Vad gör du – bara för dig själv? Frågan kom från en vän som var på middagsbesök för ett tag sedan.

Ah, du menar när man ska koppla av? Jag började genast räkna upp saker; gå i skogen med barnen, köra tabata, laga mat, fixa lite hemma, fundera ut styrkeövningar till mitt badmintongäng, ta fram datorn och skriva på någon text, hänga med sönerna på innebandyträningen ...

Allihop sköna och roliga saker som jag gillar och får energi av.

Samtliga underkändes av vår pålästa kompis.

”Nej, säg något som är bara, bara för dig själv!”

Jaha! Jaa... hm.

Det var plötsligt inte alls så lätt.

En löptur?

”Jo visst, men varför?” eldade han på. ”För att du vet att det är nyttigt? För att du åt en chokladbit på förmiddagen? Eller för att du har gjort upp ett mål om ett visst antal träningspass i veckan?”

Ja, det är ju sant. Det är inte alltid kul att ge sig ut och träna, men man gör det ändå. Trots att det kostar en hel del energi, vissa dagar.

Det gills inte alltså.

Jag gillar att diska? Kan det vara nåt?

Nej, kastruller med fastbränd mat och familjens smutsiga tallrikar och bestick kan inte räknas som energirikt nöje. Det är ett dagligt måste som möjligen kan vara avkopplande, men samtidigt just ett måste.

Okej...

Vi fortsatte att munhuggas ett tag och kom fram till att det mesta man gör inkluderar välmående för någon annan. Särskilt för barnen. Inget fel i det så klart, tvärtom, men ibland är det nog viktigt att bara tänka på sig själv.

Hur gör man? Jag vet inte. Det är förstås individuellt. Och på många sätt en konst.

Ett varmt bad måste ju vara avkopplande, kommer jag på. Men jag vet samtidigt att jag inte stänger av jobbtankarna eller planerandet av vardagen i huvudet på kommando. Det krävs träning. Tionde badet i rad – ja, då kanske jag har kommit undan det ständigt pågående surrandet i huvudet och kan landa i här och nu.

En bok är bra för mig för då går det inte att tänka på annat samtidigt. En nagelbitardeckare i en varm solstol på bryggan, i växthuset eller efter en skidtur är extra bra. En inredningstidning är trevligt, men inte lika ensamt och avskärmande – det går att bläddra och samtidigt ha ett öga på ena sonens legobygge och spela Alfapet med andra sonen.

Ja, för mig var frågan en tankeställare. Jag vet inte vad jag gör bara, bara för mig själv. Jag vet inte ens om jag har något behov av att hitta sådana stunder, men det är nyttigt att tänka till.

Hur gör du? Kanske har du en särskild ”egen” plats att gå till för att koppla av? Tipsa gärna!