Logga in
Logga ut

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Speedwaybloggen goes modebloggen

Norrköping Speedway är en häftig sport på så många plan. Farterna, intensiteten, det oförutsägbara …

Men det finns mer att ta fasta på och det har bloggens duo nu gjort.

Dräkterna.

Vilka har egentligen varit snyggast genom åren i Vargarnas väst? Det är på intet sätt en fullständig genomgång men vi har lyft fram de som vi kommit på som stuckit ut genom åren och gett dem betyg från 1-5.

Modeblogg alltså.

Så här har vi resonerat om 17 Vargförares estetiska förtjänster på Kråkvilan:

 

STEFAN EKBERG 1998

Betyg: 3.

Kommentar: En stark trea ändå. Att ha lite sponsorer är inget bra för en speedwayförare såklart men för dräktens skull är det ett plus. Inte en massa tjafs som stör. Två olika nyanser av blått och det nedtonade rutmönstret går hem hos juryn. Lite mer frågetecken för den neongula randen på armar och ben som mest blir störande. Det här är ett klassiskt blåställ dock och sådana gillar vi. Känns slitstarkt.

 

SHAUN TACEY 2000

Betyg: 4.

Kommentar: Ingen reklam att tala om här heller. ”Fjös-rött” och gult – det är ingen tvekan om att Tacey var iögonfallande. Och det är en fördel om man inte vill bli pååkt. Det är framför allt sköna kontraster i den här dräkten och den är ovanlig. Han har inte shoppat på speedwaydräkternas svar på Ullared utan verkligen försökt hitta sin egen stil. Det ska premieras. Sparade förmodligen Vargarna några lux i strålkastarna, publiken såg honom ändå.

 

 

JASON CRUMP 2000

Betyg: 3.

Kommentar: Det är inte så här man minns Jason Crump. Men det här var tiden innan han gick över till sitt vit/orange/blå ställ som sedan blev så synonymt med honom. På 2000-talets första år var det djupblått som gällde, lite inspirerat av Indiska Oceanen eller var Crump nu badade hemma i Australien. Det sticker inte ut direkt vilket är tråkigt, men ändå fin färg och det är mycket nostalgi över det här. Crump körde det säkra före det osäkra på tiden.

 

MARK KEAST 2000

Betyg: 3.

Kommentar: Återigen en väldigt originell dress, den här ser man inte ofta numera. Svart med gula och gröna bokstäver lite planlöst utslängda här och var på armarna och bålen. Och anar man inte lite lila revärer också om man tittar ordentligt (Keast är alltså längst bort på bilden)? Mark Keast blev väl aldrig någon succé i Vargarna, men det hängde aldrig på dressen, den höll fullt godkänd klass. Lite sotarkläder möter disconeon. Sånt gillas.

 

JASON LYONS 2001

Betyg: 1.

Kommentar: Vad är det för färg på dressen? Kan man lyfta bort alla bokstäver och all reklam och titta? Helt svart, jaha. Det är inget fel på den mörkaste av färger egentligen, men här blir det bara som en mörk anslagstavla för diverse företag att lappa upp sina budskap på. Reklamen på låren i grönt är extra anskrämlig. Jason Lyons var en trivsam prick som dessutom körde i bättre outfits än den här, men just 2001 års klädsel som vi tagit fasta på vinner inga modepriser. Så är det bara. Det blir en touch the tape och uteslutning på den.

 

RONNI PEDERSEN 2003

Betyg: 5.

Kommentar: Full pott. Ronni Pedersen må ha en bror som är bättre på att köra i Nicki Pedersen, men klä sig det kan han. Åtminstone här. Originellt men inte för konstigt. Dessutom håller det sig inom en färgskala som liksom sitter ihop hela vägen. Svart, vit, grå. Lite astronautiskt nästan i färgkänslan, skulle funkat som klädsel för en biroll i Star Wars. Det här är snyggt och stilrent. Karl Lagerfeld hade inte designat det här bättre.

 

CHARLIE GJEDDE 2003

Betyg: 3.

Kommentar: Blekt är första intrycket. Som att Gjedde försöker köra undercover och hoppas han inte ska synas. Smälta in liksom. Som mellanmjölk. Vitt och gult hade behövt någon större kontrast för att lyfta ordentligt, de svarta linjerna räcker liksom inte. Plus ändå för att det inte drar iväg i alltför konstiga kombinationer och en dansk speedwayförare som inte har OK Benzin som reklam på kroppen finns ju inte. Där följer Gjedde trenden och kämpar sig åtminstone upp till ett godkänt betyg.

 

PIOTR SWIST 2003

Betyg: 1.

Kommentar: Arbetsdagen på gamla BP-macken i Bygdoszcz är över, men hinner man inte byta om på väg till speedwaybanan får man köra i det man har på sig på jobbet. Så känns det. Det här är intetsägande. Deppigt. Polsk 50-talsmisär och färgerna är som hämtade ur BP-loggan. Swist måste varit sponsrad i smyg. Allt annat är otänkbart.

 

LUKAS DRYML 2005

Betyg: 2.

Kommentar: Lite för basic, sticker inte ut. Vi har sett det här förut. Som att komma hem med en t-shirt från klädjätten som var och varannan människa har när man egentligen var ute efter en unik designer-tröja. Dryml ser ut som tusentals speedwayförare gjort och gör. Neon-tramset på sidorna förstör bara dessutom. Varför finns det ens där?

 

DANIEL NERMARK 2005

Betyg: 4.

Kommentar: Fransarna gör det. En annan förare är mest synonym med det i Vargarnas historia, men Nermark var faktiskt före. Färgkombinationen är skön och att fransarna dessutom mynnar ut i eldsflammor på själva dressen lyfter det hela ytterligare. Snyggt helt enkelt. Snitsigt så man tappar hakan och ytterst nära full pott.

 

JOE SCREEN 2007

Betyg: 3.

Kommentar: En stabil klädsel men den är också lite för vanlig. Man har sett den förut. Zebrahojen är mer unik, och hade dressen varit mer av den stilen också hade Screen varit hemma. Men nu måste vi bortse från det och då lyfter det inte riktigt. Det är lite som jeans och vit t-shirt på fest. Funkar men får inte omgivningen att dra efter andan. Synd, Screen är värd mer.

 

WILLIAM LAWSON 2008

Betyg: 2.

Kommentar: Tråkig och lika anonym som hans karriär i Vargarna som innehållit exakt en match. Griparna på bortaplan – på Joe Screens motorcykel dessutom. Passivt och menlöst. De orangea detaljerna hjälper liksom inte upp det. Och då gillar vi ändå orange som färg. Lawson känns som en parentes i Varghistorien och hans utstyrsel lyckas inte ändra på det. Svag tvåa.

 

TAI WOFFINDEN 2008

Betyg: 3.

Kommentar: Det är det här med reklam igen. Tai Woffinden har mycket sådant vilket är förståeligt. Men det ser inte snyggt ut. Orange är annars, precis som skrivits ovan, en bra färg och det är en nyans som är en av de bättre man skådat. Men det blir annars lite som att dra på sig en snitsig kostym och krydda det med slitna sandaler till. Ett bra försök som strandar på vägen mot målet.

 

ANDRÈ HERTZBERG 2012

Betyg: 3.

Kommentar: Körde alltså i landslagets dress här – förmodligen för att han tillhörde juniorlandslaget och var en lovande förare där och då. De klassiska gula och blå färgerna går förstås alltid hem. Det sticker dock inte ut och blir lite mellanmjölk av det. Stabilt, men ett minus också för att det inte är en egen dress i grunden. Man kan inte leva på Svemos designers om man vill få högsta betyg.

 

ADAM SKORNICKI 2012

Betyg: 5.

Kommentar: Fransar igen. Och den som kanske är mest känd för tilltaget i Vargarnas lag. Skornicki hade dessutom den goda smaken att komplettera det hela med ett långt yvigt hår också som fladdrade under hjälmen. Färgerna gifter sig bra med varandra här och Skornicki har helt rätt aura för att köra med fransar. Helt enkelt toppklass igen.

 

NIKLAS PORSING 2015

Betyg: 2.

Kommentar: Försöker skoja till det, men det blir lite platt fall ändå. Intentionerna är goda och han försöker sticka ut, men det är för många frågetecken. Helvitt i grunden är okej, men vad är det för märkliga orange/rosa streck som far lite ostrukturerat över ytan? Också väldigt tveksamt med såpbubblor som revärer. Det blir lite clipart över de detaljerna. Porsing kan bättre.

 

ERIK RISS 2018

Betyg: 4.

Kommentar: Helvitt igen. Stilrent och här kommer det inte in en massa märkliga detaljer som man inte förstår sig på. Det är snyggt och fräscht helt enkelt. Dock kanske inte det mest lämpliga stället att ta sig an regnmatcher med. Lite som att gå på rockfestival i frack och vit skjorta. Men det är coolt att han vågar och så länge han ligger först i heaten slipper han skita ner sig. Då funkar det. Ett ställ för vinnare med andra ord.

PANELEN: Här är svaren på de heta frågorna

Norrköping Bloggen är på uppgång och frammarsch. Kul tycker vi som står för den och får se läsarsiffrorna skjuta i höjden (nåja). Lyftet firas med ett nytt inslag i bloggen. 

Tre skarpa frågor. Tre aktuella frågor. Och förstås är det vi som står bakom bloggen som ger svaren.

Här är veckans trippel i frågeställningar:

Vad kommer Mathias Thörnbloms skada betyda för Vargarna?
Kenny Wiis: Snittfyra i allsvenskan är respekt. Klart att det är ett tungt avbräck. För själva startsjuan behöver det inte betyda vrålmycket dock. Man var inställd på att en i trion Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson skulle stå över de flesta matcherna på grund av snittet. I grunden är det där en jämn skara förare där jag håller Thörnblom i mitten. Det här blir en möjlighet för Andersson att visa framfötterna ännu mer.
Christer Gustafson: Här tappar Vargarna en viktig heatledare som inte minst på hemmaplan kan vara med och bära laget. Dock ska sägas att det snittmässigt inte behöver vara totalt mörker för Vargarna om man ser till att någon i den här kategorin i princip alltid måste stå över för att få ihop laget under taksnittet. Mot Team Rapid var det Daniel Davidsson som skulle ha stått över – nu får han gå in och köra istället. Det är en förare av hög klass på den här nivån han också. Men givetvis, Skånes vassaste speedwayförare kommer saknas för breddens – och i sina vassa stunder även toppens – skull.

Vad är du mest spänd på inför veckan som kommer (i Sverige, utomlands eller valfritt)?
Kenny Wiis: Får jag svara kreddigt? Tack – då säger jag bottenmötet mellan Torun och Lublin i polska Ekstra Liga. Torun har Niels-Kristian Iversen, bröderna Holder och Jason Doyle i laget. Lublin har Grigorij Laguta, Andreas Jonsson, Mikkel Michelsen och Robert Lambert i truppen. Ändå har båda klubbarna stora problem. Det säger lite om nivån på polska ligan. Åtta omgångar har gått. Slutspelståget har kommit fram till perrongen. Det blir spännande att se vilket av Torun och Lublin som köper en biljett till den fortsatta kampen. Pressen från fansen är enorm. Det är inte direkt som gubbarna på brassestol i Hagfors.
Christer Gustafson: Två saker och vi börjar med den minst tråkiga först. Det är den om det kommer att kunna bli någon match mellan Team Rapid och Vargarna den här gången? På onsdag försöker lagen igen att få till den allsvenska seriefinalen och jag hoppas att man slipper regn den här gången. I så fall kommer Vargarna att få tuffast tänkbara uppgift att försöka sno med sig en pinne eller två härifrån. Vill SMHI bidra till detta genom att hålla vädergudarna på gott humör? Den andra saken jag är spänd på är hur det ska gå för Sam Norris. En ung brittisk förare, bara i tonåren, som kraschade svårt i Glasgow på söndagen. I brittiska ungdomsmästerskapen på Peugeot Ashfield Stadium var olyckan framme i det 23:e heatet och Norris vårdas nu på intensiven för allvarliga skador. Alla tankar till honom, hela speedwaysporten lär hålla tummarna. Här kan man läsa mer om det som har hänt.

Rospiggarna är sist i elitserien, Vetlanda leder. Det känns som en del skrällar i högsta serien hittills, hur ser du på det?
Kenny Wiis: Kul, jättekul. Mycket hellre en svårtippad serie än en förutsägbar sådan. Att Indianerna går så starkt som de gör är väntat. Ett fint lagbygge. I övrigt har det varit en del överraskningar. Smederna och Dackarna kommer att klättra, det är jag övertygad om. Lika övertygad är jag om att Piraterna kommer att falla. Man undrar ju hur tankarna går i Roslagen. Kliver Micke Teurnberg tillbaka in igen och styr upp den där skutan? Det ska inte behövas. Skadefritt är Rospiggarna ett lag som bara ska ta sig till slutspel.
Christer Gustafson: Skador har påverkat många lag i inledningen. Vem hade exempelvis trott att Dackarna skulle harva i botten? Eller Rospiggarna då för den delen. Skador är en del av den här sporten på gott och ont, och både ”Piggarna” och Dackarna kommer att klättra i sinom tid, det är jag övertygad om. Vetlanda och Indianerna i topp, det var inget jag själv hade tippat. Men båda har fått till det i inledningen och den gamla maktfaktorn från Småland som etta är något man var van vid i ganska många år tidigare. Piraterna och Västervik skuggar också, inte heller givna topplag på förhand. Den som kan tippa en speedwaytabell i det svenska seriesystemet rätt inför en säsong kan troligen också framställa en rymdraket av ett paket cornflakes. Så marigt är det. Vilket ska hyllas, oförutsägbarheten är underbar.

/CG och KW

Det kommer aldrig att hända inom speedwayen

Norrköping Inom hockeyn är det "få pucken in på kassen". I fotbollen återfinns "stå emot första kvarten".
Två av flera klyschor som används i Sveriges två största publiksporter.
Jag har i grunden inget emot klyschor. De har blivit klyschor för att det ligger mycket i det som sägs. För att de är jäkligt sanna.
Speedway har också sina klassiska uttryck som förare och lagledare dammar av x antal gånger varje säsong.
"De är ett erkänt starkt hemmalag" är ett sånt.

Att det är ett frekvent förekommande uttryck är ingen sensation. De flesta lag är ju starka hemma och tar lejonparten av sina segrar på sin egen oval.
Precis som det är i fotboll och hockey de allra flesta säsongerna.
Hemmaplan betyder massor. Vare sig man tycker att det är konstigt eller fullt rimligt.

Speedwayen är dock annorlunda jämfört med hockey och fotboll.
När Djurgården – om vi tar ett exempel – vinner sina matcher på Hovet är publiken en jättefaktor. Det sjungs ramsor för att stötta hemmalaget, det buas för att störa bortalaget och det skriks för att påverka domaren.
Klart att det spelar roll. Även välbetalda hockeyproffs är människor som påverkas.
Och tänk skjutsen mentalt för en hockeyspelare om han gör ett snyggt mål varav ett högt jubel dånar sekunden efteråt. Du har publiken i ryggen och är populär som få i arenan.
Tro fan att det gör dig några procent vassare.

I "metanolens sport" har du inte det stödet. I Sverige ska sägas, I Polen är läktarkulten på speedwayen mer som fotbollen vilket jag ska visa i ett klipp i slutet av detta inlägg, men dit kommer vi senare.
I en elitseriematch slår sig svenskarna ner med matchprogrammet, en penna och en kopp kaffe.
Någon har en flagga och någon har en tuta.
Men någon häxkittel är det sannerligen inte.
I speedwayen är det en annan faktor som gör hemmaplansfördelen så massiv.
Banan.

En speedwaybana är oval, du svänger vänster och det är fyra förare på startlinjen. Ska det vara sån stor skillnad?
Ja, det ska det.
Kolla bara på banorna i Sverige så har du stor skillnad på många av dom.
Vi har Kråkvilans långa rakor och tvära kurvor, vi har Västerviks jättebreda bana med korta rakor. Vi har dessutom Kumlas dräparbana och Dackarnas bana som är en slags hybrid. Så där fortsätter det.
Gamle föraren Peter Karlsson, nu lagledare i Dackarna, sa i en intervju till Sveriges Radio Kalmar för några år sedan:
"Det är som natt och dag i skillnad mellan olika banor"
"Det är både stor skillnad på att ställa in cykeln och i åkteknik mellan korta och långa banor. Det är ingen slump att vissa förare kör bättre på en del banor än andra".

Peter – efter runt 120 år som aktiv förare – vet så klart vad han pratar om.
Det är så mycket att tänka på när du tar dig an en bana. För det första skiljer det enormt mycket hur lätt/svårt det är att vinna starten från olika startspår. Ta bara Västervik – där har bana 4 gått från en kyrkogård till att vara ett startspår med goda möjligheter efter den ändrade doseringen.
Sedan är materialet på banorna långt ifrån likadant. Hur du ska attackera kurvorna skiljer sig åt. Är det bättre att riva av en ytterrökare för en omkörning eller är den kortaste vägen också den snabbaste? Hur tydligt är idealspåret?
Och så det ständiga sökandet efter de rätta inställningarna.
Det är en hel vetenskap.

Så att det är klar majoritet hemmasegrar i speedway är helt i sin ordning. Även om de flesta förare har varit på de flesta banor, så har hemmaförarna (såvida de inte är nyförvärv i början av säsongen) kört ännu fler varv.
Samtidigt som de har den bästa informationen från lagledaren, lagkamrater och banpersonalen kring hur banan är just den här matchen.
En divergens mot hockeyn där rinken är lika stor och blålinjen alltid är på samma ställe.

Vi kommer aldrig att uppleva en speedwaysäsong där bortasegrarna överstiger hemmasegrarna.
Precis som i fotboll.
Exakt som i hockey.
Men i speedwaysporten handlar det inte om publikstödet.
Där handlar det om banan.

Just ja, stämningen på läktarna i Polen var det ja. Här kommer ett klipp på Zielona Goras fans. De sitter inte snällt ner och fyller i matchprogrammet. De kör.

/KW

Det kokade från Klockaretorpet till Lindö

Norrköping 7 472 åskådare hade tagit sig till Kråkvilan. Det var 29 september 2009 och Vargarna skulle köra den första av två SM-finalmatcher mot Lejonen.
Det kokade ända från Klockaretorpet ut till Lindö.
Vargarna mönstrade följande startåtta under ledning av Peter Jansson. Ja, det var på den tiden då varje lag fick ha med en åttonde förare (svensk junior) att kasta in vid behov.
1) Adrian Miedzinski 2) Adam Shields 3) Scott Nicholls 4) Adam Skornicki 5) Krzysztof Kasprzak 6) Kim Nilsson 7) Tai Woffinden 8) Jonas Andersson.
Lejonen kontrade med dessa gubbar:
1) Nicki Pedersen 2) David Ruud 3) Mikael Max 4) Piotr Swiderski 5) Chris Holder 6) Anton Göthberg 7) Dave Watt 8) Christian Agö.


Det var en skrällfinal. Vetlanda – med Jason Crump, Jaroslaw Hampel och Lee Richardson i täten – vann serien klart före Västervik (anfört av Bjarne Pedersen, Tomasz Gollob och Chris Harris) som nästan var lika klar tvåa. Båda smålandslagen eliminerades dock i semifinalen av hungriga lejon och vargar.
Visst är det roligt med nostalgi?

Vargarna och Lejonen var två ytterligheter sett till banorna. Vargarna med sin knixiga bana med tvära kurvor. Lejonen med sin långa, svepande dräparbana.
Att det skulle bli två hemmasegrar kunde man förutse.
Frågan var bara om Vargarna skulle vinna tillräckligt stort hemma för att kunna försvara försprånget i returen i Gislaved?
54–42 vann Vargarna med. En klar seger som grundlades med tre raka femettor i heat 5, 6 och 7.
Nicki Pedersen hade en usel match med hans mått mätt (7 poäng på sex heat), David Ruud och Mikael Max hängde inte alls med och tog bara en poäng ihop och för Lejonens del var det livsviktigt att australiensarna Chris Holder och Dave Watt, tillsammans med Piotr Swiderski gjorde bra insatser och höll nere siffrorna.
Swiderski och Holder avslutade matchen med en femetta mot Miedzinski och Skornicki vilket var en mental boost att ta med sig till de västersmåländska skogarna.

Vargarna hade verkligen ett lag som var optimerat för Kråkvilan. En ung Tai Woffinden var från England van vid tajta banor. Scott Nicholls led inte heller under hemmamatcherna. I Adam Skornicki hade de en polack som var bättre på små än stora banor vilket inte är supervanligt. Dessutom fanns Adam Shields som bemästrade Kråkvilan på ett galant sätt.

Returen kom. 7 137 promenerade genom vändkorset på Gislaveds motorstadion. Adrian Miedzinski satte Nicki Pedersen på plats i heat 1, så långt allt väl för Vargarna.
Drömmar skapades
Men sedan var det roliga slut.
Det blev en helt annan match med helt andra inställningar på cyklarna och helt andra tillvägagångssätt att hantera kurvorna. Vargarna räckte inte till i lejonkulan.

Hur stor skillnaden är mellan banorna symboliseras av David Ruud, Gislavedssonen. Ruud var poänglös och blev i Norrköping. På banan där han kände till varenda centimeter tog han full pott, 13+2 poäng.
En förare som Adam Shields fick inte med sig mer än två poäng på fem heat, och då var de båda enpoängarna tagna i heat som förlorades med 1–5.
Nicki Pedersen då?
Jo, han fick inte stryk något mer i matchen efter hans första framträdande.
62–34 vann Lejonen med och tog därmed sitt andra raka SM-guld.

Det var ändå en fantastisk höst för Vargarna och speedwayen i Norrköping.
Och att Tai Woffinden var något extra skymtade vi redan i finalen. Han följde upp en bra match hemma med att ta 14 friska poäng i Gislaved.
Nu har han tre VM-guld på meritlistan och går för ett fjärde i år.
Tänk att se "Woffy" åter i vargvästen i elitserien.
Det vore något.

/KW

Hoppas Vargarna vågar ta chansen

Norrköping Elitserien eller inte? Har Vargarna råd? Har Vargarna råd att avstå?

Här kommer ett inlägg i debatten som är tänkt att handla om ett ämne som har diskuterats och debatterats i år och dagar - och som kommer fortsätta att göra det så länge det ser ut som nu.

Jag tycker så här:

Givetvis ska Vargarna ha som målsättning att köra i Sveriges högsta serie. Det är där det stora intresset finns, det är där jag tycker att klubben hör hemma. Man ska givetvis inte gå upp till vilket pris som helst, att det är omgärdat med ganska mycket större kostnader i elitserien än i allsvenskan är uppenbart.

Men samtidigt är det inte bra för intresset och känslan för speedwaysporten, speciellt hos de som inte redan är frälsta, när allsvenskan blir tunnare och tunnare som det ser ut nu. Matcher som mot VIP Speedway (ett "konstruerat" lag) senast, där de inte ens dyker upp på Ica Maxi Arena med fullt lag gör i slutändan ingen bra reklam för sporten.

Speedwaysporten sliter och kämpar och har det emellanåt inte lätt. Det är få klubbar kvar och förarna är inte heller så många i Sverige längre. Men jag hoppas att Vargarna ändå är beredda att ge det chansen. Att man redan nu försöker bearbeta sponsorer, publik och fans för att försöka möjliggöra en resa mot elitserien.

Om inte till nästa säsong så senast 2021.

Det måste vara målet och det arbetet måste göras redan nu.

Jag gillar klubbens väg de senaste åren med satsning på egna förare, att man försökt ge Norrköpingsförarna chansen. Det är helt rätt. Det är såklart svårare i elitserien även om ett par kan färga även där. Men jag vill ändå se de största stjärnorna på ovalen i Norrköping igen. Och så länge allsvenskan för den tynande tillvaro som den gör nu är jag säker på att de flesta av de som går på speedway vill det också.

Så ge det en rejäl chans och börja redan nu, Vargarna.

Går det inte? Äventyra såklart inte klubben och ekonomin för det men det måste vara det givna målet inom en inte alltför avlägsen framtid. Där är jag obeveklig i min ståndpunkt.

Med det sagt kommer jag försöka följa fortsättningen av den här allsvenska säsongen med nyfikenhet. Vargarna känns som den givna vinnaren när allt ska summeras. Låt oss hoppas att det blir utan en massa matcher som den förra veckan där det skiljer ljusår mellan lagen bara. 

Se där, ett inlägg i debatten så här på tisdagseftermiddagen. Ibland fräser det om bloggen som för övrigt får fler och fler läsare för varje vecka just nu.

Där snackar vi formtopp.

Ha det gott, alla speedwayvänner.

/CG

Det var snudd på sensationellt

Norrköping Vargarna inte bara vann mot VIP Speedway.
De fullständigt manglade laget i de vita och gula huvorna och seglade iväg till 66–23.
Det var inte direkt samma dramatik som under ett Rederiet-avsnitt 1999.
Vad gör Bengt Bauler nu för tiden förresten? Carl var en skön karaktär.

Att Vargarna tokdominerade var inte så konstigt. VIP Speedways store stjärna, Linus Sundström, saknades. Enligt uppgift berodde det på att han åkte ner till Polen för att träna i stället. Dessutom så hade Joel Larsson kallats in för att jobba och lämnade återbud.
VIP körde R/R för Sundström och kom till start med sex förare. Det innebar att det blev två heat där de bara kunde skicka ut en förare och en match där Vargarna var totalt överlägsna.
Jag vet inte hur många gånger Mathias Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson har tagit full pott i allsvenskan – men det här var garanterat det enklaste tillfället för alla tre.
Att Kim Nilsson inte blev en fullpoängare är snudd på sensationellt.

Det här att VIP kommer till Norrköping med det laget de gjorde är givetvis ingen bra pr för allsvenskan som produkt.
När Valsarna kom till Kråkvilan i premiären saknade värmlänningarna Pontus Aspgren och Kenneth Hansen.
Vargarna har inte satts på prov i en hemmamatch ännu.

Det var ändå nyttigt för förare som Timi Salonen och Oscar Holstensson att bygga självförtroende och plocka poäng.
Om jag får vara en glädjedödare och granska Holstenssons poäng, finfina 8+3 (5), så slog han faktiskt bara Philip Olofsson hos Valsarna.
Men jobbet ska göras och att slå Olofsson i samtliga interna möten är strongt av Holstensson.
Han har inte gjort sin sista match i allsvenskan den här säsongen.

 

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar