Logga in
Fula rondeller Löfsveds Valdemarsviksblogg Löfsveds Valdemarsviksblogg
Vädersponsor:

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

De coolaste lagnamnen (England)

Norrköping Då så. Vintergalan går vidare och nya utmärkelser ska delas ut. Efter att ha lyft fram Mikael Max, James Bond samt laget Kavaljererna har turen nu kommit till England.
Det är dags att titta djupare på lagnamnen i den engelska ligaspeedwayen. Som vanligt har tvåmannajuryn varit sagolikt enig i sina beslut som här presenteras i laga ordning.
Nu kör vi igen.
Englands coolaste, fränaste och häftigaste lagnamn någonsin, från plats tio och ner till plats ett:



10) BELLE VUE ACES
Belle Vue betyder "vacker utsikt" på franska. Och Aces betyder ju "Essen". Kombinationen räcker fram till en tionde plats för den klassiska klubben från Manchester som har ett klöver i klubbmärket och på sina västar. Belle Vue Aces bildades redan 1928 och de första tävlingarna kördes på Belle Vue Greyhound Stadium på Kirkmanshulme Lane - den första banan på engelsk mark. Därefter flyttade man till nybyggda Hyde Road Stadium där man höll till fram till 1987 innan den arenan revs. Numera är man tillbaka på en ny bana på den ursprungliga platsen på Kirmanshulme Lane igen. Belle Vue Aces har varit en mycket framgångsrik klubb i den engelska speedwayhistorien, med bland annat fem ligatitlar och har tävlat konstant sedan bildandet för 84 år sedan. Belle Vue var exempelvis enda klubben som fortfarande arrangerade tävlingar under andra världskriget. En av Vargarnas alla profiler genom åren, den nästintill ständigt cigarettrökande Jason Lyons, har kört många säsonger för klubben, liksom Joe Screen. Även världsmästare som Peter Collins, Ivan Mauger, Jason Crump, Peter Craven och Ove Fundin har tillhört "Essen" från Manchester. Några klöver för tiondeplatsen här blir det inte för klubben som dock kan lägga den här utmärkelsen i högen av alla sina tidigare. Gott så.



9) LIVERPOOL CHADS
Någon som sett lagets västar? Inte? I så fall hade man inte ifrågasatt den här utmärkelsen. De är nämligen så fula att de blir snygga. Så icke-macho att det blir macho. Chad var en populär (?) tecknad grafittifigur som i USA hette Kilroy och i Australien hade namnet Foo. "Mr Chad" har en gigantisk näsa som hänger över en slags mur där hans kala hjässa också sticker upp medan händerna greppar om muren på varsin sida. Det här hade alltså Liverpool Chads på sina västar. Ni fattar? Va? Liverpool Merseysiders började köra ligaspeedway redan 1929 och höll på fram till 1937. När sporten återupptogs 1949 var det under namnet Chads. Laget höll till på Stanley Stadium i Liverpool och döptes senare om både till Eagles och Pirates innan man slutligen lade ner det och rev banan för att istället dra igång en fruktmarknad på området efter säsongen 1960. Så kan det också gå för en klubb vars kännetecken under den hetaste perioden var en tecknad figur med århundradets längsta näsa. Hur som helst, Ginger Lees och världsmästaren Peter Craven är två förare som tillhört den numera nedlagda klubben från Merseyside på den engelska västkusten.



8) LONG EATON ARCHERS
Long Eaton ligger i centrala England, i Derbyshire, söder om Nottingham och har haft flera olika speedwaylag genom åren. Det nuvarande, Long Eaton Invaders, blev så sent som ifjol Midland League Champions. Long Eaton Rangers och Nottingham Outlaws har också funnits, men allra först var "bågskyttarna" i Long Eaton Archers. De körde, logiskt nog, med en bågskytt på västen och bildades 1950. Kopplingen till Nottingham och Robin Hood är förstås given i valet av namn. Laget körde fram till 1953 när banan Station Road Stadium stängdes under några år. Lagets namn bestod även 1963 till 1967 när banan öppnades och senare stängdes återigen. Nästa gång den öppnades (1969) var det adjö till pilar och pilbågar när laget fick namnet Long Eaton Rangers istället. Kända förare i Archers var Ove Fundin, John Erskine och Norman Storer. Dagens Long Eaton Invaders kör inte längre på den gamla banan på Station Road, det området är istället på väg att förvandlas till bostäder. Nu delar laget bana med Leicester Lions i Beaumont Leys. Men det är överkurs, det mest flagranta är ändå att man valt att överge det gamla bågskyttetemat - som är tillräckligt coolt för att platsa här.



7) CRAYFORD KESTRELS
Efter bågskyttar över till fågelriket. "Tornfalkarna" från Crayford får ju allmänt alldeles för lite uppmärksamhet i de norrköpingska speedwaykretsarna. Nu ska det dock bli ändring på det. Laget bildades 1968 under namnet Crayford Highwaymen och körde då i västar med tre revolvrar på. Coolt kan tyckas. 1970 lades dock laget ner och när man återupptog speedwayen i Crayford var det under namnet Kestrels och modet gick från hårda vapen till mer ofarliga fåglar. Man ska dock inte låta sig luras, tornfalken är trots allt en av Europas vanligaste rovfåglar och kan säkert sätta skräck i en och annan levande varelse. Åtminstone små sådana. Och speedwayförare är oftast korta till växten...men nu känner jag att jag vecklar in mig i obegripliga resonemang varvid jag går vidare som om inget hänt: Speedwayens tornfalkar hade sitt bästa år 1980 när man vann National League Four (har ingen riktig koll på hur hög nivå det är på detta, men det låter inte hejdundrande stort). 1983 gjorde man sin sista säsong på den korta banan på Crayford Stadium (numera arena för greyhoundracing) innan man tvingades flytta då arenan såldes. Laget hamnade då i Hackney och körde under namnet Hackney Kestrels fram till 1990. Efter det är det mer i faunan än på speedwayovalerna som man stöter på tornfalken. Tyvärr tycker bloggen och lyfter fram laget på plats sju.



6) IPSWICH WITCHES
Ipswich från östra England har kunnat heja fram sina speedwayhjältar sedan 50-talets början. Bakgrunden till namnet kan jag inte mycket om, men en vild gissning är att det har något att göra med att Suffolk, där Ipswich ligger, historiskt var centrum för häxjakt och även avrättningar av människor som ansågs ha häxkrafter för ett antal sekel sedan. Möjligt att det hänger ihop på ett eller annat sätt. Att namnet är ett rejält tungvrickarnamn (försök säga det snabbt några gånger i rad så får ni se...) höjer bara statusen på det. Man slår liksom knut på både tungan och stämbanden och får ett helvete att komma loss om man försöker. Laget kör på klassiska Foxhall Stadium i utkanten av Ipswich som byggdes speciellt för speedway 1950. 1965 gjordes banan och underlaget om för stockcar innan en man vid namn John Berry 1969 byggde en ny bana innanför stockcarbanan och sedan dess är det där klubben kört sina matcher. 2010 begärde "häxorna", som har blivit mästare i England tre gånger, sig själva ner i Premier League och lämnade således över sin plats i Elite League till Birmingham Brummies. Den tidigare Vargföraren Scott Nicholls, Tony Rickardsson, John och Chris Louis, Tomasz Gollob och Mark Loram är stjärnor som tillhört Ipswich genom åren. Numera är Kevin Doolan lagkapten och största stjärnan. Också han med en historia i Vargarna, som alla känner till. Det här är, för övrigt, det lag med det coolaste namnet av de som fortfarande är verksamma.



5) CRYSTAL PALACE GLAZIERS
"Glasmästarna från Kristallpalatset" körde speedway mellan 1928 och 1940. De satte således ett ganska kortvarigt avtryck i den engelska speedwayhistorien genom sina insatser under mellankrigstiden. Första ligamatchen körde man 1929 i Southern League, där man fanns med till 1931. 1932-1933 handlade det om National League och 1934-1939 körde man i National League Second division innan banan Crystal Palace Exhibition Grounds i Sydenham året därefter stängdes. Laget körde med en sexuddig stjärna på bröstet och hade sina största stjärnor i förare som Les Gregory, Triss Sharp och Tom Farndon med flera. Om jag förstått rätt är den gamla banan laget höll till på i södra London numera en någorlunda fräsch friidrottsanläggning. Minnet av Glaziers är förmodligen också dunkelt för dagens idrottsentusiaster, men förhoppningsvis kan den här femteplatsen bidra till någon slags uppfräschning av det som en gång i tiden var ett stolt lag med stora skaror åskådare på sina hemmamatcher.


4) DAGENHAM DAGGERS
De knivskarpa Dolkarna från den östra London-förorten Dagenham var verksamma för en normal manlig livslängd sedan. Laget körde på greyhoundarenan på Ripple Road under 30-talets andra hälft. Klubben fokuserade främst på träning, men Daggers syntes också i en del lokala tävlingar på den här tiden. Frank Hodgson var den störste föraren och gick under smeknamnet "King of the daggers", vilket rimligen borde innebära att han åtnjöt en viss form av stjärnstatus bland entusiasterna runt laget. I övrigt är det inte speciellt enkelt att hitta så värst mycket information om det här gänget, mer än ett fåtal gamla svartvita bilder som inte ger så mycket att titta på i längden. Men lagnamnet är ändå så pass tufft att det platsar på en fjärdeplats här. Ett vasst namn så att säga. Som eggar till stordåd i den kniviga konkurrensen. Nåja, nu får det räcka med ordvitseri, innan min brist på briljans obarmhärtigt avslöjas. Vidare på listan således.



3) WOMBWELL COLLIERS
Kolgruvorna i Wombwell gav också namn till laget som då, fullt naturligt, körde under benämningen kolgruvearbetarna (colliers). På svenska låter det ju osedvanligt sexigt som lagnamn måste man säga. Vargarna mot Kolgruvearbetarna? Nja, det funkar ju sådär va? Wombwell Colliers körde, hur som helst, sina matcher på South Yorkshire Sports Stadium där det tävlades lite sporadiskt mellan åren 1929 till 1965. Namnet Wombwell Colliers dyker upp under säsongerna 1947 och 1948 när laget körde i National League Third division. Efter att speedwayen ebbat ut har området där banan fanns numera förvandlats till ett industriområde, vilket ju känns sådär intressant om man ska vara ärlig. Vem vill glo på industrier när man kan få se på speedway? Liksom! Under glansåren under senare delen av 40-talet hette förarna bland annat Ken Allick, Harwood Pike och Gerry Williams. Om de också var gruvarbetare förtäljer inte historien, men oavsett deras civila karriärer körde de i alla fall speedway under det epitetet.



2) YARMOUTH BLOATERS
Böcklingarna? Är det verkligen coolt? Ja. Både töntigt och coolt på samma gång. Och kanske det mest udda namnet av alla? Yarmouth Bloaters kunde från början lika gärna fått heta Yarmouth Mariners, men det slogs snabbt åt sidan. Fullt förståeligt när det fanns ett mycket hetare alternativ. Bloaters valdes både för att den lokala fotbollsklubben Great Yarmouth FC kallades så liksom för kopplingen till den engelska östkuststadens fiskeindustri som blomstrade på den tiden och dessutom var känd för sin rökta sill (böckling). Yarmouth Bloaters bildades 1948 även att det kördes tävlingar på Yarmouth Stadium redan så tidigt som 1932. Klubbvästarna var från början svart-och-röd-rutiga, men senare kom även den silverfärgade böcklingen in i mitten av alltihop. Det låter ju coolt, och fasansfullt skräckinjagande, så det är inte klokt, eller hur?!? Sportsligt gjorde laget inga stora avtryck under de säsonger de körde. 1954 ville klubben skjuta på säsongsstarten men fick nej från förbundet, vilket gjorde att ingen speedway kördes alls på banan som hölls stängd fram till den 2 juli 1957 då East Anglia Trophy var först ut, en tävling som för övrigt vanns av svenske Ove Fundin. Några glimrande resultat gjordes dock aldrig efter uppehållet heller och 1960 råkade man ut för så många inställda regnmatcher att ekonomin inte klarade av en vidare satsning. Numera används arenan för greyhoundracing och biltävlingar. Men minnet av "böcklingarna" lever förhoppningsvis kvar i Great Yarmouth. Om inte annat genom den här listans villkorslösa hyllningar.



1) ALDERSHOT SHOTS
Jag har alltid varit svag för fantasilöshet. På något sätt. Att lägga till Shots efter Aldershot är ju verkligen inget annat än brist på fantasi - men å andra sidan är det enkla oftast det geniala om det görs på rätt sätt. För nog låter det sjukt tufft ändå. Aldershot Shots! Det lär knappast finnas någon djupare historia bakom det valet, och föga visste nog den som fick den glimrande idén (vad han måste ha grubblat, lite som när Sture Allén fick massor av tusen för att komma underfund med att Gamla Ullevi skulle heta Gamla Ullevi också efter ombyggnaden...) att han senare skulle hamna överst på en lista gjord i Norrköping. Men så är det nu. "The Shots" körde på Aldershot Stadium i Tongham mellan 1950 och 1960 men gjorde inga stora avtryck utan höll mest till i något som hette Southern Area League. Den lilla staden i grevskapet Hampshire, sydväst om London, är mer känd för sina kopplingar till brittiska armén men har alltså även en kort historia med rundbanesport, där största stjärnan under åren man körde var Trevor Redmond, även VM-finalist vid något tillfälle. Aldershot Shots vann troligen inte så mycket under åren man höll verksamheten vid liv. Därför är det skönt att få ge klubben en seger så här i efterskott. Kanske den viktigaste av dem alla och en retroaktiv upprättelse som heter duga. Grattis Aldershot!


Lagnamn utanför listan som dock fanns med i jurydiskussionerna: Birmingham Brummies, Coventry Bees, Swindon Robbins, Poole Pirates, Edinburgh Monarchs, Lakeside Hammers, Newport Wasps, Berwick Bandits, Stoke Potters, Bournemouth Buccaneers, Somerset Rebels, Buxton Hitmen, Redcar Bears, Isle of White Islanders, Rye House Rockets, Workington Comets, Weymouth Wildcats, Mildenhall Fen Tigers, New Cross Rangers, Wembley Lions, Wimbledon Dons, Hackney Hawks, West Ham Hammers, Harringay Racers, Walthamstowe Wolves, White City Rebels, London Lions, Raleigh Rockets, Canterbury Crusaders, Hastings Saxons, Tamworth Hounds, Romford Bombers, Fleetwood Flyers, Ellesmere Port Gunners, Norwich Stars, Reading Racers, Coatbridge Tigers, Cradley Heath Heathens, Boston Barracudas, Oxford Rebels, Teesside Tigers, Barrow Bombers, Milton Keynes Knights, Sunderland Stars, Exeter Falcons, Rochdale Hornets och Hull Vikings.

I juryn: NT:s två enda, självutnämnda speedwaykännare. Med andra ord blogginnehavare Christer Gustafson samt Gunnar Hagberg.

Källor: Diverse hemsidor samt tidningar med historiska speedwayfakta, och roliga anekdoter runt lagen och deras namn och härkomst.

Illustrationer: Min vapendragare Gunnar Hagberg har, från sina digra gömmor, bidragit med samtliga matchprogram som illustrerar lagen på den här listan. Dagenham Daggers saknas tyvärr i samlingen.

Text och faktaletande: Christer Gustafson.

Jag har svårt att se hur Vargarna ska vinna det här

Norrköping Semifinal väntar. Och det i form av ett E4-derby mot Griparna. Det gillar man ju.
Match 1 körs i Nyköping under måndagen och man brukar säga att för bortalaget gäller det att förlora med så lite som möjligt.
Den devisen gäller även för Vargarna nu tycker jag.
På pappret är det en marig uppgift som väntar Peter Janssons mannar på den hala Svanstabanan. Låt er inte luras av att Vargarna var sju poäng före i grundserien.


Startsjuorna:
Griparna: 1) Philip Hellström-Bängs 2) Anton Karlsson 3) Ludvig Lindgren 4) Robin Aspegren 5) Peter Ljung 6) Andreas Westlund 7) Emil Millberg.
Vargarna: 1) Joel Andersson 2) Timi Salonen 3) Jonas Seifert 4) Viktor Bergström 5) Kim Nilsson 6) Oscar Holstensson 7) Henrik Bergström.

Vi vet redan att Peter Ljung och Kim Nilsson kommer att vara kvällens giganter. Där blir det inte många tappade poäng förutom mot varandra. En stor nyckelförare för Vargarna blir Joel Andersson. Han måste ha en bra match, och vara snabbare än Ludvig Lindgren, jämbördig lagkamrat på reserven i Indianerna när det körs elitserien. Vem som har bäst dagsform av dem får en stor betydelse på matchens utgång.


Timi Salonen och Oscar Holstensson hade det knalltufft i Nyköping under grundserien. Förvänta er samma visa nu. Jag har svårt att se hur de ska kunna slå någon motståndare i något heat. Henrik Bergström får en viktig roll som reserv. Bara att slå Westlund och Millberg i reservheaten blir en nog så marig uppgift.


Viktor Bergström kommer att göra ett gott dagsverke. Jonas Seifert då? Ja, dansken är också en viktig faktor för Vargarna. Att han aldrig (mig veterligen) har kört på Svanstabanan är ett faktum som torde oroa i varglägret. Det är inga gratispoäng som kommer att hämtas mot ett Griparna som faktiskt rakt igenom ser ganska solitt ut. Det finns allt från unga friskusar som Philip Hellström-Bängs till rutinerade comebackande förare som Robin Aspgren.


Jag har svårt att se att Vargarna ska gå segrande ur första ronden. Jag tippar 49-41 till Griparna.
Det ger ett underläge som går att vända på Kråkvilan. Enkelt blir det dock sannerligen inte.
Men vem sa att det ska vara lätt att nå en allsvensk final?


/KW

Svenskarna som är heta - och kalla

Norrköping Hallå!


Jag hoppas att ni har en förträfflig sommar hittills. Speedwaysäsongen har det inte gått att klaga på mycket i alla fall. Vi har, så att säga, kommit in i grejerna ordentligt både när det gäller elitserien, allsvenskan GP-serien och allt annat godis.
Jag har en förkärlek för rankingar, listor och såna grejer. Därför tänkte jag drämma till med en nu. Jag tänker mig att jag rankar det hetaste svenskarna.
Och detta baserat på vad grundkapaciteten har legat på de senaste åren, plus vilka förväntningar jag hade på föraren i fråga inför 2019.
Upp med tejpen!

1) Oliver Berntzon
Det fullkomligt glöder kring "Vispen". Fjolårets fina framfart var ingen tillfällig formtopp som 2014 - nu har han nått en riktig hög nivå för att stanna där vad det verkar.  En liten förare med ett stort hjärta som äntligen får kontinuerliga belöningar för sitt slit. Jag är glad att Berntzon inte lade av när det var som värst. Helt rätt att ge Berntzon wild card till Hallstaviks GP i stället för Andreas Jonsson som hade varit ett trött val.

2) Peter Ljung
Det har skrivits ett dussin gånger redan och för 13:e gången: Ljung är i sitt livs form. Dominerar i polska andraligan och har vuxit ut till en heatledare av rang för sitt älskade Västervik. Kör smart - och rasande snabbt med en helt annan pondus och självklarhet på ovalen än tidigare.

3) Kim Nilsson
Att Kim skulle vara charmant i allsvenskan visste vi. Nu har han klättrat i hierarkin i elitserien också. Han har varit en bärande pjäs i ett nederlagstippat Masarna som krigar på. Nilsson har också börjat köra ordentligt i Polen. Otroligt viktigt för den fortsatta utvecklingen.

4) Philip Hellström-Bängs
Född 2003(!) och har redan tagit sex poäng i elitserien. Det är strongt. Hellström-Bängs är givetvis mil från att vara att räkna med i finrummet. Men bara att han är med, och inte är chanslös är imponerande. Det är ytterst ovanligt att Sverige får fram förare på den här nivån i så pass ung ålder. Den senaste jag kommer att tänka på är en viss Antonio Lindbäck. Det är onekligen något med vattnet i Avesta.

5) Anton Karlsson
Också en ung kille som har lagt beslag på en fast plats i Västerviks startsjua även i år. Förra året tog det längre tid och då petade han Magnus Karlsson. I år tog det bara en omgång och nu petade han John Lindman. Anton Karlsson har goda förutsättningar att bli något bra. Vid en bra dag är han riktigt svår att handskas med på Ljungheden för så gott som alla motståndare.



Och när man är igång och hyllar, så kan man också vara lite kritisk. Här är tre förare som jag tycker borde ha mer att ge.

1) Jacob Thorssell
Åtvidabergssonen inledde säsongen skadad. Klart att det påverkar. Vi vet potentialen som Thorssell besitter med sin idealiska(?) speedwaykropp. Men 2019 är han långt ifrån nöjd med än så länge, det är jag övertygad om. Han söker mer självförtroende.  Det är förvisso inte lätt att skina i Dackarna med Piotr Pawlicki, Maciej Janowski, Patryk Dudek och Oliver Berntzon i startsjuan som tar mycket plats.


2) Linus Sundström
Seriöse Sundström trodde jag mer på när han återvände till Piraterna. Dalkarlen gjorde en lysande match mot Vetlanda i tisdags, men i övrigt har han varit medioker. Tidigare under säsongen gick Sundström ut i media och sa att han inte ville köra som heatledare. Med den truppen som Piraterna har, så borde Sundström sträva efter - och ha en självbild av - att vara heatledare och lagets "trea" bakom den danska spetsen i form av Mikkel Michelsen och Niels-Kristian Iversen.


3) Jonas Davidsson
Jonas Davidsson har kört alla matcher utom en för Piraterna, men har inte rosat marknaden. Jag kräver inte att han ska ligga på sex-sju poäng varje match. Däremot hade jag räknat med fler goda poängskördar hemma på Dunteberget där Davidsson tidigare har varit stark. En ojämn förare som har haft några tunga drabbningar i allsvenskan också.

 

/KW

PANELEN: Här är svaren på de heta frågorna

Norrköping Bloggen är på uppgång och frammarsch. Kul tycker vi som står för den och får se läsarsiffrorna skjuta i höjden (nåja). Lyftet firas med ett nytt inslag i bloggen. 

Tre skarpa frågor. Tre aktuella frågor. Och förstås är det vi som står bakom bloggen som ger svaren.

Här är veckans trippel i frågeställningar:

Vad kommer Mathias Thörnbloms skada betyda för Vargarna?
Kenny Wiis: Snittfyra i allsvenskan är respekt. Klart att det är ett tungt avbräck. För själva startsjuan behöver det inte betyda vrålmycket dock. Man var inställd på att en i trion Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson skulle stå över de flesta matcherna på grund av snittet. I grunden är det där en jämn skara förare där jag håller Thörnblom i mitten. Det här blir en möjlighet för Andersson att visa framfötterna ännu mer.
Christer Gustafson: Här tappar Vargarna en viktig heatledare som inte minst på hemmaplan kan vara med och bära laget. Dock ska sägas att det snittmässigt inte behöver vara totalt mörker för Vargarna om man ser till att någon i den här kategorin i princip alltid måste stå över för att få ihop laget under taksnittet. Mot Team Rapid var det Daniel Davidsson som skulle ha stått över – nu får han gå in och köra istället. Det är en förare av hög klass på den här nivån han också. Men givetvis, Skånes vassaste speedwayförare kommer saknas för breddens – och i sina vassa stunder även toppens – skull.

Vad är du mest spänd på inför veckan som kommer (i Sverige, utomlands eller valfritt)?
Kenny Wiis: Får jag svara kreddigt? Tack – då säger jag bottenmötet mellan Torun och Lublin i polska Ekstra Liga. Torun har Niels-Kristian Iversen, bröderna Holder och Jason Doyle i laget. Lublin har Grigorij Laguta, Andreas Jonsson, Mikkel Michelsen och Robert Lambert i truppen. Ändå har båda klubbarna stora problem. Det säger lite om nivån på polska ligan. Åtta omgångar har gått. Slutspelståget har kommit fram till perrongen. Det blir spännande att se vilket av Torun och Lublin som köper en biljett till den fortsatta kampen. Pressen från fansen är enorm. Det är inte direkt som gubbarna på brassestol i Hagfors.
Christer Gustafson: Två saker och vi börjar med den minst tråkiga först. Det är den om det kommer att kunna bli någon match mellan Team Rapid och Vargarna den här gången? På onsdag försöker lagen igen att få till den allsvenska seriefinalen och jag hoppas att man slipper regn den här gången. I så fall kommer Vargarna att få tuffast tänkbara uppgift att försöka sno med sig en pinne eller två härifrån. Vill SMHI bidra till detta genom att hålla vädergudarna på gott humör? Den andra saken jag är spänd på är hur det ska gå för Sam Norris. En ung brittisk förare, bara i tonåren, som kraschade svårt i Glasgow på söndagen. I brittiska ungdomsmästerskapen på Peugeot Ashfield Stadium var olyckan framme i det 23:e heatet och Norris vårdas nu på intensiven för allvarliga skador. Alla tankar till honom, hela speedwaysporten lär hålla tummarna. Här kan man läsa mer om det som har hänt.

Rospiggarna är sist i elitserien, Vetlanda leder. Det känns som en del skrällar i högsta serien hittills, hur ser du på det?
Kenny Wiis: Kul, jättekul. Mycket hellre en svårtippad serie än en förutsägbar sådan. Att Indianerna går så starkt som de gör är väntat. Ett fint lagbygge. I övrigt har det varit en del överraskningar. Smederna och Dackarna kommer att klättra, det är jag övertygad om. Lika övertygad är jag om att Piraterna kommer att falla. Man undrar ju hur tankarna går i Roslagen. Kliver Micke Teurnberg tillbaka in igen och styr upp den där skutan? Det ska inte behövas. Skadefritt är Rospiggarna ett lag som bara ska ta sig till slutspel.
Christer Gustafson: Skador har påverkat många lag i inledningen. Vem hade exempelvis trott att Dackarna skulle harva i botten? Eller Rospiggarna då för den delen. Skador är en del av den här sporten på gott och ont, och både ”Piggarna” och Dackarna kommer att klättra i sinom tid, det är jag övertygad om. Vetlanda och Indianerna i topp, det var inget jag själv hade tippat. Men båda har fått till det i inledningen och den gamla maktfaktorn från Småland som etta är något man var van vid i ganska många år tidigare. Piraterna och Västervik skuggar också, inte heller givna topplag på förhand. Den som kan tippa en speedwaytabell i det svenska seriesystemet rätt inför en säsong kan troligen också framställa en rymdraket av ett paket cornflakes. Så marigt är det. Vilket ska hyllas, oförutsägbarheten är underbar.

/CG och KW

Det kommer aldrig att hända inom speedwayen

Norrköping Inom hockeyn är det "få pucken in på kassen". I fotbollen återfinns "stå emot första kvarten".
Två av flera klyschor som används i Sveriges två största publiksporter.
Jag har i grunden inget emot klyschor. De har blivit klyschor för att det ligger mycket i det som sägs. För att de är jäkligt sanna.
Speedway har också sina klassiska uttryck som förare och lagledare dammar av x antal gånger varje säsong.
"De är ett erkänt starkt hemmalag" är ett sånt.

Att det är ett frekvent förekommande uttryck är ingen sensation. De flesta lag är ju starka hemma och tar lejonparten av sina segrar på sin egen oval.
Precis som det är i fotboll och hockey de allra flesta säsongerna.
Hemmaplan betyder massor. Vare sig man tycker att det är konstigt eller fullt rimligt.

Speedwayen är dock annorlunda jämfört med hockey och fotboll.
När Djurgården – om vi tar ett exempel – vinner sina matcher på Hovet är publiken en jättefaktor. Det sjungs ramsor för att stötta hemmalaget, det buas för att störa bortalaget och det skriks för att påverka domaren.
Klart att det spelar roll. Även välbetalda hockeyproffs är människor som påverkas.
Och tänk skjutsen mentalt för en hockeyspelare om han gör ett snyggt mål varav ett högt jubel dånar sekunden efteråt. Du har publiken i ryggen och är populär som få i arenan.
Tro fan att det gör dig några procent vassare.

I "metanolens sport" har du inte det stödet. I Sverige ska sägas, I Polen är läktarkulten på speedwayen mer som fotbollen vilket jag ska visa i ett klipp i slutet av detta inlägg, men dit kommer vi senare.
I en elitseriematch slår sig svenskarna ner med matchprogrammet, en penna och en kopp kaffe.
Någon har en flagga och någon har en tuta.
Men någon häxkittel är det sannerligen inte.
I speedwayen är det en annan faktor som gör hemmaplansfördelen så massiv.
Banan.

En speedwaybana är oval, du svänger vänster och det är fyra förare på startlinjen. Ska det vara sån stor skillnad?
Ja, det ska det.
Kolla bara på banorna i Sverige så har du stor skillnad på många av dom.
Vi har Kråkvilans långa rakor och tvära kurvor, vi har Västerviks jättebreda bana med korta rakor. Vi har dessutom Kumlas dräparbana och Dackarnas bana som är en slags hybrid. Så där fortsätter det.
Gamle föraren Peter Karlsson, nu lagledare i Dackarna, sa i en intervju till Sveriges Radio Kalmar för några år sedan:
"Det är som natt och dag i skillnad mellan olika banor"
"Det är både stor skillnad på att ställa in cykeln och i åkteknik mellan korta och långa banor. Det är ingen slump att vissa förare kör bättre på en del banor än andra".

Peter – efter runt 120 år som aktiv förare – vet så klart vad han pratar om.
Det är så mycket att tänka på när du tar dig an en bana. För det första skiljer det enormt mycket hur lätt/svårt det är att vinna starten från olika startspår. Ta bara Västervik – där har bana 4 gått från en kyrkogård till att vara ett startspår med goda möjligheter efter den ändrade doseringen.
Sedan är materialet på banorna långt ifrån likadant. Hur du ska attackera kurvorna skiljer sig åt. Är det bättre att riva av en ytterrökare för en omkörning eller är den kortaste vägen också den snabbaste? Hur tydligt är idealspåret?
Och så det ständiga sökandet efter de rätta inställningarna.
Det är en hel vetenskap.

Så att det är klar majoritet hemmasegrar i speedway är helt i sin ordning. Även om de flesta förare har varit på de flesta banor, så har hemmaförarna (såvida de inte är nyförvärv i början av säsongen) kört ännu fler varv.
Samtidigt som de har den bästa informationen från lagledaren, lagkamrater och banpersonalen kring hur banan är just den här matchen.
En divergens mot hockeyn där rinken är lika stor och blålinjen alltid är på samma ställe.

Vi kommer aldrig att uppleva en speedwaysäsong där bortasegrarna överstiger hemmasegrarna.
Precis som i fotboll.
Exakt som i hockey.
Men i speedwaysporten handlar det inte om publikstödet.
Där handlar det om banan.

Just ja, stämningen på läktarna i Polen var det ja. Här kommer ett klipp på Zielona Goras fans. De sitter inte snällt ner och fyller i matchprogrammet. De kör.

/KW

Det kokade från Klockaretorpet till Lindö

Norrköping 7 472 åskådare hade tagit sig till Kråkvilan. Det var 29 september 2009 och Vargarna skulle köra den första av två SM-finalmatcher mot Lejonen.
Det kokade ända från Klockaretorpet ut till Lindö.
Vargarna mönstrade följande startåtta under ledning av Peter Jansson. Ja, det var på den tiden då varje lag fick ha med en åttonde förare (svensk junior) att kasta in vid behov.
1) Adrian Miedzinski 2) Adam Shields 3) Scott Nicholls 4) Adam Skornicki 5) Krzysztof Kasprzak 6) Kim Nilsson 7) Tai Woffinden 8) Jonas Andersson.
Lejonen kontrade med dessa gubbar:
1) Nicki Pedersen 2) David Ruud 3) Mikael Max 4) Piotr Swiderski 5) Chris Holder 6) Anton Göthberg 7) Dave Watt 8) Christian Agö.


Det var en skrällfinal. Vetlanda – med Jason Crump, Jaroslaw Hampel och Lee Richardson i täten – vann serien klart före Västervik (anfört av Bjarne Pedersen, Tomasz Gollob och Chris Harris) som nästan var lika klar tvåa. Båda smålandslagen eliminerades dock i semifinalen av hungriga lejon och vargar.
Visst är det roligt med nostalgi?

Vargarna och Lejonen var två ytterligheter sett till banorna. Vargarna med sin knixiga bana med tvära kurvor. Lejonen med sin långa, svepande dräparbana.
Att det skulle bli två hemmasegrar kunde man förutse.
Frågan var bara om Vargarna skulle vinna tillräckligt stort hemma för att kunna försvara försprånget i returen i Gislaved?
54–42 vann Vargarna med. En klar seger som grundlades med tre raka femettor i heat 5, 6 och 7.
Nicki Pedersen hade en usel match med hans mått mätt (7 poäng på sex heat), David Ruud och Mikael Max hängde inte alls med och tog bara en poäng ihop och för Lejonens del var det livsviktigt att australiensarna Chris Holder och Dave Watt, tillsammans med Piotr Swiderski gjorde bra insatser och höll nere siffrorna.
Swiderski och Holder avslutade matchen med en femetta mot Miedzinski och Skornicki vilket var en mental boost att ta med sig till de västersmåländska skogarna.

Vargarna hade verkligen ett lag som var optimerat för Kråkvilan. En ung Tai Woffinden var från England van vid tajta banor. Scott Nicholls led inte heller under hemmamatcherna. I Adam Skornicki hade de en polack som var bättre på små än stora banor vilket inte är supervanligt. Dessutom fanns Adam Shields som bemästrade Kråkvilan på ett galant sätt.

Returen kom. 7 137 promenerade genom vändkorset på Gislaveds motorstadion. Adrian Miedzinski satte Nicki Pedersen på plats i heat 1, så långt allt väl för Vargarna.
Drömmar skapades
Men sedan var det roliga slut.
Det blev en helt annan match med helt andra inställningar på cyklarna och helt andra tillvägagångssätt att hantera kurvorna. Vargarna räckte inte till i lejonkulan.

Hur stor skillnaden är mellan banorna symboliseras av David Ruud, Gislavedssonen. Ruud var poänglös och blev i Norrköping. På banan där han kände till varenda centimeter tog han full pott, 13+2 poäng.
En förare som Adam Shields fick inte med sig mer än två poäng på fem heat, och då var de båda enpoängarna tagna i heat som förlorades med 1–5.
Nicki Pedersen då?
Jo, han fick inte stryk något mer i matchen efter hans första framträdande.
62–34 vann Lejonen med och tog därmed sitt andra raka SM-guld.

Det var ändå en fantastisk höst för Vargarna och speedwayen i Norrköping.
Och att Tai Woffinden var något extra skymtade vi redan i finalen. Han följde upp en bra match hemma med att ta 14 friska poäng i Gislaved.
Nu har han tre VM-guld på meritlistan och går för ett fjärde i år.
Tänk att se "Woffy" åter i vargvästen i elitserien.
Det vore något.

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar