Logga in
Insidermål och frikännanden Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Socialen får rätt i 90 % av LVU-målen

Norrköping Det som särskilt utmärker LVU-målen är att domstolarna som regel beviljar tvångsomhändertagande av barn. Enligt uppgift får socialnämnden rätt att omhänderta barnet i 90 % av fallen. När vårdnadshavarna överklagar till kammarrätten så får de rätt i drygt 10 % av fallen dvs. i 90 % av fallen så går kammarrätten på förvaltningsrättens linje.

Socialnämndens utredning, som utgör det centrala processmaterialet, ska vara objektiv. Detta innebär att socialnämnden även ska beakta omständigheter som talar mot ett omhändertagande. Socialnämndens utredning är i regel mycket omfattande. Läkarintyg, psykologutlåtanden och vittnesmål m.m. är vanligt förekommande bevisning i dessa utredningar.

Advokatens roll är i praktiken att hitta brister i socialtjänstens utredning och anföra dessa inför förvaltningsrätten och kammarrätten. 

Det allmänna utgår från att rättssäkerhet garanteras genom att den unge (barnet) och föräldrarna (vårdnadshavarna) får egna advokater som företräder deras sak och domstolen har en utredningsskyldighet (enligt 4 § förvaltningslagen ska myndighet [såväl socialjänsten som domstolen] se till att ärendena blir så pass utredda som dess beskaffenhet kräver).

Vad händer i praktiken?

- domstolen granskar föräldrarnas eller barnets beteende utifrån socialtjänstens utredning;

- domstolen granskar inte socialtjänstens insatser eller om myndigheten verkligen gjort allt för att undvika ett tvångsomhändertagande.

Det förklarar att socialtjänsten vinner 90 % av målen i förvaltningsrätten och får även bifall i 90 % av målen som går till kammarräten då vårdnadshavaren överklagar.

Domstolens prövning

Rättsfaktum vårdbehov och påtaglig risk.

”Påtaglig risk” är inget beviskrav men det ger en antydan om beviskravets nivå och utgörs som regel av en prognosbedömning.

I praxis uttrycks i regel endast att beviskravet i LVU-mål ska vara lägre ställt än i brottmål, men utan någon vidare precisering av beviskravet vilket brukar uttryckas som ”visat”. I doktrin anges att domstolen, i LVU-mål, ska utgå från beviskravet ”sannolika skäl”.

I miljöfallen enligt 2 § LVU ska den unge skyddas från sin omgivning vilket generellt anses motivera ett lägre ställt beviskrav i förhållande 3 § LVU som avser den unges eget beteende.

I förarbetena anges att det måste finnas konkret utredning och bevis för de förhållanden som läggs till grund för prognosen om barnets framtida utveckling och att de bakomliggande orsakerna ska medföra presumtionsverkan för exempelvis vårdbehovet. Därmed räcker det som regel med att en brottsmisstanken är ”styrkt” eller ”visat” för att det ensamt ska kunna leda till ett omhändertagande enligt LVU. När det gäller övriga omständigheter är bevisvärderingen fri och varje enskilt bevis kan värderas utan något krav på att enskilda omständigheter måste vara ”styrkt”. Anledningen är att det strider mot principen att beviskrav inte får uppställas för bevisfakta.

Under alla förhållanden är rättsläget beträffande hur beviskravet ska preciseras i LVU-mål oklart vilket innebär att beviskravet befinner sig någonstans på skalan ”sannolikt” till ”styrkt” med övervikt mot ”sannolikt”. 

Så går processen kring ett tvångsomhändertagande till:

  • Socialtjänsten startar en utredning.
  • Socialtjänsten utreder barnets situation och föräldrarnas förmåga genom samtal med barnet, vårdnadshavare och referenspersoner. Fokus ligger på barnets hälsa, känslo- och beteendemässiga utveckling, sociala uppträdande och förmåga att klara sig själv. När det gäller vårdnadshavaren ligger fokus på den grundläggande omsorgsförmågan, känslomässig tillgänglighet, stabilitet och gränssättning. Därtill utreds även familjens nätverk, bakgrund, boende och ekonomi.
  • Om socialtjänsten bedömer vårdbehov ska detta ske på frivillig väg. Om det inte fungerar, lämnas utredningen vidare till socialnämnden, som efter prövning ansöker om att omhänderta barnet med tvång med stöd i Lagen om vård av unga (LVU), hos förvaltningsrätten.
  • Förvaltningsrätten avslår eller bifaller ansökan. 90 % av ansökningarna vinner bifall. Förvaltningsrättens dom/beslut kan överklagas till kammarrätten. Kammarrätten gör ändring i 10 % av målen.
  • Tvångsomhändertagande omprövas var sjätte månad.

Insidermål och frikännanden

Norrköping Insidermål är sällan framgångsrika för åklagare och senast hade åklagaren framgång i tingsrätten där tre personer fälldes för grovt insiderbrott, obehörigt röjande av insiderinformation samt förverkande av 1 293 714 kr av vinsten pga brotten.

I princip hade insiderutredningen i börsbolaget visat hur en liten grupp ägare handlat aggressivt och vältajmat i aktien, men också planerat att läcka kurspåverkande information. Exakt när och hur den hemliga informationen har spridits kan åklagaren inte bevisa vilket innebär att åklagaren tappar målet i hovrätten.

Nu friar hovrätten och anför:

Hovrätten anser följaktligen att det inte är utrett i målet att NN genom råd eller uppmaning har föranlett AA att avyttra aktier i XX, att NN har försett AA med insiderinformation om XX eller att de misstänkta har haft tillgång till insiderinformation vid sin aktiehandel. Sammanfattningsvis anser hovrätten att det finns alternativa förklaringar till de gärningsförlopp som åklagaren har gjort gällande och att det således inte är ställt utom rimligt tvivel att någon av de tilltalade har gjort sig skyldig till det eller de brott som åtalet gäller. Åtalen mot samtliga tilltalade ska därmed ogillas.

Kommentar: Bevisprövning i brottmål ska gå till så att rätten först bedömer den bevisning som åklagaren åberopat till stöd för åtalet. Om det visar sig att det sammanlagda värdet av den bevisning som har åberopats till stöd för gärningsbeskrivningen inte är så högt, att det räcker för att åtalet ska vara styrkt, saknar bevisning som åberopats mot vad sonfpåstätts betydelse/Den tilltalade ska då frikännas redan på grund av att bevisningen mot honom eller henne är otillräcklig. Om däremot bevisningen är så stark, att den i sig tillräcklig för att beviskravet ska vara uppfyllt, måste den tilltalades berättelse och bevisning som stöder denna granskas. Motbevisas det som läggs den tilltalade till last ska åtalet ogillas. Frikännanden blir också följden om den tilltalades berättelse och annan bevisning som har åberopats mot bevistemat tar sådan kraft från den bevisfakta som talar för detta, att beviskravet inte är uppnått. Innan bevisbedömningen avslutas ska en övergripande och slutlig sammanvägning av samtlig bevisning göras (se NJA 2015 s. 702).

Föräldrars alkohol- och drogmissbruk

Norrköping När barnets bästa i vårdnadsmål ska bedömas ska särskilt avseende fästas vid fyra så kallade riskområden vilket framgår av 6 kap. 2 a § FB:

• övergrepp mot barnet

• övergrepp mot någon annan i familjen

• olovligt bortförande och kvarhållande av barnet

• att barnet annars far illa.

När det gäller riskfaktorer är det viktigt att de betraktas i sitt sammanhang. Man kan tala om stor risk, liten risk och ingen risk, men det är ytterst alltid en fråga om det enskilda barnet. Det finns barn som tycks gå oskadda genom en viss risksituation, andra barn som klarar sig någorlunda och några som verkligen far illa. Ett barn som har en alkoholiserad förälder kanske inte utvecklar några problem medan ett annat barn tar stor skada.

Det finns flera riskfaktorer kopplade till vårdnadshavarna som ofta förekommer i kombination med andra riskfaktorer för såväl misshandel som sexuella övergrepp på barn. Det är till exempel:

• missbruk

• psykisk ohälsa

• personlighetsstörningar.

Om dessa riskfaktorer samt kognitiva/utvecklingsmässiga och intellektuella funktionsnedsättningar förekommer samtidigt med de riskfaktorer som visat sig medföra störst risk för fysisk misshandel – föräldraaggressivitet, våld i parrelationen och brist på familjesammanhållning – förhöjs risken för att barnet kan fara illa.

Föräldrars alkohol- och drogmissbruk är en väl känd riskfaktor för misshandel av barn . Sambandet mellan föräldrars alkoholmissbruk och misshandel av barn och pekar på att olika studier visar på olika resultat, men drar ändå slutsatsen att något slags samband rimligen måste existera, oftast i kombination med andra riskfaktorer. Alkohol- och drogmissbruk är även vanligt hos vuxna som begår sexuella övergrepp mot barn. Dessa riskfaktorer delas också av dem som begår andra brott än sexuella mot barn.

Det går att dra några generella slutsatser utifrån forskningen om risk- och skyddsfaktorer.

För det första ökar risken med antalet riskfaktorer. Det finns alltså ett samband mellan mängden riskfaktorer och hur riskerna faktiskt faller ut. Olika riskfaktorer är olika allvarliga; tidigare misshandel är exempelvis en allvarlig riskfaktor jämfört med om en förälder har låg utbildningsnivå eller är ensamstående. De senare är också riskfaktorer, men kan inte i och för sig ses som en allvarlig risk 

För det andra utförs forskning om risk- och skyddsfaktorer ofta på gruppnivå, där förutsägelserna uttrycks som andelar uppvisade utfall. Ett statistiskt samband som påvisats i en forskningsstudie behöver alltså inte gälla för ett specifikt barn. Sambanden kan vara mer eller mindre starka, men de är nästan aldrig totala, det vill säga alla barn med en viss riskfaktor kommer inte att få samma utfall. Barn som lever i långdragna tvister med hög konfliktnivå mellan föräldrar kan betecknas som en riskgrupp.

För det tredje finns det ingen definitiv koppling mellan en viss riskfaktor och att barnet kommer att utvecklas ogynnsamt eller fara illa. Däremot måste varje riskfaktor uppmärksammas. Utgångsläget bör därför alltid vara att en riskfaktor hos ett enskilt barn innebär en risk och att en skyddsfaktor inte alltid skyddar.

Fängelse för kvinna som dödat sin man

Norrköping
En kvinna i 70-årsåldern dömdes av Uddevalla tingsrätt för dråp till fängelse i två år. Hovrätten för Västra Sverige dömer också kvinnan för dråp, men skärper fängelsestraffet. Hon döms till fängelse i fyra år.

Kvinnan dödade sin man genom att skära honom med en kniv i handleden. Hon försökte sedan ta livet av sig själv på samma sätt. Hon har berättat att hon och maken hade planerat att ta sina liv ihop.

Tingsrättens dom överklagades av åklagaren som ville att kvinnan skulle dömas för mord och att fängelsestraffet skulle skärpas. Hovrätten anser liksom tingsrätten att det finns förmildrande omständigheter som medför att kvinnan ska dömas för dråp och inte mord. Domstolen tar bland annat hänsyn till att kvinnan berättat att hon uppfattade det som att hon uppfyllde mannens verkliga vilja att avsluta hans liv på det sätt som hon gjorde. Situationen skiljer sig dock från klara fall av så kallade barmhärtighetsmord när en svårt sjuk person på ett klart och tydligt sätt ber en nära anhörig om hjälp att få dö.

Straffskalan för dråp är fängelse mellan sex och tio år. I undantagsfall kan domstolen döma till ett lindrigare straff. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten inte att omständigheterna vid brottet är så förmildrande att det av den anledningen finns skäl att understiga minimistraffet. Skälet till det är att utredningen visar att det är tveksamt om mannen var i ett sådant hälsotillstånd att han kunde fatta ett väl övervägt beslut i en så grundläggande fråga som att han önskade avsluta sitt liv. Däremot tar hovrätten precis som tingsrätten hänsyn till kvinnans höga ålder. Hovrätten bestämmer av den anledningen fängelsestraffets längd till fängelse i fyra år i stället för minimistraffet sex års fängelse.

Återkallar taxiförarlegitimation efter misshandel

Norrköping
Transportstyrelsen återkallade en taxiförares legitimation efter att denne dömts för misshandel av en minderårig passagerare som betett sig stökigt under färd. Förvaltningsrätten ändrade Transportstyrelsens beslut och ansåg att det var tillräckligt ingripande att meddela varning. Kammarrätten gör en annan bedömning och anser att taxiförarlegitimationen ska återkallas. En ledamot är skiljaktig och anser att varning är en tillräckligt ingripande åtgärd.

En taxiförarlegitimation ska enligt taxitrafiklagen (2012:211) återkallas om innehavaren genom brottslig gärning, eller andra missförhållanden, visat sig olämplig som taxiförare. Om missförhållandena inte är så allvarliga får istället varning meddelas. Frågan i målet var om taxiföraren, som i övrigt haft ett långt och klanderfritt innehav, skulle anses olämplig på grund av det aktuella brottet och om återkallelse därför skulle ske.

Läkarstudent får fortsätta studera

Norrköping
Lunds universitet har överklagat ett beslut från Högskolans avskiljandenämnd som gäller om en student kan avskiljas från sin pågående läkarutbildning efter att av ha dömts till två års fängelse för våldtäkt. Förvaltningsrätten bedömer inte att den studerande utgör en påtaglig risk för andra i sin utbildningsmiljö, vilket enligt lagen är en nödvändig förutsättning.

Målet gäller en läkarstudent som av tingsrätten dömts till två års fängelse för våldtäkt. Att en student har dömts för allvarlig brottslighet är i sig inte tillräckligt för att avskiljas från studierna. Till skillnad från Högskolans avskiljandenämnd gör förvaltningsrätten bedömningen att det inte krävs en lagakraftvunnen dom från allmän domstol för att vid prövningen utgå ifrån att studenten ifråga har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Detta innebär att domstolen gått vidare och gjort en riskvärdering.

Vid denna riskvärdering konstateras att det inte framkommit något som objektivt talar för att den studerande utgör en påtaglig risk för andra i sin utbildningsmiljö, vilket enligt lagtextens ordalydelse utgör en nödvändig förutsättning för att kunna avskiljas från utbildningen.

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar