Logga in

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Sjuan som hade blåst alla av banan

Norrköping Hur Vargarna ska forma sitt lag inför nästa säsong är ganska svårt att sia om.

En sak är dock säker.

Det lag jag ska presentera nu kommer INTE köra för Vargarna 2019, mer än troligen en förare. De andra har sina bästa år bakom sig, alternativt är alldeles för bra för allsvenskan.

Men i väntan på att något matnyttigt händer runt stans speedwaygäng den här hösten tänkte jag presentera min startsjua när det gäller förare jag själv bevakat genom åren. Taget direkt ur minnet så jag kan mycket väl glömma någon jag borde ha med, men så här känner jag spontant att jag skulle ställa upp ett sådant lag.

Hänsyn till snitt tas naturligtvis inte med tanke på att de flesta inte har något färskt sådant att skylta med - och det måste alltså vara förare jag själv följt ordentligt under min tid som skribent.

Här är de, sjuan som hade blåst banan av alla andra om alla peakade samtidigt:

1) JOE SCREEN

Kommentar: Inget Varglag är komplett om inte Joe Screen är med. Det är en regel som jag håller hårt på. En lika stor stjärna vid sidan av ovalen. Bara att han tog sitt ansvar och var kvar i klubben efter degraderingen till allsvenskan 2006 och även var med och tog laget tillbaka igen säger en del om engelsmannens hjärta för klubben.

Screens eleganta åkstil, sköna jargong och vägvinnande personlighet med en ärlighet som få var skön att ta del av.

På tal om klubbhjärta så fick Screen inte plats i uppställningen när man 2009 körde SM-final inför över 7 000 åskådare på Kråkvilan.

Screen kom ändå och från Vargarnas håll pratades det just om att det berodde på att han brann så hårt för klubben. Vi ville förstås höra honom säga det själv så i ett kort tv-klipp frågade vår reporter helt enkelt varför han valde att komma trots att han inte skulle få köra.

”Because they told me to”, svarade Screen.

”För att de sa åt mig att göra det.”

Där kom möjligen känslorna lite på skam, men vem hade inte velat köra en SM-final om man hade chansen till det?

2) PETER NAHLIN

Kommentar: Lagkaptenen var i flera säsonger en mycket stabil kugge i Vargarnas lag. Eskilstuna-sonen kom till klubben 1997 när man precis hade gått upp i elitserien igen och blev ganska snabbt en uppskattad och omtyckt ledare både på banan och i depån.

Nahlin gjorde alltid sitt yttersta i Vargvästen och var inte sällan en av de som det lades mycket förhoppningar på från lagledningens håll när matcherna skulle avgöras.

Nahlin stannade i Vargarna till och med säsongen 2000 innan han drog vidare.

3) TAI WOFFINDEN

Kommentar: Jag minns när dåvarande och nuvarande lagledaren Peter Jansson började prata om den där talangfulle unge engelsmannen (född i Australien) som kunde bli något alldeles extra.

Woffinden såg inte mycket ut för världen, men var väldigt mogen och artig för sin ålder redan när han som 16-åring drog på sig Vargarnas väst för första gången. Han blev väldigt snabbt en favorit på Kråkvilan och en förare som alltid känns som en ”varg” även om det var länge sedan han körde i Norrköping nu.

När Woffinden var som bäst var han svårslagen i Norrköping – något han numera är även på en högre nivå där han nyligen körde hem sin totalt tredje VM-titel. Jag hoppas att Woffinden någon mer gång i karriären får chansen att dra på sig Vargarnas väst, men som det ser ut just nu är det en ganska bra bit dit såklart.

4) KIM NILSSON

Kommentar: Här har vi en förare som faktiskt kan vara med både i mitt lag och i det riktiga 2019. Kim Nilsson har blivit en Vargförare i själ och hjärta där han bara har blivit bättre och bättre.

Var borta från klubben några år när det inte passade med klubbvalen, men kom tillbaka för några år sedan när Vargarna var tillbaka i allsvenskan.

Nu är han troligen den Vargarnas sportgrupp skriver ner allra först när lagbygget för nästa säsong ska planeras upp.

Nilsson har en given plats i den här startsjuan.

5) JASON CRUMP

Kommentar: Med ett temperament som få var han inte alltid lätt att intervjua i depåerna efter matcherna. Samtidigt en lagförare av rang som alltid gjorde sitt mesta och bästa för Vargarna och en omtyckt förare i klubben under alla de åren han körde på Kråkvilan.

Även han kom som ung och på väg uppåt och blev en stjärna under tiden han körde i Vargarna.

Han lämnade klubben för Vetlanda och lyfte ännu mer där. Jason Crump är givetvis en av de bästa genom åren med tre VM-titlar och ytterligare sju medaljer på den högsta nivån individuellt.

Det är svårslaget.

I Vargarna gick han knappt att tas med när han stod på sin topp och dominerade hemmamatcherna i Norrköping.

6) NIKLAS KARLSSON

Kommentar: Ett starkt lagbygge behöver stabila och bra reserver. Niklas Karlsson var inte den störste stjärnan, men en habil lagförare som sällan gjorde en dålig match.

Med Karlsson på position sex torde det här laget ha stora chanser att hålla emot starkt i reservheaten.

Han var inte alltid den mest pratsamme, men trevlig och lite tillbakadragen gjorde intryck på sitt eget sätt.

7) JASON LYONS

Kommentar: Australiensaren var en aning ojämn, men i sina bästa stunder kunde han mycket. Åtminstone hemma på Kråkvilan där han inte sällan gjorde bra tävlingar.

Lyons kanske aldrig utmanade den yppersta världstoppen, men han gjorde någon säsong i GP-cirkusen och hade en bra potential i sina bästa stunder.

Som sjua i mitt lag halkar han in i tuff konkurrens.

 

Bubblare: Jimmy Nilsen. Daniel Nermark. Adam Skornicki. Scott Nicholls. Ronni Pedersen. Mikael Blixt (hade förmodligen varit given om jag sett honom mer, men han var bra lite för tidigt innan jag hann börja bevaka sporten ordentligt.)

/CG

Jag har svårt att se hur Vargarna ska vinna det här

Norrköping Semifinal väntar. Och det i form av ett E4-derby mot Griparna. Det gillar man ju.
Match 1 körs i Nyköping under måndagen och man brukar säga att för bortalaget gäller det att förlora med så lite som möjligt.
Den devisen gäller även för Vargarna nu tycker jag.
På pappret är det en marig uppgift som väntar Peter Janssons mannar på den hala Svanstabanan. Låt er inte luras av att Vargarna var sju poäng före i grundserien.


Startsjuorna:
Griparna: 1) Philip Hellström-Bängs 2) Anton Karlsson 3) Ludvig Lindgren 4) Robin Aspegren 5) Peter Ljung 6) Andreas Westlund 7) Emil Millberg.
Vargarna: 1) Joel Andersson 2) Timi Salonen 3) Jonas Seifert 4) Viktor Bergström 5) Kim Nilsson 6) Oscar Holstensson 7) Henrik Bergström.

Vi vet redan att Peter Ljung och Kim Nilsson kommer att vara kvällens giganter. Där blir det inte många tappade poäng förutom mot varandra. En stor nyckelförare för Vargarna blir Joel Andersson. Han måste ha en bra match, och vara snabbare än Ludvig Lindgren, jämbördig lagkamrat på reserven i Indianerna när det körs elitserien. Vem som har bäst dagsform av dem får en stor betydelse på matchens utgång.


Timi Salonen och Oscar Holstensson hade det knalltufft i Nyköping under grundserien. Förvänta er samma visa nu. Jag har svårt att se hur de ska kunna slå någon motståndare i något heat. Henrik Bergström får en viktig roll som reserv. Bara att slå Westlund och Millberg i reservheaten blir en nog så marig uppgift.


Viktor Bergström kommer att göra ett gott dagsverke. Jonas Seifert då? Ja, dansken är också en viktig faktor för Vargarna. Att han aldrig (mig veterligen) har kört på Svanstabanan är ett faktum som torde oroa i varglägret. Det är inga gratispoäng som kommer att hämtas mot ett Griparna som faktiskt rakt igenom ser ganska solitt ut. Det finns allt från unga friskusar som Philip Hellström-Bängs till rutinerade comebackande förare som Robin Aspgren.


Jag har svårt att se att Vargarna ska gå segrande ur första ronden. Jag tippar 49-41 till Griparna.
Det ger ett underläge som går att vända på Kråkvilan. Enkelt blir det dock sannerligen inte.
Men vem sa att det ska vara lätt att nå en allsvensk final?


/KW

Svenskarna som är heta - och kalla

Norrköping Hallå!


Jag hoppas att ni har en förträfflig sommar hittills. Speedwaysäsongen har det inte gått att klaga på mycket i alla fall. Vi har, så att säga, kommit in i grejerna ordentligt både när det gäller elitserien, allsvenskan GP-serien och allt annat godis.
Jag har en förkärlek för rankingar, listor och såna grejer. Därför tänkte jag drämma till med en nu. Jag tänker mig att jag rankar det hetaste svenskarna.
Och detta baserat på vad grundkapaciteten har legat på de senaste åren, plus vilka förväntningar jag hade på föraren i fråga inför 2019.
Upp med tejpen!

1) Oliver Berntzon
Det fullkomligt glöder kring "Vispen". Fjolårets fina framfart var ingen tillfällig formtopp som 2014 - nu har han nått en riktig hög nivå för att stanna där vad det verkar.  En liten förare med ett stort hjärta som äntligen får kontinuerliga belöningar för sitt slit. Jag är glad att Berntzon inte lade av när det var som värst. Helt rätt att ge Berntzon wild card till Hallstaviks GP i stället för Andreas Jonsson som hade varit ett trött val.

2) Peter Ljung
Det har skrivits ett dussin gånger redan och för 13:e gången: Ljung är i sitt livs form. Dominerar i polska andraligan och har vuxit ut till en heatledare av rang för sitt älskade Västervik. Kör smart - och rasande snabbt med en helt annan pondus och självklarhet på ovalen än tidigare.

3) Kim Nilsson
Att Kim skulle vara charmant i allsvenskan visste vi. Nu har han klättrat i hierarkin i elitserien också. Han har varit en bärande pjäs i ett nederlagstippat Masarna som krigar på. Nilsson har också börjat köra ordentligt i Polen. Otroligt viktigt för den fortsatta utvecklingen.

4) Philip Hellström-Bängs
Född 2003(!) och har redan tagit sex poäng i elitserien. Det är strongt. Hellström-Bängs är givetvis mil från att vara att räkna med i finrummet. Men bara att han är med, och inte är chanslös är imponerande. Det är ytterst ovanligt att Sverige får fram förare på den här nivån i så pass ung ålder. Den senaste jag kommer att tänka på är en viss Antonio Lindbäck. Det är onekligen något med vattnet i Avesta.

5) Anton Karlsson
Också en ung kille som har lagt beslag på en fast plats i Västerviks startsjua även i år. Förra året tog det längre tid och då petade han Magnus Karlsson. I år tog det bara en omgång och nu petade han John Lindman. Anton Karlsson har goda förutsättningar att bli något bra. Vid en bra dag är han riktigt svår att handskas med på Ljungheden för så gott som alla motståndare.



Och när man är igång och hyllar, så kan man också vara lite kritisk. Här är tre förare som jag tycker borde ha mer att ge.

1) Jacob Thorssell
Åtvidabergssonen inledde säsongen skadad. Klart att det påverkar. Vi vet potentialen som Thorssell besitter med sin idealiska(?) speedwaykropp. Men 2019 är han långt ifrån nöjd med än så länge, det är jag övertygad om. Han söker mer självförtroende.  Det är förvisso inte lätt att skina i Dackarna med Piotr Pawlicki, Maciej Janowski, Patryk Dudek och Oliver Berntzon i startsjuan som tar mycket plats.


2) Linus Sundström
Seriöse Sundström trodde jag mer på när han återvände till Piraterna. Dalkarlen gjorde en lysande match mot Vetlanda i tisdags, men i övrigt har han varit medioker. Tidigare under säsongen gick Sundström ut i media och sa att han inte ville köra som heatledare. Med den truppen som Piraterna har, så borde Sundström sträva efter - och ha en självbild av - att vara heatledare och lagets "trea" bakom den danska spetsen i form av Mikkel Michelsen och Niels-Kristian Iversen.


3) Jonas Davidsson
Jonas Davidsson har kört alla matcher utom en för Piraterna, men har inte rosat marknaden. Jag kräver inte att han ska ligga på sex-sju poäng varje match. Däremot hade jag räknat med fler goda poängskördar hemma på Dunteberget där Davidsson tidigare har varit stark. En ojämn förare som har haft några tunga drabbningar i allsvenskan också.

 

/KW

PANELEN: Här är svaren på de heta frågorna

Norrköping Bloggen är på uppgång och frammarsch. Kul tycker vi som står för den och får se läsarsiffrorna skjuta i höjden (nåja). Lyftet firas med ett nytt inslag i bloggen. 

Tre skarpa frågor. Tre aktuella frågor. Och förstås är det vi som står bakom bloggen som ger svaren.

Här är veckans trippel i frågeställningar:

Vad kommer Mathias Thörnbloms skada betyda för Vargarna?
Kenny Wiis: Snittfyra i allsvenskan är respekt. Klart att det är ett tungt avbräck. För själva startsjuan behöver det inte betyda vrålmycket dock. Man var inställd på att en i trion Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson skulle stå över de flesta matcherna på grund av snittet. I grunden är det där en jämn skara förare där jag håller Thörnblom i mitten. Det här blir en möjlighet för Andersson att visa framfötterna ännu mer.
Christer Gustafson: Här tappar Vargarna en viktig heatledare som inte minst på hemmaplan kan vara med och bära laget. Dock ska sägas att det snittmässigt inte behöver vara totalt mörker för Vargarna om man ser till att någon i den här kategorin i princip alltid måste stå över för att få ihop laget under taksnittet. Mot Team Rapid var det Daniel Davidsson som skulle ha stått över – nu får han gå in och köra istället. Det är en förare av hög klass på den här nivån han också. Men givetvis, Skånes vassaste speedwayförare kommer saknas för breddens – och i sina vassa stunder även toppens – skull.

Vad är du mest spänd på inför veckan som kommer (i Sverige, utomlands eller valfritt)?
Kenny Wiis: Får jag svara kreddigt? Tack – då säger jag bottenmötet mellan Torun och Lublin i polska Ekstra Liga. Torun har Niels-Kristian Iversen, bröderna Holder och Jason Doyle i laget. Lublin har Grigorij Laguta, Andreas Jonsson, Mikkel Michelsen och Robert Lambert i truppen. Ändå har båda klubbarna stora problem. Det säger lite om nivån på polska ligan. Åtta omgångar har gått. Slutspelståget har kommit fram till perrongen. Det blir spännande att se vilket av Torun och Lublin som köper en biljett till den fortsatta kampen. Pressen från fansen är enorm. Det är inte direkt som gubbarna på brassestol i Hagfors.
Christer Gustafson: Två saker och vi börjar med den minst tråkiga först. Det är den om det kommer att kunna bli någon match mellan Team Rapid och Vargarna den här gången? På onsdag försöker lagen igen att få till den allsvenska seriefinalen och jag hoppas att man slipper regn den här gången. I så fall kommer Vargarna att få tuffast tänkbara uppgift att försöka sno med sig en pinne eller två härifrån. Vill SMHI bidra till detta genom att hålla vädergudarna på gott humör? Den andra saken jag är spänd på är hur det ska gå för Sam Norris. En ung brittisk förare, bara i tonåren, som kraschade svårt i Glasgow på söndagen. I brittiska ungdomsmästerskapen på Peugeot Ashfield Stadium var olyckan framme i det 23:e heatet och Norris vårdas nu på intensiven för allvarliga skador. Alla tankar till honom, hela speedwaysporten lär hålla tummarna. Här kan man läsa mer om det som har hänt.

Rospiggarna är sist i elitserien, Vetlanda leder. Det känns som en del skrällar i högsta serien hittills, hur ser du på det?
Kenny Wiis: Kul, jättekul. Mycket hellre en svårtippad serie än en förutsägbar sådan. Att Indianerna går så starkt som de gör är väntat. Ett fint lagbygge. I övrigt har det varit en del överraskningar. Smederna och Dackarna kommer att klättra, det är jag övertygad om. Lika övertygad är jag om att Piraterna kommer att falla. Man undrar ju hur tankarna går i Roslagen. Kliver Micke Teurnberg tillbaka in igen och styr upp den där skutan? Det ska inte behövas. Skadefritt är Rospiggarna ett lag som bara ska ta sig till slutspel.
Christer Gustafson: Skador har påverkat många lag i inledningen. Vem hade exempelvis trott att Dackarna skulle harva i botten? Eller Rospiggarna då för den delen. Skador är en del av den här sporten på gott och ont, och både ”Piggarna” och Dackarna kommer att klättra i sinom tid, det är jag övertygad om. Vetlanda och Indianerna i topp, det var inget jag själv hade tippat. Men båda har fått till det i inledningen och den gamla maktfaktorn från Småland som etta är något man var van vid i ganska många år tidigare. Piraterna och Västervik skuggar också, inte heller givna topplag på förhand. Den som kan tippa en speedwaytabell i det svenska seriesystemet rätt inför en säsong kan troligen också framställa en rymdraket av ett paket cornflakes. Så marigt är det. Vilket ska hyllas, oförutsägbarheten är underbar.

/CG och KW

Det kommer aldrig att hända inom speedwayen

Norrköping Inom hockeyn är det "få pucken in på kassen". I fotbollen återfinns "stå emot första kvarten".
Två av flera klyschor som används i Sveriges två största publiksporter.
Jag har i grunden inget emot klyschor. De har blivit klyschor för att det ligger mycket i det som sägs. För att de är jäkligt sanna.
Speedway har också sina klassiska uttryck som förare och lagledare dammar av x antal gånger varje säsong.
"De är ett erkänt starkt hemmalag" är ett sånt.

Att det är ett frekvent förekommande uttryck är ingen sensation. De flesta lag är ju starka hemma och tar lejonparten av sina segrar på sin egen oval.
Precis som det är i fotboll och hockey de allra flesta säsongerna.
Hemmaplan betyder massor. Vare sig man tycker att det är konstigt eller fullt rimligt.

Speedwayen är dock annorlunda jämfört med hockey och fotboll.
När Djurgården – om vi tar ett exempel – vinner sina matcher på Hovet är publiken en jättefaktor. Det sjungs ramsor för att stötta hemmalaget, det buas för att störa bortalaget och det skriks för att påverka domaren.
Klart att det spelar roll. Även välbetalda hockeyproffs är människor som påverkas.
Och tänk skjutsen mentalt för en hockeyspelare om han gör ett snyggt mål varav ett högt jubel dånar sekunden efteråt. Du har publiken i ryggen och är populär som få i arenan.
Tro fan att det gör dig några procent vassare.

I "metanolens sport" har du inte det stödet. I Sverige ska sägas, I Polen är läktarkulten på speedwayen mer som fotbollen vilket jag ska visa i ett klipp i slutet av detta inlägg, men dit kommer vi senare.
I en elitseriematch slår sig svenskarna ner med matchprogrammet, en penna och en kopp kaffe.
Någon har en flagga och någon har en tuta.
Men någon häxkittel är det sannerligen inte.
I speedwayen är det en annan faktor som gör hemmaplansfördelen så massiv.
Banan.

En speedwaybana är oval, du svänger vänster och det är fyra förare på startlinjen. Ska det vara sån stor skillnad?
Ja, det ska det.
Kolla bara på banorna i Sverige så har du stor skillnad på många av dom.
Vi har Kråkvilans långa rakor och tvära kurvor, vi har Västerviks jättebreda bana med korta rakor. Vi har dessutom Kumlas dräparbana och Dackarnas bana som är en slags hybrid. Så där fortsätter det.
Gamle föraren Peter Karlsson, nu lagledare i Dackarna, sa i en intervju till Sveriges Radio Kalmar för några år sedan:
"Det är som natt och dag i skillnad mellan olika banor"
"Det är både stor skillnad på att ställa in cykeln och i åkteknik mellan korta och långa banor. Det är ingen slump att vissa förare kör bättre på en del banor än andra".

Peter – efter runt 120 år som aktiv förare – vet så klart vad han pratar om.
Det är så mycket att tänka på när du tar dig an en bana. För det första skiljer det enormt mycket hur lätt/svårt det är att vinna starten från olika startspår. Ta bara Västervik – där har bana 4 gått från en kyrkogård till att vara ett startspår med goda möjligheter efter den ändrade doseringen.
Sedan är materialet på banorna långt ifrån likadant. Hur du ska attackera kurvorna skiljer sig åt. Är det bättre att riva av en ytterrökare för en omkörning eller är den kortaste vägen också den snabbaste? Hur tydligt är idealspåret?
Och så det ständiga sökandet efter de rätta inställningarna.
Det är en hel vetenskap.

Så att det är klar majoritet hemmasegrar i speedway är helt i sin ordning. Även om de flesta förare har varit på de flesta banor, så har hemmaförarna (såvida de inte är nyförvärv i början av säsongen) kört ännu fler varv.
Samtidigt som de har den bästa informationen från lagledaren, lagkamrater och banpersonalen kring hur banan är just den här matchen.
En divergens mot hockeyn där rinken är lika stor och blålinjen alltid är på samma ställe.

Vi kommer aldrig att uppleva en speedwaysäsong där bortasegrarna överstiger hemmasegrarna.
Precis som i fotboll.
Exakt som i hockey.
Men i speedwaysporten handlar det inte om publikstödet.
Där handlar det om banan.

Just ja, stämningen på läktarna i Polen var det ja. Här kommer ett klipp på Zielona Goras fans. De sitter inte snällt ner och fyller i matchprogrammet. De kör.

/KW

Det kokade från Klockaretorpet till Lindö

Norrköping 7 472 åskådare hade tagit sig till Kråkvilan. Det var 29 september 2009 och Vargarna skulle köra den första av två SM-finalmatcher mot Lejonen.
Det kokade ända från Klockaretorpet ut till Lindö.
Vargarna mönstrade följande startåtta under ledning av Peter Jansson. Ja, det var på den tiden då varje lag fick ha med en åttonde förare (svensk junior) att kasta in vid behov.
1) Adrian Miedzinski 2) Adam Shields 3) Scott Nicholls 4) Adam Skornicki 5) Krzysztof Kasprzak 6) Kim Nilsson 7) Tai Woffinden 8) Jonas Andersson.
Lejonen kontrade med dessa gubbar:
1) Nicki Pedersen 2) David Ruud 3) Mikael Max 4) Piotr Swiderski 5) Chris Holder 6) Anton Göthberg 7) Dave Watt 8) Christian Agö.


Det var en skrällfinal. Vetlanda – med Jason Crump, Jaroslaw Hampel och Lee Richardson i täten – vann serien klart före Västervik (anfört av Bjarne Pedersen, Tomasz Gollob och Chris Harris) som nästan var lika klar tvåa. Båda smålandslagen eliminerades dock i semifinalen av hungriga lejon och vargar.
Visst är det roligt med nostalgi?

Vargarna och Lejonen var två ytterligheter sett till banorna. Vargarna med sin knixiga bana med tvära kurvor. Lejonen med sin långa, svepande dräparbana.
Att det skulle bli två hemmasegrar kunde man förutse.
Frågan var bara om Vargarna skulle vinna tillräckligt stort hemma för att kunna försvara försprånget i returen i Gislaved?
54–42 vann Vargarna med. En klar seger som grundlades med tre raka femettor i heat 5, 6 och 7.
Nicki Pedersen hade en usel match med hans mått mätt (7 poäng på sex heat), David Ruud och Mikael Max hängde inte alls med och tog bara en poäng ihop och för Lejonens del var det livsviktigt att australiensarna Chris Holder och Dave Watt, tillsammans med Piotr Swiderski gjorde bra insatser och höll nere siffrorna.
Swiderski och Holder avslutade matchen med en femetta mot Miedzinski och Skornicki vilket var en mental boost att ta med sig till de västersmåländska skogarna.

Vargarna hade verkligen ett lag som var optimerat för Kråkvilan. En ung Tai Woffinden var från England van vid tajta banor. Scott Nicholls led inte heller under hemmamatcherna. I Adam Skornicki hade de en polack som var bättre på små än stora banor vilket inte är supervanligt. Dessutom fanns Adam Shields som bemästrade Kråkvilan på ett galant sätt.

Returen kom. 7 137 promenerade genom vändkorset på Gislaveds motorstadion. Adrian Miedzinski satte Nicki Pedersen på plats i heat 1, så långt allt väl för Vargarna.
Drömmar skapades
Men sedan var det roliga slut.
Det blev en helt annan match med helt andra inställningar på cyklarna och helt andra tillvägagångssätt att hantera kurvorna. Vargarna räckte inte till i lejonkulan.

Hur stor skillnaden är mellan banorna symboliseras av David Ruud, Gislavedssonen. Ruud var poänglös och blev i Norrköping. På banan där han kände till varenda centimeter tog han full pott, 13+2 poäng.
En förare som Adam Shields fick inte med sig mer än två poäng på fem heat, och då var de båda enpoängarna tagna i heat som förlorades med 1–5.
Nicki Pedersen då?
Jo, han fick inte stryk något mer i matchen efter hans första framträdande.
62–34 vann Lejonen med och tog därmed sitt andra raka SM-guld.

Det var ändå en fantastisk höst för Vargarna och speedwayen i Norrköping.
Och att Tai Woffinden var något extra skymtade vi redan i finalen. Han följde upp en bra match hemma med att ta 14 friska poäng i Gislaved.
Nu har han tre VM-guld på meritlistan och går för ett fjärde i år.
Tänk att se "Woffy" åter i vargvästen i elitserien.
Det vore något.

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar