Logga in
Logga ut

Marie Bager

Maries NEURO-blogg

Elrullstolsrelaterade olyckor

Norrköping Förra veckan redovisades en studie på Transportforums konferens i Linköping  att antalet olyckor med "elrullar" ökar.

Inte så konstigt: fler får en elrullstol förskriven, av dessa är det fler som också nyttjar den för att komma ut. Fler är de som inte får en elrulle el elscoter  förskriven utan köper den själv. Det kan t o m vara så att man inte får den förskriven för man anses inte kunna framföra elrullen på ett tillförlitligt sätt, i de flesta fall är det nej, för att vården anser inte att behovet finnas.

Om jag anser att jag har ett behov, men får inte elrullen förskriven,  bestämmer jag själv, har jag råd så köper jag en för egna medel. Då styr min plånbok, det är billigare att beställa en via nätet från Kina. De är ostadiga och rankiga, ofta klädda med tyg som gör att man sitter dåligt. En del köper en elscoter som är alldeles för smal och man välter vid första trottoarkant.

Om vi går 20 år tillbaka fick man gå en flerdagars kurs för att lära sig hantera rullstolen även om den var manuell och hur den ska skötas.

Har man fått en elrulle eller permobil förskriven i Östergötland görs det aldrig någon besiktning eller översyn, även om det går det ena året efter det andra! och man ska veta att vi får inte mecka med förskrivna hjälpmedel! Blir det ingen punktering eller så länge ingen lampa går sönder har man ingen kontakt!

Eftersom fler använder stolen ute, gör sina ärenden och vistas i köpcentra och varuhus, tar sina fordon med på tåg m m så finns säkert behovet av mer utbildning och rätt utrustning, vilket även föreslås av  forskarna till rapporten.

I England har det  blivit så vanligt med egen inköpta framförallt elscotrar att det diskuteras ett regelverk kring användadet p g av alla olyckor.

 

 

Stryp inte kontanthanteringen!

Norrköping Idag såg jag en sammandragning i andra kammarsalen i Riksdagshuset som handlade om kontakthantering. Det var mycket bra synpunkter som kom fram - jag upplevde att det finns eller åtminstone börjar gro en förståelse för att om så många som möjligt ska klara sin vardag själv så är kontakter en viktig del.

Det framkom många viktiga synpunkter, men jag tycker att gruppen funktionsnedsatta lyfts fram för sparsamt. Det är en grupp som egentligen består av två läger.

Den ena hälften har lärt sig att använda digitala tjänster och har kort för inköp osv

Den andra hälften kan inte alls hantera digitala tjänster eller kort. De kan inte komma ihåg en kod eller ordningen på momenten.

Vi har medlemmar som inte kan lära sig att åka buss eller spårvagn, deras problem är att de inte kan komma ihåg hur de ska hantera sitt kort eller att de ska hantera ett kort som finns i väskan.

Jag umgås med dem så jag ser deras problem, det syns inte utanpå, de har för det mesta inga rörelsefunktionsnedsättningar, men de kan inte hantera den vrdag som de ska leva i.

En sak är viktigt, det handlar inte om en äldre grupp, här finns alla åldrar, många har genomgått stora svåra operationer och biverkningar blir en snäv vardag, där man inte kan komma ihåg saker och inte kan lära sig tex ny teknik, koder m m

Vårt samhälle måste ge så många som möjligt en vardag som var och en kan hantera!

 

Funktionshinder genom tiderna

Norrköping Boken "Gamla synsätt spökar än" skriven av Margareta Persson, är väl värd att läsa! Den ger oss en bild av hur vi i olika tider har behandla människor med ett funktionshinder på mer eller mindre fruktansvärt sätt. Mycket ligger inte så långt bort i tiden.

Anstalter för "sinnessjuka" långt in på 1900-talet, barn med rörelsefunktionsnedsättning bodde på vanföreanstalter i sovsalar på 1950-talet

1810 beslöt man i Sverige att ge statsbidrag för att döva barn skulle kunna gå i skola - men1881 beslöt en internationell konferens i Milano att teckenspråk kunde bli ett hinder för dövas utveckling, då hakade Sverige på direkt  och 1896 togs undervisningen bort för dessa elever!

Inte förrän i slutet av 1980-talet kunde synskadade barn få gå i skola i hemorten, innan gick de på Tomteboda.

I slutet av sin bok menar Margareat att "sämre livsvillkor fortfarande 2017"? är en realitet för många med en funktionsnedsättning.

Margareta menar "att människor med funktionsnedsättning har en mycket större ohälsa" och "att lever man i en utsatt situation så skapar det kronisk stress" samt att "en viktig faktor för hälsan är att ha kontroll och inflytande över sitt liv och att man känner tillit andra människor".

Margareta vet vad hon talar om, hon är uppväxt i en familj där mamma hade en funktionsnedsättning hon har fortsatt att som vuxen driva de "handikappolitiska frågorna" i riksdagen och som ordförande i det som idag heter Funktionsrätt Sverige.

Boken blir extra intressant eftersom Margareta berättar med intervjuer och citat om en upplevd verklighet som sen kopplas ihop med den lagstiftning som beslutats och tolkats av olika beslutsfattare. Det handlar om både barn och vuxna, tex om hur familjer med sämre ekonomi har måst rätta sig efter samhällets beslut och inte har fått möjlighet att ta hand om sitt eget funktionsnedsatta barn mm

Att ta sig till Thapperska?

Norrköping Nu har det kommit snö, det är halt under snön och våra medlemmar som ska ta sig till Thapperska för sin aktivitet, minskar snabbt i antal. Det är inte alla som har färdtjänst, det är inte heller alla som har egen bil!

Många ska åka kollektivt med bussen som går Gamla Övägen ut, det blir lite kortare promenadväg om man åker ut till sjukhuset, sitter kvar i bussen och vänder tillbaka mot stan, då är man på rätt sida av vägen när man stiger av. Men där är det brant neråt, svårt att inte rasa ner för kanten! Risken är stor att man får en färd på baken nerför slänten!

Det är nu andra vintern som vi har verksamhet på Thapperska och det minsta lilla vintervädret ställer till en hel del oreda och stora obehag för många.

De som måste ta sig för egen maskin utan egen bil eller färdtjänst, kommer inte, de vågar inte! Det är både tragiskt och ynkligt!

Det är de som behöver både de sociala aktivteterna men kanske i ännu högre grad träningstillfällena som nu blir hemma och inte tar sig någonstans!

Hur ska vi få förståelse för behovet av hållplatser för på och avstigning närmare huset, så att det kan bli en kortare och säker gångväg fram till entren?

Vi behöver en buss som kör ner i rondellen , mot de nya personalentrerna på sjukhuset. Då får våra medlemmar en kortare och rakare gångsträcka fram till entren! Det kan inte tänkas att det på sikt även blir BRA för personal som ska till sjukhuset?

Nytt år och Nystart

Norrköping Nu startar vi den fjärde terminen med verksamheten förlagd till lokalerna på Thapperska.

Fortfarande finns det en hel del hinder i vägen för oss, tillgången till en del lokaler är starkt begränsad vilket medför att det är svårt att genomföra vissa aktiviteter. 

Andra saker fungerar väldigt BRA, det ska vi inte glömma. Vi har mycket BRA expeditioner, vi har ett väl fungerande kök - det fick vi kämpa för med det kom på plats! Där kan vi laga mat och äta tillsammans!

I NEURO förbundet måste vi under våren,  diskutera på vilket sätt ska vi stötta våra medlemmar? - Vad kan vi erbjuda dem med stora funktionsnedsättningar? Eller de som blivit väldigt ensamma sen de fått en kronisk neurologisk diagnos?

Vi kan inte boka en teaterföreställning med Östgöta teatern och visa den i aulan på Thapperska, där finns inte tillgång till rätt ström - detta fungerade utmärkt på Sandbyhov, därför får vi frågan ganska ofta, främst för att aulan här är så mycket mer lik en teatersalong. Teater är en kulturaktivitet med stora begränsningar för dem som är rullstolsanvändare!

Gymsalen kan vi inte använda förrän efter kl 15.00, det är ett problem, eftersom de flesta av våra medlemmar på grund av sina dioagnoser, börjar bli trötta och då fungerar det inte så bra att träna.

Nu har vi fått en rum med redskapen som fanns på Sandbyhov och det är ett steg i rätt riktning, men här finns inte möjlighet att överhuvudtaget trycka in fler redskap eller nya redskap, vilket hade varit önksvärt eftersom många får råd att de ska försöka träna med en del nyare redskap som finns att tillgå. Rummet är ganska trångt.

Smågruppsrum som man kan boka per termin, dem som finns får vi inte boka per termin, vilket är väldigt tråkigt eftersom det begränsar våra mindre samtalsgrupper och talträningsgrupper att fungera.

Det är långt till kommunala kommunikationer,  en nöt som ännu inte knäckts - tyvärr!

Vi  hoppas att det under 2019 kommer fler praktiska och BRA lösningar som ger våra medlemmar fler möjligheter att vara aktiva och deltagande på sina villkor i tillgängliga lokaler. 

 

Välkommen till Marie Bagers NEURO-blogg. Marie Bager är aktiv i NEURO förbundet i Norrköping/Söderköping. (NEURO förbundet är fd NHR). Namnbytet har beslutats eftersom ordet handikapp i ett organisationsnamn inte längre är politiskt korrekt. NEURO förbundet är en partipolitiskt obunden ideell intresse , service och kamratorganisation för alla med neurologisk diagnos och deras anhöriga. Jag har flera förtroendeuppdrag, lokalt, regionalt och på riksnivå. Min uppgift är att företräda människor med neurologiska diagnoser och att sprida kunskap om livet med en neurologisk diagnos. Målet är att alla ska få så mycket kunskap så vi tillsammans formar ett samhälle med plats även för dem som inte kan prestera 100%.

Bloggar

Sportbloggar

Politiker

Politikerbloggarna stängs

Politikerbloggar Från och med den 1 februari avslutar vi våra politikerbloggar på nt.se.

Anledningen till att vi stänger bloggarna är främst att vi ser att bloggandets roll har flyttats över till sociala medier. Det har fått till följd att läsningen av våra bloggar har blivit lidande.
Jag vill passa på att tacka alla bloggare för er tid och era blogginlägg, och samtidigt också passa på att tacka alla läsare.

Maria Kustvik, ansvarig utgivare Öst Media