Logga in
Logga ut

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Sjuan som hade blåst alla av banan

Norrköping Hur Vargarna ska forma sitt lag inför nästa säsong är ganska svårt att sia om.

En sak är dock säker.

Det lag jag ska presentera nu kommer INTE köra för Vargarna 2019, mer än troligen en förare. De andra har sina bästa år bakom sig, alternativt är alldeles för bra för allsvenskan.

Men i väntan på att något matnyttigt händer runt stans speedwaygäng den här hösten tänkte jag presentera min startsjua när det gäller förare jag själv bevakat genom åren. Taget direkt ur minnet så jag kan mycket väl glömma någon jag borde ha med, men så här känner jag spontant att jag skulle ställa upp ett sådant lag.

Hänsyn till snitt tas naturligtvis inte med tanke på att de flesta inte har något färskt sådant att skylta med - och det måste alltså vara förare jag själv följt ordentligt under min tid som skribent.

Här är de, sjuan som hade blåst banan av alla andra om alla peakade samtidigt:

1) JOE SCREEN

Kommentar: Inget Varglag är komplett om inte Joe Screen är med. Det är en regel som jag håller hårt på. En lika stor stjärna vid sidan av ovalen. Bara att han tog sitt ansvar och var kvar i klubben efter degraderingen till allsvenskan 2006 och även var med och tog laget tillbaka igen säger en del om engelsmannens hjärta för klubben.

Screens eleganta åkstil, sköna jargong och vägvinnande personlighet med en ärlighet som få var skön att ta del av.

På tal om klubbhjärta så fick Screen inte plats i uppställningen när man 2009 körde SM-final inför över 7 000 åskådare på Kråkvilan.

Screen kom ändå och från Vargarnas håll pratades det just om att det berodde på att han brann så hårt för klubben. Vi ville förstås höra honom säga det själv så i ett kort tv-klipp frågade vår reporter helt enkelt varför han valde att komma trots att han inte skulle få köra.

”Because they told me to”, svarade Screen.

”För att de sa åt mig att göra det.”

Där kom möjligen känslorna lite på skam, men vem hade inte velat köra en SM-final om man hade chansen till det?

2) PETER NAHLIN

Kommentar: Lagkaptenen var i flera säsonger en mycket stabil kugge i Vargarnas lag. Eskilstuna-sonen kom till klubben 1997 när man precis hade gått upp i elitserien igen och blev ganska snabbt en uppskattad och omtyckt ledare både på banan och i depån.

Nahlin gjorde alltid sitt yttersta i Vargvästen och var inte sällan en av de som det lades mycket förhoppningar på från lagledningens håll när matcherna skulle avgöras.

Nahlin stannade i Vargarna till och med säsongen 2000 innan han drog vidare.

3) TAI WOFFINDEN

Kommentar: Jag minns när dåvarande och nuvarande lagledaren Peter Jansson började prata om den där talangfulle unge engelsmannen (född i Australien) som kunde bli något alldeles extra.

Woffinden såg inte mycket ut för världen, men var väldigt mogen och artig för sin ålder redan när han som 16-åring drog på sig Vargarnas väst för första gången. Han blev väldigt snabbt en favorit på Kråkvilan och en förare som alltid känns som en ”varg” även om det var länge sedan han körde i Norrköping nu.

När Woffinden var som bäst var han svårslagen i Norrköping – något han numera är även på en högre nivå där han nyligen körde hem sin totalt tredje VM-titel. Jag hoppas att Woffinden någon mer gång i karriären får chansen att dra på sig Vargarnas väst, men som det ser ut just nu är det en ganska bra bit dit såklart.

4) KIM NILSSON

Kommentar: Här har vi en förare som faktiskt kan vara med både i mitt lag och i det riktiga 2019. Kim Nilsson har blivit en Vargförare i själ och hjärta där han bara har blivit bättre och bättre.

Var borta från klubben några år när det inte passade med klubbvalen, men kom tillbaka för några år sedan när Vargarna var tillbaka i allsvenskan.

Nu är han troligen den Vargarnas sportgrupp skriver ner allra först när lagbygget för nästa säsong ska planeras upp.

Nilsson har en given plats i den här startsjuan.

5) JASON CRUMP

Kommentar: Med ett temperament som få var han inte alltid lätt att intervjua i depåerna efter matcherna. Samtidigt en lagförare av rang som alltid gjorde sitt mesta och bästa för Vargarna och en omtyckt förare i klubben under alla de åren han körde på Kråkvilan.

Även han kom som ung och på väg uppåt och blev en stjärna under tiden han körde i Vargarna.

Han lämnade klubben för Vetlanda och lyfte ännu mer där. Jason Crump är givetvis en av de bästa genom åren med tre VM-titlar och ytterligare sju medaljer på den högsta nivån individuellt.

Det är svårslaget.

I Vargarna gick han knappt att tas med när han stod på sin topp och dominerade hemmamatcherna i Norrköping.

6) NIKLAS KARLSSON

Kommentar: Ett starkt lagbygge behöver stabila och bra reserver. Niklas Karlsson var inte den störste stjärnan, men en habil lagförare som sällan gjorde en dålig match.

Med Karlsson på position sex torde det här laget ha stora chanser att hålla emot starkt i reservheaten.

Han var inte alltid den mest pratsamme, men trevlig och lite tillbakadragen gjorde intryck på sitt eget sätt.

7) JASON LYONS

Kommentar: Australiensaren var en aning ojämn, men i sina bästa stunder kunde han mycket. Åtminstone hemma på Kråkvilan där han inte sällan gjorde bra tävlingar.

Lyons kanske aldrig utmanade den yppersta världstoppen, men han gjorde någon säsong i GP-cirkusen och hade en bra potential i sina bästa stunder.

Som sjua i mitt lag halkar han in i tuff konkurrens.

 

Bubblare: Jimmy Nilsen. Daniel Nermark. Adam Skornicki. Scott Nicholls. Ronni Pedersen. Mikael Blixt (hade förmodligen varit given om jag sett honom mer, men han var bra lite för tidigt innan jag hann börja bevaka sporten ordentligt.)

/CG

Roligt för Holstensson

Norrköping Vargarna tog en överlägsen viktoria i premiären med 54–35 hemma mot Valsarna inför 930 åskådare.
En bra publiksiffra tycker jag.
Att det blev en så klara segersiffror säger emellertid inte så mycket. Valsarna saknade skadade toppduon Pontus Aspgren och Kenneth Hansen. Med de i laget hade Hagfors-laget stått upp på ett betydligt bättre sätt.

Nu väntar en klart marigare uppgift: Griparna borta.
Sörmlänningarna är alltid svåra att handskas med på erkänt svårbemästrade Svanstabanan.
Så här ser lagens startsjuor ut:

Griparna
1) Marcin Nowak
2) Dominik Möser
3) Anton Karlsson
4) Andreas Westlund
5) Peter Ljung
6) Philip Hellström-Bängs
7) Emil Millberg

Vargarna
1) Mathias Thörnblom
2) Joel Andersson
3) Daniel Davidsson
4) Timi Salonen
5) Kim Nilsson
6) Oscar Holstensson
7) Viktor Bergström

 

Vi noterar att Peter Jansson väljer att köra med Thörnblom, Andersson och Davidsson – tillsammans. Då får Henrik Bergström och Dennis Fagercrantz flytta på sig samtidigt som unge Norrköpingssonen Oscar Holstensson får chansen. Jag förstår att Jansson vill se vad alla förare har att erbjuda i skarpt läge. Roligt för Holstensson.
Är det då starkare med Andersson/Holstensson in och H Bergström/Fagercrantz ut?
Joel Andersson är tveklöst den bäste föraren i kvartetten, medan 17-årige Holstensson – även om han enligt Peter Jansson gör ständiga framsteg – är svagast. Som helhet tycker jag dock att startsjuan ser en aning robustare ut. Om det är så kommer vi att bli varse om den här formationen får fler chanser framöver.
Sedan tycker jag att man ska satsa hårt på Henrik Bergström i år. En egen produkt som vill framåt. Sånt är viktigt. Bergström utvecklas mycket mer av körning i allsvenskan än i division 1.

Griparna har två solklara toppar i Peter Ljung (seriens bäste förare) och Marcin Nowak. Nowak är ingen stjärna, han är mil ifrån, men på allsvensk nivå är han en bra poängplockare.
I övrigt har Griparna Philip Hellström-Bängs som är ett ytterst spännande namn. Masen är talangfull som få, och har visat att han kan hantera en 500cc-hoj på ett bra sätt efter framgångarna på 80cc och 250cc.
Dominik Möser och Andreas Westlund är två svaga kort på ordinarie position. Anton Karlsson ska heller inte hålla som heatledare här. Och Emil Millberg har inte haft någon optimal säsongsöppning.

Jag ger Vargarna goda odds att gå vinnnade ur den här striden.
Mitt tips: 41–49.

/KW

Vargsvepet: Nilsson glödhet

Norrköping Den andra omgången har körts i elitserien och vi fortsätter på inslagen linje.
Med en genomgång av hur Vargarnas förare skötte sig i den högsta serien.
En var magnifik, en var mycket bra, medan två hade tyngre dagar på kontoret.
Så kan man summera kvartetten som var igång.

 

Kim Nilsson, Masarna, 13+2 (6)
Masarna tog en överraskande seger borta mot Smederna, SM-guldvinnare de två senaste åren. Kim Nilsson var en stort bidragande faktor till Avestalagets bedrift. 15 betalade poäng är enormt bra. Nilsson fick bara stryk av Fredrik Lindgren (som kommer att vinna VM-guld i år). Men när matchen avgjordes i sista heatet - då fick Lindgren ge sig för Nilsson som även akterseglade Andzejs Lebedevs i heat 15. Mäktigt, Kim.

Daniel Davidsson, Piraterna, 1 (3)
Efter en fin premiär hemma i Motala, så hade Daniel Davidsson det betydligt kärvare i Målilla. En ynka poäng inkört, och som dessutom var "gratis" då han var före lagkamraten Daniel Kaczmarek när de åkte på en femetta i baken. Nej, den här matchen är bara att glömma för Davidsson. Det kommer han att göra också.

Joel Andersson, Indianerna, 5+2 (4)
Hur Joel Andersson tacklade att bli petad i Vargarnas premiär? På ett bra sätt. 5+2 är en vass poängskörd från ungtuppen. Inblandad i två femettor. Hade rivige Krzysztof Kasprzak bakom sig i ett heat och vann den interna fajten mot vargkollegan Mathias Thörnblom med 2-1. På Sannaheds dräpande bana trivs Andersson. Snacka om kontraster mot tvära Kråkvilan.

Mathias Thörnblom, Lejonen, 2+1 (3)
Thörnblom tog en femetta med Kacper Woryna mot Chris Holder. Men han åkte också på 2-10 i baken i hans övriga heat. Jag tänker inte såga skåningen. Det var ingen höjdardag, men långt ifrån en katastrof. Det är knalltufft i elitserien.

 

*****

 

Viktor Bergström, Henrik Bergström och Timi Salonen körde inte i elitserien, men finns med i Vargarnas premiärsjua i allsvenskan hemma mot Valsarna.

Läs förresten min bloggkompanjon CG:s vassa krönika inför Vargarnas säsong här.

 

/KW

Ranking: 10 bästa förarna i allsvenskan

Norrköping God fredag där ute i stugorna!
Har ni köpt hem ostbågar och läsk till kvällen?
Bra.
Och inte har ni väl glömt den milda såsen till er tacos?
Tänkte väl det.

För att göra fredagen ytterligare lite mysigare, så pumpar jag ut ett nytt inlägg på bloggen.
Jag ger mig på att ranka de tio bästa förarna i allsvenskan.
Håller du med mig?

 

Peter Ljung


1) Peter Ljung, Griparna
Peter Ljung år föraren att slå i allsvenskan...

2) Andreas Jonsson, VIP Speedway
...tillsammans med Andreas Jonsson.

 

Timo Lahti

 

3) Timo Lahti, Team Småland
Finländaren med svensk licens är en megastjärna i den här serien.

4) Kim Nilsson, Vargarna
Kungen av Kråvilan är kung på de flesta av de allsvenska banorna.

5) Linus Sundström, VIP Speedway
Målmedveten som få. Det har tagit honom långt.

6) Tomasz Gapinski, Vargarna
Tuggar på hemma i Polen med sitt Ostrow i andraligan. Han är långt ifrån slut.

 

Oliver Berntzon

 

7) Oliver Berntzon, Griparna
Fick ett nytt genombrott i fjol efter succén 2014. Nu har "Vispen" verktygen för att hålla sig kvar på den höga nivån.

8) Pontus Aspgren, Valsarna
Det kan se lite buffligt ut på banan ibland. Men snabbt går det.

Pontus Aspgren

 

9) Daniel Davidsson, Vargarna
Åker med stil. Storebror Davidsson kommer vara betydligt vassare än i fjol.

10) Kenneth Hansen, Valsarna
Andra utlänningen på listan. Ex-vargen Hansen kör mycket gräsbana. Men är fortsatt svårslagen i allsvenska heat.

 

/KW

Så skötte sig Vargförarna i premiären

Norrköping Speedwayvänner!

Säsongen är igång i Sverige efter att elitserien släppt kopplingen och låtit tejpen gå upp för de fyra första matcherna under tisdagen. 

Vad vi fick se?

Lite blandad kompott där Piraternas skräll mot Eskilstuna Smederna sticker ut lite extra i min bok. Inte för att det är helt otroligt att Motalalaget vinner på Dunteberget men jag hade nog satt min lilla slant på Smederna som jag håller högt den här säsongen också.

Att Kim Nilssons Masarna kommer få det svårt är däremot ingen skräll och det såg man också i premiären med en stor förlust direkt på hemmaplan.

Så här gick det för Vargarnas förare som var igång och fick köra:

MASARNA-INDIANERNA 33-57

Kim Nilsson, Masarna 2, 2, 0, 1, 0. Totalt 5 poäng.

Nilsson körde som ankare och nummer fem i uppställningen där dalalaget körde riders replacement för Alexandr Loktayev. Mycket ansvar på Vargarnas störste stjärna med andra ord och i den positionen gjorde han ändå en okej premiär. Nollorna på slutet svider nog lite och visst kan Nilsson ännu mer, men det kommer bli tufft för Masarna överlag i år. Också. 

Joel Andersson, Indianerna 1*, 1, 0. Totalt 2+1 poäng.

För Joel Andersson var det ingen premiär att skriva hem om. Två pinnar in på kontot (plus en bonus). Slog enbart hemmaföraren Philip Hellström-Bängs för sina två poäng. Andersson är en av de som, vilket min kollega Wiis tidigare så gediget beskrivit, kommer få slita för en plats i Vargarnas startsjua i vinter så han behöver lyfta lite för att inte hamna utanför den till premiären på Ica Maxi Arena (Kråkvilan).

Övrigt från matchen: Förre Vargstjärnan och den ständigt bäste föraren i världen enligt en rent subjektiv bedömning (där även trevlighet vägs in) Tai Woffinden levererade stort för Indianerna och svepte hem 14 av 15 pinnar. 

 

PIRATERNA-SMEDERNA 48-42

Daniel Davidsson 3, 3, 0. Totalt 6 poäng.

På reservplats och tillbaka i elitserien. Då trivdes Daniel Davidsson som inledde starkt. Grämer sig garanterat över sista "nollan", men från ytterspår kom han inte till och fick se sig slagen. Sex pinnar och en gedigen start på säsongen för Motalasonen hur som helst. Precis som för laget.

Övrigt från matchen: Många tidigare Vargförare var i farten i den här matchen. Linus Sundström fixade fem pinnar från tuffa position tre. En heatseger noterades masen för. Jonas Davidsson hade inte lika roligt som sin bror på reservplats för Piraterna. En ynka pinne fick han ihop och den bjöds han dessutom på tack vare ett fall hos gästerna. Vem som föll? Den förre Vargföraren Adrian Miedzinski som inte hade någon bra kväll. Från reservplats i Smedernas bygge fixade han ihop två poäng totalt (samt två bonus). Pontus Aspgren (6+2) och Michael Jepsen Jensen (3) körde också för Smederna.

 

VÄSTERVIK-VETLANDA 50-40

Inga förare från dagens Vargarna.

Övrigt från matchen: Nicki Pedersen hade en uteslutning, men fick i alla fall ihop 8+1 för hemmalaget. Peter Kildemand svarade för 6+1 i en hyfsat gedigen dansk insats. För John Lindman, som blev Morgan Anderssons val på reservplats, gick det tyngre. Noll, noll och noll löd hans poängrad skriven i bokstäver. 

 

LEJONEN-ROSPIGGARNA 43-35

Mathias Thörnblom 3, 1*, 3. Totalt 7+1 poäng.

Skåningen började säsongen starkt från reservplats. Sju pinnar på Gislaveds stora bana bidrog till Lejonens vassa premiär med seger mot ett Rospiggarna som fick köra riders replacement för sin stjärna Jason Doyle efter dennes vurpa nyligen. Thörnblom har en hög kapacitet, inte minst i Norrköping kan han köra riktigt bra. Känslan är att det finns ytterligare en nivå att få ut av honom jämfört med säsongen som gick, och då var han klart godkänd redan då.

Övrigt från matchen: Ytterligare en tidigare Vargförare var i farten i den här matchen. Krzysztof Kasprzak fixade ihop sju poäng för hemmalaget som heatledare på position tre. Det finns ruter i den gode polacken fortfarande. Man kan också notera att det finns en förare i Rospiggarna som heter Gleb i förnamn. Gleb Chugunov. Om ryssen kommer från hemlandets motsvarighet till Sveriges nästa största stad kanske man kan damma av "Alla heter Gleb i Göteborg (insert rätt rysk stad)". Och med det bedrövliga försöket till humor är det hög tid att sätta punkt för detta inlägg.

Punkt.

/CG

De gör Sverige sällskap i finalen

Norrköping 1) Sverige 2) Polen 3) Tyskland 4) Slovenien 5) Tjeckien 6) Ukraina 7) Italien.
Så slutade den första semifinalen i lag-VM. Sverige, Polen och Tyskland vidare till finalen alltså.
Fredrik Lindgren var en gigant och gav mig ingen anledning att tänka om när det gäller att sätta en peng på honom som världsmästare.

Mitt tips från tidigare i den här majestätiska bloggen blev ganska pricksäkert.
Jag siade så här: 1) Polen 2) Sverige 3) Tyskland 4) Ukraina 5) Tjeckien 6) Slovenien 7) Italien.

Ukraina hade garanterat inte kommit näst sist om de på förhand uttagna förarna, Aleksandr Loktaev och Andrey Karpow, hade kört. I stället representerades Ukraina av Stanislav Melnychuk och Marko Levishyn.
Två helt okända gökar.
Som inte hade något alls att säga till om förutom när de mötte ett väntat blekt Italien.

Nog om semi 1. Nu vänder vi blad och går på semifinal nummer 2, som körs i Manchester.
Ytterligare tre lag ska adderas till finalen i Ryssland.
Jag levererar er mitt tips här och nu:


1) Storbritannien – Tai Woffinden och Craig Cook.
Här tror jag att U21-föraren Robert Lambert kommer att köra majoriteten av heaten i stället för Cook som för den sakens skull inte är att leka med på sin hemmabana i engelska ligan. Britterna har ett starkt lag, och de gör nästan alltid riktigt bra ifrån sig på hemmaplan. Woffinden blir tävlingens kung.

2) Danmark – Niels-Kristian Iversen och Leon Madsen.
Högkompetent lag som alltid från vårt grannland. Det finns inte på någon världskarta att de missar finalen.

3) Australien – Troy Batchelor och Max Fricke.
Jason Doyle skulle ha kört, men han ligger för närvarande på ett polskt sjukhus efter en krasch. Jag vet inte vem som ersätter, men förutsätter att det blir Batchelor om han själv vill. Den förre GP-föraren har inlett säsongen strålande.

4) Lettland – Andzejs Lebedevs och Jevgenijs Kostigovs.
Letterna är luriga. Lebedevs har en höjd som håller världsklass. Kostigovs är det svaga kortet här som gör att de inte når finalen. Eller käkar han dunderhonung i depån och överraskar mig?

5) Finland – Timo Lahti och Tero Aarnio
Man saknar ju Kaj Laukkanen lite, det gör man. Men Finland lägger sig inte ner och dör. Lahti har nått en bra nivå och Aarnios hårda slit har gett utdelning. Det är långt ifrån några gratispoäng när finnarna står bredvid dig vid tejpen.

6) Frankrike – David Bellego och Dimitri Berge
Baguetter, vin, Zinedine Zidane, Eiffeltornet – och speedway. Nej, det låter fel. Speedway osar inte franskt direkt. Trots detta har fransmännen fått fram några förare som tuggar på. Den här duon har inget med finalplatserna att göra, men vi kan räkna med att se ett eller annat fint heat.

7) USA – Luke Becker och Austin Novratil
Om Greg Hancock varit med, så hade amerikanarna kunnat nosa på en tredjeplats med lite flyt. För Luke Becker har utvecklats mycket. Nu har vi en solklar jumbo i tävlingen.

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar