Logga in
Logga ut

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

"Utåtagerande" beteende i skolan inte skäl mot växelvis boende

Albufiera Tingsrätten anförde som skäl mot växelvis boende:

En annan omständighet som talar mot att ändra på boendet är att C enligt både mamman och pappan visat ett utåtagerande beteende på skolan, där han nyss börjat. Det går inte att bedöma vad det beror på, men att börja i skolan innebär en stor förändring för ett barn. Tingsrätten bedömer att en ändring även av Cs boende innebär en risk att hans beteende kan förvärras.

Hovrätten anförde.

Som tingsrätten anfört är det barnets bästa som är avgörande för domstolens beslut i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen ska domstolen dels beakta barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, dels ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad samt fästa avseende vid eventuella risker för att barnet kan fara illa.

När det gäller växelvis boende måste förhållandena kring barnet vara på ett visst sätt för att ett sådant boende ska vara både möjligt och lämpligt. Utöver att var och en av föräldrarna måste vara lämplig som boendeförälder krävs också att de har en god samarbetsförmåga och är flexibla samt att de bor förhållandevis nära varandra så att barnet kan gå kvar i samma skola och ha tillgång till sina kamrater och fritidsaktiviteter. Parterna behöver inte vara överens om boendeformen, utan domstolen kan besluta om växelvis boende mot en parts vilja.

Annat har inte framkommit än att både mamman och pappan tar ansvar för C, att de månar om och vill honom väl samt att de försöker göra det som de tror är bäst för honom. Hovrätten delar boendeutredarnas bedömning att såväl mamman som pappan är lämpliga som boendeföräldrar. Vad som framkommit om att pappan har en diagnos och att han medicinerar för denna medför inte att det finns anledning att ifrågasätta hans lämplighet som boendeförälder.

När det gäller förutsättningarna för växelvis boende konstaterar hovrätten att de geografiska aspekterna är mycket fördelaktiga i detta fall. Parterna har däremot olika syn på hur samarbetet fungerar. Pappann har förklarat att hans uppfattning är att samarbetet fungerar bra medan mamman förklarat att samarbetet inte är så bra som krävs vid växelvis boende. I denna del noterar hovrätten att det är tydligt att parterna är olika varandra till sin personlighet och läggning och att detta också avspeglar sig i hur de hanterar frågor kring C. Samtidigt är det tydligt att parterna kompletterar varandra i sitt föräldraskap, vilket innebär att C får möjlighet att se att en situation kan hanteras och lösas på flera olika sätt.

Hovrättens bedömning är att parterna visat prov på flexibilitet och vilja att samarbeta kring C. Utifrån vad de själva berättat står det klart att de, utöver de kontakter som föranletts av den dagliga omsorgen om C, exempelvis deltagit tillsammans i skolans utvecklingssamtal, att de hjälpts åt med Cs förberedelser inför ett halloweendisco och att de kommit överens om att hjälpa C att uppmärksamma varandras födelsedagar och andra högtider såsom mors- och farsdag.

Det har framkommit att kontakterna mellan parterna mestadels sker via SMS men att de också kan höras per telefon om det rör något mer brådskande. Att de flesta vardagliga kontakterna mellan parterna sker via SMS behöver enligt hovrättens mening inte ses som något negativt. Att den ena av parterna kanske önskar att fler kontakter skulle ske per telefon innebär inte heller att parternas samarbete är dåligt. Hovrätten finner vid en samlad bedömning att det finns förutsättningar för parterna att förbättra sitt samarbete ännu mer och på så sätt gagna C, men att det nuvarande samarbetet på intet sätt utgör ett hinder mot växelvis boende.

Mamman har gjort gällande att C har särskilda behov, bl.a. rörande rutiner och struktur, och att dessa behov bäst kan tillgodoses genom ett stadigvarande boende hos henne. Hon har under tilläggsförhöret i hovrätten berättat att Cs skolsituation försämrats på så sätt att han har svårigheter att fokusera på och delta i skolans aktiviteter och att hon tror att hans skolgång skulle påverkas negativt av ett växelvis boende. I denna del noterar hovrätten att det inte framkommit annat än att båda föräldrarna är engagerade i Cs skolgång och att situationen i skolan är densamma oavsett vilken förälder han är hos. Cs skolsituation har inte blivit bättre trots att han efter tingsrättens dom haft sitt stadigvarande boende hos mamman och det finns inte heller något som tyder på att ett stadigvarande boende hos henne skulle förbättra hans möjligheter att fokusera på och delta i skolans aktiviteter. Även om ett växelvis boende inledningsvis kan innebära en omställning för C bedömer hovrätten att han inte skulle riskera att fara illa av ett växelvis boende.

Hovrätten anser att ett växelvis boende är förenligt med Cs bästa. Parterna är överens om att byte ska ske torsdagar. Enligt tingsrättens dom har umgänge påbörjats torsdag efter skoldagens slut. Det saknas anledning att nu frångå detta. Tingsrättens dom ska därför ändras och C ska vara växelvis bosatt hos mamman och pappan på det sätt som framgår av hovrättens domslut. 

Jäv under middag

Norrköping En domare uttalande följande under en middag innan målet slutligen avgjordes.

P: ”Ja just det, du har målet med högskolefuskarna; eller ja påstådda högskolefuskarna.”

D: ”Ja påstådda får man ju säga” *skratt*

D: ”Nu har något ljushuvud [eller motsvarande uttryck] av försvararna kommit på att det är dubbel straffbarhet eftersom de kan bli avstängda från högskoleprovet [möjligen sa han högskolan] och de andra har hakat på.” *skratt*

P: ”Jag antar du bara skrattar för att invändningen var så kreativ och inte för att du tagit ställning i saken?”

D: ”Ja kreativ måste man ju säga att den var!” *skratt*

D: ”Sedan har alla tre varsin egen invändning så det kommer ju ta flera sidor att skriva bort.” *skratt*

 

Hovrätten anförde.

Hovrätten kan konstatera att en domare är jävig att handlägga mål under de förutsättningar som framgår av 4 kap. 13 § rättegångsbalken. Bestämmelsen omfattar tio punkter. Det är den tionde punkten, den så kallade generalklausulen, som är aktuell i detta fall. Enligt denna är en domare jävig att handlägga ett mål om någon särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet i målet. Av betydelse för bedömningen av om jäv förelegat är även kravet på rätt till en rättvis rättegång (artikel 6 i Europakonventionen, jfr även den redan omnämnda bestämmelsen i 2 kap. 11 § regeringsformen och artiklarna 47 och 48 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna samt skäl 16 och artikel 4 i direktiv 2016/3431).

Varje invändning om jäv kan inte tas upp till prövning. Vill en part göra gällande jäv mot domare måste detta göras första gången som parten för talan i målet efter att ha fått kännedom om den jävsgrundande omständigheten. Underlåter parten det är rätten att framställa invändningen förfallen (se 4 kap. 14 § andra stycket rättegångsbalken).

I det yttrande över jävsinvändningarna som tingsrätten har lämnat till hovrätten har D förklarat att han inte känner till P. D har dock inte kunnat utesluta att han pratade med honom under juristklubbsmötet. Han känner emellertid inte igen att han skulle ha uttryckt sig på det sätt som återges i epostmeddelandet och tillbakavisar att han skulle ha raljerat på det sätt som meddelandet låter påskina eller att han redan vid tidpunkten för juristklubbsmötet skulle ha tagit ställning i sak. Däremot kommer han ihåg att han har gett uttryck för att det rimligtvis inte kan vara fråga om dubbelbestraffning för NN eftersom denne inte hade gjort högskoleprovet. Vid den del av huvudförhandlingen som ägde rum samma dag som juristklubbsmötet, eller möjligen dagen innan, påpekade han även för de tilltalade och de försvarare som var närvarande att de rimligen inte kunde hävda dubbelbestraffning. Frågan om dubbelbestraffning var emellertid inte enkel och krävde en omfattande utredning från rättens sida. Något ställningstagande i frågan gjorde han således inte förrän i samband med överläggningen i målet.

Mot bakgrund av Ds uppgifter finns det inte skäl för hovrätten att ingå i någon prövning av om han rent faktiskt hade tagit ställning till sakfrågorna i målet redan när juristklubbsmötet ägde rum. Utifrån hans inställning måste utgångspunkten
vara att han då inte hade tagit ställning till de frågor som tingsrätten skulle bedöma.

Det kan inte anses klarlagt att D har uttryckt sig exakt på det sätt som anges i epostmeddelandet. De omständigheter som redovisas i meddelandet är likväl förhållandevis detaljerade. Uppgifterna är därtill lämnade av en advokat som inte har
några egna intressen i målet. P har uppfattat uttalandena som så anmärkningsvärda att han på eget initiativ har kontaktat försvarare i målet. Sammantaget saknas därför skäl att ifrågasätta att D under samtalet gjorde uttalanden som hade den innebörd som redovisas i meddelandet.

Innebörden av uttalandena sträcker sig klart längre än ett översiktligt och allmänt omnämnande av målet. Innebörden av uttalandena är också tillräcklig för att väcka tvivel hos en objektiv betraktare om D opartiskhet. Uttalandena kan uppfattas som att han hade tagit ställning i frågor som han senare skulle bedöma i målet. Det har därmed förelegat en sådan särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans opartiskhet. Hovrätten finner alltså att det har förelegat jäv vid
tingsrättens handläggning av målet.

 

Kommentar: när målet nu återförvisas uppgår kostnaden till över 10 mkr, vi har advokaternas kostnader på 7,1 mkr, åklagarens och polisens kostnader samt domstolens kostnader vilket torde uppgå till motsvarande beloppp. 

 

Hovrätten undanröjer tingsrättens dom i Högskoleprovsmålet

Norrköping Göta hovrätt har idag beslutat att undanröja Norrköpings tingsrätts dom i det så kallade Högskoleprovsmålet. Hovrätten har bedömt att tingsrättens ordförande var jävig att handlägga målet på grund av uttalanden som han gjorde vid ett juristklubbsmöte. Detta innebär att rättegången i tingsrätten måste tas om.

Det var i januari i år som Norrköpings tingsrätt meddelade dom i Högskoleprovsmålet. Domen har överklagats av ett stort antal av de tilltalade som dömdes av tingsrätten. Även åklagaren har överklagat domen.

I hovrätten har flera tilltalade begärt att hovrätten ska undanröja tingsrättens dom och lämna tillbaka (återförvisa) målet till tingsrätten. Några tilltalade har framfört att tingsrättens ordförande var jävig, eftersom han uttalat sig om frågor i målet vid ett juristklubbsmöte i Norrköping medan huvudförhandlingen pågick vid tingsrätten. Uppgifterna om uttalandena hade kommit fram genom en utomstående advokat som var närvarande vid juristklubbsmötet.

Rättens ordförande menar att han inte har uttryckt sig på ett sätt som skulle innebära att han tagit ställning i målet innan målet avgjordes. Åklagaren har motsatt sig återförvisning.

Hovrätten har kommit fram till att det saknas skäl att ifrågasätta att tingsrättens ordförande vid juristklubbsmötet gjorde uttalanden som hade den innebörd som advokaten redovisat. Det kan därför uppfattas som att domaren hade tagit ställning i frågor som han senare skulle bedöma i målet. Rättens ordförande har alltså varit jävig.

DNA-bevisning räcker inte

Norrköping Hovrätten har friat en man från våldtäkt. I tingsrätten fälldes mannen och fick ett års fängelse eftersom han hade kvinnans DNA på sig utan godtagbar förklaring. 

Hovrätten anförde. 

Oavsett hur NFC:s utlåtande ska bedömas finns det emellertid, enligt hovrättens mening, en annan oklarhet beträffande förekomsten av Sekretess B:s DNA på NN:s fingrar. Även med utgångspunkt i att DNA:t på NN:s fingrar kommer från Sekretess B kan det genom DNA-undersökningen inte sägas när DNA:t avsattes. Som nämnts ovan har Sekretess B berättat om en händelse i två sekvenser, varav endast den senare innefattar ett påstående om våldtäkt och omfattas av åtalet. Det kan inte uteslutas att DNA:t avsatts i det första skedet av händelseförloppet, dvs. då Sekretess B hade kissat, och således inte då NN och Sekretess B befann sig vid räcket och då han enligt åtalet ska ha hållit fast henne. Samma osäkerhet gäller den rodnad som Sekretess B enligt rättsintyget haft på slidförgården. Även den skadan kan ha uppkommit i ett annat skede än det som omfattas av åtalet.

Enligt hovrättens mening innebär omständigheterna sammantagna att det inte kan anses ställt utom rimligt tvivel att NN handlat på det sätt som åklagaren påstått i åtalet. Han ska därför frikännas från ansvar för våldtäkt. Som en följd av detta ska han befrias från skyldigheten att betala skadestånd till Sekretess B liksom skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden.

Kommentar: 

Bevisvärderingen i brottmål ska vara objektiv och omsorgsfull och grundad endast på sakliga skäl. Enligt Högsta domstolen bör bedömningen till en början ta sikte på den bevisning som har åberopats till stöd för gärningspåståendet. Utgångspunkten är att den tilltalade inte behöver bevisa något. Först om åklagarens bevisning är tillräcklig ska den tilltalades berättelse och bevisningen som stöder denna berättelse värderas som motbevisning till det som åklagaren påstår (se NJA 2015 s. 702 och NJA s. 2017 s. 316).

Högsta domstolen har angett ett antal kriterier som kan vara behjälpliga vid bedömningen av muntliga utsagor. Det förhållandet att en utsaga är klar, lång och detaljrik kan ofta vara tecken på att den är sann, medan det saknas egentligt stöd för att anse att konstansbrister (i bemärkelsen att lägga till eller ta bort information) är ett kriterium på bristande tillförlitlighet (se NJA 2017 s. 316 p. 10).

Bevisningen om. själva händelsen i mål om sexualbrott består inte sällan främst av parternas berättelser. Enbart målsägandens berättelse är normalt inte tillräckligt för en fallande dom även om målsägandens berättelse skulle vara mer trovärdig än den tilltalades. En trovärdig redogörelse från målsäganden kan dock i förening med vad som i övrigt kommit fram i målet - till exempel om målsägandens beteende efter händelsen - vara tillräckligt för en fållande dom (se NJA 2009 s. 4471 och H).

 

 

Nämndeman döms för bedrägerier

Norrköping Stockholms tingsrätt har idömt en nämndeman för grova bedrägerier. Bedrägerierna har bestått i att nämndemannen för sin tjänstgöring i domstol begärt ersättning för inkomstförlust i form av löneavdrag trots att han inte haft någon anställning. Tingsrätten har också dömt en person för medhjälp till flera av bedrägerierna.

Nämndemannen påbörjade sin tjänstgöring i Södertörns tingsrätt år 2013 och var verksam fram till våren 2018. Mannen har också varit verksam i Förvaltningsrätten i Stockholm. Nämndemannen polisanmäldes i samband med ett tv-inslag i programmet Kalla fakta under våren 2018.

Nämndemannen har begärt och fått ersättning med över 1,2 miljoner kr. Det har rört sig om ersättning för inkomstförlust. Nämndemän har rätt till sådan ersättning men det förutsätter att man haft ett verkligt inkomstbortfall vanligen i form av löneavdrag. Nämndemannen har begärt ersättning för inkomstförlust vid sammanlagt 361 tillfällen. Det visade sig emellertid att mannen inte hade någon verklig anställning.

Nämndemannen har uppgett att han hade en fingerad lön som aldrig betalades ut men som var avsedd att tjäna som underlag för hans och hans kompanjons ekonomiska reglering i framtiden när en produkt de höll på att utveckla hade avyttrats. Tingsrätten har emellertid underkänt denna förklaring.

Tingsrätten har gått igenom omfattande skriftlig bevisning, bl.a. lönespecifikationer som inte motsvaras av någon anställning och intyg från en "arbetsgivare" som inte har existerat. De sistnämnda intygen har underskrivits av nämndemannens kompanjon som därför döms för medhjälp till bedrägeri.

Bland annat på grund av bedrägeriernas omfattning och att nämndemannen missbrukat allmänt förtroende har tingsrätten bedömt bedrägerierna som grova brott. Nämndemannen döms till fängelse i ett år och åtta månader och ska också betala tillbaka den felaktiga ersättning han fått.

Surrogatarrangemang erkänns i Sverige

Norrköping Ett svenskt sambopar genomförde ett surrogatarrangemang i Kalifornien, USA, med donerat ägg och spermier från mannen. En amerikansk domstol förklarade att den svenska kvinnan var barnets rättsliga mor. Enligt Högsta domstolen är det nödvändigt att erkänna domen för att tillgodose barnets rätt till privatliv och för att uppfylla principen om barnets bästa.

Surrogatarrangemang aktualiserar, som också lagstiftaren har konstaterat, flera komplicerade etiska och juridiska frågeställningar. Surrogatmoderskap är inte en tillåten metod för assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård. Det finns inte heller några lagregler som ger stöd för att erkänna sådana utländska domar på moderskap som förekommer i länder som tillåter surrogatarrangemang.

Vid beslut som rör barn ska barnets bästa sättas i första rummet. Barn har också, som del i rätten till respekt för privatliv som regleras i Europakonventionen, rätt att få sin föräldrarelation och därmed sin identitet erkänd. En brist på ett sådant erkännande är till betydande nackdel för barnet i en mängd avseenden.

När det har etablerats en faktisk familjerelation mellan barnet och den i en utländsk dom utpekade modern, kan det enligt Högsta domstolen vara nödvändigt att erkänna den utländska domen trots att den person som anges som moder inte fött barnet och det saknas svenskt lagstöd för ett erkännande. Det förutsätter dock att barnets rättigheter inte kan tillgodoses på annat lämpligare sätt som också är förenligt med barnets bästa.

Det i målet aktuella barnet föddes 2015. Barnet har sedan dess vistats i Sverige och då huvudsakligen hos den i domen utpekade modern. Samboparet separerade våren 2016. Svensk domstol har fastställt att mannen är barnets far. Eftersom paret inte längre är sammanboende möjliggör inte adoptionsreglerna att de blir föräldrar tillsammans. Adoption är därför inte ett bra alternativ i denna situation. Det finns enligt Högsta domstolen inte heller i övrigt något sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv och principen om barnets bästa, förutom att erkänna domen. Den amerikanska domen har därför erkänts i Sverige.

I ett särskilt tillägg konstaterar Högsta domstolen att erkännandet innebär att flera viktiga principer i svensk lagstiftning på området för assisterad befruktning får ge vika eller annars inte fullt ut kan upprätthållas och att följdfrågor uppkommer som inte kan hanteras inom ramen för en dom. Det finns därför anledning för lagstiftaren att utreda de frågor som aktualiseras.

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Erfarenhet: arbetar som jurist sedan 1998 

Bloggens uppgift: att på ett begripligt sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall

Bloggar

Sportbloggar