Logga in
Logga ut

Lasse Stjernkvist (S)

Vi saknar Dallas

I dag på förmiddagen fick jag beskedet att Erhard Mathiesen hastigt gått bort. Eller Dallas, som ett oräkneligt antal norrköpingsbor kallade honom. 

 

Jag träffade honom för ett tag sedan och han pratade om framtiden. För några år sedan avtackade jag honom när han gick i pension och efter fyra decennier lämnade Ektorps fritidsgård. Det där med pension var liksom inget han gillade. Han ville ha nya uppgifter och utmaningar. Därför fortsatte han och arbetade med ensamkommande.

 

Jag var inte alls förvånad. Jag vet inte hur många jag mött under åren som vittnat om vad Dallas och Ektorps fritidsgård har betytt för dem. Han var storväxt och hade ett ännu större hjärta, och det bultade för alla barn och ungdomar han mötte. Han bryde sig, var engagerad, och för en sådan som Dallas går det nog inte att varva ner. Den typ av engagemang han hade käner inga ålders- eller pensionsgränser. 

 

Om meningen med livet är att hjälpa andra och på så sätt se till att samhället blir bättre, då levde Dallas ett mycket meningsfullt liv. Jag tänker på hans anhöriga.

200 enklare boenden

Nyhetsartiklar i veckan uppmärksammade att det i Linköping finns ett särskilt härbärge för EU-migranter, men att det saknas i Norrköping. Jo, det är sant. I Norrköping har vi valt en annan lösning, att utöka antalet tillfälliga, enklare boenden och erbjuda dem för alla som av olika skäl behöver tak över huvudet snabbt.

 

Totalt har vi 200 enklare boenden just nu, om man med enklare boenden menar tillfälliga bostäder, som man erbjuds i väntan på att kunna åka hem eller i väntan på en riktig lägenhet. Just nu klarar vi behovet trots många nyanlända, EU-migranter och andra som akut behöver bostad. Jag är tveksam till särlösningar för olika grupper, utan det måste vara behovet av hjälp som avgör. Och behovet är som sagt stort, och därför har vi utökat antalet enklare boenden under senare tid. Det finns för övrigt en beredskap att ta fram fler om så krävs.

 

I det här sammanhanget avstår jag från att närmare diskutera med V-s Niklas Lundström. Han vevar vilt, men skrapar man bort allt självberöm återstår ett märkligt synsätt; Vänsterpartiet försvarar med självklarhet särlösningar som dessutom bygger på välgörenhet.

Jag har inget emot välgörehet och är själv aktiv i flera olika sammanhang som privatperson, men samhällets/kommunens insatser tycker jag ska ha en annan karaktär.

 

I fredags började det på riktigt; förhandlingarna om ny järnväg mellan Järna och Linköping. Byggstarten är planerad till 2017 i Norrköping, och i fredags var jag och andra från berörda kommuner i Stockholm för att diskutera pengar med mera. jag inser att det blir intensiva diskussioner under hela våren, men på en punkt är jag helt säker; vi kommer nå en uppgörele och därmed att det blir nya spår. Om det blir snabbtåg eller höghastighetståg, det är fortfarande en öppen fråga, men för Norrköpings del spelar det inte så stor roll. Det viktiga är att vi får fler spår och att vi ytterligare kan bli en integrerad del av Storstockholms arbetsmarknad.

 

Nä, nu är det Åbyrevyn som gäller.

Mitt möte med Palme

Jag träffade Olof Palme första gången 1976 när jag som ung SSU-are skulle intervjua honom för vår lokala föreningstidning. Jag var nervös, och hade förberett mig rejält. Insåg att jag bara hade några få minuter på mig.

 

Det visade sig bli ett helt annat möte än jag hade väntat mig. Han svarade artigt på min första fråga, men började sedan efterhöra hur jag såg på livet och politiken. Min nervositet släppte i samma takt som min respekt för Palme ökade. Han var verkligen genuint nyfiken. Ville veta, försöka förstå vad som rörde sig i mitt huvud och i andras. Det blev ingen kortkort intervju, utan den avbröts först när jag var tvungen rusa vidare.

 

Den där nyfikenheten såg jag hos Olof Palme många gånger. Ja, kanske inte när han mötte Fälldin och andra politiska motrståndare i offentliga dueller, men i många andra sammanhang. Som ombudsman var jag med i bakgrunden då han besökte skolor och arbetsplatser, och det som mer än något annat etsade sig fast i mitt minne var just vetgirigheten, nyfikenheten.

 

I dag är det många som nämner Palme i nostalgiska sammanhang. De efterlyser gårdagens lösningar på dagens problem. Ingen person kan passa sämre för den typen av betraktelser än Palme.  

 

Den nyfikne kan förstås sin historia. Men hon eller han försöker framför allt förstå sin samtid.

 

 

Ett brev betyder så mycket

Ett brev betyder så mycket. Eller som det numera heter, mejl.

 

Jag får en hel del i min roll som kommunpolitiker. Självklart svarar jag alla, och målet är att göra det samma dag. En del frågor hänvisar jag vidare, några kan besvaras kort och snabbt och en del kräver en del efterforskning. Ytterligare en del är svåra att svara utan fortsatt dialog, till exempel det från sjundeklassaren Annie på Borgsmo som skrev om stressen och pressen i skolan. Hon var kritisk till läxor, och menade att all undervisning borde klaras av under skoltid.

 

I dag var jag och träffade henne och hennes klasskamrater. Det blev en del diskussion om just läxor men också om skolan och samhället i stort. Förstod för övrigt att nye rektorn snabbt tagit till sig frågan och att det pågick en dialog mellan lärare och elever om undervisningens organisation.

 

Jag önskar att fler fick den här typen av inblickar i skolans värld. Visst fick jag ta del av en del bekymmer, t ex den stress som många upplever. Samtidigt får man se en sida som kanske inte kommer fram lika ofta; mötet med engagerade lärare och kunniga, drivande och vältaliga elever. Annie och hennes kamrater går som sagt i sjunde klass, och jag lovar, när min generation var i samma ålder var få av oss lika medvetna, frimodiga och förnuftiga.

 

Kort sagt, den här typen av besök behövs för att man ska förstå att samhället utvecklas i rätt riktning. För om nya generationer är förnuftigare än tidigare, ja, då måste det rimligen vara så.

Framgångar

Jag vet, det gäller att vara ödmjuk. Särskilt när det går bra.

 

Just nu finns det en del som går riktigt bra i Norrköping. Jobbtillväxten ökade kraftigt om man får tro Arbetsförmedlingens siffror över nyanmälda jobb. Uppgången tycks hålla i sig, och under januari anmäldes fler jobb i Norrköping än i till exempel Uppsala och Västerås. Ja, ingen av de större städerna hade samma uppgång, drygt 2000 nya jobb. Bredden glädjer också, att det både är jobb för dem med kort utbildning och fler jobb som kräver högskoleexamen. Jag vet, det är en månadssiffra, men vi har som sagt under en längre tid haft en uppgång.

 

En ny flyglinje är förstås också en framgång. Marie Torstensson och de övriga på flygplatsen har förhandlat länge för att forma ett samarbete med en stabil partner och hitta en bra destination. Brittiska BMI är en stabil partner och Munchen är en attraktiv flygplats, inte minst för affärsflyget. Jag vet, alla affärer innehåler möjligheter och risker, så även denna. Men vi har makten i våra egna händer. Om företag och privatpersoner väljer den här linjen ut i världen, då¨kommer den att överleva.

 

Efter pressträffen fick jag en lite småspydig kommentar från en person som  undrade om jag trodde att flyglinjen behövdes när Sleipner ska spela i Europa.

 

Nja, apropå framgångar; Sleipner är faktiskt obesegrade den här säsongen. En match. En seger.

Marcus visar vägen

I dagens tidning kan vi läsa om Marcus Brogren och hans initiativ att starta en nattklubb för funktionshindrade. Nu är den hotad på grund av ekonomin och Markus efterlyser stöd från sponsorer och kommunen.

 

Jag har träffat Marcus ett par gånger och efter det förstår jag att allt är möjligt. När han orkar bry sig, engagera sig och se möjligheterna i livet, ja, då förstår man vad vi människor kan klara. Egentligen. Med sitt driv och sitt engagemang kommer han lyckas få nattklubben leva vidare, jag är helt säker.

 

Jag vill gärna att Norrköping toppar alla typer av listor. Nästan alla. I går presenterades en lista över de mest utsatta områdena i Sverige. I Östergötland fanns ett område med, Skäggetorp. Det betyder självklart inte att vi saknar segregation och utsatthet i vår kommun. Det har vi, men det går att vända utvecklingen.

 

Det går, om flertalet bara gör lite grann i jämförelse med sådana som Marcus. 

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.

Bloggar

Sportbloggar