Logga in
Tips nummer 2: Så här kan elitserien också... Speedwaybloggen Speedwaybloggen
Vädersponsor:

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Så tycker förarna om Vargarnas bana

Norrköping Följde ni mitt råd och läste artikeln i NT om ICA Maxi Arena?
Om inte, så finns den länkad i föregående inlägg. Det är god läsning.
Hur som helst: banan i Norrköping berör och väcker känslor och tankar.
Jag slog en signal till tre förare som fick tycka till om ICA Maxi Arena, och deras svar befäste bara det faktum att Kråkvilan är en vattendelare i speedwaysverige.

Peter Ljung sa så här:
– Vargarna gjorde ingångarna till kurvorna större för några år sedan. Problemet är dock att idealspåret är likadant. Det är fortfarande otroligt svårt att köra om. Det krävs ett misstag från föraren framför eller att du är mycket snabbare än den framför dig. Något jättefäste finns inte på Kråkvilan och doseringen är inget vidare. För min del är Norrköping en av de sämsta banorna i Sverige. Sedan har jag inga större problem med att åka dit. Det funkar, speciellt om du har bra starter under tävlingen.
– Jag kände Lee Richardson väl. Han var väldigt teknisk som förare och duktig på många tajta banor i bland annat England. Men även om han körde för Vargarna så sa han ofta att han hade problem med att få till det ordentligt.
– Jag skulle vilja se att Vargarna breddade banan överallt och gjorde den rundare. Nu är det väldigt långa rakor där du får upp en hög fart, men med extremt tajta kurvor. Ibland kan du missa helt i kurvan, men ändå leda heatet på grund av att det är så trångt. På en bana som Västervik kan du bli omkörd av två förare om du missar i kurvan.
– Vissa banor är anpassade efter hur det var förr. Men en stående motor som kom upp i 80 på rakorna. Kolla på Formel 1, där har de anpassat banorna efter utvecklingen på bilarna. Speedwayen borde göra detsamma överallt. Publiken i dag vill se underhållning och jag tror att Vargarna skulle tjäna mycket på en ändring. Sedan förstår jag att det är en kostnad.

Från Oliver Berntzon fick jag höra följande:
– Den har ju sin charm. Och sticker ju ut mycket bland andra banor i Sverige. Men det är fruktansvärt svårt att köra om. Du har fullt sjå med att hålla koll på din egen körning.
– Det kan uppstå många farliga situationer på grund av hur banan är. Att ta sig runt är väl inga problem egentligen, men du måste ha bra koll på motståndarna om det är jämnt in i en kurva. Jag vet inte hur många smällar det har varit där genom åren.
– Norrköping skulle må bra av att göra banan bredare och skapa mer utrymme i kurvorna. Det betyder allt. Som banan är just nu bjuder den inte in till så mycket fajt.

Avslutningsvis slog jag en signal till Ludvig Lindgren som är positiv till ICA Maxi Arena:
– Jag gillar Norrköping. Den är en av mina favoritbanor i Sverige. Jag har alltid föredragit tekniska banor före dräparbanor. Jag tror att banan i Norrköping är nyttig för unga svenska förare att köra på.
– Visst är den tajt. Och bana fyra är väl svårast att starta från i hela Sverige. Det är nästan så att plan a är att slå av och köra på innern i stället för att försöka runda fältet. Men det går absolut att köra om. Jag har själv kört om duktiga förare flera gånger. Och en som Kim Nilsson, som är väldigt bra på Kråkvilan, gör väl minst en bra omkörning per match. Det går, om man åker i rätt linje.
– Det krävs mycket hjärna för att köra i Norrköping. Om jag ska vara ärlig, så är det nästan bättre att inte tänka alls när du kör på stora banor. Det man skulle kunna förbättra i Norrköping är doseringen, men annars har jag inget att klaga på när det gäller banan. Jag tycker att det är roligt att den finns.

 

/KW

Vandring längs minnenas speedway-allé

Norrköping Det är sällan vetenskapsmännen slåss om platsen i den här bloggen. Så icke heller nu. Med andra ord; det här är på inget sätt en vetenskapligt genomförd undersökning.

Men jag har ändå roat mig med att fundera igenom mina häftigaste speedwaykvällar genom åren.

Upplevelserna som etsat sig fast.

Efter att ha konsulterat min hjärnsubstans har jag fått svaret att det här är topp-tre:

 

1) Vargarna-Lejonen 29 september 2009.

Det här var en säsong som ingen annan för Vargarnas del. Laget som ingen trodde på inför säsongen kryssade sig plötsligt genom slutspelet som näst intill oslagbart. Tai Woffinden blommade upp, Kim Nilsson var ung och på frammarsch och i täten för allt gick polackerna Adrian Miedzinski och Krzysztof Kasprzak liksom britten Scott Nicholls och australiensaren Adam Shields. 7 472 personer kom för att se Vargarna i den första SM-finalen mot Nicki Pedersens Lejonen och det blev en oförglömlig kväll som inleddes tufft för hemmalaget men där man vände till seger med 54-42 till slut. 

Tolv poäng med till returen.

Med facit i handen vet vi att det inte räckte på långa vägar men till ett SM-silver tog sig Vargarna hur som helst och kvällen när man slog publikrekord på Kråkvilan och när hela staden slöt upp bakom laget är svår att glömma. Det är en bit till den här typen av upplevelser för Vargarnas del där man befinner sig just nu.

 

2) Vargarna-Masarna 23 april 2002

Vargarna såg fram emot säsongen med viss tillförsikt men inför premiären visade det sig att nye danske lagkaptenen Brian Andersen inte var disponibel. Han hade en besvärande hjärnskakning med sig inför säsongen (och det blev senare bara en match totalt för Vargarna). Jason Crump saknades också på grund av skada och när dessutom Emil Lindqvist kraschade tidigt under hemmapremiären mot favoriterna Masarna hade Vargarna bara fem förare att tillgå.

På tok för lite för att besegra guldfavoriten?

Ja.

För få för att ändå pressa Avestagänget in i slutet?

Nope.

Tack vare elitseriedebutanten Krzysztof Cegielski kunde Vargarna ändå hålla jämna steg länge och väl. Cegielski fick köra mest hela tiden den kvällen för att täcka upp alla luckor men det har nog sällan skådats en starkare debut på svårkörda Kråkvilan än när den unge polacken körde in 20 poäng. Närmare hälften av hela lagets skörd när det till slut blev 45-51.

"Jag är nöjd med alla mina heat, jag tränade här på banan i förmiddags och det räckte tydligen för att få ihop grejorna", sa Cegielski efter kvällen.

Hans öde tog en helt annan vändning några år senare när han kraschade svårt i en match för Vetlanda. Men den här kvällen minns många Vargsupportrar säkert fortfarande - liksom jag som var där och bevakade det hela.

 

3) Vargarna-Korparna 13 juni 1996

Nu har det slagit över tänker ni? Nu har han slutligen tappat det och behöver adekvat mänsklig omvårdnad jämte professionell läkarbedömning?

Kanske stämmer, men inte för valet av trea på listan.

Jag har, förstås, upplevt mängder av häftigare kvällar än den här på många sätt, men orsaken till att den kom med (förutom det faktum att jag inte minns alla spännande matcher jag upplevt som kanske på den fronten trumfar den här) är att det var FÖRSTA gången någonsin jag såg speedway live.

Kan möjligen ha varit första gången jag såg speedway över huvud taget bortsett från korta inslag på Sportnytt men det låter jag vara osagt. Men det var ju sällan saker tv-sändes på samma sätt som idag så en gissning är att det var första någonsin.

Utskickad och nervös ung gök staplade jag mig ut till Kråkvilan i tron att det här lär blir segt och svårjobbat. Hem kom jag biten direkt av hur häftigt jag tyckte det var. Då var det ändå en menlös match som Vargarna, då några månader från comeback i högsta serien efter en tuffare period i allsvenskan, vann med löjliga 68-28.

Men på något sätt fastnade det ändå.

Duellerna kan ju i ärlighetens namn inte varit så många men där och då började intresset som senare mynnade ut i ett evighetslångt bloggande bland annat.

Hade någon sagt det till mig då hade jag nog använt samma förklenande frågeställningar som den här punkten inleddes med mot den som sagt det. 

Kvällen då? Vargarnas seger var odiskutabel och jag noterar i referatet att jag använde begreppet Kungsängsbanan om Kråkvilan. Hasse Johansson var lagledare och drömde om elitserien redan då, Benny Olsson var poängbäst (14+1) ihop med Ronni Pedersen (14) och Patrik Karlsson (13).

Korparnas bäste? Tim Korneliussen på 12.

/CG

Det gör Vargarnas lag mycket sämre

Norrköping Jag ringde Jacob Thorssell i torsdags förra veckan för att kolla läget och primärt bena ut hur många matcher han planerar att köra för Vargarna 2020.

Jag trodde att svaret skulle bli runt hälften.

Svaret var noll.

En liten överraskning för mig.

En käftsmäll för vargfansen.

 

Nu är det här i grunden ingen jättedramatisk grej. Enligt Jacob Thorssell så har Vargarna vetat om hans plan hela tiden, det var bara det att det inte har blivit officiellt fram till att Thorssell berättade i NT.

Anledningen till att jag trodde att Thorssell skulle köra kring hälften av matcherna är att Åtvidabergssonen alltid har älskat att köra mycket, att ha ett hektiskt schema. Det har gjort honom bättre.

Dessutom hade han ett lite tyngre fjolår och jag kunde tänka mig att Thorssell såg ett stycke allsvenska matcher – där han garanterat kör in stora mängder poäng – var ett bra sätt att få just köra och bygga upp självförtroende.

Men icke.

Och visst, om Thorssell kör bra och får en ordinarie väst i Polen, så kommer han att få många matcher då han är självskriven i Dackarna och i Wolverhampton. Och han är 26 år – han har hunnit med många varv och lagt en stabil grund. Nu ska det finslipas.

Sen skall det sägas att Thorssell berättade att dörren inte är vrålstängd till Vargarna. Om det skiter sig med något av hans tre övriga klubbar, så kan körning i röd och blå huva på Kråkvilan bli aktuellt.

 

Henrik Bergström har skapat sig erfarenhet i allsvenskan och kan vara redo för ett större kliv. 

 

Vad gör det här med Vargarnas lag då?

Ja, det blir mycket, mycket sämre.

Jacob Thorssell hade varit en riktigt bra ersättare för Kim Nilsson. Han hade sett till att Vargarna hade en stark toppförare som ligger på minst tio-elva poäng i varje match.

Nu står Vargarna där med ett extremt ospetsigt lag. Det är bara att konstatera.

Joel Larsson och Emil Millberg är de två bästa svenskarna på papperet. Det är två förare som inför säsongen får betecknas som starka reserver, alternativt dugliga ”2:or” och ”4:or” i allsvenskan. Heatledare håller de inte för.

Vargarna får hoppas på bra utveckling där.

 

Utlänningarna Jonas Seifert (han är vi redan bekant med), Matias Nielsen och Lukas Fienhage får vitala roller. Ingen av dom är någon Erik Riss eller Dan Bewley, långt därifrån – men det vore välkommet om Nielsen och Fienhage är minst lika bra som Seifert, helst bättre.

Det finns dock spännande ungtuppar från de egna leden i Vargarna. Och sånt ska man vårda ömt. Henrik Bergström, Oscar Holstensson, Viktor Ohlsson, Anton Bork och Willy Andersson – kan någon av dessa ta ett stort steg vore det mycket värt.

En chaufför som Henrik Bergström kommer att tvingas till ordinarie väst på heltid. Upp till bevis för egna produkten från Vikbolandet.

 

/KW

Speedway är överlägset allt annat i branschen

Norrköping Att speedway är världens roligaste sport har jag klargjort tidigare. Det lustiga är att jag i grunden inte är särskilt förtjust i motorsport.

Hockey och fotboll är ruskigt skoj. Friidrott och längdskidåkning och handboll går också att titta på med stor behållning. Där bakom finns det en hel drös med andra sporter som kan vara fantastiskt underhållande vid rätt tillfälle. Ja, utom segling och dressyr då.

Men när det gäller motorsporter så är det i stort sett inget som faller mig i smaken. Förutom just den metanoldoftande speedwayen.

Lite lustigt kanske. Men så är det.

 

Speedway har flera fördelar. För det första så ser du alla förare under hela heatet. Det är intensivt, fyra varv. Marginalerna är små. Och bara en sån sak som att cyklarna saknar broms är på ett sätt galet.

 

Här tänkte jag reda ut varför speedway är så mycket bättre än alla andra motorsporter.

Upp med tejpen!

 

Formel 1

Starten är lite häftig. Men sen får man vänta i 54 varv innan en eventuell omkörning. Och den sker på grund av ett lyckat/misslyckat depåstopp. Sen återstår ytterligare 47 varv innan Lewis Hamilton går i mål som etta efter att ha startat i pole position och lett från start till mål. Formel 1 var lite skönt när Schumacher och Häkkinen fightades. Nu är det skit. Vad kostar en biljett? En bättre månadslön för en sjuksköterska?

Rally

Stå i en skogsdunge. Det duggregnar. Du hör något. Det kommer en bil farandes i 130 kilometer i timmen, hoppar över ett gupp och försvinner iväg. Sen dröjer det tio minuter innan vi upprepar allting igen. I all oändlighet. Jag hade blivit less efter nio bilar. Ingen höjdare att inte se mer än de få sekunderna. Det gäller att ha med sig gott fikabröd.

Moto-GP

Bättre än formel 1. Visst fan är det coolt när de, nästan liggandes i marken, smeker kurvorna i en rasande hastighet. Men alltså, även här är det hur många varv som helst. Jag pallar inte. Och stora avstånd. Man får ta med en stjärnkikare för att se till andra sidan banan.

Folkrace

Folkligt och charmig. Jag köper det. Men jag blev uppriven när jag under ett krogbesök pratade med en kille från Motala (som var i Gällivare!) som tyckte att folkrace var bättre än speedway. Där dog vår eventuella vänskap. En sak som stör mig med folkrace är det där systemet som gör att du kan bli av med din bil i stort sett vilken sekund som helst i någon form av budgivning. Vad är det för orättfärdigt trams?

 

Dragracing. Foto: Nils Jakobsson

Foto: Nils Jakobsson.

 

Dragracing

Jag har varit på dragracing en gång. Det var sommaren 2010 och jag sommarjobbade som sportreporter på Motala & Vadstena Tidning. Jag åkte ut till Mantorp för någon form av motorevent. Jag är glad att jag återvände med hörseln i behåll. Det var bland det sjukaste ljudet jag har hört. Så högt att det måste ha nått till Jupiter. Jag gillar intensitet. Men inte vill vilket pris som helst. Inte till dragracing-priset där ett heat (eller säger man lopp?) är över efter 3,2 sekunder.

Rallycross

Här finns väl något att omfamna. Men det var inte tillräckligt roligt i grunden vilket Kenneth Hansen och grabbarna visste om. Därför införde de det där alternativspåret. En form av omväg som alla förare måste ta en gång under varje heat. De måste alltså ta till fulknep för att skapa underhållning. Sånt behöver icke speedwayen.

Motocross

Det är som en myrstack när de startar. Det går inte att hålla koll på alla. Jag blir yr. Till sist vinner en belgare efter att ha hoppat i 714 gupp. Bespara mig detta.

 

Motocross

Foto: Petter Arvidsson.

 

Enduro

Novemberkåsan må vara klassisk. Men jag klarar mig gott och väl utan den här sporten. Ingen action. Som att titta på hela Vasaloppet. Och vem gör det som inte ligger däckad i 40 graders feber?

Isracing

Jag borde kanske gilla det här. Lite av speedwayens syskon som håller igång på vintern. Posa Serenius piggar alltid upp. Likaså att förre vargfloppen Daniil Ivanov i skrivande stund leder VM-serien. I övrigt når inte isracing in till min själ. Det är verkligen speedwayens lillebrorsa – med till synes livsfarliga dubbdäck.

Fotnot: Det kan förekomma vissa överdrifter i "recensionerna".

 

/KW

En radarpartner är tillbaka i etern

Norrköping
Kenny på sin plats igen.                                 Foto: Christer Gustafson

En har blivit två igen. Den under vintern rätt slöe (på bloggen) skribenten i det här forumet behöver inte längre dra lasset själv. Jag har kört på med att blogga om speedway i ganska många år nu, men ifjol inträffade det häftiga att jag fick hjälp när Kenny Wiis flyttade hit och lyfte speedwayfeelingen på redaktionen med rätt många procent till.

I höst har han dock varit pappaledig, därav den något skrala uppdateringen här. Eller åtminstone en av orsakerna, den andra är att jag själv inte uppdaterat så ofta som jag borde och den tredje är att det har körts minimalt med speedway de senaste månaderna att skriva om.

Hur som helst. Kenny är tillbaka och bloggen får förhoppningsvis nytt syre av det.

Jag tänkte att jag inleder med några välkomstfrågor till min kollega som ni, med ovanstående bild som bevis, nu kan se är åter på sin arbetsplats.

Håll tillgodo.

Under din pappaledighet har det hänt mycket, hur ser du på Vargarnas lag som man går in i 2020 med?

Jag vet inte hur slagkraftiga trupper Vargarna hade på 60- och 70-talet, men det här måste vara en av de svagaste upplagorna någonsin. Klubben gör ju dock helt rätt i att rätta sig efter de ekonomiska medel som finns att jobba med. Jacob Thorssell är en gigant i allsvenskan och en fullgod ersättare till Kim Nilsson (men kommer Thorssell att köra merparten av matcherna?) Där bakom ser det tunt ut. Det vore roligt om någon yngre förmåga från de egna leden lyfte sig ordentligt, typ Henrik Bergström, Oscar Holstensson eller Viktor Ohlsson. Det skulle pigga upp.

Vilket lags trupp tycker du ser mest spännande ut så här långt i allsvenskan?

Team Småland har inte det bästa laget på papperet, men nog det ser intressant ut. Här finns gott om potential där nästa steg i karriären kan komma. Joel Kling, Alexander Woentin, Filip Hjelmland och William Björling vill mycket med sin speedway och kommer att få köra många allsvenska heat den här säsongen. Det lurar minst ett genombrott modell större bland den kvartetten.

Elitserien då, vad är dina spaningar där så här långt?

Att Elitserien är klart svagare än för fem-tio år sedan. Det är däremot inte mer än rimligt med tanke på alla svarta rubriker om tomma kassakistor och konkursvarningar de senaste åren. Ett tydligt bevis på att ligan är svagare är att det inför 2020 endast är Bartosz Zmarzlik, Jason Doyle, Niels-Kristian Iversen, Antonio Lindbäck, Max Fricke, Maciej Janowski och Patryk Dudek av startfältet i GP-serien som har kontrakt med en elitserieklubb. Vår svenske stjärna Fredrik Lindgren avstår till och med körning i hemlandet. Mindre än hälften alltså. Blir ligan tråkigare av det här? Absolut inte. Underhållningsvärdet är detsamma och det finns fortfarande massvis av kvalitet i lagen. Varför många stjärnor avstår att åka i Sverige? För att lägga krutet fullt ut på GP-serien där man kan vinna VM-medaljer och den polska ligan där man kan tjäna de ruskigt stora pengarna. För en sådan som Leon Madsen funkade det upplägger charmant i fjol. Senast jag hörde en siffra var lönerna tre gånger så höga i Polen jämfört med Sverige. Det är minst lika stor skillnad nu.

Vad har du funderat på generellt under din ledighet som kommer landa i heta blogginlägg under våren?

Jag har inte funderat överdrivet mycket, utan haft fullt upp med ett åka rutschkana, byta blöja och gå promenader med vagnen från en lekpark till en annan. Det ska emellertid bli roligt med ännu en fin speedwaysäsong. Vargarna behövs i Norrköping. Det finns ett intresse för sporten och jag är övertygad om att de lätt skulle snitta över 2 000 åskådare om det återigen blir elitserien.  Vi kommer att hålla utkik här i bloggen efter intressanta ämnen att skriva några rader om. Sånt dyker alltid upp inom den ädla speedwaysporten.

/CG

Trupperna 2020: Så här bra är lagen

Norrköping
Jacob Thorsell.                                         Foto: Suvad Mrkonjic

Det är långt till nästa vår, som Lasse Winnerbäck sjöng. Men samtidigt går det fort och sett till nuvarande utetemperaturer känns det nästan som speedwayväder redan nu. 
Vargarna har haft en tuff vinter, fick ihop ett lag till slut ändå, men det har hängt på en skör tråd med tanke på det ekonomiska läget. Nu finns det i alla fall sex spikade lag inför säsongen som kommer.
Bloggen har kikat lite på trupperna så som de ser ut nu. 
Det är klart att Vargarna kan få ta ett kliv tillbaka rent målsättningsmässigt säsongen som kommer, men i det läget klubben är får man vara glad att man kommer till start och får man utveckling på en del av sina unga talanger kan det ändå bli ett intressant år.
Så här ser lagen ut just nu:

 

VARGARNA
Truppen: Jacob Thorssell, Joel Larsson, Emil Millberg, Henrik Bergström, Oscar Holstensson, Viktor Ohlsson, Willy Andersson, Anton Bork, Jonas Seifert, Matias Nielsen och Lukas Fienhage.
Lagledare: Peter Jansson och Mats "Lillis" Erixon.
Kommentar: Ingen Kim Nilsson. Ingen Daniel Davidsson. Ingen Joel Andersson och ingen Mathias Thörnblom. Det är nästan helt nybyggt och frågan är när Vargarna senast hade ett så oprövat och orutinerat lag på hjulen? Sett till förutsättningarna har man i alla fall fått ihop det helt okej, men det kommer bli tufft att utmana de bästa lagen i sommar. Lokala förare som Henrik Bergström och Oscar Holstensson kommer få större roller i sommar, de kommer i alla fall få chansen att köra mycket. Jacob Thorssell blir den store stjärnan, för Vargarnas del får man hoppas att han kan köra så mycket som möjligt. Danske Jonas Seifert gjorde ett intressant inhopp ifjol och har mycket utveckling i sig. Matias Nielsen (Danmark) och Lukas Fienhage (Tyskland) har jag mindre koll på, det ska erkännas.

 

GRIPARNA
Truppen: Peter Ljung, Kim Nilsson, John Lindman, Noel Wahlqvist, Philip Hellström-Bängs, Anton Karlsson, Alexander Liljekvist, Philip Olofsson, Andreas Westlund, Patrick Hansen.
Lagledare: Mats Boström.
Kommentar: Allsvenskans bästa trupp på papperet? Det skulle jag nog vilja säga så här långt. Finns både spets, bredd och en del utveckling i det här gänget. Förre Varglagledaren Mats Boström gör comeback och har varit med och byggt ett spännande lag. Kim Nilsson är förstås en klassvärvning på den här nivån och Peter Ljung vet man alltid var man har. John Lindman får komma hem igen, kanske kan den tryggheten skapa en stabil grund att stå på för honom. Anton Karlsson och Philip Hellström-Bängs kommer också bli nyckelförare.

 

TEAM RAPID
Truppen:
 Pontus Aspgren, Rasmus Broberg, Daniel Henderson, Johannes Stark, Linus Eklöf, Max Belsing, Alexander Jacobsson Sundkvist, Tero Aarnio, Leon Flint, Albin Born, Aleks Lundquist.
Lagledare: Alexander Edberg.
Kommentar: Gjorde en stark säsong ifjol där man överraskade en hel del. Vann grundserien i stor stil, även om man föll i finalen i slutändan. Pontus Aspgren har en nyckelroll i sommar, en förare som är god för stabila siffror varje kväll på den här nivån. Svårbedömd trupp överlag, men det finns en hel del kvalité om man får ut allt av alla. Ska jag spekulera så här tidigt på året skulle jag dock sätta Team Rapid någonstans i mitten av tabellen.

 

INDIANERNA B
Truppen:
Joel Andersson, Christoffer Selvin, Jonas Davidsson, Ludvig Lindgren, Ludvig Selvin, Jonathan Grahn, Ben Ernst, Gustav Grahn, Emil Pørtner, Daniel Halling, Christian Edström, Hugo Lundahl, Jack Dicker, Viktor Flood.
Lagledare: Robert Eriksson.
Kommentar: Indianerna satsar på ett B-lag inför den här säsongen, förhoppningsvis en bra väg att gå i jakten på att ge så många förare som möjligt gott om åktillfällen. Joel Andersson och Ludvig Lindgren är hemma i Kumla och kommer leverera på den här nivån, inget snack om det. 250cc-världsmästaren från 2018, Ben Ernst, och danske Emil Pørtner är väldigt svåra att ha någon uppfattning om på förhand. Mer än att det är intressant på papperet. Ser ganska gediget ut överlag dock, så jag blir inte förvånad om Indianerna B kommer vara med och blanda sig i toppstriden.

 

TEAM SMÅLAND
Truppen:
Joel Kling, William Björling, Filip Hjelmland, Alexander Woentin, Mathias Thörnblom, Johan Jensen, Casper Henriksson, Ricky Kling, Avon Van Dyck, Tony Gudbrand, Mikael Axelsson, Timi Salonen.
Lagledare: Mikael Wirebrand och Anders Fröjd.
Kommentar: Mathias Thörnblom lämnar Vargarna och har hittat sin plats i Team Småland istället. Det är i alla fall närmare rent logistiskt för Malmösonen. Att han är en habil förare för allsvenskan råder det dock inga tvivel på. Joel Kling, Filip Hjelmland med flera bidrar till bredden. Saknas kanske något spetsnamn till dock för att bland sig i den yttersta toppstriden. 

 

VALSARNA
Truppen: Victor Palovaara, Lasse Fredriksen, Kenneth Hansen, Jonathan Ejnemark, Tomas H Jonasson, Adrian Bergqvist, Benny Johansson, Jesse Mustonen, Glenn Moi, Emil Larsson Karlsson, Oscar Larsson Karlsson, Theo Johansson, Alex Johansson, Kenny Persson.
Lagledare: Stewe Lennartsson och Tony Lövstrand.
Kommentar: Finns gott om kvalité i det här gänget. I alla fall på toppen. Valsarna vill lyfta efter ett svagt 2019 där man inte alls levde upp till förhoppningarna och missade till och med slutspelet. Det tror jag inte att man gör med det här gänget, även om man kanske inte rår på exempelvis Griparna. 

/CG

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Sportbloggar