Logga in

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Sjuan som hade blåst alla av banan

Norrköping Hur Vargarna ska forma sitt lag inför nästa säsong är ganska svårt att sia om.

En sak är dock säker.

Det lag jag ska presentera nu kommer INTE köra för Vargarna 2019, mer än troligen en förare. De andra har sina bästa år bakom sig, alternativt är alldeles för bra för allsvenskan.

Men i väntan på att något matnyttigt händer runt stans speedwaygäng den här hösten tänkte jag presentera min startsjua när det gäller förare jag själv bevakat genom åren. Taget direkt ur minnet så jag kan mycket väl glömma någon jag borde ha med, men så här känner jag spontant att jag skulle ställa upp ett sådant lag.

Hänsyn till snitt tas naturligtvis inte med tanke på att de flesta inte har något färskt sådant att skylta med - och det måste alltså vara förare jag själv följt ordentligt under min tid som skribent.

Här är de, sjuan som hade blåst banan av alla andra om alla peakade samtidigt:

1) JOE SCREEN

Kommentar: Inget Varglag är komplett om inte Joe Screen är med. Det är en regel som jag håller hårt på. En lika stor stjärna vid sidan av ovalen. Bara att han tog sitt ansvar och var kvar i klubben efter degraderingen till allsvenskan 2006 och även var med och tog laget tillbaka igen säger en del om engelsmannens hjärta för klubben.

Screens eleganta åkstil, sköna jargong och vägvinnande personlighet med en ärlighet som få var skön att ta del av.

På tal om klubbhjärta så fick Screen inte plats i uppställningen när man 2009 körde SM-final inför över 7 000 åskådare på Kråkvilan.

Screen kom ändå och från Vargarnas håll pratades det just om att det berodde på att han brann så hårt för klubben. Vi ville förstås höra honom säga det själv så i ett kort tv-klipp frågade vår reporter helt enkelt varför han valde att komma trots att han inte skulle få köra.

”Because they told me to”, svarade Screen.

”För att de sa åt mig att göra det.”

Där kom möjligen känslorna lite på skam, men vem hade inte velat köra en SM-final om man hade chansen till det?

2) PETER NAHLIN

Kommentar: Lagkaptenen var i flera säsonger en mycket stabil kugge i Vargarnas lag. Eskilstuna-sonen kom till klubben 1997 när man precis hade gått upp i elitserien igen och blev ganska snabbt en uppskattad och omtyckt ledare både på banan och i depån.

Nahlin gjorde alltid sitt yttersta i Vargvästen och var inte sällan en av de som det lades mycket förhoppningar på från lagledningens håll när matcherna skulle avgöras.

Nahlin stannade i Vargarna till och med säsongen 2000 innan han drog vidare.

3) TAI WOFFINDEN

Kommentar: Jag minns när dåvarande och nuvarande lagledaren Peter Jansson började prata om den där talangfulle unge engelsmannen (född i Australien) som kunde bli något alldeles extra.

Woffinden såg inte mycket ut för världen, men var väldigt mogen och artig för sin ålder redan när han som 16-åring drog på sig Vargarnas väst för första gången. Han blev väldigt snabbt en favorit på Kråkvilan och en förare som alltid känns som en ”varg” även om det var länge sedan han körde i Norrköping nu.

När Woffinden var som bäst var han svårslagen i Norrköping – något han numera är även på en högre nivå där han nyligen körde hem sin totalt tredje VM-titel. Jag hoppas att Woffinden någon mer gång i karriären får chansen att dra på sig Vargarnas väst, men som det ser ut just nu är det en ganska bra bit dit såklart.

4) KIM NILSSON

Kommentar: Här har vi en förare som faktiskt kan vara med både i mitt lag och i det riktiga 2019. Kim Nilsson har blivit en Vargförare i själ och hjärta där han bara har blivit bättre och bättre.

Var borta från klubben några år när det inte passade med klubbvalen, men kom tillbaka för några år sedan när Vargarna var tillbaka i allsvenskan.

Nu är han troligen den Vargarnas sportgrupp skriver ner allra först när lagbygget för nästa säsong ska planeras upp.

Nilsson har en given plats i den här startsjuan.

5) JASON CRUMP

Kommentar: Med ett temperament som få var han inte alltid lätt att intervjua i depåerna efter matcherna. Samtidigt en lagförare av rang som alltid gjorde sitt mesta och bästa för Vargarna och en omtyckt förare i klubben under alla de åren han körde på Kråkvilan.

Även han kom som ung och på väg uppåt och blev en stjärna under tiden han körde i Vargarna.

Han lämnade klubben för Vetlanda och lyfte ännu mer där. Jason Crump är givetvis en av de bästa genom åren med tre VM-titlar och ytterligare sju medaljer på den högsta nivån individuellt.

Det är svårslaget.

I Vargarna gick han knappt att tas med när han stod på sin topp och dominerade hemmamatcherna i Norrköping.

6) NIKLAS KARLSSON

Kommentar: Ett starkt lagbygge behöver stabila och bra reserver. Niklas Karlsson var inte den störste stjärnan, men en habil lagförare som sällan gjorde en dålig match.

Med Karlsson på position sex torde det här laget ha stora chanser att hålla emot starkt i reservheaten.

Han var inte alltid den mest pratsamme, men trevlig och lite tillbakadragen gjorde intryck på sitt eget sätt.

7) JASON LYONS

Kommentar: Australiensaren var en aning ojämn, men i sina bästa stunder kunde han mycket. Åtminstone hemma på Kråkvilan där han inte sällan gjorde bra tävlingar.

Lyons kanske aldrig utmanade den yppersta världstoppen, men han gjorde någon säsong i GP-cirkusen och hade en bra potential i sina bästa stunder.

Som sjua i mitt lag halkar han in i tuff konkurrens.

 

Bubblare: Jimmy Nilsen. Daniel Nermark. Adam Skornicki. Scott Nicholls. Ronni Pedersen. Mikael Blixt (hade förmodligen varit given om jag sett honom mer, men han var bra lite för tidigt innan jag hann börja bevaka sporten ordentligt.)

/CG

Det var snudd på sensationellt

Norrköping Vargarna inte bara vann mot VIP Speedway.
De fullständigt manglade laget i de vita och gula huvorna och seglade iväg till 66–23.
Det var inte direkt samma dramatik som under ett Rederiet-avsnitt 1999.
Vad gör Bengt Bauler nu för tiden förresten? Carl var en skön karaktär.

Att Vargarna tokdominerade var inte så konstigt. VIP Speedways store stjärna, Linus Sundström, saknades. Enligt uppgift berodde det på att han åkte ner till Polen för att träna i stället. Dessutom så hade Joel Larsson kallats in för att jobba och lämnade återbud.
VIP körde R/R för Sundström och kom till start med sex förare. Det innebar att det blev två heat där de bara kunde skicka ut en förare och en match där Vargarna var totalt överlägsna.
Jag vet inte hur många gånger Mathias Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson har tagit full pott i allsvenskan – men det här var garanterat det enklaste tillfället för alla tre.
Att Kim Nilsson inte blev en fullpoängare är snudd på sensationellt.

Det här att VIP kommer till Norrköping med det laget de gjorde är givetvis ingen bra pr för allsvenskan som produkt.
När Valsarna kom till Kråkvilan i premiären saknade värmlänningarna Pontus Aspgren och Kenneth Hansen.
Vargarna har inte satts på prov i en hemmamatch ännu.

Det var ändå nyttigt för förare som Timi Salonen och Oscar Holstensson att bygga självförtroende och plocka poäng.
Om jag får vara en glädjedödare och granska Holstenssons poäng, finfina 8+3 (5), så slog han faktiskt bara Philip Olofsson hos Valsarna.
Men jobbet ska göras och att slå Olofsson i samtliga interna möten är strongt av Holstensson.
Han har inte gjort sin sista match i allsvenskan den här säsongen.

 

/KW

Bergström inte petad mot VIP Speedway

Norrköping Det är dags för metanolen att flöda på ICA Maxi Arena igen. Den här gången är det VIP Speedway som kommer på besök.
Ett samarbetslag som blev verklighet tack vare Västervik, Indianerna och Piraterna.
VIP har inlett med en seger och en förlust att jämföra med Vargarna som har en seger och ett kryss.
Så här kör lagen i Norrköping.
Vargarna: 1) Mathias Thörnblom 2) Joel Andersson 3) Kim Nilsson 4) Timi Salonen 5) Daniel Davidsson 6) Viktor Bergström 7) Oscar Holstensson.
VIP Speedway: 1) Mads Hansen 2) Christoffer Selvin 3) Joel Larsson 4) John Lindman 5) Linus Sundström 6) Philip Olofsson 7) Jonathan Grahn.

Ni noterar säkerligen samma sak som mig; Henrik Bergström är inte med i Vargarnas startsjua den här gången heller. De ställer upp med samma sju förare som senast i Nyköping.
Det överraskade mig.
Så jag tog kontakt med "Henke" som berättade att han inte är petad mot VIP. Han har själv sagt ifrån då han har förhinder. Då vet vi det.
Däremot var Bergström tillgänglig mot Griparna förra veckan, då blev han petad och var så klart besviken över det.

Vi får alltså se Thörnblom, Andersson och Davidsson tillsammans för andra raka matchen. Och Oscar Holstensson får göra allsvensk hemmadebut på banan han känner allra bäst. Jonathan Grahn blir svår att besegra, men Philip Olofsson bör se upp med Holstensson i reservheaten där Oscar får tryggt och rutinerat sällskap av Viktor Bergström.

VIP-arna då?
Jodå, det är inget skrattlag, långt därifrån. Jonas Davidsson är petad efter en katastrofinsats i förra omgången. Davidsson tog bara en poäng på tre heat mot Team Rapid.
Ersätter gör Mads Hansen. Danske Hansen har inte kört i allsvenskan än den här säsongen, men ska vara en förare som ska kunna plocka en hel del pinnar på den här nivån.
Om han nu inte vantrivs på "Kråkan".

Linus Sundström har haft Kråkvilan som hemmaoval. Foto: Bildbyrån.


Linus Sundström är VIP:s stora fanbärare och blir den solklart svåraste nöten att för vargförarna. Det blir troligtvis två möten, kanske tre vid en toppning, mellan Sundström och Kim Nilsson.
Där kommer det att spraka.
Resten av VIP består att mestadels "medelförare". Christoffer Selvin är på uppåtgående, Joel Larsson har stått still i flera år och John Lindman kan det hända vad som helst med.
Det kan nog bli en småtrevlig batalj det här.

Hur det går?
Jag har svårt att se hur Vargarna inte ska lyckas vinna.
Det finns mer spets i varglyan än vad VIP kan skaka fram.
Vargarna vinner med 50–40.

/KW

Så tycker förarna om Vargarnas bana

Norrköping Följde ni mitt råd och läste artikeln i NT om ICA Maxi Arena?
Om inte, så finns den länkad i föregående inlägg. Det är god läsning.
Hur som helst: banan i Norrköping berör och väcker känslor och tankar.
Jag slog en signal till tre förare som fick tycka till om ICA Maxi Arena, och deras svar befäste bara det faktum att Kråkvilan är en vattendelare i speedwaysverige.

Peter Ljung sa så här:
– Vargarna gjorde ingångarna till kurvorna större för några år sedan. Problemet är dock att idealspåret är likadant. Det är fortfarande otroligt svårt att köra om. Det krävs ett misstag från föraren framför eller att du är mycket snabbare än den framför dig. Något jättefäste finns inte på Kråkvilan och doseringen är inget vidare. För min del är Norrköping en av de sämsta banorna i Sverige. Sedan har jag inga större problem med att åka dit. Det funkar, speciellt om du har bra starter under tävlingen.
– Jag kände Lee Richardson väl. Han var väldigt teknisk som förare och duktig på många tajta banor i bland annat England. Men även om han körde för Vargarna så sa han ofta att han hade problem med att få till det ordentligt.
– Jag skulle vilja se att Vargarna breddade banan överallt och gjorde den rundare. Nu är det väldigt långa rakor där du får upp en hög fart, men med extremt tajta kurvor. Ibland kan du missa helt i kurvan, men ändå leda heatet på grund av att det är så trångt. På en bana som Västervik kan du bli omkörd av två förare om du missar i kurvan.
– Vissa banor är anpassade efter hur det var förr. Men en stående motor som kom upp i 80 på rakorna. Kolla på Formel 1, där har de anpassat banorna efter utvecklingen på bilarna. Speedwayen borde göra detsamma överallt. Publiken i dag vill se underhållning och jag tror att Vargarna skulle tjäna mycket på en ändring. Sedan förstår jag att det är en kostnad.

Från Oliver Berntzon fick jag höra följande:
– Den har ju sin charm. Och sticker ju ut mycket bland andra banor i Sverige. Men det är fruktansvärt svårt att köra om. Du har fullt sjå med att hålla koll på din egen körning.
– Det kan uppstå många farliga situationer på grund av hur banan är. Att ta sig runt är väl inga problem egentligen, men du måste ha bra koll på motståndarna om det är jämnt in i en kurva. Jag vet inte hur många smällar det har varit där genom åren.
– Norrköping skulle må bra av att göra banan bredare och skapa mer utrymme i kurvorna. Det betyder allt. Som banan är just nu bjuder den inte in till så mycket fajt.

Avslutningsvis slog jag en signal till Ludvig Lindgren som är positiv till ICA Maxi Arena:
– Jag gillar Norrköping. Den är en av mina favoritbanor i Sverige. Jag har alltid föredragit tekniska banor före dräparbanor. Jag tror att banan i Norrköping är nyttig för unga svenska förare att köra på.
– Visst är den tajt. Och bana fyra är väl svårast att starta från i hela Sverige. Det är nästan så att plan a är att slå av och köra på innern i stället för att försöka runda fältet. Men det går absolut att köra om. Jag har själv kört om duktiga förare flera gånger. Och en som Kim Nilsson, som är väldigt bra på Kråkvilan, gör väl minst en bra omkörning per match. Det går, om man åker i rätt linje.
– Det krävs mycket hjärna för att köra i Norrköping. Om jag ska vara ärlig, så är det nästan bättre att inte tänka alls när du kör på stora banor. Det man skulle kunna förbättra i Norrköping är doseringen, men annars har jag inget att klaga på när det gäller banan. Jag tycker att det är roligt att den finns.

 

/KW

Jag trodde att suget var större

Norrköping Låt oss lägga allsvenskan åt sidan ett tag och vända blicken mot elitserien.
Serien som Vargarna siktar på att nå, en vacker dag.
Jag har identifierat en oroväckande trend från elitserien: Publiksiffrorna.
Att antalet åskådare har minstat de senaste åren är ingen nyhet, det har vi vetat om. Det blir generellt sett svårare för alla sporter att locka till sig folk för att se matcherna live.

I elitserien är det i år bara Smederna och Indianerna som har haft gott med publik sina hemmamatcher. De har förvisso bara haft varsin match på Smedstadion och Sannahed, men det har kommit 3 370 respektive 3 807 åskådare. Mycket bra.
Intresset i Eskilstuna har varit starkt i flera år, de har gjort ett lysande jobb med att bygga upp draget. De två raka SM-gulden har heller inte varit till någon nackdel direkt. Att Kumlalaget lockade nästan 4 000 i premiären imponerar. Hoppas att det fortsätter, det är klubben värda efter det fina lagbygge de satt ihop med ingredienser som megastjärnan (Tai Woffinden), hemmasönerna (Ludvig Lindgren och Joel Andersson) samt trotjänaren (Piotr Protasiewicz).

Om vi granskar övrig tillströmning av publik till elitseriearenorna är det inte lika munter läsning.
Piraterna är åter i finrummet och har bara haft 1 506 och 1 400 åskådare i båda hemmamatcherna på Dunteberget. Det förvånar mig. Jag trodde att suget var större.


Här är publikantalet i de andra lagens hemmamatcher, enligt Svemos hemsida:
Västervik, 1 623 och 1 737.
Masarna, 1 260 och 1 637.
Vetlanda, 1 776 och 1 451.
Lejonen, 2 027 och 2 122.
Dackarna, 1 544 och 2 016.
Rospiggarna, 1 650.

Ni ser. Det är inga supersiffror. Det är siffror som skapar bryderier. Åskådare är lika med intäkter och klubbarna behöver varje krona de kan få för att få balansräkningen att gå ihop.
Att dra några definitiva slutsatser är det alldeles för tidigt för. Och jag vet att det har varit lite regn och ganska många matcher där vädret har varit kallt. Sånt skrämmer iväg de som inte brinner för sporten.
Vi kommer att se en ökning när sommaren blommar ut.
Frågan är hur stor den blir?

Om den inte blir tillräckligt stor får vi nog räkna med ytterligare åtstramningar ekonomiskt, vilket innebär färre toppförare i elitserien i slutändan.
Redan i år saknas rekordmånga stjärnor om vi jämför med hur det har sett ut de senaste 15 åren.
Fortfarande har de flesta GP-förare en styrning i elitserien. Men följande har inget kontrakt i Sverige i år: Leon Madsen, Artem Laguta, Emil Sayfutdinov, Martin Vaculik, Janusz Kolodziej och Matej Zagar.
Mer än en tredjedel av GP-serien.

Vi har blivit bortskämda i Sverige. Men på sikt kan vi få se förare som Sam Masters, Chris Harris, Viktor Kulakow, Tobiasz Musielak och Kacper Gomolski som heatledare i lagen.

Förresten:
Läs gärna Gunnar Hagbergs utsökta reportage om ICA Maxi Arena som snart fyller 50 år. Grattis Kråkvilan!

/KW

Fredrik Lindgren blir världsmästare i år

Norrköping GP-serien hade premiär i lördags och vi bjöds på en underhållande tävling från den polska huvudstaden. Polackerna vet dessutom hur man skapar en infernalisk stämning på läktaren. Klass.

Jag har redan publicerat mitt tips på hur GP-serien slutar på andra plattformar. Men vad fan, jag tycker även att bloggen kan få ta del av mitt tips. Jag har inte ändrat mig. Det blir skoj att kolla hur många fel man hade när vi summerar i oktober.

Så här lyder mitt tips:

 

Fredrik Lindgren, Foto: Bildbyrån

Fredrik Lindgren (Foto: Bildbyrån).

 

1) Fredrik Lindgren, Sverige

– Sveriges senaste individuella VM-guld tog Tony Rickardsson 2005. Det är alldeles för länge sedan. Vi vill inte vänta längre. Fredrik Lindgren har verktygen som krävs för att gå hela vägen. Det har han bevisat nu. Om Lindgren bara håller sig skadefri, så blir det svensk guldglädje i höst.

2) Bartosz Zmarzlik, Polen

– Jag fortsätter att tippa Zmarzlik högt upp. Det går liksom inte att göra annat. Han är galet snabb stundtals, ibland kanske lite väl snabb för sitt eget bästa då det blir en del incidenter. Zmarzlik är en sådan som skulle må gott av att tänka lite mer när han kör.

3) Tai Woffinden, Storbritannien

– VM-guld 2013, 2015 och 2018. Däremellan två medaljer och en fjärdeplats. Woffinden är en gigant och en framtida legendar. Allt ser så lätt ut för britten när han har en bra dag. Att vinna två-raka VM-guld är ingen lek, det är bara Rickardsson och Nicki Pedersen som lyckats med det i modern tid.

4) Emil Sayfutdinov, Ryssland

– Rysslands frontfigur har varit med i världseliten länge nu. 2019 blir inget undantag. Jag börjar dock betvivla att han har det där sista lilla extra som krävs för att ta det sista steget och få ställa sig högst upp på pallen. Motbevisa mig gärna, Emil.

5) Maciej Janowski, Polen

– Jag kan inte annat än att lyfta på hatten för prestationerna som "Magic" (töntigt smeknamn) har bjudit på de två senaste åren. Han har sniffat på medalj och tar numera rejält med plats på den stora scenen.

6) Jason Doyle, Australien

– Han var oerhört desperat – men med balans – året han vann guld, Doyle. I fjol blev det inte helt överraskande ett bakslag med sjundeplatsen (hans sämsta hittills i GP-serien). Jag är spänd av förväntan över hur late bloomern studsar tillbaka nu. Kapaciteten är ruggig.

7) Leon Madsen, Danmark

– Lite av en skräll kanske. Jag tror att Leon Madsen kan röra om rejält i GP-grytan i år. Har hållit en fruktansvärt hög nivå i polska ligan de senaste säsongerna. Vann EM-serien i tufft sällskap i fjol. Madsen är inte här för att storögt titta på kollegorna.

8) Niels-Kristian Iversen, Danmark

– Han kändes på nedgång, Niels-Kristian. Sedan opererade han sig – och höjde sig betänkligt. Den gamle Iversen är tillbaka. Det är dejligt.

9) Patryk Dudek, Polen

– Oj, vad vanskligt det börjar bli här. Vi vet allihopa att Dudek lika gärna kan ta medalj. Snabb som en iller när det stämmer för honom.

10) Artem Laguta, Ryssland

– 2011 var på tok för tidigt. I fjol var lillebror Laguta redo för GP-serien. Sjätteplatsen var stark, men blir svår att överträffa.

11) Janusz Kolodziej, Polen

– Kolodziej går lite under radarn. Men han gör det bra och har en ruskig speed när han har vaknat på rätt sida. Jag blir inte förvånad om polacken vinner något enskild GP, men över en hel säsong bör det bli marigt.

12) Martin Vaculik, Slovakien

– Var han värd ett wild card till i år? Nej, enligt mig. Men visst, hellre Vaculik än Chris Holder.

13) Antonio Lindbäck, Sverige

– Snacket om att Lindbäck är en sådan extraordinär talang bör ta slut. Han var det. Och han blev en skicklig speedwayförare. Men han blommade inte nog för att nå den absoluta toppen.

14) Matej Zagar, Slovenien

– Det har varit lite på gång ett tag. Nu är vi här. Detta blir Zagars sista säsong i GP-serien.

15) Greg Hancock, USA

– Han närmar sig 50 år, den gode Greg. Kärleken till att sladda vänstervarv upphör dock aldrig. Han går omkring med ett ständigt leende och hans avslappnade inställning är nog en faktor bakom de grymma prestationerna – år efter år. Men nu måste det väl börja gå nedåt? Tillägg: Hancock meddelade att han avstår körning tills vidare den här säsongen. Anledningen är att hans fru har insjuknat i bröstcancer. När han ska köra igen återstår att se. Våra tankar är med Hancock och hans fru. Det finns saker som är betydligt viktigare än speedway.

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar