan och därvid tillämpat 6 kap. 8 a § föräldrabalken.

Som Hovrätten över Skåne och Blekinge utförligt har beskrivit (beslut den 20 juni 2018 i mål nr Ö 796-18), fanns det redan före föräldrabalkens tid rättslig möjlighet att på talan av en vårdnadshavare, som var gift med den andre vårdnadshavaren, förordna om ensam vårdnad i fall då föräldrarna på grund av söndring levde åtskilda. En bestämmelse med den innebörden i 1920 års lag om barn i äktenskap överfördes till 6 kap. 7 § föräldrabalken vid balkens tillkomst i slutet av 1940-talet (se NJA II 1950 s. 68 ff.). Det förhållandet att vårdnadshavarna var gifta med varandra utgjorde inte hinder mot tillämpning av bestämmelsen; tvärtom var första stycket i dåvarande 6 kap. 7 § föräldrabalken avsett just för den situationen. Efter ändringar i denna bestämmelse 1977 förutsatte en tillämpning inte ens att vårdnadshavarna levde åtskilda. Det framgår uttryckligen av förarbetena (prop. 1975/76:170 s. 180) att bestämmelsen (som i mycket liknar nuva-rande 6 kap. 5 §) var tillämplig även om vårdnadshavarna var gifta med varandra. Genom 1983 års ändring av 6 kap. föräldrabalken ersatte den nya lydelsen av 5 § den tidigare lydelsen av 7 § i detta avseende. Även av förarbetena till den ändringen (prop. 1981/82:168 s. 64) följer att en vårdnadshavare, som är gift med den andre vårdnadshavaren, kan föra talan om ensam vårdnad om parternas barn.

De nu nämnda uttalandena i förarbetena, om en vårdnadshavares rätt att föra talan om ensam vårdnad oavsett om vårdnadshavarna är gifta med varandra, ligger väl i linje med vad som framgår av bestämmelsernas ordalydelser, även 6 kap. 5 § föräldrabalken i nu gällande lydelse. Någon be-stämmelse som har ändrat den nu beskrivna talerätten har inte införts genom senare ändringar av 6 kap. Visserligen har möjligheterna till gemensam vårdnad förändrats genom ändringar i föräldrabalken 1998 och 2006. Dessa ändringar har dock avsett de materiella förutsättningarna för gemensam respektive ensam vårdnad och inte förutsättningarna i sig att föra talan om ändring av vårdnaden.

Att en vårdnadshavare kan föra talan mot den andre vårdnadshavaren om ensam vårdnad, när vårdnadshavarna är gifta med varandra, har tidigare bekräftats av denna hovrätt (beslut den 29 maj 2018 i mål nr Ö 1990-18), med hänvisning bl.a. till att det saknas lagstöd för att inte tillåta en sådan talan.

Hovrätten gör i detta mål inte någon annan bedömning än den som hovrätten gjort i mål nr Ö 1990-18. Det förhållandet att utgångspunkten i 6 kap. föräldrabalken är att föräldrar som är gifta med varandra har gemensam vårdnad hindrar alltså inte att en vårdnadshavare som är gift med den andre vårdnadshavaren för talan mot denne om ensam vårdnad. En vårdnadshavare har således rätt redan enligt 6 kap. 5 § föräldrabalken att under bestående äktenskap med den andre vårdnadshavaren begära förändring i vårdnadsförhållandet, från gemensam vårdnad till ensam vårdnad. Det finns vid sådan prövning inte skäl att förhålla sig till endast vad som anges i 6 kap. 7 § eller 8 a § föräldrabalken.

F. har således haft rätt att föra den talan hon väckt i målet.

Vid bedömningen av om det finns skäl att ändra vårdnaden gör hovrätten följande bedömning.

Såsom F. har beskrivit förhållandena (se tingsrättens dom och socialtjänstens i Göteborg upplysningar enligt 6 kap. 20 § föräldrabalken), måste det anses föreligga betydande praktiska svårigheter med en fortsatt gemensam vårdnad om barnen. Det har inte framkommit något som motsäger hennes beskrivning. Eftersom Y. inte har avhörts är underlaget för prövningen visserligen inte så fullständigt som man kan önska, men redan det förhållandet att han måste företrädas av god man ger indirekt stöd för F:s ståndpunkt. Även om åtminstone vissa av svårigheterna förknippade med gemensam vårdnad i detta fall skulle kunna avhjälpas med en fullmakt från Y., tycks det rent faktiskt inte finnas någon sådan. Oavsett orsaken därtill är F. för närvarande inte behörig att ensam företräda barnen och att löpande fatta de många beslut som åligger barnens vårdnadshavare. Detta går ut över barnen. Inget tyder på att förhållandet är endast tillfälligt. Det får därför anses bäst för barnen att F. ensam har vårdnaden om dem.

Hovrättens förordnande om vårdnad bör gälla omedelbart.

Hotat en polis om våld i en sång

Norrköping Hovrätten har i dag meddelat dom i ett mål om hot mot tjänsteman. Hovrätten ändrar tingsrättens dom och dömer mannen för hot mot tjänsteman genom att i en låt ha hotat en polis om våld till villkorlig dom och dagsböter.

Åklagaren åtalade mannen för hot mot tjänsteman vid två tillfällen riktat mot en polis. Hoten bestod enligt åklagaren i att mannen hade hotat en namngiven polis med hot mot polisens personliga säkerhet. Enligt åtalet hade hoten framförts genom ett inlägg på mannens Instagramkonto och genom att musiklåten ”Då ska hon skjutas” hade lagts upp på Spotify. Tingsrätten ogillade åtalet eftersom det inte var bevisat att det var mannen själv som hade gjort inlägget på Instagram och att det inte heller var bevisat att mannen hade uppsåt till att det påstådda hotet i musiklåten som lades upp på Spotify var allvarligt menat.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom och dömer mannen för hot mot tjänsteman avseende texten i musiklåten som lades upp på Spotify. Hovrätten kommer fram till att det är utrett att det är mannen som skrev låten och att han såg till att den lades upp på Spotify. Hovrätten kommer vidare fram till att låtens text innehåller hot om våld mot polisen och att hotet var ägnat att framkalla allvarlig fruktan för polisens personliga säkerhet samt att låten skrevs för att hämnas polisen för hennes tjänsteåtgärder. När det gäller frågan om mannens uppsåt anser hovrätten att det är klarlagt att han insåg att det fanns en risk för att polisen skulle anse att hotet var allvarligt menat och att han när han trots detta lät lägga upp låten på Spotify hade uppsåt. Hovrätten har också prövat om mannens rätt till yttrandefrihet kränks om han skulle dömas men har kommit fram till att någon kränkning inte har skett i detta fall.

- Hovrätten har kommit fram till att mannen med hot om våld har angripit polisen för att hämnas hennes uttalanden i media. Hovrätten gör bedömningen att hot som på detta sätt riktar sig mot enskilda namngivna personer klart faller utanför det område som yttrandefriheten är avsett att skydda. Något hinder mot att döma mannen föreligger därmed inte, säger hovrättslagmannen Staffan Lind, ordförande i målet.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det inte är bevisat i målet att det var mannen som gjort inlägget på Instagram och tingsrättens friande dom i den delen ska därför fastställas.

Koppling till kriminellt nätverk för ordningsvakt

Norrköping Polismyndigheten beslutade härmed att återkalla ett förordnande som ordningsvakt. Enligt 3 § ordningsvaktsförordningen (1980:589) är en ordningsvakt skyldig att omedelbart överlämna sitt ordningsvaktsförordnande vid avstängning samt återkallelse. Med anledning av löpande kontroll av lämplighet har polismyndighet via operativa enheten fatt kännedom om att hen upprepade gånger stoppats av polis tillsammans med flertalet olika individer som ingår i ett kriminellt nätverk i Botkyrka. Fordon tillhörandes hen har upprepade gånger brukats av kriminella individer som bl.a. ingår i kriminellt nätverk i Botkyrka. I fordonen har kriminella attribut såsom tillhyggen, skyddsväst, balaklava m.m. påträffats. Mot bakgrund av att beskrivet förhållande gjorde Polismyndigheten bedömningen att hen för närvarande inte kan anses lämplig som ordningsvakt och att hens förordnande som ordningsvakt ska återkallas.

Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning:

Förvaltningsrätten anser att det inte i målet kommit fram skäl att ifrågasätta Polismyndighetens uppgifter. Med hänsyn till ordningsvaktsuppdragets karaktär anser förvaltningsrätten att NN under dessa förhållanden inte längre uppfyller de krav som kan ställas på honom som ordningsvakt. Den omständigheten att han inte är misstänkt för något brott föranleder, ingen annan bedömning. Förvaltningsrätten anser därför att Polismyndigheten haft grund för sitt beslut att återkalla NN:s ordningsvaktsförordnande. Överklagandet ska därmed avslås.

 

 

Fängelse för stölder hos äldre

Norrköping
Fyra personer döms för inblandning i flera grova stölder och bedrägerier mot äldre personer. De tilltalade har lurat sig in hos målsägandena genom att utge sig för att vara från hemtjänsten och sedan stulit bland annat smycken och bankkort. En man och en kvinna i 40-årsåldern döms till fängelse i fem respektive fyra och ett halvt år. Två andra kvinnor döms till fängelsestraff i ett år respektive åtta månader.

Tingsrätten har under en elva dagar lång förhandling behandlat åtalet om tillgreppsbrott och bedrägerier mot 23 målsäganden i åldrarna 80 till 97 år.

Av åklagarens bevisning framgår att de tilltalade valt ut sina brottsoffer genom att söka på internetsidan birthday.se där de kunnat se deras ålder och telefonnummer. Sökningarna har följts av ett telefonsamtal till målsäganden om att hemtjänsten är på väg.

Målsägandena har upplevt kvinnan som kom hem till dem som vänlig och har i vissa fall lämnat över pengar och bankkort till henne i tron att hon skulle handla åt dem. Några av dem har blivit undersökta av kvinnan.

De tilltalade ska betala kränkningsersättning till de målsägande som yrkat det och ersätta dem eller försäkringsbolagen för det tillgripnas värde.

Tre av de tilltalade har tidigare dömts för grova stölder med samma tillvägagångssätt, senast i Norge 2016. Detta är något som påverkat straffen i skärpande riktning.

I några fall har bevisningen inte varit tillräcklig och de tilltalade frias därför på några punkter.

Giltig ursäkt för sent överklagande

Norrköping Förvaltningsrätten i Karlstad beslutade XX att avslå NN:s överklagande av Försäkringskassans beslut avseende sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst. NN överklagade förvaltningsrättens dom. Förvaltningsrätten beslutade den 4 juli 2019 att avvisa hennes överklagande som för sent inkommet.

I överklagande till kammarrätten anförde ombudet följande.

I samband med att ombudet blev klar med hennes överklagande under kvällen den 2 juli 2019 drabbades han av en kraftig yrselattack. Som en följd av detta akuta tillstånd tilltog tröttheten och ombudet somnade. Han översände överklagandet till förvaltningsrätten först dagen efter. Hon har själv vidtagit de åtgärder som under rådande omständigheter kan begäras av henne. Det är inte rimligt att hon ska straffas på grund av ombudets sjukdomstillstånd. Till stöd för sin ansökan hänvisar hon bl.a. till läkarintyg avseende sitt ombud.

Kammarrätten anförde.

I praxis har kraven för återställande av försutten tid ställts mycket högt. En försummelse av ett ombud anses regelmässigt inte utgöra tillräckligt skäl för att återställa en försutten tid för överklagande (jfr RÅ 2003 ref. 82 I och II). Omständigheten att ett ombud före besvärstidens utgång drabbats av en så allvarlig sjukdom att denne uppenbarligen inte varit i stånd att i rätt tid fullgöra uppdraget och parten inte haft anledning att kontrollera att ombudet har gett in överklagandet i rätt tid, har ansetts utgöra giltig ursäkt (RÅ 1994 not 715).

Av utredningen i målet framgår att NN:s ombud har haft problem med yrsel och förlamande trötthet vid tidpunkten för överklagandet. Kammarrätten anser att det som framkommit om ombudets tillstånd inte är en sådan omständighet som utgör giltig ursäkt för att överklagandet inte har kommit in i rätt tid. Ansökan ska därför avslås.

 

 

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar