Logga in
Logga ut

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Toppar och floppar så här långt

Norrköping Jaha, hörni. Tre omgångar körda alltså av årets allsvenska och det har nog inte fallit en enda droppe regn någonstans någon gång. Det är ett under bara det. 
Hur har då lagen startat säsongen?
Det tänkte jag glo lite närmare på här:

1) GRIPARNA 3 vunna, 0 oavgjorda, 0 förluster. 6 poäng.
Kommentar: Det lag som imponerat mest hittills den här säsongen. Att Peter Ljung skulle köra in bra med poäng förstod nog alla. Det har han också gjort i de två matcher han kört. Men Nyköpingslaget har fått ut mer än så. Timo Lahti är snittbäst i serien så här långt (inte heller oväntat att han skulle vara bra) men ett av de stora utropstecknen är Oliver Berntzon. Han är näst bäst i serien och har imponerat rejält hittills. Inte minst i den här veckans bortamatch mot Piraterna där han körde in starka 17 av 18 möjliga pinnar. Lägg därpå att reserverna i Emil Millberg och William Björling också varit seriens bästa på de positionerna så är det fullt logiskt att laget parkerar i topp. Det klart mest homogena lagbygget så här långt är det Anders Fröjd förfogar över.
Betyg (efter förväntningarna): 5.

2) VARGARNA 2 vunna, 0 oavgjorda, 1 förlust. 4 poäng.
Kommentar: Upp och ner och svårbedömt. Knapp seger mot Valsarna i premiären, rejält med stryk i Nyköping veckan efter och så en busenkel seger mot Norra Speedwayalliansen. Var står Vargarna 2018? Det är inte helt enkelt att slå fast så här långt. Det finns potential och jag tror definitivt att laget är topp-tre när säsongen summeras, men som Griparna kör just nu kan det bli stenhårt om de två översta platserna. Erik Riss har sett helt okej ut hittills, men jag hoppas det blir tillfälle att testa Dan Bewley snart. Det engelska underbarnet (eller vad man ska kalla talangen) ska bli väldigt intressant att se framöver. Det finns även laguppställningar med Jacob Thorssell med i som vore häftigt att se klubben testa, men då måste någon i "mittensegmentet" rent snittmässigt stå över. Kim Nilsson är fortfarande en nyckelfaktor i Vargarna, han levererar match efter match.
Betyg (efter förväntningarna): 3.

3) NÄSSJÖ 2 vunna, 0 oavgjorda, 1 förlust. 4 poäng.
Kommentar: En insats sticker ut så här långt för det nya laget som alltså är ett samarbete mellan fyra av elitserieklubbarna. Den att man vann mot Piraterna i premiären. Borta. Det var onekligen ruggigt imponerande. Joel Kling drog ett tungt lass då och gjorde det även senast även om säsongens första förlust kom då, borta mot Valsarna. Däremellan har man också slagit Norra Speedwayalliansen. Lite för tidigt att dra några stora växlar här, men så här långt har laget ändå gjort det bra. Det ryktas om en oslipad diamant också i polske talangen Adrian Gala som sett väldigt spännande ut så här långt. Något "strykgäng" kommer det här inte att bli.
Betyg (efter förväntningarna): 4.

4) PIRATERNA 1 seger, 0 oavgjorda, 2 förluster. 2 poäng.
Kommentar: Njae, det var inte det här vi förväntade oss va? Säsongen är ung och fortfarande är det mycket som kan hända, men storfavoriten på papperet har inte fått till det så här långt. Framför allt sticker det ut att man förlorat båda sina hemmamatcher hittills, både mot Nässjö (när man fick Daniel Davidsson sjuk inför mötet) och mot Griparna. Piraterna har dock ett så starkt lag att man ska klara av sådant. Nu är jag övertygad om att det här laget kommer varva upp ju längre säsongen går och det skulle inte förvåna mig alls om man kommer vara i topp när vi summerar tabellen framåt sensommaren. Men då måste nyckelförare som just exempelvis Daniel Davidsson lyfta. Döm inte ut det här laget, men hittills är det långt under den klass man ska kunna visa upp.
Betyg (efter förväntningarna): 1.

5) VALSARNA 1 seger, 0 oavgjorda, 2 förluster. 2 poäng.
Kommentar: Knapp förlust i Norrköping, följt av enda laget som förlorat mot Piraterna ... men senast fick Valsarna jubla hemma på Tallhult när man tog säsongens första seger mot Nässjö. Tomas H Jonasson och Ludvig Lindgren har dragit mycket av lasset i det här gänget, men det är en annan som imponerat ännu mer så här långt. Filip Hjelmland var briljant i premiären och höll nästan på att på egen hand på att sänka Vargarna när han var den som gjorde rejäl match av det hela vägen in. Att han snittat 1,933 hittills är riktigt bra. Jag tycker även att Valsarna gjort det helt okej så här långt, inte minst med tanke på att den normalt sett klara ettan i laget, Pontus Aspgren, haft skadebekymmer i inledningen på säsongen. 
Betyg (efter förväntningarna): 3.

6) NORRA SPEEDWAYALLIANSEN 0 segrar, 0 oavgjorda, 3 förluster. 0 poäng.
Kommentar: Okej, det har varit några tunga förluster för det unga gänget. Men jag tror inte någon hade förväntat sig att man skulle kunna utmana varken Griparna eller Vargarna så som deras lag ser ut. Däremellan höll man ändå jämna steg hyggligt med Nässjö. NSA är den trupp på papperet som jag håller lite under de andra så för min del är det ingen överraskning att man parkerar i botten. Det finns dock en del potential även här och kan man få ytterligare utveckling på några av förarna är det inte omöjligt att första segern kommer förr eller senare. Det är den laget får sikta in sig på först och främst. Rutinerade herrar som Daniel Henderson och Freddie Eriksson drar lasset. John Lindman kan köra speedway om han bara får ordning på grejerna. Mitt grundtips är dock att NSA slutar på den här positionen också och jag har ingen anledning att ändra på det så här långt.
Betyg (efter förväntningarna): 2.

/CG


Joel Andersson och John Lindman i duell från torsdagens match 
mellan Vargarna och Norra Speedwayalliansen    Foto: Christer Gustafson

PANELEN: Här är svaren på de heta frågorna

Norrköping Bloggen är på uppgång och frammarsch. Kul tycker vi som står för den och får se läsarsiffrorna skjuta i höjden (nåja). Lyftet firas med ett nytt inslag i bloggen. 

Tre skarpa frågor. Tre aktuella frågor. Och förstås är det vi som står bakom bloggen som ger svaren.

Här är veckans trippel i frågeställningar:

Vad kommer Mathias Thörnbloms skada betyda för Vargarna?
Kenny Wiis: Snittfyra i allsvenskan är respekt. Klart att det är ett tungt avbräck. För själva startsjuan behöver det inte betyda vrålmycket dock. Man var inställd på att en i trion Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson skulle stå över de flesta matcherna på grund av snittet. I grunden är det där en jämn skara förare där jag håller Thörnblom i mitten. Det här blir en möjlighet för Andersson att visa framfötterna ännu mer.
Christer Gustafson: Här tappar Vargarna en viktig heatledare som inte minst på hemmaplan kan vara med och bära laget. Dock ska sägas att det snittmässigt inte behöver vara totalt mörker för Vargarna om man ser till att någon i den här kategorin i princip alltid måste stå över för att få ihop laget under taksnittet. Mot Team Rapid var det Daniel Davidsson som skulle ha stått över – nu får han gå in och köra istället. Det är en förare av hög klass på den här nivån han också. Men givetvis, Skånes vassaste speedwayförare kommer saknas för breddens – och i sina vassa stunder även toppens – skull.

Vad är du mest spänd på inför veckan som kommer (i Sverige, utomlands eller valfritt)?
Kenny Wiis: Får jag svara kreddigt? Tack – då säger jag bottenmötet mellan Torun och Lublin i polska Ekstra Liga. Torun har Niels-Kristian Iversen, bröderna Holder och Jason Doyle i laget. Lublin har Grigorij Laguta, Andreas Jonsson, Mikkel Michelsen och Robert Lambert i truppen. Ändå har båda klubbarna stora problem. Det säger lite om nivån på polska ligan. Åtta omgångar har gått. Slutspelståget har kommit fram till perrongen. Det blir spännande att se vilket av Torun och Lublin som köper en biljett till den fortsatta kampen. Pressen från fansen är enorm. Det är inte direkt som gubbarna på brassestol i Hagfors.
Christer Gustafson: Två saker och vi börjar med den minst tråkiga först. Det är den om det kommer att kunna bli någon match mellan Team Rapid och Vargarna den här gången? På onsdag försöker lagen igen att få till den allsvenska seriefinalen och jag hoppas att man slipper regn den här gången. I så fall kommer Vargarna att få tuffast tänkbara uppgift att försöka sno med sig en pinne eller två härifrån. Vill SMHI bidra till detta genom att hålla vädergudarna på gott humör? Den andra saken jag är spänd på är hur det ska gå för Sam Norris. En ung brittisk förare, bara i tonåren, som kraschade svårt i Glasgow på söndagen. I brittiska ungdomsmästerskapen på Peugeot Ashfield Stadium var olyckan framme i det 23:e heatet och Norris vårdas nu på intensiven för allvarliga skador. Alla tankar till honom, hela speedwaysporten lär hålla tummarna. Här kan man läsa mer om det som har hänt.

Rospiggarna är sist i elitserien, Vetlanda leder. Det känns som en del skrällar i högsta serien hittills, hur ser du på det?
Kenny Wiis: Kul, jättekul. Mycket hellre en svårtippad serie än en förutsägbar sådan. Att Indianerna går så starkt som de gör är väntat. Ett fint lagbygge. I övrigt har det varit en del överraskningar. Smederna och Dackarna kommer att klättra, det är jag övertygad om. Lika övertygad är jag om att Piraterna kommer att falla. Man undrar ju hur tankarna går i Roslagen. Kliver Micke Teurnberg tillbaka in igen och styr upp den där skutan? Det ska inte behövas. Skadefritt är Rospiggarna ett lag som bara ska ta sig till slutspel.
Christer Gustafson: Skador har påverkat många lag i inledningen. Vem hade exempelvis trott att Dackarna skulle harva i botten? Eller Rospiggarna då för den delen. Skador är en del av den här sporten på gott och ont, och både ”Piggarna” och Dackarna kommer att klättra i sinom tid, det är jag övertygad om. Vetlanda och Indianerna i topp, det var inget jag själv hade tippat. Men båda har fått till det i inledningen och den gamla maktfaktorn från Småland som etta är något man var van vid i ganska många år tidigare. Piraterna och Västervik skuggar också, inte heller givna topplag på förhand. Den som kan tippa en speedwaytabell i det svenska seriesystemet rätt inför en säsong kan troligen också framställa en rymdraket av ett paket cornflakes. Så marigt är det. Vilket ska hyllas, oförutsägbarheten är underbar.

/CG och KW

Det kommer aldrig att hända inom speedwayen

Norrköping Inom hockeyn är det "få pucken in på kassen". I fotbollen återfinns "stå emot första kvarten".
Två av flera klyschor som används i Sveriges två största publiksporter.
Jag har i grunden inget emot klyschor. De har blivit klyschor för att det ligger mycket i det som sägs. För att de är jäkligt sanna.
Speedway har också sina klassiska uttryck som förare och lagledare dammar av x antal gånger varje säsong.
"De är ett erkänt starkt hemmalag" är ett sånt.

Att det är ett frekvent förekommande uttryck är ingen sensation. De flesta lag är ju starka hemma och tar lejonparten av sina segrar på sin egen oval.
Precis som det är i fotboll och hockey de allra flesta säsongerna.
Hemmaplan betyder massor. Vare sig man tycker att det är konstigt eller fullt rimligt.

Speedwayen är dock annorlunda jämfört med hockey och fotboll.
När Djurgården – om vi tar ett exempel – vinner sina matcher på Hovet är publiken en jättefaktor. Det sjungs ramsor för att stötta hemmalaget, det buas för att störa bortalaget och det skriks för att påverka domaren.
Klart att det spelar roll. Även välbetalda hockeyproffs är människor som påverkas.
Och tänk skjutsen mentalt för en hockeyspelare om han gör ett snyggt mål varav ett högt jubel dånar sekunden efteråt. Du har publiken i ryggen och är populär som få i arenan.
Tro fan att det gör dig några procent vassare.

I "metanolens sport" har du inte det stödet. I Sverige ska sägas, I Polen är läktarkulten på speedwayen mer som fotbollen vilket jag ska visa i ett klipp i slutet av detta inlägg, men dit kommer vi senare.
I en elitseriematch slår sig svenskarna ner med matchprogrammet, en penna och en kopp kaffe.
Någon har en flagga och någon har en tuta.
Men någon häxkittel är det sannerligen inte.
I speedwayen är det en annan faktor som gör hemmaplansfördelen så massiv.
Banan.

En speedwaybana är oval, du svänger vänster och det är fyra förare på startlinjen. Ska det vara sån stor skillnad?
Ja, det ska det.
Kolla bara på banorna i Sverige så har du stor skillnad på många av dom.
Vi har Kråkvilans långa rakor och tvära kurvor, vi har Västerviks jättebreda bana med korta rakor. Vi har dessutom Kumlas dräparbana och Dackarnas bana som är en slags hybrid. Så där fortsätter det.
Gamle föraren Peter Karlsson, nu lagledare i Dackarna, sa i en intervju till Sveriges Radio Kalmar för några år sedan:
"Det är som natt och dag i skillnad mellan olika banor"
"Det är både stor skillnad på att ställa in cykeln och i åkteknik mellan korta och långa banor. Det är ingen slump att vissa förare kör bättre på en del banor än andra".

Peter – efter runt 120 år som aktiv förare – vet så klart vad han pratar om.
Det är så mycket att tänka på när du tar dig an en bana. För det första skiljer det enormt mycket hur lätt/svårt det är att vinna starten från olika startspår. Ta bara Västervik – där har bana 4 gått från en kyrkogård till att vara ett startspår med goda möjligheter efter den ändrade doseringen.
Sedan är materialet på banorna långt ifrån likadant. Hur du ska attackera kurvorna skiljer sig åt. Är det bättre att riva av en ytterrökare för en omkörning eller är den kortaste vägen också den snabbaste? Hur tydligt är idealspåret?
Och så det ständiga sökandet efter de rätta inställningarna.
Det är en hel vetenskap.

Så att det är klar majoritet hemmasegrar i speedway är helt i sin ordning. Även om de flesta förare har varit på de flesta banor, så har hemmaförarna (såvida de inte är nyförvärv i början av säsongen) kört ännu fler varv.
Samtidigt som de har den bästa informationen från lagledaren, lagkamrater och banpersonalen kring hur banan är just den här matchen.
En divergens mot hockeyn där rinken är lika stor och blålinjen alltid är på samma ställe.

Vi kommer aldrig att uppleva en speedwaysäsong där bortasegrarna överstiger hemmasegrarna.
Precis som i fotboll.
Exakt som i hockey.
Men i speedwaysporten handlar det inte om publikstödet.
Där handlar det om banan.

Just ja, stämningen på läktarna i Polen var det ja. Här kommer ett klipp på Zielona Goras fans. De sitter inte snällt ner och fyller i matchprogrammet. De kör.

/KW

Det kokade från Klockaretorpet till Lindö

Norrköping 7 472 åskådare hade tagit sig till Kråkvilan. Det var 29 september 2009 och Vargarna skulle köra den första av två SM-finalmatcher mot Lejonen.
Det kokade ända från Klockaretorpet ut till Lindö.
Vargarna mönstrade följande startåtta under ledning av Peter Jansson. Ja, det var på den tiden då varje lag fick ha med en åttonde förare (svensk junior) att kasta in vid behov.
1) Adrian Miedzinski 2) Adam Shields 3) Scott Nicholls 4) Adam Skornicki 5) Krzysztof Kasprzak 6) Kim Nilsson 7) Tai Woffinden 8) Jonas Andersson.
Lejonen kontrade med dessa gubbar:
1) Nicki Pedersen 2) David Ruud 3) Mikael Max 4) Piotr Swiderski 5) Chris Holder 6) Anton Göthberg 7) Dave Watt 8) Christian Agö.


Det var en skrällfinal. Vetlanda – med Jason Crump, Jaroslaw Hampel och Lee Richardson i täten – vann serien klart före Västervik (anfört av Bjarne Pedersen, Tomasz Gollob och Chris Harris) som nästan var lika klar tvåa. Båda smålandslagen eliminerades dock i semifinalen av hungriga lejon och vargar.
Visst är det roligt med nostalgi?

Vargarna och Lejonen var två ytterligheter sett till banorna. Vargarna med sin knixiga bana med tvära kurvor. Lejonen med sin långa, svepande dräparbana.
Att det skulle bli två hemmasegrar kunde man förutse.
Frågan var bara om Vargarna skulle vinna tillräckligt stort hemma för att kunna försvara försprånget i returen i Gislaved?
54–42 vann Vargarna med. En klar seger som grundlades med tre raka femettor i heat 5, 6 och 7.
Nicki Pedersen hade en usel match med hans mått mätt (7 poäng på sex heat), David Ruud och Mikael Max hängde inte alls med och tog bara en poäng ihop och för Lejonens del var det livsviktigt att australiensarna Chris Holder och Dave Watt, tillsammans med Piotr Swiderski gjorde bra insatser och höll nere siffrorna.
Swiderski och Holder avslutade matchen med en femetta mot Miedzinski och Skornicki vilket var en mental boost att ta med sig till de västersmåländska skogarna.

Vargarna hade verkligen ett lag som var optimerat för Kråkvilan. En ung Tai Woffinden var från England van vid tajta banor. Scott Nicholls led inte heller under hemmamatcherna. I Adam Skornicki hade de en polack som var bättre på små än stora banor vilket inte är supervanligt. Dessutom fanns Adam Shields som bemästrade Kråkvilan på ett galant sätt.

Returen kom. 7 137 promenerade genom vändkorset på Gislaveds motorstadion. Adrian Miedzinski satte Nicki Pedersen på plats i heat 1, så långt allt väl för Vargarna.
Drömmar skapades
Men sedan var det roliga slut.
Det blev en helt annan match med helt andra inställningar på cyklarna och helt andra tillvägagångssätt att hantera kurvorna. Vargarna räckte inte till i lejonkulan.

Hur stor skillnaden är mellan banorna symboliseras av David Ruud, Gislavedssonen. Ruud var poänglös och blev i Norrköping. På banan där han kände till varenda centimeter tog han full pott, 13+2 poäng.
En förare som Adam Shields fick inte med sig mer än två poäng på fem heat, och då var de båda enpoängarna tagna i heat som förlorades med 1–5.
Nicki Pedersen då?
Jo, han fick inte stryk något mer i matchen efter hans första framträdande.
62–34 vann Lejonen med och tog därmed sitt andra raka SM-guld.

Det var ändå en fantastisk höst för Vargarna och speedwayen i Norrköping.
Och att Tai Woffinden var något extra skymtade vi redan i finalen. Han följde upp en bra match hemma med att ta 14 friska poäng i Gislaved.
Nu har han tre VM-guld på meritlistan och går för ett fjärde i år.
Tänk att se "Woffy" åter i vargvästen i elitserien.
Det vore något.

/KW

Hoppas Vargarna vågar ta chansen

Norrköping Elitserien eller inte? Har Vargarna råd? Har Vargarna råd att avstå?

Här kommer ett inlägg i debatten som är tänkt att handla om ett ämne som har diskuterats och debatterats i år och dagar - och som kommer fortsätta att göra det så länge det ser ut som nu.

Jag tycker så här:

Givetvis ska Vargarna ha som målsättning att köra i Sveriges högsta serie. Det är där det stora intresset finns, det är där jag tycker att klubben hör hemma. Man ska givetvis inte gå upp till vilket pris som helst, att det är omgärdat med ganska mycket större kostnader i elitserien än i allsvenskan är uppenbart.

Men samtidigt är det inte bra för intresset och känslan för speedwaysporten, speciellt hos de som inte redan är frälsta, när allsvenskan blir tunnare och tunnare som det ser ut nu. Matcher som mot VIP Speedway (ett "konstruerat" lag) senast, där de inte ens dyker upp på Ica Maxi Arena med fullt lag gör i slutändan ingen bra reklam för sporten.

Speedwaysporten sliter och kämpar och har det emellanåt inte lätt. Det är få klubbar kvar och förarna är inte heller så många i Sverige längre. Men jag hoppas att Vargarna ändå är beredda att ge det chansen. Att man redan nu försöker bearbeta sponsorer, publik och fans för att försöka möjliggöra en resa mot elitserien.

Om inte till nästa säsong så senast 2021.

Det måste vara målet och det arbetet måste göras redan nu.

Jag gillar klubbens väg de senaste åren med satsning på egna förare, att man försökt ge Norrköpingsförarna chansen. Det är helt rätt. Det är såklart svårare i elitserien även om ett par kan färga även där. Men jag vill ändå se de största stjärnorna på ovalen i Norrköping igen. Och så länge allsvenskan för den tynande tillvaro som den gör nu är jag säker på att de flesta av de som går på speedway vill det också.

Så ge det en rejäl chans och börja redan nu, Vargarna.

Går det inte? Äventyra såklart inte klubben och ekonomin för det men det måste vara det givna målet inom en inte alltför avlägsen framtid. Där är jag obeveklig i min ståndpunkt.

Med det sagt kommer jag försöka följa fortsättningen av den här allsvenska säsongen med nyfikenhet. Vargarna känns som den givna vinnaren när allt ska summeras. Låt oss hoppas att det blir utan en massa matcher som den förra veckan där det skiljer ljusår mellan lagen bara. 

Se där, ett inlägg i debatten så här på tisdagseftermiddagen. Ibland fräser det om bloggen som för övrigt får fler och fler läsare för varje vecka just nu.

Där snackar vi formtopp.

Ha det gott, alla speedwayvänner.

/CG

Det var snudd på sensationellt

Norrköping Vargarna inte bara vann mot VIP Speedway.
De fullständigt manglade laget i de vita och gula huvorna och seglade iväg till 66–23.
Det var inte direkt samma dramatik som under ett Rederiet-avsnitt 1999.
Vad gör Bengt Bauler nu för tiden förresten? Carl var en skön karaktär.

Att Vargarna tokdominerade var inte så konstigt. VIP Speedways store stjärna, Linus Sundström, saknades. Enligt uppgift berodde det på att han åkte ner till Polen för att träna i stället. Dessutom så hade Joel Larsson kallats in för att jobba och lämnade återbud.
VIP körde R/R för Sundström och kom till start med sex förare. Det innebar att det blev två heat där de bara kunde skicka ut en förare och en match där Vargarna var totalt överlägsna.
Jag vet inte hur många gånger Mathias Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson har tagit full pott i allsvenskan – men det här var garanterat det enklaste tillfället för alla tre.
Att Kim Nilsson inte blev en fullpoängare är snudd på sensationellt.

Det här att VIP kommer till Norrköping med det laget de gjorde är givetvis ingen bra pr för allsvenskan som produkt.
När Valsarna kom till Kråkvilan i premiären saknade värmlänningarna Pontus Aspgren och Kenneth Hansen.
Vargarna har inte satts på prov i en hemmamatch ännu.

Det var ändå nyttigt för förare som Timi Salonen och Oscar Holstensson att bygga självförtroende och plocka poäng.
Om jag får vara en glädjedödare och granska Holstenssons poäng, finfina 8+3 (5), så slog han faktiskt bara Philip Olofsson hos Valsarna.
Men jobbet ska göras och att slå Olofsson i samtliga interna möten är strongt av Holstensson.
Han har inte gjort sin sista match i allsvenskan den här säsongen.

 

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar