Logga in
Klubbchefen svarar: "Upplever en god dialo... Hockeybloggen Hockeybloggen
Vädersponsor:

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

De coolaste lagnamnen (Sverige)

Norrköping Speedwaybloggens högst sporadiska och totalt oregelbundet presenterade vintergala går vidare. Utmärkelser ska delas ut till höger och vänster och listor som den två man starka juryn jobbat fram ska presenteras i laga ordning.
För ett par veckor sedan presenterade jag två listor på de coolaste förarnamnen genom tiderna. En för svenska och en för utländska förare. Mikael Max och James Bond vann, som ni alla säkert minns. Responsen blev så klart överväldigande och jag hoppas således på något liknande nu när det är dags för de coolaste och häftigaste lagnamnen genom tiderna.
Den engelska listan kommer nästa gång, för att öka på spänningen lite (jag vågar inte lova en exakt dag eftersom jag då säkert misslyckas med att hålla det ändå...).
Vi börjar istället med den svenska.
Här är den eniga juryns tio-i-topp-lista när det gäller de coolaste svenska lagnamnen någonsin.
Från plats tio och neråt...nu kör vi:

10) GARVARNA
Valdemarsviks bidrag till speedwayvärlden. 1950 invigdes motorstadion i "Viken" under pompa och ståt med förare från bland annat de närliggande lokala klubbarna Vargarna och Filbyterna. Historien förtäljer för övrigt att vinnaren av premiärtävlingen, norrmannen Basse Hveem, belönades med en tjurkalv. Någon hausse för speedwaysporten i Valdemarsvik blev det dock aldrig. 1952 körde Garvarna sin enda säsong i seriesammanhang. Laget bestod av tre förare från hemorten, Arne Weström, Curt Eldh och Rune Kärnfeldt, medan Sven Karlén bodde i Norrköping. Resten av laget kom från Stockholm, Västervik och andra orter. Det blev ingen succé med blott sju poäng i division II, och på grund av att det var dyrt att bedriva speedwayverksamhet lades laget ner igen redan efter sitt första år. Namnet då? Garvarna kommer från läderfabriken där 400 garvare jobbade. Naturligt.


Garvarnas lag 1952.


9) VESSLORNA
Vesslorna kom från Västerås och dyker upp i seriesammanhang säsongen 1951. Då kom laget fyra i division II östra. Alltså ett högst beskedligt avtryck i den svenska speedwayhistorien. Laget leddes då av Lennart Lundell och Folke Nyvertz som plockade flest poäng. Men mot seriesuveränerna Vikingarna och Piraterna räckte det ändå inte långt. Historien bakom lagets namn är för mig höljd i dunkel, men nog är Vesslorna lite tufft ändå.

8) SAXARNA
Saxarna från textilstaden Borås hade sin storhetstid på 50-talet. Laget hade Borås stadsvapen i klubbmärket (två ullsaxar i silver mot en röd bakgrund) och körde på en bana på Rydafältet. Publikrekordet är för övrigt från 17 juni 1952 då över 10 000 såg landskampen mellan Sverige och Norge. Saxarna gasade runt på relativt blygsam nivå i början på 50-talet, där laget bland annat vann division II västra B 1950. Anförda främst av förare som Kurt Winberg och Stellan Strandh. Efter ett par år slogs laget samman med Falkarna från Falköping och blev Knallarna 1952. Knallarna kom tvåa i division II innan laget lades ner och intresset sakta men säkert ebbade ut. Sammanslagningen och namnbytet blev ingen succé på det sättet, vilket juryn också håller med om. Saxarna var betydligt tuffare än Knallarna.

7) TAXARNA
Det är ju självklart oerhört skräckinjagande att som lag ställas mot Taxarna. Man kan tänka sig när laget skulle få sitt namn och den ena skräckinjagande hundrasen efter den andra gicks igenom...innan valet föll på en av de minsta som finns. Hur som helst, det finns naturligtvis en logisk förklaring och den torde handla om att laget kom från Taxinge. Taxarna dyker i seriesammanhang upp i början på 60-talet och pendlade lite mellan division II och division III. Nils Ringström och Leif Söderberg var två tongivande förare i laget som inte nådde några högre höjder rent resultatmässigt. Det här kan således vara det allra bästa. Sjundeplats i högsta "serien" när det handlar om lagnamn. Det är stort.

6) STENBOCKARNA
Ett lag från skånska Hyllinge som körde sin premiärmatch den 14 april 1952 mot Falkarna. Hyllinge Motorsällskap har den goda smaken att ha matchprogrammet från premiärtävlingen utlagd på sin hemsida. Där kan man läsa följande: "Som alla säkert känner till har seriedeltagandet denna säsong möjliggjorts genom ett intimt samgående mellan Skånes båda ledande speedwayklubbar Hyllinge MS och MK Tändstiftet från Malmö. Alliansens mål är att från division II denna säsong få laget upp i den högre divisionen från och med nästa år." Programskribenten avslutar med: "Med dessa ord hälsa vi än en gång Publiken välkommen och uttala vår förhoppning att såväl vårt eget som våra gästers lag skall kunna ge Er full valuta för den tribut Ni lämnat till speedwaysportens fromma." Huruvida Stenbockarna vann sin premiärmatch förtäljer inte historien, men det verkar hur som helst inte som att målet uppnåddes. Efter en fjärdeplats 1952 slutade laget trea och sist i division II säsongen efter med noll inkörda poäng. Hasse Dahlström och Bror Stenström var två tongivande förare i laget.

5) BERGSLAGSTROLLEN
Speedway och Kristinehamn är väl ingen vanlig kombination, men Bergslagstrollen kom från orten i södra Värmland alldeles intill Vänern. På körplan på det gamla regementesområdet kördes det både motocross, speedway och trav. Laget dyker upp i blygsamma sammanhang, bland annat 1949, när man kom sist i västsvenskan. I laget det året ingick förarna Birger Gullberg, Axel Fredlund, Gunnar Arntz  och Yngve Nilsson. På den här listan torde det dock vara det mest skräckinjagande namnet (försök till i alla fall) - dock inte det coolaste.

4) HUSARERNA
1950 hade Kumla MSK två lag i seriespeedwayen. Att Indianerna (som då precis fått sitt namn) var det ena är inte så oväntat. Det andra, som körde i division II, fick namnet Husarerna. Laget blev fyra i serien och bästa poängplockare var Georg Hellgren och Åke Lindberg. Namnet Husarerna återkommer i seriesammanhang ytterligare en gång under 1992. En husar beskrivs, för övrigt, enligt Nationalecyclopedin så här: "Ryttarsoldat av visst slag. Ordet kommer av ungerska huszár (...) ett ord vilkets yttersta ursprung är omdiskuterat; ordet har i ungerskan påverkats av húsz (tjugo), syftande på antalet bondgårdar som på 1400-talet gemensamt satte upp en ryttare i den beridna milis, som därav fick namnet husarer." Då vet ni det också när speedwaybloggen försöker bidra till allmänbildningen.

3) SMÅLÄNNINGARNA
Kanske inte speciellt fantasifullt, men ibland är det enkla också det geniala. 1949 körde laget i högsta serien och var då en allians mellan Växjö, Nässjö och Gislaved. 1950 blev namnet Dackarna när Vetlanda, Målilla och Vimmerby anslöt sig. De sex orterna arrangerade varsin hemmamatch i det broderliga småländska samarbetet. Idag är Dackarna en av landets ledande klubbar, men förlagan har definitivt ett coolare namn i all sin enkelhet. I 1949 års lag fanns en profil som Rune Sörmander (som bland annat vann både SM, NM, EM och lag-VM) med. Bäst rent snittmässigt var dock Ove Braun. Vilka som vann högsta serien 1949? Jodå, Vargarna. Men det är en helt annan historia.

2) GESÄLLERNA
Var under 90-talet några år Eskilstunaklubben Smedernas reservlag. Vi börjar med lite Nationalencyclopedin igen. En gesäll beskrivs: "yrkesskicklig arbetare främst inom hantverket. Länge krävdes i Sverige endast att gesällen fullbordat sin lärotid inom hantverket, men under skråtidens slutskede blev det vanligt att även kräva avlagt gesällprov."  Vem som tyckte det här var ett perfekt namn för reservlaget vet jag inte - och inte heller vet jag varför. Men trots alla frågetecken är det grymt coolt. 1992 syntes Gesällerna i tabellerna (förlåt för rimmet) första gången på division II-nivå. En förare som Magnus "Zorro" Zetterström har exempelvis gjort en säsong i laget (1993). Efter diverse turer, som bara kan hända i speedway, slöt Smederna farmaravtal med Lindarna från Lindesberg i slutet på 90-talet. Det innebar att klubbens farmarlag fick namnet Eskilstuna och körde just i den orten, medan Gesällerna placerades i Lindesberg och fick heta just Lindarna. Logiskt är det. Eller inte.


Magnus Zetterström.


1) KAVALJERERNA
Och vinnare är... Kavaljererna! Helt otroligt häftigt namn som har det mesta som man vill åt för att det ska klassas som coolt. Både lite mystik, lite töntighet men också briljans. Ordet kavaljer är ju i sig otroligt snyggt och att det är lite lurigt (i alla fall via mina kanaler) att få fram så värst mycket information om laget ökar egentligen bara coolheten ytterligare några snäpp. Lagnamnet förekommer i historieböckerna första gången 1952 när Karlstadlaget Solkatterna byter till detta namn. Sedan är det borta fram till början på 2000-talet när det plötsligt dyker upp i Hagfors som farmarklubb till Valsarna. Per Hollander var ett starkt namn under 1952 när Kavaljererna inte lyckades charma sina fans (om de nu fanns) speciellt väl. Laget kom sist i division II. Den senare versionen av kavaljerer vann bland annat division I västra 2002, främst anförda av norrmannen Arnt Förland. Men allt det där är historia nu. Den största meriten i närtid är förstås segern på den här högst värdefulla listan! Grattis, Värmland. Och grattis till den som kom underfund med namnet Kavaljererna! Förhoppningsvis ger det här upprättelse som motvikt till det begrepp som gett namn åt en totalt misslyckad kullerbytta i starten (så kallad kavaljerstart).

Lagnamn utanför listan som dock fanns med i jurydiskussionerna: Vargarna, Njudungarna, Kaparna, Solkatterna, Gnistorna, Getingarna, Tigrarna, Falkarna, Vikingarna, Bysarna, Jämtarna, Filbyterna, Monarkerna, Kuggarna, Gastarna, Kanonerna, Munkarna, Älgarna, Gamarna, Stjärnorna, Hjälmarna, Pilarna, Brassarna och Korparna.

I juryn: NT:s två enda, självutnämnda speedwaykännare.

Källor: Diverse hemsidor samt tidiningar med historiska speedwayfakta, och roliga anekdoter runt lagen och deras namn och härkomst.

Nye tyskens mål - vinna VM-guld i år

Norrköping Ett nytt ansikte i Vargarnas trupp är ungtuppen Lukas Fienhage. En okänd figur för de flesta. Vi bakom bloggen får villigt erkänna att vi aldrig hade hört talas om honom när han presenterades av Vargarna.

Så vi bestämde oss för att ställa några frågor för att lära känna det tyske nyförvärvet lite bättre.

 

Lukas Fienhage - blir han en älskvärd förare i Vargarna?       
Foto: Fienhage Racing

 

Du är inte så välkänd i Sverige. Berätta lite om din karriär så här långt?

- Jag är 20 år och bor i Vechta där det finns en långbana. Jag började med speedway när jag var fem år. Min pappa körde mellan 1988 och 1990, så jag har det i blodet (skratt).

Din landsman Erik Riss körde för Vargarna 2018. Har du pratat något med honom angående klubben?

- Inte än. Om jag ska vara ärlig så visste jag inte att han hade kört för Vargarna.

Är du redo att köra varje match i allsvenskan om du blir uttagen?

- Det kan vara några matcher där det kan bli tajt med schemat, men det har jag pratat om med lagledarna.

Du åker långbana. Banan i Norrköping är liten, hur passar det din åkstil?

- Jag kör i GP-serien i långbana och några öppna tävlingar inom den sporten här och där. Jag kommer inte att ha några problem med Vargarnas bana, det är jag säker på.

Vilka övriga klubbar kommer du att representera i år?

- Brokstedt i tyska ligan, Cloppenburg i tyska andraligan och Wittstock i polska tredjeligan.

Vad är dina största mål 2020?

- Att ta många poäng i alla ligor jag kör i. Och att vinna VM-guld i långbana. Plus att få ett par ligatitlar med mina lag.

Vad kan hemmapubliken på Kråkvilan förvänta sig av dig?

- Jag är snäll och är alltid redo för ett samtal. På banan gillar jag att åka i ytterspår och göra galna saker (skratt). Jag ger alltid hundra procent och hoppas kunna hjälpa klubben på bästa sätt.

Vad är det bästa med speedway?

- Att få åka så fort som man gör, adrenalinet och enkelheten i att det är fyra förare i heat med en vinnare.

Hur har din vinter sett ut?

- Jag tränar hårt och har förbättrat mig själv på många sätt. Jag gjorde min första träning på cykeln häromdagen och det kändes väldigt bra.

Till sist: Kan du några ord på svenska än?

- Ja, men bara ord som jag inte vill säga här (skratt). Men jag är öppen för att lära mig några ord i år.

 

/KW

Vandring längs minnenas speedway-allé

Norrköping Det är sällan vetenskapsmännen slåss om platsen i den här bloggen. Så icke heller nu. Med andra ord; det här är på inget sätt en vetenskapligt genomförd undersökning.

Men jag har ändå roat mig med att fundera igenom mina häftigaste speedwaykvällar genom åren.

Upplevelserna som etsat sig fast.

Efter att ha konsulterat min hjärnsubstans har jag fått svaret att det här är topp-tre:

 

1) Vargarna-Lejonen 29 september 2009.

Det här var en säsong som ingen annan för Vargarnas del. Laget som ingen trodde på inför säsongen kryssade sig plötsligt genom slutspelet som näst intill oslagbart. Tai Woffinden blommade upp, Kim Nilsson var ung och på frammarsch och i täten för allt gick polackerna Adrian Miedzinski och Krzysztof Kasprzak liksom britten Scott Nicholls och australiensaren Adam Shields. 7 472 personer kom för att se Vargarna i den första SM-finalen mot Nicki Pedersens Lejonen och det blev en oförglömlig kväll som inleddes tufft för hemmalaget men där man vände till seger med 54-42 till slut. 

Tolv poäng med till returen.

Med facit i handen vet vi att det inte räckte på långa vägar men till ett SM-silver tog sig Vargarna hur som helst och kvällen när man slog publikrekord på Kråkvilan och när hela staden slöt upp bakom laget är svår att glömma. Det är en bit till den här typen av upplevelser för Vargarnas del där man befinner sig just nu.

 

2) Vargarna-Masarna 23 april 2002

Vargarna såg fram emot säsongen med viss tillförsikt men inför premiären visade det sig att nye danske lagkaptenen Brian Andersen inte var disponibel. Han hade en besvärande hjärnskakning med sig inför säsongen (och det blev senare bara en match totalt för Vargarna). Jason Crump saknades också på grund av skada och när dessutom Emil Lindqvist kraschade tidigt under hemmapremiären mot favoriterna Masarna hade Vargarna bara fem förare att tillgå.

På tok för lite för att besegra guldfavoriten?

Ja.

För få för att ändå pressa Avestagänget in i slutet?

Nope.

Tack vare elitseriedebutanten Krzysztof Cegielski kunde Vargarna ändå hålla jämna steg länge och väl. Cegielski fick köra mest hela tiden den kvällen för att täcka upp alla luckor men det har nog sällan skådats en starkare debut på svårkörda Kråkvilan än när den unge polacken körde in 20 poäng. Närmare hälften av hela lagets skörd när det till slut blev 45-51.

"Jag är nöjd med alla mina heat, jag tränade här på banan i förmiddags och det räckte tydligen för att få ihop grejorna", sa Cegielski efter kvällen.

Hans öde tog en helt annan vändning några år senare när han kraschade svårt i en match för Vetlanda. Men den här kvällen minns många Vargsupportrar säkert fortfarande - liksom jag som var där och bevakade det hela.

 

3) Vargarna-Korparna 13 juni 1996

Nu har det slagit över tänker ni? Nu har han slutligen tappat det och behöver adekvat mänsklig omvårdnad jämte professionell läkarbedömning?

Kanske stämmer, men inte för valet av trea på listan.

Jag har, förstås, upplevt mängder av häftigare kvällar än den här på många sätt, men orsaken till att den kom med (förutom det faktum att jag inte minns alla spännande matcher jag upplevt som kanske på den fronten trumfar den här) är att det var FÖRSTA gången någonsin jag såg speedway live.

Kan möjligen ha varit första gången jag såg speedway över huvud taget bortsett från korta inslag på Sportnytt men det låter jag vara osagt. Men det var ju sällan saker tv-sändes på samma sätt som idag så en gissning är att det var första någonsin.

Utskickad och nervös ung gök staplade jag mig ut till Kråkvilan i tron att det här lär blir segt och svårjobbat. Hem kom jag biten direkt av hur häftigt jag tyckte det var. Då var det ändå en menlös match som Vargarna, då några månader från comeback i högsta serien efter en tuffare period i allsvenskan, vann med löjliga 68-28.

Men på något sätt fastnade det ändå.

Duellerna kan ju i ärlighetens namn inte varit så många men där och då började intresset som senare mynnade ut i ett evighetslångt bloggande bland annat.

Hade någon sagt det till mig då hade jag nog använt samma förklenande frågeställningar som den här punkten inleddes med mot den som sagt det. 

Kvällen då? Vargarnas seger var odiskutabel och jag noterar i referatet att jag använde begreppet Kungsängsbanan om Kråkvilan. Hasse Johansson var lagledare och drömde om elitserien redan då, Benny Olsson var poängbäst (14+1) ihop med Ronni Pedersen (14) och Patrik Karlsson (13).

Korparnas bäste? Tim Korneliussen på 12.

/CG

Det gör Vargarnas lag mycket sämre

Norrköping Jag ringde Jacob Thorssell i torsdags förra veckan för att kolla läget och primärt bena ut hur många matcher han planerar att köra för Vargarna 2020.

Jag trodde att svaret skulle bli runt hälften.

Svaret var noll.

En liten överraskning för mig.

En käftsmäll för vargfansen.

 

Nu är det här i grunden ingen jättedramatisk grej. Enligt Jacob Thorssell så har Vargarna vetat om hans plan hela tiden, det var bara det att det inte har blivit officiellt fram till att Thorssell berättade i NT.

Anledningen till att jag trodde att Thorssell skulle köra kring hälften av matcherna är att Åtvidabergssonen alltid har älskat att köra mycket, att ha ett hektiskt schema. Det har gjort honom bättre.

Dessutom hade han ett lite tyngre fjolår och jag kunde tänka mig att Thorssell såg ett stycke allsvenska matcher – där han garanterat kör in stora mängder poäng – var ett bra sätt att få just köra och bygga upp självförtroende.

Men icke.

Och visst, om Thorssell kör bra och får en ordinarie väst i Polen, så kommer han att få många matcher då han är självskriven i Dackarna och i Wolverhampton. Och han är 26 år – han har hunnit med många varv och lagt en stabil grund. Nu ska det finslipas.

Sen skall det sägas att Thorssell berättade att dörren inte är vrålstängd till Vargarna. Om det skiter sig med något av hans tre övriga klubbar, så kan körning i röd och blå huva på Kråkvilan bli aktuellt.

 

Henrik Bergström har skapat sig erfarenhet i allsvenskan och kan vara redo för ett större kliv. 

 

Vad gör det här med Vargarnas lag då?

Ja, det blir mycket, mycket sämre.

Jacob Thorssell hade varit en riktigt bra ersättare för Kim Nilsson. Han hade sett till att Vargarna hade en stark toppförare som ligger på minst tio-elva poäng i varje match.

Nu står Vargarna där med ett extremt ospetsigt lag. Det är bara att konstatera.

Joel Larsson och Emil Millberg är de två bästa svenskarna på papperet. Det är två förare som inför säsongen får betecknas som starka reserver, alternativt dugliga ”2:or” och ”4:or” i allsvenskan. Heatledare håller de inte för.

Vargarna får hoppas på bra utveckling där.

 

Utlänningarna Jonas Seifert (han är vi redan bekant med), Matias Nielsen och Lukas Fienhage får vitala roller. Ingen av dom är någon Erik Riss eller Dan Bewley, långt därifrån – men det vore välkommet om Nielsen och Fienhage är minst lika bra som Seifert, helst bättre.

Det finns dock spännande ungtuppar från de egna leden i Vargarna. Och sånt ska man vårda ömt. Henrik Bergström, Oscar Holstensson, Viktor Ohlsson, Anton Bork och Willy Andersson – kan någon av dessa ta ett stort steg vore det mycket värt.

En chaufför som Henrik Bergström kommer att tvingas till ordinarie väst på heltid. Upp till bevis för egna produkten från Vikbolandet.

 

/KW

Speedway är överlägset allt annat i branschen

Norrköping Att speedway är världens roligaste sport har jag klargjort tidigare. Det lustiga är att jag i grunden inte är särskilt förtjust i motorsport.

Hockey och fotboll är ruskigt skoj. Friidrott och längdskidåkning och handboll går också att titta på med stor behållning. Där bakom finns det en hel drös med andra sporter som kan vara fantastiskt underhållande vid rätt tillfälle. Ja, utom segling och dressyr då.

Men när det gäller motorsporter så är det i stort sett inget som faller mig i smaken. Förutom just den metanoldoftande speedwayen.

Lite lustigt kanske. Men så är det.

 

Speedway har flera fördelar. För det första så ser du alla förare under hela heatet. Det är intensivt, fyra varv. Marginalerna är små. Och bara en sån sak som att cyklarna saknar broms är på ett sätt galet.

 

Här tänkte jag reda ut varför speedway är så mycket bättre än alla andra motorsporter.

Upp med tejpen!

 

Formel 1

Starten är lite häftig. Men sen får man vänta i 54 varv innan en eventuell omkörning. Och den sker på grund av ett lyckat/misslyckat depåstopp. Sen återstår ytterligare 47 varv innan Lewis Hamilton går i mål som etta efter att ha startat i pole position och lett från start till mål. Formel 1 var lite skönt när Schumacher och Häkkinen fightades. Nu är det skit. Vad kostar en biljett? En bättre månadslön för en sjuksköterska?

Rally

Stå i en skogsdunge. Det duggregnar. Du hör något. Det kommer en bil farandes i 130 kilometer i timmen, hoppar över ett gupp och försvinner iväg. Sen dröjer det tio minuter innan vi upprepar allting igen. I all oändlighet. Jag hade blivit less efter nio bilar. Ingen höjdare att inte se mer än de få sekunderna. Det gäller att ha med sig gott fikabröd.

Moto-GP

Bättre än formel 1. Visst fan är det coolt när de, nästan liggandes i marken, smeker kurvorna i en rasande hastighet. Men alltså, även här är det hur många varv som helst. Jag pallar inte. Och stora avstånd. Man får ta med en stjärnkikare för att se till andra sidan banan.

Folkrace

Folkligt och charmig. Jag köper det. Men jag blev uppriven när jag under ett krogbesök pratade med en kille från Motala (som var i Gällivare!) som tyckte att folkrace var bättre än speedway. Där dog vår eventuella vänskap. En sak som stör mig med folkrace är det där systemet som gör att du kan bli av med din bil i stort sett vilken sekund som helst i någon form av budgivning. Vad är det för orättfärdigt trams?

 

Dragracing. Foto: Nils Jakobsson

Foto: Nils Jakobsson.

 

Dragracing

Jag har varit på dragracing en gång. Det var sommaren 2010 och jag sommarjobbade som sportreporter på Motala & Vadstena Tidning. Jag åkte ut till Mantorp för någon form av motorevent. Jag är glad att jag återvände med hörseln i behåll. Det var bland det sjukaste ljudet jag har hört. Så högt att det måste ha nått till Jupiter. Jag gillar intensitet. Men inte vill vilket pris som helst. Inte till dragracing-priset där ett heat (eller säger man lopp?) är över efter 3,2 sekunder.

Rallycross

Här finns väl något att omfamna. Men det var inte tillräckligt roligt i grunden vilket Kenneth Hansen och grabbarna visste om. Därför införde de det där alternativspåret. En form av omväg som alla förare måste ta en gång under varje heat. De måste alltså ta till fulknep för att skapa underhållning. Sånt behöver icke speedwayen.

Motocross

Det är som en myrstack när de startar. Det går inte att hålla koll på alla. Jag blir yr. Till sist vinner en belgare efter att ha hoppat i 714 gupp. Bespara mig detta.

 

Motocross

Foto: Petter Arvidsson.

 

Enduro

Novemberkåsan må vara klassisk. Men jag klarar mig gott och väl utan den här sporten. Ingen action. Som att titta på hela Vasaloppet. Och vem gör det som inte ligger däckad i 40 graders feber?

Isracing

Jag borde kanske gilla det här. Lite av speedwayens syskon som håller igång på vintern. Posa Serenius piggar alltid upp. Likaså att förre vargfloppen Daniil Ivanov i skrivande stund leder VM-serien. I övrigt når inte isracing in till min själ. Det är verkligen speedwayens lillebrorsa – med till synes livsfarliga dubbdäck.

Fotnot: Det kan förekomma vissa överdrifter i "recensionerna".

 

/KW

En radarpartner är tillbaka i etern

Norrköping
Kenny på sin plats igen.                                 Foto: Christer Gustafson

En har blivit två igen. Den under vintern rätt slöe (på bloggen) skribenten i det här forumet behöver inte längre dra lasset själv. Jag har kört på med att blogga om speedway i ganska många år nu, men ifjol inträffade det häftiga att jag fick hjälp när Kenny Wiis flyttade hit och lyfte speedwayfeelingen på redaktionen med rätt många procent till.

I höst har han dock varit pappaledig, därav den något skrala uppdateringen här. Eller åtminstone en av orsakerna, den andra är att jag själv inte uppdaterat så ofta som jag borde och den tredje är att det har körts minimalt med speedway de senaste månaderna att skriva om.

Hur som helst. Kenny är tillbaka och bloggen får förhoppningsvis nytt syre av det.

Jag tänkte att jag inleder med några välkomstfrågor till min kollega som ni, med ovanstående bild som bevis, nu kan se är åter på sin arbetsplats.

Håll tillgodo.

Under din pappaledighet har det hänt mycket, hur ser du på Vargarnas lag som man går in i 2020 med?

Jag vet inte hur slagkraftiga trupper Vargarna hade på 60- och 70-talet, men det här måste vara en av de svagaste upplagorna någonsin. Klubben gör ju dock helt rätt i att rätta sig efter de ekonomiska medel som finns att jobba med. Jacob Thorssell är en gigant i allsvenskan och en fullgod ersättare till Kim Nilsson (men kommer Thorssell att köra merparten av matcherna?) Där bakom ser det tunt ut. Det vore roligt om någon yngre förmåga från de egna leden lyfte sig ordentligt, typ Henrik Bergström, Oscar Holstensson eller Viktor Ohlsson. Det skulle pigga upp.

Vilket lags trupp tycker du ser mest spännande ut så här långt i allsvenskan?

Team Småland har inte det bästa laget på papperet, men nog det ser intressant ut. Här finns gott om potential där nästa steg i karriären kan komma. Joel Kling, Alexander Woentin, Filip Hjelmland och William Björling vill mycket med sin speedway och kommer att få köra många allsvenska heat den här säsongen. Det lurar minst ett genombrott modell större bland den kvartetten.

Elitserien då, vad är dina spaningar där så här långt?

Att Elitserien är klart svagare än för fem-tio år sedan. Det är däremot inte mer än rimligt med tanke på alla svarta rubriker om tomma kassakistor och konkursvarningar de senaste åren. Ett tydligt bevis på att ligan är svagare är att det inför 2020 endast är Bartosz Zmarzlik, Jason Doyle, Niels-Kristian Iversen, Antonio Lindbäck, Max Fricke, Maciej Janowski och Patryk Dudek av startfältet i GP-serien som har kontrakt med en elitserieklubb. Vår svenske stjärna Fredrik Lindgren avstår till och med körning i hemlandet. Mindre än hälften alltså. Blir ligan tråkigare av det här? Absolut inte. Underhållningsvärdet är detsamma och det finns fortfarande massvis av kvalitet i lagen. Varför många stjärnor avstår att åka i Sverige? För att lägga krutet fullt ut på GP-serien där man kan vinna VM-medaljer och den polska ligan där man kan tjäna de ruskigt stora pengarna. För en sådan som Leon Madsen funkade det upplägger charmant i fjol. Senast jag hörde en siffra var lönerna tre gånger så höga i Polen jämfört med Sverige. Det är minst lika stor skillnad nu.

Vad har du funderat på generellt under din ledighet som kommer landa i heta blogginlägg under våren?

Jag har inte funderat överdrivet mycket, utan haft fullt upp med ett åka rutschkana, byta blöja och gå promenader med vagnen från en lekpark till en annan. Det ska emellertid bli roligt med ännu en fin speedwaysäsong. Vargarna behövs i Norrköping. Det finns ett intresse för sporten och jag är övertygad om att de lätt skulle snitta över 2 000 åskådare om det återigen blir elitserien.  Vi kommer att hålla utkik här i bloggen efter intressanta ämnen att skriva några rader om. Sånt dyker alltid upp inom den ädla speedwaysporten.

/CG

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Sportbloggar