Logga in
Logga ut
Utbildning med mamma- och gravidmagar i fo... Hälsocoachen Hälsocoachen
Vädersponsor:

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Riss var inte piggast genom tiderna

Norrköping Det såg ju så lovande ut.
Efter det tionde heatet i Motala ledde Vargarna med fem poäng i matchen – och sju poäng i totalen.
Det var ett kanonläge att få till den där skrällen som det faktiskt hade varit att slå ut Piraterna sett till allt strul som Vargarna drogs med.
Då började fallet.
En olycklig 0–5:a i baken i heat 11 och vips så hade Piraterna sugit in fem poäng, tagit bort kniven mot strupen och skaffat sig momentum i matchen.
Ett momentum de aldrig släppte.
Piraterna såg på pappret – och dagsformen – starkare ut i de avslutande heaten och så blev det också.

Mathias Thörnblom förmådde inte att rubba Jonas och Daniel Davidsson på banan där bröderna växte upp.
Och Erik Riss kunde inte matcha Piraternas toppar och lämnade Dunteberget med noll heatsegrar på fem heat.
Riss var säkerligen sliten när han anlände till Motala. Innan 6 september hade han kört matcher i England 31 augusti, 1 september, 3 september, 4 september och 5 september. Klart att tysken inte var världshistoriens piggaste person.
En Riss som inte var på topp var något som Vargarna inte hade råd med.
Kim Nilsson var i vanlig ordning en jätte, men där bakom var det för tunt.

Sedan är det alltid små marginaler i ett sånt här tätt dubbelmöte. Johannes Stark blev lite av en olycksfågel. Först föll han i ledning i ett heat på Kråkvilan, där förvandlades 5–1 till 3–3. På Dunteberget blev han också utesluten i ett heat vilket gav den där femnollan i baken då Henrik Bergström var utesluten i en tidigare start.
En annan faktor var Viktor Bergströms smärtor i de nedre regionerna. Det var uppenbart att Viktor – efter en fin säsong i övrigt – inte kunde göra sig själv rättvisa. Jag lider med honom.
Samtidigt hade Piraterna sin beskärda del av det stökiga. De åkte ju faktiskt också på en femnolla i baken sedan både Johan Jensen och Anton Karlsson dundrat in i tejpen.
Två 5–0:or i samma match. Jag har aldrig upplevt något liknande.
Har det överhuvudtaget skett tidigare i svensk seriespeedway?

Jag kan någonstans unna Piraterna segern. Motalaklubben vill upp till elitserien igen, det vill inte Vargarna.
Piraterna har haft ett bra publiksnitt hela säsongen och nu får de trogna åskådarna en final mot Griparna att se fram emot.
Finalen betyder visserligen inte ett skvatt sportsligt.
Men roligt blir det ändå.

Vad har då Fredrik Staafs grabbar för chans att rubba Griparna i finalen?
De är oerhört små.
Jag skulle säga att det är 80–20 fördel Griparna, om inte mer.
Griparna har något så ovanligt i allsvenskan som tre supervassa toppar: Oliver Berntzon, Peter Ljung och Timo Lahti.
Där bakom går Linus Eklöf mot en stark höst.
Räkna med firande i Nyköping om två veckor.

/KW

Speedwaybloggen goes modebloggen

Norrköping Speedway är en häftig sport på så många plan. Farterna, intensiteten, det oförutsägbara …

Men det finns mer att ta fasta på och det har bloggens duo nu gjort.

Dräkterna.

Vilka har egentligen varit snyggast genom åren i Vargarnas väst? Det är på intet sätt en fullständig genomgång men vi har lyft fram de som vi kommit på som stuckit ut genom åren och gett dem betyg från 1-5.

Modeblogg alltså.

Så här har vi resonerat om 17 Vargförares estetiska förtjänster på Kråkvilan:

 

STEFAN EKBERG 1998

Betyg: 3.

Kommentar: En stark trea ändå. Att ha lite sponsorer är inget bra för en speedwayförare såklart men för dräktens skull är det ett plus. Inte en massa tjafs som stör. Två olika nyanser av blått och det nedtonade rutmönstret går hem hos juryn. Lite mer frågetecken för den neongula randen på armar och ben som mest blir störande. Det här är ett klassiskt blåställ dock och sådana gillar vi. Känns slitstarkt.

 

SHAUN TACEY 2000

Betyg: 4.

Kommentar: Ingen reklam att tala om här heller. ”Fjös-rött” och gult – det är ingen tvekan om att Tacey var iögonfallande. Och det är en fördel om man inte vill bli pååkt. Det är framför allt sköna kontraster i den här dräkten och den är ovanlig. Han har inte shoppat på speedwaydräkternas svar på Ullared utan verkligen försökt hitta sin egen stil. Det ska premieras. Sparade förmodligen Vargarna några lux i strålkastarna, publiken såg honom ändå.

 

 

JASON CRUMP 2000

Betyg: 3.

Kommentar: Det är inte så här man minns Jason Crump. Men det här var tiden innan han gick över till sitt vit/orange/blå ställ som sedan blev så synonymt med honom. På 2000-talets första år var det djupblått som gällde, lite inspirerat av Indiska Oceanen eller var Crump nu badade hemma i Australien. Det sticker inte ut direkt vilket är tråkigt, men ändå fin färg och det är mycket nostalgi över det här. Crump körde det säkra före det osäkra på tiden.

 

MARK KEAST 2000

Betyg: 3.

Kommentar: Återigen en väldigt originell dress, den här ser man inte ofta numera. Svart med gula och gröna bokstäver lite planlöst utslängda här och var på armarna och bålen. Och anar man inte lite lila revärer också om man tittar ordentligt (Keast är alltså längst bort på bilden)? Mark Keast blev väl aldrig någon succé i Vargarna, men det hängde aldrig på dressen, den höll fullt godkänd klass. Lite sotarkläder möter disconeon. Sånt gillas.

 

JASON LYONS 2001

Betyg: 1.

Kommentar: Vad är det för färg på dressen? Kan man lyfta bort alla bokstäver och all reklam och titta? Helt svart, jaha. Det är inget fel på den mörkaste av färger egentligen, men här blir det bara som en mörk anslagstavla för diverse företag att lappa upp sina budskap på. Reklamen på låren i grönt är extra anskrämlig. Jason Lyons var en trivsam prick som dessutom körde i bättre outfits än den här, men just 2001 års klädsel som vi tagit fasta på vinner inga modepriser. Så är det bara. Det blir en touch the tape och uteslutning på den.

 

RONNI PEDERSEN 2003

Betyg: 5.

Kommentar: Full pott. Ronni Pedersen må ha en bror som är bättre på att köra i Nicki Pedersen, men klä sig det kan han. Åtminstone här. Originellt men inte för konstigt. Dessutom håller det sig inom en färgskala som liksom sitter ihop hela vägen. Svart, vit, grå. Lite astronautiskt nästan i färgkänslan, skulle funkat som klädsel för en biroll i Star Wars. Det här är snyggt och stilrent. Karl Lagerfeld hade inte designat det här bättre.

 

CHARLIE GJEDDE 2003

Betyg: 3.

Kommentar: Blekt är första intrycket. Som att Gjedde försöker köra undercover och hoppas han inte ska synas. Smälta in liksom. Som mellanmjölk. Vitt och gult hade behövt någon större kontrast för att lyfta ordentligt, de svarta linjerna räcker liksom inte. Plus ändå för att det inte drar iväg i alltför konstiga kombinationer och en dansk speedwayförare som inte har OK Benzin som reklam på kroppen finns ju inte. Där följer Gjedde trenden och kämpar sig åtminstone upp till ett godkänt betyg.

 

PIOTR SWIST 2003

Betyg: 1.

Kommentar: Arbetsdagen på gamla BP-macken i Bygdoszcz är över, men hinner man inte byta om på väg till speedwaybanan får man köra i det man har på sig på jobbet. Så känns det. Det här är intetsägande. Deppigt. Polsk 50-talsmisär och färgerna är som hämtade ur BP-loggan. Swist måste varit sponsrad i smyg. Allt annat är otänkbart.

 

LUKAS DRYML 2005

Betyg: 2.

Kommentar: Lite för basic, sticker inte ut. Vi har sett det här förut. Som att komma hem med en t-shirt från klädjätten som var och varannan människa har när man egentligen var ute efter en unik designer-tröja. Dryml ser ut som tusentals speedwayförare gjort och gör. Neon-tramset på sidorna förstör bara dessutom. Varför finns det ens där?

 

DANIEL NERMARK 2005

Betyg: 4.

Kommentar: Fransarna gör det. En annan förare är mest synonym med det i Vargarnas historia, men Nermark var faktiskt före. Färgkombinationen är skön och att fransarna dessutom mynnar ut i eldsflammor på själva dressen lyfter det hela ytterligare. Snyggt helt enkelt. Snitsigt så man tappar hakan och ytterst nära full pott.

 

JOE SCREEN 2007

Betyg: 3.

Kommentar: En stabil klädsel men den är också lite för vanlig. Man har sett den förut. Zebrahojen är mer unik, och hade dressen varit mer av den stilen också hade Screen varit hemma. Men nu måste vi bortse från det och då lyfter det inte riktigt. Det är lite som jeans och vit t-shirt på fest. Funkar men får inte omgivningen att dra efter andan. Synd, Screen är värd mer.

 

WILLIAM LAWSON 2008

Betyg: 2.

Kommentar: Tråkig och lika anonym som hans karriär i Vargarna som innehållit exakt en match. Griparna på bortaplan – på Joe Screens motorcykel dessutom. Passivt och menlöst. De orangea detaljerna hjälper liksom inte upp det. Och då gillar vi ändå orange som färg. Lawson känns som en parentes i Varghistorien och hans utstyrsel lyckas inte ändra på det. Svag tvåa.

 

TAI WOFFINDEN 2008

Betyg: 3.

Kommentar: Det är det här med reklam igen. Tai Woffinden har mycket sådant vilket är förståeligt. Men det ser inte snyggt ut. Orange är annars, precis som skrivits ovan, en bra färg och det är en nyans som är en av de bättre man skådat. Men det blir annars lite som att dra på sig en snitsig kostym och krydda det med slitna sandaler till. Ett bra försök som strandar på vägen mot målet.

 

ANDRÈ HERTZBERG 2012

Betyg: 3.

Kommentar: Körde alltså i landslagets dress här – förmodligen för att han tillhörde juniorlandslaget och var en lovande förare där och då. De klassiska gula och blå färgerna går förstås alltid hem. Det sticker dock inte ut och blir lite mellanmjölk av det. Stabilt, men ett minus också för att det inte är en egen dress i grunden. Man kan inte leva på Svemos designers om man vill få högsta betyg.

 

ADAM SKORNICKI 2012

Betyg: 5.

Kommentar: Fransar igen. Och den som kanske är mest känd för tilltaget i Vargarnas lag. Skornicki hade dessutom den goda smaken att komplettera det hela med ett långt yvigt hår också som fladdrade under hjälmen. Färgerna gifter sig bra med varandra här och Skornicki har helt rätt aura för att köra med fransar. Helt enkelt toppklass igen.

 

NIKLAS PORSING 2015

Betyg: 2.

Kommentar: Försöker skoja till det, men det blir lite platt fall ändå. Intentionerna är goda och han försöker sticka ut, men det är för många frågetecken. Helvitt i grunden är okej, men vad är det för märkliga orange/rosa streck som far lite ostrukturerat över ytan? Också väldigt tveksamt med såpbubblor som revärer. Det blir lite clipart över de detaljerna. Porsing kan bättre.

 

ERIK RISS 2018

Betyg: 4.

Kommentar: Helvitt igen. Stilrent och här kommer det inte in en massa märkliga detaljer som man inte förstår sig på. Det är snyggt och fräscht helt enkelt. Dock kanske inte det mest lämpliga stället att ta sig an regnmatcher med. Lite som att gå på rockfestival i frack och vit skjorta. Men det är coolt att han vågar och så länge han ligger först i heaten slipper han skita ner sig. Då funkar det. Ett ställ för vinnare med andra ord.

Det krävs en ny stor insats

Norrköping Vilken avslutning av Vargarna i går. Genom två raka femettor - där Mathias Thörnblomx2, Kim Nilsson och Joel Andersson var inblandade - tog Vargarna hem matchen med 46-44.
Den såg man inte komma när Piraterna hade sex poäng upp med två heat kvar.
Den såg man inte komma innan tejpen ens hade gått upp för det första heatet.


Jag tog en tur ner till depån för att kolla upp en sak: var Linus Sundström på plats? Jag såg inte Linus, men jag såg hans cyklar. Det där var eländiga nyheter för Vargarna. Sundström är Piraternas främste förare och en av de absoluta topparna i allsvenskan.
Nu var Sundström inte i sitt livs form efter en otäcka kraschen i par-EM i lördag. Jag sms:ade lite med Oliver Berntzon tidigare under veckan, "Vispen" körde ihop med Linus i EM, och Berntzon gissade på att Sundström skulle avstå allsvenskan i veckan då smällen helt enkelt var så pass allvarlig.
Men Sundström ställde upp för Piraterna, vilket var fint, och tog 8+1 poäng på fyra heat. Ett bra facit, han tog bara stryk av Kim Nilsson och Joel Andersson.


Inte nog med att Sundström var med. Vargarna saknade Erik Riss som var upptagen med körning med sitt Kings Lynn i Elite League. Ett tungt avbräck. Nu lyckades Vargarna bra i R/R-heaten för Riss. Det blev 7+3 på de fyra heaten och om vi kollar in heaten: 3-3, 5-1, 3-3 och 3-3.
Men nog hade Vargarna högst troligt fått med sig ett bättre resultat till torsdagens retur med Erik Riss i startsjuan. Att de vann är så klart hyperviktigt. Med tanke på förutsättningarna, Viktor Bergströms inflammation i de nedre regionerna och Mathias Thörnbloms migrän tidigare under matchdagen och förstörda cykel, så hade lagledaren Peter Jansson rätt i sin efteranalys.
Vargarna gjorde en heroisk insats.


Men räcker två poäng att ha med sig i portföljen till Dunteberget?
Skulle inte tro det.
Vargarna kommer behöva kräma fram en ruskigt bra insats på bortabanan. Erik Riss tillkommer förvisso, men räkna inte med annat än att Piraterna höjer sig både ett och två snäpp på sin hemmaoval. Daniel och Jonas Davidsson gör inga supersäsonger, men vi vet vad de kan i Motala. Och Kai Huckenbeck kan fördubbla sin poängskörd. Samtidigt kommer Henrik Bergström få en jobbigare afton än på Kråkvilan.


Jag hoppas i alla fall på en match som lever fram till de två sista heaten. Gärna att avgörande i sista heatet. Sundström och Kai Huckenbeck mot Kim Nilsson och Erik Riss - det vore något.


Jag tippar 50-40 till Piraterna.
Min kollega CG kontrar med 49-41 till Motalalaget.

/KW

En oerhört oviss semifinalduell

Norrköping Blir det final? Eller kommer Vargarna köra ner i en grop (höhö) på vägen dit och missa?
Det är nu vi står inför avgörandet i allsvenskan, även om det givetvis inte är samma uppjagade dramatik som om det hade gällt en plats i elitserien eller inte till nästa säsong.
Det är häftigt att vinna allsvenskan, absolut.
Och jag förstår beslutet att stänga för sportslig upp- och nedflyttning i några år.
Men den som vill få mig att tycka det är samma nerv som om det fanns det incitamentet att bygga upp känslan runt kommer få slita hårt.
Det tycker jag nämligen inte.

Det är dock häftigt att vi får se ett östgötaderby i semifinalduellerna och jag hoppas innerligt att rapporterna från Varglyan om att banan nu är i körbart skick igen stämmer. Klubben har inte råd med fler sådana halvpinsamma fadäser när det är ett förtroende på spel.
Det kan kanske vi inbitna leva med.
Men marginalpubliken och de som kan få upp ögonen för sporten lär inte tycka det är ashäfigt att uppleva sådana saker.
Nåja.
Nu till matcherna.
Vilka vinner och vilka går till final?
För mig är det övervikt Vargarna om Linus Sundström inte kan köra för Piraterna. Om han kan det är jag däremot benägen att lägga min lilla slant på Motalalaget.
Och fram tills jag vet hundra får jag väl utgå från att han kan köra.

På grund av den uppskjutna matchen förra veckan får Vargarna alltså köra utan Erik Riss (riders replacement istället) och det är en liten försvagning.
Hur som helst, det här är jättesvårtippat.
Jag tror det kommer hänga på någon poäng hit eller dit. Men eftersom jag utgår från att Linus Sundström kör är det här vad jag kommer fram till:

Onsdag: Vargarna-Piraterna 48-42.
Torsdag: Piraterna-Vargarna 49-41.

Och i så fall finito för Vargarnas del för den här säsongen.
Men osvuret är bäst.
Min kollega Kenny Wiis tippar förstås också den här semifinalduellen och han gör det enligt följande:

Onsdag: Vargarna-Piraterna 49-41.
Torsdag: Piraterna-Vargarna 48-42.

Kenny hälsar: ”Jag utgår då alltså från att Linus Sundström inte kör.”
Ni förstår att det är lurigt detta …

/CG

Zmarzlik är Woffindens enda hot

Norrköping Sju deltävlingar har körts av årets VM-serie, tre återstår.
Tai Woffinden har haft en lägstanivå högre än London Eye ända sedan första deltävlingen och toppar totalen med 103 inkörda poäng. Tai har kört in tvåsiffrigt i poängkolumnen varje gång – ett mästerligt facit.
Tvåan Bartosz Zmarzlik står på 87 poäng.
Ni ser: Woffinden har ett järngrepp om det här och är på god väg att bärga sin tredje VM-titel (de tidigare kom 2013 och 2015).
Men helt klart är det inte. Många heat återstår att köras. Men det är bara nämnde Zmarzlik (min VM-vinnare inför säsongen, så mitt ego hoppas på en superavslutning) som kan hota.

Efter en knackig start har den polske yrvinden kört fantastiskt fort på slutet. Faktum är att han har tagit in 13 poäng på Woffinden under de tre senaste tävlingarna.
Klart att "Woffy" känner flåset i nacken. Zmarzlik älskar att jaga.
Samtidigt: är det någon som kan hantera det här läget så är det Tai. Han är vid det här laget väldigt rutinerad, lugn och trygg. Tai vet vad en skada kan ställa till med, så han backar hellre ur en situation och tar en tvåpoängare i ett heat, i stället för att hejdlöst kasta sig in med risk att vurpa, bli skadad och nolla i heatet.
Det är sånt – ihop med att man är förbaskat duktig så klart – som skapar världsmästare.


Jag lider med vårt svenske hopp Fredrik Lindgren. Hans gulddröm spolierades definitivt i helgens deltävling i Gorzow då han bara körde in två poäng. Det var en märkbart sargad Lindgren som inte var hundra procent fit efter sin handskada.
En skada förstörde Lindgrens chans till VM-medalj förra året. Låt oss hoppas att det inte blir detsamma i år.
Det krävs att Lindgren är frisk om han ska rå på Maciej Janowski, Patryk Dudek, Greg Hancock, Artem Laguta och Emil Sayfutdinov i kampen om medaljskimmer. Kapaciteten – den besitter "Freddie" alla dagar i veckan.

Till sist...

...Chris Holder behöver minst ett år utanför GP-serien innan han återvänder. Som det är nu håller 2012 års världsmästare inte måttet, deltävlingen i Gorzow var ett plågsamt bevis på det. Holder har fortfarande sina stunder, och började den här säsongen potent, men i det långa loppet är han för dålig för att bidra med något till GP-serien. Om Holder får ett wild card igen är det skandal. Han känns fattig både på fart och glöd.

...Jason Doyle var snudd på manisk i fjol då han plöjde fram till VM-guldet. Jag förstod honom. Doyle hade tagit guld redan 2016 om inte den olyckliga skadan hade satt käppar i hjulet. Det vi ser i år är en mänsklig reaktion av Doyle som faktiskt inte ligger högre än tionde plats i sammandraget – långt ifrån medaljer. Att vinna två raka VM-guld i speedway är ohyggligt svårt, senast att lyckas med det är Nicki Pedersen (2007 och 2008) vilket säger en hel del. Doyle är fortfarande snabb, men saknar desperationen som är ett måste för att hävda sig i den absoluta toppen. Jag räknar med att den är tillbaka nästa år.

...Craig Cook är som väntat alldeles för dålig för GP-serien. Men han kvalade in av egen kraft och ska inte skämmas för sin plats. Och även fast "Cookie" inte hänger med så är han bra mycket roligare i sammanhanget än hans landsman Chris Harris. Vilka saknar Harris i GP-serien? Ingen? Jag är med er.

...Martin Vaculik missade inledningen av säsongen på grund av en skada. Sakta men säkert har slovaken jobbat sig tillbaka och för tillfället ser formen charmant ut. Vaculik har ingen chans på topp 8, men har allt att köra för ändå. En vass avslutning och han bör ligga bra till för ett wild card till 2019. Jag ser honom som hetare än Matej Zagar, Nicki Pedersen och nämnda Chris Holder som också är förare under det kritiska strecket.


/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se