Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Talanglösa advokater

Norrköping Hovrätten dömde advokatbyrån att betala tolv miljoner i skadestånd till en klient för dålig processföring, Högsta domstolen ändrade domen eftersom advokatens misstag inte var "uppenbart". 

Högsta domstolen anförde.

Målet rör en advokatbyrås skadeståndsansvar för den rådgivning som en advokat vid byrån har lämnat till en klient i samband med en tvist.

Hovrätten har kommit fram till att entreprenadkontraktet rimligen inte kan tolkas på annat sätt än att utläggen varit ersättningsgilla och att Js underlåtenhet att utforma klientens talan så att frågan om ersättning för utläggen inte prövades självständigt var vårdslös. Hovrätten har bedömt, att om ett sådant yrkande framställts hade klientens talan i den delen vunnit framgång. Hovrätten har därför bifallit klientens yrkande avseende ersättning för dels rättsförlust, dels motpartens rättegångskostnad i tingsrätten och förpliktat advokatbyrån att till klienten utge i dessa delar yrkat belopp med ränta.

Utgångspunkter for bedömningen 

En advokat bär gentemot sin klient på kontraktsrättslig grund ett ansvar för skada som vållats uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Ansvaret präglas av de kunskaper en advokat förutsätts ha i sin egenskap av juridisk expert och ledamot av advokatsamfundet.

Enligt 8 kap. 4 § rättegångsbalken ska en advokat i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts henne eller honom och iaktta god advokatsed. Det innebär bl.a. att advokaten ska utföra sitt uppdrag med omsorg, noggrannhet och tillbörlig skyndsamhet och att juridiska råd ska vara grundade på erforderliga undersökningar av gällande rätt ( se Vägledande regler om god advokatsed - Med kommentar, reviderad juni 2016).

I advokatuppdraget ligger ett åtagande att efter bästa förmåga hävda klientens intressen. Advokaten har ett ansvar för att göra erforderliga undersökningar av sakens rättsliga sida. Advokaten måste, främst genom kontakter med huvudmannen, skaffa sig en bild också av de faktiska förhållanden som ska analyseras rättsligt. Utifrån dessa undersökningar och analyser ska advokaten ge klienten råd om hur denne kan och bör agera. Den som har sökt råd i en juridisk fråga ska kunna förlita sig på att de råd som advokaten lämnar är väl underbyggda.

Skadeståndsansvar föreligger för en advokats rådgivning vid uppenbara fel. Så kan t.ex. vara fallet när de rättsliga frågorna är enkla eller om svaren på dem är lätta att finna och advokaten på grund av okunnighet eller förbiseende ger ett råd som klart strider mot lag eller fast praxis. Andra typer av sådana situationer är då advokaten försummar att uppmärksamma nära till hands liggande bevismedel eller missar att iaktta olika typer av frister. (Set.ex. NJA 1939 s. 374 och NJA 1957 s. 621; jfr även t.ex. Heuman, a.a., s. 25 ff., Bertil Bengtsson, Särskilda avtalstyper I, 2 uppi. 1976, s. 173 och Per OlofEkelöf m.fl., Rättegång I, 9 uppi. 2016, s. 231.)

De rättsliga problemställningarna kan emellertid vara komplexa och kräva svåra överväganden. Oaktsamhetsbedömningen får då främst riktas in på frågan om advokaten har varit tillräckligt omsorgsfull vid sina undersökningar och i sin analys av dels de faktiska omständigheterna, dels rättsläget och de processuella förutsättningarna att driva huvudmannens sak.

Undersökningarna kan medföra att klienten har olika handlingsalternativ. Advokaten har en skyldighet att upplysa klienten om dessa och framhålla de fördelar och risker som finns med respektive alternativ och bör normalt ange sin uppfattning. En underlåtenhet att lägga fram alternativen med fördelar och risker bör emellertid inte kunna leda till I kadeståndsskyldighet annat än i mer uppenbara fall. (Jfr bl.a. Ekelöf, a.a. s. 227, Heuman, a.a. s. 25 ff., 105 ff. och Jan Kleineman, Rådgivares informationsansvar - en probleminventering, SvJT 1998 s. 185 ff.)

När det gäller frågan om en advokat kan bli skadeståndsskyldig för det sätt på vilket han eller hon har fört en process i domstol har det i rättslitteraturen anförts att talanglös, svag eller dålig processföring endast i undantagsfall kan vara skadeståndsgrundande. Vidare har det uttalats att skadeståndsskyldighet knappast kan tänkas uppstå annat än i vissa fall då advokaten i rättegången lämnat ett medgivande eller erkännande som inte borde ha lämnats eller då advokaten underlåtit att åberopa en grund som borde ha åberopats eller :framställa en invändning som borde ha :framställts. (Se Bengtsson, a.a. s. 158, Vinding Kruse, a.a. s. 64 och Holger Wiklund, Advokats skadeståndsskyldighet, Försäkringsjuridiska föreningens publikation nr 10, 1953, s. 311 ff.)

Det är klienten som har bevisbördan för att advokaten har gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande vårdslöshet. 

Högsta domstolens bedömning

J hade med hänvisning till entreprenadkontraktet kunnat med klienten ta upp frågan om det fanns grund för att i vart fall alternativt yrka ersättning för utläggen på kontraktsrättslig grund och kvittningsvis uttryckligen yrka avräkning för utläggen gentemot motpartens genkäromål. Det kan därför sättas i fråga om J inför och under processen vid tingsrätten har anlagt ett alltför snävt synsätt och därmed om han med tillräcklig omsorg har analyserat avtalen och klientens mellanhavanden med motparten. Detta har påverkat hans möjligheter att urskilja olika handlingsalternativ för klienten och ge föreningen tillfälle att överväga dem.

Detta kan emellertid i vart fall inte ses som ett sådant misstag som ger upphov till skadeståndsskyldighet. Det bör då kunna tas hänsyn till att J inte hade fått tillgång till all information som kunde ha haft rättslig betydelse. Sålunda har J uppgett bl.a. att han med kännedom om tilläggsavtalet skulle ha gjort andra överväganden vid utformningen av talan. Att beakta i det sammanhanget är att J, som nämnts, genomförde flera möten med klientens företrädare i syfte att få bilden av de olika avtalsrelationema klar för sig och att han därvid inte kan anses ha visat bristande omsorg. Han har inte heller underlåtit att i tingsrättsprocessen åberopa de kostnader som föreningen haft, även om han gjorde det enbart inom ramen för en skadeståndstalan. 

Kommentar: Högsta domstolen rev upp domen eftersom advokatens misstag inte var "uppenbart" - en dom som enligt Christina Ramberg, professor i civilrätt, innebär att "talanglösa" advokater kan fortsätta att begå misstag utan att bli skadeståndsskyldiga, se Dagens Juridik.

Kritik mot Skatteverket och två tjänstemän

Norrköping I samband med en revision av ett bolag gjorde två revisorer från Skatteverket ett besök på en fastighet. Syftet med besöket var att träffa bolagets företrädare och fråga efter bolagets räkenskaper. När revisorerna anlände till fastigheten fanns inte någon bolagsföreträdare där. I den aktuella byggnaden befann sig två andra personer, som inte kände till vare sig bolaget eller dess företrädare. Trots detta gick skatterevisorerna in i byggnaden och fotograferade där.

En revison ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne. 

Enligt JO borde de båda skatterevisorerna inte ha gått in i byggnaden utan medverkan av bolagets företrädare. Kravet på samverkan med den reviderade kan inte anses ha varit uppfyllt eftersom tjänstemännen vid tillfället över huvud taget inte hade fått något besked från någon av bolagets företrädare. Någon rätt för Skatteverket att vidta tvångsåtgärder i form av bevissäkring fanns inte heller vid den aktuella tidpunkten.

Skatteverket och de båda skatterevisorerna kritiseras därför för agerandet vid det aktuella besöket. JO förutsätter avslutningsvis att Skatteverket förvissar sig om att de anställda är väl införstådda med de begränsningar i verksamheten som följer av det lagreglerade skyddet för enskildas grundläggande fri- och rättigheter. e

Resning i två mål som rör den s.k. gymnasielagen

Norrköping Två personer som nekats uppehållstillstånd enligt den s.k. gymnasielagen har beviljats resning av Migrationsöverdomstolen. Migrationsdomstolen måste nu ta upp deras ansökningar igen.

Två personer har ansökt om resning sedan de nekats uppehållstillstånd för gymnasiestudier. I båda fallen har migrationsdomstolen ansett att personerna ska ha styrkt sin identitet för att beviljas uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier. Domarna är från tiden efter det att den s.k. gymnasielagen började gälla 1 juli 2018 men före Migrationsöverdomstolens domar som klargjorde att det inte finns något hinder att tillämpa det sänkta beviskravet rörande identitet och att beredningskravet i lagstiftningsärendet uppfyllts.

Eftersom det inte finns något hinder att bevilja uppehållstillstånd för gymnasiestudier p.g.a. att identiteten inte är styrkt, grundar sig de två överklagade domarna på sådan felaktig rättstillämpning som utgör grund för resning. Målen sänds därför tillbaka till migrationsdomstolen för ny prövning.

Frikännande dom i Teliamålet

Norrköping Stockholms tingsrätt har idag meddelat dom i Teliamålen. De tilltalade frikänns på samtliga åtalspunkter. Skälen för det är i huvudsak att det inte är bevisat att påstådda mutor tillfallit någon som tillhör den krets av personer som enligt tillämplig lag kunde göras ansvarig för mutbrott, vilket är en förutsättning för ansvar. Eftersom brott inte har kunnat styrkas har även förverkandeyrkandet mot Telia Company AB ogillats.

Åtalen avser mutanklagelser under åren 2007–2010 med anledning av de avtal och transaktioner med en uzbekisk lokal partner som följde på dåvarande TeliaSoneras etablering i Uzbekistan. I rättegången yrkades även förverkande av 208 500 000 USD som utbyte eller fördel av brott gentemot Telia Company AB.

Huvudförhandlingen har pågått under 42 förhandlingsdagar under andra halvåret av 2018. Omfattande utredning har lagts fram.

Handlingsförloppet avseende transaktionerna med den uzbekiska partnern som åklagaren gjort gällande har ansetts utrett i målet. Det gäller avtal och därmed sammanhängande betalningar till konton tillhörande främst bolaget Takilant Ldt. Det har också genom utredningen ansetts bevisat att den dåvarande uzbekiska presidenten Islam Karimovs dotter, Gulnara Karimova, haft kopplingar till Takilant Ldt.

Tingsrätten har dock konstaterat att åtalen i andra delar saknat konkretion och att det funnits luckor i utredningen. 

Pappan får ensam vårdnad efter umgängessabotage

Norrköping Pappan hade misshandlat barnen (dömd för misshandel) och inte träffat barnen på fyra år. Nu får han ensam vårdnad med följande motivering.

Hovrätten konstaterar, i likhet med utredarna och tingsrätten, att utredningen i målet inte visar att pappan är olämplig som vårdnadshavare. Fortsatt gemensam vårdnad är därför inte utesluten av detta skäl.

Härefter ska bedömas om vårdnaden om barnen ska vara fortsatt gemensam eller om den gemensamma vårdnaden ska upplösas.

Utredarna har föreslagit att vårdnaden även fortsättningsvis ska vara gemensam. I denna fråga gör hovrätten följande bedömning. Som utredarna har konstaterat har mamman och pappan inte något som helst samarbete kring barnen. Det är därför mycket svårt för dem att fatta gemensamma beslut om barnen. Parterna har under fyra års tid processat upprepade gånger om vårdnaden om barnen. Avgörandena har hittills gett partema fortsatt gemensam vårdnad. Ändå förefaller samarbetet mellan mamman och pappan över huvud taget inte ha förbättrats. Tvärtom har deras kommunikation varit minimal och det har förekommit meningsskiljaktigheter om bl.a. barnens pass och barnens påtänkta skolbyte vilket måste antas ha påverkat barnen. Inte heller har barnen haft något fungerande umgänge med pappan under denna tid. Det är mot denna bakgrund svårt att se att samarbetet mellan parterna kommer att bli bättre inom överskådlig framtid. Gemensam vårdnad förutsätter som nämnts att föräldrarna kan samarbeta någorlunda konfliktfritt. Med hänsyn till vad som har kommit fram om de svårigheter parterna under flera års tid har haft med att kommunicera och samarbeta bedömer hovrätten att fortsatt gemensam vårdnad inte framstår som förenligt med barnens bästa. Den gemensamma vårdnaden ska därför upplösas och hovrätten ska ta ställning till vem av parterna som ska anförtros ensam vårdnad om barnen.

Vid bedömningen av vem av parterna som ska anförtros ensam vårdnad om barnen är det av stor betydelse vem av dem som har bäst förutsättningar att verka för det ovan nämnda målet för barnens boende. Utredningen visar att barnen själva har uttryckt att de inte vill träffa pappan. Barnen har dock ännu inte uppnått sådan ålder och mognad att deras vilja kan tillmätas en avgörande betydelse i frågan. Hovrätten konstaterar att såväl mamman som pappan har förutsättningar att vara lämpliga omsorgspersoner för barnen. Det står dock klart att mamman genom sitt agerande aktivt och på ett för barnen skadligt sätt motarbetar deras rätt och möjlighet till en god relation med sin pappa. Detta är, oaktat vad som tidigare må ha förevarit i familjen, mycket allvarligt. Bedömningen av vad som är bäst för ett barn ska göras med beaktande av deras behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Enligt hovrätten är pappan den av parterna som har bäst förutsättningar att tillgodose det behovet. Han är lämplig som vårdnadshavare. Det är därför mest förenligt med barnens bästa att pappan anförtros ensam vårdnad om dem. Att vårdnaden nu anförtros pappan ensam innebär en stor förändring för barnen i förhållande till hur de har levt de senaste åren, då de har bott hos mamman och haft en mycket begränsad kontakt med pappan. De kortsiktiga negativa verkningarna för barnen får dock vägas mot övriga omständigheter av betydelse för helhetsbedömningen. I den bedömningen ska även de långsiktiga konsekvenserna för barnen beaktas.

Det är hovrättens uppfattning att en överflyttning av vårdnaden till pappan på sikt kommer att ge barnen förutsättningar till en god och nära relation till båda sina föräldrar. Eftersom pappan nu kommer att ha ensam vårdnad om barnen vilar det ett stort ansvar på honom att hålla mamman informerad om barnen och på ett omsorgsfullt sätt planera för umgänget mellan barnen och mamman så att deras goda relation till henne upprätthålls. Pappan har förklarat att han avser att ta stöd av exempelvis BUP eller socialnämnd för att barnen ska få det stöd de behöver i samband med fiytten från mamman hem till honom. Hovrätten instämmer i att detta är lämpligt.

 

 

Gemensam vårdnad trots pappan misshandlat barnen

Norrköping Pappan och mamman har barnen E och N genensamt.

Pappan dömdes av Svea hovrätt den XX november 2014 (mål B XXX-XX) till tre månaders fängelse för bl.a. misshandel av E och N. Vårdnaden om barnen, deras boende samt deras rätt till umgänge med sina föräldrar har varit föremål för tvist tidigare, dels i ett mål från 2014 (T XX) som avslutades genom en dom den 28 april 2015, som fastställde parternas överenskommelse och dels i ett mål från 2015 (T XX) där tingsrätten meddelade dom den 14 juli 2016. I den senare domen förordnade tingsrätten att vårdnaden om E och N alltjämt skulle vara gemensam, att barnen skulle bo tillsammans med mamman och att de skulle ha rätt till umgänge med pappan, med viss upptrappning; inledningsvis ett kortare umgänge med umgängesstöd och på sikt helgumgänge.

Pappan ansökte den 16 januari 2017 om stämning mot mamman och yrkade att E och N ska bo tillsammans med honom samt i andra hand ska ha rätt till visst umgänge med honom. Yrkandena framställdes även interimistiskt. Mamman bestred pappans yrkanden och yrkade för egen del ensam vårdnad om barnen och i andra hand att barnen ska bo tillsammans med henne. Även hennes yrkanden framställdes interimistiskt. I beslut den 10 juli 2017 avslog tingsrätten samtliga interimistiska yrkanden med innebörd av att den gemensamma vårdnaden gäller tills vidare och att barnen ska bo tillsammans med mamman.

Tingsrätten anförde i dom.

Som skäl för upplösning av den gemensamma vårdnaden har mamman dels gjort gällande att parternas samarbete inte fungerar och dels att pappan är olämplig som vårdnadshavare. När det gäller samarbetsproblemen noterar tingsrätten att pappan inte velat samtycka till att barnen fått pass vilket inneburit att en planerad semesterresa ställts till. Det är ett tanklöst agerande där pappan inte, som tingsrätten uppfattar det, förmått att sätta sig över sin irritation över situationen, vilket drabbat barnen. Det skulle därför kunna vara ett skäl för att upplösa den gemensamma vårdnaden. Å andra sidan finns viss förståelse för hans frustration över att umgänge inte kommit till stånd i enlighet med tingsrättens förra dom och att han under fyra års tid inte fått möjlighet att träffa barnen. Pappan har också vid förhandlingen sagt att han ska underteckna passansökan. I övrigt förefaller parternas samarbete i de frågor som rör barnens förskola, skolgång, hälsovård och andra viktiga övergripande frågor ha fungerat.

Vidare har mamman fört fram att pappan är olämplig som vårdnadshavare eftersom han har utsatt E och N för våld och kränkande behandling. Vidare att han förnekat barnens upplevelser av detta. Det är ett faktum att förhålla sig till att pappan i lagakraftvunnen dom dömts för misshandel mot barnen. Det är nu flera år sedan de åtalade gärningarna ägde rum. Pappan har uppgett att han på olika sätt har arbetat med sig själv och gått i terapi. Av vittnesuppgifter från framförallt NN framträder bilden av att pappan har kommit till rätta med ett hetsigt temperament och som NN beskrivit det blivit ”mindre fyrkantig” och ”en bättre vän” som följd av detta. Vid en sammantagen bedömning måste det objektivt sett anses vara en liten risk att pappan på nytt skulle utsätta barnen för våld eller annan olämplig behandling. Att pappan har förnekat barnens upplevelser går inte att uttala sig om eftersom han ju inte har träffat eller haft kontakt med barnen. I övrigt finns det inte stöd för att pappan skulle ha agerat på ett sätt som är olämpligt som vårdnadshavare. Såvitt framkommit, även om det har varit en del oklarheter vad gäller verktyget schoolsoft, har han försökt att hålla sig uppdaterad om Es och Ns liv på de olika sätt som står honom till buds som vårdnadshavare. Det ska också noteras att mamman, vilket ålegat henne som boendeförälder, inte har bidragit till att hålla pappan uppdaterad om barnen och deras utveckling. Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten därför inte att det finns tillräckliga skäl för att upplösa den gemensamma vårdnaden.

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Bloggar

Sportbloggar

Politiker

Politikerbloggarna stängs

Politikerbloggar Från och med den 1 februari avslutar vi våra politikerbloggar på nt.se.

Anledningen till att vi stänger bloggarna är främst att vi ser att bloggandets roll har flyttats över till sociala medier. Det har fått till följd att läsningen av våra bloggar har blivit lidande.
Jag vill passa på att tacka alla bloggare för er tid och era blogginlägg, och samtidigt också passa på att tacka alla läsare.

Maria Kustvik, ansvarig utgivare Öst Media