Logga in
Logga ut
Kritiserar pappan - förlorar ensam vårdnad... Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Ett rejält eldprov mot Griparna

Norrköping Går Griparna ens att stoppa?
Det kan man undra.
Känslan just nu: nej.
Nyköpings speedwaystolthet plöjer fram som en ångvält i allsvenskan och har sju raka segrar. Det imponerar.
Det enda som kan hindra Griparna från att köra final i höst är skador. Om lagledaren Anders Fröjd kan mönstra sin starkaste startsjua, så är frågan bara:
Vilket lag kommer att möta Griparna i final?
Det vet vi inte. Men vi vet att det laget kommer att få det tufft.
Kampen om den andra finalplatsen blir oviss. Vargarna, Piraterna och Valsarna är jämna lag – där dagsformen kommer att avgöra mycket i slutspelet de lagen emellan.

Griparna har ett tämligen komplett allsvenskt lag. När vi klev in i säsongen visste vi att Peter Ljung och Timo Lahti skulle vara dominanta.
Det vi inte visste var att Oliver Berntzon skulle glänsa så himla mycket som han faktiskt har gjort. Berntzon är svensk speedways stora utropstecken i år, och där ligger den stora nyckeln till Griparnas framfart. Berntzon är en helt annan förare än när han representerade Vargarna.
Sörmlänningarna har tre starka toppar. Vargarna har bara två i Kim Nilsson och den som kör av Erik Riss och Dan Bewley. En inte helt oviktig skillnad.
Om någon av Ljung, Lahti och Berntzon inte kan köra – då slänger Anders Fröjd in Kevin Wölbert eller Marcin Nowak, som också håller toppklass i serien.
Där bakom har Emil Millberg gjort en bra säsong. Linus Eklöf tar sina poäng. Och William Björling/Alexander Edberg är ett stabilt reservpar.

När Griparna kommer till Kråkvilan på torsdag är det eventuellt en försmak av en kommande allsvensk final.
En final där Vargarna skulle slå ur underläge.
På hemmaplan ska dock Vargarna ha en skaplig chans att rubba Griparna. Det som krävs är att Joel Andersson, Mathias Thörnblom eller Viktor Bergström (helst två av dom) gör en match på toppen av sin förmåga.
Att ha med sig en seger mot Griparna i grundserien skulle vara skönt för Vargarna inför slutspelet och en möjlig final.
Och än viktigare: en seger vore vitalt i jakten på andraplatsen i serien. Det laget som kommer tvåa kan nämligen inte stöta på Griparna i en semi.
Årets mest intressanta match väntar på Kråkvilan.

 

/KW

Allsvenskan Awards 2018

Norrköping Allsvenskan är slut sedan ett par veckor och det blev Piraterna som blev mästare efter att ha besegrat ett skadeskjutet Griparna i finalen.
Huruvida Piraterna ska köra i elitserien nästa år eller inte verkar högst oklart för tillfället. Vi får vänta och se.
Då kan vi passa på att dela ut ett stycke utmärkelser till förare som huserat i allsvenskan den gångna säsongen.
Nu kör vi.

 

Årets mest värdefulle förare för sitt lag: Kim Nilsson.
Som alltid är Kim Nilsson en gigant i allsvenskan. Han bar i flera matcher Vargarna på sina axlar och bara matar in heatsegrar. Kör både smidigt och tufft. Om den individuella SM-finalen skulle köras på Kråkvilan så skulle Nilsson har en ypperlig chans att vinna.

Årets lyft: Oliver Berntzon.
Ett enkelt val. Berntzon har haft några tyngre säsonger efter genombrottet 2014. I år kom Anderstorpssonen tillbaka på allvar och fick utdelning på sitt stora och målmedvetna slit då han flög fram. Den stora faktorn till att Griparna gjorde en så fenomenal grundserie.

Årets ändring: Kai Huckenbeck i stället för Victor Palovaara.
Det är aldrig roligt när svenskar åsidosätts för utländska förare. Men i det är fallet gjorde Fredrik Staaf helt rätt. Piraterna ville vinna allsvenskan, och det hade laget med stor sannolikhet inte gått med Palovaara (ljummen säsong) i stället för Kai Huckenbeck. Tysken visade för den svenska publiken att han är en toppchaufför på den här nivån.

Årets besvikelse: Daniel Davidsson.
Hans älskade Piraterna blev förvisso mästare, men Daniel Davidsson hade inte alls någon bra säsong. "DD" var mil ifrån 2017-formen och kom så långt ner som på 22:a plats i snittlistan. Men ni vet vad det här brukar betyda? Att Daniels nästa år blir lysande.

Årets mest kortvarige: Benny Johansson.
Gamle fina Benny fick chansen i Piraternas startsjua i premiären och mäktade bara med två poäng på sex heat. Nattsvart – och sedan var det färdigkört i allsvenskan. Inte så konstigt då junioren Anton Karlsson tog massiva steg framåt under sommaren och lade beslag på den platsen i laget.

Årets mest mystiske: Rafal Konopka.
Ingen visste vem Konopka var innan säsongen. Vi blev inte klokare under året heller. Körde endast en match för strykgänget Norra Speedwayalliansen. Var det någon som såg hur han såg ut? Hur såg körningen ut? Vad gör han nu? Ska han köra nästa säsong? Vi tar tacksamt emot all info.

Årets slagpåse: Norra Speedwayalliansen.
Tio raka torsk och 280–607 i förarkvot. Säsongen blev mardrömslik för alliansen. Det är dock inte så konstigt om toppförarna i laget heter Daniel Henderson och John Lindman.

Årets tröttaste: Magnus Karlsson.
Hade återigen en säsong med klena poängskördar. Rutinerad, men något vidare driv verkar inte finnas kvar alls.

Årets deppigaste: Wennerstam och Edberg lägger av.
Kenny Wennerstam och Alexander Edberg har inte gått framåt ett smack på länge. Jag kan köpa att de har tappat sugen. Det är emellertid alltid tråkigt när svenska förare i ung ålder lägger av. Vi behöver alla förare vi kan få.

Årets All Star: Peter Ljung.
Det Zlatan gör med en apelsin gör Peter Ljung med allsvenskan.

Årets amerikan: Luke Becker.
Några har försökt, men ingen förare från USA har lyckats att nå någon högre nivå på mycket länge. Hur länge ska Greg Hancock behöva köra för att USA ska ha en riktigt bra förare? Till han är 67? Luke Becker är i alla fall en förare som Hancock coachar och hoppas på. Becker fick fyra matcher med Nässjö i år utan att imponera. Kämpa, Hancock.

/KW

Speedwaybloggen goes modebloggen

Norrköping Speedway är en häftig sport på så många plan. Farterna, intensiteten, det oförutsägbara …

Men det finns mer att ta fasta på och det har bloggens duo nu gjort.

Dräkterna.

Vilka har egentligen varit snyggast genom åren i Vargarnas väst? Det är på intet sätt en fullständig genomgång men vi har lyft fram de som vi kommit på som stuckit ut genom åren och gett dem betyg från 1-5.

Modeblogg alltså.

Så här har vi resonerat om 17 Vargförares estetiska förtjänster på Kråkvilan:

 

STEFAN EKBERG 1998

Betyg: 3.

Kommentar: En stark trea ändå. Att ha lite sponsorer är inget bra för en speedwayförare såklart men för dräktens skull är det ett plus. Inte en massa tjafs som stör. Två olika nyanser av blått och det nedtonade rutmönstret går hem hos juryn. Lite mer frågetecken för den neongula randen på armar och ben som mest blir störande. Det här är ett klassiskt blåställ dock och sådana gillar vi. Känns slitstarkt.

 

SHAUN TACEY 2000

Betyg: 4.

Kommentar: Ingen reklam att tala om här heller. ”Fjös-rött” och gult – det är ingen tvekan om att Tacey var iögonfallande. Och det är en fördel om man inte vill bli pååkt. Det är framför allt sköna kontraster i den här dräkten och den är ovanlig. Han har inte shoppat på speedwaydräkternas svar på Ullared utan verkligen försökt hitta sin egen stil. Det ska premieras. Sparade förmodligen Vargarna några lux i strålkastarna, publiken såg honom ändå.

 

 

JASON CRUMP 2000

Betyg: 3.

Kommentar: Det är inte så här man minns Jason Crump. Men det här var tiden innan han gick över till sitt vit/orange/blå ställ som sedan blev så synonymt med honom. På 2000-talets första år var det djupblått som gällde, lite inspirerat av Indiska Oceanen eller var Crump nu badade hemma i Australien. Det sticker inte ut direkt vilket är tråkigt, men ändå fin färg och det är mycket nostalgi över det här. Crump körde det säkra före det osäkra på tiden.

 

MARK KEAST 2000

Betyg: 3.

Kommentar: Återigen en väldigt originell dress, den här ser man inte ofta numera. Svart med gula och gröna bokstäver lite planlöst utslängda här och var på armarna och bålen. Och anar man inte lite lila revärer också om man tittar ordentligt (Keast är alltså längst bort på bilden)? Mark Keast blev väl aldrig någon succé i Vargarna, men det hängde aldrig på dressen, den höll fullt godkänd klass. Lite sotarkläder möter disconeon. Sånt gillas.

 

JASON LYONS 2001

Betyg: 1.

Kommentar: Vad är det för färg på dressen? Kan man lyfta bort alla bokstäver och all reklam och titta? Helt svart, jaha. Det är inget fel på den mörkaste av färger egentligen, men här blir det bara som en mörk anslagstavla för diverse företag att lappa upp sina budskap på. Reklamen på låren i grönt är extra anskrämlig. Jason Lyons var en trivsam prick som dessutom körde i bättre outfits än den här, men just 2001 års klädsel som vi tagit fasta på vinner inga modepriser. Så är det bara. Det blir en touch the tape och uteslutning på den.

 

RONNI PEDERSEN 2003

Betyg: 5.

Kommentar: Full pott. Ronni Pedersen må ha en bror som är bättre på att köra i Nicki Pedersen, men klä sig det kan han. Åtminstone här. Originellt men inte för konstigt. Dessutom håller det sig inom en färgskala som liksom sitter ihop hela vägen. Svart, vit, grå. Lite astronautiskt nästan i färgkänslan, skulle funkat som klädsel för en biroll i Star Wars. Det här är snyggt och stilrent. Karl Lagerfeld hade inte designat det här bättre.

 

CHARLIE GJEDDE 2003

Betyg: 3.

Kommentar: Blekt är första intrycket. Som att Gjedde försöker köra undercover och hoppas han inte ska synas. Smälta in liksom. Som mellanmjölk. Vitt och gult hade behövt någon större kontrast för att lyfta ordentligt, de svarta linjerna räcker liksom inte. Plus ändå för att det inte drar iväg i alltför konstiga kombinationer och en dansk speedwayförare som inte har OK Benzin som reklam på kroppen finns ju inte. Där följer Gjedde trenden och kämpar sig åtminstone upp till ett godkänt betyg.

 

PIOTR SWIST 2003

Betyg: 1.

Kommentar: Arbetsdagen på gamla BP-macken i Bygdoszcz är över, men hinner man inte byta om på väg till speedwaybanan får man köra i det man har på sig på jobbet. Så känns det. Det här är intetsägande. Deppigt. Polsk 50-talsmisär och färgerna är som hämtade ur BP-loggan. Swist måste varit sponsrad i smyg. Allt annat är otänkbart.

 

LUKAS DRYML 2005

Betyg: 2.

Kommentar: Lite för basic, sticker inte ut. Vi har sett det här förut. Som att komma hem med en t-shirt från klädjätten som var och varannan människa har när man egentligen var ute efter en unik designer-tröja. Dryml ser ut som tusentals speedwayförare gjort och gör. Neon-tramset på sidorna förstör bara dessutom. Varför finns det ens där?

 

DANIEL NERMARK 2005

Betyg: 4.

Kommentar: Fransarna gör det. En annan förare är mest synonym med det i Vargarnas historia, men Nermark var faktiskt före. Färgkombinationen är skön och att fransarna dessutom mynnar ut i eldsflammor på själva dressen lyfter det hela ytterligare. Snyggt helt enkelt. Snitsigt så man tappar hakan och ytterst nära full pott.

 

JOE SCREEN 2007

Betyg: 3.

Kommentar: En stabil klädsel men den är också lite för vanlig. Man har sett den förut. Zebrahojen är mer unik, och hade dressen varit mer av den stilen också hade Screen varit hemma. Men nu måste vi bortse från det och då lyfter det inte riktigt. Det är lite som jeans och vit t-shirt på fest. Funkar men får inte omgivningen att dra efter andan. Synd, Screen är värd mer.

 

WILLIAM LAWSON 2008

Betyg: 2.

Kommentar: Tråkig och lika anonym som hans karriär i Vargarna som innehållit exakt en match. Griparna på bortaplan – på Joe Screens motorcykel dessutom. Passivt och menlöst. De orangea detaljerna hjälper liksom inte upp det. Och då gillar vi ändå orange som färg. Lawson känns som en parentes i Varghistorien och hans utstyrsel lyckas inte ändra på det. Svag tvåa.

 

TAI WOFFINDEN 2008

Betyg: 3.

Kommentar: Det är det här med reklam igen. Tai Woffinden har mycket sådant vilket är förståeligt. Men det ser inte snyggt ut. Orange är annars, precis som skrivits ovan, en bra färg och det är en nyans som är en av de bättre man skådat. Men det blir annars lite som att dra på sig en snitsig kostym och krydda det med slitna sandaler till. Ett bra försök som strandar på vägen mot målet.

 

ANDRÈ HERTZBERG 2012

Betyg: 3.

Kommentar: Körde alltså i landslagets dress här – förmodligen för att han tillhörde juniorlandslaget och var en lovande förare där och då. De klassiska gula och blå färgerna går förstås alltid hem. Det sticker dock inte ut och blir lite mellanmjölk av det. Stabilt, men ett minus också för att det inte är en egen dress i grunden. Man kan inte leva på Svemos designers om man vill få högsta betyg.

 

ADAM SKORNICKI 2012

Betyg: 5.

Kommentar: Fransar igen. Och den som kanske är mest känd för tilltaget i Vargarnas lag. Skornicki hade dessutom den goda smaken att komplettera det hela med ett långt yvigt hår också som fladdrade under hjälmen. Färgerna gifter sig bra med varandra här och Skornicki har helt rätt aura för att köra med fransar. Helt enkelt toppklass igen.

 

NIKLAS PORSING 2015

Betyg: 2.

Kommentar: Försöker skoja till det, men det blir lite platt fall ändå. Intentionerna är goda och han försöker sticka ut, men det är för många frågetecken. Helvitt i grunden är okej, men vad är det för märkliga orange/rosa streck som far lite ostrukturerat över ytan? Också väldigt tveksamt med såpbubblor som revärer. Det blir lite clipart över de detaljerna. Porsing kan bättre.

 

ERIK RISS 2018

Betyg: 4.

Kommentar: Helvitt igen. Stilrent och här kommer det inte in en massa märkliga detaljer som man inte förstår sig på. Det är snyggt och fräscht helt enkelt. Dock kanske inte det mest lämpliga stället att ta sig an regnmatcher med. Lite som att gå på rockfestival i frack och vit skjorta. Men det är coolt att han vågar och så länge han ligger först i heaten slipper han skita ner sig. Då funkar det. Ett ställ för vinnare med andra ord.

Riss var inte piggast genom tiderna

Norrköping Det såg ju så lovande ut.
Efter det tionde heatet i Motala ledde Vargarna med fem poäng i matchen – och sju poäng i totalen.
Det var ett kanonläge att få till den där skrällen som det faktiskt hade varit att slå ut Piraterna sett till allt strul som Vargarna drogs med.
Då började fallet.
En olycklig 0–5:a i baken i heat 11 och vips så hade Piraterna sugit in fem poäng, tagit bort kniven mot strupen och skaffat sig momentum i matchen.
Ett momentum de aldrig släppte.
Piraterna såg på pappret – och dagsformen – starkare ut i de avslutande heaten och så blev det också.

Mathias Thörnblom förmådde inte att rubba Jonas och Daniel Davidsson på banan där bröderna växte upp.
Och Erik Riss kunde inte matcha Piraternas toppar och lämnade Dunteberget med noll heatsegrar på fem heat.
Riss var säkerligen sliten när han anlände till Motala. Innan 6 september hade han kört matcher i England 31 augusti, 1 september, 3 september, 4 september och 5 september. Klart att tysken inte var världshistoriens piggaste person.
En Riss som inte var på topp var något som Vargarna inte hade råd med.
Kim Nilsson var i vanlig ordning en jätte, men där bakom var det för tunt.

Sedan är det alltid små marginaler i ett sånt här tätt dubbelmöte. Johannes Stark blev lite av en olycksfågel. Först föll han i ledning i ett heat på Kråkvilan, där förvandlades 5–1 till 3–3. På Dunteberget blev han också utesluten i ett heat vilket gav den där femnollan i baken då Henrik Bergström var utesluten i en tidigare start.
En annan faktor var Viktor Bergströms smärtor i de nedre regionerna. Det var uppenbart att Viktor – efter en fin säsong i övrigt – inte kunde göra sig själv rättvisa. Jag lider med honom.
Samtidigt hade Piraterna sin beskärda del av det stökiga. De åkte ju faktiskt också på en femnolla i baken sedan både Johan Jensen och Anton Karlsson dundrat in i tejpen.
Två 5–0:or i samma match. Jag har aldrig upplevt något liknande.
Har det överhuvudtaget skett tidigare i svensk seriespeedway?

Jag kan någonstans unna Piraterna segern. Motalaklubben vill upp till elitserien igen, det vill inte Vargarna.
Piraterna har haft ett bra publiksnitt hela säsongen och nu får de trogna åskådarna en final mot Griparna att se fram emot.
Finalen betyder visserligen inte ett skvatt sportsligt.
Men roligt blir det ändå.

Vad har då Fredrik Staafs grabbar för chans att rubba Griparna i finalen?
De är oerhört små.
Jag skulle säga att det är 80–20 fördel Griparna, om inte mer.
Griparna har något så ovanligt i allsvenskan som tre supervassa toppar: Oliver Berntzon, Peter Ljung och Timo Lahti.
Där bakom går Linus Eklöf mot en stark höst.
Räkna med firande i Nyköping om två veckor.

/KW

Det krävs en ny stor insats

Norrköping Vilken avslutning av Vargarna i går. Genom två raka femettor - där Mathias Thörnblomx2, Kim Nilsson och Joel Andersson var inblandade - tog Vargarna hem matchen med 46-44.
Den såg man inte komma när Piraterna hade sex poäng upp med två heat kvar.
Den såg man inte komma innan tejpen ens hade gått upp för det första heatet.


Jag tog en tur ner till depån för att kolla upp en sak: var Linus Sundström på plats? Jag såg inte Linus, men jag såg hans cyklar. Det där var eländiga nyheter för Vargarna. Sundström är Piraternas främste förare och en av de absoluta topparna i allsvenskan.
Nu var Sundström inte i sitt livs form efter en otäcka kraschen i par-EM i lördag. Jag sms:ade lite med Oliver Berntzon tidigare under veckan, "Vispen" körde ihop med Linus i EM, och Berntzon gissade på att Sundström skulle avstå allsvenskan i veckan då smällen helt enkelt var så pass allvarlig.
Men Sundström ställde upp för Piraterna, vilket var fint, och tog 8+1 poäng på fyra heat. Ett bra facit, han tog bara stryk av Kim Nilsson och Joel Andersson.


Inte nog med att Sundström var med. Vargarna saknade Erik Riss som var upptagen med körning med sitt Kings Lynn i Elite League. Ett tungt avbräck. Nu lyckades Vargarna bra i R/R-heaten för Riss. Det blev 7+3 på de fyra heaten och om vi kollar in heaten: 3-3, 5-1, 3-3 och 3-3.
Men nog hade Vargarna högst troligt fått med sig ett bättre resultat till torsdagens retur med Erik Riss i startsjuan. Att de vann är så klart hyperviktigt. Med tanke på förutsättningarna, Viktor Bergströms inflammation i de nedre regionerna och Mathias Thörnbloms migrän tidigare under matchdagen och förstörda cykel, så hade lagledaren Peter Jansson rätt i sin efteranalys.
Vargarna gjorde en heroisk insats.


Men räcker två poäng att ha med sig i portföljen till Dunteberget?
Skulle inte tro det.
Vargarna kommer behöva kräma fram en ruskigt bra insats på bortabanan. Erik Riss tillkommer förvisso, men räkna inte med annat än att Piraterna höjer sig både ett och två snäpp på sin hemmaoval. Daniel och Jonas Davidsson gör inga supersäsonger, men vi vet vad de kan i Motala. Och Kai Huckenbeck kan fördubbla sin poängskörd. Samtidigt kommer Henrik Bergström få en jobbigare afton än på Kråkvilan.


Jag hoppas i alla fall på en match som lever fram till de två sista heaten. Gärna att avgörande i sista heatet. Sundström och Kai Huckenbeck mot Kim Nilsson och Erik Riss - det vore något.


Jag tippar 50-40 till Piraterna.
Min kollega CG kontrar med 49-41 till Motalalaget.

/KW

En oerhört oviss semifinalduell

Norrköping Blir det final? Eller kommer Vargarna köra ner i en grop (höhö) på vägen dit och missa?
Det är nu vi står inför avgörandet i allsvenskan, även om det givetvis inte är samma uppjagade dramatik som om det hade gällt en plats i elitserien eller inte till nästa säsong.
Det är häftigt att vinna allsvenskan, absolut.
Och jag förstår beslutet att stänga för sportslig upp- och nedflyttning i några år.
Men den som vill få mig att tycka det är samma nerv som om det fanns det incitamentet att bygga upp känslan runt kommer få slita hårt.
Det tycker jag nämligen inte.

Det är dock häftigt att vi får se ett östgötaderby i semifinalduellerna och jag hoppas innerligt att rapporterna från Varglyan om att banan nu är i körbart skick igen stämmer. Klubben har inte råd med fler sådana halvpinsamma fadäser när det är ett förtroende på spel.
Det kan kanske vi inbitna leva med.
Men marginalpubliken och de som kan få upp ögonen för sporten lär inte tycka det är ashäfigt att uppleva sådana saker.
Nåja.
Nu till matcherna.
Vilka vinner och vilka går till final?
För mig är det övervikt Vargarna om Linus Sundström inte kan köra för Piraterna. Om han kan det är jag däremot benägen att lägga min lilla slant på Motalalaget.
Och fram tills jag vet hundra får jag väl utgå från att han kan köra.

På grund av den uppskjutna matchen förra veckan får Vargarna alltså köra utan Erik Riss (riders replacement istället) och det är en liten försvagning.
Hur som helst, det här är jättesvårtippat.
Jag tror det kommer hänga på någon poäng hit eller dit. Men eftersom jag utgår från att Linus Sundström kör är det här vad jag kommer fram till:

Onsdag: Vargarna-Piraterna 48-42.
Torsdag: Piraterna-Vargarna 49-41.

Och i så fall finito för Vargarnas del för den här säsongen.
Men osvuret är bäst.
Min kollega Kenny Wiis tippar förstås också den här semifinalduellen och han gör det enligt följande:

Onsdag: Vargarna-Piraterna 49-41.
Torsdag: Piraterna-Vargarna 48-42.

Kenny hälsar: ”Jag utgår då alltså från att Linus Sundström inte kör.”
Ni förstår att det är lurigt detta …

/CG

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se