Logga in
Logga ut
Elrullstolsrelaterade olyckor Maries NEURO-blogg Maries NEURO-blogg
Vädersponsor:

Nicklas Lundström (V)

Kommunstyrelsemöte i en ny politisk verklighet

I måndags hade vi mandatperiodens första beslutsmöte med kommunstyrelsen i Norrköping. Deniz Butros är numer ordinarie och jag ersättare för vänstern i kommunens ”regering”. Det märktes tydligt att vi har en ny politisk situation. Kvartetten har inte längre majoritet men det är också tydligt att det finns fyra olika oppositionspartier. Bland några av de mer intressanta besluten märktes:

 

- Kvartettens förslag om att det övergripande miljöansvaret skulle flyttas från kommunstyrelsen till tekniska nämnden föll. Det är bra, frågan är för övergripande och viktig för att ligga på en nämnd. Med det sagt så bör både tekniska nämnden och kommunstyrelsen prata betydligt mer om miljön och särskilt om vår tids ödesfråga – klimatet.

 

- Skattesatsen för nästa år beslutades vara oförändrad, det är bra eftersom kommunalskatten är ”platt” och slår lika mot låg- och höginkomsttagare. Med det sagt så kommer välfärden inom kort att behöva mer resurser både för att bibehålla kvalitén och för att utveckla välfärden. Hoppet står främst till en vänsterlutande regering som kan se till att omfördela mer av samhällsekonomins stora rikedomar till det gemensamma.


- V, M och MP föreslog att en rejäl utredning av utbildningsnämndens organisation ska göras. Det behövs verkligen. Var det klokt att slå ihop gymnasienämnd och barn- och ungdomsnämnd förra mandatperioden? Är den politiska och tjänstepersonaorganisationen så bra den kan vara? Används pengarna så bra som möjligt? Och framförallt – får alla barn samma möjligheter och har personalen en rimlig arbetssituation?  Här hade Kvartetten tänkt om och röstade klokt nog för förslaget.

 

- Vi röstade också för Moderaternas förslag om att kommunstyrelsen snabbare ska få siffror om hur det går med nämndernas ekonomi – men att det är i nämnderna som besluten om den egna ekonomin ska fattas. Ytterligare ett förslag som gick igenom mot Kvartettens vilja.

 

- Tyvärr föll Vänsterpartiets förslag på ett rimligare remissvar (kommunens åsikter) till regeringen angående "Ett ordnat flyktingmottagande". Vi tycker inte att det är rimligt att förbjuda just flyktingar att bo i vissa områden i kommunen, staten ska inte bestämma var människor ska bo. Och de avresecentrum som föreslås riskerar att bli högst rättsosäkra långtidsförvaringar under fängelseliknande former.


- Tyvärr fick moderaterna bägge oppositionens platser i personalutskottet trots att vi ställde upp mig som motkandidat. Kvartetten valde i vanlig ordning att lägga ner sina röster Det var synd för just rimliga villkor för kommunens anställda är en av mina och Vänsterpartiets allra viktigaste frågor.

 

(De första tre frågorna avgörs dock slutgiltigt på kommunfullmäktige 26 november)

 

 Jag och Deniz på KS (det är ofta men inte alltid så kul som bilden visar)

 

För övrigt så visar den försenade och farsartade ”utbyggnaden” av bredband på Vikbolandet att samhällsviktig infrastruktur som vägar, elnät och bredband bör byggas och ägas gemensamt.

Det svåra beslutet är fattat

Vänsterpartiet röstar inte för Löfven och högerns mök-politik (officiell benämning på MittenÖverrenskommelsen hädanefter). Men vi släpper på fredag fram Löfven med en gul knapp istället för att riskera en SD-stödda Kristersson-regering. Det var de reella alternativen.

Men Löfven kommer att leva under ett ständigt misstroendehot från vänster. Om han lägger fram förslag som korsar våra röda linjer – marknadshyror och försämrad LAS – då kommer vi att försöka fälla regeringen med en missförtoendeomröstning. I det läget är vi vågmästare. Vi kommer inte att sitta stilla om två av de viktigaste fundamenten i den välfärdsstat arbetarrörelsen byggt upp under 100 år angrips - hyresregleringen och arbetsrätten. Detta är ett 100% skarpt löfte från Vänsterpartiet.

 

Den fjantiga ”anti-V-klausulen” är i praktiken historia och vi kommer att samarbeta med S och MP och räknar med att få igenom politiska förslag.

Vi kommer tillsammans med S att försvara de jämlikhetsreformer vi genomfört, och att de som försvunnit med M/KD-budgeten ska återinföras.

Vi är i skarp opposition mot högerpolitiken och kommer att kämpa mot och rösta ner all skitpolitik de kommande åren – ansvaret för den faller såklart på de som röstar för den politiken. Förutom marknadshyror och försämrad arbetsrätt innehåller ju ”mök” galenskaper som svagare kollektivavtal, privatiserad arbetsförmedling, tripplat RUT, sänkta löner och gigantiska skattesänkningar för de allra rikaste.

Den kommande tiden kommer att innebära hårda politiska strider – som vi kommer att ta. Hoppas att du kommer med oss i den kampen! Här kan du bli medlem

Står liberalerna pall?

I dagarna pågår vad som kan blir liberalismens sista strid. Det kvarvarande liberalerna och socialliberalerna kämpar just nu mot de hårda nyliberalerna och högerkonservativa inom sina partier C och L.


M och KD anser jag redan valt sida i och med den reaktionära budgeten man drev igenom med SD-stöd. Den visar glasklart vad nyliberalerna och högerextremisterna kan bli överens om - Kraftiga skattesänkningar för de rika och mer pengar till polis och militär. Samtidigt som man genomför hårda besparingar riktade mot i första hand kultur, feminism, miljö och jämlikhet (och sedan välfärden).


SD har redan haft ett avgörande ideologiskt och politiskt inflytande på M (som under Reinfeldttiden hade tydliga liberala drag) och KD (som tidigare var ett ganska kristet medkännande parti). Det känns som väldigt länge sedan nu. Självklart kommer SD att kräva och få stort inflytande på en högerregering, ännu mer än man fick för att släppa igenom katastrofbudgeten. Det kan inte stoppas med något ”dokument”. Det hade kunnat stoppas med decemberöverenskommelsen men den valde ju högern med KD i spetsen att skrota (trots att det var Hägglunds idé). 

 

Det handlar om att släppa in högerextremismen till att direkt kunna påverka statsmakten och hela samhällsutvecklingen. Eller att inte göra det. Ett liberalt parti måste välja det senare. Annars får de kvarvarande liberalerna samlas inom Socialdemokratin. Jag hoppas att liberalerna står pall de kommande dagarna - vilket skulle innebära någon form av mittenregering eller ett extraval. Bägge betydligt bättre alternativ än en högerregering som är helt beroende av SD. Jag törs ärligt talat inte gissa om hur det kommer att gå men jag hoppas att liberalismen segrar i de liberala partierna. 

Turkiet och Trump mot kurderna

Donald Trump är en katastrof också för mellanöstern och Syrien. Han senaste dumhet är att dra tillbaka amerikanska ockupationsstyrkor från Syrien. Det kan tyckas märkligt att jag som vänsterpartist skriver den föregående meningen. För det är uppenbart att de amerikanska styrkorna (som så oerhört ofta) bryter mot internationell rätt med sin närvaro i Syrien. Liksom att det främst såklart är oljan och intresset av att krossa fler olydiga stater i mellanöstern som gör att de befinner sig där.  Men gällande utrikespolitik är saker sällan enkla. Realism och en klar blick på vad som är de mindre dåliga alternativen är alltid nödvändigt.

Det som nu händer är att Trump överger det kurdiska PYD-styret som idag kontrollerar en tredjedel av Syrien och som jämfört med övriga aktörer i inbördeskriget varit relativt progressiva, toleranta och fredliga. Även om övergrepp skett också på kurdiskkontrollerade områden kan de inte jämföras med IS, Al-Quaidas eller Assad-regimens terror.

Det är de kurdiska styrkorna, främst YPG/YPJ tillsammans med allierade kristna och arabiska miliser som till priset av 1000-tals egna stupade krossat IS i Syrien med understöd av främst USA. Fast detta krig i inbördeskriget är inte över oavsett vad Trump påstår. Precis just nu pågår faktiskt slutoffensiven mot IS sista fästen på östra sidan av Eufrat vid Irakiska gränsen. Den kampanjen riskerar nu att avbrytas eftersom de kurdiska styrkorna måste omgrupperas till den hotade norra gränsen mot Turkiet. IS har visat sig vara en uthållig och mycket svårslagen motståndare och sannolikheten för både upptrappade terrorattacker och nya markoffensiver om kurderna krossas är överhängande.

 

 

Syrien idag: De kurdiskkontrollerade områdena i gult. De sista resterna av IS finns längst ner i en grå liten fläck på östra sidan av Eufrat. Assad kontrollerar de röda territoriet. De sista delarna av landet som oppositionen, främst islamister, kontrollerar med stöd av Turkiet i grönt.

 

Vad kommer att hända med kurderna när USA drar sig tillbaka? Jo Turkiet har redan mobiliserat sin enorma armé längst gränsen med toppmodernt pansar och artilleri tillsammans med egenhändigt finansierade och tränade islamistiska miliser från Syrien. Omedelbart när de amerikanska trupperna är borta har de förklarat att de helt enkelt kommer att invadera Syrien och döda och fördriva kurderna. Detta eftersom den Turkiska staten under den extremnationalistiska presidenten Erdogan återigen har trappat upp våldet och förtrycket av den egna kurdiska minoriteten. Turkiet ser PYD som en del av den terrorstämplade PKK-rörelsen som ska utrotas med alla medel. Framförallt som ett sätt att ena turkarna genom rasism och nationalism. Ofta försöker Turkiet hävda att man bekämpar ”terror” via sina militära operationer i Syrien. Det stämmer dock inte då man inte lyfte ett finger när IS kontrollerade gränsområdena och mördade kurder i stor skala.

Turkiet har gjort klart att angreppet kommer mycket snart och att alla som gör motstånd kommer att dödas. Som i de i andra delar av norra Syrien som man ockuperar kommer man att installera islamistiska miliser och krigsherrar och krossa alla kurdernas tankar på demokrati, självbestämmande, rättvisa och jämställdhet.

Trump har lovat Erdogan att det plötsliga tillbakadragandet ska gå snabbt, vi pratar 30-90 dagar, så läget kan tyckas hopplöst. Men kurderna är vana vid stormaktsspelet och har blivit förrådda många gånger. Exempelvis av Ryssland som gav Erdogan fria händer att invadera PYD-kontrollerade Afrin i början av året, eller när USA lämnade de irakiska kurderna i Saddams våld efter första Irakkriget. Det som det ryktas om just nu är att kurderna förhandlar med den brutale Syriska diktatorn Assad eftersom det knappast finns några alternativ. Om dennes trupper stationeras längst gränsen kanske det kan avskräcka ett Turkiskt angrepp. Men samtidigt innebär det att Assads militär och säkerhetsapparat kommer på plats igen och att drömmarna om ett mer demokratiskt och progressivt område i Syrien får svårt att överleva. I praktiken kommer det troligen bli Ryssland och Vladimir Putin som avgör ödet för de syriska delarna av Kurdistan. Denne är mycket nära allierad med Assad och de ryska stödet har gjort att han vunnit det blodiga inbördeskriget i resten av Syrien. Assad vill inte att Turkiet ska ockupera ännu större delar av Syrien. Men Putin har också nära band med Erdogans Turkiet och vill väldigt gärna locka den regionala stormakten och NATO-landet längre ifrån USA och närmare Ryssland.

Som vanligt i mellanöstern så är det etniska och religiösa minoriteter som råkar mest illa ut i stormaktsspelet. Att det denna gång är den mest progressiva politiska aktören i regionen, och dessutom de som på marken besegrade IS som riskerar att offras är en tragedi. Inför det nya året hoppas jag därför att stormakterna besinnar sig och att något av det kurdiska sekulära självstyret i Norra Syrien överlever 2019. Och att det plågade syriska folket får uppleva någon sorts fred, förhoppningsvis med mindre förtryck, även om allt det kan kännas långt borta idag.

Replik till Widar – Maktlös opposition är inget för V

För ett ganska bra tag sedan nu skrev Widar Andersson en mycket märklig ledare i Folkbladet där han gick till angrepp på Vänsterpartiet, vi skulle visst tycka ”att vara i opposition är emellertid (är) något fint och eftersträvansvärt.” Det var bland det tokigaste jag har läst från den pennan och tyder på att Widar faktiskt saknar insyn, i och kontakt med, den moderna vänstern. I vanlig ordning förväntade jag mig att få in en replik i Folkbladet. Det fick jag inte trots att den justerades i enlighet med Widars önskemål. Det är lite konstigt men inget att gnälla för, jag publicerar den här istället:

Maktlös opposition är inget för V

Det är inte utan att man stilla undrar om Widar Andersson ens samtalet med en aktiv vänsterpartist de senaste årtiondena? Det låter nämligen inte så på hans ledare från den 29 oktober där han anklagar oss för att gilla att vara i ”renlärig opposition”. En sådan inställning har jag nog faktiskt aldrig hört från en vänsterpartist – varken i partistyrelsen eller i riksdagen.

Vi ser nämligen alla de stora samhällsproblem vi står inför: ökade ekonomiska klyftor som sliter isär samhället, bostadsbrist, angrepp på feminismens segrar, en underfinansierad välfärd och det allt överskuggande klimathotet. Detta är problem som vi som parti bara kan vara med och lösa om vi har faktisk makt och verkligt inflytande på politiken. Det är därför något vi alltid eftersträvar. Och trots att vi växer kraftigt nu så är det också självklart att vi måste kompromissa med andra partier för att kunna vara med och styra.

Att som Widar påstå att vi inte har, eller vill ha, någon makt – efter en mandatperiod då vi haft ett mycket framgångsrikt budgetsamarbete med regeringen blir också en smula märkligt. Högern anser i alla fall att vårt inflytande har varit oerhört stort. De reformer för jämlikhet och välfärd som vi genomfört tillsammans med regeringen är vi väldigt stolta över. Att rada upp dem blir långrandigt då de är över 80 stycken. Men nämnas kan ju saker som CSN-lån till körkort, över 10 miljarder till välfärden, gratis medicin för barn och mammografi för kvinnor, billigare tandvård, förstärkt A-kassa och höjt studiebidrag.  Det kan också vara värt att påminna om att vi gärna hade förhandlat om att sitta med i regeringen förra mandatperioden – men att det var Löfven som stängde dörren och inte ville kompromissa.

Att Vänsterpartiet varit i opposition i 100 år är ju också en sanning med modifikation. Under hela det svenska välfärdssamhällets uppbyggnad hade vi ett nära samarbete med arbetarrörelsens andra parti – Socialdemokratin. Faktum var att vi i många frågor drev dem framför oss och lade de progressiva förslag som omvandlade Sverige. Bland annat gällande förskola, semester, utvidgad rösträtt, gratis skolmat, barnbidrag, pensioner och 40-timmars arbetsvecka.

På alla nivåer, både i riksdag, region och kommun har vi varit glasklara med att vi gärna sätter oss och förhandlar om att ingå i en politisk majoritet – även om det skulle kosta. Vårt mål är att förändra, och det kan man bara göra om man har makt.

Men visst finns det någon poäng i resonemanget. Röstar man på Vänsterpartiet så röstar man på ett parti som inte kommer att kompromissa bort tanken om jämlikhet. Vi ser ett Sverige som är rikare än någonsin i historien men där pengarna koncentreras hos en allt mindre och mäktigare ekonomisk elit.  Vi vill att de resurser vi tillsammans som samhälle skapar ska användas för hela befolkningens bästa istället. Med andra ord – så fort det finns möjlighet att få genomslag för en politik för jämlikhet – då är vi mer än gärna med och förhandlar eller regerar.

Nicklas Lundström
Partistyrelselen (V) 

Kort tal till minne av Kristallnatten

I fredags arrangerade Ung Vänster Norrköping en ljusmanifestation till minne av Kristallnatten och dess offer för 80 år sedan. Ett 70-tal personer slöt upp, lyssnade på tal och musik, tände ljus och höll en tyst minut. Här är mitt korta anförande:

Vi lever idag i en tid som vi hoppades och trodde aldrig skulle återkomma.

En tid när rasism och hat mot den andre återigen sprider sig både här i Sverige och över världen.

Minnet av Nazisterna och andra världskriget, minnet av vad rasismen i praktiken kan leda till har börjat blekna i vår del av världen – i takt med att både förövarna och de sista hjältarna som besegrade nazismen dör bort.

Men vi som samlats här ikväll lovar att aldrig glömma!

I många länder på vår kontinent växer rasistiska rörelser och partier igen. De hetsar mot alla som de anser vara lägre stående. I Ungern, en av Nazitysklands ivrigaste allierade, har hatet mot judar återigen blivit statsideologi. Liksom i Ukraina där förintelsen av det judiska folket gick fasansfullt långt under kriget.

Också här hemma växer rasistiska partier och rörelser, hatet riktas mot muslimer, romer och ofta alla sorters invandrare. Och på nätet gror återigen de antisemitiska konspirationsteorierna i de rasistiska forumen.

Men vi lovar att aldrig glömma Kristallnatten. Startskottet för historiens värsta folkmord. Och vi lovar att alltid säga emot rasisternas hat och bemöta deras konspirationsteorier med förnuftets ljus.

Och vi lovar att alltid ta kampen mot rasismen i det stora och i det lilla. Även när det inte är lätt – Ja särskilt när det inte känns lätt. När rasisterna blir fler, mer högljudda och aggressivare och när deras idéer får allt större spridning.

För det är då, det är nu, det blir farligt.

Med solidaritet, medmänsklighet och med drömmen om jämlikhet kan vi bekämpa rasism och antisemitism. Särskilt tanken om jämlikhet är viktig för den kan aldrig samexistera med rasism och antisemitism. Om vi står upp för att människor i grunden har samma värde och bör ha samma möjligheter och friheter – då blir det uppenbart att kultur, religion eller etnicitet aldrig kan tillåtas definiera eller värdesätta en människa. Så kan vi ta kampen mot rasism och antisemitism - idag – och alla andra dagar.

/Fritt efter mitt tal på minnesmanifestationen för Kristallnattens offer

Nicklas Lundström bedriver skarp oppositionspolitik från vänster i bland annat kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Norrköping. Jag drivs av att jag tycker att det är helt jäkla orimligt att vi ska ha desperat fattiga barn i Norrköping samtidigt som Sverige är rikare än någonsin. Lite mer rättvisa är det enda rätta.

  • Mest lästa bloggar
Fotbollsbloggen
Fotbollsbloggen

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se