Logga in

Lasse Stjernkvist (S)

Vi saknar Dallas

I dag på förmiddagen fick jag beskedet att Erhard Mathiesen hastigt gått bort. Eller Dallas, som ett oräkneligt antal norrköpingsbor kallade honom. 

 

Jag träffade honom för ett tag sedan och han pratade om framtiden. För några år sedan avtackade jag honom när han gick i pension och efter fyra decennier lämnade Ektorps fritidsgård. Det där med pension var liksom inget han gillade. Han ville ha nya uppgifter och utmaningar. Därför fortsatte han och arbetade med ensamkommande.

 

Jag var inte alls förvånad. Jag vet inte hur många jag mött under åren som vittnat om vad Dallas och Ektorps fritidsgård har betytt för dem. Han var storväxt och hade ett ännu större hjärta, och det bultade för alla barn och ungdomar han mötte. Han bryde sig, var engagerad, och för en sådan som Dallas går det nog inte att varva ner. Den typ av engagemang han hade käner inga ålders- eller pensionsgränser. 

 

Om meningen med livet är att hjälpa andra och på så sätt se till att samhället blir bättre, då levde Dallas ett mycket meningsfullt liv. Jag tänker på hans anhöriga.

Rätt om Icreate

Norrköpings kommun ör beredd att pröva både konventionella och okonventionella metoder för att motverka kriminalitet och otrygghet. Det har utan tvekan hänt en del positivt, bland annat i Klockaretorpet, men det gäller att vara uthållig. 

 

Det är av det här  skälet som kommunen för något år sedan gav stöd till det sociala företaget Icreate. Om det blir ett fortsatt stöd diskuteras just nu politiskt, men apropå dagens artikel i NT finns det skäl göra ett klargörande:

- Villkoret för att delta i verksamheten är att personen avbrutit sitt missbruk och sin kriminalitet. Det är korrekt att personer återfallit men också att flertalet lyckats bryta med tidigare liv. Den som återfaller får alltså inte längre delta.

 

Jag är inte naiv, utan inser att droger och kriminalitet är svåra motståndare. Polisen och andra myndigheter behöver förstärkning. Kommunen måste göra mer förebyggande. Gangsters ska sitta bakom lås o bom och de som vill återvända till ett lagligt liv ska få stöd. Vi vet av erfarenhet att mycket av det stödet - avhopprverksamhet mm- inte alltid ger resultat. Många återfaller i kriminalitet. 

 

Det är  mot den bakgrunden som Icreate ska bedömas.  Om en enda person lämnar kriminaliteten för gott sparar samhället åtskilliga miljoner. Om Icreate lyckas få flertalet av drygt tiotalet deltagare att leva lagligt, då förstår vi alla vad det betyder mänskligt och ekonomiskt för samhället. 

 

Jag kan inte säga idag vad kommunens beslut blir. Vi ska lyssna på dem som följer verksamheten och personerna, inte minst inom vår socialtjänst. Men en ssk kan jag lova: vi vågar pröva både konventionella och okonventionella metoder för att öka tryggheten i vår kommun. Vi tänker inte ge oss förrän vi har vänt utvecklingen även inom detta område. 

 

Borgsmo visar vägen

När statsminister Stefan Löfven och utbildningsminister Gustav Fridolin kom till Borgsmoskolan möttes de av en handfull elever i årskurs tio. Det är alltså elever som går ett extra år i grundskolan för att få godkända betyg. 

 

De var lite nervösa men efter en stiund kom samtalet igång. Eleverna berättade om sina framtidsplaner. Någon skulle läsa teknik, en annan natur. Någon ville fortsätta med en yrkesutbildning. 

 

Samtliga hade alltså lämnet nian utan behörighet att läsa vidare. Men ingen kan rimligen se det som ett misslyckande. Det här var elever som kommit till Sverige under de senaste två-tre åren. På några få år hade de alltså nästan hunnit ifatt sina kompisar. 

 

Det bubblar verkligen av engagemang på Borgsmo.  Det märks att skolledningen har både personal och elever med sig. Resultatten förbättras och inför årets vårbetyg är målet högt satt. Nästan alla ska klara gymnasiebehörighet. Några behöver som sagt lite extra tid på sig, men det är inte så märkligt med tanke på att de nyligen kommit till Sverige.

 

Några timmar senare samma dag promenerade jag med ststministern genom Norrköping. Då återvände han till Borgsmobesöket och mötet med eleverna. Han var uppenbarligen mycket imponerad av deras utveckling och skolans arbete.

 

På kvällen talade han i Hörsalen och temat för talet var; vi har svåra problem i vårt samhälle men det går att med politik förändra och förbättra. Jag tror att han bland annat tänkte på Borgsmo.

LOV-lagom i Norrköping

Av dagens NT framgår att både Mona Olsson till vänster och Sophia Jarl till höger är ense om att Lagen om valfrihet inte fungerar i Norrköping. Eftersom bara ett fåtal har valt privata lösningar är det ett misslyckande. Mona Olssons slutsats är att Lov borde avskaffas, medan Sophia Jarl drar den omvända slutsatsen, att alla borde tvingas att välja och att kommunen inte längre ska  finnas som självklarft alternativ för den som vill ha kommunen eller som inte vill välja. 

 

För egen del tycker jag det verkar som om Norrköpings modell verkar fungera rätt bra. I dagens system är valfriheten en rättighet, en möjlighet att välja för den som vill. Samtidigt ska ingen behöva dra nitlotten, och den som är nöjd eller helt enkelt inte vill välja så finns kommunen som s a s basalternativ. En lagom mix av socialdemokratisk trygghet och socialliberal frihet, för att uttrycka det på politiska.

 

I dagens politiska landskap kan ingen räkna med att bestämma på egen hand. Det räcker alltså inte med att göra bra val, utan man måste dessutom vinna vänner att regera med. I dagens styrande Kvartett är vi väl medvetna om det och försöker därflr hitta kompromisser. Självfallet präglas kompromisserna av partiernas storlek. Så ska det vara. Norrköpingsvarianten av Lov är en sådan kompromiss, och när jag lyssnar på kritiken från höger och vänster så tycker jag att vi hamnat rätt så rätt. 

 

Apropå samarbete; Sophia Jarl och Moderaterna skäller på nästan allt Kvartetten gör och därmed på allt som Kvartettens partier står för. Samtidigt vill Sophia Jarl regera med tre av Kvartettens partier. Hm, jag måste erkänna att hennes strategi inte är alldeles enkel att begripa.

 

 

Tydligt besked

I fredags meddelade jag och mina kollegor i Kvartetten att vi är beredda att fortsätta regera tillsammans efter valet i höst. Självklart under förutsättning att vi får tillräckligt väljarstöd. Reaktionerna har inte varit särskilt många. De flesta jag mött och som har kommenterat artikeln såg det närmast som självklarft. 

 

Under den här perioden har vi lyckats komma överens bra. Vi har byggt bort bristen på boendeplatser för äldre och vi har anställt fler i skolan. Antalet nya jobb ökar och just nu sjunker arbetslösheten snabbare i Norrköping än i riket. Men mycket behöver göras framöver. Skolresultaten måste förbättras och vi ska förhandla fram ett avtal med staten angående nytt resecentrum. Ekonomin är god i kommunen, men det ser kärvare ut de kommande åren. Det gäller att hålla i pengarna. 

 

Som sagt, artikeln har inte orsakat särskilt många reaktioner. NT skriver dock om den på ledarplats. Trots det tydliga beskedet verkar NT leva i tron att alliansen på något sätt lever kvar i Norrköpings lokalpolitik. Moderaternas Sophia Jarl tycks tro ungefär samma sak när hon skriver i en annan debattartikel att hon utmanar mig som KS-ordförande. Det gör hon, inget tvivel om det, men frågan är var hon hämtar sitt politisk stöd. 

 

 

 

 

Ohållbart tiggande

Eskilstuna kommun vill att tiggare ska ha tillstånd för att, som det heter på byråkratiska, passivt samla in pengar. Syftet är att få koll på vilka som är i kommunen och kunna ge hjälp till dem som utnyttjas.

 

Det här är banne mig det hittills bästa förslaget jag hört för att stoppa tiggandet utanför våra butiker. För ingen kan rimligen hävda attdagens situation är acceptabel. Trots rejäl kyla sitter det fortfarande tiggare utanför butikerna  i Norrköping och andra tätorter. Självklart  är det farligt för deras hälsa, men det är också en fara för allas förtroende för samhället. Det riskerar nöta ner förtroendet för det gemensamma när människor uppenbart lider nöd framför våra ögon utan att vi kan göra något.

 

Jo, vi kan och måste göra något. Regeringen men också Norrköpings kommun har försökt få tiggarnas hemländer att ta ansvar. Utan tillräckliga resultat. Därför är Eskilstunas förslag värt att pröva. Om det inte funkar har jag ett annat, som jag tycker borde prövas; hittills har vi framför allt diskuterat tiggandet ur ett ordningsperspektiv. Men det är rimligen i första hand ett hälsoproblem, ett socialt problem. Därför borde vi pröva att använda socialtjänstlagen. Om människor lider nöd och inte själva förmår göra något åt sin situation, då borde samhället agera. Om tiggaren varit från Borås hade vi sannolikt med milt tvång sett till att hen förpassades hem. Det borde inte vara någon skillnad när hen kommer från Bukarest. 

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.

Bloggar

Sportbloggar