Logga in
Tack för dom här åren Hälsocoachen Hälsocoachen
Vädersponsor:

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Sjuan som hade blåst alla av banan

Norrköping Hur Vargarna ska forma sitt lag inför nästa säsong är ganska svårt att sia om.

En sak är dock säker.

Det lag jag ska presentera nu kommer INTE köra för Vargarna 2019, mer än troligen en förare. De andra har sina bästa år bakom sig, alternativt är alldeles för bra för allsvenskan.

Men i väntan på att något matnyttigt händer runt stans speedwaygäng den här hösten tänkte jag presentera min startsjua när det gäller förare jag själv bevakat genom åren. Taget direkt ur minnet så jag kan mycket väl glömma någon jag borde ha med, men så här känner jag spontant att jag skulle ställa upp ett sådant lag.

Hänsyn till snitt tas naturligtvis inte med tanke på att de flesta inte har något färskt sådant att skylta med - och det måste alltså vara förare jag själv följt ordentligt under min tid som skribent.

Här är de, sjuan som hade blåst banan av alla andra om alla peakade samtidigt:

1) JOE SCREEN

Kommentar: Inget Varglag är komplett om inte Joe Screen är med. Det är en regel som jag håller hårt på. En lika stor stjärna vid sidan av ovalen. Bara att han tog sitt ansvar och var kvar i klubben efter degraderingen till allsvenskan 2006 och även var med och tog laget tillbaka igen säger en del om engelsmannens hjärta för klubben.

Screens eleganta åkstil, sköna jargong och vägvinnande personlighet med en ärlighet som få var skön att ta del av.

På tal om klubbhjärta så fick Screen inte plats i uppställningen när man 2009 körde SM-final inför över 7 000 åskådare på Kråkvilan.

Screen kom ändå och från Vargarnas håll pratades det just om att det berodde på att han brann så hårt för klubben. Vi ville förstås höra honom säga det själv så i ett kort tv-klipp frågade vår reporter helt enkelt varför han valde att komma trots att han inte skulle få köra.

”Because they told me to”, svarade Screen.

”För att de sa åt mig att göra det.”

Där kom möjligen känslorna lite på skam, men vem hade inte velat köra en SM-final om man hade chansen till det?

2) PETER NAHLIN

Kommentar: Lagkaptenen var i flera säsonger en mycket stabil kugge i Vargarnas lag. Eskilstuna-sonen kom till klubben 1997 när man precis hade gått upp i elitserien igen och blev ganska snabbt en uppskattad och omtyckt ledare både på banan och i depån.

Nahlin gjorde alltid sitt yttersta i Vargvästen och var inte sällan en av de som det lades mycket förhoppningar på från lagledningens håll när matcherna skulle avgöras.

Nahlin stannade i Vargarna till och med säsongen 2000 innan han drog vidare.

3) TAI WOFFINDEN

Kommentar: Jag minns när dåvarande och nuvarande lagledaren Peter Jansson började prata om den där talangfulle unge engelsmannen (född i Australien) som kunde bli något alldeles extra.

Woffinden såg inte mycket ut för världen, men var väldigt mogen och artig för sin ålder redan när han som 16-åring drog på sig Vargarnas väst för första gången. Han blev väldigt snabbt en favorit på Kråkvilan och en förare som alltid känns som en ”varg” även om det var länge sedan han körde i Norrköping nu.

När Woffinden var som bäst var han svårslagen i Norrköping – något han numera är även på en högre nivå där han nyligen körde hem sin totalt tredje VM-titel. Jag hoppas att Woffinden någon mer gång i karriären får chansen att dra på sig Vargarnas väst, men som det ser ut just nu är det en ganska bra bit dit såklart.

4) KIM NILSSON

Kommentar: Här har vi en förare som faktiskt kan vara med både i mitt lag och i det riktiga 2019. Kim Nilsson har blivit en Vargförare i själ och hjärta där han bara har blivit bättre och bättre.

Var borta från klubben några år när det inte passade med klubbvalen, men kom tillbaka för några år sedan när Vargarna var tillbaka i allsvenskan.

Nu är han troligen den Vargarnas sportgrupp skriver ner allra först när lagbygget för nästa säsong ska planeras upp.

Nilsson har en given plats i den här startsjuan.

5) JASON CRUMP

Kommentar: Med ett temperament som få var han inte alltid lätt att intervjua i depåerna efter matcherna. Samtidigt en lagförare av rang som alltid gjorde sitt mesta och bästa för Vargarna och en omtyckt förare i klubben under alla de åren han körde på Kråkvilan.

Även han kom som ung och på väg uppåt och blev en stjärna under tiden han körde i Vargarna.

Han lämnade klubben för Vetlanda och lyfte ännu mer där. Jason Crump är givetvis en av de bästa genom åren med tre VM-titlar och ytterligare sju medaljer på den högsta nivån individuellt.

Det är svårslaget.

I Vargarna gick han knappt att tas med när han stod på sin topp och dominerade hemmamatcherna i Norrköping.

6) NIKLAS KARLSSON

Kommentar: Ett starkt lagbygge behöver stabila och bra reserver. Niklas Karlsson var inte den störste stjärnan, men en habil lagförare som sällan gjorde en dålig match.

Med Karlsson på position sex torde det här laget ha stora chanser att hålla emot starkt i reservheaten.

Han var inte alltid den mest pratsamme, men trevlig och lite tillbakadragen gjorde intryck på sitt eget sätt.

7) JASON LYONS

Kommentar: Australiensaren var en aning ojämn, men i sina bästa stunder kunde han mycket. Åtminstone hemma på Kråkvilan där han inte sällan gjorde bra tävlingar.

Lyons kanske aldrig utmanade den yppersta världstoppen, men han gjorde någon säsong i GP-cirkusen och hade en bra potential i sina bästa stunder.

Som sjua i mitt lag halkar han in i tuff konkurrens.

 

Bubblare: Jimmy Nilsen. Daniel Nermark. Adam Skornicki. Scott Nicholls. Ronni Pedersen. Mikael Blixt (hade förmodligen varit given om jag sett honom mer, men han var bra lite för tidigt innan jag hann börja bevaka sporten ordentligt.)

/CG

Det kokade från Klockaretorpet till Lindö

Norrköping 7 472 åskådare hade tagit sig till Kråkvilan. Det var 29 september 2009 och Vargarna skulle köra den första av två SM-finalmatcher mot Lejonen.
Det kokade ända från Klockaretorpet ut till Lindö.
Vargarna mönstrade följande startåtta under ledning av Peter Jansson. Ja, det var på den tiden då varje lag fick ha med en åttonde förare (svensk junior) att kasta in vid behov.
1) Adrian Miedzinski 2) Adam Shields 3) Scott Nicholls 4) Adam Skornicki 5) Krzysztof Kasprzak 6) Kim Nilsson 7) Tai Woffinden 8) Jonas Andersson.
Lejonen kontrade med dessa gubbar:
1) Nicki Pedersen 2) David Ruud 3) Mikael Max 4) Piotr Swiderski 5) Chris Holder 6) Anton Göthberg 7) Dave Watt 8) Christian Agö.


Det var en skrällfinal. Vetlanda – med Jason Crump, Jaroslaw Hampel och Lee Richardson i täten – vann serien klart före Västervik (anfört av Bjarne Pedersen, Tomasz Gollob och Chris Harris) som nästan var lika klar tvåa. Båda smålandslagen eliminerades dock i semifinalen av hungriga lejon och vargar.
Visst är det roligt med nostalgi?

Vargarna och Lejonen var två ytterligheter sett till banorna. Vargarna med sin knixiga bana med tvära kurvor. Lejonen med sin långa, svepande dräparbana.
Att det skulle bli två hemmasegrar kunde man förutse.
Frågan var bara om Vargarna skulle vinna tillräckligt stort hemma för att kunna försvara försprånget i returen i Gislaved?
54–42 vann Vargarna med. En klar seger som grundlades med tre raka femettor i heat 5, 6 och 7.
Nicki Pedersen hade en usel match med hans mått mätt (7 poäng på sex heat), David Ruud och Mikael Max hängde inte alls med och tog bara en poäng ihop och för Lejonens del var det livsviktigt att australiensarna Chris Holder och Dave Watt, tillsammans med Piotr Swiderski gjorde bra insatser och höll nere siffrorna.
Swiderski och Holder avslutade matchen med en femetta mot Miedzinski och Skornicki vilket var en mental boost att ta med sig till de västersmåländska skogarna.

Vargarna hade verkligen ett lag som var optimerat för Kråkvilan. En ung Tai Woffinden var från England van vid tajta banor. Scott Nicholls led inte heller under hemmamatcherna. I Adam Skornicki hade de en polack som var bättre på små än stora banor vilket inte är supervanligt. Dessutom fanns Adam Shields som bemästrade Kråkvilan på ett galant sätt.

Returen kom. 7 137 promenerade genom vändkorset på Gislaveds motorstadion. Adrian Miedzinski satte Nicki Pedersen på plats i heat 1, så långt allt väl för Vargarna.
Drömmar skapades
Men sedan var det roliga slut.
Det blev en helt annan match med helt andra inställningar på cyklarna och helt andra tillvägagångssätt att hantera kurvorna. Vargarna räckte inte till i lejonkulan.

Hur stor skillnaden är mellan banorna symboliseras av David Ruud, Gislavedssonen. Ruud var poänglös och blev i Norrköping. På banan där han kände till varenda centimeter tog han full pott, 13+2 poäng.
En förare som Adam Shields fick inte med sig mer än två poäng på fem heat, och då var de båda enpoängarna tagna i heat som förlorades med 1–5.
Nicki Pedersen då?
Jo, han fick inte stryk något mer i matchen efter hans första framträdande.
62–34 vann Lejonen med och tog därmed sitt andra raka SM-guld.

Det var ändå en fantastisk höst för Vargarna och speedwayen i Norrköping.
Och att Tai Woffinden var något extra skymtade vi redan i finalen. Han följde upp en bra match hemma med att ta 14 friska poäng i Gislaved.
Nu har han tre VM-guld på meritlistan och går för ett fjärde i år.
Tänk att se "Woffy" åter i vargvästen i elitserien.
Det vore något.

/KW

Hoppas Vargarna vågar ta chansen

Norrköping Elitserien eller inte? Har Vargarna råd? Har Vargarna råd att avstå?

Här kommer ett inlägg i debatten som är tänkt att handla om ett ämne som har diskuterats och debatterats i år och dagar - och som kommer fortsätta att göra det så länge det ser ut som nu.

Jag tycker så här:

Givetvis ska Vargarna ha som målsättning att köra i Sveriges högsta serie. Det är där det stora intresset finns, det är där jag tycker att klubben hör hemma. Man ska givetvis inte gå upp till vilket pris som helst, att det är omgärdat med ganska mycket större kostnader i elitserien än i allsvenskan är uppenbart.

Men samtidigt är det inte bra för intresset och känslan för speedwaysporten, speciellt hos de som inte redan är frälsta, när allsvenskan blir tunnare och tunnare som det ser ut nu. Matcher som mot VIP Speedway (ett "konstruerat" lag) senast, där de inte ens dyker upp på Ica Maxi Arena med fullt lag gör i slutändan ingen bra reklam för sporten.

Speedwaysporten sliter och kämpar och har det emellanåt inte lätt. Det är få klubbar kvar och förarna är inte heller så många i Sverige längre. Men jag hoppas att Vargarna ändå är beredda att ge det chansen. Att man redan nu försöker bearbeta sponsorer, publik och fans för att försöka möjliggöra en resa mot elitserien.

Om inte till nästa säsong så senast 2021.

Det måste vara målet och det arbetet måste göras redan nu.

Jag gillar klubbens väg de senaste åren med satsning på egna förare, att man försökt ge Norrköpingsförarna chansen. Det är helt rätt. Det är såklart svårare i elitserien även om ett par kan färga även där. Men jag vill ändå se de största stjärnorna på ovalen i Norrköping igen. Och så länge allsvenskan för den tynande tillvaro som den gör nu är jag säker på att de flesta av de som går på speedway vill det också.

Så ge det en rejäl chans och börja redan nu, Vargarna.

Går det inte? Äventyra såklart inte klubben och ekonomin för det men det måste vara det givna målet inom en inte alltför avlägsen framtid. Där är jag obeveklig i min ståndpunkt.

Med det sagt kommer jag försöka följa fortsättningen av den här allsvenska säsongen med nyfikenhet. Vargarna känns som den givna vinnaren när allt ska summeras. Låt oss hoppas att det blir utan en massa matcher som den förra veckan där det skiljer ljusår mellan lagen bara. 

Se där, ett inlägg i debatten så här på tisdagseftermiddagen. Ibland fräser det om bloggen som för övrigt får fler och fler läsare för varje vecka just nu.

Där snackar vi formtopp.

Ha det gott, alla speedwayvänner.

/CG

Det var snudd på sensationellt

Norrköping Vargarna inte bara vann mot VIP Speedway.
De fullständigt manglade laget i de vita och gula huvorna och seglade iväg till 66–23.
Det var inte direkt samma dramatik som under ett Rederiet-avsnitt 1999.
Vad gör Bengt Bauler nu för tiden förresten? Carl var en skön karaktär.

Att Vargarna tokdominerade var inte så konstigt. VIP Speedways store stjärna, Linus Sundström, saknades. Enligt uppgift berodde det på att han åkte ner till Polen för att träna i stället. Dessutom så hade Joel Larsson kallats in för att jobba och lämnade återbud.
VIP körde R/R för Sundström och kom till start med sex förare. Det innebar att det blev två heat där de bara kunde skicka ut en förare och en match där Vargarna var totalt överlägsna.
Jag vet inte hur många gånger Mathias Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson har tagit full pott i allsvenskan – men det här var garanterat det enklaste tillfället för alla tre.
Att Kim Nilsson inte blev en fullpoängare är snudd på sensationellt.

Det här att VIP kommer till Norrköping med det laget de gjorde är givetvis ingen bra pr för allsvenskan som produkt.
När Valsarna kom till Kråkvilan i premiären saknade värmlänningarna Pontus Aspgren och Kenneth Hansen.
Vargarna har inte satts på prov i en hemmamatch ännu.

Det var ändå nyttigt för förare som Timi Salonen och Oscar Holstensson att bygga självförtroende och plocka poäng.
Om jag får vara en glädjedödare och granska Holstenssons poäng, finfina 8+3 (5), så slog han faktiskt bara Philip Olofsson hos Valsarna.
Men jobbet ska göras och att slå Olofsson i samtliga interna möten är strongt av Holstensson.
Han har inte gjort sin sista match i allsvenskan den här säsongen.

 

/KW

Bergström inte petad mot VIP Speedway

Norrköping Det är dags för metanolen att flöda på ICA Maxi Arena igen. Den här gången är det VIP Speedway som kommer på besök.
Ett samarbetslag som blev verklighet tack vare Västervik, Indianerna och Piraterna.
VIP har inlett med en seger och en förlust att jämföra med Vargarna som har en seger och ett kryss.
Så här kör lagen i Norrköping.
Vargarna: 1) Mathias Thörnblom 2) Joel Andersson 3) Kim Nilsson 4) Timi Salonen 5) Daniel Davidsson 6) Viktor Bergström 7) Oscar Holstensson.
VIP Speedway: 1) Mads Hansen 2) Christoffer Selvin 3) Joel Larsson 4) John Lindman 5) Linus Sundström 6) Philip Olofsson 7) Jonathan Grahn.

Ni noterar säkerligen samma sak som mig; Henrik Bergström är inte med i Vargarnas startsjua den här gången heller. De ställer upp med samma sju förare som senast i Nyköping.
Det överraskade mig.
Så jag tog kontakt med "Henke" som berättade att han inte är petad mot VIP. Han har själv sagt ifrån då han har förhinder. Då vet vi det.
Däremot var Bergström tillgänglig mot Griparna förra veckan, då blev han petad och var så klart besviken över det.

Vi får alltså se Thörnblom, Andersson och Davidsson tillsammans för andra raka matchen. Och Oscar Holstensson får göra allsvensk hemmadebut på banan han känner allra bäst. Jonathan Grahn blir svår att besegra, men Philip Olofsson bör se upp med Holstensson i reservheaten där Oscar får tryggt och rutinerat sällskap av Viktor Bergström.

VIP-arna då?
Jodå, det är inget skrattlag, långt därifrån. Jonas Davidsson är petad efter en katastrofinsats i förra omgången. Davidsson tog bara en poäng på tre heat mot Team Rapid.
Ersätter gör Mads Hansen. Danske Hansen har inte kört i allsvenskan än den här säsongen, men ska vara en förare som ska kunna plocka en hel del pinnar på den här nivån.
Om han nu inte vantrivs på "Kråkan".

Linus Sundström har haft Kråkvilan som hemmaoval. Foto: Bildbyrån.


Linus Sundström är VIP:s stora fanbärare och blir den solklart svåraste nöten att för vargförarna. Det blir troligtvis två möten, kanske tre vid en toppning, mellan Sundström och Kim Nilsson.
Där kommer det att spraka.
Resten av VIP består att mestadels "medelförare". Christoffer Selvin är på uppåtgående, Joel Larsson har stått still i flera år och John Lindman kan det hända vad som helst med.
Det kan nog bli en småtrevlig batalj det här.

Hur det går?
Jag har svårt att se hur Vargarna inte ska lyckas vinna.
Det finns mer spets i varglyan än vad VIP kan skaka fram.
Vargarna vinner med 50–40.

/KW

Så tycker förarna om Vargarnas bana

Norrköping Följde ni mitt råd och läste artikeln i NT om ICA Maxi Arena?
Om inte, så finns den länkad i föregående inlägg. Det är god läsning.
Hur som helst: banan i Norrköping berör och väcker känslor och tankar.
Jag slog en signal till tre förare som fick tycka till om ICA Maxi Arena, och deras svar befäste bara det faktum att Kråkvilan är en vattendelare i speedwaysverige.

Peter Ljung sa så här:
– Vargarna gjorde ingångarna till kurvorna större för några år sedan. Problemet är dock att idealspåret är likadant. Det är fortfarande otroligt svårt att köra om. Det krävs ett misstag från föraren framför eller att du är mycket snabbare än den framför dig. Något jättefäste finns inte på Kråkvilan och doseringen är inget vidare. För min del är Norrköping en av de sämsta banorna i Sverige. Sedan har jag inga större problem med att åka dit. Det funkar, speciellt om du har bra starter under tävlingen.
– Jag kände Lee Richardson väl. Han var väldigt teknisk som förare och duktig på många tajta banor i bland annat England. Men även om han körde för Vargarna så sa han ofta att han hade problem med att få till det ordentligt.
– Jag skulle vilja se att Vargarna breddade banan överallt och gjorde den rundare. Nu är det väldigt långa rakor där du får upp en hög fart, men med extremt tajta kurvor. Ibland kan du missa helt i kurvan, men ändå leda heatet på grund av att det är så trångt. På en bana som Västervik kan du bli omkörd av två förare om du missar i kurvan.
– Vissa banor är anpassade efter hur det var förr. Men en stående motor som kom upp i 80 på rakorna. Kolla på Formel 1, där har de anpassat banorna efter utvecklingen på bilarna. Speedwayen borde göra detsamma överallt. Publiken i dag vill se underhållning och jag tror att Vargarna skulle tjäna mycket på en ändring. Sedan förstår jag att det är en kostnad.

Från Oliver Berntzon fick jag höra följande:
– Den har ju sin charm. Och sticker ju ut mycket bland andra banor i Sverige. Men det är fruktansvärt svårt att köra om. Du har fullt sjå med att hålla koll på din egen körning.
– Det kan uppstå många farliga situationer på grund av hur banan är. Att ta sig runt är väl inga problem egentligen, men du måste ha bra koll på motståndarna om det är jämnt in i en kurva. Jag vet inte hur många smällar det har varit där genom åren.
– Norrköping skulle må bra av att göra banan bredare och skapa mer utrymme i kurvorna. Det betyder allt. Som banan är just nu bjuder den inte in till så mycket fajt.

Avslutningsvis slog jag en signal till Ludvig Lindgren som är positiv till ICA Maxi Arena:
– Jag gillar Norrköping. Den är en av mina favoritbanor i Sverige. Jag har alltid föredragit tekniska banor före dräparbanor. Jag tror att banan i Norrköping är nyttig för unga svenska förare att köra på.
– Visst är den tajt. Och bana fyra är väl svårast att starta från i hela Sverige. Det är nästan så att plan a är att slå av och köra på innern i stället för att försöka runda fältet. Men det går absolut att köra om. Jag har själv kört om duktiga förare flera gånger. Och en som Kim Nilsson, som är väldigt bra på Kråkvilan, gör väl minst en bra omkörning per match. Det går, om man åker i rätt linje.
– Det krävs mycket hjärna för att köra i Norrköping. Om jag ska vara ärlig, så är det nästan bättre att inte tänka alls när du kör på stora banor. Det man skulle kunna förbättra i Norrköping är doseringen, men annars har jag inget att klaga på när det gäller banan. Jag tycker att det är roligt att den finns.

 

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson
  • Mest lästa bloggar
Fotbollsbloggen
Fotbollsbloggen
  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Sportbloggar