Logga in
Logga ut
Likgiltigheten kring Milan säger allt Mirzas fotbollsblogg Mirzas fotbollsblogg
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Obehövlig undersökning var våldtäkt

Norrköping En ung kvinna sökte vård vid vårdcentralen för huvudvärk och hjärtklappning. Läkaren genomförde då en "gynekologiska" undersökningen, vilket av såväl tingsrätten som hovrätten rubricerats som våldtäkt och läkaren får två års fängelse.

För en fällande dom i mål om sexualbrott krävs, liksom i brottmål i övrigt, att domstolen genom den utredning som har lagts fram finner det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till det som läggs honom till last. Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades och ett åtal är i mål om sexualbrott lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid bedöms väga tyngre (se NJA 2009 s. 447 I och II med hänvisning).

I det här målet utgör målsägandens berättelse den huvudsakliga bevisningen till stöd för åtalet. En trovärdig utsaga från en målsägande kan, i förening med vad som i övrigt har kommit fram i målet, vara tillräckligt för en fällande dom. Högsta domstolen har påpekat att vid bedömningen av målsägandens utsaga finns det ofta anledning att lägga vikt främst vid sådana faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan, exempelvis i vad mån den är klar, lång, levande, logisk, rik på detaljer, påvisat sanningsenlig i viktiga enskildheter samt fri från felaktigheter, motsägelser, överdrifter, svårförklarliga moment, konstansbrister, dåligt sammanhang eller tvekan i avgörande delar (se NJA 2010 s. 671 p. 7–8).

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning av målsägandens berättelse. Även om det i målsägandens berättelse i fråga om vissa detaljer, som dock inte kan betraktas som centrala i sammanhanget, förekommer variationer jämfört med vad hon berättat i polisförhör samt för NN och NN är ändå det samlade intrycket att målsägandens berättelse svarar upp mycket väl mot de kriterier för bedömningen av en utsagas trovärdighet och tillförlitlighet som Högsta domstolen ställt upp och som redovisats i det föregående. Således är målsägandens berättelse om händelseförloppet utförlig, levande och detaljerad och dessutom såväl sammanhängande som följdriktig. Till skillnad från vad försvaret har hävdat anser inte hovrätten att berättelsen innehåller några uppgifter som med hänsyn till den övriga utredningen kan betecknas som felaktiga, motsägelsefulla eller överdrivna. Hovrättens bedömning är därför att målsägandens berättelse har ett högt bevisvärde.

Hovrätten anger vidare:

"Desto mer märkligt framstår då G:s agerande, såsom han beskrivit det i sin version av händelseförloppet. Som ett led i en undersökning av en patient som sökt vård på grund av oro för någon typ av neurologisk sjukdom har han genomfört en undersökning av patientens yttre genitalier. Enligt hovrätten har G inte kunnat ge en tillfredsställande förklaring till varför en sådan undersökning varit påkallad utifrån de besvär med domningskänsla bl.a. i vänster arm och vänster ben samt smärta med skakningar i vänster ögonlock som målsäganden före besökte hade beskrivit som sina sjukdomssymptom.

Vidare har G frångått gällande regelverk som säger att kvinnlig personal alltid ska vara närvarande när en manlig läkare undersöker en kvinnlig patients underliv. NN har förklarat att den regeln är till för att skydda såväl patienten som läkaren. Det framstår då som ytterst anmärkningsvärt att G – om hans version av händelseförloppet skulle vara sann – underlåtit att ha kvinnlig personal närvarande under undersökningen av målsägandens underliv. Han har förklarat sitt agerande med att det endast var fråga om en ytlig undersökning och att det skulle ha tagit för lång tid att få tag på kvinnlig personal. Dock har han medgett att han inte ens försökte ta reda på om det fanns någon kvinnlig personal tillgänglig som med kort varsel kunde närvara vid undersökningen. Den tidspress som G beskrivit kan också den ifrågasättas med hänsyn till att det var han som tog kontakt med målsäganden och frågade om hon kunde komma på besök tidigare än vad som var bestämt på grund av att han just då inte hade några patienter. Hovrättens slutsats är att G inte förmått lämna någon rimlig förklaring till varför han frångått en regel till skydd både för målsäganden och för honom själv.

Sammantaget framstår G:s berättelse som klart mindre trovärdig än målsägandens."

 

Hot, våld och misskötsamhet

Norrköping I ett familjemål påstår mamman att pappan är våldsam och barnet är rädd för pappan. Han hade inte träffat barnet på fem år och vill få igång en umgängeskontakt - hovrätten anförde.

Utredningen visar att barnet hyser rädsla inför ett umgänge med pappan. Det har, som ovan konstaterats, inte framkommit något som ger anledning att tro att hennes rädsla är befogad. Utredningen visar i stället att barnets rädsla av allt att döma bottnar i den påverkan hon fått från mamman när det gäller synen på pappan. 

Det har inte framkommit något i målet som gör att pappans lämplighet som umgängesförälder kan ifrågasättas.

Enligt hovrätten bör barnet ges möjlighet att knyta kontakt med sin pappa. En sådan kontakt måste av nödvändighet regleras genom ett beslut om umgänge. Ett umgänge bör komma till stånd så snart som möjligt. Barnets rädsla for pappan försvårar onekligen förutsättningarna för umgänge, men i likhet med tingsrätten anser även hovrätten att hennes långsiktiga intresse av kontakt överväger det obehag som hon kan komma att känna i början av ett umgänge. Detsamma gäller förhållandet att barnet inte träffat pappan på flera år. För att på bästa sätt underlätta umgänget bör detta utökas gradvis och inledningsvis ske i närvaro av ett umgängesstöd. Det av tingsrätten beslutade umgänget med umgängesstöd är väl avvägt. Det bör dock inte överlåtas till annan att bestämma tid eller plats för umgänget (jfr JO:s beslut den 23 juni 2015 i ärende dnr 7131-2014). Tingsrättens dom i denna del bör därför ändras på så sätt att det i beslutet anges tid och plats för umgängets inledande och avslutning.

Tingsrätten har begränsat umgängesbeslutet till att enbart avse umgänge i närvaro av umgängesstöd. En sådan begränsning framstår varken som påkallad eller lämplig i detta mål (prop. 2009/10:192 s. 12). Det bör därför förordnas även om umgänge som sker utan umgängesstöd, att gälla från ett visst bestämt datum. Efter en långsam upptrappning bör detta umgänge övergå till ett s.k. normalumgänge i enlighet med vad pappan har yrkat i hovrätten.

 

 

 

Pappa vinner efter fem år

Norrköping P och M har tillsammans barnet B, född år 2009. Barnet bor hos mamman. Parterna har gemensam vårdnad. Tingsrätten har i interimistiskt beslut den 14 oktober 2016 forordnat att barnet ska ha rätt till umgänge med pappan varje söndag mellan kl.12.00-14.00 i närvaro av umgängesstöd, eller annars den dag och tid som umgängesstöd kan medverka. Något umgänge enligt beslutet har dock inte skett. Något umgänge mellan barnet och pappan har inte skett sedan sommaren 2013.

Tingrätten anförde.

Barnet fyller åtta år i år och har inte träffat pappan sedan sommaren 2013. Det har framställts flera allvarliga anklagelser mot pappan - väldigt få av dessa har kunnat preciseras och ingen av dem har lett till någon fällande dom mot pappan. Det är inte möjligt för tingsrätten, utifrån den utredning som finns tillgänglig, att få en klar bild av vad som hänt i parternas tidigare relation och tiden därefter.

Vad som dock står klart är att barnet har uppgett att hon är rädd för pappan och att hon inte vill träffa honom. Hennes vilja ska beaktas men sett till hennes ålder och hur länge sedan hon var i direkt kontakt med honom kan det inte ha en avgörande betydelse i målet.

Familjerätten har, i tingsrättens mening, fäst allt för stor vikt vid barnets uppgifter om rädsla. Utredarna antecknar själva att barnet rabblar upp uppgifter om hot och våld utan att ge uttryck för någon faktiskt känsla. Utredarna framhåller även att barnet framstår som ovanligt lugn för att nyss ha varit i närheten av den man som skulle ha hotat och slagit både henne och hennes mamma. Det står klart att barnet inte vill träffa pappan men hur familjerätten kommit fram till att detta inte ens bör ske med umgängesstödjare är svårbegripligt. Risken för våld eller hot måste framstå som nästintill obefintligt vid umgänge med umgängesstödjare närvarande.

Tingsrätten finner mot denna bakgrund att det inte föreligger tillräckligt konkreta uppgifter om våld eller hot från pappans sida för att helt utesluta umgänge. Det föreligger en stark risk för att barnet förlorar kontakten med sin pappa och får en befäst bild av honom i ung ålder om hon inte ges möjlighet att träffa honom. Det bör därför förordnas om umgänge mellan barnet och pappan.

Baserat på den utredning som presenterats i målet kan tingsrätten inte dra några slutsatser om hur ett umgänge utan umgängesstödjare skulle fungera. Ett sådant umgänge är beroende av hur barnet reagerar vid de inledande kontakterna. Med hänsyn till barnets uppgifter om rädsla och utredningen i övrigt finner tingsrätten att det inte är lämpligt att i detta läge besluta om umgänge utan umgängesstöd.

 

Falsk budgivare avslöjades

Norrköping Åklagaren anförde.

C och P har tillsammans och i samförstånd lämnat ett falskt bud på en bostadsrätt, vilket förmått D att bjuda cirka 400 000 kronor mer för bostadsrätten än han annars skulle ha gjort. C har därefter, med utnyttjande av det falska budet, ingått avtal med D om överlåtelse av bostadsrätten till en köpesumma som varit för hög. De lurade på det sättet D att betala för mycket för bostadsrätten. Det hände mellan den 25 maj 2016 och den 27 maj 2016 på okänd plats i Sverige. C och P handling innebar vinning för dem och skada för D med cirka 400 000 kr.

Tingsrätten anförde.

Sammantaget anser tingsrätten att det inte finns någon annan rimlig förklaring än att syftet med det bud om 3 400 000 kr som P lade var att driva upp köpeskillingen för lägenheten. Omständigheterna är också sådana att det är visat att C måste ha varit delaktig i att det falska budet skulle lämnas i förhoppningen att hon skulle få ett högre pris för lägenheten. De har alltså tillsammans planerat och beslutat att P skulle lämna det falska budet och D har därigenom betalat ett högre pris för lägenheten än vad han skulle ha gjort om det falska budet inte hade funnits. Högsta domstolen har i NJA 2016 s. 39 bedömt att falska bud som lämnats inom ramen för en budgivning på en bostadsrätt utgör ett vilseledande i bedrägeribestämmelsens mening. I det sammanhanget har Högsta domstolen uttalat att syftet med en strukturerad förhandlingsordning och en öppen budgivningsprocess är att utsätta den utbjudna prestationen för marknadens värdering. Det avses i sin tur leda till en överenskommelse som träffas på marknadsmässiga grunder mellan två parter som haft tillgång till samma information om budgivningsprocessens gång och utfall. Att inom ramen för ett budgivningsförfarande avseende en bostadsrättslägenhet avge falska bud i syfte att driva upp priset utgör enligt Högsta domstolen ett handlande som klart ligger utanför gränsen för vad som är acceptabelt. Det har således varit fråga om ett straffbart vilseledande.

Det är utrett att D skulle ha lagt ett lägre bud än 3 500 000 kr om det falska budet inte hade lämnats. Han har själv nämnt beloppet 3 050 000 kr. Bedrägeribestämmelsens krav på skada och vinning är uppfylld i och med köpets genomförande eftersom Ds bud var en konsekvens av det falska bud P lämnade. Frågan om marknadsvärdet på bostadsrätten saknar betydelse för den bedömningen. Eftersom C och P har agerat tillsammans och i samförstånd ska de båda dömas för bedrägeri, i Ps fall med tillämpning även av 23 kap. 7 § brottsbalken eftersom han genom det falska budet avsiktligen har berett C vinning i enlighet med vad åklagaren gjort gällande.

 

 

Frias från grovt rattfylleri

Norrköping Bröderna satt i bilen när den krockade, brodern som körde bilen åtalades för grovt rattfylleri eftersom han hade 1,58 promille alkohol i blodet. Två vittnen pekade oberoende av varandra ut den onyktre brodern som chaufför. Båda bröderna vittnade och sa att bilen hade körts av den nyktre brodern. Tingsrätten och hovrätten tror på bröderna och fria för grovt rattfylleri.

Hovrättens minoritet anförde.

Den avgörande frågan i målet är om P var förare till bilen. K och M känner inte P och är inte heller sinsemellan bekanta. De har gjort sina iakttagelser oberoende av varandra. K har uppgett att han när bilen passerade honom såg föraren och såg att denne bar keps. Han har vidare identifierat P som föraren samt uppgett att denne satt i förarsätet när bilen stod still efter kollisionen. M har berättat att hon såg P stiga ur bilen från förarplats direkt efter kollisionen men att passageraren satt kvar en stund. Hon har uppgett att hon frågat P om det var han som hade kört bilen och att denne svarat ja på hennes fråga. Detta har även bekräftats av P. Både K och M har förklarat sig vara säkra på sina iakttagelser. Mot denna bakgrund anser vi att det, även med beaktande av Js uppgifter, är ställt bortom rimligt tvivel att det var P som körde bilen. Vi vill därför med ändring av tingsrättens dom döma P för grovt rattfylleri till fängelse en månad.

Om du inte är nöjd kan du flytta från Sverige

Norrköping S kom till Sverige från Kosovo i början av 1990-talet. Han har från år 2015 och framåt arbetat halvtid i en anpassad anställning med lönebidrag och varit sjukskriven på halvtid med halv sjukpenning. Sedan han på nytt ansökt hos Försäkringskassan om halv sjukpenning från den 1 november 2016 och framåt avslog Försäkringskassan hans ansökningar i beslut den 6 februari 2017, den 6 mars 2017 och den 10 juni 2017.

Den 25 augusti 2017 hölls ett möte i Försäkringskassans lokaler där S och J som är handläggare hos Försäkringskassan närvarade. Vid mötet närvarade även Ss fackliga ombud T och E som är handläggare hos Arbetsförmedlingen. Frågan i målet är om J vid detta möte har gjort vissa uttalanden riktade mot S som utgör diskriminering i form av trakasserier.

Tingsrätten anförde.

Sammantaget anser tingsrätten att det är styrkt att J vid mötet uttalade att S om han inte var nöjd med Försäkringskassans beslut kunde flytta från Sverige samt att J därefter gjorde ett mer allmänt uttalande av innebörden att det står alla fritt att flytta var man vill.

För att J genom sina uttalanden ska anses ha utsatt S för trakasserier krävs att uttalandena har orsakat S skada eller obehag och på så sätt kränkt hans värdighet. Det krävs också att J har haft insikt om att hans uttalanden varit kränkande. Av uttalandena i förarbetena följer att kränkningen måste nå upp till en viss nivå för att sådan skada som krävs för att det ska vara fråga om trakasserier ska anses ha uppstått (se även Fransson och Stüber, Diskrimineringslagen. En kommentar, Zeteo den 1 januari 2017, Kommentaren till 1 kap. 4 §). Kränkningarna ska vara märkbara och tydliga. Av det som uttalas i förarbetena framgår vidare att ett visst uppträdande som isolerat inte är tillräckligt allvarligt för att utgöra trakasserier, kan övergå till att bli trakasserande om det upprepas trots att den drabbade har klargjort att uppträdandet är kränkande.

Tingsrätten konstaterar att det finns anledning att ställa höga krav på att den som är anställd i offentlig verksamhet vid alla kontakter bemöter enskilda på ett korrekt sätt (jfr prop. 2007/08:95 s. 283 f.). Att någon som är anställd hos en myndighet på det sätt som J har gjort föreslår att en person som är missnöjd med myndighetens beslut ska flytta från landet framstår som olämpligt, särskilt när uttalandet som i detta fall riktar sig till någon som inte är född i Sverige.

Med hänsyn till det sammanhang i vilket uttalandena har gjorts anser tingsrätten dock inte att omständigheterna har varit sådana att det utan vidare måste ha stått klart för J att S till följd av uttalandena upplevde sig kränkt utifrån sin etniska tillhörighet. Med beaktande av det anförda finner tingsrätten att J genom sina uttalanden inte kan anses ha utsatt S för diskriminering i form av trakasserier. Ss yrkande om diskrimineringsersättning ska därför avslås.

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se