Logga in
Tack!! Åsa Sjöbergs blogg Åsa Sjöbergs blogg
Vädersponsor:

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Sjuan som hade blåst alla av banan

Norrköping Hur Vargarna ska forma sitt lag inför nästa säsong är ganska svårt att sia om.

En sak är dock säker.

Det lag jag ska presentera nu kommer INTE köra för Vargarna 2019, mer än troligen en förare. De andra har sina bästa år bakom sig, alternativt är alldeles för bra för allsvenskan.

Men i väntan på att något matnyttigt händer runt stans speedwaygäng den här hösten tänkte jag presentera min startsjua när det gäller förare jag själv bevakat genom åren. Taget direkt ur minnet så jag kan mycket väl glömma någon jag borde ha med, men så här känner jag spontant att jag skulle ställa upp ett sådant lag.

Hänsyn till snitt tas naturligtvis inte med tanke på att de flesta inte har något färskt sådant att skylta med - och det måste alltså vara förare jag själv följt ordentligt under min tid som skribent.

Här är de, sjuan som hade blåst banan av alla andra om alla peakade samtidigt:

1) JOE SCREEN

Kommentar: Inget Varglag är komplett om inte Joe Screen är med. Det är en regel som jag håller hårt på. En lika stor stjärna vid sidan av ovalen. Bara att han tog sitt ansvar och var kvar i klubben efter degraderingen till allsvenskan 2006 och även var med och tog laget tillbaka igen säger en del om engelsmannens hjärta för klubben.

Screens eleganta åkstil, sköna jargong och vägvinnande personlighet med en ärlighet som få var skön att ta del av.

På tal om klubbhjärta så fick Screen inte plats i uppställningen när man 2009 körde SM-final inför över 7 000 åskådare på Kråkvilan.

Screen kom ändå och från Vargarnas håll pratades det just om att det berodde på att han brann så hårt för klubben. Vi ville förstås höra honom säga det själv så i ett kort tv-klipp frågade vår reporter helt enkelt varför han valde att komma trots att han inte skulle få köra.

”Because they told me to”, svarade Screen.

”För att de sa åt mig att göra det.”

Där kom möjligen känslorna lite på skam, men vem hade inte velat köra en SM-final om man hade chansen till det?

2) PETER NAHLIN

Kommentar: Lagkaptenen var i flera säsonger en mycket stabil kugge i Vargarnas lag. Eskilstuna-sonen kom till klubben 1997 när man precis hade gått upp i elitserien igen och blev ganska snabbt en uppskattad och omtyckt ledare både på banan och i depån.

Nahlin gjorde alltid sitt yttersta i Vargvästen och var inte sällan en av de som det lades mycket förhoppningar på från lagledningens håll när matcherna skulle avgöras.

Nahlin stannade i Vargarna till och med säsongen 2000 innan han drog vidare.

3) TAI WOFFINDEN

Kommentar: Jag minns när dåvarande och nuvarande lagledaren Peter Jansson började prata om den där talangfulle unge engelsmannen (född i Australien) som kunde bli något alldeles extra.

Woffinden såg inte mycket ut för världen, men var väldigt mogen och artig för sin ålder redan när han som 16-åring drog på sig Vargarnas väst för första gången. Han blev väldigt snabbt en favorit på Kråkvilan och en förare som alltid känns som en ”varg” även om det var länge sedan han körde i Norrköping nu.

När Woffinden var som bäst var han svårslagen i Norrköping – något han numera är även på en högre nivå där han nyligen körde hem sin totalt tredje VM-titel. Jag hoppas att Woffinden någon mer gång i karriären får chansen att dra på sig Vargarnas väst, men som det ser ut just nu är det en ganska bra bit dit såklart.

4) KIM NILSSON

Kommentar: Här har vi en förare som faktiskt kan vara med både i mitt lag och i det riktiga 2019. Kim Nilsson har blivit en Vargförare i själ och hjärta där han bara har blivit bättre och bättre.

Var borta från klubben några år när det inte passade med klubbvalen, men kom tillbaka för några år sedan när Vargarna var tillbaka i allsvenskan.

Nu är han troligen den Vargarnas sportgrupp skriver ner allra först när lagbygget för nästa säsong ska planeras upp.

Nilsson har en given plats i den här startsjuan.

5) JASON CRUMP

Kommentar: Med ett temperament som få var han inte alltid lätt att intervjua i depåerna efter matcherna. Samtidigt en lagförare av rang som alltid gjorde sitt mesta och bästa för Vargarna och en omtyckt förare i klubben under alla de åren han körde på Kråkvilan.

Även han kom som ung och på väg uppåt och blev en stjärna under tiden han körde i Vargarna.

Han lämnade klubben för Vetlanda och lyfte ännu mer där. Jason Crump är givetvis en av de bästa genom åren med tre VM-titlar och ytterligare sju medaljer på den högsta nivån individuellt.

Det är svårslaget.

I Vargarna gick han knappt att tas med när han stod på sin topp och dominerade hemmamatcherna i Norrköping.

6) NIKLAS KARLSSON

Kommentar: Ett starkt lagbygge behöver stabila och bra reserver. Niklas Karlsson var inte den störste stjärnan, men en habil lagförare som sällan gjorde en dålig match.

Med Karlsson på position sex torde det här laget ha stora chanser att hålla emot starkt i reservheaten.

Han var inte alltid den mest pratsamme, men trevlig och lite tillbakadragen gjorde intryck på sitt eget sätt.

7) JASON LYONS

Kommentar: Australiensaren var en aning ojämn, men i sina bästa stunder kunde han mycket. Åtminstone hemma på Kråkvilan där han inte sällan gjorde bra tävlingar.

Lyons kanske aldrig utmanade den yppersta världstoppen, men han gjorde någon säsong i GP-cirkusen och hade en bra potential i sina bästa stunder.

Som sjua i mitt lag halkar han in i tuff konkurrens.

 

Bubblare: Jimmy Nilsen. Daniel Nermark. Adam Skornicki. Scott Nicholls. Ronni Pedersen. Mikael Blixt (hade förmodligen varit given om jag sett honom mer, men han var bra lite för tidigt innan jag hann börja bevaka sporten ordentligt.)

/CG

Heat 2: Indianen ramlar av flaket

Åby  Då var det dags att skicka iväg det andra heatet i den här matchlika utredningen (15 av mina favorithändelser genom åren om ni inte läst förra inlägget). Eftersom heat två normalt sett är ett reservheat skickar jag här in en kollega som får bidra med upplevelsen. Nu kör vi heatet:

INDIANEN RAMLAR AV FLAKET
När: 18 augusti 2009.
Var: Kumla Motorstadion, Sannahed, Kumla.
Vad: Ibland händer inte de roligaste/konstigaste sakerna runt själva förarna eller matcherna. Det här var en sådan gång – och eftersom jag här inte var på plats själv har jag tagit hjälp av Johny Daagh för att reda ut vad som hände på Sannahed den här sommarkvällen.
”Det var fantastiskt. Det var första och hittills enda gången jag varit på besök där och det var stort att få vara på ett så klassiskt speedwaybygge. Det här var när Indianerna skulle göra entré före matchen och förarna åkte in på något släp för att köra ett halvt varv till starten för line-up. Det var lite högljudd dunka-dunka-musik och så. Längst ner på flaket vill jag minnas att det var som en nedfällbar ”läpp” och om jag minns rätt nu var det två människor utklädda till indianer som stod där och körde någon krigsdans och showade. De hann bara in på banan och bilen accelererade så studsade den ena indianen av flaket och dammade ner i gruset. Han kom upp fort och jag tror han låtsades som att det regnade. Istället fortsatte han själv och sprang i motsatt riktning runt och mötte upp de andra vid starten, jag tror aldrig han som körde bilen märkte något. Men det hände precis framför mig så för mig var det riktigt roligt.”
Var det inte den här matchen det hände något på slutet också?
”Jo, precis. Det var mer dramatik efteråt än matchen i sig. Jag skulle gå till depån och prata med Miedzinski (Adrian) och eftersom det var lite ovan mark för mig att gå där försökte jag se mig noggrant om, men när jag kom två meter ungefär såg jag i ögonvrån hur det kom någon i hög fart in av de som kört i sista heatet. Eftersom det ju inte finns några bromsar på de där motorcyklarna fick jag hoppa undan och han körde dessutom runt mig lite snitsigt. Det var Piotr Protasiewicz som nästan körde på mig. Jag vaknade till och såg efteråt att han var jävligt förbannad men jag försökte be om ursäkt på lite håll.”
Det blev inget fall i gruset för NT-sportens utsände alltså – som det däremot blev för den utklädde indianen. Och tur var väl det.


Mannen på bilden har typ inget med saken att göra.  Foto: Eraldo Peres/TT

Heat 1: Stjärnan tackade nej till ödesmatchen

Åby Den som botaniserar i medievärlden har säkert inte missat Sportbladets nedräkning med 100 höjdare i fotbollsallsvenskan under 2000-talet. Jag vill förstås inte vara sämre så jag har, helt apropå ingenting, dragit fram 15 favoriter, alternativt speciella och annorlunda händelser, som jag själv upplevt under mina år vid sidan av speedwaybanorna (i något fall har jag inte varit på plats). Det är ju naturligtvis mest Vargarna som är inblandade eftersom det är de jag sett oftast. En del har jag även skrivit om förut i diverse sammanhang, men den upprepningen får ni leva med.
Att det blev just 15 var förstås för att en speedwaymatch innehåller just 15 heat. Tänk så genomtänkt det är ibland när jag tar mig för något. Jag räknar med att köra ett par heat om dagen nu när Vargarna har uppehåll i sin kalender - så håll utkik ikväll efter det andra heatet.
Här är mina 15 favoriter bland udda och annorlunda händelser, hastigt påkomna och inte vetenskapligt underbyggda för fem öre. Vi kör dem som en match över 15 heat. Tejpen för första heatet går upp här:

STJÄRNAN TACKADE NEJ TILL ÖDESMATCHEN
När: 22 augusti 2006.
Var: Orionparken, Hallstavik.
Vad: Vargarna hade haft en trög säsong på banorna och låg riktigt skrynkligt till inför näst sista matchen borta mot Rospiggarna. Förlust och laget skulle åka ur elitserien för den här gången. Den slovenska jättetalangen Matej Zagar gjorde sin andra säsong i klubben och hade gjort det starkt men varit på tok för ensam i det skeva lagbygget.
Zagar hade dock inte hunnit bygga upp något sprakande Varg-hjärta direkt, för när klubben skulle köra för sin existens valde han helt enkelt att tacka nej till matchen.
Anledningen?
Han var sliten och trött och bad att få slippa.
”Vi ska köra klart säsongen, sedan får vi se (hur vi går vidare). Jag känner ändå att vi själva jobbar så hårt för att uppfylla våra åtaganden, att de också ska uppfylla sin del”, sa dåvarande (och även nuvarande för all del) ordföranden Torsten Sahlin i NT.
Vargarna förlorade matchen klart, 39-57, och fick lämna högsta serien där och då, men Matej Zagar hade ändå ingen förståelse för klubbens besvikelse.
”Jag tycker inte det är mitt fel att vi åker ur. Jag sa inte till klubben i sista sekunden, de visste tidigt att jag inte kunde komma”, sa Zagar till mig när jag pratade med honom dagarna efteråt.
Han fortsatte:
”Jag har kört fruktansvärt mycket den senaste tiden, jag är bara en människa, inget djur. Jag behövde tiden för mig själv. Om de känner att jag svikit dem får det stå för dem. De kunde ha värvat ett bättre lag så hade vi inte åkt ur. Jag tycker de agerar barnsligt.”
Den infekterade konflikten fortsatte även efter säsongen där Vargarna krävde pengar för kontraktsbrott och tonläget var allmänt högt uppskruvat. Men det är en helt annan historia.


Zagar i en match mot Västervik 2006.                            Foto: Björn Larsson

Sista heatet - Vargarnas styrka

Norrköping Hur bloggar man om en match man inte har sett? Det gör man väl egentligen inte, men Vargarna verkar ha gjort som vana att ligga under med 40-44 inför det sista heatet.
Det har man gjort tre matcher i rad nu.
En gång gick det inte alls - mot Masarna.
Men de senaste två matcherna har man sett till att ta en 5-1:a i sista och rädda oavgjort.
Igår mot Valsarna var det till och med ännu "värre" när det krävdes två raka sådana på slutet.
Som sagt, jag var inte på plats i Hagfors så jag ska inte göra några djupare analyser, men en titt på siffrorna ger ju att René Bach verkar ha kommit in i det mer och mer ju längre kvällen gick och tio poäng är ändå bra.
Pontus Aspgren verkar också ha repat sig efter hjärnskakningen och har en vass resultatrad.
Rasmus Jensen är tydligen Vargarnas store poänghjälte numera eftersom han två veckor i rad har sett till att vara tvåa bakom en annan Varg-dansk i det sista heatet när allt har avgjorts.
I övrigt var jag inte helt fel ute när jag inför matchen trodde att Vargarna skulle ha ett övertag på reservplats. Alex Johansson övertygar tycker jag, Viktor Bergström vet jag är kapabel att ta poäng på den här nivån.
Jari Mäkinen och Daniel Davidsson var väl de som hade det tuffast i Hagfors, men det finns orsaker i båda fallen känns det som.
Det var väl allt jag har att komma med angående gårdagen - och det var väl knappast något som förändrade världen...

* * * * * * * * * * * * * * *

Något annat som kanske inte heller förändrar världen är projektet jag snickrar på för tillfället och som eventuellt kommer på bloggen nästa vecka. Det är lite oklart än, men det handlar om en lite rolig tillbakablick om jag får till det på det stora hela.
Skaplig teaser inför helgen va?
Jag misstänker att ni knappt kommer kunna sova er genom veckoslutet nu, men sådant är livet.
Återkommer nästa vecka med detta som det ser ut nu.
Hej med er så länge.

Uppsnack: Inför Valsarna-Vargarna

Norrköping Det är dags för match igen. Imorgon åker Vargarna till Hagfors för att försöka ta säsongens första seger. Själv kommer jag dock missa matchen eftersom jag har jobb att göra på hemmaplan, men jag får försöka följa det som händer så gott det går från distans. Här är lite hur jag ser på läget inför den här matchen, som på sätt och vis känns rätt viktig för att inte Vargarna ska få en alldeles för tuff start på säsongen.

Lagen:
Valsarna:
1) Krzysztof Jablonski, 2) Viktor Palovaara, 3) Tomas H Jonasson (R/R), 4) Juha Hautamäki, 5) Kenneth Hansen, 6) Dennis Jonsson, 7) Johannes Stark.
Vargarna: 1) Daniel Davidsson, 2) Jari Mäkinen, 3) René Bach, 4) Rasmus Jensen, 5) Pontus Aspgren, 6) Alex Johansson, 7) Viktor Bergström.

Kommentar: Poängen hemma mot Västervik senast var nästan som en seger för Vargarna som matchen blev. Nu väntar en ny tuff match borta mot Valsarna och det finns en risk att Norrköpingslaget står på en poäng totalt efter tre omgångar och det vore naturligtvis inte riktigt vad man i så fall har hoppats på. Nu tror jag det lär bli ganska jämnt även den här gången, speciellt med flera frågetecken i Vargarna, som vanligt, och ännu fler i Valsarna, på grund av skadorna. Varglagledaren Mats Boström väljer att kasta om i laget och få in René Bach som inlett säsongen vasst i flera andra ligor. Hans snitt är skyhögt och det ställer till det lite, men när Nicklas Porsing är upptagen och Patrick Hougaard körde så svagt senast känns det som ett bra läge. Svårbedömt vad Jari Mäkinen kan bidra med som nummer två dock. På reservplats borde dock Vargarna ha ett litet övertag som Valsarna ser ut. Det är inte heller givet hur Pontus Aspgren mår efter att ha fått avbryta förra veckans match. Valsarna har alltså skador på Robin Törnqvist, Anders Mellgren, Tomas H Jonasson (rider´s replacement) och i veckan kraschade även Kenneth Hansen, men han ska vara i kördugligt skick sägs det. Som ni ser, det är väldigt många om och men här, och troligen lär det bli en väldigt jämn och spännande match som lever in till slutet.

Snacket:
Michael Lind, lagledare i Valsarna:
"Normalt lönar det sig inte att köra rider´s för den bäste föraren, men nu är alla våra fyra ordinarie förarna i så pass bra form att ett extra heat var blir en bra lösning". (Till Värmlands Folkblad inför matchen. Hela artikeln finns här.)
Mats Boström, lagledare i Vargarna: "Det är en rolig bana där och kommer säkert bli bra speedway. Självklart kommer det bli tufft för oss trots att de har Jonasson borta." (Till mig igår.)

Mitt tips: 46-44.

Mellgren: "Det känns som ett derby för mig"

Norrköping
Mellgren under tiden i Vargarna.                             Arkivbild: Leif Hallberg

Anders Mellgren körde flera säsonger i Vargarna innan han inför den här säsongen valde Valsarna i allsvenskan och Indianerna i elitserien.
På torsdag hade han fått möta sin gamla klubb - om nu inte oturen varit framme igen förstås.
Efter ett till stora delar förstört fjolår, när värmlänningen slog sönder en kota i ryggen i en tävling i England på våren, var han på gång igen i år innan kraschen förra veckan i Malmö när hans Valsarna mötte Gnistorna.
- Nu senast hade jag väl maximal otur egentligen, det var ladningen som gjorde att jag skadade mig. Jag landade på cykeln. Jag hann kasta mig av men fick styret på mig när jag slog ner, berättar han.
Han är hemma igen efter några sjukhusdagar i Malmö.
- Det är sådär, ömt och så. Jag äter en del tabletter också så jag blir lite dåsig, hälsar han.
Hur lång tid tar det för dig att komma tillbaka?
- Jag vete fasen, fem-sex veckor kanske. Jag kör när jag känner mig bra igen.
Efter den tuffa kraschen ifjol tog det tid att komma tillbaka. Det hade Mellgren gjort nu och han har bland annat gjort det bra i Indianerna där han var lite av matchhjälte mot Smederna i början på säsongen.
Nu väntar en ny period vid sidan av banorna.
- Det har känts bra i år. Nu tror jag inte alls det kommer bli svårt att komma tillbaka. Det här är ingenting mot smällen ifjol, säger Anders.
Men alla smällar gör inte att du har tappat sugen i alla fall?
- Nej, nej, nej.
Kommer du se matchen på torsdag när Vargarna kommer upp dit?
- Ja, det gör jag. Den måste man ju se. Det är min förra och min nuvarande klubb. Det känns som ett derby för mig, även om det inte är det.
Var det aktuellt för dig att stanna i Vargarna inför den här säsongen?
- Det var det. Jag har alltid trivts jättebra där, det har alltid varit en seriös och ärlig klubb, tycker Anders Mellgren.

* * * * * * * * * * * * * * * * * *

En annan förare som bland annat kör för Indianerna i elitserien är Rory Schlein som kraschade svårt i helgens match i Polen för hans klubb Lodz.
De första rapporterna talade om en bruten rygg för australiensaren. Enligt den senaste infon jag har hört verkar operationen gått bra i alla fall, även om säsongen redan är över.
- Jag vet inte vad som hände, mer än att hans lagkompis körde på honom. Rory har säkert väldigt ont och ska opereras, men han har känsel i benen, säger Kumlaklubbens lagledare Daniel Andersson Bäckström till Nerikes Allehanda.
Speedwaysportens baksida är förstås krascher och skador, det är bara att hoppas på ett så snabbt tillfrisknande som det går för både Anders och Rory.

* * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag missade faktiskt helgens GP-speedway. Inte för att jag såg på Eurovision, jag lovar. Däremot målade jag kollega Johny Daaghs garage samt fick uppskattning för denna arbetsinsats i form av grillat kött på kvällen. Men jag visste ju ändå hur det skulle gå. Jag fick frågan av en hockeyrelaterad profil i NT:s spridningsområde före tävlingen.
"Vem vinner GP ikväll då?"
"Det gör Tai Woffinden."
Ungefär så lät det och man kan väl säga att jag hade rätt åtminstone. Att jag inte alltid tippar lika bra är en annan sak, men desto mer angeläget att jag faktiskt skryter när det väl händer.

* * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag såg inte heller division I-matchen i Nyköping, men Vargarna verkar ha gjort processen kort med de övriga lagen. Dessutom körde Viktor Bergström ihop full pott (15 poäng) igen, det bådar gott att han är i form inför de kommande matcher i allsvenskan.

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson
  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Sportbloggar