Att Sverige är ett av världens mest jämställda samhälle är en central del i vår styrka och sammanhållning. Här kan både kvinnor och män kombinera familjeliv och arbetsliv samt bestämma hur och med vem man ska leva och vad man ska klä på sig. I dag är vi många som uppmärksammar internationella kvinnodagen – både för att vi kommit långt och för de många utmaningar som finns kvar.
Här i Norrköping och i runtom i landet lämnas flickor och kvinnor utanför, inte minst i det som kallas för utanförskapsområden. Där deltar flickor i lägre utsträckning i föreningsliv och bland utrikesfödda kvinnor är utanförskapet stort. Det är till exempel tio gånger vanligare att en utrikesfödd kvinna fastnar i långvarigt bidragsberoende i Sverige än en kvinna som är född i Sverige.
I Sverige har ingen rätten att hindra en annan människa från att gå på stan, besöka ett badhus, jobba eller skaffa sig en utbildning. Och här får ingen tvinga någon att gifta sig, men det händer ändå. Att begränsa friheten för unga kvinnor och män hör inte hemma i vårt samhälle.
Sverige och Norrköping behöver konkreta lösningar på dessa problem.
Bryt utanförskapet för alla – även för kvinnor.
Utrikesfödda kvinnor halkar i dag efter vad gäller möjlighet till jobb och egen försörjning. Det är inte rimligt att olika arbetsmarknadsinsatser fokuserar mindre på kvinnor än på män eller mindre på kvinnor för att de i större utsträckning ses som ansvariga för familjens barn. Målet måste vara att kvinnor och män får samma tillgång till insatser för att integreras i samhället. Vi behöver se till att information om hur Sverige fungerar ges till alla nyanlända, tidigt, och där ingår att i Sverige är det självklart att kvinnor har samma rättigheter som män.
Civilsamhället måste vara öppet för alla.
Unga tonårsflickor som lever i utanförskapsområden riskerar fysisk inaktivitet och socialt utanförskap för att familj, släkt eller grannar inte tillåter dem att delta i fritidsaktiviteter efter skoltid. Det leder till ett föreningsliv i utanförskapsområden som domineras av pojkar och män och förstärker bilden av ett samhälle som är könsuppdelat. Därför måste vi vara tydligare med att i Sverige ska det vara en självklarhet för både flickor och pojkar att kunna röra sig fritt utan att vara rädda för att kontrolleras av sin omgivning och kunna delta i aktiviteter på jämlika villkor.
I Sverige gäller religionsfrihet – det innebär inte att man kan använda religionens namn för att skada någon annan.
I utanförskapsområden blir kontrollen av flickor och kvinnor allt mer omfattande. Men när någon vill begränsa någon annans frihet, då måste vårt svar vara glasklart: det får man inte i Sverige. Vi ska ha lagar som fungerar och polis och socialtjänst som kan gripa in när så krävs. Kompetensen kring hedersfrågorna måste också öka i hela samhället.
Sverige ska vara ett av världens bästa samhällen att leva i. Det kräver att vi fortsätter arbeta för mer jämställdhet och att vi aldrig accepterar att flickor och kvinnors möjligheter till studier, arbete och fritidsintressen äventyras i det tysta.