Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

"Straffavgift" trots giltig biljett

Norrköping I målet är det utrett att S den l oktober 2016 reste med kollektiv persontrafik i SL:s regi, att hon vid en biljettkontroll inte uppvisade giltig biljett och att en tilläggsavgift utfärdades.

S har angett att hon haft en giltig biljett med sig på resan men att hon inte omedelbart kunnat hitta den vid biljettkontrollen, att kontrollanten uppgett att tilläggsavgiften kunde återtas om hon mejlade in kortnumret på sitt SL Access-kort samt att hon, om hon inte fått detta besked, hade stannat kvar på tåget och letat rätt på och uppvisat sin biljett

Tingsrätten anförde.

Bevisbördan for att en giltig tilläggsavgift utfärdats åvilar SL. I målet är ingen skriftlig bevisning av betydelse för den nu aktuella frågan åberopad utöver tilläggsavgiften. Det är i målet ostridigt att biljettkontrollen inträffade nära inpå det att S avsåg kliva av och att hon var på väg till ett jobbåtagande. SL har även vitsordat att S i och för sig ägt en giltig biljett även om det inte vitsordats att hon hade biljetten med sig vid tillfället för biljettkontrollen. De nämnda förhållandena talar i viss mån för rimligheten i vad S uppgett. Detta sammanvägt med att de enda uppgifterna som finns tillgängliga i målet gällande hur kontrollanten agerat är vad S påstått, samt SL:s bestridande av att kontrollanten agerat på det sättet, gör att SL inte kan anses uppfyllt sin bevisbörda varför käromålet ogillas.

Hovrätten ändra tingsrättens bedömning enligt följande:

Frågan i målet är om det varit ursäktligt att S inte kunnat visa upp giltig biljett (2 § lagen om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik). Det är S som har bevisbördan för detta (se Svea hovrätts dom den l februari 2013 i mål nr FT 4612-12).

Hennes uppgifter om att hon vid kontrolltillfället hade en biljett men inte kunde hitta den stöds av de anteckningar som kontrollanten gjort på den utfärdade tilläggsavgiften. Detta är dock inte tillräckligt för att visa att hon också fick uppgiften att avgiften skulle återtas om hon senare visade att hon hade giltig biljett. S har alltså inte visat att det var ursäktligt att hon inte kunde visa giltig biljett. SL:s yrkande om ersättning för tilläggsavgift ska därför bifallas.

Friades av en Norgehistoria i tingsrätten

Norrköping NN har olovligen använt alprazolam som är narkotika. Det hände den 19 september 2017 i XX eller en tid dessförinnaa på annan plats i landet. NN begick gärningen med uppsåt och friades i tingsrätten med fälldes i hovrätten för ringa narkotikabrott.

NN invände att han tagit narkotikan i Norge. I Norge blev han bjuden på någet som han då inte visste var narkotika. Analysresultat visade senare att det var alprazelam, så det måste ha varit alprazolam. Tingsrätten anförde att hans redogörelse inte är så pass osannolik att den helt kan lämnas utan avseende och friade.

Hovrätten anförde.

Det är klarlagt att NN vid kontroll hade alprazolam, som är narkotika, i kroppen. I frågan om han som han påstått, intagit narkotikan i Norge, eller om intaget, som åklagaren påstått i gämingsbeskrivningen, skett i Sverige, gör hovrätten följande överväganden. NNs berättelse om den påstådda norgeresan är påfallande innehållslös. Han har inte lämnat några konkreta uppgifter om resväg, sällskap eller platser. NNs uppgifter om norgeresan framstår som en efterhandskonstruktion och är sådana att hovrätten bortser från dem vid bedömningen av vad som är bevisat. Enligt hovrättens bedömning är det med tillräcklig_grad av säkerhet bevisat att NN uppsåtligen intagit narkotika i enlighet med vad som åklagaren påstått i gämingsbeskrivningen.

 

Grovt flygfylleri

Norrköping NN har tjänstgjort som kabinchef på flight SKXXX mellan Hongkong och Stockholm. NN har därvid ombord på ett luftfartyg fullgjort en uppgift av väsentlig betydelse för flygsäkerheten och detta efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen i hennes utandningsluft under eller efter fullgörandet av uppgifterna uppgått till 0,94 mg/1. Det hände någon gång den 25 september 2017 på Arlanda flygplats, Stockholmarlanda, Sigtuna kommun. Brottet bör bedömas som grovt eftersom alkoholkoncentrationen uppgick till minst 0,50 mg/1 i utandningsluften.

 

Hovrätten anförde.

Straffbestämmelsen om grovt flygfylleri träffar en bred krets av personer som utför skilda uppgifter med anknytning till flygverksamhet. Det finns omständigheter som talar för att grovt flygfylleri begånget av en kabinchef under flygning kan vara att se som ett s.k. artbrott. Hovrätten konstaterar emellertid, i likhet med tingsrätten, att det saknas stöd i förarbetena (se prop. 2009/10:95; jämför dock SOU 1999:42 s. 427) eller i praxis från Högsta domstolen för att grovt flygfylleri är brottslighet av sådan art att det finns anledning till särbehandling i valet av påföljd. Det saknas mot den bakgrunden tillräckliga skäl för hovrätten att göra en annan bedömning än tingsrätten i påföljdsfrågan dvs. villkorlig dom med dagsböter 80 å 240 kr.

Talanglösa advokater

Norrköping Hovrätten dömde advokatbyrån att betala tolv miljoner i skadestånd till en klient för dålig processföring, Högsta domstolen ändrade domen eftersom advokatens misstag inte var "uppenbart". 

Högsta domstolen anförde.

Målet rör en advokatbyrås skadeståndsansvar för den rådgivning som en advokat vid byrån har lämnat till en klient i samband med en tvist.

Hovrätten har kommit fram till att entreprenadkontraktet rimligen inte kan tolkas på annat sätt än att utläggen varit ersättningsgilla och att Js underlåtenhet att utforma klientens talan så att frågan om ersättning för utläggen inte prövades självständigt var vårdslös. Hovrätten har bedömt, att om ett sådant yrkande framställts hade klientens talan i den delen vunnit framgång. Hovrätten har därför bifallit klientens yrkande avseende ersättning för dels rättsförlust, dels motpartens rättegångskostnad i tingsrätten och förpliktat advokatbyrån att till klienten utge i dessa delar yrkat belopp med ränta.

Utgångspunkter for bedömningen 

En advokat bär gentemot sin klient på kontraktsrättslig grund ett ansvar för skada som vållats uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Ansvaret präglas av de kunskaper en advokat förutsätts ha i sin egenskap av juridisk expert och ledamot av advokatsamfundet.

Enligt 8 kap. 4 § rättegångsbalken ska en advokat i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts henne eller honom och iaktta god advokatsed. Det innebär bl.a. att advokaten ska utföra sitt uppdrag med omsorg, noggrannhet och tillbörlig skyndsamhet och att juridiska råd ska vara grundade på erforderliga undersökningar av gällande rätt ( se Vägledande regler om god advokatsed - Med kommentar, reviderad juni 2016).

I advokatuppdraget ligger ett åtagande att efter bästa förmåga hävda klientens intressen. Advokaten har ett ansvar för att göra erforderliga undersökningar av sakens rättsliga sida. Advokaten måste, främst genom kontakter med huvudmannen, skaffa sig en bild också av de faktiska förhållanden som ska analyseras rättsligt. Utifrån dessa undersökningar och analyser ska advokaten ge klienten råd om hur denne kan och bör agera. Den som har sökt råd i en juridisk fråga ska kunna förlita sig på att de råd som advokaten lämnar är väl underbyggda.

Skadeståndsansvar föreligger för en advokats rådgivning vid uppenbara fel. Så kan t.ex. vara fallet när de rättsliga frågorna är enkla eller om svaren på dem är lätta att finna och advokaten på grund av okunnighet eller förbiseende ger ett råd som klart strider mot lag eller fast praxis. Andra typer av sådana situationer är då advokaten försummar att uppmärksamma nära till hands liggande bevismedel eller missar att iaktta olika typer av frister. (Set.ex. NJA 1939 s. 374 och NJA 1957 s. 621; jfr även t.ex. Heuman, a.a., s. 25 ff., Bertil Bengtsson, Särskilda avtalstyper I, 2 uppi. 1976, s. 173 och Per OlofEkelöf m.fl., Rättegång I, 9 uppi. 2016, s. 231.)

De rättsliga problemställningarna kan emellertid vara komplexa och kräva svåra överväganden. Oaktsamhetsbedömningen får då främst riktas in på frågan om advokaten har varit tillräckligt omsorgsfull vid sina undersökningar och i sin analys av dels de faktiska omständigheterna, dels rättsläget och de processuella förutsättningarna att driva huvudmannens sak.

Undersökningarna kan medföra att klienten har olika handlingsalternativ. Advokaten har en skyldighet att upplysa klienten om dessa och framhålla de fördelar och risker som finns med respektive alternativ och bör normalt ange sin uppfattning. En underlåtenhet att lägga fram alternativen med fördelar och risker bör emellertid inte kunna leda till I kadeståndsskyldighet annat än i mer uppenbara fall. (Jfr bl.a. Ekelöf, a.a. s. 227, Heuman, a.a. s. 25 ff., 105 ff. och Jan Kleineman, Rådgivares informationsansvar - en probleminventering, SvJT 1998 s. 185 ff.)

När det gäller frågan om en advokat kan bli skadeståndsskyldig för det sätt på vilket han eller hon har fört en process i domstol har det i rättslitteraturen anförts att talanglös, svag eller dålig processföring endast i undantagsfall kan vara skadeståndsgrundande. Vidare har det uttalats att skadeståndsskyldighet knappast kan tänkas uppstå annat än i vissa fall då advokaten i rättegången lämnat ett medgivande eller erkännande som inte borde ha lämnats eller då advokaten underlåtit att åberopa en grund som borde ha åberopats eller :framställa en invändning som borde ha :framställts. (Se Bengtsson, a.a. s. 158, Vinding Kruse, a.a. s. 64 och Holger Wiklund, Advokats skadeståndsskyldighet, Försäkringsjuridiska föreningens publikation nr 10, 1953, s. 311 ff.)

Det är klienten som har bevisbördan för att advokaten har gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande vårdslöshet. 

Högsta domstolens bedömning

J hade med hänvisning till entreprenadkontraktet kunnat med klienten ta upp frågan om det fanns grund för att i vart fall alternativt yrka ersättning för utläggen på kontraktsrättslig grund och kvittningsvis uttryckligen yrka avräkning för utläggen gentemot motpartens genkäromål. Det kan därför sättas i fråga om J inför och under processen vid tingsrätten har anlagt ett alltför snävt synsätt och därmed om han med tillräcklig omsorg har analyserat avtalen och klientens mellanhavanden med motparten. Detta har påverkat hans möjligheter att urskilja olika handlingsalternativ för klienten och ge föreningen tillfälle att överväga dem.

Detta kan emellertid i vart fall inte ses som ett sådant misstag som ger upphov till skadeståndsskyldighet. Det bör då kunna tas hänsyn till att J inte hade fått tillgång till all information som kunde ha haft rättslig betydelse. Sålunda har J uppgett bl.a. att han med kännedom om tilläggsavtalet skulle ha gjort andra överväganden vid utformningen av talan. Att beakta i det sammanhanget är att J, som nämnts, genomförde flera möten med klientens företrädare i syfte att få bilden av de olika avtalsrelationema klar för sig och att han därvid inte kan anses ha visat bristande omsorg. Han har inte heller underlåtit att i tingsrättsprocessen åberopa de kostnader som föreningen haft, även om han gjorde det enbart inom ramen för en skadeståndstalan. 

Kommentar: Högsta domstolen rev upp domen eftersom advokatens misstag inte var "uppenbart" - en dom som enligt Christina Ramberg, professor i civilrätt, innebär att "talanglösa" advokater kan fortsätta att begå misstag utan att bli skadeståndsskyldiga, se Dagens Juridik.

Föräldrarnas lämplighet

Norrköping Enligt förarbeten ska domstolen frånta en vårdnadshavare vårdnaden om denna brister i omsorgen om barnet men domstolarna uttalar sig ogärna om en förälders olämplighet som förälder. T.ex. anförde Högsta domstolen att gemensam vårdnad inte var förenlig med barns bästa i ett fall där modern har dömts för försök till dråp på fadern och denne har förklarat att han inte kan tänka sig att ha någon som helst direkt kontakt med modern. Domstolen ansåg att inställningen måste respekteras; det kan inte krävas av NN att han skall ha direkt kontakt med en personsom har utsatt honom för ett så allvarligt övergrepp som det här är fråga om. Däremot ansågs inte föräldern - modern - som olämplig. 

Avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge är barnets bästa. Det innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före barnets bästa, t.ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Det ska även fastas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Prövningen ska ske efter en helhetsbedömning som beaktar alla relevanta omständigheter, inklusive barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. (Se 6 kap. 2 a § föräldrabalken).

När som i detta fall uppgifter om övergrepp och våld förs fram måste uppgifterna alltid prövas och en riskbedömning göras. Riskbedömningen ska grundas på blå. vad som är utrett om tidigare inträffade händelser och om andra faktiska omständigheter som exempelvis tidigare övergrepp. Beviskravet är inte detsamma som i brottmål. Det behöver alltså inte vara ställt utom rimligt tvivel att förhållanden kan komma att inträffa som kan leda till att barnet eller någon annan i familjen far illa för att detta ska få inverkan på beslutet. Ett påstående om övergrepp ska inte bortses ifrån endast av den anledningen att t.ex. en förundersökning hos polisen har lagts ned. Det räcker med att det föreligger konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk för att barnet kan komma att fara illa. (Se prop. 1992/93:139 s. 28 f. och 37 samt prop. 2005/06:99 s. 41 f.).

Utöver dessa faktorer ska rätten även ta hänsyn till bl.a. föräldrarnas lämplighet som vårdnads-, boende- och umgängesförälder samt barnets behov av kontinuitet och stabilitet i tillvaron. Vid bedömningen av om vårdnaden ska vara gemensam eller inte ska rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet.

 

 

 

Dödat en person i Afghanistan - beviljas asyl

Norrköping

En 25-årig man sökte asyl med motiveringen att han är hotad efter att ha dödat sin kusin i samband med ett bråk om släktens mark i Afghanistan. Migrationsverket sa nej och beslutade om utvisning. Nu har Migrationsdomstolen rivit upp beslutet – och bestämt att mannen och hans familj ska få permanent uppehållstillstånd och anförde:

Migrationsverket har gjort gållande att NN ska uteslutas från att anses som alternativt skydds behövande, med anledning av att han begått ett grovt brott och erkänt att han dödat en annan person.

Det är Migrationsverket som har bevisbördan för att visa att det finns synnerlig anledning att anta en utlänning har begått sådant grovt brott som utgör grund för uteslutande enligt 4 kap. 2 c § första stycket 2 utlänningslagen. De faktorer som bör beaktas vid bedömningen av om ett brott är grovt är typ av gärning, faktisk skada som tillfogats, form av förfarande vid åtal, form av påföljd och om de flesta jurisdiktioner skulle betrakta gärningen som ett allvarligt brott. Mord, våldtäkt och väpnat rån betecknas utan tvekan som allvarliga brott (jfr MIG 2014:24).

Migrationsdomstolen bedömer att det inte finns synnerlig anledning att anta att NN har gjort sig skyldig till ett grovt brott. Domstolen beaktar i bedömningen följande omständigheter.

NN har erkänt att han brukat våld på ett sådant sätt, som resulterat i döden för en farbrors son i samband ett slagsmål med mannen och två andra personer. Han har uppgett att han tog den sten han använt som tillhygge för att försvara sig och att han inte hade avsikt att skada någon. Han anför att han inte gjort sig skyldig till brott utan har endast handlat i nödvärn. Någon nödvärnsexcess har inte förekommit. Även om det ligger i sakens natur att någon objektiv beskrivning av händelseförloppet inte går att uppbringa och därmed vissa oklarheter föreligger anser domstolen att Migrationsverket inte har uppfyllt sin bevisbörda att visa att det finns synnerlig anledning att anta NN har begått brott som utgör grund för uteslutande enligt 4 kap. 2 c § utlänningslagen. Därmed saknas anledning att utesluta NN med anledning av att han orsakat sin farbrors sons död.

 

 

 

 

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Erfarenhet: arbetar som jurist sedan 1998 

Bloggens uppgift: att på ett begripligt sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall

Bloggar

Sportbloggar