Logga in
Logga ut
Flicka nära dö av svält - 3 mån fängelse Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Slutspelet drar igång ikväll

Åby Ikväll borde man ha varit på slutspelsspeedway, men nu blev det inte så. Det där är som det är, jag går vidare och accepterar läget helt enkelt. Slutspelet avgörs ju hur som helst och medan jag drar till Karlskoga för lite hockey körs två kvartsfinaler på annat håll.
Jag ska i alla fall hålla koll på slutspelet från distans och så här tror jag det kommer gå ikväll:

IKAROS SMEDERNA-ROSPIGGARNA 49-41
Det här måste man väl ändå kalla för de två mesta överraskningslagen den här säsongen. Jag trodde på Rospiggarna en bit ner i tabellen och såg Smederna som det tunnaste laget på papperet inför säsongen. Skönt att man har fel ibland (rätt ofta...). Smederna har på något sätt en bättre formkurva och verkar ha fått ihop en härlig laganda i Eskilstuna. Med Grigorij Laguta tillbaka känns det som man ställer ett väldigt starkt lag på hjulen i den här kvartsfinaluppgörelsen. Rospiggarna har väl dalat en aning efter den fina inledningen på säsongen, men det finns mycket kapacitet i laget såklart. Andreas Jonsson känns som en nyckelförare ikväll, han brukar trivas bra här. Reservkampen blir också högintressant där båda lagen ser starka ut. Smederna behöver med sig ett hyfsat försprång till returen och det tror jag de får också.
Utmanaren tippar 48-42.

DACKARNA-INDIANERNA 39-51
Värst skadedrabbat i slutspelet? Dackarna såklart. Robin Aspegren, Krzysztof Buczkowski, Nicki Pedersen, Alexandr Loktaev...och så Patryk Dudek dopningsavstängd. Det är svårt att hämta sig från allt det såklart och det märks också på uppställningen. Loktaev verkar kunna köra ikväll. Buczkowski ska ersättas av Rune Holta, den rutinerade norrmannen, medan det blir riders replacement för Pedersen om jag förstått alla turer rätt. Självklart försvagar det här hemmalaget rejält dock givetvis. Indianerna har haft en betydligt lugnare tid fram till det här avgörandet och kommer med fullt lag. Visserligen har Indianerna haft det tufft på bortaplan, men ikväll känns det som klar fördel för Kumlalaget. 
Utmanaren tippar 40-50. 

Så tycker förarna om Vargarnas bana

Norrköping Följde ni mitt råd och läste artikeln i NT om ICA Maxi Arena?
Om inte, så finns den länkad i föregående inlägg. Det är god läsning.
Hur som helst: banan i Norrköping berör och väcker känslor och tankar.
Jag slog en signal till tre förare som fick tycka till om ICA Maxi Arena, och deras svar befäste bara det faktum att Kråkvilan är en vattendelare i speedwaysverige.

Peter Ljung sa så här:
– Vargarna gjorde ingångarna till kurvorna större för några år sedan. Problemet är dock att idealspåret är likadant. Det är fortfarande otroligt svårt att köra om. Det krävs ett misstag från föraren framför eller att du är mycket snabbare än den framför dig. Något jättefäste finns inte på Kråkvilan och doseringen är inget vidare. För min del är Norrköping en av de sämsta banorna i Sverige. Sedan har jag inga större problem med att åka dit. Det funkar, speciellt om du har bra starter under tävlingen.
– Jag kände Lee Richardson väl. Han var väldigt teknisk som förare och duktig på många tajta banor i bland annat England. Men även om han körde för Vargarna så sa han ofta att han hade problem med att få till det ordentligt.
– Jag skulle vilja se att Vargarna breddade banan överallt och gjorde den rundare. Nu är det väldigt långa rakor där du får upp en hög fart, men med extremt tajta kurvor. Ibland kan du missa helt i kurvan, men ändå leda heatet på grund av att det är så trångt. På en bana som Västervik kan du bli omkörd av två förare om du missar i kurvan.
– Vissa banor är anpassade efter hur det var förr. Men en stående motor som kom upp i 80 på rakorna. Kolla på Formel 1, där har de anpassat banorna efter utvecklingen på bilarna. Speedwayen borde göra detsamma överallt. Publiken i dag vill se underhållning och jag tror att Vargarna skulle tjäna mycket på en ändring. Sedan förstår jag att det är en kostnad.

Från Oliver Berntzon fick jag höra följande:
– Den har ju sin charm. Och sticker ju ut mycket bland andra banor i Sverige. Men det är fruktansvärt svårt att köra om. Du har fullt sjå med att hålla koll på din egen körning.
– Det kan uppstå många farliga situationer på grund av hur banan är. Att ta sig runt är väl inga problem egentligen, men du måste ha bra koll på motståndarna om det är jämnt in i en kurva. Jag vet inte hur många smällar det har varit där genom åren.
– Norrköping skulle må bra av att göra banan bredare och skapa mer utrymme i kurvorna. Det betyder allt. Som banan är just nu bjuder den inte in till så mycket fajt.

Avslutningsvis slog jag en signal till Ludvig Lindgren som är positiv till ICA Maxi Arena:
– Jag gillar Norrköping. Den är en av mina favoritbanor i Sverige. Jag har alltid föredragit tekniska banor före dräparbanor. Jag tror att banan i Norrköping är nyttig för unga svenska förare att köra på.
– Visst är den tajt. Och bana fyra är väl svårast att starta från i hela Sverige. Det är nästan så att plan a är att slå av och köra på innern i stället för att försöka runda fältet. Men det går absolut att köra om. Jag har själv kört om duktiga förare flera gånger. Och en som Kim Nilsson, som är väldigt bra på Kråkvilan, gör väl minst en bra omkörning per match. Det går, om man åker i rätt linje.
– Det krävs mycket hjärna för att köra i Norrköping. Om jag ska vara ärlig, så är det nästan bättre att inte tänka alls när du kör på stora banor. Det man skulle kunna förbättra i Norrköping är doseringen, men annars har jag inget att klaga på när det gäller banan. Jag tycker att det är roligt att den finns.

 

/KW

Jag trodde att suget var större

Norrköping Låt oss lägga allsvenskan åt sidan ett tag och vända blicken mot elitserien.
Serien som Vargarna siktar på att nå, en vacker dag.
Jag har identifierat en oroväckande trend från elitserien: Publiksiffrorna.
Att antalet åskådare har minstat de senaste åren är ingen nyhet, det har vi vetat om. Det blir generellt sett svårare för alla sporter att locka till sig folk för att se matcherna live.

I elitserien är det i år bara Smederna och Indianerna som har haft gott med publik sina hemmamatcher. De har förvisso bara haft varsin match på Smedstadion och Sannahed, men det har kommit 3 370 respektive 3 807 åskådare. Mycket bra.
Intresset i Eskilstuna har varit starkt i flera år, de har gjort ett lysande jobb med att bygga upp draget. De två raka SM-gulden har heller inte varit till någon nackdel direkt. Att Kumlalaget lockade nästan 4 000 i premiären imponerar. Hoppas att det fortsätter, det är klubben värda efter det fina lagbygge de satt ihop med ingredienser som megastjärnan (Tai Woffinden), hemmasönerna (Ludvig Lindgren och Joel Andersson) samt trotjänaren (Piotr Protasiewicz).

Om vi granskar övrig tillströmning av publik till elitseriearenorna är det inte lika munter läsning.
Piraterna är åter i finrummet och har bara haft 1 506 och 1 400 åskådare i båda hemmamatcherna på Dunteberget. Det förvånar mig. Jag trodde att suget var större.


Här är publikantalet i de andra lagens hemmamatcher, enligt Svemos hemsida:
Västervik, 1 623 och 1 737.
Masarna, 1 260 och 1 637.
Vetlanda, 1 776 och 1 451.
Lejonen, 2 027 och 2 122.
Dackarna, 1 544 och 2 016.
Rospiggarna, 1 650.

Ni ser. Det är inga supersiffror. Det är siffror som skapar bryderier. Åskådare är lika med intäkter och klubbarna behöver varje krona de kan få för att få balansräkningen att gå ihop.
Att dra några definitiva slutsatser är det alldeles för tidigt för. Och jag vet att det har varit lite regn och ganska många matcher där vädret har varit kallt. Sånt skrämmer iväg de som inte brinner för sporten.
Vi kommer att se en ökning när sommaren blommar ut.
Frågan är hur stor den blir?

Om den inte blir tillräckligt stor får vi nog räkna med ytterligare åtstramningar ekonomiskt, vilket innebär färre toppförare i elitserien i slutändan.
Redan i år saknas rekordmånga stjärnor om vi jämför med hur det har sett ut de senaste 15 åren.
Fortfarande har de flesta GP-förare en styrning i elitserien. Men följande har inget kontrakt i Sverige i år: Leon Madsen, Artem Laguta, Emil Sayfutdinov, Martin Vaculik, Janusz Kolodziej och Matej Zagar.
Mer än en tredjedel av GP-serien.

Vi har blivit bortskämda i Sverige. Men på sikt kan vi få se förare som Sam Masters, Chris Harris, Viktor Kulakow, Tobiasz Musielak och Kacper Gomolski som heatledare i lagen.

Förresten:
Läs gärna Gunnar Hagbergs utsökta reportage om ICA Maxi Arena som snart fyller 50 år. Grattis Kråkvilan!

/KW

Fredrik Lindgren blir världsmästare i år

Norrköping GP-serien hade premiär i lördags och vi bjöds på en underhållande tävling från den polska huvudstaden. Polackerna vet dessutom hur man skapar en infernalisk stämning på läktaren. Klass.

Jag har redan publicerat mitt tips på hur GP-serien slutar på andra plattformar. Men vad fan, jag tycker även att bloggen kan få ta del av mitt tips. Jag har inte ändrat mig. Det blir skoj att kolla hur många fel man hade när vi summerar i oktober.

Så här lyder mitt tips:

 

Fredrik Lindgren, Foto: Bildbyrån

Fredrik Lindgren (Foto: Bildbyrån).

 

1) Fredrik Lindgren, Sverige

– Sveriges senaste individuella VM-guld tog Tony Rickardsson 2005. Det är alldeles för länge sedan. Vi vill inte vänta längre. Fredrik Lindgren har verktygen som krävs för att gå hela vägen. Det har han bevisat nu. Om Lindgren bara håller sig skadefri, så blir det svensk guldglädje i höst.

2) Bartosz Zmarzlik, Polen

– Jag fortsätter att tippa Zmarzlik högt upp. Det går liksom inte att göra annat. Han är galet snabb stundtals, ibland kanske lite väl snabb för sitt eget bästa då det blir en del incidenter. Zmarzlik är en sådan som skulle må gott av att tänka lite mer när han kör.

3) Tai Woffinden, Storbritannien

– VM-guld 2013, 2015 och 2018. Däremellan två medaljer och en fjärdeplats. Woffinden är en gigant och en framtida legendar. Allt ser så lätt ut för britten när han har en bra dag. Att vinna två-raka VM-guld är ingen lek, det är bara Rickardsson och Nicki Pedersen som lyckats med det i modern tid.

4) Emil Sayfutdinov, Ryssland

– Rysslands frontfigur har varit med i världseliten länge nu. 2019 blir inget undantag. Jag börjar dock betvivla att han har det där sista lilla extra som krävs för att ta det sista steget och få ställa sig högst upp på pallen. Motbevisa mig gärna, Emil.

5) Maciej Janowski, Polen

– Jag kan inte annat än att lyfta på hatten för prestationerna som "Magic" (töntigt smeknamn) har bjudit på de två senaste åren. Han har sniffat på medalj och tar numera rejält med plats på den stora scenen.

6) Jason Doyle, Australien

– Han var oerhört desperat – men med balans – året han vann guld, Doyle. I fjol blev det inte helt överraskande ett bakslag med sjundeplatsen (hans sämsta hittills i GP-serien). Jag är spänd av förväntan över hur late bloomern studsar tillbaka nu. Kapaciteten är ruggig.

7) Leon Madsen, Danmark

– Lite av en skräll kanske. Jag tror att Leon Madsen kan röra om rejält i GP-grytan i år. Har hållit en fruktansvärt hög nivå i polska ligan de senaste säsongerna. Vann EM-serien i tufft sällskap i fjol. Madsen är inte här för att storögt titta på kollegorna.

8) Niels-Kristian Iversen, Danmark

– Han kändes på nedgång, Niels-Kristian. Sedan opererade han sig – och höjde sig betänkligt. Den gamle Iversen är tillbaka. Det är dejligt.

9) Patryk Dudek, Polen

– Oj, vad vanskligt det börjar bli här. Vi vet allihopa att Dudek lika gärna kan ta medalj. Snabb som en iller när det stämmer för honom.

10) Artem Laguta, Ryssland

– 2011 var på tok för tidigt. I fjol var lillebror Laguta redo för GP-serien. Sjätteplatsen var stark, men blir svår att överträffa.

11) Janusz Kolodziej, Polen

– Kolodziej går lite under radarn. Men han gör det bra och har en ruskig speed när han har vaknat på rätt sida. Jag blir inte förvånad om polacken vinner något enskild GP, men över en hel säsong bör det bli marigt.

12) Martin Vaculik, Slovakien

– Var han värd ett wild card till i år? Nej, enligt mig. Men visst, hellre Vaculik än Chris Holder.

13) Antonio Lindbäck, Sverige

– Snacket om att Lindbäck är en sådan extraordinär talang bör ta slut. Han var det. Och han blev en skicklig speedwayförare. Men han blommade inte nog för att nå den absoluta toppen.

14) Matej Zagar, Slovenien

– Det har varit lite på gång ett tag. Nu är vi här. Detta blir Zagars sista säsong i GP-serien.

15) Greg Hancock, USA

– Han närmar sig 50 år, den gode Greg. Kärleken till att sladda vänstervarv upphör dock aldrig. Han går omkring med ett ständigt leende och hans avslappnade inställning är nog en faktor bakom de grymma prestationerna – år efter år. Men nu måste det väl börja gå nedåt? Tillägg: Hancock meddelade att han avstår körning tills vidare den här säsongen. Anledningen är att hans fru har insjuknat i bröstcancer. När han ska köra igen återstår att se. Våra tankar är med Hancock och hans fru. Det finns saker som är betydligt viktigare än speedway.

Elitseriesvepet: "Makalöst stark kväll"

Norrköping Mina damer och herrar. 

Det har varit elitseriespeedway ikväll igen och vad passar då bättre än ett gediget svep över det som hänt och inte hänt under aftonen.

Tycker ni att jag har rätt? Läs då vidare.

Tycker ni att jag har fel? Läs ändå. 

Här kör vi kvällens genomgång:

Masarna-Dackarna 53-37

Masarna fortsätter verkligen att överraska. Samtidigt är det definitivt inte roligt för Dackarna, en guldfavorit före säsongen, som har haft orimligt mycket bekymmer med skador och liknande. Tappar man så mycket kraft som Målilla-laget gjort under inledningen på säsongen blir det inte lätt mot något gäng i elitserien. Om vi kollar på de individuella Vargarna i den här matchen så finns det ett gigantiskt plustecken som lagledarduon Peter Jansson och Mats Erixon kan gnugga händerna åt.

Nämligen:

Kim Nilsson 3, 3, 2, 2, 2*, 2. Totalt: 14+1 poäng.
Ankaret i Varglaget är detsamma på Brovallen. Kim Nilsson hade en makalöst stark kväll. Matchens bäste förare fick sex heat totalt och skramlade ihop massor av poäng på det. Säsongen har inlett bra för Nilsson som fortsätter ta steg i sin utveckling. Lagkapten både i Vargarna och Masarna och det är ingen roll som verkar tynga stockholmaren.

I övrigt noterar vi från den här matchen att tidigare Vargföraren Antonio Lindbäck också var stabil i Masarna med sina 13+2 poäng. I Dackarna körde Oliver Berntzon in 12+1 poäng och Jacob Thorssell skramlade ihop 7 poäng. De tidigare Vargförarna var ingen skuld till den tunga förlusten med sina insatser. Lagledare för Dackarna är för övrigt också en gammal "varg" i Peter Karlsson och han har en del saker att lägga pannen i djupa veck över.

Västervik-Kumla Indianerna 45-45

Det är alltid roligt med speedwaymatcher som slutar oavgjort. När det lever in i det sista heatet är det verkligen häftiga kamper över de fyra varven. Rapporterna gör gällande att det här också var en drabbning som var lika spännande och häftig som siffrorna visar. Peter Ljung stor hjälte för Västervik (för vilken gång i ordningen i karriären?) genom att sno åt sig heatsegern i sista heatet när han passerade Chris Holder med ett knappt varv kvar.

Häftigt.

Men nu över till det som hände med Vargögon:

Joel Andersson 2, 1, 0. Totalt: 3 poäng.

Joel Andersson hade en bra kväll för Vargarna i Nyköping på måndagen. Nu körde han som reserv för Indianerna och gjorde det väl helt okej. Varken mer eller mindre, men han fick tuffa heat också mot ett Västervik som kan ha Bartosz Smektala som reserv. 

Många ex-vargar var också igång. I Västervik den dynamiska danska duon Nicki Pedersen (7+1 med ett stopp och en nolla till i sista heatet) och Peter Kildemand (6 poäng). Ingen av dem hade en av sina bästa kvällar i karriären. Bättre då för Tai Woffinden, som jag kommer kalla för världens bästa förare i mitt tycke varje gång jag skriver om honom (så länge jag tycker det, när jag inte längre tycker det kommer jag sluta ...ni fattar). Tai svepte hem 13 poäng för Indianerna och var kvällens bäste tillsammans med just hemmalagets Peter Ljung.

Vetlanda-Rospiggarna 52-38

Rospiggarna kändes som en utmanare i den absoluta toppen inför säsongen. Nu ligger man hittills sist med noll poäng på de tre första omgångarna och en Jason Doyle (tidigare Varg) som inte är form än. Det märks. Vetlanda avgjorde mer eller mindre det här tidigt och det blev ganska avslaget till slut.

Vargögon då?

Om man så letar och gräver upp hela Vetlanda Motorstadion och skogen runt omkring så hittar man ingen nuvarande Vargförare i något av lagen. Men åtminstone ett par som kört här tidigare.

Jason Doyle är redan nämnd. Han noterades för 8 poäng den här kvällen. Ingen katastrof men man har högre krav och förväntningar på en förare av den kalibern. Rasmus Jensen körde som reserv för Rospiggarna och från den positionen blev det tre poäng för dansken. 

Lejonen-Eskilstuna Smederna 48-42

Smederna får det inte riktigt att stämma än. Bara en seger på fyra matcher för de regerande mästarna är inte helt enligt kalkylen. Som min bloggvapendragare konstaterade nyss på Twitter (han är för övrigt hetare än någonsin där så gå in och följ!) så får Eskilstunalaget just nu för lite från sitt reservpar. Alexander Woentin och Linus Eklöf tog två poäng ihop ikväll och förlorade den speciella kampen reserverna emellan med 2-15. Då är det tufft.

Som den lokaltidning vi är riktar vi dock genast blicken mot de förare som emellanåt får dra på sig Vargarnas väst. Det fanns en sådan även i den här matchen och här är hans kväll i siffror:

Mathias Thörnblom 2*, 1, 2*. Totalt: 5+2 poäng.

Thörnblom var ojämn i Vargarnas senaste match på Svanstabanan men gjorde en godkänd insats här från reservplats för Lejonen. Slog bland annat Smedernas "femma" Przemyslaw Pawlicki en gång. Thörnblom är en stabil kille och har inlett säsongen helt okej får man säga.

Många förare i den här matchen har kört i Norrköping tidigare och vi tar väl en sammanfattning även av dem. Krzysztof Kasprzak tog 6+1 poäng för Lejonen från position nummer fem. Inget han kommer att skicka telex om hem till släkt och vänner men en okej kväll. Adrian Miedzinski tog 5+2 för Smederna vilket leder till ungefär samma typ av svala reaktioner. Michael Jepsen Jensen var däremot ett starkt kort bakom Fredrik Lindgren i bortalaget. Det var de två som presterade okej mer eller mindre men med enbart två förare som är på hugget är det tufft. Ex-vargen Jepsen Jensen tog 10+1 poäng, ett habilt facit. 

* * * * * * * * 

Om vi gör en slags analys av tabellen så här långt i elitserien kan det vara bra att först göra en sak.

Presentera tabellen.

Här är den:

1) Kumla Indianerna 5 poäng.

2) Västervik 5 poäng

3) Vetlanda 4 poäng

4) Masarna 4 poäng

5) Lejonen 4 poäng

6) Eskilstuna Smederna 2 poäng

7) Piraterna 2 poäng

8) Dackarna 2 poäng

9) Rospiggarna 0 poäng

Analys: Om vi börjar med de lag som överraskat negativt så är de ganska lätta att hitta. Dackarna och Rospiggarna kändes som två riktigt starka lag inför säsongen. Nu är de sist och näst sist. Också två lag som drabbats väldigt hårt av skador på nyckelförare, vilket direkt lyser igenom i en så jämn och tuff serie som elitserien är. Eskilstuna Smederna är också något sämre än jag hade kalkylerat med. Positivt då? Indianerna har ett underskattat gäng (jag erkänner att jag var tveksam före säsongen) men presterar och har ett bra lag. Västervik överraskar också mig en del hittills. Och så Masarna förstås som jag och många med mig såg som det laget som var gjutet på sistaplatsen. Nu har man haft "tur" att få möta exempelvis ett oerhört skadeskjutet Dackarna tidigt på säsongen men man ska inte förringa det laget gjort hittills för det. 

Det får bli slutordet för mig.

Kollega Kenny Wiis sitter förhoppningsvis inne på ett gediget blogginlägg inom en inte alltför lång framtid. Om inte får ni snart dras med mig här igen.

Till dess:

Hörs!

/CG

Han visade vem som bestämmer i allsvenskan

Norrköping När Vargarna, via två raka femettor skaffade sig en sexpoängsledning med två heat kvar såg de ut att gå mot segern i E4-derbyt.
Och mitt tips på 49–41 till Vargarna såg inte så pjåkigt ut.
Griparna ville dock annat och spurtade starkt med 9–3 i heat 14 och 15, vilket gav 45–45 på resultattavlan.
Peter Ljung visade att han är allsvenska främste chaufför med att tvåla dit Kim Nilsson tre gånger. Bland annat så förstörde Ljung vargsegern när han körde om Nilsson i sista heatet – en av väldigt få omkörningar på hela matchen.

En pinne är ändå okej för Vargarna, även om det så klart känns bittert att tappa ledningen i slutet.
Daniel Davidsson (9 poäng på fyra heat) och Joel Andersson (8+1 på fem heat) gjorde bra insatser. Även Viktor Bergström ska berömmas för sina 12+1 (6).
Kim Nilsson ska gå att kräma ut mer av, och Mathias Thörnbloms två nollor var inte med i beräkningen. Thörnblom (som startade rappt med att betvinga Marcin Nowak) får inte ta stryk av Emil Millberg, Andreas Westlund och Anton Karlsson – i en och samma match.
Oscar Holstensson hade det som väntat görtufft, men skönt för tonåringen att få den allsvenska debuten avklarad. Han har framtiden för sig, Oscar.

Nu blir det intressant att se hur Vargarnas lag formeras i nästa match. Jag har svårt att se att Henrik Bergström inte ska få köra igen. Det torde innebära att någon av Thörnblom, Davidsson och Andersson får stå åt sidan för att få ihop snitt-matematiken.
Det lutar åt Thörnblom just nu. Daniel Davidsson var på förhand den starkaste föraren i den trion, och "DD" har motsvarat det epitetet i säsongsupptakten.

 

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar