Logga in
Logga ut

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Det kokade från Klockaretorpet till Lindö

Norrköping 7 472 åskådare hade tagit sig till Kråkvilan. Det var 29 september 2009 och Vargarna skulle köra den första av två SM-finalmatcher mot Lejonen.
Det kokade ända från Klockaretorpet ut till Lindö.
Vargarna mönstrade följande startåtta under ledning av Peter Jansson. Ja, det var på den tiden då varje lag fick ha med en åttonde förare (svensk junior) att kasta in vid behov.
1) Adrian Miedzinski 2) Adam Shields 3) Scott Nicholls 4) Adam Skornicki 5) Krzysztof Kasprzak 6) Kim Nilsson 7) Tai Woffinden 8) Jonas Andersson.
Lejonen kontrade med dessa gubbar:
1) Nicki Pedersen 2) David Ruud 3) Mikael Max 4) Piotr Swiderski 5) Chris Holder 6) Anton Göthberg 7) Dave Watt 8) Christian Agö.


Det var en skrällfinal. Vetlanda – med Jason Crump, Jaroslaw Hampel och Lee Richardson i täten – vann serien klart före Västervik (anfört av Bjarne Pedersen, Tomasz Gollob och Chris Harris) som nästan var lika klar tvåa. Båda smålandslagen eliminerades dock i semifinalen av hungriga lejon och vargar.
Visst är det roligt med nostalgi?

Vargarna och Lejonen var två ytterligheter sett till banorna. Vargarna med sin knixiga bana med tvära kurvor. Lejonen med sin långa, svepande dräparbana.
Att det skulle bli två hemmasegrar kunde man förutse.
Frågan var bara om Vargarna skulle vinna tillräckligt stort hemma för att kunna försvara försprånget i returen i Gislaved?
54–42 vann Vargarna med. En klar seger som grundlades med tre raka femettor i heat 5, 6 och 7.
Nicki Pedersen hade en usel match med hans mått mätt (7 poäng på sex heat), David Ruud och Mikael Max hängde inte alls med och tog bara en poäng ihop och för Lejonens del var det livsviktigt att australiensarna Chris Holder och Dave Watt, tillsammans med Piotr Swiderski gjorde bra insatser och höll nere siffrorna.
Swiderski och Holder avslutade matchen med en femetta mot Miedzinski och Skornicki vilket var en mental boost att ta med sig till de västersmåländska skogarna.

Vargarna hade verkligen ett lag som var optimerat för Kråkvilan. En ung Tai Woffinden var från England van vid tajta banor. Scott Nicholls led inte heller under hemmamatcherna. I Adam Skornicki hade de en polack som var bättre på små än stora banor vilket inte är supervanligt. Dessutom fanns Adam Shields som bemästrade Kråkvilan på ett galant sätt.

Returen kom. 7 137 promenerade genom vändkorset på Gislaveds motorstadion. Adrian Miedzinski satte Nicki Pedersen på plats i heat 1, så långt allt väl för Vargarna.
Drömmar skapades
Men sedan var det roliga slut.
Det blev en helt annan match med helt andra inställningar på cyklarna och helt andra tillvägagångssätt att hantera kurvorna. Vargarna räckte inte till i lejonkulan.

Hur stor skillnaden är mellan banorna symboliseras av David Ruud, Gislavedssonen. Ruud var poänglös och blev i Norrköping. På banan där han kände till varenda centimeter tog han full pott, 13+2 poäng.
En förare som Adam Shields fick inte med sig mer än två poäng på fem heat, och då var de båda enpoängarna tagna i heat som förlorades med 1–5.
Nicki Pedersen då?
Jo, han fick inte stryk något mer i matchen efter hans första framträdande.
62–34 vann Lejonen med och tog därmed sitt andra raka SM-guld.

Det var ändå en fantastisk höst för Vargarna och speedwayen i Norrköping.
Och att Tai Woffinden var något extra skymtade vi redan i finalen. Han följde upp en bra match hemma med att ta 14 friska poäng i Gislaved.
Nu har han tre VM-guld på meritlistan och går för ett fjärde i år.
Tänk att se "Woffy" åter i vargvästen i elitserien.
Det vore något.

/KW

Det kommer aldrig att hända inom speedwayen

Norrköping Inom hockeyn är det "få pucken in på kassen". I fotbollen återfinns "stå emot första kvarten".
Två av flera klyschor som används i Sveriges två största publiksporter.
Jag har i grunden inget emot klyschor. De har blivit klyschor för att det ligger mycket i det som sägs. För att de är jäkligt sanna.
Speedway har också sina klassiska uttryck som förare och lagledare dammar av x antal gånger varje säsong.
"De är ett erkänt starkt hemmalag" är ett sånt.

Att det är ett frekvent förekommande uttryck är ingen sensation. De flesta lag är ju starka hemma och tar lejonparten av sina segrar på sin egen oval.
Precis som det är i fotboll och hockey de allra flesta säsongerna.
Hemmaplan betyder massor. Vare sig man tycker att det är konstigt eller fullt rimligt.

Speedwayen är dock annorlunda jämfört med hockey och fotboll.
När Djurgården – om vi tar ett exempel – vinner sina matcher på Hovet är publiken en jättefaktor. Det sjungs ramsor för att stötta hemmalaget, det buas för att störa bortalaget och det skriks för att påverka domaren.
Klart att det spelar roll. Även välbetalda hockeyproffs är människor som påverkas.
Och tänk skjutsen mentalt för en hockeyspelare om han gör ett snyggt mål varav ett högt jubel dånar sekunden efteråt. Du har publiken i ryggen och är populär som få i arenan.
Tro fan att det gör dig några procent vassare.

I "metanolens sport" har du inte det stödet. I Sverige ska sägas, I Polen är läktarkulten på speedwayen mer som fotbollen vilket jag ska visa i ett klipp i slutet av detta inlägg, men dit kommer vi senare.
I en elitseriematch slår sig svenskarna ner med matchprogrammet, en penna och en kopp kaffe.
Någon har en flagga och någon har en tuta.
Men någon häxkittel är det sannerligen inte.
I speedwayen är det en annan faktor som gör hemmaplansfördelen så massiv.
Banan.

En speedwaybana är oval, du svänger vänster och det är fyra förare på startlinjen. Ska det vara sån stor skillnad?
Ja, det ska det.
Kolla bara på banorna i Sverige så har du stor skillnad på många av dom.
Vi har Kråkvilans långa rakor och tvära kurvor, vi har Västerviks jättebreda bana med korta rakor. Vi har dessutom Kumlas dräparbana och Dackarnas bana som är en slags hybrid. Så där fortsätter det.
Gamle föraren Peter Karlsson, nu lagledare i Dackarna, sa i en intervju till Sveriges Radio Kalmar för några år sedan:
"Det är som natt och dag i skillnad mellan olika banor"
"Det är både stor skillnad på att ställa in cykeln och i åkteknik mellan korta och långa banor. Det är ingen slump att vissa förare kör bättre på en del banor än andra".

Peter – efter runt 120 år som aktiv förare – vet så klart vad han pratar om.
Det är så mycket att tänka på när du tar dig an en bana. För det första skiljer det enormt mycket hur lätt/svårt det är att vinna starten från olika startspår. Ta bara Västervik – där har bana 4 gått från en kyrkogård till att vara ett startspår med goda möjligheter efter den ändrade doseringen.
Sedan är materialet på banorna långt ifrån likadant. Hur du ska attackera kurvorna skiljer sig åt. Är det bättre att riva av en ytterrökare för en omkörning eller är den kortaste vägen också den snabbaste? Hur tydligt är idealspåret?
Och så det ständiga sökandet efter de rätta inställningarna.
Det är en hel vetenskap.

Så att det är klar majoritet hemmasegrar i speedway är helt i sin ordning. Även om de flesta förare har varit på de flesta banor, så har hemmaförarna (såvida de inte är nyförvärv i början av säsongen) kört ännu fler varv.
Samtidigt som de har den bästa informationen från lagledaren, lagkamrater och banpersonalen kring hur banan är just den här matchen.
En divergens mot hockeyn där rinken är lika stor och blålinjen alltid är på samma ställe.

Vi kommer aldrig att uppleva en speedwaysäsong där bortasegrarna överstiger hemmasegrarna.
Precis som i fotboll.
Exakt som i hockey.
Men i speedwaysporten handlar det inte om publikstödet.
Där handlar det om banan.

Just ja, stämningen på läktarna i Polen var det ja. Här kommer ett klipp på Zielona Goras fans. De sitter inte snällt ner och fyller i matchprogrammet. De kör.

/KW

Hoppas Vargarna vågar ta chansen

Norrköping Elitserien eller inte? Har Vargarna råd? Har Vargarna råd att avstå?

Här kommer ett inlägg i debatten som är tänkt att handla om ett ämne som har diskuterats och debatterats i år och dagar - och som kommer fortsätta att göra det så länge det ser ut som nu.

Jag tycker så här:

Givetvis ska Vargarna ha som målsättning att köra i Sveriges högsta serie. Det är där det stora intresset finns, det är där jag tycker att klubben hör hemma. Man ska givetvis inte gå upp till vilket pris som helst, att det är omgärdat med ganska mycket större kostnader i elitserien än i allsvenskan är uppenbart.

Men samtidigt är det inte bra för intresset och känslan för speedwaysporten, speciellt hos de som inte redan är frälsta, när allsvenskan blir tunnare och tunnare som det ser ut nu. Matcher som mot VIP Speedway (ett "konstruerat" lag) senast, där de inte ens dyker upp på Ica Maxi Arena med fullt lag gör i slutändan ingen bra reklam för sporten.

Speedwaysporten sliter och kämpar och har det emellanåt inte lätt. Det är få klubbar kvar och förarna är inte heller så många i Sverige längre. Men jag hoppas att Vargarna ändå är beredda att ge det chansen. Att man redan nu försöker bearbeta sponsorer, publik och fans för att försöka möjliggöra en resa mot elitserien.

Om inte till nästa säsong så senast 2021.

Det måste vara målet och det arbetet måste göras redan nu.

Jag gillar klubbens väg de senaste åren med satsning på egna förare, att man försökt ge Norrköpingsförarna chansen. Det är helt rätt. Det är såklart svårare i elitserien även om ett par kan färga även där. Men jag vill ändå se de största stjärnorna på ovalen i Norrköping igen. Och så länge allsvenskan för den tynande tillvaro som den gör nu är jag säker på att de flesta av de som går på speedway vill det också.

Så ge det en rejäl chans och börja redan nu, Vargarna.

Går det inte? Äventyra såklart inte klubben och ekonomin för det men det måste vara det givna målet inom en inte alltför avlägsen framtid. Där är jag obeveklig i min ståndpunkt.

Med det sagt kommer jag försöka följa fortsättningen av den här allsvenska säsongen med nyfikenhet. Vargarna känns som den givna vinnaren när allt ska summeras. Låt oss hoppas att det blir utan en massa matcher som den förra veckan där det skiljer ljusår mellan lagen bara. 

Se där, ett inlägg i debatten så här på tisdagseftermiddagen. Ibland fräser det om bloggen som för övrigt får fler och fler läsare för varje vecka just nu.

Där snackar vi formtopp.

Ha det gott, alla speedwayvänner.

/CG

Det var snudd på sensationellt

Norrköping Vargarna inte bara vann mot VIP Speedway.
De fullständigt manglade laget i de vita och gula huvorna och seglade iväg till 66–23.
Det var inte direkt samma dramatik som under ett Rederiet-avsnitt 1999.
Vad gör Bengt Bauler nu för tiden förresten? Carl var en skön karaktär.

Att Vargarna tokdominerade var inte så konstigt. VIP Speedways store stjärna, Linus Sundström, saknades. Enligt uppgift berodde det på att han åkte ner till Polen för att träna i stället. Dessutom så hade Joel Larsson kallats in för att jobba och lämnade återbud.
VIP körde R/R för Sundström och kom till start med sex förare. Det innebar att det blev två heat där de bara kunde skicka ut en förare och en match där Vargarna var totalt överlägsna.
Jag vet inte hur många gånger Mathias Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson har tagit full pott i allsvenskan – men det här var garanterat det enklaste tillfället för alla tre.
Att Kim Nilsson inte blev en fullpoängare är snudd på sensationellt.

Det här att VIP kommer till Norrköping med det laget de gjorde är givetvis ingen bra pr för allsvenskan som produkt.
När Valsarna kom till Kråkvilan i premiären saknade värmlänningarna Pontus Aspgren och Kenneth Hansen.
Vargarna har inte satts på prov i en hemmamatch ännu.

Det var ändå nyttigt för förare som Timi Salonen och Oscar Holstensson att bygga självförtroende och plocka poäng.
Om jag får vara en glädjedödare och granska Holstenssons poäng, finfina 8+3 (5), så slog han faktiskt bara Philip Olofsson hos Valsarna.
Men jobbet ska göras och att slå Olofsson i samtliga interna möten är strongt av Holstensson.
Han har inte gjort sin sista match i allsvenskan den här säsongen.

 

/KW

Bergström inte petad mot VIP Speedway

Norrköping Det är dags för metanolen att flöda på ICA Maxi Arena igen. Den här gången är det VIP Speedway som kommer på besök.
Ett samarbetslag som blev verklighet tack vare Västervik, Indianerna och Piraterna.
VIP har inlett med en seger och en förlust att jämföra med Vargarna som har en seger och ett kryss.
Så här kör lagen i Norrköping.
Vargarna: 1) Mathias Thörnblom 2) Joel Andersson 3) Kim Nilsson 4) Timi Salonen 5) Daniel Davidsson 6) Viktor Bergström 7) Oscar Holstensson.
VIP Speedway: 1) Mads Hansen 2) Christoffer Selvin 3) Joel Larsson 4) John Lindman 5) Linus Sundström 6) Philip Olofsson 7) Jonathan Grahn.

Ni noterar säkerligen samma sak som mig; Henrik Bergström är inte med i Vargarnas startsjua den här gången heller. De ställer upp med samma sju förare som senast i Nyköping.
Det överraskade mig.
Så jag tog kontakt med "Henke" som berättade att han inte är petad mot VIP. Han har själv sagt ifrån då han har förhinder. Då vet vi det.
Däremot var Bergström tillgänglig mot Griparna förra veckan, då blev han petad och var så klart besviken över det.

Vi får alltså se Thörnblom, Andersson och Davidsson tillsammans för andra raka matchen. Och Oscar Holstensson får göra allsvensk hemmadebut på banan han känner allra bäst. Jonathan Grahn blir svår att besegra, men Philip Olofsson bör se upp med Holstensson i reservheaten där Oscar får tryggt och rutinerat sällskap av Viktor Bergström.

VIP-arna då?
Jodå, det är inget skrattlag, långt därifrån. Jonas Davidsson är petad efter en katastrofinsats i förra omgången. Davidsson tog bara en poäng på tre heat mot Team Rapid.
Ersätter gör Mads Hansen. Danske Hansen har inte kört i allsvenskan än den här säsongen, men ska vara en förare som ska kunna plocka en hel del pinnar på den här nivån.
Om han nu inte vantrivs på "Kråkan".

Linus Sundström har haft Kråkvilan som hemmaoval. Foto: Bildbyrån.


Linus Sundström är VIP:s stora fanbärare och blir den solklart svåraste nöten att för vargförarna. Det blir troligtvis två möten, kanske tre vid en toppning, mellan Sundström och Kim Nilsson.
Där kommer det att spraka.
Resten av VIP består att mestadels "medelförare". Christoffer Selvin är på uppåtgående, Joel Larsson har stått still i flera år och John Lindman kan det hända vad som helst med.
Det kan nog bli en småtrevlig batalj det här.

Hur det går?
Jag har svårt att se hur Vargarna inte ska lyckas vinna.
Det finns mer spets i varglyan än vad VIP kan skaka fram.
Vargarna vinner med 50–40.

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar