Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Obehövlig undersökning var våldtäkt

Norrköping En ung kvinna sökte vård vid vårdcentralen för huvudvärk och hjärtklappning. Läkaren genomförde då en "gynekologiska" undersökningen, vilket av såväl tingsrätten som hovrätten rubricerats som våldtäkt och läkaren får två års fängelse.

För en fällande dom i mål om sexualbrott krävs, liksom i brottmål i övrigt, att domstolen genom den utredning som har lagts fram finner det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till det som läggs honom till last. Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades och ett åtal är i mål om sexualbrott lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid bedöms väga tyngre (se NJA 2009 s. 447 I och II med hänvisning).

I det här målet utgör målsägandens berättelse den huvudsakliga bevisningen till stöd för åtalet. En trovärdig utsaga från en målsägande kan, i förening med vad som i övrigt har kommit fram i målet, vara tillräckligt för en fällande dom. Högsta domstolen har påpekat att vid bedömningen av målsägandens utsaga finns det ofta anledning att lägga vikt främst vid sådana faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan, exempelvis i vad mån den är klar, lång, levande, logisk, rik på detaljer, påvisat sanningsenlig i viktiga enskildheter samt fri från felaktigheter, motsägelser, överdrifter, svårförklarliga moment, konstansbrister, dåligt sammanhang eller tvekan i avgörande delar (se NJA 2010 s. 671 p. 7–8).

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning av målsägandens berättelse. Även om det i målsägandens berättelse i fråga om vissa detaljer, som dock inte kan betraktas som centrala i sammanhanget, förekommer variationer jämfört med vad hon berättat i polisförhör samt för NN och NN är ändå det samlade intrycket att målsägandens berättelse svarar upp mycket väl mot de kriterier för bedömningen av en utsagas trovärdighet och tillförlitlighet som Högsta domstolen ställt upp och som redovisats i det föregående. Således är målsägandens berättelse om händelseförloppet utförlig, levande och detaljerad och dessutom såväl sammanhängande som följdriktig. Till skillnad från vad försvaret har hävdat anser inte hovrätten att berättelsen innehåller några uppgifter som med hänsyn till den övriga utredningen kan betecknas som felaktiga, motsägelsefulla eller överdrivna. Hovrättens bedömning är därför att målsägandens berättelse har ett högt bevisvärde.

Hovrätten anger vidare:

"Desto mer märkligt framstår då G:s agerande, såsom han beskrivit det i sin version av händelseförloppet. Som ett led i en undersökning av en patient som sökt vård på grund av oro för någon typ av neurologisk sjukdom har han genomfört en undersökning av patientens yttre genitalier. Enligt hovrätten har G inte kunnat ge en tillfredsställande förklaring till varför en sådan undersökning varit påkallad utifrån de besvär med domningskänsla bl.a. i vänster arm och vänster ben samt smärta med skakningar i vänster ögonlock som målsäganden före besökte hade beskrivit som sina sjukdomssymptom.

Vidare har G frångått gällande regelverk som säger att kvinnlig personal alltid ska vara närvarande när en manlig läkare undersöker en kvinnlig patients underliv. NN har förklarat att den regeln är till för att skydda såväl patienten som läkaren. Det framstår då som ytterst anmärkningsvärt att G – om hans version av händelseförloppet skulle vara sann – underlåtit att ha kvinnlig personal närvarande under undersökningen av målsägandens underliv. Han har förklarat sitt agerande med att det endast var fråga om en ytlig undersökning och att det skulle ha tagit för lång tid att få tag på kvinnlig personal. Dock har han medgett att han inte ens försökte ta reda på om det fanns någon kvinnlig personal tillgänglig som med kort varsel kunde närvara vid undersökningen. Den tidspress som G beskrivit kan också den ifrågasättas med hänsyn till att det var han som tog kontakt med målsäganden och frågade om hon kunde komma på besök tidigare än vad som var bestämt på grund av att han just då inte hade några patienter. Hovrättens slutsats är att G inte förmått lämna någon rimlig förklaring till varför han frångått en regel till skydd både för målsäganden och för honom själv.

Sammantaget framstår G:s berättelse som klart mindre trovärdig än målsägandens."

 

DNA-bevisning räcker inte

Norrköping Hovrätten har friat en man från våldtäkt. I tingsrätten fälldes mannen och fick ett års fängelse eftersom han hade kvinnans DNA på sig utan godtagbar förklaring. 

Hovrätten anförde. 

Oavsett hur NFC:s utlåtande ska bedömas finns det emellertid, enligt hovrättens mening, en annan oklarhet beträffande förekomsten av Sekretess B:s DNA på NN:s fingrar. Även med utgångspunkt i att DNA:t på NN:s fingrar kommer från Sekretess B kan det genom DNA-undersökningen inte sägas när DNA:t avsattes. Som nämnts ovan har Sekretess B berättat om en händelse i två sekvenser, varav endast den senare innefattar ett påstående om våldtäkt och omfattas av åtalet. Det kan inte uteslutas att DNA:t avsatts i det första skedet av händelseförloppet, dvs. då Sekretess B hade kissat, och således inte då NN och Sekretess B befann sig vid räcket och då han enligt åtalet ska ha hållit fast henne. Samma osäkerhet gäller den rodnad som Sekretess B enligt rättsintyget haft på slidförgården. Även den skadan kan ha uppkommit i ett annat skede än det som omfattas av åtalet.

Enligt hovrättens mening innebär omständigheterna sammantagna att det inte kan anses ställt utom rimligt tvivel att NN handlat på det sätt som åklagaren påstått i åtalet. Han ska därför frikännas från ansvar för våldtäkt. Som en följd av detta ska han befrias från skyldigheten att betala skadestånd till Sekretess B liksom skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden.

Kommentar: 

Bevisvärderingen i brottmål ska vara objektiv och omsorgsfull och grundad endast på sakliga skäl. Enligt Högsta domstolen bör bedömningen till en början ta sikte på den bevisning som har åberopats till stöd för gärningspåståendet. Utgångspunkten är att den tilltalade inte behöver bevisa något. Först om åklagarens bevisning är tillräcklig ska den tilltalades berättelse och bevisningen som stöder denna berättelse värderas som motbevisning till det som åklagaren påstår (se NJA 2015 s. 702 och NJA s. 2017 s. 316).

Högsta domstolen har angett ett antal kriterier som kan vara behjälpliga vid bedömningen av muntliga utsagor. Det förhållandet att en utsaga är klar, lång och detaljrik kan ofta vara tecken på att den är sann, medan det saknas egentligt stöd för att anse att konstansbrister (i bemärkelsen att lägga till eller ta bort information) är ett kriterium på bristande tillförlitlighet (se NJA 2017 s. 316 p. 10).

Bevisningen om. själva händelsen i mål om sexualbrott består inte sällan främst av parternas berättelser. Enbart målsägandens berättelse är normalt inte tillräckligt för en fallande dom även om målsägandens berättelse skulle vara mer trovärdig än den tilltalades. En trovärdig redogörelse från målsäganden kan dock i förening med vad som i övrigt kommit fram i målet - till exempel om målsägandens beteende efter händelsen - vara tillräckligt för en fållande dom (se NJA 2009 s. 4471 och H).

 

 

Nämndeman döms för bedrägerier

Norrköping Stockholms tingsrätt har idömt en nämndeman för grova bedrägerier. Bedrägerierna har bestått i att nämndemannen för sin tjänstgöring i domstol begärt ersättning för inkomstförlust i form av löneavdrag trots att han inte haft någon anställning. Tingsrätten har också dömt en person för medhjälp till flera av bedrägerierna.

Nämndemannen påbörjade sin tjänstgöring i Södertörns tingsrätt år 2013 och var verksam fram till våren 2018. Mannen har också varit verksam i Förvaltningsrätten i Stockholm. Nämndemannen polisanmäldes i samband med ett tv-inslag i programmet Kalla fakta under våren 2018.

Nämndemannen har begärt och fått ersättning med över 1,2 miljoner kr. Det har rört sig om ersättning för inkomstförlust. Nämndemän har rätt till sådan ersättning men det förutsätter att man haft ett verkligt inkomstbortfall vanligen i form av löneavdrag. Nämndemannen har begärt ersättning för inkomstförlust vid sammanlagt 361 tillfällen. Det visade sig emellertid att mannen inte hade någon verklig anställning.

Nämndemannen har uppgett att han hade en fingerad lön som aldrig betalades ut men som var avsedd att tjäna som underlag för hans och hans kompanjons ekonomiska reglering i framtiden när en produkt de höll på att utveckla hade avyttrats. Tingsrätten har emellertid underkänt denna förklaring.

Tingsrätten har gått igenom omfattande skriftlig bevisning, bl.a. lönespecifikationer som inte motsvaras av någon anställning och intyg från en "arbetsgivare" som inte har existerat. De sistnämnda intygen har underskrivits av nämndemannens kompanjon som därför döms för medhjälp till bedrägeri.

Bland annat på grund av bedrägeriernas omfattning och att nämndemannen missbrukat allmänt förtroende har tingsrätten bedömt bedrägerierna som grova brott. Nämndemannen döms till fängelse i ett år och åtta månader och ska också betala tillbaka den felaktiga ersättning han fått.

Surrogatarrangemang erkänns i Sverige

Norrköping Ett svenskt sambopar genomförde ett surrogatarrangemang i Kalifornien, USA, med donerat ägg och spermier från mannen. En amerikansk domstol förklarade att den svenska kvinnan var barnets rättsliga mor. Enligt Högsta domstolen är det nödvändigt att erkänna domen för att tillgodose barnets rätt till privatliv och för att uppfylla principen om barnets bästa.

Surrogatarrangemang aktualiserar, som också lagstiftaren har konstaterat, flera komplicerade etiska och juridiska frågeställningar. Surrogatmoderskap är inte en tillåten metod för assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård. Det finns inte heller några lagregler som ger stöd för att erkänna sådana utländska domar på moderskap som förekommer i länder som tillåter surrogatarrangemang.

Vid beslut som rör barn ska barnets bästa sättas i första rummet. Barn har också, som del i rätten till respekt för privatliv som regleras i Europakonventionen, rätt att få sin föräldrarelation och därmed sin identitet erkänd. En brist på ett sådant erkännande är till betydande nackdel för barnet i en mängd avseenden.

När det har etablerats en faktisk familjerelation mellan barnet och den i en utländsk dom utpekade modern, kan det enligt Högsta domstolen vara nödvändigt att erkänna den utländska domen trots att den person som anges som moder inte fött barnet och det saknas svenskt lagstöd för ett erkännande. Det förutsätter dock att barnets rättigheter inte kan tillgodoses på annat lämpligare sätt som också är förenligt med barnets bästa.

Det i målet aktuella barnet föddes 2015. Barnet har sedan dess vistats i Sverige och då huvudsakligen hos den i domen utpekade modern. Samboparet separerade våren 2016. Svensk domstol har fastställt att mannen är barnets far. Eftersom paret inte längre är sammanboende möjliggör inte adoptionsreglerna att de blir föräldrar tillsammans. Adoption är därför inte ett bra alternativ i denna situation. Det finns enligt Högsta domstolen inte heller i övrigt något sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv och principen om barnets bästa, förutom att erkänna domen. Den amerikanska domen har därför erkänts i Sverige.

I ett särskilt tillägg konstaterar Högsta domstolen att erkännandet innebär att flera viktiga principer i svensk lagstiftning på området för assisterad befruktning får ge vika eller annars inte fullt ut kan upprätthållas och att följdfrågor uppkommer som inte kan hanteras inom ramen för en dom. Det finns därför anledning för lagstiftaren att utreda de frågor som aktualiseras.

Skickade faktura när förhållandet sprack

Norrköping Parterna hade en relation som tog slut i oktober förra året. Mannen hjälpte kvinnan med trädgårdsarbete och renoveringar på hennes fastighet utan att det reglerades genom avtal. 

I mars skickade mannen en faktura från sitt bolag till sin fd sambo med krav på 282 000 kronor för utfört arbete i bolagets namn. Hon vägrade betala och han instämde henne till tingsrätten med påståenden om muntligt avtal om arbeten på löpande räkning; alt. att han hade - som bolagets företrädare - befogad anledning att tro att ett avtal förelåg alt. att kvinnan skulle få en obehörig vinst eftersom hon fått arbetet utfört trots allt och fastigheten har stigit i värde under tiden arbetet pågick.

Tingsrätten anförde att muntligt avtal inte var styrkt då ord stod mot ord. Vidare anfördes att arbetet utfördes när paret hade ett kärleksförhållande och därmed föreligger ingen presumtion att sambon har utfört arbetet för bolagets räkning enbart med anledning av att han uppgett att så är fallet och att arbetet hade en anknytning till hans företag. Jfr även NJA 2001 s. 155 där det anfördes att ett arbete kan presumeras ha utförts av bolaget om en anställd uppger att det har utförts för bolagets räkning och arbetet har nära anknytning till bolagets näringsverksamhet. Men där var det fråga om köp av en segelbåt och köparen och säljaren hade inte något förhållande förutom det rent affärsmässiga avseende försäljningen. HD ansåg att säljaren hade sålt båten i sin yrkesmässiga verksamhet. Slutligen i fråga om obehörig vinst anfördes att bevisbördan ligger på sambon som inte förmådde styrka att han utfört arbetet i sin näringsverksamhet på grund av relationen till sin sambo.

Slutsatsen blir att om en kärleksrelation föreligger mellan två parter så kan inte den ena parten - utan avtal - begära ersättning av den andre för utförda arbeten.  

Ansvar för felparkeringsavgift

Norrköping En bil såldes mot full betalning till en person med falsk identitet som registrerades som bilens ägare. Därefter felparkerades bilen. Sedan säljaren på grund av köparens falska identitet på nytt registrerats som ägare var frågan i målet om säljaren skulle bli ansvarig för betalning av felparkeringsavgiften. Högsta domstolen har besvarat frågan med ett nej.

Enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift ska normalt den som är registrerad som ägare till ett fordon svara för felparkeringsavgifter, om inte ägaren har blivit frånhänd fordonet genom brott.

I det fall som Högsta domstolen nu har prövat hade en bilfirma sålt en bil till en person som utgav sig för att vara någon annan och som registrerades som ägare. Bilen felparkerades och parkeringsanmärkning utfärdades. Sedan den felaktiga registreringen tagits bort blev säljaren på nytt, utan egen medverkan, registrerad som bilens ägare och påförd felparkeringsavgiften. Säljaren invände att denne hade blivit frånhänd bilen genom brott.

Högsta domstolen uttalar sig i avgörandet om innebörden av uttrycken ”frånhänd genom brott” och ”ägare” i samband med ansvaret för en felparkeringsavgift. Domstolen kommer fram till att säljaren inte har blivit frånhänd bilen genom brott och inte på den grunden kan befrias från betalningsansvaret för felparkeringsavgiften. Däremot slår domstolen fast att det förhållandet att säljaren, utan ny överlåtelse av bilen, på nytt registrerats som ägare inte medför att säljaren också i ett fall som detta ska anses som ägare enligt lagen om felparkeringsavgift.

Säljaren behöver alltså enligt Högsta domstolen inte betala felparkeringsavgiften.

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Erfarenhet: arbetar som jurist sedan 1998 

Bloggens uppgift: att på ett begripligt sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall

Bloggar

Sportbloggar