Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

"Utåtagerande" beteende i skolan inte skäl mot växelvis boende

Albufiera Tingsrätten anförde som skäl mot växelvis boende:

En annan omständighet som talar mot att ändra på boendet är att C enligt både mamman och pappan visat ett utåtagerande beteende på skolan, där han nyss börjat. Det går inte att bedöma vad det beror på, men att börja i skolan innebär en stor förändring för ett barn. Tingsrätten bedömer att en ändring även av Cs boende innebär en risk att hans beteende kan förvärras.

Hovrätten anförde.

Som tingsrätten anfört är det barnets bästa som är avgörande för domstolens beslut i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen ska domstolen dels beakta barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, dels ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad samt fästa avseende vid eventuella risker för att barnet kan fara illa.

När det gäller växelvis boende måste förhållandena kring barnet vara på ett visst sätt för att ett sådant boende ska vara både möjligt och lämpligt. Utöver att var och en av föräldrarna måste vara lämplig som boendeförälder krävs också att de har en god samarbetsförmåga och är flexibla samt att de bor förhållandevis nära varandra så att barnet kan gå kvar i samma skola och ha tillgång till sina kamrater och fritidsaktiviteter. Parterna behöver inte vara överens om boendeformen, utan domstolen kan besluta om växelvis boende mot en parts vilja.

Annat har inte framkommit än att både mamman och pappan tar ansvar för C, att de månar om och vill honom väl samt att de försöker göra det som de tror är bäst för honom. Hovrätten delar boendeutredarnas bedömning att såväl mamman som pappan är lämpliga som boendeföräldrar. Vad som framkommit om att pappan har en diagnos och att han medicinerar för denna medför inte att det finns anledning att ifrågasätta hans lämplighet som boendeförälder.

När det gäller förutsättningarna för växelvis boende konstaterar hovrätten att de geografiska aspekterna är mycket fördelaktiga i detta fall. Parterna har däremot olika syn på hur samarbetet fungerar. Pappann har förklarat att hans uppfattning är att samarbetet fungerar bra medan mamman förklarat att samarbetet inte är så bra som krävs vid växelvis boende. I denna del noterar hovrätten att det är tydligt att parterna är olika varandra till sin personlighet och läggning och att detta också avspeglar sig i hur de hanterar frågor kring C. Samtidigt är det tydligt att parterna kompletterar varandra i sitt föräldraskap, vilket innebär att C får möjlighet att se att en situation kan hanteras och lösas på flera olika sätt.

Hovrättens bedömning är att parterna visat prov på flexibilitet och vilja att samarbeta kring C. Utifrån vad de själva berättat står det klart att de, utöver de kontakter som föranletts av den dagliga omsorgen om C, exempelvis deltagit tillsammans i skolans utvecklingssamtal, att de hjälpts åt med Cs förberedelser inför ett halloweendisco och att de kommit överens om att hjälpa C att uppmärksamma varandras födelsedagar och andra högtider såsom mors- och farsdag.

Det har framkommit att kontakterna mellan parterna mestadels sker via SMS men att de också kan höras per telefon om det rör något mer brådskande. Att de flesta vardagliga kontakterna mellan parterna sker via SMS behöver enligt hovrättens mening inte ses som något negativt. Att den ena av parterna kanske önskar att fler kontakter skulle ske per telefon innebär inte heller att parternas samarbete är dåligt. Hovrätten finner vid en samlad bedömning att det finns förutsättningar för parterna att förbättra sitt samarbete ännu mer och på så sätt gagna C, men att det nuvarande samarbetet på intet sätt utgör ett hinder mot växelvis boende.

Mamman har gjort gällande att C har särskilda behov, bl.a. rörande rutiner och struktur, och att dessa behov bäst kan tillgodoses genom ett stadigvarande boende hos henne. Hon har under tilläggsförhöret i hovrätten berättat att Cs skolsituation försämrats på så sätt att han har svårigheter att fokusera på och delta i skolans aktiviteter och att hon tror att hans skolgång skulle påverkas negativt av ett växelvis boende. I denna del noterar hovrätten att det inte framkommit annat än att båda föräldrarna är engagerade i Cs skolgång och att situationen i skolan är densamma oavsett vilken förälder han är hos. Cs skolsituation har inte blivit bättre trots att han efter tingsrättens dom haft sitt stadigvarande boende hos mamman och det finns inte heller något som tyder på att ett stadigvarande boende hos henne skulle förbättra hans möjligheter att fokusera på och delta i skolans aktiviteter. Även om ett växelvis boende inledningsvis kan innebära en omställning för C bedömer hovrätten att han inte skulle riskera att fara illa av ett växelvis boende.

Hovrätten anser att ett växelvis boende är förenligt med Cs bästa. Parterna är överens om att byte ska ske torsdagar. Enligt tingsrättens dom har umgänge påbörjats torsdag efter skoldagens slut. Det saknas anledning att nu frångå detta. Tingsrättens dom ska därför ändras och C ska vara växelvis bosatt hos mamman och pappan på det sätt som framgår av hovrättens domslut. 

Diskriminering när lekland förbjöd rullstol?

Norrköping N är 9 år. Hon har en funktionsnedsättning som innebär att hon använder rullstol. Den XXX besökte hon leklandet med sina föräldrar P och M. N var gäst till en av hennes kamraters födelsedagskalas.

Tingsrätten gör följande bedömning.

I målet är utrett att N kan sitta, men behöver rullstol för att röra sig. Det är vidare utrett att hon ville sitta i sin rullstol inne på det inhägnade lekområdet i Leklandet för att titta på och kommunicera med sina kamrater, som sprang runt och lekte. Det är vidare utrett att Lekland har en policy som inte tillåter hårda och vassa föremål inom den inhägnande lekytan (Storstan).

Enligt bilder, produktinformation och övrig utredning är rullstolen av hårt material, batteridriven, väger 60 kg och konstruerad med flera utstickande och något vassa delar. Det finns inte skäl att ifrågasätta Leklandets uppgift att policyn finns med hänsyn till barnens säkerhet och hygienskäl samt att den inte i och för sig hindrat N från att sitta eller vara inne i lekområdet och där kommunicera med sina kamrater. Enligt tingsrättens mening innebär Leklandets policy inte att N behandlats sämre än någon annan i en adekvat jämförbar situation. Även om tingsrätten skulle ha kommit fram till att det varit fråga om ett missgynnande i en jämförbar situation finns inte något som talar för att detta skulle ha orsakssamband med funktionsnedsättningen. Tingsrätten finner därför att någon direkt eller indirekt diskriminering därför inte har förelegat.

Leklandets verksamhet bedrivs under skadeståndsansvar och det måste ställas höga krav på att lekmiljön är utformad på ett sätt som inte äventyrar barns säkerhet och hälsa. Den aktuella policyn framstår under alla förhållanden som lämplig och nödvändig för att N och andra barn inte ska riskera att fara illa. Beträffande den efterföljande ordväxlingen mellan föräldrarna och personalen råder olika meningar om vad som förevarit och hur orden fallit. Vad som framkommit om detta ger inte vid handen att det förekommit någon diskriminering som skulle kunna ge rätt till ersättning. Med hänsyn till det anförda ska käromålet lämnas utan bifall.

 

 

Skogsröjning i kjol godtas inte

Norrköping

En person blev anvisad och tackade ja till en praktikplats hos Skogsstyrelsen. som en del i jobb- och utvecklingsgarantin. I arbetet ingick att använda motorsåg och röjsåg längs bl.a. vandringsleder och järnvägar. Av religiösa skäl vägrade praktikanten att arbeta utan kjol och vägrade därför att använda de skyddsbyxor som ingår. Arbetsförmedlingen beslutade då att återkalla hennes anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin.

Praktikanten överklagade beslutet till förvaltningsrätten och hävdade att hon utsatts för diskriminering. Hos domstolen begärde hon dels att få tillbaka sin praktikplats, dels även diskrimineringsersättning och skadestånd. Förvaltningsrätten fann dock att det av säkerhetsskäl var motiverat att kräva att praktikanten bär skyddsbyxor och inte bär kjol. Arbetsförmedlingens beslut ändrades därför inte. Förvaltningsrätten avvisade också begäran om diskrimineringsersättning och skadestånd.

 

Socialen får rätt i 90 % av LVU-målen

Norrköping Det som särskilt utmärker LVU-målen är att domstolarna som regel beviljar tvångsomhändertagande av barn. Enligt uppgift får socialnämnden rätt att omhänderta barnet i 90 % av fallen. När vårdnadshavarna överklagar till kammarrätten så får de rätt i drygt 10 % av fallen dvs. i 90 % av fallen så går kammarrätten på förvaltningsrättens linje.

Socialnämndens utredning, som utgör det centrala processmaterialet, ska vara objektiv. Detta innebär att socialnämnden även ska beakta omständigheter som talar mot ett omhändertagande. Socialnämndens utredning är i regel mycket omfattande. Läkarintyg, psykologutlåtanden och vittnesmål m.m. är vanligt förekommande bevisning i dessa utredningar.

Advokatens roll är i praktiken att hitta brister i socialtjänstens utredning och anföra dessa inför förvaltningsrätten och kammarrätten. 

Det allmänna utgår från att rättssäkerhet garanteras genom att den unge (barnet) och föräldrarna (vårdnadshavarna) får egna advokater som företräder deras sak och domstolen har en utredningsskyldighet (enligt 4 § förvaltningslagen ska myndighet [såväl socialjänsten som domstolen] se till att ärendena blir så pass utredda som dess beskaffenhet kräver).

Vad händer i praktiken?

- domstolen granskar föräldrarnas eller barnets beteende utifrån socialtjänstens utredning;

- domstolen granskar inte socialtjänstens insatser eller om myndigheten verkligen gjort allt för att undvika ett tvångsomhändertagande.

Det förklarar att socialtjänsten vinner 90 % av målen i förvaltningsrätten och får även bifall i 90 % av målen som går till kammarräten då vårdnadshavaren överklagar.

Domstolens prövning

Rättsfaktum vårdbehov och påtaglig risk.

”Påtaglig risk” är inget beviskrav men det ger en antydan om beviskravets nivå och utgörs som regel av en prognosbedömning.

I praxis uttrycks i regel endast att beviskravet i LVU-mål ska vara lägre ställt än i brottmål, men utan någon vidare precisering av beviskravet vilket brukar uttryckas som ”visat”. I doktrin anges att domstolen, i LVU-mål, ska utgå från beviskravet ”sannolika skäl”.

I miljöfallen enligt 2 § LVU ska den unge skyddas från sin omgivning vilket generellt anses motivera ett lägre ställt beviskrav i förhållande 3 § LVU som avser den unges eget beteende.

I förarbetena anges att det måste finnas konkret utredning och bevis för de förhållanden som läggs till grund för prognosen om barnets framtida utveckling och att de bakomliggande orsakerna ska medföra presumtionsverkan för exempelvis vårdbehovet. Därmed räcker det som regel med att en brottsmisstanken är ”styrkt” eller ”visat” för att det ensamt ska kunna leda till ett omhändertagande enligt LVU. När det gäller övriga omständigheter är bevisvärderingen fri och varje enskilt bevis kan värderas utan något krav på att enskilda omständigheter måste vara ”styrkt”. Anledningen är att det strider mot principen att beviskrav inte får uppställas för bevisfakta.

Under alla förhållanden är rättsläget beträffande hur beviskravet ska preciseras i LVU-mål oklart vilket innebär att beviskravet befinner sig någonstans på skalan ”sannolikt” till ”styrkt” med övervikt mot ”sannolikt”. 

Så går processen kring ett tvångsomhändertagande till:

  • Socialtjänsten startar en utredning.
  • Socialtjänsten utreder barnets situation och föräldrarnas förmåga genom samtal med barnet, vårdnadshavare och referenspersoner. Fokus ligger på barnets hälsa, känslo- och beteendemässiga utveckling, sociala uppträdande och förmåga att klara sig själv. När det gäller vårdnadshavaren ligger fokus på den grundläggande omsorgsförmågan, känslomässig tillgänglighet, stabilitet och gränssättning. Därtill utreds även familjens nätverk, bakgrund, boende och ekonomi.
  • Om socialtjänsten bedömer vårdbehov ska detta ske på frivillig väg. Om det inte fungerar, lämnas utredningen vidare till socialnämnden, som efter prövning ansöker om att omhänderta barnet med tvång med stöd i Lagen om vård av unga (LVU), hos förvaltningsrätten.
  • Förvaltningsrätten avslår eller bifaller ansökan. 90 % av ansökningarna vinner bifall. Förvaltningsrättens dom/beslut kan överklagas till kammarrätten. Kammarrätten gör ändring i 10 % av målen.
  • Tvångsomhändertagande omprövas var sjätte månad.

Jäv i Ghostmålet

Norrköping Göta hovrätt har i dag beslutat att avslå invändningen om jäv i det s.k. Ghostmålet. Hovrätten anser inte att domaren i tingsrätten var jävig enbart för att domaren och en av parterna i målet är medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Det fanns inte heller någon personlig relation mellan domaren och parten som gjorde domaren jävig. Det innebär att rättegången i tingsrätten inte måste tas om.

Det var i oktober förra året som Linköpings tingsrätt meddelade dom i tvisten mellan sångaren i hårdrockbandet Ghost och fyra tidigare deltagare i bandet. Tingsrätten avslog de tidigare deltagarnas talan och beslutade att de skulle betala sångarens rättegångskostnader i målet.

Båda parter har överklagat målet till hovrätten. I hovrätten har de tidigare deltagarna anfört att rättens ordförande i tingsrätten var jävig eftersom han och sångaren i Ghost är medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Enligt dem gör det att domarens opartiskhet i målet kan ifrågasättas.

 

LVU-vård av barn som ökat kraftigt i vikt på bara en vecka

Norrköping Föräldrarna son fick trösäta och gick upp kraftigt i vikt, därför omhändertogs han enligt LVU.

Förvaltningsrätten anförde följande (kammarrätten fastställde deras dom)

Förvaltningsrätten konstaterar att B är ett mycket litet barn, vilket innebär att han är helt beroende av sina omsorgspersoner för alla sina behov. Detta ställer i sin tur höga krav på att föräldrarna, i egenskap av omsorgspersoner, kan tillgodose dessa behov. Av utredningen i målet framgår att B under utredningstiden ökade i vikt på ett sätt som föranledde oro från BVC. I nämndens utredning anges att J och H under utredningen på Vårljus använde matning som tröst och att de väckte Blessing för att mata honom utan att ta hänsyn till om han ville äta eller inte. Det anges vidare att J och H valde att samspela med B när han sov istället för när han var vaken och att samspelet inte skedde på ett sätt som var lämpligt för Bs ålder. J och H har tillbakavisat dessa uppgifter och anfört bl.a. att de inte nåtts av informationen om att Bs viktökning var oroväckande och att B inte har tröstats med mat. Mot bakgrund av att uppgifterna har stöd i de mirrnesanteckningar som gjorts av personalen vid Vårljus gör förvaltningsrätten emellertid bedömningen att nämnden har gjort sannolikt att de av nämnden angivna missförhållandena föreligger. Att J och H matar B när han behöver tröst och väcker honom för att samspela när han behöver sova innebär enligt förvaltningsrätten att föräldrarna inte förmår att läsa av Bs signaler. Det förhållandet att J och H, trots upprepad information, inte tagit till sig oron kring Bs vikt innebär att föräldrarna även i detta avseende brister i förståelsen Bs behov.

Förvaltningsrätten anser att utredningen ger stöd for att B inte far sina grundläggande behov tillgodosedda av J och H och att det vid en sammantagen bedömning föreligger brister i omsorgen om B. Av utredningen i målet framgår att J och H har en bristande insikt de förhållanden söm medför att de brister i omsorgen om B. Med hänsyn till detta och med beaktande av att B är ett mycket litet barn gör förvaltningsrätten bedömningen att bristerna i omsorgen om B utgör en påtaglig risk för att hans utveckling och hälsa skadas. Därför har B ett vårdbehov enligt l och 2 §§ LVU

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Bloggar

Sportbloggar

Politiker

Politikerbloggarna stängs

Politikerbloggar Från och med den 1 februari avslutar vi våra politikerbloggar på nt.se.

Anledningen till att vi stänger bloggarna är främst att vi ser att bloggandets roll har flyttats över till sociala medier. Det har fått till följd att läsningen av våra bloggar har blivit lidande.
Jag vill passa på att tacka alla bloggare för er tid och era blogginlägg, och samtidigt också passa på att tacka alla läsare.

Maria Kustvik, ansvarig utgivare Öst Media